Herr talman! För tids vinnande begränsar jag mig till att yrka bifall till reservation nr 3 trots att vi från Moderaternas sida har betydligt fler reservationer, både själva och tillsammans med andra.
Herr talman! Jag vill instämma i Elin Lundgrens berömmande ord om hur svensk polis har agerat sista veckan efter det fruktansvärda dåd som vi såg. När det väl gällde fanns man på plats. Man ingrep snabbt, man ingrep resolut och man ingrep på ett sätt som väckte respekt hos det svenska folket.
Det var bra för svensk polis att få det erkännande som man nu fick, ett erkännande inte primärt från vår sida utan från dem man är satt att tjäna: det svenska folket. Man är väl värd det beröm man har fått.
Samtidigt måste jag precis som Elin Lundgren påpeka att det någonstans också finns en vardag, där medborgarna förutsätter att saker och ting faktiskt händer när de har utsatts för brott – att man tar upp brottsanmälningar, att man faktiskt genomför brottsplatsundersökningar och att man försöker ge återkoppling till dem som har utsatts.
Här kan vi tyvärr konstatera att vi under en lång följd av år har sett en minskning och att vi i dag ligger på väldigt låga siffror när det gäller just brottsuppklaring. Sedan kan vi diskutera statistik och hur statistik ska utformas, men enligt den statistik vi har tillgänglig har uppklaringen aldrig varit så låg som den är nu. Därför förväntar vi oss såklart en förbättring.
Polisen har genomgått och genomgår fortfarande en omorganisation. Det har sagts att den är klar nu, men mycket pekar på att det är lite mer än hälften som är klart. Mycket av arbetet återstår.
Det är viktigt att polisen får arbetsro, att det finns klara och tydliga rutiner och att det finns ett klart och tydligt ledarskap så att polisen i vardagen kan fortsätta att jobba på ett så positivt sätt att man fortsätter att få det svenska folkets positiva gensvar.
Det finns en hel del som vi som politiker kan göra för att underlätta detta. Vi har den inflammerade lönefrågan, som har tagits upp. Vi ska som politiker naturligtvis inte ge oss in i lönerörelser, men det står fullständigt klart att ju fler som noterar och observerar att löneläget är dåligt och att attraktiviteten för yrket därför är låg, desto mer måste vi politiker ta höjd för att kunna justera detta.
Från Moderaternas sida gjorde vi detta som första parti redan i budgetpropositionen i höstas. Flera har kommit efter. Det är positivt; det är bra. Man måste som politiker ta budgetmässigt ansvar för att detta ska gå att lösa. Regeringen har inte gjort det – än så länge – trots den så kallade ökningen av budgeten som kom häromdagen, som jag ska återkomma till.
Vi behöver ta höjd för att satsa mer mot den nya tidens brottslighet, den internetrelaterade brottsligheten. Här släpar polisen efter kunskapsmässigt. Det finns naturligtvis människor som är duktiga på det, men de är alldeles för få. Det är också alldeles för ofta som den specialiserade kunskapen används till alldeles för basala ändamål därför att grundkunskapen i hela organisationen är för låg.
Här måste det göras en kraftigare satsning. Vi pekade redan i vår budgetmotion till budgetpropositionen på behovet av detta och anslog mer medel. Jag tror att vi måste ta ännu större höjd, för den här typen av brottslighet exploderar. Den blir alltmer raffinerad, och allt fler utsätts för den. Den är svårutredd. Det kan vi bara möta genom att öka kompetensen och kunskapen i organisationen.
När vi stöder svensk polis innebär det stödet att vi också ska ha modet att ställa krav. Därför vill jag återkomma till att vi självklart ska ha synpunkter på polisens effektivitet vad gäller vissa delar. Vi ska ha synpunkter vad gäller brottsuppklaring. Det är inte primärt ett sätt att kritisera polisen, utan det är ett sätt att stödja polisen i polisens utveckling.
Polismyndigheten är en av grundpelarna i vår demokrati. Det är den myndighet som ska stå för trygghet. Den ska ingripa när saker som de som hände förra veckan händer. Det innebär att vi som politiker måste hantera polisen med stor seriositet. Där är jag lite bekymrad över regeringspartiernas hoppande, de utfästelser man gör och det man i praktiken åstadkommer. Det gör mig bekymrad.
Den förra regeringen antog ett mål om en miniminivå på 20 000 poliser. Anledningen till detta var att man inte ska kunna använda polisen som en budgetregulator. Det vill säga att när pengar behövs någon annanstans kan man snabbt gå ned i antal anställda. Därför var det målet viktigt.
För den här regeringen var en av de första åtgärderna att ta bort det målet. Även om man från regeringens sida talar om fler poliser ser vi i praktiken att vi i dag inte ens har målet 20 000 poliser uppfyllt. Vi har färre än 20 000 poliser i denna dag.
Därför är målet fortsatt viktigt. Riksdagen har tillkännagett detta, vilket regeringen uppenbarligen struntar i. Det är beklagligt.
Viss oseriositet kan jag konstatera när samma regering som inte vill ha ett minimimål på 20 000 poliser säger att man nu ska ha 10 000 fler poliser.
Ja, jag tycker att det är positivt att man vill ha fler poliser. Det vill vi också ha. Vi vill behålla den polistäthet som vi ville åstadkomma med 20 000 poliser, men vi har från vår sida konstaterat att befolkningen växer så pass kraftigt att vi måste börja ta höjd för 11 miljoner invånare. Det skulle innebära att vi bör ha ungefär 25 000 poliser när det är dags. Vi inser att detta innebär en stor påfrestning, inte minst för utbildningssystemet. Det är ett stort antal poliser som måste ut.
I detta föreslår regeringen 10 000 poliser – samtidigt som samma regering ska göra om polisutbildningen, göra den längre och mer akademisk. Det blir ett utbildningssystem som innebär att man kommer att antas till utbildningen i första hand på akademiska meriter snarare än för sin förmåga att bedriva praktiskt polisarbete.
Jag tror inte att den ekvationen går ihop. Man kan avisera och utlova ett antal nya polisutbildningar, men det tar tid att bygga upp dessa. Det är alltså ett orealistiskt mål som faktiskt i sig innebär att man för en lite oseriös diskussion vad gäller en så pass viktig instans som svensk polis.
Jag blir lika bekymrad när man leker med polisens ekonomi på det sätt man gör. Häromdagen fastställdes det att nu gör vi en satsning på polisen i vårbudgeten – 700 miljoner. Men sanningen är ju att detta inte är en satsning. Detta är en kompensation för den medvetet underfinansierade budget man har haft i år.
Den debatten hade vi redan då. Vi konstaterade att pengarna inte kommer att räcka, att anslagssparandet inte kommer att räcka, att polisen kommer att vara tvungen att gå på kredit. Alla visste det – regeringen visste det också.
Så vad gör man nu? Jo, man kompenserar för det svarta hålet. Men det är ingen satsning. Det är en kompensation för en medvetet underfinansierad budget. Samtidigt säger regeringen att man satsar miljarder. Ja, men det löftet gäller ju inte den här mandatperioden. Det, herr talman, uppfattar jag som oseriös hantering av en så pass viktig myndighet som svensk polis.
Kort om detta betänkande: Det blir ett par tillkännagivanden. Det ena gäller kränkningsersättning till poliser – det är positivt. Det är inte okej att spotta en polis i ansiktet. Den rättspraxis som finns säger att detta accepteras, och man får ingen ersättning för det. Med dagens tillkännagivande får vi förutsättningar att ändra på detta. Det är inte minst en hänvisning till just den kommitté som ska jobba med blåljusfrågor så att den faktiskt tar tag i detta.
Vi får ett tillkännagivande om skärpta straff för vapensmuggling. I en tid och en diskussion där man säger att det är svårare att få tag på ett glas vatten än ett vapen i Malmö måste vi kunna vara hårda mot illegala vapen. Där är vapensmugglingen central.
Samtidigt måste vi klara av att hålla två tankar i huvudet. Det är inte genom att krångla till livet för legala vapenägare som vi löser detta problem. Jag kan beklaga att vi inte har några tillkännagivanden i dag som samtidigt skulle kunna göra livet lättare genom avbyråkratisering av regler som inte behövs. Den majoriteten har vi inte i dag, och den saknar jag. Jag hoppas att vi kommer att få den till nästa år.
Slutligen, herr talman, vill jag också uttrycka en viss besvikelse. Vi har ett antal tillkännagivanden, men de skulle ha kunnat vara många fler. Till exempel hade vi också kunnat få ett tillkännagivande om att få stopp på nyrekryteringen till kriminella nätverk. Där ville inte Sverigedemokraterna vara med och stödja Alliansen utan går på Miljöpartiets linje.
Vi kunde ha fått ett tillkännagivande om acceptabla handläggningstider, inte minst när det gäller passhantering och annat. Där hade Sverigedemokraterna också kunnat stödja Alliansen men gick på Vänsterpartiets linje.
Och man kunde ha stött den del som handlar om Tullverkets befogenheter. Stöldgods som tas ut ur landet är ett stort problem, och Tullverket har svårt att agera i de situationerna. Man måste vänta in polis. Där hade också Sverigedemokraterna kunnat agera, för det är ett stort problem. Men man valde Socialdemokraternas linje.
Slutligen, herr talman, finns det en reservation som gäller passen. Vi delar allt detta. Det innebär en kritik mot regeringen. Vi har sedan tidigare ett tillkännagivande om att frågan om främlingspass, resedokument och UT-kort bör ses över. En enig riksdag har tillkännagett detta. Regeringen har inte vidtagit några som helst beredningsåtgärder.
Vi har valt att inte väcka om denna alliansmotion, eftersom tillkännagivandet redan finns. Det är ganska meningslöst när regeringen ändå inte gör något. Men vi återkom med det senare i skrivelse 75 och hoppas att konstitutionsutskottet kommer att uttala en kraftig kritik mot regeringens brist på agerande.
(Applåder)
