Våld i nära relationer

Motion 2007/08:Ju246 av Carina Hägg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen till riksdagen redovisar sitt program för ordförandeskapet i Europarådet.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en nationell handlingsplan mot våld mot kvinnor överlämnas till riksdagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter uppdateras och överlämnas till riksdagen.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i statliga myndigheters regleringsbrev skrivs in deras ansvar för att bekämpa våld mot kvinnor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en haverikommission inrättas med uppgift att utreda dödligt våld mot kvinnor som utförts av närstående män eller när andra särskilda skäl föreligger.3

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att åklagare ska kunna upplösa äktenskap om månggifte.4

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att landsting, regioner och kommuner ska ha en politiskt antagen handlingsplan mot våld mot kvinnor.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen tar initiativ till att internationellt jämförbar statistik tas fram på området våld mot kvinnor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en nationell och avgiftsfri kristelefon för utsatta kvinnor upprättas.3

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att nationella riktlinjer läggs fast för mödravården i arbetet mot våld mot kvinnor. 3

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skyddet av personuppgifter utreds i syfte att stärka skyddet för hotade kvinnor och barn.5

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en kartläggning genomförs av antalet kvinnor som flyr utomlands och bakgrunden till att de flyr.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att åtgärder vidtas för särskilt utsatta grupper av kvinnor.3

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen inleder samtal med arbetsgivare och organisationer som Svenskt Näringsliv om frågor som rör våld mot kvinnor i arbetslivet. 6

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att behovet av en filmfestival med filmer på temat våld mot kvinnor uppmärksammas.7

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att åtgärder vidtas när det gäller våld mot äldre kvinnor.3

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att åtgärder vidtas mot problemet med att tolkar tillåts tjänstgöra trots att de har en diskriminerande syn på kvinnor.8

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om migrerande kvinnors utsatthet. 8

1 Yrkande 1 hänvisat till UU.

2 Yrkande 3 hänvisat till KU.

3 Yrkandena 5, 7, 9, 10, 13 och 16 hänvisade till SoU.

4 Yrkande 6 hänvisat till CU.

5 Yrkande 11 hänvisat till SkU.

6 Yrkande 14 hänvisat till AU.

7 Yrkande 15 hänvisat till KrU.

8 Yrkandena 17 och 18 hänvisade till SfU.

Våld mot kvinnor

Våld mot kvinnor definieras av FN som ”varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnan, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet”. Kvinnor drabbas av våldet just för att de är kvinnor. Men folkrätten är tydlig vad gäller statens ansvar för att vidta alla erforderliga åtgärder. När våldet är allvarligt och av sådant slag som tortyrbegreppet i folkrätten implicerar är våldet att definiera som tortyr. FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor är från 1993. I den svenska lagstiftningen kan vi peka på rubrikerna Misshandel, Besöksförbud, Målsägarbiträden, Skydd av personuppgifter och vi har fått kvinnofridslagstiftningen.

En rad lagförstärkningar har antagits, ett arbete som ska fortsätta. Som ett ytterligare steg i detta arbete bör en haverikommission inrättas. Dess uppgift ska vara att genomföra en utredning vid dödligt våld mot kvinnor eller när andra särskilda skäl för utredning föreligger. Barns dödsfall ska utgöra ett särskilt skäl. Utredningar av dödsfall ska ge nya kunskaper om samhällets skyddsnät och ge underlag för åtgärder.

Sexualbrottslagstiftningen bör bli föremål för uppföljning. Alla statliga myndigheter ska i regleringsbrev få inskrivet sitt ansvar för att motverka våld mot kvinnor.

De europeiska parlamenten sätter nu våld mot kvinnor högt på dagordningen. Europarådets kampanj mot kvinnovåld startade 2006 och pågår in på 2008 och innebär ett unikt och gränsöverskridande arbete. Kampanjen synliggör mäns våld mot kvinnor och brister i staternas ansvar. Kampanjen stimulerar samverkan och att goda exempel lyfts fram. Fler ska kunna ta sitt fulla ansvar för att medverka till erforderliga insatser för att våldet ska upphöra.

Sverige har länge haft våld mot kvinnor som en viktig politisk fråga och har setts som ett föregångsland. Trots detta har övergrepp mot kvinnor i hemmet inte upphört.

Sverige var ett av de länder som vid Europarådets toppmöte i Warszawa förband sig att bekämpa våld mot kvinnor. Att riksdagen enigt ställt sig bakom kampanjen visar att det finns medvetenhet om såväl problemets omfattning som om det ansvar lagstiftaren har.

Arbetet inkluderar samverkan med myndigheter och organisationer samt med regeringen. En nationell handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor är under utarbetande.

Sverige blir ordförande för Europarådet under 2008. Därmed får Sveriges regering ett extra ansvar för att följa upp kampanjens goda exempel och peka ut vilka områden som ska prioriteras genom ytterligare insatser efter det att kampanjen har avslutats. Regeringens program för ordförandeskapet bör redovisas för riksdagen.

Amnestys arbete för att stoppa våldet är ett viktigt bidrag till kunskapsuppbyggnaden. Nordiska rådet tar ansvar för kampanjens regionala uppgifter och dess forskning tas tillvara. Sveriges Kommuner och Landsting är viktiga aktörer och parter för samverkan, liksom länsstyrelserna.

Överförandet av Integrationsverkets uppgifter till länsstyrelsen ökar myndighetens ansvar för nyinflyttade till respektive län. Förutsättningar bör skapas för samarbete inom ramen för begreppet ”vänorter”.

Våld i nära relationer omfattar våld mot kvinnor och våld i samkönade relationer. Våldet drabbar både unga och äldre kvinnor. Handikappade kvinnor har en dubbel utsatthet. Kvinnor med missbruk är ytterligare en utsatt grupp.

Detta våld är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och strider mot grundläggande demokratiska värden. Våld i nära relationer har sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser. Barn blir våldsoffer. Det är en viktig aspekt som måste uppmärksammas.

Våldet är ett uttryck för att samhället inte är jämställt. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare. När kvinnor tar makt i t.ex. politiken, företag, medier, inom idrotten och trossamfund förändras vårt samhälle. Att förändra samhällets strukturer är att förändra patriarkala könsroller. Vi behöver politiska verktyg för att fortsätta arbetet för ett jämställt och mer demokratiskt samhälle.

Arbetet mot könsstereotypa framställningar och sexualiseringen av det offentliga rummet kräver lagstöd. Attityder måste förändras och ansvarstagandet breddas. Synen på maskulinitet behöver ifrågasättas och debatteras också bland pojkar och män.

Att förekomsten av månggifte ökar i landet är ett oroväckande tecken. Åklagare måste bli skyldiga att föra talan mot månggifte då minst en av makarna är bosatt i Sverige.

Landsting och kommuner saknar handlingsplaner

Kvinnorörelsen, kvinnojourerna och inom kvinnoforskningen har bedrivit ett pionjärarbete för att sätta mäns våld mot kvinnor på den politiska dagordningen.

Amnestys erfarenheter måste tas tillvara. BRÅ:s kartläggning av våld i nära relationer och arbetet i Nationellt centrum för kunskap om mäns våld mot kvinnor är också viktiga. Centrumet menar att våldsutsatta kvinnor deltar i ett ofrivilligt geografiskt lotteri.

Men det är bekymmersamt att endast hälften av landets landsting har en formellt antagen policy eller handlingsplan om våld mot kvinnor. Även kommuner saknar formellt antagna handlingsplaner eller har inte uppdaterat äldre planer som blivit förlegade. Kommuner och landsting måste öka medvetenheten hos kommuninvånarna om mäns våld mot kvinnor som ett samhällsproblem med rötter i rådande könsmaktsordning. Det behövs informationsmaterial om stödinsatser. Metoder för att nå ut till särskilt utsatta kvinnor måste utvecklas.

Internationell jämförande statistik

CEDAW-kommittén har uppmanat den svenska regeringen att fortsätta samla in uppgifter om arten och omfattningen av våld mot kvinnor, i synnerhet inom familjen, liksom att fortsätta sitt arbete med att genomföra och förstärka den nuvarande politiken för att bekämpa våldet.

Våldsbrotten kan äga rum i hemmet, på arbetsplatsen, på krogen, i skolan eller i det offentliga rummet. Men det egna hemmet är den farligaste platsen för kvinnan. De psykiska skadorna är omfattande men svårare att påvisa med dagens metoder.

För våldtäkt och sexuellt våld visar en undersökning i Uppsala om våldtäkter att endast sju av 125 polisanmälda våldtäkter lett till åtal. Endast hälften av de misstänkta förövarna förhördes inom en vecka efter anmälningen.

Trots vikten av statistik saknas ofta internationell jämförande statistik. Bland annat skillnader i definitioner och att mörkertalet är stort försvårar jämförelserna mellan olika länder. Det är angeläget att regeringen tar initiativ till insatser för att förbättra statistiken.

Ratificera konventionen om människohandel

Europarådets konvention mot människohandel är ett viktigt steg i kampen mot människohandel. Men Sverige har ännu inte uppfyllt sitt löfte att ratificera konventionen. Konventionen kommer att utgöra ett välkommet instrument i arbetet mot människohandel. Handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål utgör en betydande andel av dagens slaveri. I varierande omfattning är Europas länder ursprungs-, transit- och destinationsländer. Sverige måste som enskilt land ratificera konventionen och vara pådrivande i bilaterala kontakter och inom EU så att andra länder följer efter.

Sveriges ratificering bör vara genomförd före tillträdandet som ordförandeland nästa år.

En samlad handlingsplan mot människohandel är under utarbetande. Men arbetet bedrivs uppsplittrat i tre olika delar. Samordningen av arbetet liksom finansieringen är oklar. Det är angeläget att vunna erfarenheter tas tillvara och att Sverige får en samlad handlingsplan mot människohandel. Sexköpslagen ska värnas. Ett avskaffande av kopplerilagen bör övervägas till förmån för att detta brott inkluderas i kommande lagstiftning mot människohandel.

Arbetsmarknaden

Svenskt Näringsliv har inte genomfört och planerar inte heller några insatser när det gäller arbetslivet och våld mot kvinnor. Näringslivet bör i samverkan med fackföreningarna bl.a. ta fram uppförandekoder vid utlandstjänst. Koderna ska tydliggöra förhållningssätt till våld mot kvinnor och till prostitution. Detta är frågor som regeringen bör göra till föremål för överläggningar med näringslivet.

Företagshälsovårdens roll när det gäller arbetsmarknaden och våld mot kvinnor måste stärkas. Starka fackföreningar med höga medlemstal har också större möjligheter att agera för utsatta kvinnor. Fackföreningarna som en resurs i arbetet mot våld mot kvinnor ska tas tillvara.

Idrott, kultur och fritid

Idrotten har en viktig roll i arbetet mot våld mot kvinnor. Om ledare och spelare i ett lag markerar mot nedsättande omdömen mot flickor och visar att våld är oacceptabelt har det stor betydelse för att påverka normer och beteende. I likhet med idrotten har kulturen manliga maktstrukturer. Det är viktigt att också kultursektorn tar sitt ansvar i den här frågan. En filmfestival med filmer om våld mot kvinnor står på min önskelista.

Bokmässor med litteratur om våld mot kvinnor är ett annat intressant initiativ. Moderna Museets önskemål om statligt stöd för inköp av kvinnlig konst bör tillgodoses.

Organisationer för traditionellt mansdominerade fritidsaktiviteter som jakt och fiske bör uppmärksamma våld mot kvinnor. Regeringen bör i kontakter med dessa organisationer aktualisera frågan.

Riktlinjer för mödravården

Idag finns inga nationella riktlinjer för mödravård. Projekt för metodutveckling där kvinnor vid besök på bl.a. barnmorskemottagningar rutinmässigt tillfrågas om våldsutsatthet har gett positivt resultat. Att kontrollerande och våldsbenägna män hindrar kvinnan från enskilt samtal med barnmorskan bör uppmärksammas. Bristande språkkunskaper är ett problem. Därför behövs tillgång till kvalificerad tolkning och skriftlig information på olika språk.

Särskilt utsatta grupper

Till gruppen särskilt utsatta kvinnor kan räknas kvinnor med funktionshinder, kvinnor med missbruksproblem, psykiskt sjuka kvinnor, asylsökande kvinnor och flyktingkvinnor samt andra utländska kvinnor, kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, homo-, bi- och transsexuella kvinnor samt unga kvinnor och flickor.

Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning följer samma mönster som våldet generellt. Våldsutövaren kan vara en anhörig eller en arbetskamrat. Det kan också vara någon som i sitt arbete ska stödja den funktionshindrade. Att utsättas för hot, våld och övergrepp av den som man är beroende av för sin dagliga livsföring ger en extra utsatthet.

Kvinnornas trovärdighet kan vara låg. Anmälningsgraden bland kvinnor med funktionsnedsättning uppges vara lägre än i kvinnogruppen generellt. Polisens förhörsmetoder behöver utformas och anpassas efter funktionshindrades förutsättningar.

Kvinnor med utvecklingstörning utsätts för sexuella övergrepp oftare än kvinnor med andra funktionshinder. Psykiskt sjuka våldsutsatta kvinnor riskerar att bollas runt mellan olika myndigheter och vårdinstanser utan att få adekvat hjälp, stöd och trygghet.

En fråga man kan ställa sig är om föräldrar alltid är de bästa personliga assistenterna för sina barn. Gynnar det barnens frigörelseprocess från sina föräldrar?

Personal har idag ingen anmälningsplikt men en sådan bör införas. Likaså saknas handledning för personal. I grundutbildningen för personalgrupper som möter kvinnor med funktionshinder bör det ingå utbildning om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.

Tillgången till skyddat boende är otillräcklig. Det gäller inte minst kvinnor med funktionsnedsättning.

Alla kvinnor har rätt till stöd, hjälp och akut skydd, anpassat till kvinnornas egna behov. Kvinnor med missbruksproblem har många gånger samma problembild som kvinnor med funktionsnedsättning. Man måste se till kvinnans hela livssituation. Hemlöshet är ett växande bekymmer i gruppen.

För asylsökande kvinnor kan varje kontakt med myndigheter förknippas med risken att avvisas. Tillgången på vård för gömda flyktingar är begränsad. Kvinnor som flytt och sökt skydd i Sverige kan ha upplevt trauman och varit utsatta för könsrelaterat våld.

Det är omvittnat att alla asylskäl inte framkommer. Utländska kvinnor kan ha språksvårigheter. Tolkar kan ha en diskriminerande kvinnosyn som påverkar deras arbete. Kvinnorna kan sakna socialt skyddsnät i det nya landet och riskera social utfrysning när de söker hjälp eller vid en skilsmässa.

Könsstympning är exempel på våld omgärdat med många felaktiga föreställningar. Vi har sett alldeles för få exempel på lagföring för brottet könsstympning.

Fördomar begränsar samhällets stöd till homo-, bi- och transsexuella kvinnor. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, har genom sin jour för partnervåld byggt upp en kunskap, det är angeläget att det omgivande samhället tillägnar sig den kunskapen.

Unga kvinnor och flickor i åldersgruppen 18–24 år är särskilt utsatta för mäns våld. Omfångsundersökningen ”Slagen Dam” visade att unga kvinnor och flickor är den åldersgrupp som utsätts för mest våld av män som de inte har eller har haft en sexuell relation med. Studien visade också att 20 procent uppgav att de hade utsatts för sexuellt våld i någon form före sin 15-årsdag. Unga kvinnor utsätts för kränkande tillmälen i skolan.

Äldre kvinnor

Nationellt Råd för Kvinnofrid har bl.a. utgivit skriften ”Han var väl inte alltid så snäll – Våld mot äldre kvinnor”. I skriften beskrivs orsakerna till våldet och vilka som utför det. Det kan vara mannen eller en son. Familjen kan ha burit på ett våldsmönster under flera generationer. Sjukliga förändringar efter t.ex. stroke eller demens liksom medicinering kan finnas som bakomliggande orsaker.

Det behövs kompetenshöjande insatser för de personalgrupper som möter eller arbetar med äldre. I dialogen med äldreorganisationer bör våld mot äldre kvinnor uppmärksammas.

Idag ligger fokus huvudsakligen på det våld som drabbar utomhus, på gator och torg, inte på våldet i den äldre kvinnans bostad.

Hedersförtryck

Hedersförtryck mot flickor förekommer i stora delar av världen, också i Sverige.

Hedersbegreppet används för att kontrollera och legitimera våld mot och i yttersta fall mord på kvinnor. Kvinnans sexualitet är inte hennes privata angelägenhet utan bevakas strängt. När en flicka bryter mot normerna kan det leda till starka påtryckningar, hot, misshandel, tvångsäktenskap, social utstötning och ytterst till hedersmord. Mordet kan döljas genom att framställas som självmord. Skilsmässa kan vara en annan orsak till hedersförtryck.

Länsstyrelserna har tilldelats totalt 13 325 000 kronor att fördela till stöd för insatser mot hedersförtryck. Det är långt under behovet för att kunna arbeta effektivt med det här problemet. Som exempel kan nämnas att Kronobergs län blev helt utan anslag. Länsstyrelsen i Jönköpings län fick en drastisk sänkning av anslaget. Samtidigt har en tidigare kartläggning visat att 1 500–2 000 unga kvinnor var utsatta för allvarliga hot och ca 10 procent i behov av skyddat boende i Jönköpings län.

Genom att Integrationsverkets arbetsuppgifter överförs till länsstyrelserna kommer behovet av kompetens och arbetsmetoder att behöva utvecklas vid länsstyrelserna.

En viktig fråga när det gäller hedersförtryck är kusinäktenskap. I nuvarande lagstiftning finns inga hinder för det. Det är inte heller önskvärt att återinföra tidigare lagstiftning men åtgärder inklusive lagändringar kan ändå övervägas.

När både kvinnan och mannen samtycker till äktenskap är det främst en familjeangelägenhet. Men när kusinäktenskapet har inslag av tvång vidgas frågan till att handla om samhällsansvar. Arrangerade äktenskap är ofta tvångsäktenskap och är inte så sällan i Sverige kusinäktenskap. Ett problem med kusinäktenskap är att det definieras olika i olika kulturer. En viktig aspekt på kusinäktenskap är den risk som finns för missbildningar av barn som föds i dessa äktenskap.

Den ekonomiska drivkraften hos släkten för att hävda rätten till kusinäktenskap ska inte underskattas. Flickor och kvinnor säljs.

Det behövs ökade kunskaper och mer information för att hindra och beivra tvångsäktenskap.

Skydd av personuppgifter

Personuppgifterna har en viktig funktion i det svenska samhället. De måste uppges i många olika sammanhang. Men det finns många exempel på hur personuppgifterna röjs vilket drabbar kvinnor som t.ex. vill bryta kontakten med en man som utsätter henne för hot och våld.

Skatteutskottet bör ta initiativ till en översyn av nuvarande lagstiftning om skydd av personuppgifter.

Samhällskostnaden i pengar

Våld mot kvinnor har ett mänskligt pris men också ett ekonomiskt för samhället. I en rapport från Socialstyrelsen för några år sedan beräknades det uppgå till 2,7–3,4 miljarder kronor per år. Kostnaderna inom socialtjänsten är betydande, pengar som i stället skulle kunna användas för förebyggande åtgärder.

Men det är svårt att beräkna de totala kostnaderna på det här området. Statistiken är mycket ofullständig. Bristerna i statistiken finns t.ex. inom sjukvård, socialtjänst och kriminalvård. Vad förlorar samhället i form av skatteintäkter som konsekvens av inkomstbortfall på grund av våldet?

Det är angeläget att statistiken förbättras. Vi behöver skapa klarhet om kostnaderna och koppla siffrorna till arbetet mot våldet.

Kvinnojourer

Kommunerna har ett ansvar för stöd till våldsutsatta kvinnor. Utlovade extra resurser till kvinnojourerna måste snarast anslås.

Kvinnojourerna möter idag kvinnor med ursprung från många länder vilket skapar nya utmaningar men ger också goda kunskaper om den internationella situationen för kvinnor. Stödet för att säkra kvinnors mänskliga rättigheter är dock svagt inom biståndet. Det behövs ett stöd för uppbyggnad av kvinnojourer inom ramen för biståndssamarbetet. Det är viktigt med en särskild kompetens på Sida för att organisera och utforma bistånd till kvinnojourer.

Hotade kvinnor nekas idag uppehållstillstånd utan att deras säkerhet kan garanteras i hemlandet. En viktig åtgärd är att tillsätta en tjänst som genderhandläggare på svenska ambassader.

Kvinnor i regeringsdelegationer

År 2005 fyllde FN:s kvinnokommission 25 år. Ett brett urval av frivilligorganisationer och politiska företrädare ingick i regeringsdelegationen. Regeringsdelegationen år 2007 hade däremot en minimal medverkan. Ingen från riksdagen eller från politiska kvinnoorganisationer ingick i delegationen. Det är angeläget att riksdagsledamöter och representanter för politiska kvinnoorganisationer i fortsättningen ingår i regeringsdelegationerna i detta sammanhang. Erfarenheterna av en sådan medverkan är positiva.

Migrerande kvinnor

Ett ökande antal människor ser migration som ett sätt att försörja sig och sin familj. En rapport från UNFPA visar att 79 procent av dem som lämnat Indonesien för att arbeta utomlands sedan år 2000 är kvinnor. 65 procent av dem som lämnat Filippinerna, världens största arbetskraftsexportör, var kvinnor. Nära en tiondel av landets befolkning är anställda utomlands och man beräknar att de sänder hem närmare 6 miljarder dollar per år.

Men migrantarbetarnas ställning är svag. Det rapporteras om övergrepp och usla arbetsförhållanden. Förnedrande villkor för kvinnor vid arbete i t.ex. privata hushåll förekommer även i Sverige och antalet drabbade kan befaras öka. Migrerande kvinnor är utsatta och ses ofta som varor. De möts också ofta av negativa attityder efter hemkomsten.

Problemen för migrerande kvinnor måste ägnas ökad uppmärksamhet både i Sverige och i internationella sammanhang.

Abort

Kvinnor i länder som Polen, Malta och Irland har inte tillgång till legal och säker abort.

Kvinnor förnekas rätten till sin egen kropp. Sverige bör aktivt i utrikespolitiska ställningstaganden och kontakter hävda rätten till legal och säker abort. När företrädare för regeringen reser till exempelvis Polen och Washington ska rätten till abort tas upp på dagordningen. USA:s högerkristna politik har udden riktad mot världens kvinnor.

Vatikanen, Den Heliga Stolen, är en kyrka men samtidigt en förespråkare för högerkristna uppfattningar.

Abort, sexualundervisning som bygger på kunskap, rätt till preventivmedel och kamp mot hiv/aids måste vara viktiga inslag både i Sveriges nationella och internationella politik.

Sexuella övergrepp och våld som en del av våld i nära relationer är ofullständigt belysta. Men sexuella övergrepp och våldtäkt som krigshandlingar är erkända i den internationella rättsordningen. Ändå är det svårt för offren i flyktingläger eller efter att en konflikt upphört att få adekvat hjälp.

SRHR-policyn måste bli ett levande redskap vid utrikespolitiska kontakter. Att som idag passivt hävda att Sveriges inställning är känd undergräver Sveriges trovärdighet.

Polens, Maltas och Irlands politik kräver motröster inom EU och i andra internationella organ.

I flera länder med rätt till abort är det i praktiken svårt att få abort utförd. Utländska kvinnor ska tillåtas komma till Sverige för att utföra abort. Ekonomiskt stöd ska utgå för aborten. Att öppna Sverige för abortsökande kvinnor är ett viktigt mänskligt och politiskt ställningstagande.

Stockholm den 26 september 2007

Carina Hägg (s)