Politik för hållbart företagande

Anf. 52 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 av Alliansen under punkt 2.

Uppmuntra, underlätta och möjliggöra - det är begrepp som tas upp i betänkandet om politik för hållbart företagande. Detta är ord som alla partier med säkerhet kan ställa sig bakom. Ord som jag anser också står för värden som skapar framtid för vårt land och ger långsiktig hållbarhet är jobbskapande, tillväxt, välstånd, välfärd och konkurrenskraftig utveckling.

Regeringen vill att hållbart företagande går hand i hand med konkurrenskraftig utveckling. Det vill också jag och Alliansen. När man sedan börjar syna den hållbara företagspolitiken i sömmarna kommer glappet att uppenbara sig markant. Gotländska, skånska, jämtländska, halländska, norrländska och småländska företag tillsammans med dem från Blekinge, Göteborg och Bohuslän samt Östergötland, Dalarna och alla andra har det gemensamt att de kan vara familjeföretag, lantbruk och småföretag. De vill sälja sina tjänster och produkter i form av grönsaker, rotfrukter, kött och fisk till skolkök, äldreomsorg och sjukhus. Det är en del av den hållbara utvecklingen. Elever, föräldrar och anhöriga till mormor och morfar, farmor och farfar i äldreomsorgen eller den som är sjuk och vistas på sjukhus vill i vår tid se mer av lokalproducerade och närproducerade produkter på matbrickor till våra nära och kära.

Då är det som att regeringen inte längre minns att det finns ett lantbruk, ett familjeföretag eller en person som driver egen firma som levererar produkter på den lokala orten när man talar om mer av närodlat och lokalproducerat. Den lokala byggfirman, snickeriet, rörläggningsfirman och bagaren ska framöver i kommunala inköp leva upp till en arbetstid, semester och lön som kommunen har angivit att man ska arbeta efter.

Det hänger ihop, herr talman! Det lokala näringslivet med möjligheter som länkar i varandra tillsammans med närproducerade och lokalproducerade produkter i offentlig upphandling hänger ihop när det gäller att få hjulen att snurra för tillväxt och jobb.

Men nu är det hotat. Nu vill regeringen ställa krav på kollektivavtalsliknande villkor. Är det någon i kammaren här eller som följer debatten framför tv:n som kan berätta för mig vilken lön, arbetstid och semester som en lantbrukare kan leverera efter? Säsongen påverkar arbetet och den ledighet som kanske är möjlig.

Regeringen är på väg i helt galen riktning då detta utestänger landsbygdens företagare från att vara med och leverera till det offentliga. Ett lantbruk som vill leverera potatis i fyra kommuner ska inte bara ha sin egen verksamhet i åtanke och fokus på en produkt av bästa kvalitet; han eller hon ska dessutom arbeta enligt avtal, ta semester samt ha en lön för den produkt som levereras enligt vad var och en kommun skriver in i avtalet. För varje kommun kan detta skilja sig åt.

Detta är spiken i kistan för svenska lantbrukare, familjeföretag och småföretagare som vill leverera produkter och tjänster till det offentliga. Det skapar inte en hållbar landsbygd eller fler möjligheter till lokala och närproducerade produkter.

Herr talman! Hållbarhet är en viktig fråga, och den är för viktig för att det bästa ska bli det godas fiende. Hållbarhet ligger i att hitta nya lösningar och nya sätt att agera och verka. Det kommer av idéer, och dessa måste få möjlighet att växa fram och testas. Vi talar mycket om testbäddar och hur viktigt det är för vårt land att ha en hemmamarknad att prova sig fram på.

När regeringen nu ska lägga lager på lager av olika samhällsproblem som ska lösas och när dessa kopplas på med hur företagen ska göra blir det inte mycket utrymme kvar till eget tänkande, kreativt tänkande och nya innovationer. Det bidde som i sagan: Det bidde en tumme eller inte ens det.

En forskningsproposition är på väg fram. Vi har ESS-anläggningen i Lund - detta förstoringsglas för att testa material - och vi har Max IV-laboratoriet, för att ta två exempel på stora anläggningar med innovationer och därmed hållbarhet för en framtid.

Det här, tillsammans med alla andra verksamheter som pågår i vårt land, är grunden för att hitta nya lösningar och hållbarhet. Det är här, i dessa bäddar av idéer på små och medelstora företag, som innovationer kommer fram tillsammans med universitet och forskning. Ni som lyssnar på rymdforskningen vet vad man kan göra. Skogsföretagen sa: Vi behöver ett filter, och vi tror att ni har ett sådant. Svaret blev: Om ni berättar för oss vad ni ska använda det till kan vi säkert leverera en lösning, men det är inte säkert att det är ett filter.

Den politik som regeringen för är i våra ögon en politik som styr och detaljstyr för att stoppa, begränsa och styra hur det ska gå till. Det finns uppenbara risker för att det då blir så styrt att man stryper tillförseln av möjligheter att hitta vägar framåt och därmed också hållbarhet.

Därför är det viktigt att det enskilda företaget utifrån den egna verksamhetens förutsättningar kan välja hur man tänker arbeta med hållbarhetsfrågor. Vissa företag väljer att i det globala perspektivet ansluta sig till en gemenskap tillsammans med andra företag för att kunna påverka att de sociala perspektiven efterlevs i tillverkningslandet. Ett exempel är att elektronikindustrin ansluter sig till EICC för att gemensamt och globalt kunna påverka socialt ansvarstagande. Det är frivilligt från deras sida och inte en pålaga ovanifrån. Det är en klok väg att gå då det också finns andra sätt att ta sig an sitt hållbarhetsarbete. Till exempel kan ett företag välja att äga tillverkningen på plats i ett annat land och därmed ha kontroll på hela kedjan från tillverkning till leverans.

En del företag har också som idé att bygga byar och plantera skog för att vara en del av hållbarheten. Därmed kan företag hitta sina egna lösningar för hur man arbetar med socialt ansvar. Man tillverkar kanske skor för idrott av olika slag och berättar om hållbarhetsfaktorer, precis som vi talar om livsmedel och vad de innehåller. Det ger en bild av vad det handlar om.

Corporate social responsibility, CSR, innebär ansvar för påverkan på samhället ur såväl ett ekonomiskt och miljömässigt som socialt perspektiv. Dit ansluter sig företag via specifika koder, redovisningsmodeller, redovisningsstandarder och liknande inom CSR-området. Om man vill kan man göra på olika sätt för att lösa samma uppgift.

Att detaljreglera företag främjar inte den svenska tillväxten och utvecklingen för svenska företag. Det handlade hela den föregående debatten om. Förutom det politiska finns det företag som långt bättre än vi politiker kan påverka, och de påverkar människor i stor utsträckning. Ett exempel är Puma, som använder sig av företrädare ute i världen som använder deras produkter och därmed påverkar människor på olika sätt.

Herr talman! Företagande är centralt för ett globalt sett litet exportberoende land som Sverige och för att få hjulen att snurra för tillväxt på lokalorter ut i regioner och vidare nationellt och internationellt.

Hållbarhet innehåller möjligheter till att hitta lösningar. Det gör också att hållbart företagande sträcker sig över de olika politikområdena. Här kan vi från skattesidan ta upp BEPS, base erosion and profit shifting, inom OECD. Inom de statliga bolagen har alliansregeringen utvecklat hållbarhetskriterier, och dem jobbar nuvarande regering vidare med. Det är bra när nationer över gränser kan hitta kloka lösningar för utveckling. Jag talar mycket hellre om smarta lösningar än om pålagor. Vi har allt att vinna på sådana lösningar.

Den värdegrund som kommer till uttryck i FN:s principer och OECD:s riktlinjer för multinationella företag utgår från att svenska företag respekterar mänskliga rättigheter och grundläggande miljöstandarder när de agerar på utländska marknader. Vi menar att delar av regeringens politik kommer att slå hårt mot näringslivet på grund av det sätt man väljer att arbeta med hållbarhet, inte minst mot de små företagen.

När man tittar på en bransch som byggbranschen kan man konstatera att regeringen nu ställer högre krav på svenska företag än på företag som ska konkurrera från andra länder. Jag tror inte på en modell som säger sig stå för hållbarhet men monterar ned svenska företags möjligheter till förmån för andra. Det är inte hållbart för Sverige. Idén är inte och kan inte vara att diskriminera de svenska företagen framför företag från andra länder. Det är inte hållbart att det kan vara mer fördelaktigt för ett byggbemanningsföretag från Polen än ett från Sverige att verka här. På vilket sätt det skulle gynna Sveriges hållbarhet framöver har jag svårt att förstå.

Likaså har vi en fantastisk vård och omsorg i många delar, som också nämndes i den förra debatten, och det görs riktigt bra saker runt om i vårt land. Vi har en tjänsteexport att ta vara på. Kvinnor går varje dag till jobbet och har idéer och tankar som blir till hållbara lösningar som Sverige kan satsa på.

Sverige både kan och ska ta våra på sina möjligheter. Vi vill inte bromsa, inte stoppa, inte fördyra eller förhindra, utan det måste vara enkelt och smart att göra rätt.

(Applåder)

Josef Fransson (SD)

Anf. 53 Josef Fransson (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi betänkande NU12, Politik för hållbart företagande, vilket behandlar dels en skrivelse från regeringen med samma namn, dels ett antal yrkanden i motioner som har väckts med anledning av denna skrivelse. Sverigedemokraterna har i detta betänkande en reservation, nr 2, som jag härmed yrkar bifall till.

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att skrivelsen i vissa delar tar upp angelägenheter som vi alla partier förmodligen kan skriva under på. Samtidigt visar skrivelsen också en tydlig vänsterprägel, och man har bevisligen inte ambitionen att hålla tillbaka med den sociala ingenjörskonsten.

Vår generella kritik av regeringens förda linje är att onödiga och orealistiska visioner prioriteras före flera sakpolitiska områden där Sverige behöver stärka sin konkurrenskraft gentemot omvärlden.

Skrivelsens visioner om hållbart företagande berör många delar av näringslivet, men vi vill betona att förutsättningarna ser väldigt olika ut beroende på bland annat bransch, sektor och storlek på företag. Stora politiska visioner som kan belasta företagen med ökade kostnader eller utökad byråkrati menar vi ska genomföras mer försiktigt.

Herr talman! Regeringen säger sig i skrivelsen vilja verka för att bolagsstyrelser ska bestå av minst 40 procent av vartdera könet och aviserar samtidigt att det kan komma att bli aktuellt med lagstiftning på området om företagen inte lyder regeringens pekpinnar.

Vi i Sverigedemokraterna vill se ett jämställt samhälle där alla medborgare har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vår politik på jämställdhetsområdet tar dock sin utgångspunkt i hur män och kvinnor är, inte hur någon ideologisk dogm anser att de borde vara.

Kopplat till detta motsätter vi oss kvotering och så kallad positiv särbehandling. Vi välkomnar däremot debatter och opinionsbildning för en mindre snedfördelning mellan könen inom olika yrken eller uppdrag. Vi menar ändå att detta i slutändan handlar om vuxna människor som gör fria val. Tvångskvotering i bolagsstyrelser vänder vi oss därför emot med emfas.

Målet om 40 procent av det underrepresenterade könet i bolagsstyrelser är faktiskt ett direkt hån mot duktiga och självständiga mäns och kvinnors möjlighet att ta plats på egna meriter. Jag kan bara tänka mig hur det skulle kännas att veta att det finns andra människor med högre kompetens än jag och att jag enbart sitter där jag sitter på grund av att jag har ett visst kön. Det tror jag inte att särskilt många är intresserade av.

Att regeringen nu aviserar lagstiftning om tvångskvotering är olyckligt. Lite lustigt i sammanhanget är dock att regeringens stora parti Socialdemokraterna inom den egna rörelsen har så oerhört svårt att leva upp till det man vill pådyvla andra. I LO:s ledning är till exempel 14 av 18 ledamöter män. Det innebär att det bara är 22 procent kvinnor. Varför man inte kan sopa framför egen dörr först har jag lite svårt att se, men om den här annonserade lagstiftningen om tvångskvotering i bolagsstyrelser också ska omfatta organisationer såsom LO har jag inte lyckats läsa ut. Det skulle vara intressant att få reda på det.

Herr talman! En av de mer upplyfta delarna i regeringens skrivelse är klimatfrågan. Den beskrivs som så ofta i andra sammanhang som en ödesfråga, och man skriver att Sverige måste befästa sin roll som föregångsland.

Kopplat till detta vill vi understryka att Sverige sedan länge har lägst CO2-utsläpp av alla jämförbara industriländer och knappast har något att skämmas för i ett internationellt perspektiv. Vi menar att Sveriges utmaning i stället ligger i att säkerställa energitillgången och upprätthålla viljan till långsiktiga energiinvesteringar. Sådana investeringar måste givetvis göras parallellt med en långsiktigt god utveckling för miljön för att inte riskera Sveriges eller Europas globala konkurrenskraft. Om alltför stora kostnader läggs på företagen kommer det att hämma den ekonomiska tillväxten och därmed innebära mindre resurser till forskning och utveckling.

Det finns också en risk att ökade kostnader för företagen resulterar i att produktionen flyttar och att det därmed leder till ett ökat så kallat koldioxidläckage, alltså att utsläppen av koldioxid inte minskar utan bara flyttar på sig. Sverigedemokraternas viktigaste prioriteringar är att vi måste minska koldioxidläckaget och stärka svensk och europeisk konkurrenskraft.

När vi i Sverigedemokraterna pratar om hållbart företagande är lönsamhet centralt. Hur hållbart är det egentligen att kväva företagen med ökade kostnader och ökad byråkrati?

Vi i Sverigedemokraterna har satt fokus på konkurrenssituationen för svensk industri där vi lyfter frågor kring tillväxt, infrastruktur, energi, utbildning och mycket annat. Vi vill också införa konkurrensneutrala ekonomiska och arbetsrättsliga lättnader för både svenska småföretag och arbetstagare när det gäller turordningsregler, starta-eget-bidrag, arbetsgivaravgifter och sjuklöner. Att små som stora företag har möjlighet att tjäna pengar och växa är bra för hela samhället och en förutsättning för kommande generationers välfärd och nationens utveckling. Att inte tydligt beakta detta faktum kan svårligen sortera under begreppet hållbart företagande.

Herr talman! Slutligen vill jag kort lyfta frågan om de europeiska strukturfonderna som vi också tar upp i vår reservation. Vi menar att de ska avskaffas, precis som vi också anser att socioekonomiska projekt i EU:s regi bör avvecklas. Vi anser att medlen i fonderna är kraftigt snedfördelade till projekt som ständigt är kostnadsdrivande, och vi ser det som orimligt att svenska skattebetalare ska behöva finansiera arbetsmarknadspolitiska åtgärder ute i Europa. Vi har tillräckligt med problem här på hemmaplan.

Anf. 54 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag och Centerpartiet välkomnar regeringens ambitioner att jobba för ett mer hållbart företagande. I skrivelsen framgår både vilken politik regeringen vill driva på området och vilka förväntningar man har på företagens hållbarhetsarbete.

Det finns en rad frågor som är kopplade till hållbart företagande. Det handlar om mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljöhänsyn, antikorruption, jämställdhet, barnrättsperspektivet, affärsetik och beskattning. Dessutom berör frågorna fler politiska områden än enbart näringspolitiken.

Herr talman! Dock tycker jag att det finns en del frågetecken i regeringens allmänna näringspolitik som inte går hand i hand med det som framförs i dokumentet. Ett sådant är att regeringen nyligen har beslutat om att införa årliga lönekartläggningar för många av våra företag. Det är tyvärr inget annat än symbolpolitik och betyder inte heller något annat än ännu mer administration för företagen. Det är allt annat än hållbart. Låt mig förklara.

Regeringen backar alltså bandet och inför årliga lönekartläggningar för alla företag som har mer än tio anställda. Med det vill man skicka signalen att "man tar krafttag" med löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Dessvärre är det ett slag i luften. Sverige har tidigare haft årliga lönekartläggningar, men man valde att ändra det till att kartläggningarna i stället skulle ske vart tredje år och innefatta företag med 25 eller fler anställda.

Det har inte inneburit att utjämningen av löneskillnader mellan könen har bromsats, utan utvecklingen har fortsatt åt rätt håll i samma takt. Det beror enligt Medlingsinstitutet till stor del på att arbetsmarknadens sammansättning har förändras så att kvinnor i högre grad etablerar sig i yrken med högre löner. Medlingsinstitutet säger dessutom att det finns en trend mot minskad yrkessegregering.

Den positiva utvecklingen har alltså flera förklaringar och därför lär effekten knappast bli högre för att man återgår till årliga kartläggningar.

Men tror ens regeringen att det här ska ha positiva effekter? Som jag sa tidigare handlar det snarare om att driva symbolpolitik. Hade man varit ute efter att få effekt hade man i stället kunnat ge Diskrimineringsombudsmannen i uppdrag att följa upp och granska redan befintliga kartläggningar. Nu leder det till mer administration, och det har småföretagen nog av ändå.

Herr talman! Ett annat frågetecken är kvinnors företagande och ledarskap. Regeringen kallar sig för feministisk och ändå väljer man att dra in alla riktade satsningar på området. Det framgångsrika arbetet med ambassadörsnätverket för kvinnor, där fokus låg på att marknadsföra just kvinnors företagande, har ni valt att avsluta. Arbetet med Styrelsekraft har ni också avslutat och i stället för att fortsätta det här jobbet väljer ni att hota börsbolagens styrelser med kvotering. Dessutom har ni nyligen avslutat samarbetet med den ideella organisationen Winnet som har funnits i 15 år och som med sina 8 000 medlemmar runt om i landet har gjort ett fantastiskt jobb för jämställdhet och kvinnors företagande. Är det här verkligen hållbar politik på området?

Förutom att dessa riktade insatser har tagits bort så ser vi samtidigt att färre kvinnor väljer att starta företag.

Enligt en färsk undersökning från Global Entrepreneurship Monitor, GEM, minskade andelen kvinnor bland nystartade företag i Sverige med 40 procent mellan 2013 och 2014.

Om man tittar i backspegeln ser man alltså att det skett en dramatisk förändring till det sämre. Mellan åren 2006 och 2012 ökade antalet företag som drivs av kvinnor med 50 000, och antalet sysselsatta inom kvinnors företag steg med 130 000 personer. Det stärkte kvinnors ekonomiska makt och skapade fler jobb i Sverige.

Att den positiva utvecklingen nu har brutits och att den i stället vänder nedåt kan spåras till de slutsatser som presenteras i GEM-undersökningen, nämligen att den politiska osäkerheten avskräcker från nyföretagande. Det handlar mycket om den utredning om vinster i välfärden som nu genomförs och också om försämrade villkor gällande RUT.

Världen förändras och vi ser stora flyktingströmmar. För att ta till vara all kompetens behöver vi även det som man brukar kalla enklare jobb. Alla människor som kommer till vårt samhälle är inte högutbildade, men de har ändå väldigt mycket att bidra med - bara man får den möjligheten. Sverige är ett av de länder inom EU som har lägst andel enkla jobb. Det beror på att vi under lång tid har effektiviserat många verksamheter och jobb, och dessutom ställs det i dag högre krav på utbildning.

Herr talman! Trots detta halveras RUT och ROT-avdraget sänks, arbeten som har minskat andelen svarta jobb och som har gett upphov till en mängd nya företag. Dessa företag har de facto anställt många människor som tidigare har varit långt från arbetsmarknaden.

Även om regeringen nu har gått med på att RUT-avdraget ska gälla för fler områden behöver vi återställa avdragsmöjligheterna till den ursprungliga nivån. Det är också något som verifieras av Arbetsförmedlingens generaldirektör, men tyvärr bromsar vänsterpartierna. Det är synd, framför allt för de nysvenskar som behöver ett första jobb att gå till.

Herr talman! Vi vet att många företagare tvekar när man ska anställa den första personen. Kommer man att ha råd? Har man täckning för ytterligare en person under hela året? För att uppmuntra företag att ta steget att göra just detta har Centerpartiet föreslagit att man för den första anställda slipper arbetsgivaravgifterna de två första åren.

Häromdagen föreslog regeringen en liknande reform, men tyvärr innefattar det inte alla företag. Aktiebolagen är undantagna och det beklagar jag.

Herr talman! Slutligen undrar jag om regeringen tycker att det är hållbart att öka skatterna med 27 miljarder för de svenska företagen och samtidigt kalla det för hållbart. Det är trots allt företagen som är grunden för vår välfärd.

Said Abdu (L)

Anf. 55 Said Abdu (L)

Herr talman! Församlade ledamöter och elever!

Regeringen talar om hållbart företagande. Hållbart företagande - smaka på de orden!

Jag ska berätta något som man inte alltid lär sig på Landsorganisationens internutbildningar för ombudsmän. Jobb skapas av företagsamma människor av kött och blod.

Hållbart företagande får vi bara om vi ger företagsamma människor möjligheten och verktygen för att skapa jobb och tillväxt. Ett hållbart företagande får vi inte genom stoppultimatum, regelkrångel eller näringsförbud för kvinnor som skapar valfrihet inom välfärden. Ett hållbart företagande får vi inte genom en övertro till det statliga ägandet. Ett hållbart företagande får vi inte genom krav på kollektivavtal vid upphandlingar av offentliga tjänster.

Det som regeringen verkar för är ett ohållbart företagande som dignar under ett högt skattetryck och svåröverskådliga regler.

Som företagare vet jag att det finns få saker som en företagare ogillar så mycket som osäkerhet. Jag har läst regeringens förslag och kan säga att det inte är särskilt hållbart. Däremot skapar det osäkerhet, samma osäkerhet som har gjort att tusentals välfärdsföretagare nu har svårt att expandera, svårt att få lån och svårt att få hyreskontrakt. Som mina kollegor nämnde har den feministiska regeringens utredare Ilmar Reepalu inte skapat hållbarhet med sin utredning. Han har bara fortsatt att skapa osäkerhet.

För att vi ska kunna garantera vår välfärd behöver vi starka företag som verkar på en stark och förutsägbar marknad. Svenska företag är världsledande när det gäller exempelvis klimatneutralitet och smarta lösningar som gynnar både arbetstagare och konsumenter. Där har vi kommit långt, om än inte hela vägen i jämställdhetsarbetet.

Regeringens strategi för hållbart företagande är inte att lita på för de företag man säger sig värna. I stället vill man detaljstyra näringsidkare med en centralistisk politik. Företagarna vet vad hållbart företagande är, och det ligger i deras eget intresse att deras verksamhet bedrivs på ett hållbart sätt.

Avslutningsvis skulle jag vilja slå ett slag för hållbart arbetstagande. Vi pratar om hållbart företagande, men hållbart arbetstagande är absolut lika viktigt som hållbart företagande. Enligt regeringens inlaga vill man utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är något vi liberaler kämpat för länge ihop med våra allianskollegor. Ett första steg är att sänka de höga ingångslönerna, vilket vi varit ute med i samband med startjobben. Vi i Liberalerna vill nämligen att alla ska med.

Jag yrkar bifall till motion 2015/16:3306.

Penilla Gunther (KD)

Anf. 56 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till Alliansens reservation nr 1. Jag vill också nämna att Kristdemokraterna har ett särskilt yttrande.

I skrivelsen som vi diskuterar redogör regeringen för sin syn på vad hållbart företagande är. Ett antal frågor berörs, såsom mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljöhänsyn, antikorruption, jämställdhet med mera. Ska man ha en genomgående syn på alla de här frågorna i hela samhället handlar det självklart inte bara om hållbara företag, utan det behövs en etisk grund, ett etiskt förhållningssätt till frågor som berör hur man hanterar människor rätt, till exempel när det gäller arbetsmiljöfrågor. Det kan också vara fråga om att man har en förvaltarskapssyn vad gäller miljö, natur och så vidare.

En förening av miljöhänsyn, lönsamhet och socialt ansvarstagande stämmer väl överens med den kristdemokratiska synen på samhället, som har den sociala marknadsekonomin som grund. Alla de här tre delarna är lika viktiga i omställningen mot ett mer hållbart samhälle, inte bara företagande. Men vi får hjälpas åt allihop med att agera ansvarsfullt genom att följa internationella normer och riktlinjer, minimera den negativa påverkan på samhället och bidra till en mer hållbar samhällsutveckling.

Herr talman! Det förs många samtal, inte bara i det här landet utan över hela världen, om hur vi ska möta samhälls- och hållbarhetsutmaningarna på nya sätt med ny affärslogik eller nya affärsmodeller och om hur företagandet i sig kan bidra till en ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling. Vi pratar om sociala innovationer och socialt entreprenörskap, som syftar till att skapa social nytta eller möta specifika utmaningar genom nya eller förbättrade hållbara tjänster, varor eller arbetssätt. I förlängningen hoppas man givetvis att just de åtgärderna och de frågorna ska bidra till ett mer inkluderande samhälle, för vi vet att samhällen som präglas av tillit mellan människor också skapar mer företagsamhet.

Framväxten av de här nya affärsmodellerna, som delvis kastar omkull det traditionella företagandet, kan naturligtvis bidra till en hållbar utveckling. Vi pratar om delningsekonomi, cirkulär ekonomi, kollaborativ konsumtion, social franchising och en massa olika andra begrepp. Ekosystemtjänster står det också om i den här skrivelsen.

Två av de mest kända exemplen i världen är taxitjänsten Uber och hotelltjänsten Airbnb. Nu har det visat sig att just de två exemplen kanske inte är de främsta som man skulle vilja lyfta fram som goda exempel. Alla affärsmodeller kan missbrukas genom missbruk av människors förtroende. Direkt efter denna debatt kommer en debatt om just taxitrafik. Jag tillhör väl dem som inte tycker att just Uber är något som ska konkurrera med de taxiföretag vi har. Det är en annan diskussion, men frågan gäller de här affärsmodellerna. Kan vi öka innovationskraften ökar vi också konkurrenskraften, och då bidrar vi till fler jobb.

Arbetet med att främja hållbar innovation, samhällsentreprenörskap och nya affärsmodeller måste till syvende och sist även riktigt små företag kunna förhålla sig till likaväl som de riktigt stora, vilka har personer anställda för att sköta miljöredovisning, skapar miljöledningssystem och naturligtvis också bedriver arbete med CSR, corporate social responsibility, kanske i samarbete med andra organisationer eller företag.

En del av de allra minsta företagen är arbetsintegrerande sociala företag. De ligger mig väldigt varmt om hjärtat. I dessa handlar det om att få arbeta 100 procent av sin förmåga. I skrivelsen finns ett avsnitt om offentlig upphandling. Kristdemokraternas särskilda yttrande handlar just om dessa personers och företags möjligheter att delta i offentliga upphandlingar.

Arbetsintegrerande sociala företag, ASF, är inga välgörenhetsinrättningar. Det är små företag med människor som kanske ibland har en ganska svår bakgrund. Och vem av oss skulle inte kunna vara i behov av ett sådant företag, en sådan verksamhet, där man får känna att man deltar till 100 procent av sin egen förmåga?

Möjligheten att få lönsamhet i de här företagen är ibland ganska liten, då man helt enkelt inte kan delta på samma villkor som alla andra i upphandlingar, vare sig det gäller större företag som vill köpa tjänster eller offentlig verksamhet. Som politiker kan vi dock faktiskt påverka den offentliga verksamheten. Därför vill jag gärna som kristdemokrat betona den sociala hänsyn som kan tas i de offentliga upphandlingarna. Det är en möjlighet som jag menar att vi inte nyttjar till fullo i kommunerna, landstingen, regionerna och staten i dag.

I EU:s upphandlingsdirektiv, som utgör den rättsliga grunden för offentlig upphandling, finns det ett mycket större utrymme för att kunna ta till vara den sociala hänsynen. Jag vet att det finns ett EU-direktiv som kommer att implementeras, så det kanske kommer att pratas lite mer om detta framöver.

Jag vill poängtera denna fråga i den här debatten. Intresseorganisationen för de svenska arbetsintegrerande sociala företagen har som motto: Hållbara företag för hållbara människor.

Jag tror att vi alla tjänar på att ha ett etiskt förhållningssätt, en etisk grund, till verksamheten oavsett vad den kan handla om. Oavsett om vi säljer varor eller tjänster handlar det till syvende och sist om att vi faktiskt betraktar människor så som vi själva vill bli betraktade.

(Applåder)

Anf. 57 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Exportstrategin och politiken för hållbart företagande är båda centrala delar i regeringens jobbagenda. Nya marknader öppnas för hållbara produkter med en hållbar produktion. Det är glädjande att det finns en så pass stor enighet i Sveriges riksdag om att höja ambitionsnivån inom hållbart företagande. Annars vet jag inte hur jag ska tolka de tre motionerna på området.

Herr talman! Sverige är faktiskt det sjätte landet i världen med att anta en handlingsplan i linje med FN:s vägledande principer. I Davos 1999 talade dåvarande generalsekreterare Kofi Annan om att ge den globala marknaden ett mänskligt ansikte - som han uttryckte det. Staten och företagen skulle enas om gemensamma principer gällande mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och miljö. Regeringens politik för hållbart företagande är just därför framtagen i dialog med företag, fackföreningar, civilsamhället, akademin med flera.

Vi lever i en globaliserad värld med 80 000 multinationella företag och miljontals fler små och medelstora företag. Företagen är betydelsefulla aktörer på den globala arenan. Våra svenska företag påverkar villkoren för anställda varje dag i utlandet och här hemma i Sverige. Det är glädjande att så många visar vägen och går före i ett hållbart företagande.

I regeringens skrivelse framgår dels vad regeringen avser att göra, dels de förväntningar och rekommendationer som regeringen ger för företagens hållbarhetsarbete.

Herr talman! För företagen handlar det i korthet om ansvaret att respektera mänskliga rättigheter, vilket innebär att företagens verksamhet inte ska orsaka, bidra eller vara kopplade till kränkningar av mänskliga rättigheter. Det handlar om anständiga arbetsvillkor och arbetstagarnas rättigheter. Det innebär föreningsfrihet och rätten att organisera sig och förhandla kollektivt. Det handlar om barnarbete och förstås om den starka svenska modellen som skapar goda förutsättningar för trygghet, utveckling, tillväxt och konkurrenskraft.

Här vill regeringen utveckla och inte avveckla den svenska modellen. Svenska löner och villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige oavsett ålder, kön eller nationalitet. När arbetsmarknadens parter har kommit överens i kollektivavtal är det viktigt att lagstiftningen utformas så att den främjar tillämpningen av villkoren. Med den bakgrunden är det också viktigt att regeringen fortsätter arbetet med att få till en revidering av utstationeringsdirektivet.

Det handlar om företagens del i ansvaret för miljö och klimat. Det övergripande målet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta och att arbeta med de 16 miljökvalitetsmål som har fastställts av Sveriges riksdag. Det handlar om företagens ansvar för etik och antikorruption. Enligt World Economic Forum beräknas kostnaden för korruption motsvara mer än 5 procent av den globala bruttonationalprodukten. Det snedvrider konkurrensen, undergräver förtroendet för demokratiska institutioner och utgör ett hot mot rättsstatens legitimitet.

Det handlar om företagens ansvar för social utveckling. Svenska företag förväntas agera jämställt i Sverige och utomlands, och de kan utgöra goda förebilder genom en jämställd fördelning av makt och inflytande samt jämställda löner. Det handlar inte bara om rättvisa utan det är faktiskt effektivt och hållbart. Det finns tydliga kopplingar mellan kvinnors utbildningsnivå och ett lands ekonomiska tillväxt och välstånd.

Herr talman! Vad ska då regeringen göra? Jag kan nämna några saker. Den ska se till att det är möjligt att få sin sak prövad om de mänskliga rättigheterna kränks. En annan åtgärd är att öka kunskapen om hållbart företagande på Sveriges ambassader så att de bättre kan stödja svenska företag att göra affärer utomlands. Sveriges ambassadör för hållbart företagande spelar en viktig roll i det arbetet. Hållbarhet är också en viktig komponent när Team Sweden gör sina främjarresor.

Civilsamhället och forskarna har efterfrågat en genomlysning av svensk lagstiftning för att se om det finns luckor i relation till FN:s vägledande principer som behöver åtgärdas. Det ska också göras. Staten ska visa vägen och gå före när det gäller de statliga bolagen.

År 2012 inkluderades FN:s vägledande principer i statens ägarpolicy. Ett mer proaktivt arbete har inletts i dessa frågor.

Herr talman! Hållbarhet och hållbart företagande är en allt större fråga i debatten. Trycket kommer från konsumenter, medier, anställda och på senare tid också investerare. Vi ser att näringslivet uttrycker en vilja och ambition att ta sitt ansvar för den globala utvecklingen.

Enligt Tillväxtverkets senaste rapport om hållbart företagande har man fått svar från 16 000 små och medelstora företag. Det har visat sig att de företag som har ett aktivt hållbarhetsarbete har i genomsnitt en högre tillväxtvilja, är mer innovativa och är mer internationaliserade än andra företag. Det har vidare visat sig till exempel att hela 45 procent av de företag som har ett aktivt miljöarbete vill växa när det gäller omsättning och antal anställda. Motsvarande siffra för företag som inte bedriver det arbetet är 33 procent.

Efterfrågan på hållbara produkter har aldrig varit större än i dag. Och den växer ständigt. När företag visar att deras idéer är hållbara är det en konkurrensfördel vare sig det gäller att de utövar mindre miljöpåverkan än konkurrenterna, om de gör en insats för samhället där företagen verkar eller om de importerar rättvisemärkta produkter.

Herr talman! Jag ska ge tre exempel från det lilla till det stora.

Förra måndagen invigde jag Jämtlands största solcellsanläggning, tillika Sveriges största gräsrotsanläggning, i Näversjön. Det startade med att människorna i byn tillsammans gick en studiecirkel på ABF 2012. Sedan byggde de anläggningen. För mig blir det inte mycket finare än så.

Det andra är den starka utvecklingen för Lindbäcks i Piteå. De bygger ut för att tredubbla sin produktion av flerfamiljshus i trä. Det är en investering på nära en halv miljard, och den kommer att skapa 150 nya arbetstillfällen. Lindbäcks mål är att ta fram den bästa hållbara lösningen för respektive område inom produktion, logistik och arbetsmiljö. Orderboken är full.

Det tredje är att delar av näringsutskottet besökte New York och fick möta de nordiska företag som finns på plats för att med hjälp av sina kompetenser lösa stadens ambitioner att minska stadens byggbaserade utsläpp med 30 procent fram till 2025, bland annat med att bygga flerfamiljshus i trä - 20 våningar, men vi var i USA, the bigger the better.

Herr talman! Det handlar om att svenska företag ska fortsätta att ligga i täten, vara innovativa, moderna och attraktiva för sina anställda, konsumenter och investerare. De ska hänga med i utvecklingen och skapa värdeökning och vinst även i framtiden när konkurrensen skärps. De ska agera i enlighet med riktlinjerna och göra mänskliga rättigheter och hållbarhet till en del av sin kärnverksamhet. I det större perspektivet handlar det om att få fler framgångsrika och världsledande företag i Sverige för fler jobb och ökad tillväxt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Anf. 58 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Det finns mycket man kan diskutera om hållbart företagande, men jag tänkte hålla mig till de delar som Anna-Caren nämnde: utstationeringsdirektiv och offentlig upphandling.

Det kommer snart en proposition som handlar om just upphandling. Den innehåller juridiska delar som säger att företag - vi kan ta byggsektorn som exempel - ska ha samma villkor här hemma i Sverige som i andra länder.

Så blir dock inte fallet. De svenska företagen kommer att beläggas med större krav än de utländska. Det betyder att stora bolag som finns på exportmarknaden kan ta sig utanför landet och konkurrera, men de små och medelstora företagen som regeringen säger sig värna har inte en chans. Jämfört med andra kommer de att beläggas med ännu större krav som de måste uppfylla för att kunna delta. Eller också får företag från andra länder en fördel gentemot svenska företag när det gäller att bygga och verka i Sverige.

Jag har förstått det som att det var just detta man inte hade tänkt sig från regeringens sida. Därför är det rätt anmärkningsvärt att man gör sådana juridiska skrivningar i en upphandlingsproposition som ska främja hållbarhet och göra det möjligt för svenska företag att exportera och sälja både inom och utanför Sverige.

Jag skulle vilja att Anna-Caren förklarar hur det här hänger ihop.

Anf. 59 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Tack för frågan, Ann-Charlotte! Frågan gällde, om jag förstår dig rätt, kollektivavtals vara eller icke vara.

Vi har en modell i Sverige, den svenska modellen, där kollektivavtal är den väg vi har valt. Varför har vi valt den? Jo, företagen och arbetstagarna har valt den tillsammans därför att om man skriver på ett kollektivavtal vet man att det är god ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och att man konkurrerar på lika villkor. Kollektivavtal är någonting som har varit otroligt bra för Sverige, och naturligtvis ska det gälla på svensk arbetsmarknad.

Jag har däremot en fråga till dig, Ann-Charlotte - Ann-Charlotte Hammar Johnsson, ska man säga i talarstolen. Förlåt!

Exporten ökar, besöksnäringen går starkt och Sverige går bättre än på väldigt länge. Moderaterna, kan vi ju se, lägger nästan 500 miljoner mindre på utgiftsområde 24. Om två år är det val, och regeringen har nu satsat 45 miljoner mer än Moderaterna på exportfrämjande verksamhet och 20 miljoner mer på Visit Sweden för att marknadsföra Sverige utomlands.

Vad är ditt besked till företagarna som vill exportera, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, och vad är ditt besked till besöksnäringen? Är det någonting som ni kommer att tillföra er budget, eller är det er mening att ni inte ska prioritera de områdena?

Anf. 60 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! För 800 eller troligtvis 1 000 miljarder om året säljer små och medelstora företag produkter och tjänster till det offentliga. Det handlar om våra skolor, vår äldreomsorg och vår sjukvård.

60 procent av de företagen har avtal som är goda. Det är sjysta företag i det lokala näringslivet med bra produkter. De har inte det som kallas kollektivavtal. De har någonting annat; det heter bara någonting annat. De anställda kan ha högre löner och längre semester.

Jag skulle vilja veta i slutrepliken från Anna-Caren Sätherberg: Vad är regeringens politik för detta? Man utestänger nu lantbrukare, familjeföretagare och ensamföretagare från att delta, sälja, kunna växa och få de här tjänsterna på plats. 1 000 miljarder om året finns det möjlighet att utöka företagandet med.

Dessutom: Om man börjar hos den människa som det berör när det handlar om färdtjänst eller sjukresor och bestämmer vad hon ska kunna få när hon ska åka, då uppnår man även bra villkor för de anställda. Det gäller att börja i rätt ände och beskriva en resa som inte gör att folk ska springa eller resa runt i regionen när de ska till rehab och så vidare. Börjar man i den änden, med den lilla människans behov, uppnår man också de anställdas möjligheter. Är detta någonting som Anna-Caren Sätherbergs parti kommer att titta på?

Besöksnäringen är väldigt viktig, och den kommer att växa. Det är en av de största näringar vi har, och jag ser fram emot att utveckla det arbetet. När Anna-Carens regering lämnar in 2018 kommer vi att vara beredda att överta det.

Anf. 61 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Tack, Ann-Charlotte Hammar Johnsson! Vår regering strävar inte efter att lämna över regeringsmakten, utan det är någonting som vi kommer att hålla hårt i och behålla.

Jag vet inte vad det är med Moderaterna och kollektivavtal, Ann-Charlotte. Näringslivet tillsammans med arbetstagarna bestämmer sig för ordning och reda på arbetsmarknaden och bra konkurrens, sund konkurrens. Varför är det så svårt för er att tycka att det är bra?

För mig är det någonting helt naturligt. Man sätter en standard, och man håller den. Man vet vilka regler som gäller; det är öppet och transparent. Kollektivavtal är det vi har valt i Sverige, i den svenska modellen, och det har tjänat oss väl.

Anf. 62 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Ett jämställt samhälle är ett hållbart samhälle. Det tror jag att de flesta kan hålla med om.

När det gäller företagande ser det dessvärre inte ut så. Det är fortfarande fler män än kvinnor som både startar och driver företag i det här landet. Skulle fler kvinnor göra det skulle det gynna inte bara kvinnorna själva utan också svensk ekonomi och sysselsättning.

Tyvärr sjönk nyföretagandet bland kvinnor drastiskt mellan 2013 och 2014 med hela 40 procent. Det är ju allt annat än bra. Det är klart att man kan diskutera vad det beror på. Personligen tror jag absolut att det har att göra med välfärdsdiskussionerna, där Vänsterpartiet har fått ett alltför stort inflytande över regeringens budget och man har åsikten att det ska vara fult att tjäna pengar. Halveringen av RUT har säkert också gjort sitt till.

Min fråga till Anna-Caren Sätherberg är: Hur jobbar ni som feministisk regering för att öka antalet kvinnor som startar och driver företag?

Anf. 63 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Tack, Helena Lindahl, för frågan!

Jag delar Helena Lindahls åsikt att det är otroligt viktigt att det blir fler kvinnliga företagare. Nu är det 29 procent, tror jag. Som Helena Lindahl säger minskade det drastiskt 2013, och jag tror att detta fortsatte 2014.

Vad regeringen har gjort är att ge i uppdrag till Tillväxtverket och även till regionerna att med pengar och resurser se över strukturerna. Tillväxtverket ska titta på vilka som får ta del av lånen och göra andra saker. Regeringens uppfattning är att mångfald och kvinnors företagande är otroligt viktigt och att det ska fördelas på samma sätt.

Det är vad regeringen har gjort åt frågan just nu. Men jag delar Helena Lindahls uppfattning att det går för sakta. Vi kan se att takten på kvinnligt företagande inte har ökat stort på länge. Vi behöver få fler kvinnor som vågar ta chansen att starta företag.

Anf. 64 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Tack, Anna-Caren Sätherberg, för svaret!

Jag skulle bara vilja säga att mellan 2006 och 2012 ökade nyföretagandet bland kvinnor ganska mycket med 50 000 företag. Det som är anmärkningsvärt är att det mellan 2013 och 2014 minskade så drastiskt.

Jag skulle vilja gå in på det du sa, Anna-Caren Sätherberg, om uppdrag till Tillväxtverket och regionerna att jobba mer för jämställdhet och kvinnors företagande.

De 36 miljonerna per år som man nu satsar har man tagit från organisationen Winnet. Jag vet inte om Anna-Caren Sätherberg känner till det.

Winnet är en ideell organisation som har funnits i 15 år - jag ser att det är flera i kammaren som nickar - och har gjort ett fantastiskt arbete när det gäller jämställdhet och kvinnors företagande. Organisationen har 8 000 medlemmar, så det är inte direkt några tanter som står utanför Ica med plakat och ropar om jämställdhet. Det är faktiskt en väldigt professionell och duktig organisation.

Det jag tycker är tråkigt är att regeringen i december informerade dem om att de inte skulle få mer pengar och att det samarbete som man haft i 15 år nu skulle upphöra. I stället vill regeringen fördela pengarna till regioner och Tillväxtverket. Då undrar jag: Vad kan vara mer lokalt och regionalt när det gäller jämställdhetssatsningen och satsningarna på kvinnors företagande än att låta människor och ideella organisationer med erfarenhet på plats göra det? Varför tar man bort detta och inför ett ovanifrånperspektiv i stället?

Anf. 65 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Tack, Helena Lindahl! Jag vet att den här frågan har debatterats många gånger här i kammaren. Det har varit flera interpellationer.

Du talar om ett ovanifrånperspektiv. Om jag förstår rätt har regeringen valt att föra över pengarna till de regionalt utvecklingsansvariga, i stället för att Tillväxtverket, som man får se som ett ovanifrånperspektiv, ska fördela pengarna. Man kan fortfarande ta del av pengarna. Pengarna har ju inte minskat, om jag förstått rätt, utan det är samma pengar även om det är en annan boss för dem. Nu fördelas pengarna till regionerna, där man vet precis vad som behöver göras lokalt och regionalt. Man vet det bättre där än vi gör här i Stockholm.

Anf. 66 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Äntligen har Sverige en regering som tar hållbart företagande på allvar. Handlingsplanen, Politik för hållbart företagande, är verkligen läsvärd. Det är ett stort steg i riktning mot en hållbar utveckling. Den kan laddas ned. Det rekommenderar jag till alla åhörare och tittare som till äventyrs inte har läst den än. Läs den! Den är feelgoodläsning, om jag får tillåta mig ett engelskt uttryck som jag inte har någon bra svensk översättning av.

Man mår bra av att läsa den. Det finns så många goda krafter och goda initiativ. Det är så mycket bra som händer, och det finns många konkreta förslag från regeringen när det gäller hur man kan ta till vara på detta och stötta det goda.

Nu har Anna-Caren Sätherberg på ett förtjänstfullt sätt redogjort för svenska exempel och vad som står i planen. Det är mycket om hållbart företagande och miljöinsatser. Det finns även internationella riktlinjer för hållbart företagande, företagens ansvar för social utveckling, jämställdhet, anständiga arbetsvillkor, arbete mot korruption och så vidare. Det är oerhört mycket, så jag väljer att försöka komplettera Anna-Caren och även lyfta fram några goda exempel från utlandet som ännu inte är så kända i Sverige men som är väl värda att titta på och återanvända i lämplig form. I många fall görs det redan.

Upphandling har varit uppe här flera gånger. Det är ett kraftfullt verktyg för att styra samhället i hållbar riktning om man vill. Annars kan man strunta i det och låta det bli som det blir. Men nu har vi ett väldigt bra arbete från regeringens sida med stöd till de offentliga upphandlare som gör ett toppenjobb ute i landet. Många går före i kommuner och regioner. Det finns en nationell myndighet och stöd på det viset, och det ska också tas fram en nationell strategi för upphandling.

Vi har möjligheter redan med nuvarande lagstiftning. EU har nu gett oss större möjligheter med det direktiv som finns.

I Skottland har regeringen sedan 2006, vill jag minnas, arbetat med en medveten satsning som har gått ut på social upphandling. Det innebär att man har ställt krav på företag för att vinna kontrakt, till exempel på att få bygga det nya stora sjukhuset i Glasgow, ska anställa ett visst antal lärlingar, ett visst antal långtidsarbetslösa, ett visst antal funktionshindrade och så vidare. Detta har gett väldigt goda resultat.

Detta är på gång i Sverige också. Här kan vi göra mycket mer. Det är riktigt bra att bollen är i rullning.

De flesta företag vill bidra inte bara till att maximera vinst för sig själva eller som utdelning till aktieägare. De vill bidra till samhället. Det finns ett nätverk som kallas Gemeinwohl-Ökonomie - närmast översatt som ekonomi för det allmänna bästa - som har medlemmar framför allt i Österrike, Tyskland och Italien, men även några svenska företag är med. Det är i nuläget ett par tusen företag som är med, liksom ett antal kommuner. Dessa företag jobbar med att ta fram balansräkningar där man inte bara räknar på ekonomisk vinst utan också på hur mycket man har bidragit till samhället i form av ekologisk nytta, social nytta, jämställdhet och arbetsplatsdemokrati. Det är även ekonomiskt - man lånar pengar till varandra i gnosjöanda.

Dessa företag är vinstdrivande och går alldeles utmärkt, och de hjälper varandra. Det är samarbetskraft. Det är mycket spännande.

Sedan har vi benefit corporations i USA, som några av oss i näringsutskottet har träffat. Det är en särskild företagsform där det är inskrivet i företagsformen att man inte bara ska skapa ekonomisk vinst utan också ekologisk och social vinst. Företagen ansluter sig givetvis frivilligt. De registreras, och man kan också låta certifiera sitt företag.

Här kommer också samhället in, samspelet mellan det offentliga och det privata. Det är diskussioner på gång om att ge dessa företag fördel i offentliga upphandlingar. Philadelphia har diskuterat detta. Man har också talat om skattelättnader. Jag vet att dessa benefit corporations finns i åtminstone 20 amerikanska delstater nu. Det är mycket spännande.

Vi behöver tekniska innovationer - jag kommer in på det sedan - men även sociala innovationer. Låt mig ta ytterligare ett exempel utifrån. Jag har gett lästips, men jag tänkte också ge ett filmtips, så poppa popcornen och gå in på Youtube och leta reda på dokumentärfilmaren Patrik Witkowskys film Kan vi göra det själva? Den skildrar bland annat ett arbetarägt hemtjänstkooperativ i Bronx, som är en fattig del av New York City. Det är över 2 000 personer som jobbar i hemtjänsten där, och de äger alltså sitt företag. De har bra villkor. De har betald sjukvård och semester, vilket man egentligen inte har i den branschen i USA i någon större utsträckning.

Uppemot 11 miljoner amerikaner arbetar i mer eller mindre arbetarägda företag. Visste ni det? Det är ganska fascinerande. Detta skulle kunna bli större och utvecklas här i Sverige också. Socialt företagande, arbetsintegrerande företag och liknande för människor som står långt från arbetsmarknaden har vi redan, och det är alldeles utmärkt, men jag skulle vilja vidga begreppet "socialt företagande" så att det blir lite mer mainstream här i Sverige, alltså att det blir vanligt i vilket företag som helst, oavsett vem som jobbar där. Alla företag borde ju vara sociala. Vi vill inte ha asociala företag att inspireras av.

Vi behöver också tekniska innovationer. Klimatfrågan är en ödesfråga. Vi i Sverige kan inte slå oss till ro och tycka att vi gör allting bra. Skulle alla konsumera som svenskar i genomsnitt - det är väldigt ojämlikt fördelat i Sverige - skulle vi behöva ett antal fler jordklot än det enda vi har, särskilt om vi räknar in utsläpp som orsakas av vår konsumtion och våra internationella resor. Vi har en viktig uppgift att se till att bli ett fossilfritt välfärdssamhälle.

Jag ser det inte som regelkrångel med krav på klimat, miljö och redovisning av hur man arbetar med miljöfrågorna. Vi tycker att förorenaren ska betala. Man ska ta hänsyn till ekosystemtjänster. Miljökvalitetsmålen ska företagen utgå från. Det behövs också finansiering av miljöteknik. Det saknas ju inte pengar i världen, men ibland kommer de inte fram dit där de behövs som bäst. Gröna obligationer och en grön investeringsbank tas också upp i handlingsplanen.

En grön investeringsbank har funnits i Storbritannien i tre fyra år. Där var idén att man skulle investera i förnybar energi, avfallshantering och liknande miljöteknik, där marknaden inte investerar och där marknaden har misslyckats.

Man går in med lite offentliga pengar, och sedan attraherar man privat kapital. Det är det uppdrag man har. Man ska gå med vinst, attrahera privat kapital och minska utsläppen av växthusgaser. Ett till tre gäller första året; ett offentligt pund genererar tre privata. Något liknande skulle vi ha god nytta av i Sverige.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson nämnde testbäddar. Låt mig ta ett exempel från USA. Där har man något som heter Arpa-E. Det är federala pengar. George W Bush och kongressen beslutade om det 2007, och det kom i drift 2009. Det var utifrån en modell av en tidigare forskningsplattform för militär teknik, men detta är för energiteknik. Man har kommit långt och forskat med statliga pengar, och ett antal privata företag har uppstått ur detta.

Till sist måste jag ta upp frågan om skatteflykt. Jag är lite konfunderad över reservationen från Moderaterna med flera. Vill ni inte att de transnationella bolagen ska göra rätt för sig och betala skatt i de länder där de har verkat? Det är ju oerhört viktigt. Det är enorma belopp som framför allt fattiga länder går miste om på grund av skatteplanering och skatteflykt. Det är viktigt och bra att detta lyfts upp här.

I fattiga länder är summan av uteblivna skatteintäkter mycket större än det bistånd de får. Så kort och gott: Man ska göra rätt för sig, särskilt om man är ett storbolag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Anf. 67 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Regeringen har de senaste åren dragit in alla satsningar riktade till kvinnors företagande och ledarskap.

Det gäller Ambassadörsnätverket för kvinnor, som Annika Lillemets säkert har hört talas om. Det engagerade enormt många kvinnor i landet och gick i stort sett ut på att de skulle vara ambassadörer för kvinnors företagande. De åkte ut till organisationer och skolor och pratade om frågan. Tyvärr har det dragits in.

Något annat som också dragits in är Styrelsekraft för kvinnor, som hade till syfte att öka medvetandet och möjligheten för kvinnor att vara delaktiga i styrelser.

Det senaste exemplet är Winnet. Det är en fantastisk ideell organisation som har funnits i 15 år. Några dagar före juluppehållet fick man plötsligt besked om att man inte skulle få sina 36 miljoner, för de skulle gå till regionerna i stället.

Det vi fick höra från Socialdemokraterna är alltså regeringens storsatsning på kvinnors företagande. Kvinnors nystartsföretagande gick ned med 40 procent mellan 2013 och 2014. Då är det anstötligt att den enda satsning som regeringen gör är ett plocka bort 36 miljoner från en ideell organisation som sköter sig utmärkt för att lägga på regionerna. Eller som Sven-Erik Bucht sa: för att man ska implementera jämställdhetsbeslut i regionala utvecklingsplaner.

Men hallå? Det borde man väl kunna göra ändå. Vi lever ju på 2000-talet. Inte ska man behöva 36 miljoner för att göra det.

Hur jobbar ni som feministisk regering för att på allvar öka antalet kvinnor som startar och driver företag?

Anf. 68 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Anna-Caren Sätherberg har redan utvecklat frågan och svarat på den. Om jag har förstått det rätt var det tidsbegränsade projekt som inte heller Centern har föreslagit fortsatta pengar till i sin budget. Jag kan dock ha fel och undrar därför om Helena Lindahl har någon annan information.

Pengarna finns, och jag litar på regionerna. Jag tycker givetvis att det är viktigt att kvinnor får samma möjligheter som män att starta företag.

Anf. 69 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Det är beklämmande och allvarligt att det svar vi får från representanter för en feministisk regering är att man tar 36 miljoner från den ideella organisationen Winnet, som har jobbat hårt med jämställdhet i regionerna och lokalt. De har också jobbat med kvinnors företagande. De har dessutom jobbat internationellt för att implementera denna framgångsrika modell på andra ställen.

Nu får de stänga sina kontor. Jag träffade dessa kvinnor förra veckan när de hade sitt årsmöte. De var förtvivlade och sa: Vad ska vi göra nu? Tycker regeringen inte att vi har gjort ett bra jobb? Det fick de inte ens veta, för både Sven-Erik Bucht och Mikael Damberg gjorde sig oanträffbara under ett helt år, fram till den dag de tog beslutet att regionerna skulle få de 36 miljonerna.

Om detta är den feministiska regeringens storsatsning på kvinnors företagande och jämställdhet blir jag mörkrädd.

Det finns regleringsbrev. Även om vissa projekt är tidsbegränsade kan man i regleringsbrevet till en myndighet, till exempel Tillväxtverket, påpeka att det är viktigt att myndigheten driver frågor om jämställdhet och kvinnors företagande. Men inte ens det har ni gjort, för ni tycker inte att det är viktigt.

Ni kapar kvinnligt företagande vid fotknölarna. Ni utreder vinster i välfärden, ni halverar RUT och drar in alla satsningar riktade till kvinnors företagande.

Det är en kvinnofientlig regering. Att kalla sig för feministisk i detta sammanhang är ett hån mot alla kvinnliga företagare runt om i landet.

Anf. 70 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! "Kvinnofientlig regering" - nu är det brösttoner. Jag frågar Helena Lindahl igen: Har ni lagt in dessa pengar i er budget? Jag fick inte svar på den frågan.

Vi litar som sagt på regionerna, men jag tar med mig detta. Saker och ting kanske kan göras bättre. Vi kanske kan få in bra saker i regleringsbrev framöver. Man kan göra saker på olika sätt.

Anf. 71 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid offentlig upphandling. Även om jag fick svar tidigare av Anna-Caren Sätherberg tänkte jag att Miljöpartiet skulle få svara på frågan.

Det är mycket som händer, och det görs mycket gott. Det finns gnosjöanda, företag och god handel. Det är bra.

Det nämndes också ett kraftfullt verktyg i upphandling. Ett kraftfullt verktyg kan användas för att uppnå stora mål i positiv riktning. Det kan också lätt slå sönder det som håller på att byggas upp.

Jag känner stark oro över vad som händer på upphandlingsområdet med tanke på den politik som Miljöpartiet säger sig driva.

Svenska företag på landsbygden i Sverige försöker att komma in i offentlig upphandling i större utsträckning eftersom människor efterfrågar närproducerade och lokalproducerade produkter.

Dessa företag har dock inte kollektivavtalsliknande villkor. Varför? Jo, för att de är en annan typ av företag. De driver lantbruk och är familjeföretag eller ensamföretagare. De arbetar efter säsong. Tyvärr växer inte växterna, faller inte regnet och skiner inte solen så under året att man kan gå upp klockan sju och gå hem klockan fyra, utan man måste arbeta på ett sätt som får hjulen att snurra i vårt land.

Om andemeningen är att öka antalet små och medelstora företag som kan sälja dessa produkter till de svenska kommunerna, landstingen och regionerna undrar jag hur detta ska vara möjligt när ni nu utestänger dem med era kollektivavtalsliknande villkor och därmed sätter stopp för att de ska kunna finnas.

Anf. 72 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Som Anna-Caren Sätherberg redan har sagt värnar vi självfallet om goda arbetsvillkor i den svenska modellen. Det är oerhört viktigt.

Det som görs i många kommuner för att hjälpa och underlätta för små och lokala producenter är till exempel gemensam distribution och liknande så att de kan komma in på en marknad där de är för små för att tillgodose hela behovet av en produkt - gurkor, morötter eller vad det nu kan vara. Sådana saker vet jag görs.

Jag är för övrigt övertygad om att detta går att lösa på ett positivt och bra sätt. Det är viktigt att värna om arbetsrätten.

Anf. 73 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Jag blir väldigt förvånad över svaret. Det kvittar vilket distributionssätt man har när det finns över 640 olika kollektivavtal i det här landet och något som liknar dem ska appliceras på en kommun, som säger: Det är jag som kommun, Stockholms stad, som får bestämma hur den som ska leverera till mig ska arbeta, ta ut sin semester, ha sin försäkring och sin pension etcetera.

Det var väl det som var den svenska modellen, att vi inte skulle göra så att det helt plötsligt blir nya former där kommunerna sätter villkoren för avtalen? Det var väl ändå mellan arbetsgivare och arbetstagare? Då kan ju en lantbrukare fortsätta att sätta bra avtal om han har folk anställda på sin gård.

Nu kan det bli så att fyra kommuner har fyra olika avtal, det vill säga att man ska jobba för en kommun på 25 procent och sedan 25 där, 25 där och 25 där, om man tänker sig att man ska leverera. Ska jag dela mig i fyra delar för att kunna leverera, eller hur ska jag göra?

Från början kan jag ju inte ens komma in genom dörren, för jag kanske inte arbetar åtta timmar om dagen. Det funkar inte, får då kan inte det som vi ska värna om - grödorna på marken - produceras. De säger ju inte: Vi tar paus nu, och i morgon kan vi börja växa igen, när kommunen har bestämt sig för hur kollektivavtalen ska gå till. Så fungerar inte världen.

När det gäller den svenska modellen ska dessutom, som jag tog upp i mitt förra inlägg, utländska företag konkurrera med svenska företag och få bättre villkor än de. Jag förstår inte retoriken här.

Här har vi haft en debatt hela förmiddagen om export och hur beroende det här landet är av att kunna sälja sina varor och produkter och att vi faktiskt gör väldigt mycket gott i Sverige. Då ska det stå tillbaka för att man helt plötsligt ska gynna någon annan. Var ligger den svenska modellen i det? Förklara!