Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken
Betänkande 2025/26:SoU2
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 15 oktober 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om ansvar och styrning av funktionshinderspolitiken har behandlats (SoU2)
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som bygger på Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken. Riksrevisionen konstaterar att de sektorsansvariga myndigheterna delvis arbetar effektivt med att bidra till genomförandet av funktionshinderspolitiken. Riksrevisionen menar i sin granskning att regeringens styrning av funktionshinderspolitiken behöver bli tydligare.
Regeringen delar i huvudsak Riksrevisionens iakttagelser. Regeringen anser också att rapporten är ett viktigt bidrag i främjandet av funktionshinderspolitiken och regeringens arbete för att Sverige ska uppfylla åtagandena i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Riksdagen konstaterar bland annat att Riksrevisionen rekommenderar att regeringen ser över om myndigheter för fler sektorer ska tilldelas ett sektorsansvar inom funktionshinderspolitiken. Regeringen delar den bedömningen, men menar att ett sådant övervägande måste föregås av en analys. Riksdagen instämmer i regeringens bedömning.
Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motionsyrkanden.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitikenSkrivelse 2024/25:147
Motioner från ledamöterna
- Motion 2024/25:3398 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av skr. 2024/25:147 Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken
- Motion 2024/25:3399 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) med anledning av skr. 2024/25:147 Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken
- Motion 2024/25:3400 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) med anledning av skr. 2024/25:147 Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-09-30
Trycklov: 2025-10-01
Betänkande 2025/26:SoU2
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om ansvar och styrning av funktionshinderspolitiken har behandlats (SoU2)
Socialutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken. Riksrevisionen konstaterar att de sektorsansvariga myndigheterna delvis arbetar effektivt med att bidra till genomförandet av funktionshinderspolitiken. Riksrevisionen menar i sin granskning att regeringens styrning av funktionshinderspolitiken behöver bli tydligare.
Regeringen delar i huvudsak Riksrevisionens iakttagelser. Regeringen anser också att rapporten är ett viktigt bidrag i främjandet av funktionshinderspolitiken och regeringens arbete för att Sverige ska uppfylla åtagandena i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Utskottet konstaterar bland annat att Riksrevisionen rekommenderar att regeringen ser över om myndigheter för fler sektorer ska tilldelas ett sektorsansvar inom funktionshinderspolitiken. Regeringen delar den bedömningen, men menar att ett sådant övervägande måste föregås av en analys. Utskottet instämmer i regeringens bedömning.
Socialutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-10-15
Debatt om förslag 2025/26:SoU2
Webb-tv: Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken
Dokument från debatten
- Onsdag den 15 oktober 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:19
- Protokoll 2025/26:19 Onsdagen den 15 oktoberProtokoll 2025/26:19 Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken
- Onsdag den 15 oktober 2025Talarlista 2025/26:20251015
Protokoll från debatten
Anf. 8 Mona Olin (SD)
Fru talman! Vi diskuterar i dag regeringens svar på Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Den viktiga frågan är hur vi säkerställer att funktionshinderspolitiken inte bara stannar vid goda ambitioner utan faktiskt når fram i alla samhällssektorer. Jag tänker nu belysa tre aspekter: Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer, regeringens påbörjade arbete och skrivelser samt varför jag ställer mig bakom utskottets förslag till beslut.
Jag börjar med Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. Riksrevisionen konstaterar att de sektorsansvariga myndigheterna delvis bidrar till att nå målen för funktionshinderspolitiken, vilket är positivt, men att insatserna inte räcker för att bryta hinder i verkligheten. En central kritik är att regeringens styrning är för vag. Strategin för systematisk uppföljning är inte tillräckligt konkret, och sektorsansvaret tolkas och omsätts på olika sätt av olika myndigheter.
Rekommendationerna till regeringen är tydliga. Riksrevisionen menar att regeringen ska överväga att ge sektorsansvar till fler myndigheter i sektorer där det i dag saknas. Strategins roll och styrning, inklusive sektorsansvarets roll, i den kommande handlingsplanen 2026–2031 behöver konkretiseras. Regeringen ska ge de sektorsansvariga myndigheterna i uppdrag att beskriva hur sektorsansvar ska beaktas i handlingsplanen. Kvaliteten och enhetligheten i återrapporteringen ska förbättras så att man kan mäta om utvecklingen faktiskt går framåt.
Vi går vidare till regeringens bedömning och vidtagna åtgärder. Regeringen välkomnar rapporten och håller med om att flera iakttagelser är både riktiga och rimliga. Att funktionshindersfrågor lyfts fram och uppmärksammas hos myndigheter tack vare strategin för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken är en positiv utveckling. Detta vill man ta fasta på, och man delar också slutsatsen att styrningen behöver bli tydligare och sektorsansvaret måste konkretiseras, särskilt inför nästa period i handlingsplanen för funktionshinderspolitiken.
Myndigheten för delaktighet, MFD, har fått i uppdrag att stödja sektorsmyndigheterna vid uppföljning. MFD:s strategiska råd har också gjort det lättare för myndigheter att uppmärksamma frågor som rör personer med funktionsnedsättning och har bidragit till att fler myndigheter arbetar för att nå målet med funktionshinderspolitiken.
Ett arbete med att ta fram en nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken, med krav på analyser av sektorsansvar och uppföljning, har inletts. Man har tagit initiativ för att stärka statistiken om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning genom att ge SCB i uppdrag att utveckla registerbaserad statistik.
Regeringen menar att de redan vidtagna åtgärderna är tillräckliga i nuläget och anser att frågan om ytterligare åtgärder bör behandlas i samband med utformningen av handlingsplanen.
Jag stöder utskottets förslag till beslut. Mot denna bakgrund tänker jag att Riksrevisionens kritik är motiverad. Det behövs en skarpare styrning och ansvarsfördelning mellan myndigheter och sektorer. Utskottets linje att avslå motionsyrkandena och lägga skrivelsen till handlingarna är rimlig och ger regeringen mandat att fortsätta sitt arbete samtidigt som vi signalerar att vi kommer att följa upp de påbörjade arbetena och se till att de förverkligas.
Avslutningsvis kan jag konstatera att det fortfarande finns många områden inom funktionshinderspolitiken som behöver förbättras. Jag är glad att Riksrevisionen gjorde denna granskning och att regeringen genom sitt svar visar att man är medveten om de brister som påtalats, att åtgärder vidtagits och att arbete redan pågår för att komma till rätta med de svagheter som Riksrevisionen lyft fram.
Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag att lägga skrivelsen till handlingarna.
Anf. 9 Agneta Nilsson (S)
Fru talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens rapport angående sektorsansvaret inom funktionshinderspolitiken, där de sektorsansvariga myndigheterna har granskats utifrån sin roll och hur det över tid har fungerat. Detta är en viktig granskning för att politiken ska kunna utveckla och förbättra det som uppmärksammas inom området.
Fru talman! Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning, i ett samhälle med mångfald som grund. De sektorsansvariga myndigheternas uppgift är att se till att deras ansvarsområde är tillgängligt och inkluderande för personer med funktionsnedsättning. Sektorsansvariga har i uppdrag att vara samlande, stödjande och pådrivande inom sina områden.
Det har dock framkommit i rapporten att regeringens styrning av funktionshinderspolitiken är otydlig och att det krävs en tydligare inriktning för myndigheternas arbete. Riksrevisionen konstaterar också att det saknas sektorsansvariga myndigheter för flera viktiga sektorer såsom transport, rättsväsen, konsumentpolitik och upphandling.
Fru talman! Den analys som regeringen vill genomföra för att ta reda på vad som saknas och vad som mer behövs för att ansvariga myndigheter med utgångspunkt i sina verksamheter fullt ut ska kunna verka för att underlätta för personer med funktionshinder och för att förtydliga sina mål kan ge en uppfattning om vad som behöver utvecklas så att ansvaret blir tydligare än det är i dag.
Riksrevisionens rapport om att det i dag saknas sektorsansvariga myndigheter inom viktiga och tunga sektorer i samhället och att det kan finnas anledning att ge fler myndigheter ett utvidgat ansvar är, menar vi, angelägen och viktig för att utveckla funktionshinderspolitiken. Att regeringen delar rapportens ståndpunkt att det kan finnas anledning att fler myndigheter får sektorsansvar kan låta lovande, men det står inte i regeringens bedömning av revisionens iakttagelser att man tänker utse fler sektorsansvariga myndigheter utan enbart att man vill invänta vad analysen kommer fram till. Regeringen svarar också att det för närvarande inte finns skäl att vidta ytterligare åtgärder utöver de som vidtagits och kommer att vidtas.
Vi socialdemokrater delar inte regeringens uppfattning att man i väntan på den analys som regeringen vill låta göra ska stoppa utvecklingen att fler myndigheter får sektorsansvar. Tvärtom är det fullt möjligt att göra detta i närtid. Det kan snarare vara en fördel att de myndigheter som Riksrevisionen i sin rapport pekar ut finns med redan före och inte efter. Annars riskerar det att ta längre tid än nödvändigt innan fler sektorsansvariga myndigheter utses.
Vi socialdemokrater ser vikten av sektorsansvariga myndigheter inom alla relevanta områden. Det är viktigt att denna utveckling inte påverkas och försenas av regeringens analys. När fler sektorsansvariga myndigheter utvecklas inom sina områden får vi ett samhälle som tydligare lever upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. De sektorsansvariga myndigheterna blir då ett av verktygen för att möta konventionens mål. Det leder till ett mer inkluderande och rättvist samhälle där tillgänglighet och delaktighet blir en självklar del av offentlig verksamhet och inte bara, som i dag, ett ansvar för några få myndigheter. Det är ett steg mot ett Sverige där alla får delta på lika villkor.
När fler sektorsansvariga myndigheter utvecklar sin verksamhet och får en fördjupad kunskap när det gäller personer med funktionsnedsättning blir det mer verkningsfullt. Det kommer då att vara möjligt att ta bort de hinder vi ser på vissa områden i dag. Samtidigt kan det bli en mer fördjupad dialog med funktionsrättsrörelserna.
Fru talman! Vi socialdemokrater anser därför att det är brådskande och angeläget att se till att det finns utpekade myndigheter inom alla relevanta områden och att sektorsansvariga myndigheter bör utses på åtminstone de områden som pekas ut i rapporten: transporter, rättsväsen, konsumentpolitik och upphandling. Det handlar om att forma ett samhälle där alla behövs och kan delta.
Personer med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga i alla delar av livet, och de grundläggande demokratiska rättigheterna måste värnas för alla medborgare. Förutsättningarna för detta regleras i stor utsträckning av de myndigheter som i dag saknar sektorsansvar.
Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall till reservation 1.
(Applåder)
Anf. 10 Malin Höglund (M)
Fru talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU2 Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken. Det handlar om hur vi som samhälle tar ansvar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva jämlika liv, delta fullt ut i samhället och mötas av en offentlig sektor som ser hela människan.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Fru talman! Jag vill tacka Riksrevisionen för en mycket gedigen granskning. Deras arbete är viktigt för hur vi ska utveckla styrning och uppföljning inom funktionshinderspolitiken. Granskningen visar att arbetet delvis fungerar bra men att sektorsansvaret kan bli tydligare och mer effektivt.
Fru talman! Regeringen delar i huvudsak Riksrevisionens iakttagelser och har redan vidtagit flera åtgärder för att stärka funktionshinderspolitiken. Vi vet att ett fungerande sektorsansvar kräver tydlig styrning, uppföljning och samordning. Därför har regeringen under de senaste åren stärkt Myndigheten för delaktighet i dess uppdrag att stödja andra myndigheter och följa upp resultaten i funktionshinderspolitiken.
Regeringen har också gett Myndigheten för delaktighet i uppdrag att ta fram ett förslag till nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken 2026–2031. I det uppdraget ingår att analysera utmaningar, föreslå konkreta åtgärder och redogöra för hur dessa bidrar till det nationella målet om ett samhälle med jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för alla. Handlingsplanen ska dessutom tas fram i dialog med funktionsrättsrörelsen, vilket också är centralt.
Fru talman! En viktig del i detta arbete handlar om kunskap och statistik. Vi behöver veta hur verkligheten ser ut, annars vet vi ju inte heller vad vi gör för skillnad. Därför har regeringen gett Statistiska centralbyrån i uppdrag att förbättra statistiken om levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning. Det ska bland annat bli möjligt att jämföra uppgifter mellan olika grupper över tid. Detta är ett konkret steg för att skapa bättre underlag för politiska beslut.
Regeringen har också tagit initiativ till att förbättra samordningen mellan myndigheter, så att sektorsansvaret inte blir en symbolfråga utan ett viktigt styrmedel som genomsyrar hela samhällsbyggandet, från transportpolitiken till rättsväsendet, utbildningen och arbetsmarknaden.
Fru talman! Moderaterna och regeringen ser funktionshinderspolitiken som en del av välfärdens kärna. Det handlar inte bara om stöd och hjälp utan också om frihet – friheten att delta, att arbeta, att röra sig och att leva på egna villkor. För oss är det också en fråga om förtroende. När människor med funktionsnedsättning möter samhället ska det fungera. Det ska vara rättssäkert och tillgängligt.
Vi vill därför se till att satsningar som görs också leder till resultat. Det är därför vi nu fokuserar på att ta fram en samlad, mätbar och uppföljbar handlingsplan i stället för att införa nya strukturer innan vi vet hur de befintliga fungerar. Vi behöver inte fler myndigheter för sakens skull – vi behöver bättre samordning, tydligare ansvar och mätbara resultat.
Fru talman! Jag vill också understryka att regeringen ser mycket positivt på Riksrevisionens engagemang i frågan om sektorsansvar. Det har bidragit till viktiga samtal om styrning, ansvar och samarbete mellan statens myndigheter. Regeringens bedömning är dock att de åtgärder som redan har vidtagits och de som redan är på väg innebär att Riksrevisionens rekommendationer i stort sett är tillgodosedda. Det finns redan ett pågående arbete i Regeringskansliet för att förbättra tillgången till statistik och för att tydliggöra sektorsansvaret i den kommande handlingsplanen.
Fru talman! Funktionshinderspolitiken är ett gemensamt ansvar. Det handlar om människors vardag och om tillgänglighet, utbildning, arbete och trygghet. Regeringens mål är tydligt: Vi ska skapa förutsättningar för delaktighet, självständighet och lika möjligheter för alla. Med den inriktningen och med kunskap, tydlighet och ansvar fortsätter regeringens partier med arbetet från vision till verklighet.
Anf. 11 Nadja Awad (V)
Fru talman! För att bidra till genomförandet av funktionshinderspolitiken har i dagsläget nio myndigheter tilldelats ett särskilt sektorsansvar. Riksrevisionen har, som nämnts här, granskat deras roll att vara samlande, stödjande och pådrivande.
Den samlade bedömningen är att myndigheterna delvis arbetar effektivt med att bidra till målet för funktionshinderspolitiken men att det finns stora variationer i hur aktiva myndigheterna är. De tolkar, tillämpar och förhåller sig till sektorsansvaret för funktionshinderspolitiken på olika sätt, och jämförelser mellan myndigheterna försvåras av att dessa följer upp och återrapporterar sitt arbete i olika omfattning. Riksrevisionen konstaterar att det till viss del beror på att regeringens styrning av funktionshinderspolitiken är otydlig.
Av granskningen framgår vidare att det saknas sektorsansvariga myndigheter för flera av de viktiga och tunga sektorerna i dagens samhälle, till exempel transporter, rättsväsen, konsumentpolitik och upphandling. För att sektorsansvaret till fullo ska kunna bli ett verkningsfullt styrmedel kan det enligt Riksrevisionen finnas anledning att ge myndigheter inom fler sektorer ett sektorsansvar. Därför rekommenderar Riksrevisionen att regeringen ser över om myndigheter för fler sektorer ska tilldelas ett sektorsansvar.
Regeringen säger sig dela Riksrevisionens synpunkter men menar att detta bör föregås av ytterligare analys av den roll de befintliga sektorsmyndigheterna kan eller bör ha.
Vänsterpartiet anser att det är angeläget att skyndsamt utveckla funktionshinderspolitiken genom fler sektorsansvariga myndigheter. Precis som regeringen själv påpekar är myndigheternas redovisningar centrala för att kunna följa upp genomförandet av nationella mål över tid och bedöma om de åtgärder som vidtagits har varit effektiva nog för att förbättra levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Då är det både angeläget och brådskande att se till att det finns utpekade myndigheter inom alla relevanta områden som påverkar personer med funktionsnedsättning.
Vänsterpartiet anser att sektorsansvariga myndigheter bör utses på åtminstone de områden som Riksrevisionen pekar ut i sin rapport såsom transporter, rättsväsen, konsumentpolitik och upphandling.
Fru talman! Ett tillgängligt samhälle är ett samhälle där alla behövs och kan delta. Personer med funktionsnedsättning ska ha full delaktighet i det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet som alla andra. Förutsättningarna för det styrs i stor utsträckning av myndigheter inom de berörda sektorerna. Många av dem saknar dock ett tydligt sektorsansvar. Det är därför avgörande att det här genomförs så att de grundläggande demokratiska rättigheterna värnas och garanteras för alla invånare.
Vänsterpartiet yrkar därför bifall till reservation 1.
Anf. 12 Dan Hovskär (KD)
Fru talman! Vad händer den dagen du själv behöver samhällets stöd och det inte finns där? Den frågan är utgångspunkten för dagens debatt. För oss kristdemokrater är det avgörande att man kan känna trygghet i funktionshinderspolitiken och att den finns där när den verkligen behövs.
Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Fru talman! Vi behandlar i dag en viktig rapport från Riksrevisionen om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken. Den visar att de sektorsansvariga myndigheterna delvis arbetar effektivt men att deras roll kan och bör utvecklas.
Regeringen delar Riksrevisionens huvudsakliga iakttagelser och ser rapporten som ett viktigt bidrag i det långsiktiga arbetet med att stärka funktionshinderspolitiken.
Bland annat rekommenderas att fler myndigheter får ett sektorsansvar för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är ett förslag vi ser positivt på men som måste föregås av noggrann analys, särskilt kopplat till strategin för uppföljning under perioden 2026–2031. Mot den bakgrunden ser vi, som flera andra i Tidöpartierna sagt, inte skäl att föreslå några nya åtgärder från riksdagen i dagsläget.
Fru talman! Den kristdemokratiska politiken vilar på en tydlig grund: Alla människor har ett okränkbart värde. Vi vet att människor är olika, men vi är övertygade om att alla har rätt att vara delaktiga i samhället på sina egna villkor. Funktionshinderspolitiken måste därför fokusera på bättre tillgänglighet, starkare utbildningsmöjligheter och förankring på arbetsmarknaden. Vi vill ha ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar – inte marginaliserar.
Fru talman! I budgeten för 2026 gör Kristdemokraterna och regeringen flera satsningar. En av de mest efterlängtade är att vi tar bort funkisskatten. Människor som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning ska inte straffas ekonomiskt. Vi sänker skatten, och vi sänker den så mycket att skatteklyftan försvinner.
Fru talman! Vi accepterar inte att människors livsvillkor avgörs av postnummer eller kommunal budget. Alla människor, oavsett var i landet de bor, ska få det stöd de behöver och har rätt till.
Därför jobbar vi nu hårt, Kristdemokraterna och Tidöregeringen, för att införa statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Det är en avgörande reform för att säkerställa likvärdighet och rättssäkerhet över hela landet. Alla människor, med eller utan funktionsnedsättning, ska kunna leva ett liv i frihet, trygghet och gemenskap.
Fru talman! Vi ser människan. Vi står upp för hennes värdighet. Vi bygger politik för ett samhälle där alla får plats.
(Applåder)
Anf. 13 Christofer Bergenblock (C)
Fru talman! I riksdagen blir funktionshinderspolitiken oftast en fråga för oss ledamöter i socialutskottet att diskutera och debattera. I regeringen ligger huvudansvaret på Socialdepartementet och socialtjänstministern, och bland myndigheterna finns ett extra stort ansvar hos Socialstyrelsen och Myndigheten för delaktighet. Men det är inte så livet ser ut för den som har en funktionsnedsättning. Det är inte begränsat till de sociala frågorna eller till omsorgsfrågorna.
Grundförutsättningarna för att klara sitt liv om man har en funktionsnedsättning kan handla om tillgången till hjälpmedel, rätten till personlig assistans och möjligheten till ledsagning. Men det handlar också om tillgängligheten till affärer, bostäder, skolor, offentliga byggnader, museer, idrottsanläggningar och teatrar. Det handlar om tillgången till utbildningar och möjligheten till anpassningar genom hela utbildningssystemet. Det handlar om möjligheten att förflytta sig på likvärdiga villkor som alla andra i samhället till affären, till jobbet, till kompisarna, ut i naturen eller till idrottsanläggningen. Det handlar om möjligheten att ha en anpassad och tillgänglig arbetsplats. Det handlar om tillgången till digitala tjänster såsom bank-id för att kunna göra bankärenden och boka biljetter. Och det handlar om möjligheten att delta i det demokratiska arbetet och att delta i de allmänna valen, vilket var en fråga som man debatterade före oss här i kammaren.
Målet med funktionshinderspolitiken är att skapa ett samhälle utan hinder för delaktighet och med jämlika villkor för människor med funktionsnedsättningar. Men då krävs också att ansvaret sträcker sig genom fler utskott i riksdagen, genom fler departement i regeringen och genom fler statliga myndigheter – och därav dagens diskussion om sektorsansvar, fru talman.
Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret visar nämligen att de myndigheter som i dag är utpekade – Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Boverket, Försäkringskassan, Post- och telestyrelsen, Statens kulturråd, Socialstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Statens skolverk – också har tagit ett större ansvar och haft ett större fokus på funktionshindersfrågorna. Samtidigt kritiserar Riksrevisionen att regeringens styrning har varit dålig och att det funnits oklarheter i vad sektorsansvaret ska innebära i praktiken. Detta har lett till att man uppfattar det på olika sätt och hanterar sektorsansvaret på olika sätt i de olika myndigheterna.
Samtidigt konstateras att flera viktiga samhällsområden i dag saknar sektorsansvar. Som exempel nämns transportområdet, rättsväsendet, konsumentpolitik och upphandling. Det här gör i sin tur att funktionshindersfrågorna inte får samma prioritet inom just dessa områden.
Allra mest anmärkningsvärt skulle jag säga är att det saknas ett sektorsansvar inom transportområdet, eftersom det finns uppenbara problem där i dag. Samtidigt är möjligheten att transportera sig ofta själva grunden för delaktighet i samhällslivet. Om man inte kan ta sig till affären, skolan, jobbet eller kompisarna hamnar man i stället i isolering i det egna hemmet. Detta är inte rimligt.
Fru talman! Det är bra att regeringen nu arbetar med en ny handlingsplan för funktionshinderspolitiken för åren 2026–2031. Det behövs verkligen. Det är också bra att man i den handlingsplanen avser att förtydliga innebörden i sektorsansvaret. Det är däremot en brist att regeringen inte redan nu ser behovet av att utse fler sektorsansvariga myndigheter utan skjuter detta på framtiden, för framtida analyser.
Det råder ingen tvekan om att fler myndigheter måste ta ett större ansvar för funktionshinderspolitiken än vad som är fallet i dag. Det råder inte heller någon tvekan om att fler ministrar måste ta ett större ansvar. Det handlar nämligen inte bara om LSS och socialpolitik, utan det handlar om utbildning, arbetsmarknad, infrastruktur, försvar, sjukvård, digitalisering och mycket annat.
Besvikelsen över regeringens bristfälliga funktionshinderspolitik har varit stor under den här mandatperioden. Det är uppenbart att fler måste ta ansvar för att vi ska nå upp till målen om delaktighet och jämlikhet.
Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet om fler sektorsansvariga myndigheter inom funktionshinderspolitiken.
Anf. 14 Jakob Olofsgård (L)
Fru talman! Sverige ska vara ett land där alla människor kan delta fullt ut i samhället. För oss liberaler handlar funktionshinderspolitiken ytterst om frihet. Det handlar om friheten att leva sitt liv fullt ut och att oavsett förmåga kunna utbilda sig, arbeta, bilda familj och delta i samhällslivet.
Riksrevisionen har nu granskat hur regeringen och myndigheterna tar sitt ansvar för att genomföra funktionshinderspolitiken – det så kallade sektorsansvaret. Rapporten visar att arbetet till stor del fungerar men att det finns behov av tydligare styrning, bättre uppföljning och starkare samordning. Det är därför en bra och viktig granskning, för bakom alla dessa strukturer, strategier och styrdokument finns människor, barn, ungdomar och vuxna som upplever att samhället inte fullt ut är tillgängligt för dem. De upplever att rättigheter ibland påverkas av var du bor, vilka resurser som finns eller rent ut sagt okunskap.
Vi i regeringen har tagit Riksrevisionens iakttagelser på allvar och delar bedömningen att sektorsansvaret behöver utvecklas. Vi gör det dock systematiskt och långsiktigt – inte genom att snabbt utse fler myndigheter, utan genom bättre samordning och starkare uppföljning.
För oss liberaler är det en självklarhet att människor är olika. Vi har olika bakgrund, ålder, kön, livsåskådning och förutsättningar, och det gäller även funktionsförmågor.
Fru talman! Var fjärde svensk uppger att de har någon form av funktionsnedsättning. Funktionshinderspolitiken handlar därför inte om en särskild grupp i samhället. Den handlar om oss alla. Jag tror nämligen att vi alla har någon i vår närhet som vi tänker på när vi debatterar detta ämne. Det är någon som på ett eller annat sätt kämpar för att kunna leva sitt liv fullt ut. Därför berör det också oss, och det berör mig.
En liberal politik utgår från den enskilda människans frihet och värdighet. Vår uppgift är att skapa förutsättningar för att alla ska kunna leva fullt ut enligt sin potential. Det är viktigt för alla människor som mött hinder i livet och för vilka frihet ännu inte är självklart.
LSS-reformen, alltså lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är en av de största frihetsreformerna i svensk välfärd. Den bygger på en kraftfull idé: Människor med omfattande funktionedsättning ska kunna leva sina liv med självbestämmande, inflytande och värdighet.
Personlig assistans var en central del av denna reform. Det handlar inte om omsorg i traditionell mening, utan det handlar om friheten att kunna bestämma vem som ger stöd, när det ges och på vilket sätt. För den som är beroende av hjälp i vardagen är det skillnad mellan att leva och att bara överleva. Liberalerna står fortsatt upp för den grundtanken.
I vår budgetmotion för 2022 presenterade vi flera förslag för att återupprätta LSS. Detta skulle exempelvis ske genom en höjning av schablonbeloppet för att säkerställa kvaliteten i assistansen och för att skapa bättre villkor för dem som arbetar i yrket. I budgetpropositionen för 2025 höjde regeringen timbeloppet med 3 procent, i linje med Liberalernas tidigare förslag. Liberaler säkerställer också att nya medel tillförs till funktionshindersorganisationer för att civilsamhällets roll i att driva förändring och delaktighet ska bevaras. Detta är vi väldigt stolta över.
Fru talman! I arbetet med budgeten för 2026 fortsatte Liberalerna att driva på för en indexering av assistansersättningen, men det gick tyvärr inte hela vägen. Det är vi besvikna över. Vi drev dock igenom flera andra viktiga satsningar inom funktionshinderspolitiken. Bland annat slopas den så kallade funkisskatten, vilket innebär sänkt skatt för personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
Vi har dessutom drivit igenom stärkt utbildningsstöd så att fler personer med funktionsnedsättning ska studera på folkhögskolor. Det handlar om att öppna dörrar – inte stänga dem. Detta är liberal politik i praktiken, att steg för steg stärka frihet, delaktighet och möjlighet att leva ett självständigt liv.
Riksrevisionens rapport påminner oss om varför styrning och samordning i funktionshinderspolitiken är så avgörande, och där har regeringen redan tagit viktiga steg.
Myndigheten för delaktighet har fått ett tydligare uppdrag att stötta andra myndigheter i deras arbete. Myndigheten är motorn i arbetet för ett tillgängligt samhälle och får nu bättre verktyg för att samordna, följa upp och sprida kunskap.
Regeringen tar också fram en ny nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken 2026–2031. Den ska vara rättighetsbaserad, konkret och mätbar och tas fram i nära dialog med funktionsrättsrörelsen.
Vidare har Statistiska centralbyrån, SCB, fått ett särskilt uppdrag och resurser för att förbättra statistiken om levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning. Utan kunskap kan vi nämligen inte se vilka hinder som finns, och utan uppföljning kan vi inte veta om vi gör framsteg.
Funktionshinderspolitiken är inte en isolerad del av välfärden, fru talman, utan en del av vårt gemensamma ansvar för att alla människor ska kunna bidra, växa och delta. När barn får rätt stöd i skolan, när vuxna får möjlighet att arbeta, när äldre får leva ett aktivt liv med trygghet och delaktighet – det är då politiken fungerar som den ska.
Vi liberaler vet att frihet börjar med förutsättningar att kunna delta. Vårt mål är ett samhälle där ingen lämnas utanför därför att strukturer brister – ett samhälle där rättigheter faktiskt gäller alla i praktiken, inte bara på papperet.
(Applåder)
Anf. 15 Nils Seye Larsen (MP)
Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande med anledning av Riksrevisionens rapport om sektorsansvaret i funktionshinderspolitiken.
Även om detta är en viktig rapport måste jag erkänna att det känns som att vi debatterar ytterligare en hyllvärmare – ett dokument som kommer att stå på hyllor här och var hos olika myndigheter och samla damm utan att ha någon egentlig verkan i arbetet för att ta oss närmare det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Om den politiska viljan inte finns så finns nämligen inte förutsättningarna för myndigheterna att förverkliga målet i praktiken.
Syftet med rapporten från Riksrevisionen var att granska strategin för systematisk uppföljning av den funktionshinderspolitik som beslutades av regeringen 2021. Den strategin kom i sin tur till för att säkerställa en regelbunden, jämförbar uppföljning av utvecklingen mot det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Låt oss därför påminna oss om det nationella mål som antogs av riksdagen för åtta år sedan.
Där stod det tydligt att regeringens funktionshinderspolitik tog sin utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och särskilt i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den skulle betraktas som en del av samhällsbygget, stod det, med målet att skapa ett mer jämlikt samhälle där medborgarnas olika bakgrund eller förutsättningar inte skulle avgöra möjligheten till delaktighet. Ett antal styrande principer togs fram, och ur dessa kom det nationella målet: att personer med funktionsnedsättning ska kunna, på samma villkor som andra, leva sina liv fullt ut i samhället.
Fru talman! Hur gick det då med målet? När FN-kommittén förra året granskade Sveriges genomförande av konventionen framfördes svidande kritik, och jag ska lyfta en del av den. Kommittén var oroad över
att inte alla personer som är blinda eller har synnedsättning kan komma i fråga för stöd enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade eller andra stödsystem utan själva måste betala merkostnaden för stöd, vilket hindrar dem från att delta i det politiska offentliga livet och i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott
att det inom rättsväsendet finns begränsad kunskap, utbildning och kompetens när det gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning
att restriktionerna för personlig assistans har ökat och att 1 500 personer med funktionsnedsättning förlorade sin personliga assistans mellan 2015 och 2022
att barn och vuxna med funktionsnedsättning i större utsträckning placeras på institutioner
att personer med funktionsnedsättning förvägras rätten att på samma villkor som andra välja bostadsort samt var och med vem de ska bo
att det saknas resurser och tillräckliga stödmekanismer för att stödja föräldrar med funktionsnedsättning och familjer med barn med funktionsnedsättning
att det har skett en minskning av anslagen till skälig anpassning inom utbildning, exempelvis personlig assistans och stöd till elever med funktionsnedsättning
att tillgängligheten behöver förstärkas
att arbetsmarknadspolitiken inte tillräckligt integrerar personer med funktionsnedsättning.
Detta är bara några exempel; listan var väldigt lång. I FN:s granskning konstaterades det som vi med funktionsnedsättning känt under lång tid, nämligen att Sverige inte kommit närmare målet utan längre ifrån det. Jag vill ta upp detta därför att det som just nu diskuteras här, det vill säga rapporten och alla dess rekommendationer, ju är en del av det tänkta arbete som skulle göras för att Sverige ska komma närmare målen.
I rapporten konstateras att det finns flera allvarliga brister i genomförandet av Sveriges funktionshinderspolitik. Myndigheternas sektorsansvar är otydligt, regeringens styrning är otillräcklig och uppföljningen av målen är undermåliga. Det saknas en samlad och tydligt formulerad strategi för att uppnå jämlikhet och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Institutet för mänskliga rättigheter har dessutom konstaterat att levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning är fortsatt kraftigt ojämlika och att de rättighetskränkningar som sker ofta är strukturella.
Miljöpartiet delar dessa bedömningar. Det är uppenbart att nuvarande system brister i både tydlighet, ansvarsfördelning och rättighetsfokus. För att funktionshinderspolitiken ska genomföras effektivt menar Riksrevisionen – och Miljöpartiet delar den bilden – att fler myndigheter bör få ett tydligt sektorsansvar inom avgörande områden, såsom transporter, rättsväsen, konsumentpolitik, offentlig upphandling med mera.
Sektorsansvaret är dessutom otydligt eftersom ovan nämnda strategi saknar delmål och konkreta åtgärder. En möjlig väg framåt är att inkludera mätbara delmål med indikatorer för jämlikhet, tillgänglighet och delaktighet i regeringens aviserade handlingsplan för funktionshinderspolitiken mellan 2026 och 2031.
Handlingsplanen bör vara rättighetsbaserad, utgå från FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och utvecklas i nära samarbete med funktionsrättsrörelsen. Miljöpartiet har tidigare föreslagit att denna FN-konvention ska inkorporeras i svensk lagstiftning, och vi föreslår därför att regeringen utreder detta skyndsamt, i linje med det arbete som pågår i Norge.
Jag vill avsluta där jag började: Om den politiska viljan saknas på den högsta nivån har denna rapport och dess rekommendationer egentligen ingen verklig möjlighet att bidra till att vi når målet och uppfyller villkoren i FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 14.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:19 Onsdagen den 15 oktoberProtokoll 2025/26:19
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Fler sektorsansvariga myndigheter
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3398 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 1,
2024/25:3399 av Christofer Bergenblock m.fl. (C) och
2024/25:3400 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 1.- Reservation 1 (S, V, C, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V, C, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 63 0 0 9 M 60 0 0 8 C 0 21 0 3 V 0 16 0 6 KD 17 0 0 2 MP 0 16 0 2 L 11 0 0 5 - 0 3 0 1 Totalt 151 149 0 49 Delaktighet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3398 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 2.- Reservation 2 (S)
Rättighetsbaserad och mätbar handlingsplan 2026-2031
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3400 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 2.- Reservation 3 (MP)
Nationell statistikstrategi
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3400 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 3.- Reservation 4 (MP)
Regeringens skrivelse
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:147 till handlingarna.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.