Nationell säkerhetsstrategi
Betänkande 2024/25:UU6
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 28 november 2024
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se
Beslut
Skrivelse om nationell säkerhetsstrategi har behandlats (UU6)
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om nationell säkerhetsstrategi. I strategin definieras Sveriges nationella säkerhetsintressen.
Den nationella säkerhetsstrategin är avsedd att ge en långsiktig inriktning av regeringens arbete med nationell säkerhet. Strategin ska också vara vägledande för arbetet med nationell säkerhet i Sverige lokalt, nationellt och internationellt. Strategin kommer också att ligga till grund för regeringens styrning av myndigheter och andra regeringsbeslut.
Riksdagen konstaterar i enlighet med regeringens strategi att riksdag och regering har det yttersta ansvaret för att värna Sveriges fred, frihet och säkerhet.
Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse om nationell säkerhetsstrategi till handlingarna
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Nationell säkerhetsstrategiSkrivelse 2023/24:163
Motioner från ledamöterna
- Motion 2024/25:192 av Håkan Svenneling m.fl. (V) med anledning av skr. 2023/24:163 Nationell säkerhetsstrategi
- Motion 2024/25:576 av Kerstin Lundgren och Anna Lasses (båda C) med anledning av skr. 2023/24:163 Nationell säkerhetsstrategi
- Motion 2024/25:586 av Morgan Johansson m.fl. (S) med anledning av skr. 2023/24:163 Nationell säkerhetsstrategi
- Motion 2024/25:626 av Jacob Risberg m.fl. (MP) med anledning av skr. 2023/24:163 Nationell säkerhetsstrategi
Beredning, Genomförd
Justering: 2024-11-21
Trycklov: 2024-11-22
Betänkande 2024/25:UU6
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om nationell säkerhetsstrategi har behandlats (UU6)
Utrikesutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om nationell säkerhetsstrategi. I strategin definieras Sveriges nationella säkerhetsintressen.
Den nationella säkerhetsstrategin är avsedd att ge en långsiktig inriktning av regeringens arbete med nationell säkerhet. Strategin ska också vara vägledande för arbetet med nationell säkerhet i Sverige lokalt, nationellt och internationellt. Strategin kommer också att ligga till grund för regeringens styrning av myndigheter och andra regeringsbeslut.
Utskottet konstaterar i enlighet med regeringens strategi att riksdag och regering har det yttersta ansvaret för att värna Sveriges fred, frihet och säkerhet.
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2024-11-27
Debatt om förslag 2024/25:UU6
Webb-tv: Nationell säkerhetsstrategi
Dokument från debatten
- Onsdag den 27 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:38
- Protokoll 2024/25:38 Onsdagen den 27 novemberProtokoll 2024/25:38 2024/25:UU6 Nationell säkerhetsstrategi
- Onsdag den 27 november 2024 (preliminär)Talarlista 2024/25:20241127
Protokoll från debatten
Anf. 101 Stefan Olsson (M)
Fru ålderspresident! Sedan den förra nationella säkerhetsstrategin togs fram 2017 har situationen i vår omvärld förändrats dramatiskt. Vi har ett fullskaligt anfallskrig på vår kontinent och därmed i vårt eget närområde. Sällan har världen varit så splittrad mellan demokratier som värnar den regelbaserade världsordningen å ena sidan och autokratier som utmanar den å den andra.
Därför är det helt centralt att vi på ett systematiskt och strategiskt sätt arbetar för att stärka vår säkerhet och motståndskraft, och det är mycket välkommet att regeringen sedan valet har inrättat det nationella säkerhetsrådet som leds av den nationella säkerhetsrådgivaren.
Fru ålderspresident! I den nationella säkerhetsstrategin omnämns tre fokusområden: ett säkert Sverige, ett tryggt, öppet och sammanhållet Sverige samt ett motstånds- och konkurrenskraftigt Sverige. Strategin beskriver Sveriges förutsättningar för arbetet med nationell säkerhet och ger en övergripande beskrivning av det aktuella säkerhetsläget. Strategin beskriver vidare de prioriteringar och vägledande principer som ligger till grund för det fortsatta arbetet. Vidare presenteras regeringens mål och inriktning för arbetet inom de tre fokusområdena.
I regeringens skrivelse beskrivs hur de svenska vägvalen för säkerhet och frihet formas av två uppenbara hot: krig och kriminalitet. Hoten mot svensk säkerhet från omvärlden och inifrån Sverige är så nära sammanflätade att hotbilden måste ses som en helhet. Därför behöver Sverige i hög takt stärka sin förmåga att förebygga och möta olika hot och risker. Stärkandet av den nationella säkerheten i rådande läge ska tillmätas stor betydelse när avvägningar görs mellan olika samhällsintressen. Av särskild vikt är uppbyggnaden av totalförsvaret, Sveriges integration i Nato och kampen mot den systemhotande organiserade brottsligheten. Den nationella säkerhetsstrategin är skriven för en tidshorisont som sträcker sig till 2030.
I skrivelsen anges att Ryssland utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säkerhet under perioden fram till 2030. Ett väpnat angrepp mot Sverige eller våra allierade kan inte uteslutas. Det säkerhetspolitiska läget för Sverige har i grunden omformats av det ryska anfallet mot Ukraina som Ryssland bedriver med direkt eller indirekt stöd av Belarus, Iran, Kina och Nordkorea.
Vår ekonomiska säkerhet kan vidare hotas genom försök från utländska makter att genom lagliga eller olagliga medel få tillgång till skyddsvärd information, svensk spetsteknik och kunskap samt kontroll över samhällsviktig verksamhet och infrastruktur, till exempel transporter och digital infrastruktur. Sverige är även sårbart för ensidiga beroenden när det gäller försörjning av till exempel viktiga komponenter, läkemedel och vissa råvaror.
Fru ålderspresident! Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik utgör det första instrumentet för att stärka våra samarbeten, förebygga konflikter och möta yttre hot mot vår säkerhet. Ett starkt totalförsvar är en grundläggande förutsättning för att skydda och upprätthålla Sveriges säkerhet. En effektiv säkerhetspolitik förutsätter att en mängd instrument kan samordnas, bland annat diplomati, strategisk kommunikation, bistånd, ekonomiska, rättsliga och militära instrument samt att samhället är motståndskraftigt.
Sveriges medlemskap i försvarsalliansen Nato med dess bindande ömsesidiga försvarsåtaganden innebär ett paradigmskifte i svensk säkerhets- och försvarspolitik och för samtliga delar av det svenska totalförsvaret. EU-samarbetet utgör Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och en värdegemenskap samtidigt som EU är en betydelsefull säkerhetspolitisk aktör för att värna fred och frihet i Europa.
I den nationella säkerhetsstrategin beskrivs totalförsvar som den verksamhet som i fredstid behövs för att förbereda Sverige för krig, medan totalförsvaret under högsta beredskap omfattar all samhällsberedskap som då ska bedrivas. Upprustningen av totalförsvaret är en komplex uppgift som innebär en stor ansträngning för hela det svenska samhället och som aktualiserar avvägningar i förhållande till andra samhällsintressen. Det svåra omvärldsläget innebär dock att verksamhet av vikt för totalförsvaret ska tillmätas stor betydelse när sådana avvägningar görs.
Fru ålderspresident! Sverige utsätts i allt högre grad för hot och angrepp från statsaktörer. Det sker med både civila och militära medel genom till exempel cyberangrepp, påverkansoperationer, desinformation, försök att påverka kritiska flöden och kritisk infrastruktur, strategiska investeringar, infiltration av till exempel lärosäten samt stöld av teknik och innovation. Regeringen avser att stärka förmågan att identifiera, hantera och bemöta hybridhot och angrepp.
Man kan säga att vi i mångt och mycket befinner oss i en gråzon mellan fred, krig och konflikt. Både företag och offentliga aktörer utsätts för hybridhot från statsaktörer, till exempel cyberangrepp, och vi ser stora statsstödda påverkans- och desinformationskampanjer riktade mot Sverige. LVU-kampanjen är ett exempel på detta.
Även viktig infrastruktur såsom kablar och ledningar på havsbotten har ett flertal gånger förstörts - något som är aktuellt just nu. Därför är det så viktigt att vi bygger upp en motståndskraft och heller inte visar oss svaga eller mottagliga för påtryckningar av det slaget. Hela samhället måste vara rustat och sammanhållet för att möta dessa svåra utmaningar. Den här strategin blir därför viktig för myndigheter och andra viktiga aktörer för att ha en riktning att arbeta för inom respektive område som den avhandlar.
En viktig dimension i den nya nationella säkerhetsstrategin är att säkra livsmedelsförsörjningen. Det handlar om att se till dels att svenskt jordbruk är konkurrenskraftigt och därmed också öka den svenska självförsörjningen, dels att vi har lagerhållning och beredskap av livsmedel.
En annan viktig sak som utskottet understryker är att svensk försvarsindustri är central för vår motståndskraft och försvarsförmåga. Även om Sverige till befolkningen är ett litet land i en internationell kontext har vi ändå en egen försvarsindustri.
En annan sak som vi också konstaterar i utskottets ställningstagande är att miljötillstånd och andra intressen ofta står mot försvarets möjlighet till övningsverksamhet. Det handlar exempelvis om skjutövningar och flygövningar. Här måste det till anpassningar som gör att både försvaret och miljön kan samexistera.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 102 Yasmine Eriksson (SD)
Fru ålderspresident! Det är med sorg i hjärtat jag står här bara två dagar efter det att min kollega tillika försvarsutskottets vice ordförande Lars Wistedt hastigt gick bort under en pågående arbetsresa till Kanada med den svenska parlamentariska Natodelegationen. Min andra kollega som var på plats skulle egentligen ha tagit den här debatten, men av förklarliga skäl avstår han en sådan här tung dag. Så därför står i stället jag med kort varsel nu framför er för att framföra det anförande han skulle ha hållit.
Fru ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till motivreservation nummer 11.
Sverigedemokraterna välkomnar att regeringen nu har tagit fram en ny nationell säkerhetsstrategi. Den senaste var från 2017, och sedan dess har det säkerhetspolitiska läget försämrats radikalt. Dock är det viktigt att komma ihåg att redan 2017 var det ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, och vi hade upplevt att Ryssland uppträtt alltmer aggressivt. Varningarna inför nuvarande allvarliga säkerhetsläge har nämligen varit många och tydliga. Därför är det nu välkommet att regeringen är tydlig och fastslår att vi nu befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.
Fru ålderspresident! Varningarna har som sagt varit många, och Ryssland har åtminstone sedan 2007, alltså tio år innan den förra nationella säkerhetsstrategin lades fram, varit tydligt inne på en aggressiv väg. År 2007 höll Putin sitt ökända tal på säkerhetskonferensen i München, och samma år återupptog Ryssland sina patruller med kärnvapenbärande strategiska bombflygplan.
Det allvarligaste utifrån ett svenskt perspektiv var dock att Ryssland samma år frånträdde CFE-avtalet, det vill säga avtalet som begränsade konventionella styrkor i Europa. Detta avtal gjorde att inte någon stat kunde koncentrera stora styrkor för överraskande anfallsoperationer i Europa, alltså precis det som Ryssland 2022 genomförde mot Ukraina.
Samma år lade Försvarsberedningen fram sin skrivelse Säkerhet i samverkan där det framgick att det ryska agerandet gentemot de länder som tidigare ingick i Sovjetunionen kommer att vara ett lackmustest på vilken väg Ryssland väljer framöver.
I augusti året därpå kom Ryssland sedan att anfalla Georgien, och det lackmustest som Försvarsberedningen skrivit om visade tydligt sitt utslag. År 2013 genomförde Ryssland sedan sin övning med strategiska bombplan mot Sverige, som sannolikt syftade till att öva kärnvapenanfall mot oss. År 2014 bröt det nuvarande kriget i Ukraina ut när Ryssland ockuperade Krim och ryskstödda separatister inledde krigshandlingar i östra Ukraina. Det är det krig som i februari 2022 kom att kraftigt utvidgas när Ryssland genomförde sin storskaliga invasion av landet.
Fru ålderspresident! Varningarna fanns där tidigt, och den säkerhetspolitiska utvecklingen har varit allvarlig och är nu närmast att beteckna som katastrofal. Dock har tidigare regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska, misslyckats med att prioritera det väpnade angreppet som dimensionerande hot.
När den förra nationella säkerhetsstrategin antogs 2017 skrev dåvarande statsminister Löfven följande: "Säkerhetsfrågorna måste nu ses ur ett betydligt bredare perspektiv än tidigare. Säkerhet för människor i Sverige handlar inte enbart om att rusta sig för att möta militära hot och väpnade angrepp - även om detta är kvar som en kärnuppgift för staten."
Självklart är det så att det finns fler säkerhetsfrågor än enbart det väpnade angreppet, men att kontinuerligt lyfta upp andra frågor och göra dem till säkerhetshot urholkar det väpnade angreppet som en dimensionerande hotbild.
Fru ålderspresident! Den nationella säkerhetsstrategi som vi behandlar i dag är betydligt tydligare, och det väpnade hotet är dimensionerande i den. Det är också tydligt att stödet till Ukraina prioriteras, inte bara för att det är moraliskt rätt och viktigt att stödja en demokrati som utsätts för folkrättsvidrig väpnad aggression utan också för att det så tydligt tjänar Sveriges intressen.
Sverigedemokraterna välkomnar också skrivningarna om att stödet till Ukraina behöver fortgå så länge det behövs. Sverige behöver vara en pålitlig part under lång tid mot rysk aggression, och är det något som ska diskuteras framöver är det att stödet till Ukraina behöver öka. Det är också glädjande att det finns stor enighet om detta i Sveriges riksdag och bland det svenska folket.
Fru ålderspresident! Regeringen är också tydlig med att säkerhetsläget kan förvärras ytterligare framöver och att konflikten i Ukraina kan spridas. Detta är ett viktigt besked, för vi får inte vara naiva vad gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Tyvärr har det, trots att tecknen funnits under många år, varit naivitet som präglat säkerhetspolitiken. När vi nu blickar framåt är det viktigt att vi tar höjd för de mest sannolika men också de värsta scenarierna, och dessa inkluderar att massförstörelsevapen sätts in mot Sverige eller våra allierade. Kärnvapenhotet från Ryssland har tyvärr blivit alltmer påtagliga, och landet har fortfarande en kraftig överlägsenhet gentemot Nato avseende taktiska kärnvapen.
Fru ålderspresident! Migranter och hot om migrationsströmmar är också något som tas upp i strategin, vilket välkomnas. Vi har sett hur dessa utgör ett hot mot vårt samhälle, i synnerhet när de tillåts komma i praktiken oreglerat och från kulturer som skiljer sig mycket från den svenska. Det har lett till stor splittring och en kraftig ökning av kriminalitet och våld i vårt samhälle, och det är mycket välkommet att regeringen nu tar upp denna problematik så att vi aldrig mer hamnar i ett läge som det under migrantkrisen 2015.
Inga scenarier eller prioriteringar möts dock effektivt utan att myndigheter och ansvariga har förmåga att handla och ta initiativ även när bristfälligt beslutsunderlag föreligger. Därför är det glädjande att regeringen nu lyfter upp att förmåga att handla och fatta beslut under osäkerhet behöver finnas liksom att det är bråttom att höja förmågan på flera områden och att processer eller regelverk inte får utgöra hinder för att arbetet ska kunna ske med effektivitet och pragmatism.
Fru ålderspresident! Jag kan dock bara beklaga att regeringen tyvärr valt att skriva följande: "På längre sikt utgör klimatförändringarna ett existentiellt hot mot mänskligheten." Detta är en mycket långtgående skrivning, och någon liknande skrivning återfinns inte i Försvarsberedningens rapporter. Där lyfts klimatförändringarna också fram som ett hot men inte som ett existentiellt sådant.
Det är i sak felaktigt att så definitivt slå fast att klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten. Det kan också få allvarliga konsekvenser för hur vi prioriterar det väpnade hotet som vi står inför i dag.
Miljöregler har i många fall utgjort och utgör ett hinder mot militär verksamhet. Det kan röra sig om miljökrav kopplade till övnings- och skjutfält och till etablerandet av vindkraftsparker. Skriver man in att det är ett existentiellt hot finns det risk att det väpnade hotet inte är lika prioriterat. Prioritering av miljökonsekvenser kan få direkt negativa konsekvenser inte bara för Sveriges säkerhet utan även för vår förmåga att stötta Ukraina. Exempelvis testas vapen från hela Europa som ska skickas till Ukraina i Sverige, och miljökrav kan komma att utgöra hinder för denna testverksamhet.
Fru ålderspresident! Slutligen vill jag instämma i strategins skrivningar att Sveriges nationella säkerhet är en angelägenhet för hela befolkningen. Ingen annan fråga kan vara mer angelägen än att säkra landets fortbestånd i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan det senaste världskriget. Var och en av oss behöver fundera på vad just vi kan göra för att stärka vår säkerhet. Det kan vara allt från att frivilligt bidra till Ukrainas motståndskraft till att gå med i en frivillig försvarsorganisation och bidra till landets försvar. Oavsett vilket kan alla som lyssnar göra ett viktigt bidrag till landets försvar.
(Applåder)
(forts. § 15)
Anf. 103 Håkan Svenneling (V)
Fru ålderspresident! Jag vill börja med att beklaga Yasmine Erikssons och Sverigedemokraternas förlust. Jag var själv med på resan där Lars Wistedt avled, och jag kommer att säga några ord om Lars i mitt kommande anförande.
Jag har två funderingar som jag skulle vilja ha svar på av Sverigedemokraterna. I betänkandet invänder Sverigedemokraterna, vilket vi även hörde i Yasmine Erikssons anförande, mot att klimatförändringen skulle vara ett existentiellt hot mot mänskligheten. Man invänder till och med mot att regeringen skriver "på längre sikt" - alltså inte bara mot att det skulle vara ett direkt hot här och nu, vilket vi ändå faktiskt kan se att det är bara genom att titta på till exempel händelserna i Spanien där flodvågor vällt in över städer.
Jag funderar på vad det är som Sverigedemokraterna inte ser på längre sikt. Det är ju så att om vi inte gör någonting åt klimatförändringen som pågår här och nu kommer den att vara ett existentiellt hot mot mänskligheten. Våra skördar kommer att förstöras, tillgången på mat försvinner och djur och natur kommer att dö. Det kommer att leda till ett existentiellt hot mot mänskligheten.
Vi har precis haft COP-toppmöte i Azerbajdzjan och ser nu att vi inte är på väg att nå 1,5-gradersmålet utan snarare 2-gradersmålet. Det kommer att försvåra förutsättningarna för mänskligt liv jättemycket. Men om klimatförändringen i stället leder till fyra, fem eller sex graders uppvärmning pratar vi om ett existentiellt hot mot mänskligheten. Jag tror att det är viktigt att vi klarar av att uttala det.
Jag är väldigt stolt över att sju partier i Sveriges riksdag klarar av att uttala att klimatförändringen är ett existentiellt hot. Men jag måste säga att jag är lite förvånad över att ett parti inte ens klarar av att prata om den som ett existentiellt hot på lång sikt.
Anf. 104 Yasmine Eriksson (SD)
Fru ålderspresident! Vi debatterar ju skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin nu, och den ska sträcka sig till år 2030. Det är bara sex år framöver. Sverigedemokraterna anser inte att klimatet utgör ett existentiellt hot för mänskligheten i Sverige de kommande åren. Däremot förnekar vi inte att klimatförändringar utgör ett hot. Men vi anser inte att det bör skrivas upp här. Det är inte något existentiellt hot mot mänskligheten i Sverige under denna korta period.
Vi vill inte att klimatförändringar tar fokus från andra mer akuta hot vad gäller säkerhetsläget i Sverige. Vi har ju pågående storskalig organiserad brottslighet och antagonistiska aktörer i vår närhet som är reella krigshot mot Sverige. Det måste vi rusta oss för.
Översvämningarna i Spanien var absolut katastrofala, men det här handlar om den svenska nationella säkerhetsstrategin. Det är viktigt att inte underminera andra delar av strategin. Regeringen radar upp de åtgärder man vill se och också de mål som går att mäta. I det avseendet gör man inte det likvärdigt med de andra, och därmed bör det inte skrivas upp till så hög prioritet eller anses vara ett existentiellt hot.
Anf. 105 Håkan Svenneling (V)
Fru ålderspresident! Jag vill ta upp en annan fråga som också berör den nationella säkerhetsstrategin. "På global nivå präglas utvecklingen av att auktoritära stater försöker omformulera internationella normer och underminera eller omforma den regelbaserade världsordningen, baserad på FN-stadgan", står det i den.
Vi har precis fått ett besked från Internationella brottmålsdomstolen utifrån Romstadgan, som är en del av den internationella rättsordningen. I det var det tydligt att man vill arrestera och åtala Israels premiärminister för brott mot mänskligheten. Man vill upprätthålla internationell rätt och internationell världsordning. Men av någon anledning gör Sverigedemokraterna ett annat ställningstagande. Man gör det ihop med auktoritära stater runt om i världen som gör samma typer av uttalanden - till exempel Orbán i Ungern. Man säger att i det här fallet ska internationell rätt inte upprätthållas. Sverigedemokraterna tycker att en annan rättsordning ska gälla. Netanyahu ska kunna genomföra sitt folkmord och gå fri.
Fru ålderspresident! De här två typerna av ställningstaganden från Sverigedemokraterna visar på varför vi behöver en nationell säkerhetsstrategi som slår fast att Sverige borde vara ett land som står upp för internationell rätt och internationell rättsordning. Sverige måste stå upp för att klimatförändringen är ett existentiellt hot, för det hotar Sveriges säkerhet och befolkning. Om vi får likadana översvämningar i Sverige som i Spanien och om vi får en rättsordning där de som begår grova brott mot internationell rätt kommer undan behöver vi nationell säkerhet och att vi fokuserar på det i en nationell säkerhetsstrategi.
Anf. 106 Yasmine Eriksson (SD)
Fru ålderspresident! Sverigedemokraterna står upp för en regelbaserad världsordning som det står i den nationella säkerhetsstrategin. Vi står bakom majoriteten av strategin förutom delen om det existentiella hotet mot klimatet.
Jag tror att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är överens om att stå upp för den regelbaserade världsordningen. Jag ser alltså inte riktigt den problematiken.
Anf. 107 Magnus Berntsson (KD)
Fru ålderspresident! Sverige befinner sig i en tid av växande utmaningar. Det säkerhetspolitiska landskapet präglas av osäkerhet, och hoten vi står inför blir alltmer komplexa.
Det är i detta sammanhang vi ska se den nationella säkerhetsstrategin - inte som en lösning i sig, utan som en kompass som ska ge långsiktig vägledning åt regeringens arbete med att värna vår nationella säkerhet.
Strategin är avsedd att utgöra en grund för regeringens styrning av myndigheter och för prioriteringar som påverkar vårt samhälle. Den lyfter fram hur vi ska möta de mest akuta och långsiktiga hoten, från militära aggressioner och cyberattacker till klimatkriser och hybridkrigföring. Kort sagt: Den är en plan för att skydda det Sverige som vi alla älskar.
Fru ålderspresident! Säkerheten är ingenting som vi kan ta för givet. Den kräver kontinuerlig planering, uppföljning och en tydlig långsiktig vision. Det är därför denna strategi är så viktig. Den ger oss en karta för att navigera i en värld där hotbilden förändras snabbt. Det handlar om att rusta oss inte bara för dagens kriser utan också för morgondagens osäkerheter.
Fru ålderspresident! Vi vet att den nationella säkerheten inte börjar och slutar med regeringen. Den börjar i det lokala, i kommunerna, hos civilsamhällets organisationer och i familjerna. Vi kristdemokrater ser det tydligt: Ett starkt civilt samhälle är grunden för ett starkt nationellt försvar. Det är särskilt viktigt att stödet till lokalsamhällets insatser prioriteras, så att vi står redo vid kriser vare sig det handlar om naturkatastrofer, energibrist eller informationskrigföring.
Fru ålderspresident! Säkerhet handlar i grunden om trygghet för varje enskild medborgare, för våra samhällsstrukturer och för våra värderingar. Vi måste stå upp för demokratiska principer och vara en förebild internationellt. Sveriges trovärdighet bygger på att vi inte bara har en stark försvarsförmåga utan också ett moraliskt ledarskap.
Den nationella säkerhetsstrategin visar på behovet av samarbete med EU, med FN och med våra nordiska grannar. Global säkerhet är sammanflätad, och vårt bidrag måste vara aktivt och tydligt.
Fru ålderspresident! Den nationella säkerhetsstrategin är ett betydelsefullt verktyg för Sveriges säkerhet. Den ger långsiktig inriktning åt regeringens arbete och signalerar att vi ser de utmaningar vi står inför och att vi är redo att agera. Men strategin måste också omsättas i praktiska åtgärder, budgetprioriteringar och samordning på alla nivåer.
I frågor som rör nationell säkerhet finns tillfällen då säkerhetsintresset måste väga tyngre än allt annat. Det handlar inte om att prioritera bort viktiga samhällsmål, som exempelvis utbyggnaden av förnybar energi, utan om att vi måste erkänna att utan säkerhet kan inget annat blomstra.
När Försvarsmakten gör tydliga bedömningar kring risker för vår försvarsförmåga har vi som beslutsfattare en skyldighet att lyssna. Det är bättre att agera försiktigt än att hoppas att riskerna inte blir verklighet. Att chansa är inget alternativ när det gäller vårt lands trygghet.
Säkerheten är inget vi kan hantera ensamma; det är något som vi bygger tillsammans. Det börjar med att vi ser helheten, fokuserar på framtiden och sätter tryggheten för våra medborgare i första rummet.
Anf. 108 Morgan Johansson (S)
Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 8.
Den nationella säkerhetsstrategin är ett viktigt dokument, särskilt i tider som dessa. Vi har ett storkrig mitt i Europa, där Ukrainas folk slåss inte bara för sitt lands egen självständighet, demokrati och oberoende, utan egentligen för hela det demokratiska Europa.
Ryssland har brutit mot den europeiska säkerhetsordningen genom att anfalla ett av sina grannländer i syfte att totalt utplåna Ukraina som stat. Om inte det anfallet slås tillbaka kommer Ryssland att gå vidare. Fler länder står på tur för Putins aggression. Det är så despoter gör. De fortsätter att gå vidare tills det tar stopp.
Det är därför det är så viktigt att den demokratiska världen fortsätter att stå upp for Ukraina så länge det behövs. Samtidigt råder det nu stor osäkerhet om vilken väg USA ska välja, både i fråga om Ukraina och i fråga om Nato. Här måste Europa få besked av den nya amerikanska administrationen.
Det är ett mycket osäkert läge i Europa, vilket som sagt gör att en strategi av det här slaget blir mycket viktig. Då är det också viktigt att söka brett samförstånd. Det har vi socialdemokrater gjort, både i fråga om den strategi som vi tog fram i regeringsställning 2017 och för den här strategin.
Vi socialdemokrater skrev därför en artikel i våras där vi uppmanade regeringen att bjuda in brett för samtal kring den nya strategin. Regeringen bemödade sig inte ens om att svara, och än mindre att bjuda in till samtal. Det beklagar jag verkligen. Vi hade behövt ett brett samförstånd och nya insatser för att säkra Sverige i den nya osäkra värld vi nu lever i. Men regeringen har inte varit det minsta intresserad av att lyssna, och än mindre av att förhandla.
Därför står vi nu här med en nationell säkerhetsstrategi som inte ens en tredjedel av riksdagen står bakom. Jag räknar till inte mindre än elva reservationer från alla partier utom M, KD och L. Också Sverigedemokraterna har ju en reservation.
Det hade inte behövt bli så här. Vi kunde säkert ha hittat breda lösningar om regeringen hade bjudit in till samtal. Men det ville inte regeringen. Det gör också att strategin är tunn. Det finns inga som helst nyheter, och den saknar helt det breda grepp kring nationell säkerhet som vi hade behövt. När vi befinner oss i ett sådant här läge handlar det om att se till att hela Sverige fungerar i fredstid på ett bra sätt eftersom vi vet att läget är mycket besvärligt med höjd beredskap eller i värsta fall krig.
Jag ska ge några exempel. Vi har i dag en sjukvård som inte ens klarar sitt uppdrag i fredstid. Hur ska den då klara sitt uppdrag i krigstid? Och det blir inte bättre de kommande åren. Tvärtom skärs sjukvården nu ned i många regioner, till följd av att regeringen inte prioriterat statsbidragen till välfärden i sina budgetar.
Värmland, Örebro, Blekinge, Sörmland och Östergötland är bara några exempel på regioner som nu skär ned kraftigt i sjukvården. I mitt hemlän Skåne, där Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna styr, genomförs nu de största nedskärningarna i sjukvården någonsin. 2,8 miljarder ska de kapa i den skånska sjukvården. Det motsvarar 1 000 tjänster som ska bort, trots att statsministern i våras lovade att ingen skulle sägas upp i sjukvården. Det löftet höll inte länge, det heller.
Det är samma sak med läkemedel: När Reinfeldtregeringen privatiserade apoteken glömde man bort att det statliga Apoteket hade ett beredskapsansvar, det vill säga ett ansvar att se till att det finns tillräckligt med läkemedel om det skulle bli krig. Man kan ju tycka att just läkemedel - penicillin, insulin, bedövningsmedel och allt annat - är ganska viktigt att ha till hands om det skulle bli höjd beredskap eller i värsta fall krig, men den frågan är fortfarande olöst. Den glömdes bort när man privatiserade, och den har fortfarande inte lösts.
Det är klart att en nationell säkerhetsstrategi borde ha innehållit konkreta åtgärder för att stärka den svenska sjukvården och för att hitta en lösning på läkemedelsfrågan.
Ett annat exempel är infrastrukturen. Ta bara järnvägen! Det är alltså så att tågen i Ukraina går mer i tid än tågen i Sverige, fru ålderspresident, och i Ukraina är det krig. Är inte det ett fruktansvärt underbetyg? Det är följden av att ingen numera tar ett helhetsansvar. En gång i tiden hade vi SJ och Banverket, och då gick tågen i tid. Nu har vi 58 - jag ljuger inte, utan det är 58 - tågoperatörer som trängs på Europas mest nedslitna spår. Spåren är nedslitna därför att allt järnvägsunderhåll har privatiserats och skurits ned. Det är väl inte konstigt att det inte fungerar.
Inte heller det här har regeringen någon plan för. Man vill inte ta tillbaka underhållet i statlig regi så att vi kan få ordning på det, och man vill inte sätta av tillräckligt med resurser för att rusta upp järnvägsnätet. Situationen är illa nog i fredstid, men i händelse av höjd beredskap eller krig vore det svenska sönderprivatiserade och utslitna järnvägssystemet en katastrof. Hur ska vi kunna förflytta både civila och militär personal snabbt över landet om det behövs?
På tal om infrastruktur har regeringen inte ens kunnat ge besked om en upprustning av Malmbanan, som har en extremt viktig roll ur beredskapssynpunkt. LKAB kan inte leverera malm, vilket kostar 100 miljoner kronor per dag, och man kan inte heller lösa sin uppgift vad gäller de nya jordartsmetaller man är på väg att börja bryta. Det funkar alltså inte ens i fred. Hur ska det då kunna funka i krig? Malm är en vara vi kan komma att behöva i en sådan situation. Även här måste regeringen lägga om sin politik.
Det tredje exemplet är elförsörjningen. Här har regeringen lagt alla ägg i samma korg: Det är kärnkraften som ska lösa alla problem. Men det är ingen som vet när kärnkraftverken ska börja byggas. Det är ingen som vet när de ska stå klara. Det är ingen som vet var de ska byggas. Det är ingen som vet vad de ska kosta. Det är heller ingen som vet vem som ska betala.
Samtidigt vet vi att kärnkraften inte är någon bra energikälla ur beredskapssynpunkt. Samtliga partier i Försvarsberedningen sa för några år sedan att all kärnkraft omedelbart måste stängas av om Sverige skulle råka ut för ett militärt anfall. Då tappar vi en tredjedel av vår elförsörjning. Den bedömningen stod alltså samtliga partier i riksdagen bakom.
Det är väldigt lätt att förstå varför. Om ett vindkraftverk bombas är det enda som händer att kraftverket dråsar i havet eller faller i marken. Men om ett kärnkraftverk bombas slås inte bara en stor del av vår kraftförsörjning ut, utan då riskerar vi också en kärnkraftsolycka med radioaktivt nedfall på stora landområden. Det är en mycket stor sårbarhet.
Inte heller här har regeringen någon plan - tvärtom. Här har man precis sagt nej till ny elproduktion i form av havsbaserad vindkraft på östkusten motsvarande en fördubbling av Sveriges nuvarande produktion. Att det skulle vara av försvarsskäl har regeringens eget forskningsinstitut, FOI, dementerat. De har förnekat det. De säger att det finns tekniska lösningar för detta - lösningar som tillämpas av Polen, Storbritannien och Danmark.
Utöver detta vill regeringen inte betala för anslutningen till Kriegers flak på sydkusten, vilket gör att inte heller den investeringen blir av. Det skulle ha varit vindkraft motsvarande elbehovet hos nästan alla hushåll i Skåne.
Regeringen lägger alltså alla ägg i samma korg, vilket är extremt dåligt ur beredskapssynpunkt.
Fru ålderspresident! Sjukvård, läkemedel, infrastruktur och elförsörjning - det är bara några exempel på frågor som den här strategin borde ha tagit tag i och aviserat lösningar för. Jag kan bara än en gång beklaga att inte ens en tredjedel av riksdagens ledamöter står fullt ut bakom den här strategin. Det är inte det styrkebesked vi hade behövt i tider som dessa. Tvärtom är det ett svaghetstecken.
(Applåder)
Anf. 109 Joar Forssell (L)
Fru ålderspresident! Ledamöter! Vi befinner oss redan i krig - ett kallt krig. Det pågår just nu ett andra kallt krig, som utkämpas mellan å ena sidan demokratier och å andra sidan autokratier.
Man skulle kunna drista sig till att jämföra våra fiender med delar av en kropp. Det skulle vara lite svårt, fru ålderspresident, för man vill ju inte jämföra Ryssland med ett hjärta eller Kina med en lever eftersom det är saker vi behöver. Men visst producerar de mycket galla, de länder som samarbetar mot oss - Kina, Ryssland och Iran.
Kanske skulle det bästa vara att jämföra dem med Frankensteins monster. Varenda del av den entitet som utkämpar det kalla kriget mot vår demokrati - och som består av länder som Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea - är nämligen ruttna och sprider sjukdom, men de sitter ihop. De är ett och samma. Man kan inte vara emot Vladimir Putin utan att vara emot Xi Jinping, och det går inte att vara emot diktaturen i Iran utan att också vara emot diktaturen i Nordkorea eller någon kombination av dessa. Det är samma Frankensteins monster som utkämpar ett kallt krig mot oss i den demokratiska världen vare sig vi vill det eller inte och vare sig vi vill inse det eller inte.
De har inte en gemensam ideologi, fru ålderspresident; det finns kommunister, fascister och islamister bland dem. Men de har det gemensamt att de hatar den regelbaserade världsordningen och vill att vi ska ha en värld där den starkaste bestämmer. De vill ha en värld där vi inte fattar beslut baserat på de demokratiska, liberala principer vi använt oss av under ett antal år och använder oss av i dag. De vill i stället ha en värld där just Xi Jinping, Vladimir Putin och deras gelikar får bestämma.
Fru ålderspresident! Det är av det skälet, det vill säga eftersom vi står inför det här samlade hotet, som vi behöver ha ett strategiskt och samlat svar. Det är därför vi behöver bemöta hotet rakryggat och med just den typen av strategi som regeringen har tagit fram. Sverige är nämligen värt att försvara, fru ålderspresident.
Sverige är värt att försvara när Kina och Ryssland klipper kablar på Östersjöns botten. Sverige är värt att försvara när Iran lejer mördare i Sverige. Sverige är värt att försvara när Kina utför hackerattacker mot svenska och europeiska politiker eller gör "investeringar" med egentligen det enda syftet att utöva politisk kontroll över Sverige och andra. Då är Sverige värt att försvara.
Fru ålderspresident! När Ryssland kartlägger och förbereder för krig - krig mot oss i det här rummet, mot oss i Sverige som röstar och mot oss som vill leva i en demokrati - är Sverige värt att försvara.
Då, fru ålderspresident, räcker det inte att bygga högre brandväggar mot hackerattacker, skaffa lite bättre luftvärn eller göra uttalanden om hur viktigt det är med en regelbaserad världsordning. Det räcker inte, utan ibland måste vi också ha ett strategiskt, samlat grepp för hur vi kan försvara oss.
Fru ålderspresident! Jag tror att vi behöver prata om hur vi kan slå tillbaka. Det betyder inte att vi ska angripa något annat land på ett sätt som innebär att det kalla kriget blir varmt, utan det betyder att vi måste upprätta en situation där andra länder vet att om man skadar oss kommer det att bli kostnader.
Vi behöver till exempel hacka tillbaka när vi blir hackade. Vi behöver se till att tillgångar som exempelvis Ryssland har köpt upp via bulvaner i Sverige exproprieras, så som våra grannländer gör. Vi behöver förbjuda viss handel som innebär ett hot mot vår säkerhet.
Fru ålderspresident! Ett led i detta är att Ukraina måste få precis alla resurser, precis alla medel och precis alla vapen som de behöver för att pressa tillbaka Ryssland. Ukraina måste vinna kriget, och Ryssland måste förlora kriget. Återigen: Detta handlar inte om en viss plätt mark, en viss stad eller en centimeter jord som man kan få tillbaka eller förhandla om, utan detta handlar om idéer.
Det handlar om att de länder som i dag utgör ondskans axelmakter vill förkasta de liberala, demokratiska idéer som vi i denna kammare tror på. Då måste Ryssland förlora, för att deras revanschism, inte bara soldater, ska tryckas tillbaka, för att deras idéer om ett Storryssland, inte bara soldater, ska pressas tillbaka och för att deras auktoritära system, inte bara soldater, ska pressas tillbaka.
Därför är det viktigt att vi i Sverige, när vi pratar med våra vänner i världen, fortsätter att framhålla att alla de restriktioner som har lagts på hur Ukraina får använda vapen måste lyftas och tas bort.
Fru ålderspresident! Ryssland, Kina och Iran måste pressas tillbaka ekonomiskt, kulturellt och militärt. På alla nivåer utgör de ett hot mot vårt sätt att leva och vårt sätt att bygga vårt samhälle. Nu finns det kanske någon, kanske i den så kallade fredsrörelsen, som skulle säga att detta är eskalation, men då vill jag, om de lyssnar på detta, passa på att säga att det är precis tvärtom.
Det som eskalerar är när vi inte slår tillbaka och när vi inte agerar på ett avskräckande sätt. Då eskalerar det. Precis som Chamberlains agerande gjorde att det eskalerade till ett andra världskrig bidrog vi till den eskalation som i dag har lett till den fullskaliga invasionen av Ukraina när vi inte agerade tillräckligt kraftfullt när Ryssland angrep Georgien eller när Ryssland angrep Krim.
Vi agerade inte tillräckligt kraftfullt då, fru ålderspresident, och det var därför Ryssland fortsatte. Det är när vi inte drar hårda linjer i sanden och håller dessa som det eskalerar. Det är när vi inte ger Ukraina de vapen som behövs och när vi inte har tydliga, hårda svar på säkerhetspolitiska utmaningar som det eskalerar.
Detsamma gäller såklart Kina. Det är när Kina utför stölder mot våra företag och vi inte agerar tillbaka för att stoppa detta ordentligt eller när Kina utför hackerattacker mot politiker i Sverige, Europa och den demokratiska världen och vi inte agerar tillbaka som det eskalerar.
Vi behöver, utöver den säkerhet vi tänker på här hemma i vårt land, också vara beredda att bidra till säkerheten i andra länder, till exempel genom avskräckning, så att Kina inte i framtiden gör som Ryssland gjorde mot Ukraina och, i Kinas fall, attackerar Taiwan.
Vi befinner oss i ett kallt krig. Detta kalla krig tar sig varma uttryck i olika delar av världen, men det som är gemensamt är att om politiker i den demokratiska världen beter sig som Chamberlain gjorde mot Hitler kommer vår tids axelmakter och vår tids "Vladolf Putler" och andra att eskalera.
Det är bara när vi handfast och rakryggat står upp för vår demokrati och vårt försvar som vi kan deeskalera.
Anf. 110 Håkan Svenneling (V)
Fru ålderspresident! Dagens debatt sker mot bakgrund av att ledamoten Lars Wistedt hastigt gick bort natten mellan söndagen och måndagen.
Lars var en väldigt uppskattad person, både av majoritet och av opposition. Jag hade själv förmånen att resa med Lars under hans sista tjänsteresa, och skämten, skratten och glädjen kommer alltid att finnas kvar hos mig. Lars! Din demokratiska plikt är nu över. Du har bidragit till att göra Sverige säkrare genom både din yrkesmässiga och din politiska bana. Tack för dina insatser, Lars!
Fru ålderspresident! Dagens debatt och beslut innebär att det är första gången riksdagen behandlar en nationell säkerhetsstrategi, men det är inte den första nationella säkerhetsstrategi som har tagits fram av en regering.
Jag är glad över att regeringens företrädare har lyssnat på argumenten från oss i oppositionen och valt att göra strategin till en skrivelse. Jag utgår ifrån att vi nu har satt en ny standard för nationella säkerhetsstrategier så att det är riksdagen, som folkets främsta företrädare enligt grundlagen, som övergripande beslutar om nationell säkerhet.
I skrivelsen slår regeringen fast Sveriges nationella säkerhetsintressen. Vänsterpartiet instämmer till stor del i beskrivningen, men vi menar liksom Försvarsberedningen att Sveriges vitala nationella säkerhetsintressen ska fastställas av Sveriges riksdag. Det är därför Vänsterpartiet i reservation 1 lyfter upp att riksdagen borde vara det organ som beslutar om målen för nationell säkerhet. Därför, fru ålderspresident, yrkar jag bifall till reservation 1.
Vänsterpartiet delar uppfattningen att det säkerhetspolitiska läget är allvarligare än på mycket länge. Rysslands anfallskrig mot Ukraina, naturkatastrofer som bränder, torka och översvämningar som sker i klimatkrisens spår, olika former av cyberangrepp, splittring mellan olika grupper i samhället, kriminalitet, påverkansförsök och falska nyheter måste mötas av ett robust och starkt samhälle.
Det är bra att strategin har ett brett perspektiv på säkerhet och att klimatförändringen och splittringen i samhället finns med, men orden blir tomma när strategin jämförs med den politik som regeringen har bedrivit de senaste två åren.
Regeringens politik går åt motsatt håll jämfört med vad strategin beskriver. Vi når inte våra miljö- och klimatmål, vi ser en ökad utsatthet bland människor och vi ser en ökad polarisering i samhällsdebatten.
Grunden för ett tryggt, säkert och robust samhälle är alltid en befolkning som har en trygg bostad och ett arbete med en lön som det går att leva på, att barn får den hjälp de behöver i skolan och att ingen blir utsatt för rasism eller diskriminering.
I går kom förslaget till angiverilag för att skapa ytterligare split i vårt samhälle. Nu blev förslaget urvattnat, och Sverigedemokraterna var tydligt besvikna när de led sin största förlust under denna mandatperiod. Men lagstiftningen sätter ändå en farlig ny standard för vårt samhälle där grogrunden för hat och rasism kan gödas.
Vänsterpartiet ser behov av att rusta upp det militära såväl som det civila försvaret. Vi ser också behov av att förebygga kriminell verksamhet både inom och utanför landets gränser.
Det är viktigt att ta hot och risker på allvar, utan att hemfalla åt alarmism och krigsrubriker som riskerar att skapa en situation som kan utnyttjas av såväl antagonister som politiska krafter som vill så split mellan människor. Hur vi politiker beskriver läget är därför av största vikt. Det sätter tonen för hur det samhälle vi lever i upplevs av medborgarna.
Fru ålderspresident! Sveriges roll i världen har förändrats. Den moderatledda regeringen har gett vika för Turkiets påtryckningar och sätter ett svenskt Natomedlemskap före demokrati och rättsstatens principer.
Man minskar biståndet och sätter det svenska näringslivets intressen först i utvecklingspolitiken. Samtidigt tar man av sig ledartröjan när det gäller att vara ett feministiskt föredöme i utrikespolitiken, egentligen utan att ange några riktiga argument.
När rika länder som Sverige åsidosätter klimatet spelar det roll för hur andra länder agerar. Det är tydligt att regeringen inte har några ambitioner om att Sverige fortfarande ska ta ansvar för den globala utvecklingen.
Jag anser att Sverige ska vara ett land som arbetar aktivt för fred och nedrustning i världen. Det handlar om att ta initiativ till och delta i ett långsiktigt arbete för en fredligare värld. Att skriva under FN:s kärnvapenkonvention borde vara en självklarhet. Men i stället har Sverige förts in under Natos kärnvapenparaply där kärnvapen riskerar att användas i vårt namn.
Attacken mot det svenska civilsamhället, mot studieförbundens och folkbildningens roll är ett ideologiskt motiverat angrepp mot just det som gör demokratin livaktig. Det går lätt att riva ned de folkrörelser som byggts upp under generationer. På samma sätt drar man undan mattan för civilsamhällets organisationer när man slopar informationsstödet till svenska biståndsorganisationer.
Man ger sig till och med på statsförvaltningen med generella besparingar, helt utan att se enskilda myndigheters behov och förutsättningar. Det riskerar att undergräva förtroendet för de offentliga institutionerna. Det går rakt emot vad som i den nationella säkerhetsstrategin anses vara viktigt.
Fru talman! Vårt stöd till det ukrainska folket är viktigare än någonsin nu när kriget efter valet av Trump går in i en eskalerande fas med bland annat nordkoreaner som strider för Ryssland. Till skillnad mot Trump behöver vårt stöd vara långsiktigt och förutsägbart. Vi behöver stödja Ukraina för att de ska ha de bästa möjliga förutsättningarna att förhandla om fred.
Vänsterpartiet har röstat för Ukrainas EU-ansökan. Vi vill att EU ska stödja återuppbyggnaden av ett fritt Ukraina. Ett sådant stöd ska prioritera Ukraina och det ukrainska folket, inte möjligheten för utländska företag att tjäna pengar genom privatiseringar.
Som en del i detta stöd bör EU utse en särskild representant för Ukraina, för att få till eldupphör, demokrati och varaktig fred. En särskild EU-representant för Ukraina skulle kunna spela en aktiv roll för att konsolidera EU:s, Sveriges och andra länders insatser för fred, stabilitet och rättssäkerhet.
Det är centralt att återuppbyggnaden av Ukraina sker utifrån Agenda 2030, som är FN:s globala mål, på ett socialt och ekonomiskt hållbart sätt och med goda villkor. Korruptionen måste bekämpas, och det ska gå hand i hand med reformer för ökad demokrati. Stödet måste utgå från den ukrainska befolkningen, inte från företags vinstintressen. Det handlar till exempel om nya bostäder med låga hyror, ett stärkt civilsamhälle och stärkta fackliga rättigheter.
Det är också viktigt att FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet får vara vägledande. Resolutionen handlar till exempel om kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser.
Det är glädjande att det ukrainska parlamentet den 21 augusti i år godkände Romstadgan. Det innebär att landet nu ansluter sig till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och att eventuella krigsbrott begångna av alla parter kan utredas i enlighet med internationell rätt. Det finns redan i dag en arresteringsorder som gäller Vladimir Putin. En dag ska rättvisan nå även Putin. Han ska åtalas och dömas för de brott mot mänskligheten han har begått.
De senaste tio åren har antalet länder och företag som arbetar med autonoma vapensystem ökat kraftigt. Utvecklingen mot mindre och billigare system med alltmer avancerad artificiell intelligens gör det möjligt för fler länder och fler icke-statliga aktörer att skaffa autonoma vapensystem. Det finns områden där artificiell intelligens kan användas för goda ändamål, till exempel minröjning eller cybersäkerhet. Men i en fri, demokratisk och rättssäker värld kan vi aldrig acceptera att överlåta etiska avgöranden till algoritmer.
I dag saknas tydliga regelverk för autonoma vapensystem. Vi menar att helt autonoma vapensystem bör förbjudas enligt internationell lag och att Sverige ska arbeta för en bindande internationell konvention mot helt autonoma vapensystem. Vidare anser vi att Sverige aldrig ska vara med och främja utvecklingen av eller delta i annan verksamhet som rör helt autonoma vapensystem.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om internationell rätt. I förra veckan fick vi beskedet att Internationella brottmålsdomstolen vill arrestera Benjamin Netanyahu för brott mot mänskligheten.
Det är otroligt viktigt att Sverige som land, om vi bryr oss om både vår egen säkerhet och den globala säkerheten, jobbar för att internationell rätt och rättsordning upprätthålls. Det är viktigt att nu tydligt bryta med den högerextrema israeliska regeringen och att vara tydliga med att Netanyahu ska arresteras om han kommer till Sverige.
Det är en farlig utveckling vi har sett det senaste året. Det har skapats dubbla måttstockar i västvärlden när det kommer till internationell rätt och rättsordning. Det kan vara så att man säger att man inte vill skapa det, men effekten, det som omvärlden ser, är i praktiken dubbla måttstockar. Det måste vi motarbeta. Därför är det viktigt att stå fast vid att internationell rätt ska gälla i Sverige, och därför ska krigsförbrytare som Vladimir Putin eller för den delen Benjamin Netanyahu gripas om de kommer hit.
Anf. 111 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Även jag var med på resan med Natodelegationen. I likhet med min kollega Håkan Svenneling, som berörde Lars Wistedts oerhört tragiska frånfälle, vill jag bekräfta bilden av en person som visade engagemang och glädje. Lars Wistedt var en god del av delegationen. Det är oerhört sorgligt. Vi alla kände och känner deltagande med anhöriga och nära. Jag kan informera om att hela Natoförsamlingen hedrade Lars Wistedts minne innan vi avslutade vårt arbete.
Fru talman! Vi ska nu behandla skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin som regeringen har lagt på riksdagens bord. Det är vällovligt att regeringen låter riksdagen behandla skrivelsen. Det har inte tidigare regeringar gjort. Men tidigare regeringar har å andra sidan bjudit in till samtal innan de själva har fattat sitt beslut.
Fru talman! Vi kanske kan se fram emot en god kombination av de båda modellerna i kommande behandlingar. Det vore värdefullt att få både en mer förankrad nationell säkerhetsstrategi och en debatt här i riksdagen om resultatet. När jag lyssnar på den här debatten kan jag inte låta bli att tänka att vi nog hade behövt samla ihop oss. Det är väldigt många olika saker som lyfts upp. Jag tror att det skulle tjäna på att ha en fördjupad diskussion i en beredning av den nationella säkerhetsstrategin. Men där är vi inte nu.
Fru talman! Det här är inte den sista debatt vi kommer att hålla. Det ser vi som något av en utmaning i det här läget. Den här debatten handlar om den nationella säkerhetsstrategin, men om någon vecka kommer vi att prata om säkerhetsstrategi och säkerhetspolitisk inriktning i samband med totalförsvarspropositionen, innan vi fattar beslut om den propositionen.
Om man läser den propositionen samtidigt med skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin ser man att texterna formulerats med hjälp av två olika pennor eller tangentbord - någon kanske också ägnat sig åt att använda AI. Det talar också för att vi skulle behöva ha en bättre ordning när det gäller de här frågorna, för att skapa tydlighet. Det finns verkligen utrymme för förbättring. Vi vill se att den möjligheten tas till vara.
Till att börja med vill vi se en årlig rapport med uppföljning av målen, som inte är så himla tydliga. De är rätt övergripande. Men om man ska följa upp med årliga rapporter, vilket man säger i den här strategin, är det viktigt att dessa inte stannar i Regeringskansliet utan också blir föremål för riksdagen att kunna granska, speciellt inledningsvis för att få en utveckling av strategin.
Vi vill också se att man i det arbetet tar med det nordiska perspektivet. Vi skulle vilja se en nordisk samlad, gemensam säkerhetsstrategi. I Norden jobbar vi ju mycket tillsammans. Det den ene gör påverkar den andre. Det finns mycket spännande att läsa. Jag tycker att den finska säkerhetsstrategin har mycket att lära oss, men det finns även andra.
Säkerhetsstrategin beskriver alltså det aktuella säkerhetsläget, prioriteringar och principer för det fortsatta arbetet samt mål för regeringens arbete inom tre fokusområden. När det gäller ett säkert Sverige och det aktuella säkerhetsläget sades det tidigare vara ett kallt krig, men andra talar nu om att det är ett varmt krig vi befinner oss i på grund av Rysslands angrepp på Ukraina.
Vi har från vår sida varnat för att vi nu riskerar ett nytt München och att detta inte är historia utan aktuellt här och nu, om vi inte klarar att stå tydligt och steppa upp vårt stöd till Ukraina. Vi hoppas att statsministern, när han nu möter sina kollegor från Norden, Baltikum och Polen på Harpsund, försöker ta initiativ för att nå längre på det här området. I det osäkerhetsläge som råder är det viktigt att vi tar täten för att bygga en säker väg framåt och därmed påverka andra. Det är en av de delar som är högst aktuella just nu och som kommer att påverka Sverige under tiden fram till 2030.
När det gäller det trygga, öppna och sammanhållna Sverige kan man säga att det handlar om mer än brottslighet och terrorism. Även om vi förstår att regeringen har ett Tidöprogram tror jag att det vore bra för regeringen att inte fastna i att behålla det perspektivet utan i stället se bortom det och se att det också finns annat att göra om man vill nå ett tryggt, öppet och sammanhållet Sverige.
Apropå tillit och förtroende för förvaltning är det inte bara brottslingar som riskerar att urholka detta. Tilltron överlag bland människor är en av våra viktigaste resurser, enligt många forskare.
När det gäller motståndskraft och konkurrenskraft finns klimatanpassningen med, men bara i form av katastrofreducering. Det är en katastrofreducering i ett läge där det finns en minst sagt överhängande risk att vi inte klarar tvågradersmålet till 2030. 2 ½ grad varmare och uppåt skulle innebära någonting helt annat än vad vi kan se nu.
Regeringen har en målbild för 2030. Det finns dock en annan målbild som man uppenbarligen inte engagerar sig lika mycket för men som påverkar hur mycket katastrofarbete man måste utföra, nämligen klimatmålen för 2030. Arbetet med dem lyser med sin frånvaro, men att förebygga katastrof är ju bättre än att hantera en katastrof när den väl har uppkommit.
Det har framgått av den tidigare debatten att vissa upplever klimathotet som någonting existentiellt och mycket utmanande att ens benämna. Så är det, och det vi inte gör nu kommer att drabba morgondagen och nästa strategi hårt. Därför är det viktigt att vi agerar här och nu även när det gäller klimatfrågorna.
Jag tänkte som ett vänligt medskick till Sverigedemokraterna säga att ett av de områden vi ofta har berört när vi har pratat om totalförsvar och försvarets utveckling - eller avveckling, som det var ett tag - är att vi var naiva. Vi var naiva, men var inte naiva ni också, sverigedemokrater, när det nu gäller klimatet!
På samma sätt som vi nu har behov av att kraftigt stärka våra militära insatser - vi står ju för 3 procent när det gäller anslag till Försvarsmakten - måste vi också se att vi behöver agera när det gäller klimatet.
Jag skulle i mitt anförande även ha berört försörjningsberedskap och hela landet-perspektivet. Livsmedelsförsörjningen måste också finnas med. Om vi ska ha tillit och klara att se till att hela Sverige kan leva även i en kris och ett krig måste vi vara bättre när det gäller självförsörjningsgraden, så att vi klarar våra morötter. Morötter är bra i många sammanhang, men de räcker inte för vår självförsörjning.
Jag vill därför yrka bifall till reservation 10 under punkt 5.
Anf. 112 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! I den nationella säkerhetsstrategin slås det fast att det inte finns någon viktigare uppgift för staten än att värna Sveriges frihet, fred och säkerhet. Det yttersta ansvaret för denna uppgift ligger såklart på riksdagen och regeringen.
I den nationella säkerhetsstrategin, som vi debatterar här i dag, beskrivs regeringens övergripande syn på denna uppgift. Strategin utgör ramverket för regeringens arbete med nationell säkerhet. Jag måste börja med att säga att vi i Miljöpartiet kan hålla med om mycket av synen på hotet mot den nationella säkerheten och en hel del av de åtgärder, det arbete och de förebyggande insatser som föreslås mot dessa hot.
Det finns en bred parlamentarisk enighet i synen på Ukraina och det stöd som krävs för att hjälpa Ukraina att få till ett slut på kriget. Det finns även en samsyn när det gäller saker som hybridhot och hot från auktoritära stater.
Fru talman! I den nationella säkerhetsstrategin konstaterar regeringen att klimatförändringarna på längre sikt utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten och att samhället i dag inte är anpassat till högre temperaturer. Man konstaterar vidare att klimatförändringarna fördjupar existerande konflikter globalt, bland annat eftersom de påverkar tillgången till resurser som färskvatten, livsmedel och brukbar mark, och att klimatförändringar medför en ökad risk för migrantströmmar.
Regeringen drar även slutsatserna att den globala gröna omställningen medför nya tillväxt- och samarbetsmöjligheter, att en omställning till fossilfrihet i Sverige och globalt - också för att minska beroendet av exportörer av fossila bränslen - ligger i Sveriges intresse samt att kostnaderna för skador och förluster förväntas öka utan anpassning av samhället till det förändrade klimatet.
Produktionsförutsättningar inom gröna näringar och andra delar av näringslivet förändras om tillgången till vatten hotas. Klimatpolitik är i allra högsta grad säkerhetspolitik, både nationellt och internationellt.
Fru talman! I skrivelsen visar regeringen alltså medvetenhet om klimatförändringarnas säkerhetspolitiska vikt. Att regeringen erkänner klimatförändringar som ett existentiellt hot mot mänskligheten skapar förväntningar på att detta får en genomgripande roll i strategin, men tyvärr nöjer sig regeringen främst med att bekräfta klimatförändringarnas säkerhetspolitiska vikt utan att vidare utveckla hur säkerhetshotet kan avvärjas eller mildras.
Särskilda klimatpolitiska åtgärder framkommer inte i strategin, förutom i fokusområde 3, som gäller ett motstånds- och konkurrenskraftigt Sverige. Under punkten som gäller samhällsviktig verksamhet anger regeringen att den avser att anlägga ett klimatanpassningsperspektiv i arbetet med krisberedskap. Regeringen förminskar alltså den säkerhetspolitiska klimatpolitiken till att endast omfatta begränsad klimatanpassning inom Sveriges gränser.
Fru talman! Regeringen nämner också EU, FN och svenskt bistånd som viktiga för att hantera klimatfrågan men föreslår utöver det inget särskilt för svensk utrikespolitik inom klimatområdet. Utöver klimatanpassning vill regeringen motverka klimatförändringarna, men politiska förslag på åtgärder lyser med sin frånvaro genom resten av den nationella strategin. I strategin står det också att den svenska internationella klimatpolitiken kommer att utvecklas, men även här saknas förslag på åtgärder.
I den punkt jag nyss nämnde beskrivs att en omställning till fossilfrihet i Sverige och globalt, också för att minska beroendet av exportörer av fossila bränslen, ligger i Sveriges intresse.
Fru talman! Jag anser att den nationella säkerhetsstrategin behöver förslag på åtgärder för att minska fossilberoendet för att kunna leda till handlingskraft. Att det ligger i Sveriges intresse att ställa om till fossilfrihet och minska beroendet av exportörer av fossila bränslen är exempel på hur fina ord kan bli tomma i brist på just förslag på proaktiva åtgärder för att motverka klimatförändringar.
Skrivningarna om klimatet i strategin måste också ses i ljuset av regeringens nuvarande politik. Man vill ge sken av att satsa på klimat- och miljöpolitiken, men i praktiken rör det sig om bokföringsmanövrer för att minska utsläppen snarare än faktiska klimatåtgärder. Tidöpartiernas klimatpolitik är under all kritik. Sverige ser ut att missa minst tre av fyra klimatmål till 2030. Man har heller ingen plan för en rättvis omställning med lösningar på den existentiella kris vi står inför och som nämns i strategin. I stället fortsätter regeringen att subventionera fossila bränslen med ännu en skattesänkning på bensin och diesel, avskaffar flygskatten, låter järnvägen förfalla och minskar klimatklivet med 1,5 miljarder för 2025 jämfört med i år.
Fru talman! Miljöpartiet anser att motverkandet av den globala uppvärmningen och att vidta nödvändiga åtgärder för klimatanpassning i Sverige och världen borde ha en genomgripande plats i regeringens säkerhetsstrategi. En strategi som fastställer att klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten bör rimligen innehålla en tydlig målbild och behöver följas upp med konkreta åtgärder för hur detta hot kan avvärjas och mildras genom minskade utsläpp och klimatanpassning.
Fru talman! Jag står såklart bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet men yrkar enbart på reservation 9.
Anf. 113 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Låt mig först framföra regeringens kondoleanser med anledning av Lars Wistedts hastiga frånfälle. Jag vill också tacka Håkan Svenneling för att han så väl fångade Lars fina arbete i både kammare och utskott. Det har varit en ynnest att få jobba med Lars, som var en mycket samarbetsorienterad politiker och riksdagsledamot.
Fru talman! Vi lever i allvarstider. Ukraina kämpar för sin överlevnad, och fler länder, som Moldavien, är satta under starkt tryck från Ryssland. Vidare är vi och våra allierade utsatta för ständiga påverkansförsök från Ryssland som bland annat syftar till att vi ska sluta stötta Ukraina.
I detta allvarliga säkerhetsläge är det omöjligt att vara för tydlig. Värnandet av Sveriges nationella säkerhet är regeringens enskilt viktigaste uppgift. Detta helt centrala ställningstagande genomsyrar den nationella säkerhetsstrategin, som är en sammanfattning av hur regeringen ser på denna uppgift. Den utgör ramverket för regeringens arbete med nationell säkerhet fram till 2030. Det är också regeringens förhoppning att den ska ge vägledning åt alla dem i Sverige som är djupt involverade i att stärka vår beredskap. Jag tänker på myndigheter, kommuner och regioner men också på aktörer utanför den offentliga sfären som är en del av vårt starka civilsamhälle. Det svenska samhället är som bekant så mycket större än bara staten och dess institutioner.
I allvarstid är inget viktigare än glasklara prioriteringar. Den nationella säkerhetsstrategin tar sitt avstamp i en tydlig definition av Sveriges vitala nationella säkerhetsintressen - de intressen vi är beredda att göra de största uppoffringarna för. Det handlar om att värna vår säkerhet, vårt demokratiska styrelseskick, vår frihet, vår självständighet, vår suveränitet och vår handlingsfrihet. Det handlar om att värna vår befolknings liv och hälsa, försvara Sverige och våra allierade mot väpnat angrepp och upprätthålla vår territoriella integritet. Det handlar också om att upprätthålla försörjningsberedskap och samhällets funktionalitet. Slutligen handlar det om att upprätthålla det som gör Sverige till Sverige, nämligen grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.
Fru talman! Det råder inget tvivel om att Ryssland är det allvarligaste hotet mot Sveriges nationella säkerhet och att vi måste förbereda oss för att det kommer att fortsätta att vara så under överskådlig tid. Ett väpnat angrepp mot Sverige eller våra allierade kan inte uteslutas. Men hoten mot Sveriges nationella säkerhet är många och komplexa och hänger samman på sätt som ofta är svåra att överblicka.
Den nationella säkerhetsstrategin lyfter fram den systemhotande organiserade brottsligheten och vikten av att skydda samhällets centrala institutioner. Den lyfter också fram att inre och yttre hot mer än någonsin tidigare hänger ihop. Andra allvarliga hot är bland annat klimatförändringar och pandemier, som brukar kallas icke aktörsdrivna hot och kräver andra typer av åtgärder.
Den nationella säkerhetsstrategin genomsyras också av två insikter som tidigare inte har betonats på samma sätt kopplat till den nationella säkerheten. För det första är innovationskraft och förmågan att ligga i framkant på ett antal teknikområden där utvecklingen går i rasande takt helt central ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Här finns det skäl att inspireras av våra ukrainska vänner, som visat att just innovationskraft och förmågan att snabbt omsätta teknisk utveckling till militär förmåga är av avgörande betydelse när man möter en kvantitativt överlägsen motståndare som Ryssland. För det andra är konkurrenskraften viktig, och den hänger nära ihop med innovationsförmågan. Det krävs omfattande resurser för att klara av de stora satsningar som säkerhetsläget kräver, och dessa resurser kan bara produceras av ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv.
Fru talman! En strategi som inte säger vad som ska göras och vad som är viktigast är inte mycket värd. Men lika viktigt är att säga något om hur det ska göras, inte minst när vi befinner oss i ett läge som radikalt skiljer sig från det vi under decennier har vant oss vid.
Statsministern konstaterade vid lanseringen av den nationella säkerhetsstrategin i somras att det inte längre är resurser som i första hand är bristvaran utan tid. Inte minst handlar det om att uppbyggnaden av totalförsvaret måste påskyndas i ljuset av det allvarliga säkerhetsläget.
Detta kräver att vi agerar annorlunda än tidigare. Därför anger regeringen ett antal vägledande principer för arbetet med nationell säkerhet. Principen om skyndsamhet och pragmatism handlar bland annat om att undanröja de orimliga hinder som gör att det tar för lång tid innan vi får utväxling av satsningar på försvaret. Det handlar om att korta processer och ta bort onödiga regler. Det bygger också på insikten att tid är en kostnad i ett allvarligt säkerhetspolitiskt omvärldsläge om den hotar militär förmågeuppbyggnad. Principen om handlingskraft och förmåga att ta beslut under osäkerhet handlar just om att fatta snabba beslut när det krävs även om alla fakta inte är kända. Passivitet är särskilt farligt i allvarstid.
Om det är något Ukrainas kamp har visat är det att ett samhälles robusthet och dess anpassningsförmåga är vitala för att klara de ansträngningar ett krig innebär. Ukraina visar oss också vikten av att hela samhället involveras. Samordningen behöver stärkas. Beslutsfattande i stuprör gynnar inte någon när det handlar om Sveriges säkerhet.
Fru talman! Avslutningsvis: I strategin konstaterar regeringen att en av Sveriges styrkor är att vi genom åren har visat att vi som land kan samla oss för att vidta nödvändiga åtgärder när situationen så kräver. Jag hade själv förmånen att uppleva detta den 16 mars 2022 när åtta partier under ledning av den förra regeringen ställde sig bakom att Sverige ska lägga 2 procent av bnp på försvaret. Det är en styrka för Sverige när vi kan göra så. Jag har också tagit del av det breda samförstånd som präglat mycket av Försvarsberedningens arbete.
Jag vet att vi har olika syn på vissa frågor i den strategi som är föremål för dagens debatt. Jag har respekt för det, för så ska det vara i en demokrati. Men det är en oerhörd styrka för Sverige att det råder en så bred samsyn om både de hot som ytterst riktar sig mot vår rätt att själva välja hur vi vill leva och vad vi måste göra för att bemöta dessa hot. I en orolig tid och i en osäker omvärld är det en styrka att vi som folk kan samla oss och göra det som är bäst för vårt land.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).
Anf. 114 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag instämmer i att det är en styrka när man har samförstånd, inte minst över blockgränserna, i dessa frågor. Men i det här fallet är det inte så.
Jag konstaterade i mitt inlägg att det är mindre än en tredjedel av riksdagens ledamöter som fullt ut står bakom denna strategi. Regeringen har inte ens förhandlat in Sverigedemokraterna, utan även Sverigedemokraterna har en reservation. Detta läge uppkom genom att regeringen inte bjöd in till förhandlingar och samtal om strategin.
År 2017, när vi var i regering, bjöd vi in oppositionen till samtal. Då ville ni inte komma. Nu fick vi bjuda in oss själva, via en artikel i Dagens Nyheter. När vi gjorde det fick vi inte ens något svar. Då blir resultatet precis så här. Är det 103 av 349 ledamöter som står bakom strategin? Det är tunt. Det är smalt.
Om det hade blivit diskussioner om detta hade vi naturligtvis tagit upp de frågor som jag tog upp i mitt inlägg. Vi hade tryckt på satsningar på sjukvård, järnväg, läkemedel och elproduktion, eftersom strategin handlar om mer än bara försvaret. Säkerhet är mer än bara försvar. Det handlar om att få hela samhället att fungera.
Försvarsministern är inte socialminister. Han är inte heller infrastrukturminister. Men jag vill ändå ställa en fråga till försvarsministern.
Nog måste väl försvarsministern, när han hör hur sjukvården skärs ned runt om i hela landet, fundera på: Hur ska vi klara detta i krig? När han hör att våra tåg har sämre punktlighet än tågen i Ukraina och att LKAB inte ens får ut malmen via Malmbanan måste han väl ställa sig frågan: Hur i hela världen ska vi klara detta i krig?
Min fråga är: Blir inte försvarsministern oroad när stora delar av det offentliga Sverige fungerar så dåligt i fredstid, och funderar han då inte på hur det kommer att gå i krigstid?
Anf. 115 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Först måste jag rikta tillbaka detta mot Morgan Johansson. Vi står här i dag för att denna regering valde att göra en skrivelse till riksdagen om detta - därmed har vi också möjlighet att föra den här debatten i riksdagen. Detta valde inte den regering som Morgan Johansson satt i.
Sedan har jag dubbelkollat med den nationella säkerhetsrådgivaren, och ledamöterna i Försvarsberedningen bjöds in till samtal om den nationella säkerhetsstrategin i maj i år. Det är naturligt att det är ledamöterna i Försvarsberedningen som bjuds in till diskussioner om den nationella säkerhetsstrategin, för lejonparten av den hotbildsbedömning som finns i den nationella säkerhetsstrategin kommer från rapporten Allvarstid, inklusive begreppet "vitala nationella säkerhetsintressen". Försvarsberedningens arbete har alltså varit centralt också för vägledningen av den nationella säkerhetsstrategin.
I slutändan är det regeringens nationella säkerhetsstrategi. Jag vill också redovisa det arbete som regeringen gör med den. Jag har respekt för att det finns olika uppfattningar, framför allt i bredare säkerhetsfrågor, såsom när det gäller infrastruktur, sjukvård och klimat. Då tycker jag att det är naturligt att det kommer till uttryck i en sådan här debatt. Men centrala frågor, som detta med de vitala nationella säkerhetsintressena, kommer från Försvarsberedningen och har tagits fram i bred politisk samsyn där.
Återigen: Vi valde att göra en skrivelse om den nationella säkerhetsstrategin, och den regering som Morgan Johansson satt i valde att inte göra det. Vi bjöd också in till samtal i maj i år om den nationella säkerhetsstrategin.
Anf. 116 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Detta är rena snurren. Jag sitter i Försvarsberedningen. Jag satt i den försvarsberedning som gick igenom punkt för punkt i de rapporter som vi skrev. Vi har inte förhandlat om den nationella säkerhetsstrategin i Försvarsberedningen. Inget parti i Försvarsberedningen har fått se den nationella säkerhetsstrategin innan den landade på riksdagens bord.
Det var därför vi skrev artikeln. Vi sa: Vi vill vara med och förhandla om den nationella säkerhetsstrategin, så att vi kan lägga in våra punkter i den. Det handlar till exempel om satsningar på sjukvården, järnvägen och allt annat som måste fungera i fredstid för att det också ska fungera i krigstid.
Det blir rena snurren när man påstår att detta på något sätt har förhandlats eller att man har bjudit in. Det har inte skett. Jag sitter som sagt i Försvarsberedningen. Där har vi behandlat Försvarsberedningens rapporter men ingenting annat.
När vi nu skrev artikeln kunde regeringen åtminstone ha bemödat sig att svara på själva inbjudan. Man kunde ha bjudit in oss till förhandlingar där vi skulle ha kunnat gå igenom texterna i den nationella säkerhetsstrategin. I en sådan förhandling hade vi lagt in våra förslag.
Den här bilden känner jag inte alls igen.
Dessutom bjöd den förra regeringen in till förhandlingar 2017. Då ville ni inte komma. Jag tror att det var Pål Jonson som då ansvarade för det. Då ville ni alltså inte ens komma. Nu var det vi som bjöd in till förhandlingar, och då fick vi inte ens något svar.
Nej, denna strategi har vi inte sett alls innan den landade på riksdagens bord. Så är det.
Sedan är det bra att vi nu har en skrivelse, så att vi kan prata om detta. Det är den gång som jag tycker att vi ska ha när det gäller sådana här frågor. Det är utmärkt. Men detta visar också problemet här. Nu har Pål Jonson inte ens en tredjedel av riksdagen bakom sig i fråga om den nationella säkerhetsstrategin. Han har alltså inte ens förhandlat in Sverigedemokraterna i den. Det är en svaghet. Det är inte en styrka i detta läge.
Anf. 117 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag sa aldrig att vi har förhandlat om den nationella säkerhetsstrategin, Morgan Johansson. Jag måste korrigera Morgan Johansson när det gäller att regeringen inte skulle ha bjudit in till information om den nationella säkerhetsstrategin. Det gjordes nämligen i maj. Det har jag nu fått verifierat. Jag vet också det genom att ha pratat med den förre ordföranden i Försvarsberedningen.
Det var alltså inte en förhandling utan en information om den nationella säkerhetsstrategin. Som jag förstår det ägde det mötet rum. Jag har också kollat hur det var 2017. Jag vet att den föregående regeringen då var färdig med sin nationella säkerhetsstrategi och att man ville bjuda in oss som då var i opposition, men vi tyckte att det var bättre att få en skrivelse och att ha den debatten helt öppet i riksdagen.
Regeringen tar naturligtvis intryck av den här debatten. Jag tycker att det är bra att vi i dag diskuterar många frågor som är kopplade till klimat och säkerhet, för det har vi inte gjort i tillbörlig omfattning. Jag tycker alltså att denna debatt är viktig.
Men ytterst är detta regeringens nationella säkerhetsstrategi, och vi har inte förespeglat något annat än att detta är regeringens främsta ansvar. Då är det också naturligt att det är regeringen som utformar den nationella säkerhetsstrategin, naturligtvis i dialog med riksdagen. Vi tar intryck av den debatt vi har. Mycket av förarbetet gjordes faktiskt i den rapport som Försvarsberedningen kom ut med i juni 2023, som heter Allvarstid. Många av formuleringarna går igen från Allvarstid och Försvarsberedningen. Jag tycker ändå att det är en rimlig ansats till en förankring.
Återigen: Jag har respekt för att vi kan uttrycka oss olika och också för att vi tycker olika när det gäller infrastruktur, sociala frågor och klimatfrågor.
(Applåder)
Anf. 118 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Energi är säkerhet. Det visar inte minst kriget i Ukraina, där Ryssland med precision attackerar Ukrainas energiförsörjning. Förra veckan var Odessa mörkt i två dygn. Man hade lyckats slå ut hela energiförsörjningen till en så viktig och stor stad.
Det är genom att attackera energiförsörjningen som Ryssland försöker bryta den ukrainska motståndskraften. Det är också något som man pekar på i den nationella säkerhetsstrategin.
Tidigare denna månad fick vi besked från regeringen om att man stoppar havsbaserad vindkraft. Det är totalt 13 parker, inklusive parker kopplade till Gotland. När det gäller Gotland vet vi att de är av väldigt stor säkerhetspolitisk betydelse. Eftersom man inte har tillräckligt mycket energiproduktion på Gotland är man dessutom väldigt beroende av kablar från fastlandet, och i dagsläget är det, i varje fall enligt mig, alldeles för få kablar. Denna regering har i stället satsat alla sina kort på kärnkraft.
Ukraina visar hur fel det kan bli att satsa på kärnkraft. I Ukraina har Ryssland använt sig av tidigare kärnkraftverk, som i Tjernobyl, men också nuvarande kärnkraftverk, som Europas största i Zaporizjzja, för att kunna attackera ukrainska mål. Ukraina kan då inte besvara artillerield eftersom det finns risk att träffa kärnkraftverket eller att skada det på något sätt. Det visar att energi inte bara är säkerhet i krig utan också ett vapen i krig.
Jag undrar vad försvarsministern tänker kring att vi snarare än att gå i rätt riktning när det gäller energi och säkerhet utifrån den nationella säkerhetsstrategins mål och stärka det svenska energisystemet genom att göra det mer mångfasetterat och mer regionaliserat i stället går i fel riktning genom att hänga upp oss på långa kablar som gör det enkelt att slå ut svensk energiproduktion.
Anf. 119 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag tänker att en nationell säkerhetsstrategi just är utformad för att ge vägledning också för tuffa och svåra beslut.
Om Försvarsmakten säger att det skulle innebära oacceptabla säkerhetsrisker att bygga ut havsbaserad vindkraft i Östersjön för att det till exempel skulle påverka radarspaningsförmågan när det gäller att identifiera inkommande ballistiska missiler eller kryssningsmissiler och om Försvarets radioanstalt säger att det kraftfullt skulle kunna försvaga vår förmåga till signalspaning och leda till oacceptabla risker, då måste vi också ta intryck av det i de svåra bedömningar och avvägningar som vi helt enkelt måste göra.
Vid sidan av detta kan den havsbaserade vindkraften påverka möjligheten för oss att identifiera hotrisker i undervattensmiljön och också påverka Försvarsmaktens möjlighet till övning.
Vi är öppna för havsbaserad vindkraft men inte i Östersjöområdet. Det har att göra med att Kaliningrad är ett av världens mest militariserade områden. Vi strävar också efter att få bättre processer. Inte minst gör Försvarsmakten det, och därför har vi också tillsatt en utredning som kommer att presenteras i december om hur vi kan få förutsägbara processer.
Vi har öppnat för havsbaserad vindkraft till exempel på västkusten och norr om Åland. Men det är mycket svårare att ha havsbaserad vindkraft i Östersjöområdet. Det skulle, återigen, leda till vad Försvarsmakten säger är oacceptabla risker för Sveriges säkerhet, och om Sveriges säkerhet är det viktigaste kriteriet - vilket den nationella säkerhetsstrategin säger - måste vi ta intryck av vad Försvarsmakten säger.
Anf. 120 Håkan Svenneling (V)
Fru talman! Jag tycker i grunden att det är bra att vi har en försvarsminister som lyssnar på Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt och funderar på Sveriges säkerhet. Det är uppenbart att vi har en svår målkonflikt, men det är också väldigt tydligt att regeringen inte har klarat av att göra sin hemläxa. Man lägger en död hand över ny, viktig energiproduktion som både södra Sverige och särskilt Gotland behöver samtidigt som man sätter alla sina kort på ett högriskenergisystem i form av kärnkraft.
Vi vet också att andra länder som Storbritannien, Danmark och Polen alla klarar av att bygga havsbaserad vindkraft och fortfarande vilja försvara sitt land, flera av dem i Östersjön och i vårt närområde. Att då ta bort så stora delar som det här handlar om riskerar att bli farligt för Sverige ur en annan aspekt.
Vi ser nu väldigt viktiga satsningar på det civila försvaret. Jag är väldigt glad över att den här regeringen har fortsatt det som jag upplever att den förra regeringen tog initiativ till när det gäller att utveckla det civila försvaret. Att vi fick en minister specifikt för det är en positiv del i detta. Jag är dock lite oroad över utvecklingen att vi bara fokuserar på kriget som det dimensionerande hotet när vi vet att det troligaste hotet är klimatet. Det visar inte minst skogsbränderna i Sverige och flodvågorna i Spanien.
Jag undrar om vi är redo för de klimatkatastrofer som kommer. Har regeringen gjort tillräckliga satsningar? Är vi tillräckligt redo och rustade för det, särskilt när ni samarbetar med ett parti som uppenbarligen inte ens klarar av att säga att hotet är existentiellt? Jag skulle gärna vilja se sverigedemokrater resa till Valencia och berätta för det spanska folket att det inte finns något reellt existentiellt hot.
Vi vet med tydlighet att klimatförändringarna redan är här. All statistik pekar i fel riktning. Klimathotet kommer att drabba Sverige hårt och tydligt. Det kan mycket väl bli krig i Sverige, men det är väldigt troligt att det också blir en klimatkatastrof.
Anf. 121 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Argumentet att det går i Danmark, Storbritannien, Polen, Estland och Finland har jag hört många gånger. Jag vill uppmana Håkan Svenneling att titta på en karta. Var bygger man den havsbaserade vindkraften? Vetter den mot Kaliningrad? Vetter den mot Ryssland eller inte? Titta på Finland - de bygger havsbaserad vindkraft, men de bygger inte i Finska viken, för där spelar det roll hur radarpulser går och vilka möjligheter man har till signalspaning.
Allt detta, Håkan Svenneling, avgörs av det militärgeografiska läget och i vilken riktning man sätter upp den havsbaserade vindkraften. Vi har tydligt markerat att givet det läge som Kaliningrad har är det svårt att ha en samexistens i Östersjöområdet. Det går bättre på västkusten, och det går bättre norr om Ålandsförträngningen. Det är också viktigt att ta med sig detta perspektiv i ljuset av att vi har ett speciellt ansvar inom Nato för Östersjöområdet, där vi har unika militära förmågor. Därför tar vi intryck när Försvarsmakten säger att havsbaserad vindkraft i Östersjöområdet skulle leda till oacceptabla risker.
När det kommer till hotet säger regeringen att klimatet på sikt är ett existentiellt hot. Det främsta hotet utgörs dock av Ryssland. Det är också det dimensionerande hotet för Försvarsmakten och försvarets utformning, vilket har att göra med att Ryssland återkommande har påvisat att man har en låg tröskel för militär våldsanvändning. Man tar stora politiska och militära risker, och man visar på en fruktansvärd brutalitet i Ukraina.
Därför måste vi också dimensionera vår försvarspolitik mot det främsta hotet mot vår säkerhet, och det är Ryssland. Vi talar också rätt så utförligt om den begränsningspolitik som vi vill utforma mot Ryssland.
Anf. 122 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Ryssland är ett tydligt hot. Ryssland bedriver i dag ett varmt krig, ett brutalt krig, på vår kontinent. Vi befinner oss i ett läge där många nu funderar över vad som kommer att hända, om vi än en gång är nära ett München moment.
Därför är det avgörande att Sverige tillsammans med de nordisk-baltiska länderna och Polen försöker göra allt för att fylla igen de hål av osäkerhet som vi nu ser och få med andra som avvaktar, väntar och funderar över vad som kommer att hända på andra sidan årsskiftet.
Det är nu vi verkligen måste visa att vi menar allvar när vi säger att vi står bakom Ukraina och att Ukraina måste vinna. Nu har vi möjlighet att vara tydliga och agera mer kraftfullt, annars är risken stor att det blir mer av osäkerhet och krig på vår kontinent.
I detta läge skulle jag därför vilja att försvarsministern är tydlig. Om det är en avgörande tid nu, vad gör vi? Vad gör regeringen för extrainsatser för att försöka bygga en allians som är beredd att gå längre än vad vi hittills har sett - inte avvakta längre, inte vänta längre utan agera här och nu?
Anf. 123 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Tack för Kerstin Lundgrens och Centerpartiets djupa engagemang för Ukraina! Det är omistligt och bra. Jag är stolt över att komma från ett land där jag får mer kritik för att jag gör för lite för Ukraina än för att jag gör för mycket. Det är en styrka för Sverige att det finns en så bred samsyn kring de här frågorna.
Några saker: Till skillnad från många andra länder har vi från 2022, 2023 och 2024 kontinuerligt ökat vårt militära stöd till Ukraina. Kerstin Lundgren vet att vi har en ekonomisk ram för 2024, 2025 och 2026 på sammanlagt 75 miljarder. Vi uttrycker det så att detta är ett golv, inte ett tak, och att vi är villiga att göra mer.
Jag vill sätta saken lite grann i perspektiv, kopplat till den ekonomiska ramen. Tyskland har en ram på 4 miljarder euro, Storbritannien har en ram på 2 ½ miljarder pund, medan den franska ramen är på 3 miljarder euro.
Sverige ligger mycket högt i förhållande till de allra flesta andra länder. Enligt Kiel Institute ligger Sverige på sjätte plats i världen. Men vi är villiga att göra mer än vad vi har gjort tidigare. Några uttryck för det är naturligtvis att statsministern har samlat den nordisk-baltiska kretsen på Harpsund i dag tillsammans med Polen, som tänker likadant som vi i dessa frågor. Jag hade den ukrainska försvarsministern på besök torsdag och fredag i förra veckan.
Vi signalerar tydligt att vi är öppna för att göra mer än vad vi har gjort hittills. Vi öppnar också för produktion av till exempel långräckviddiga patrullrobotar och även robotar som Ukraina ska producera i Ukraina. Produktionen ska skalas upp där.
Vi sätter inga folkrättsliga begränsningar på de plattformar och system som vi donerar till Ukraina. Nu har vi inte donerat långräckviddiga missilsystem eftersom vi inte besitter sådana än, men vi stöder den ukrainska produktionen.
Flera åtgärder har vidtagits den senaste tiden. Jag hade också ett möte med NB8-kretsen i förra veckan för att diskutera hur vi kan steppa upp stödet till Ukraina.
Anf. 124 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det talas om ramar och insatser som vi har gjort. Här och nu pågår avgörande strider. Det är en avgörande tid i Ukraina. De kommande månaderna den här vintern kommer att ha oerhört stor betydelse för utgången.
Det är viktigt att vi slutar med att göra för lite och för sent. Det har alltid varit någon annan. Nånannanismen gäller också här. Vi sänder inte Jas, trots att vi kan - därför att vi väntar på någon annan.
Detta måste få ett slut om vi menar allvar med att Ukraina måste vinna. Annars kommer vi att stå här med en helt ny säkerhetssituation under resten av den här perioden för säkerhetsstrategin.
Fru talman! Jag hörde också ministern hänvisa till statsministern när det gäller försvaret och säkerhetsstrategin, nämligen att resurser inte är problemet utan tid. Jag hörde ministern säga att passivitet inte är en handlingslinje.
Men, fru talman, tänk om regeringen skulle få denna insikt när det gäller klimatet. Här gäller verkligen frågan om tid. Om vi inte klarar att nå klimatmålen till 2030 vet vi att det kommer att gå mycket fort - 2 ½ grader och bortom. Några forskare sa nyligen att de inte ens vågar tänka på konsekvenserna.
Passivitet är verkligen inte vägen i det här fallet. Här behöver regeringen se över sin agenda och inte lyssna på dem som inte ser klimathotet som existentiellt.
Anf. 125 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Ramar spelar roll. Pengar spelar roll. Det gäller framför allt i ett läge där Ukraina kraftfullt har byggt upp sin egen förmåga till försvarsindustriell produktion i klass med vad Ryssland har gjort i proportion till sin egen storlek. Att vi kan investera kapital i den ukrainska försvarsindustriella förmågan är avgörande. Sverige har en väsentligt högre ram än de allra flesta andra länder, men vi kan och är villiga att göra mer än vad vi har gjort hittills.
Det viktigaste målet med det svenska stödet är att det ska göra skillnad på marken. Just nu finns ekonomiskt kapital så att vi kan stärka den ukrainska egna nationella försvarsindustriella produktionen. Vi ser också till att det för alla de plattformar och system som vi skickar dit finns logistik samt tillgång till och underhåll av reservdelar. De ska göra skillnad på marken.
Det finns ett stort intentionsdjup kopplat till det svenska stödet som jag är stolt över. Det är inte regeringen som ska kreddas för det, utan Försvarsmakten och Försvarets materielverk är oerhört hängivna i arbetet med att stödja Ukraina.
Sedan stämmer det tyvärr inte riktigt som Kerstin Lundgren säger att vi skulle kunna skicka Jas om vi vill. Det funkar inte så, Kerstin Lundgren. Det handlar om exportlicenser och beslut som måste fattas med andra länder inom ramen för Air Force Coalition.
Det är klart att vi kan skicka Gripenplan till Ukraina, men om de inte har vapen kommer planen inte att göra speciellt stor nytta. Tyvärr. Här behöver vi samarbeta med andra länder. Vi har blivit uppmanade att avvakta med Gripen och i stället bidra med vår luftburna sensor ASC 890. Den kan stridsleda F-16.
Vi utesluter på inget sätt möjligheten att skicka Gripen senare. Till det sista stödpaketet har vi avsatt 2,1 miljarder så att det ska bli möjligt att göra detta längre fram.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 28 november.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2024/25:UU6
Webb-tv: Beslut: Nationell säkerhetsstrategi
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:39 Torsdagen den 28 novemberProtokoll 2024/25:39 2024/25:UU6 Nationell säkerhetsstrategi
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Övergripande om nationell säkerhetsstrategi
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:192 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 1 och
2024/25:576 av Kerstin Lundgren och Anna Lasses (båda C) yrkandena 1-3.- Reservation 1 (V)
- Reservation 2 (C)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 88 0 0 18 SD 60 1 0 11 M 56 0 0 12 C 0 0 20 4 V 0 20 0 4 KD 13 0 0 6 MP 13 0 0 5 L 14 0 0 2 - 2 0 0 0 Totalt 246 21 20 62 Utrikes- och säkerhetspolitik
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:192 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 2, 3 och 6,
2024/25:576 av Kerstin Lundgren och Anna Lasses (båda C) yrkandena 4 och 7 samt
2024/25:586 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 1 och 4.- Reservation 3 (S)
- Reservation 4 (V)
- Reservation 5 (C)
Autonoma vapensystem
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:192 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 4 och 5.- Reservation 6 (V, MP)
Ett tryggt, öppet och sammanhållet Sverige
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:586 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 3.- Reservation 7 (S)
Ett motstånds- och konkurrenskraftigt Sverige
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:576 av Kerstin Lundgren och Anna Lasses (båda C) yrkandena 5 och 6,
2024/25:586 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 2 och
2024/25:626 av Jacob Risberg m.fl. (MP) yrkandena 1-4.- Reservation 8 (S)
- Reservation 9 (V, MP)
- Reservation 10 (C)
- Reservation 11 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (S) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 88 0 18 SD 61 0 0 11 M 56 0 0 12 C 0 0 20 4 V 0 0 20 4 KD 14 0 0 5 MP 0 0 13 5 L 14 0 0 2 - 1 1 0 0 Totalt 146 89 53 61 Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2023/24:163 till handlingarna.