En nationell handlingsplan för de mänskligarättigheterna, m.m.

Anf. 67 Nils Fredrik Aurelius (M)

Fru talman! Regeringens skrivelse En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna, m.m. visar hur arbetet med mänskliga rättigheter kan främjas genom informations- och utbildningsinsatser inom administrationen osv. Bättre information och mera utbildning om de mänskliga rättigheterna tror jag ingen i kammaren motsätter sig. I vissa avseenden finns det ändå anledning att vara kritisk mot skrivel- sen. Först och främst kunde analysen av begreppet mänskliga rättigheter ha varit utförligare. I skrivelsen nämns bara att det finns olika sorters rättigheter men att alla är lika viktiga. Yttrandefriheten är alltså enligt skrivelsen inte viktigare än exempelvis rätten till skälig levnadsstandard. Men som vi ser det skiljer sig ändå de fri- och rättigheter som nämns i regerings- formens 2 kap. från de sociala rättigheterna, bl.a. genom att de är utkrävbara i domstol. Såväl EU som Europakonventionen bygger på denna egentligen individualistiska västerländska grundsyn. Det är vidare uppenbart att de olika rättigheterna kan komma i konflikt med varandra, något som vi sett åtskilliga exempel på under senare tid. Religionsfri- heten, eller snarare konsekvenser av religionsfriheten, kan exempelvis komma i konflikt med åsikten att kvinnor inte ska särbehandlas osv. Här hade man önskat mera av analys än den lilla antyden som finns på s. 105 i skrivelsen. Ytterligare en brist är att en starkare ställning för de mänskliga rättigheterna i lag inte föreslås i denna handlingsplan. Som det nu är råder det en viss diskre- pans mellan de rättigheter som skyddas i regerings- formens 2 kap. och dem som skyddas i Europakon- ventionen, i och med att Europakonventionen inte har ställning som grundlag. Ett sätt att komma till rätta med denna oklarhet kunde vara att upphöja Europakonventionen till grundlag. En annan möjlighet vore att utvidga det skydd mot rättighetskränkande lagstiftning som ges i 2 kap. 12 § regeringsformen, alltså det lagrum som ger en minoritet möjligheten att fördröja genomfö- randet av en rättighetskränkande lagstiftning. Grundlagens skydd bör vara lika starkt oavsett vilka fri- och rättigheter det gäller. De tre allmänna begränsningsgrunderna i 2 kap. 12 § regeringsformen skulle därigenom bli tillämpliga även vid begräns- ningar av t.ex. äganderätten - ett tema som här åter- kommer. Den föreskrift som finns i 2 kap. 23 § regerings- formen om att lag eller annan föreskrift inte får med- delas i strid med Sveriges åtagande på grund av Eue- ropakonventionen är bara en formell hänvisning och ger inte något materiellt skydd som är likvärdigt med de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Ja, man kan naturligtvis diskutera hur mycket av det här som kunde ha behandlats i en skrivelse av detta slag, men nog hade det varit rimligt att frågan om de brister vad avser lagstiftningen om mänskliga rättigheter som finns hade berörts mera i skrivelsen. Låt mig också kort beröra de reservationer där Moderaterna finns med. Det råder borgerlig enighet beträffande reservationerna 20, 22 och 23 om negativ föreningsfrihet, äganderätten och näringsfriheten och nästan lika stor enighet om att upplysningen om na- tionalsocialismens brott mot mänskligheten borde följas upp av en information om kommunismens brott, något som berörs i reservation 19. Beträffande det sistnämnda är det viktigt att fram- hålla den likhet som finns mellan dessa totalitära ideologier i den kollektivistiska samhällsanalysen, målet att utplåna vissa grupper och förespråkandet av en allomfattande statsmakt. Följderna av ideologierna blev i bägge fallen fruktansvärda med deportationer och förintelseläger. Eftersom kunskaperna om kom- munismens brott är så begränsade vore det rimligt med en särskild och riktad informationsinsats. Sedan bör förstås också skolans ordinarie undervisning fungera bättre än i dag. Den negativa föreningsfriheten, eller rättare sagt bristen på sådan, illustreras väl av det välkända fallet med Torgny Gustafsson på Gotland, som var föremål för en utförlig granskning i KU för ett par år sedan. Den negativa föreningsfriheten är visserligen reglerad i regeringsformen, men det borde av grundlagen ock- så tydligt framgå att den enskilde kan ingå exempel- vis icke kollektivsavtalsbundna arbetsrättsavtal. Äganderätten är viktig inte bara rent filosofiskt och principiellt utan också av andra skäl. Forskare som Douglass North har gjort banbrytande studier över vilka faktorer som får länder att lyfta sig ur fat- tigdomen. I exempelvis Institutionerna, tillväxten och välståndet menar han att enskild äganderätt, patent- rätt, aktiebolag och rättstrygghet var avgörande för utvecklingen i västvärlden. Vetenskap och utveckling kunde riktas mot teknisk utveckling utan att en poli- tisk elit tog frukterna i beslag. Det är alltså viktigt att även s.k. immateriella rättigheter skyddas. I Demokratiutredningen, som också den har be- rörts tidigare i dag, menade företrädarna för Vänster- partiet och Miljöpartiet att man inte i varje läge kan fördöma "den skadegörelse som riktar sig mot ting" eftersom det ibland kan vara motiverat att "värna ett högre värde än äganderätten". Stenkastarna och fönsterkrossarna i Göteborg ska väl inte tillerkännas några större filosofiska insikter, men nog har de haft grumliga källor att ösa ur. I den gemensamma borgerliga reservationen om ett bättre skydd för näringsfriheten krävs utifrån bl.a. Göteborgshändelserna ett tydligare och mera adekvat skydd i lagstiftningen för äganderätten. Där framhålls också att det ligger en rättsosäkerhet i den ovisshet som finns om framtida beskattning, intrång och kon- fiskation. Att den sittande författningsutredningen inte kom fram till något förslag om förändring av regerings- formen 2 kap. 18 § om äganderätten får väl närmast anses bra, eftersom den föreslagna förändringen gick i fel riktning. Det som skulle behövas är i stället ett tydligare försvar för äganderätten i regeringsformen. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 68 Kenneth Kvist (V)

Fru talman! De mänskliga rättigheternas historia är mycket lång. Tankarna bakom dem har sitt ur- sprung i de gamla grekiska stoikernas försvar för individuella människor och även i den ursprungliga kristendomen. De aktualiserades sedermera under upplysningstiden och kom därefter på pränt i direkta skrifter i de revolutionsrörelser som riktade sig mot t.ex. den franska feodalismen eller den tidiga engels- ka merkantilistiska kapitalismens kolonialism. Rättigheterna har sedan utvecklats och har varit föremål för mycket diskussion och ifrågasättanden, samtidigt som också kampen för de mänskliga rättig- heterna ju segdraget trots allt har kunnat befästas i en stor del av världens länder. Dock finns fortfarande stora brister, både internationellt och nationellt. Fram- för allt gäller det i det internationella samhället, där vi ju dagligen upplever samhällen som inte iakttar mänskliga rättigheter, rättsstaternas principer eller mellanfolkliga regler och hur man behandlar folk i händelse av motsättningar och konflikt. Rättigheterna har sitt ursprung i att de hävdar människornas rättigheter gentemot staternas makt och maktutövning. Men de har ju faktiskt också ett ele- ment av de behärskade och kontrollerade klassernas rättigheter gentemot de härskande klassernas rättig- heter. De har också en betydelse för människornas personliga liv och förhållningssätt till varandra. Det gäller att hantera medmänniskor med respekt för deras rättigheter. Utvecklingen har också dragit mot individualite- ten i rättigheterna, som ju hör till deras historia, dvs. erkännandet av människorna som individer som inte ingår i någon sorts abstrakta kollektiv. Det handlar om allas lika rättigheter, om att alla människors lika rättigheter kan hävdas och att det strider mot varje logik att förneka att alla har lika rätt till liv, lika rätt till lycka eller att söka lycka och lika rätt till frihet. Därför har vi en sorts grundrättigheter, om än kanske inte i den mening som naturrättsfilosoferna tänkte sig, som såg rättigheterna som någon sorts av naturen eller av Gud givna rättigheter. Men det finns ändå en kärna av grundrättigheter som inte någon kan kränka med något logiskt argument. Vem har rätt att hävda att min rätt till liv, min rätt att söka lycka och min rätt till frihet är större än din? Där gäller allas lika rätt. Detta har lett till att också uppdykandet av sociala rörelser, inte minst arbetarrörelsen, lätt har medfört att man betonar att de mänskliga rättigheter- nas politiska sida måste kombineras med en social sida. Nils Fredrik Aurelius vill nu göra skillnad på detta i sitt inlägg och inte tillmäta de här rättigheterna samma status. Det är ett uttryck för det borgerliga tänkandet, där man inte ser just att rättigheterna ska vara lika. Ska rättigheterna vara lika måste det också finnas en rimlig likhet i människornas möjligheter att utnyttja sina rättigheter. Detta kräver också att de sociala förhållandena inte är för ojämlika. Därigenom strider de, på sund individualism grundade, demokra- tiska mänskliga rättigheterna mot den kapitalistiska egoismens logik. Det är därför intressant att höra att högerns representant i den här debatten faktiskt kriti- serar regeringen på just den punkten. Regeringen säger att de sociala och allmänpolitiska mänskliga rättigheterna har lika valör. Nej, det har de inte, säger Nils Fredrik Aurelius. Det är mycket intressant, fru talman! De mänskliga rättigheterna är lika, och därför, för vår likhets skull, måste också de sociala rättigheterna räknas dit. Att de sedan, på grund av samhällets ten- dens att skapa ojämlikhet, inte går att juridiskt fast- ställa såsom politiska eller allmänmänskliga rättig- heter är en annan sak. Men värdet är lika. I en handlingsplan i form av en skrivelse som re- geringen lägger fram kan man inte ta upp några för- slag till lagstiftningsändringar, för då hade det varit en proposition, med allt vad det hade betytt av bered- ning. Här handlar det om en handlingsplan för att på grundval av den nu gällande lagstiftningen förbättra samhällets arbete med de mänskliga rättigheterna. Vi tycker att det är ett utomordentligt bra initiativ. Det är många intressanta punkter i denna skrivelse. Att dessa punkter finns med där - bl.a. handlar det om ökade utbildningsinsatser inom många myndigheter för att förbättra kunskaper och insikter om de mänskliga rättigheterna - ja, i detta ligger ju också ett erkännan- de att allt inte är bra. Det är klart att det heller inte är det inom vårt eget land. Vi ser ju ofta rubriker som är skakande om hur vi behandlar asylsökande, flyktingar och flykting- barn. Vi ser hur myndigheter, t.ex. Utlänningsnämn- den, ibland lider av en flagrant brist på empati och insikt om mänskliga rättigheter. Vi ser i andra myn- digheter också brister, inte minst i arbetet hos polisen, som ju har särskilda maktbefogenheter. Det är därför alldeles utmärkt att man lägger fram den här planen. I detta finns det naturligtvis också många proble- matiska sidor. Ett exempel är när det internationella samfundet, i sin ambition att t.ex. bekämpa terrorism, går längre och går emot de konventioner som finns om de mänskliga rättigheterna. Då uppstår problem. Det har vi velat rikta uppmärksamhet på i en reserva- tion till det här betänkandet, nämligen reservation 16 tillsammans med Folkpartiet och Miljöpartiet. Vissa människor har på grund av en internationell lista, utan att själva egentligen ha fått reda på vad grunden till detta är, förhindrats att komma i åtnjutande av sina egna ekonomiska tillgångar och förhindrats att få ekonomiska ersättningar - alltså en sorts utsvältning av människor utan att det har skett någon som helst rättslig prövning. Detta är någonting som strider mot mänskliga rättigheter. Det är just i de här komplicerade lägena som de mänskliga rättigheterna ställs på prov och vi interna- tionellt och nationellt har ett ansvar för att försvara dem entydigt och tydligt. De mänskliga fri- och rät- tigheterna gäller alla och lika för alla. Fru talman! Vi står bakom alla de tre reservatio- ner som vi har skrivit under, men yrkar för tids vin- nande bifall endast till reservation 16.

Anf. 69 Nils Fredrik Aurelius (M)

Fru talman! Jag tror att jag kan lugna Kenneth Kvist beträffande min och andras inställning här till de mänskliga rättigheterna. Det resonemang som jag försökte föra här, och som också Kenneth Kvist svar inne på, är att de är olika till sin karaktär och att en analys av detta saknas i skrivelsen. Även Kenneth Kvist talade om grundläggande rättigheter, exakt citerat, och nämnde då frihet, strävan efter lycka och rätt till liv. Kenneth Kvist talade även om juridiska rättigheter till skillnad från andra rättigheter. Det finns naturligtvis alltid en viss diskussion om vad som ska läggas till i rättighetskatalogen, men man måste inse att rättigheterna inbördes är olika och att det finns goda skäl för att de rättigheter som finns uppräknade i 2 kap. regeringsformen står med där. Jag vill bara fråga om en sak, eftersom jag nämn- de äganderätten som en speciell rättighet. Jag nämnde i mitt anförande ett litet citat från demokratiutred- ningen. Stöder Kenneth Kvist reservationen från Vänsterpartiets representant i Demokratiutredningen? Där sägs det att den skadegörelse som riktar sig mot ting inte är så farlig och att det ibland kan vara moti- verat att "värna ett högre värde än äganderätten i ett demokratiskt samhälle", så att det t.ex. ibland kan vara berättigat att slå sönder fönsterrutor eller annat för att främja en sak som man anser god.

Anf. 70 Kenneth Kvist (V)

Fru talman! Som svar på frågan tycker jag att man ska ha respekt för de regler som gäller i ett samhälle och att man ska arbeta för att förändra reglerna. Om jag sedan ska besvara frågan rent filosofiskt, vilket jag föredrar, tycker jag att det är bättre att man har stor respekt gentemot människor än gentemot ting, i och för sig. Men jag tycker också att man visar re- spekt gentemot människor genom att respektera deras ting. Däremot delar jag inte Nils Fredrik Aurelius syn på äganderätten. Jag kan gå tillbaka till John Lockes, en av de liberala ursprungsfilosoferna, syn på ägande- rätten. Han för faktiskt en mycket intressant diskus- sion om att alla människor egentligen har lika rätt till vår jord, men det som gör att man får särskild rätt och därmed privat äganderätt är det egna arbetet. Det är en ganska intressant relief till den diskussion som kan föras, nämligen att det är arbetet som bör ge ägande och makt över tillgångarna. Det betyder med andra ord att det är ett ganska t.o.m. liberalt förankrat krav att kräva makt för de arbetande på deras arbetsplatser och inflytande i ekonomin. Jag tror kanske inte att Nils Fredrik Aurelius delar den ståndpunkten.

Anf. 71 Nils Fredrik Aurelius (M)

Fru talman! Jo, det gör jag visst i många avseen- den. Arbetaren är sin lön värd, och den ska inte staten genom beskattning ta ifrån honom exempelvis. Det måste vara en rimlig konsekvens av detta resone- mang. När det sedan gäller detta med att förstöra ting kontra att ge sig på människor, som vi talade om, uppfattar jag ändå att Kenneth Kvist gör en viss di- stinktion när han säger att man egentligen inte ska få förstöra vare sig det ena eller det andra men i varje fall inte människor. Men jag skulle nog önska ett tydligare avståndstagande och en precisering. Har man rätt att förstöra ting i ett demokratiskt samhälle, t.ex. i samband med demonstrationer, för att främja högre värden som man kanske själv definierar i ter- mer av att gynna människor i en eller annan mening? Det är det som jag vill jag ha svar på.

Anf. 72 Kenneth Kvist (V)

Fru talman! Jag håller med om att förstörelse av ting i en demonstration försvarar inga högre värden. Man ska följa de lagar som finns. Det finns en demo- kratisk rätt att demonstrera, och den ska man givetvis utnyttja. Men det finns inget värde i att slå sönder andras tillgångar. Sedan är det klart att om vi ser historiskt på det finns det ju skillnader i detta, t.ex. människor som i sin förtvivlan över att stötas ut i massarbetslöshet har förstört maskiner och liknande, medan det finns mate- riella ting som har använts som symboler för förtryck osv. Men normalt sett ska man i ett samhälle följa de lagar och regler som gäller, och det gäller även vid demonstrationer. Vi har inga delade meningar på den punkten.

Anf. 73 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Det är en intressant diskussion som förs mellan Kenneth Kvist och Nils Fredrik Aurelius om det finns en värdenas hierarki eller inte, och en sådan hierarki finns det väl i någon mån. Om man jämför rätten till liv med föreningsfrihet, kan man säga att man inte har så stor glädje av föreningsfrihe- ten om man är död. Men vi får väl i de här praktiska sammanhangen återvända till den gode Aristoteles, som ju tog upp detta att när rättigheter och friheter kommer i konflikt med varandra måste man göra en rimlig avvägning mellan dessa. Fru talman! Regeringens skrivelse om en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna är ett första steg att fästa uppmärksamheten på dessa vikti- ga områden. Det finns mycket berömvärt att säga om handlingsplanen. Delvis blir den något trist i sitt upp- repande av andra handlingsplaner som presenterats för riksdagen, men man får ha viss förståelse för att regeringen vill visa upp en bredd och en helhet i sina bedömningar. Vi gör ju ofta så också i våra motioner. Det är viktiga frågor för de berör själva grunden för samhällsbyggandet - för det goda samhället. Vi har alltså inte funnit några bärande invändningar mot handlingsplanen, men vill gärna vara med och påver- ka det fortsatta arbetet med några goda idéer. Fru talman! Inga politiska beslut fattas utan att människosyn och etik spelar en grundläggande roll. Även om människosynen inte alltid uttrycks explicit i klartext, finns den alltid där i någon form. Lagstift- ning är ett uttryck för samhällets etik, som i sin tur byggs upp av värden, rättigheter och normer. Värden, fru talman, kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Gemensamma eller allmänt giltiga värden är livet, människovärdet, kärleken, sanningen, friheten, kun- skapen, den goda miljön etc. De är värden i sig. En rättighet innebär anspråk att få uppnå, uppleva eller realisera ett värde. Det handlar om rätten till ett me- ningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt, att få uppleva kärlek, att få ta del av sanning, att få tillägna sig kunskap och att få ta del av en ren miljö. En norm påtalar ett ansvar för värdena och rättigheterna till dessa. Det kan gälla att respektera liv och andras människovär- de, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och heder- lighet, tillägna sig kunskap och att värna miljön. Fru talman! Omtanke börjar hemma. Så skulle man kunna översätta ett bevingat engelskt uttryck. Det är i de nära relationerna som människovärdet och fri- och rättigheterna införlivas i vårt tänkande och i vår syn på medmänniskan och hela samhället. De första uppväxtåren är extra viktiga. Moderna kriminologer har upptäckt vad som se- dan urminnes tider varit en levande kunskap hos föräldrar, nämligen att uppfostran faktiskt har betydelse. Föräldrarnas allra viktigaste uppgift utöver den kärleksfulla omtanken är att vida- rebefordra ett värdetänkande, en värdesyn, en männi- skosyn. Det är bekymmersamt och värt kritik att regeringen i sin nationella handlingsplan inte uppmärksammar den mest bety- delsefulla delen i denna värdeöverföringsprocess, dvs. den tid då barnen är som mest mottagliga för värdegrunden. Föräldrarna, familjen, spelar huvudrollen i arbetet för att förstärka de mänskliga fri- och rättigheterna i det allmänna medvetandet. Detta bör uppmärksammas mer i det kommande arbetet. Föräldrainsatsen är den mest fundamentala, fru talman, men den behöver kompletteras. Det omgi- vande samhället bör också medverka och stödja för- äldrarna i deras arbete med värdeöverföringen. För- skola, skola och övriga samhälleliga institutioner bör ta ett stort ansvar på det området. Och även det civila samhället borde känna sitt ansvar. Det är ofrånkom- ligt att medierna har ett alldeles särskilt ansvar för värdeinternaliseringen och värdeöverföringen. Lagstiftaren har förstås ett ansvar bl.a. genom att lagstiftningen fokuserar på och argumenterar för värdefrågorna. Lagstiftningen är faktiskt i sig också opinionsbildande, inte bara krasst inriktad på rättsliga grunder. Lagstiftningen leder fram till det vi kallar för det allmänna rättsmedvetandet. Fru talman! Det betänkande vi behandlar i dag är lite bökigt. I inledningen tar vi upp stora principiella frågeställningar med bredd. Sedan går vi in i detaljer- na, som ibland innefattas i de stora bitarna. Det ska- par vissa problem när man ska hantera det besluts- mässigt. Fru talman! Regeringsformen tillförsäkrar med smärre undantag endast medborgarna fri- och rättig- heter uppräknade i 2 kap. 1 § regeringsformen i för- hållande till det allmänna. De tillförsäkras däremot inte rättigheter i förhållande till andra enskilda eller andra enskilda rättssubjekt. Enligt vår mening vore det värdefullt att utreda om även fri- och rättigheter mellan enskilda borde grundlagsfästas och inte som nu i huvudsak vara inriktade på förhållandet den enskilde och det allmänna. En sådan grundlagsfäst rätt skulle stärka Sverige som rättsstat. Det svenska skyddet för fri- och rättigheterna be- höver alltså vidgas och förstärkas. Exempel på områ- den som borde bearbetas ytterligare är rätten till liv, föräldrarätten, den negativa föreningsfriheten, sam- vetsfriheten och äganderätten. Fru talman! Samvetsfriheten är t.ex. föremål för en särskild motion om en samvetsklausul i vården och utbildningen. Vi har ju inte reserverat oss på den punkten, men det är vår bedömning att samvetsfrihe- tens konsekvenser borde analyseras i en bredare ut- redning kring fri- och rättigheterna. Europakonven- tionen, som är svensk lag, har ju tydliga skrivningar om samvetsfriheten - något som den svenska reger- ingsformen saknar. En samvetsklausul kan vara ett sätt att stärka samvetsfriheten, men det kanske också finns andra möjligheter att förstärka den. Fru talman! Det behövs också ett tydligt diskrimi- neringsskydd för människans integritet oberoende av religion, ålder, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet, genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställ- ning, funktionshinder, etnisk eller politisk tillhörig- het. Detta skydd måste vara effektivt inte enbart i förhållande den enskilde och det allmänna, utan rätts- staten måste också tillförsäkra ett sådant skydd mel- lan enskilda. Grundlagens, dvs. främst regeringsformens, syn- sätt måste därför vidgas på detta område. I ett kom- mande betänkande kommer vi att behandla utvidg- ningen av de s.k. målsättningsstadgandena i reger- ingsformens 1 kap. De är ju enbart en värdeorienter- ing - och det är positivt i sig att man vidgar perspek- tivet där - och saknar egentlig rättslig betydelse. Vi tror att det är nödvändigt att förstärka diskrimine- ringsskyddet i grundlagen så att det blir tillämpbart även i rättssystemet. Fru talman! Det är alltså vår bedömning att det behövs en bred och omfattande utredning som tar sig an dessa grundläggande frågor. Fru talman! Tidigare har vi kristdemokrater pekat på det norska exemplet med en värdekommission. Det har vi också upprepat i samband med handlings- planen. Vårt förslag har väckt kritik på flera håll. Man ska inte "skriva folk på näsan", som det heter, i etiska frågor. Men det har heller inte varit syftet med en värdekommission. Till det politiska ledarskapet hör också möjligheten att starta en diskussion och att försöka leda den in på meningsfulla områden, även om politiker i dessa sammanhang ska akta sig för att komma med facit. Fru talman! Vi kan peka på att regeringen och de politiska partierna i andra sammanhang varit ange- lägna om att bidra till att debatt skapas kring andra frågor. Maktutredningen och Demokratiutredningen var t.ex. så uppbyggda att ett av syftena med dem var att stimulera debatten kring respektive frågeområde. Nu arbetar den EU2004-kommittén, som jag själv tillhör, med ett uppdrag av den karaktären. Kommit- tén ska utan att själv ta ställning bidra till att stimule- ra debatten kring Europeiska unionen och dess fram- tid. Själva angreppssättet att stimulera debatt - vilket en värdekommission borde ha till huvuduppgift - är alltså inte främmande för svensk tradition. Fru talman! Jag kan nämna att den norska kom- missionen lyckades skapa en bred aktivitet kring de här frågorna. Den höll över 600 öppna möten, och 130 kommuner gav synpunkter. Många skolor och frivilliga organisationer var engagerade i diskussio- nen. Utan tvivel skapade kommissionens arbete en bred debatt i Norge, bredare än något annat tidigare statligt initiativ. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3. Några ytterligare kommentarer: I sista stund före justerande av betänkandet upptäckte jag att regering- en inte tänkt uppfylla det uppdrag KU tidigare gett angående de s.k. främjandeombudsmännen. Barnom- budsmannen skulle inte omfattas av utredningsupp- draget. Majoriteten i utskottet skickar nu en påmin- nelse till regeringen om att även BO ska omfattas av en sådan utredning. Fru talman! I en särskild motion har vi upprepat vårt tidigare krav att det bör införas kriminalisering av enskilds deltagande och stöd till kriminella organi- sationer. Det har tidigare avvisats av riksdagens samtliga partier. Så även i detta betänkande. Det är intressant att notera att regeringen godtagit vissa former av kriminaliseringar på den nivån genom rambeslutet i EU mot terrorism. Det ska bli intressant att se hur regeringen lyckas reda ut lagstiftningsfrå- gorna på den sidan. Det ser vi med spänning fram emot. Fru talman! Vi står självfallet bakom samtliga våra reservationer men nöjer oss som sagt med att yrka bifall till reservation 3.

Anf. 76 Kenneth Kvist (V)

Fru talman! Det är till den föregående talaren jag riktar mig. Jag har inte sagt något elakt om Nils Fred- rik Aurelius här. Vi var inne på frågan om äganderätten. Jag und- rar: Varför vill kd stärka äganderätten? Äganderätten är i Sverige starkare skyddad än i den europeiska konventionen om fri- och rättigheter. Ser inte kd i stället ett skäl som jag argumenterade för, nämligen att stärka de arbetandes inflytande och ge de arbetande större rätt över sina arbetsplatser?

Anf. 77 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Jag vill uttala en viss försiktighet om rättigheternas hierarki. Det finns säkert en sådan, men man kan inte alltid fastställa den i detalj. Man måste göra en avvägning. Om man inte har någon mat har man inte heller så stor glädje av föreningsfriheten. Det är fullständigt klart. Det kan mycket väl vara så att de sociala rättigheterna kan gå utöver andra rättig- heter i något slags hierarki. Det är nog självklart. Men jag har ingen formel eller någon multiplikationstabell för detta, och det har förmodligen inte Kenneth Kvist heller. Så till frågan om rätten till liv. Jag nämnde att vi vill ha en utredning och pekade på områden som borde belysas. Det intressanta är att så fort den här frågan dyker upp tror man att en kristdemokrat talar om abortfrågan. Vi har redan detta i svensk lagstift- ning, nämligen Europakonventionen. Europakonven- tionen pekar på denna rättighet. Kenneth Kvist åbero- pade den för övrigt också tidigare i dag. Det är inte något mer konstigt än detta. Den kanske skulle lyftas in även i regeringsformens rättighetskapitel och få en starkare ställning i det sammanhanget. Det är egentli- gen den grundläggande rättigheten för alla andra rättigheter. Lever man inte har man ingen glädje av de andra fri- och rättigheterna. Vi vill också ha en belysning av äganderätten och en förstärkning som t.ex. kan leda till full ersättning vid en expropriering. Svårare är det inte.

Anf. 78 Kenneth Kvist (V)

Fru talman! När det gäller graderingen av rättig- heterna håller jag med om att det inte finns någon enkel multiplikationstabell. Men det gläder mig att Ingvar Svensson i varje fall också anser att de sociala rättigheterna inte nödvändigtvis ska graderas lägre än de mer politiskt inriktade rättigheterna. De hör sam- man i ett system. Om de mänskliga rättigheterna ska gälla lika för alla måste det också finnas sociala vill- kor som möjliggör för alla att leva upp till sina rättig- heter. Rätten till liv är en grundläggande rättighet. Men man måste fråga sig varför vi särskilt skulle behöva utreda den i Sverige. I Sverige är ju rätten till liv tillfredsställande garanterad. Här finns inget hot om dödsstraff eller liknande i någon situation. Tvärtom är det enligt grundlagen strängt förbjudet. Den enda tvistiga frågan som rör rätten till liv är just abortlagstiftningen, dvs. rätten för kvinnor att kunna bestämma sitt liv. Det är just därför som Ingvar Svensson tar upp denna fråga. När det gäller frågan om äganderätten har vi helt olika uppfattning. Jag anser att äganderätten i Sverige är för starkt skyddad. Vi har ett skydd för denna rät- tighet som går längre än det skydd som finns i den europeiska konventionen om de mänskliga rättighe- terna.

Anf. 79 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Kenneth Kvist frågar sig varför vi ska förstärka rätten till liv eller skriva in den till grundla- gen. Det är en bra fråga. Han säger att vi är överens att det måste vara en grundläggande rättighet. Men vi är här i kammaren också överens om demokratin. Tycker inte Kenneth Kvist att demokratin ska stå inskriven i grundlagen? Det här är centrala frågor. Nog borde de väl stå i det som är den grundläggande rättsnormen för hela det svenska samhället, nämligen grundlagen? Det är inget konstigt med det. Javisst, abortfrågan är en problematik i samman- hanget. Det finns en annan problematik som berör den andra sidan av livet, nämligen den eutanasidis- kussion som nu förs på många håll i Europa och tid- vis även i Sverige. Det är också en problematik att lyfta in i sammanhanget. Man kan säga att Europakonventionen inte har an- setts vara ett hinder för en abortlagstiftning. Det är bara ett exempel på att det inte bara är den här typen av frågor det handlar om.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 80 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Folkpartiet liberalerna välkomnar att regeringen genom handlingsplanen försöker ta ett helhetsgrepp på arbetet med de mänskliga rättigheter- na i Sverige. Men det finns några områden där vi anser att de föreslagna åtgärderna är otillräckliga. Det gäller särskilt de områden som rör rättssäkerheten för den enskilde samt flyktingars och barns rättigheter. I skrivelsen välkomnar regeringen EG- kommissionens direktivförslag om att s.k. könsrelate- rad förföljelse samt förföljelse på grund av sexuell läggning ska innefattas i begreppet konventionsflyk- ting. Vidare påpekar regeringen att den kommer att föreslå att den svenska lagstiftningen anpassas till resultatet av förhandlingarna i ministerrådet. Runtom i världen begås allvarliga brott mot kvin- nors och homosexuellas rättigheter. Folkpartiet libe- ralerna har varit pådrivande för att Genèvekonventio- nen bör tolkas vidare, så att förföljelse på grund av kön och sexuell läggning kan leda till flyktingstatus. Ett genomförande av kommissionens förslag i dess nuvarande form vore därför väldigt välkommet. Sverige bör redan innan direktivet antas och im- plementeras - genomförs - i svensk lagstiftning göra de nödvändiga förändringar som krävs i lagstiftning- en vad beträffar skyddsregeln om övriga skyddsbehö- vande och dess tillämpningar. Att regeringen vill anpassa svensk lagstiftning till resultatet av förhand- lingarna i ministerrådet är ingen garanti för att en vidgad tolkning verkligen genomförs. Regeringen förefaller snarare vara beredd att backa på detta om- råde om förhandlingsresultatet i rådet blir annorlunda än vad kommissionen har föreslagit. Fru talman! I utlänningslagen står det med hän- visning till barnkonventionen att hänsyn ska tas till barnets bästa. Men praxis talar ett annat språk. Por- talparagrafen, med den närmast till intet förpliktigan- de formuleringen om barnets bästa, har visat sig ha ringa betydelse. Tyvärr visar många fall att hänsyn inte tas i tillräckligt hög grad. Ansökningar om uppe- hållstillstånd från barn som varit utsatta för allvarliga övergrepp har vid flera tillfällen avslagits av invand- rarmyndigheterna med motiveringen att det inte har rört sig om systematisk förföljelse. I förarbetena till lagen sägs att kravet om barnets bästa inte är absolut. Hänsyn till andra viktiga intres- sen, t.ex. samhällets intresse av att reglera invand- ringen, kan leda till att åtgärder som i och för sig inte är förenliga med barnets bästa ändå måste vidtas. Detta är enligt vår liberala mening inte acceptabelt. Hänsynen till barnets bästa måste som regel gå före samhällets intresse av att reglera invandringen, sär- skilt i de fall där det är uppenbart att barn har varit utsatta för allvarliga övergrepp och därför har medi- cinska vårdbehov. En parlamentarisk utredning bör snarast tillsättas, med uppgift att se över bestämmelserna om barnets bästa och dessas tillämpning. Fru talman! En utredning är särskilt angelägen med anledning av den senaste tidens uppmärksam- made fall där ensamma flyktingbarn farit illa. De här problemen är absolut ingen ny företeelse, utan de har funnits länge. Men Migrationsverket, och ytterst regeringen, har varit alldeles för passivt och inte vidtagit de nödvändiga åtgärder som krävts. Flyktingbarnen vid Carlslunds flyktingsluss har getts särskild uppmärksamhet. Flera barn ha där för- sökt begå självmord, och det finns också misstankar om prostitution. Det är uppenbart att flera av barnen på Carlslund inte har fått den vård som de behöver. Det är också uppenbart att samordningen mellan Migrationsverket och kommunen inte fungerar som den ska. Omhändertagandet av ensamkommande flykting- barn måste förbättras och utgå från barnets bästa. Flyktingbarn ska inte särbehandlas. Vi liberaler anser att socialtjänsten bör ges ett tydligare ansvar och resurser för att ta hand om de här flyktingbarnen. Vi föreslår därför att det i de kommuner där det finns flyktingförläggningar ska utses en socialsekreterare med särskilt ansvar för förläggningen och omhänder- tagandet av asylsökande barn. Det kräver också att samordningen mellan kommunen och Migrationsver- ket förbättras avsevärt. Vi menar att regeringen här snarast måste återkomma med förslag på hur omhän- dertagandet av ensamma flyktingbarn ska förbättras. Fru talman! I kölvattnet av den 11 september vidtas runtom i världen kraftfulla åtgärder i kampen mot terrorismen. Den här kampen är och ska vara en mycket prioriterad uppgift inom såväl EU som inom ramen för hela det internationella samfundet. Det är av största möjliga vikt att vi samarbetar aktivt länderna emellan för att komma åt terrorgrup- per som hotar det öppna samhällets principer, demo- kratin, rättsstaten och repsekten för de mänskliga rättigheterna. Men - och detta är viktigt - kampen mot terrorismen får inte ske på bekostnad av de här principerna. Tyvärr behandlar regeringen inte alls den här problematiken i skrivelsen. Det är särskilt be- klagligt med tanke på att svenska medborgares rätts- säkerhet kommit på undantag i ivern att åstadkomma konkreta resultat i kampen mot terrorismen. Vad jag framför allt syftar på är de tre svenska medborgare som har hamnat på FN:s sanktionslista, vilket innebär att deras samtliga tillgångar har spärr- ats och att de förhindras att uppbära inkomster för sitt och sina familjers uppehälle. Sanktionerna har alltså riktats mot tre svenska medborgare utan att de har fått ta del av de anklagelser eller det material som ligger till grund för anklagelserna. De har inte heller någon legal möjlighet att få beslutet om sanktioner rättsligt prövat. Det står inte i överensstämmelse med princi- perna om rättssäkerhet som är grundläggande för en demokratisk rättsstat. De åtgärder som vidtas i jakten på terrorister måste ske under former som är interna- tionellt vedertagna när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Rädslan för att verka stödja de onda får inte leda till eftergifter som går ut över oskyldiga individer. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag in- stämmer i reservation 8 från Vänstern och Miljöparti- et och som handlar om diskriminering på grund av sexuell läggning. På grund av ett förbiseende från mig vid behandlingen av denna fråga i utskottet finns Folkpartiet inte med på denna reservation. Men jag vill till protokollet få antecknat att vi ansluter oss till denna reservation. I övrigt står jag naturligtvis bakom de många re- servationerna från Folkpartiet i betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 16 som handlar just om internationell terrorism.

Per Lager (Mp)

Anf. 81 Per Lager (Mp)

Fru talman! Alla företrädare för de olika partierna här i riksdagen har fått vara med om tillblivelsen av denna handlingsplan för mänskliga rättigheter. Vi har utgjort en referensgrupp där vi har kunnat bidra med de olika infallsvinklar och de olika idéer som vi har när det gäller att utveckla mänskliga rättigheter i Sverige. Man kan vara nöjd med denna skrivelse, men bara till viss del förstås. Den är inte så skarp som den skulle ha kunnat vara, långt därifrån. Av den anled- ningen är det flera av oss som har skrivit motioner där vi har påpekat olika saker som vi tycker är särskilt viktiga och som inte har blivit framlyfta i denna handlingsplan. Det gäller bl.a. utlänningars fri- och rättigheter. Vi tycker att en uttrycklig hänvisning till Europakonventionen skulle kunna införas i 2 kap. 22 § regeringsformen för att understryka den ventil som den aktuella regleringen i nuvarande rättighetskatalog ger uttryck för, även om det ändå torde stå klart att Europakonventionen gäller. Så står det i vår reserva- tion. Det är viktigt att utlänningars fri- och rättigheter stärks så långt som det är möjligt för att minska seg- regationen och öka integrationen i samhället. En annan reservation bygger just på diskrimine- ring på grund av sexuell läggning. Vi tycker att det är väldigt viktigt att det införs ett förbud i 2 kap. reger- ingsformen mot lagar och andra föreskrifter som missgynnar någon av skäl som har samband med sexuell läggning. Barnbilagor och barnfrågorna är hjärtefrågor för Miljöpartiet. Det har de varit sedan vår tillblivelse. Jag menar att man skulle kunna foga barnbilagor till alla budgetar på lokal, regional och nationell nivå. Eftersom vi säger att vi sätter barnen främst ska det inte vara ett argument att det inte blir bra med för många bilagor. Det duger inte. Barnen sätter vi främst. Barnen behöver sin egen bilaga. Det tycker jag vore en självklarhet. Jag tror att det kommer, men det tar väl lite tid innan det införs. Det ligger på något sätt i röret för vad som är självklart med tanke på alla partiers inställning till hur barnen ska hanteras och vilken vikt de har i vårt samhälle. Då kommer jag också in på det som handlar om de gömda barnen, flyktingbarnen. Det är en fråga som vi har haft särskilda debatter om genom åren, och flera partier har ställt sig upp och sagt att man ska ge de gömda flyktingbarnen amnesti. Miljöpartiet har varit ett av dessa partier. Men nu är jag ensam reser- vant i just denna fråga. Jag menar att vi har en defini- tiv skyldighet mot dessa barn som står över nästan allt annat, och det är att ge dem möjlighet att få fun- gera som barn. Vi har inte rätt att låta dessa ca 500 barn finnas gömda i skräck och rädsla. Därför måste vi ge dem uppehållstillstånd. Jag yrkar bifall till re- servation 13. Vi har under årens lopp krävt en ratificering av ILO-konventionen 169 om samernas rättigheter. I den utredning som har pågått och avslutats sägs det att vi behöver ratificera denna ILO-konvention. Norge, Danmark och många andra länder har gjort det. Jag var en gång med om att initiera den. Men detta kom- mer aldrig till skott. Tiden håller på att rinna ut, och regeringen måste ta sitt ansvar. Det gäller också i fråga om kostnaderna för de rättegångar som sker mellan markägare och samer om kraven på renbete. Tvisten har pågått i tolv år, och rättegångarna kostar massor av pengar. Jag tror att kostnaden är uppe i 15 miljoner. Det är en nationell angelägenhet att dessa problem kan lösas på ett vet- tigt och rimligt sätt. Därför borde staten träda in och ge detta stöd för rättegångarna. Det är oerhört svårt framför allt för samebyarna att klara av denna kost- nad. Och det blir fler rättegångar framöver. Flera har varit inne på rätten till domstolspröv- ning. Både Vänstern och Folkpartiet yrkar bifall till den reservationen, så jag behöver inte göra det. Men jag finns självklart med på den. Det står helt klart att det som har skett med dessa tre svenskar inte står i överensstämmelse med rättssäkerheten. Sådant får vi helt enkelt inte acceptera, inte i skenet av mänskliga rättigheter och demokratiska rättigheter. Jag har också fogat några särskilda yttranden till betänkandet. Ett av dem handlar om kvinnojourerna. Jag är väldigt mån om att lyfta fram dem, och jag vet att regeringen också gör det. Jag tror att de flesta partier är mycket måna om att utveckla kvinnojourer- na. Vi har sett att de fungerar i storstäderna. Men de behöver finnas även i andra delar av Sverige och spridas över hela landet. De behöver resurser och kapacitet att hjälpa framför allt invandrarflickorna. De ska aldrig behöva stå och vänta i skräck på att få hjälp och stöd. Nu är jag hindrad att yrka särskilda pengar till detta eftersom vi har en ekonomisk över- enskommelse med Socialdemokraterna och Vänster- partiet, och jag respekterar den. Men jag vill att vi framöver ser över om vi inte ska satsa mycket mer pengar på dem. Till sist har vi ett särskilt yttrande om minimi- normer för asylrätt. Det tycker jag borde kunna infö- ras. Sverige borde i EU arbeta för miniminormer i harmoniseringsdokumenten som värnar om humanitär asylrätt framför att man har harmonisering. Den hu- manitära asylrätten måste stå överst. Där har vi också lagt in ett förslag om att ha humanitära visum. Det ifrågasätts av en del som menar att visering inte handlar om det. Nej, det gör det inte. Men man kan se till att det handlar om detta. Ibland behöver flyktingar hjälp att snabbt komma ifrån det land där de befinner sig för att inte utsättas för tortyr och våld.

Anf. 82 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! När man lyssnar på Per Lager kan man tro att det finns en motsättning mellan utskotts- majoriteten och reservanterna från Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet när det gäller detta med domstolsprövning. Men det finns ingen faktisk åsikts- skillnad här, utan det handlar bara om huruvida man ska göra ett tillkännagivande till regeringen eller inte. Utskottet skriver att det förutsätts "att regeringen vidtar de åtgärder som behövs i syfte att säkerställa rätten till domstolsprövning enligt internationella konventioner eller följer av EG-rätten". Vad det handlar om är alltså att tala om detta. Vi har ju sett att regeringen faktiskt har arbetat för att stärka rättssä- kerheten på detta område.

Per Lager (Mp)

Anf. 83 Per Lager (Mp)

Fru talman! Vad Ingvar Svensson säger är alldeles rätt. Men ofta i sådana här sammanhang när majori- teten förutsätter något utgår vi från att regeringen aktivt arbetar för en sak. Görs inte det och misstänker man att det inte görs, tvingas man att göra ett tillkän- nagivande bara för att försäkra sig om att det här ska göras. Jag håller med Ingvar Svensson. Ibland borde man kanske inte göra så här. Men i denna fråga, som är så brännande het och så stark, är det mycket viktigt att vi säger ifrån. Även om vi hoppas att de i reger- ingen faktiskt arbetar så gott de kan måste vi tala om detta.

Anf. 84 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Att i fråga om reservationstänkandet vissa partier framstår som lite finare än andra, fastän vi i grunden har samma uppfattning, tycker jag är lite konstigt.

Per Lager (Mp)

Anf. 85 Per Lager (Mp)

Fru talman! Jag tycker inte det. I fråga om vissa andra reservationer är det i stället kd som märker ut sig eller som vill tala om att man vill ha ett tillkänna- givande där vi andra tycker likadant. Det där faller nog lite olika. Vi får helt enkelt acceptera att det är så. Jag tror inte alls att Ingvar Svensson och Kristde- mokraterna är emot detta.

Anf. 86 Barbro Hietala Nordlund (S)

Fru talman! Det avslutande replikskiftet nyss visar väldigt tydligt något som också jag tycker att det är väldigt viktigt att göra kammaren uppmärksam på. Det är nämligen så att utskottet avstyrker motioner och avstår från att göra tillkännagivanden på väldigt många punkter där regeringen i sin skrivelse, i propo- sitioner och på andra sätt har meddelat att man bedri- ver ett intensivt och aktivt målmedvetet arbete. Om sedan somliga partier vill uttrycka sin misstänksam- het genom att göra ett tillkännagivande uttrycker vi andra förväntningar genom vårt sätt att hantera frågan i utskottets betänkande. Riksdagen välkomnar regeringens skrivelse, som flera talare sagt här i dag. Den nationella handlings- planen för de mänskliga rättigheterna är ett gediget arbete, och resultatet av många människors engage- mang ligger bakom denna skrivelse. Det gäller då kartläggning, analyser och intervjuer - ja, allt det som referensgruppen aktivt har tagit del i. Kring syftet med handlingsplanen finns det en politisk uppställning. Det handlar nämligen om att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter, om att öka kunskapen och medvetenheten och om en bättre samordning av arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna. Faktum är att i ingen av de fyra motio- ner som väckts med anledning av skrivelsen ifråga- sätts syftet, målet eller regeringens metodik i hand- lingsplanen. Som någon talare tidigare har sagt finns det olika markeringar i motionerna. Partierna lägger tyngd- punkten lite olika och återkommer i flera fall till kända partikrav, som vi hört tidigare i dag och som debatterats många gånger här i kammaren. Det är naturligtvis så, som regeringen skriver, att en handlingsplan i sig inte kan förbättra respekten för mänskliga rättigheter. Nej, för det krävs det olika verktyg och olika insatser. Det gäller allt, från förbätt- rad lagstiftning i vissa fall till utbildning och en atti- tydförändring. Arbetsområdena är väldigt många: barnens rätt, de funktionshindrades rätt samt motver- kandet av rasism och etnisk diskriminering. Jäm- ställdheten och myndighetsansvaret lyfts också fram. Dessutom gäller det nationella minoriteters situation, diskrimineringsfrågor och de homosexuella och bi- sexuella. Jag skulle kunna stå länge här och räkna upp de olika rubrikerna. Många är högt prioriterade i arbetsplanens beskrivning. Fru talman! Det här är vårt lands allra första handlingsplan för mänskliga rättigheter. Den är ett uttryck just för den politiska viljan till en långsiktig strävan att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna. Precis före påskuppehållet behandlades här i kammaren utrikesutskottets betänkande UU18. Där låg tyngdpunkten på Sveriges arbete med de mänskliga rättigheterna på internationell nivå. I dagens KU-betänkande är utgångspunkten för- stås handlingsplanen. Den är inriktad på vad som görs eller bör göras på nationell nivå, här hemma i Sveri- ge. Jag vill ta tillfället i akt och säga att i detta betän- kande finns bilagt socialförsäkringsutskottets yttrande till såväl handlingsplanen som vissa motioner. Jag vill tacka socialförsäkringsutskottet för ett omfattande yttrande som hos oss har kommit att väga väldigt tungt i vårt arbete. Man har naturligtvis uppe- hållit sig vid sitt kompetensområde - t.ex. de ensam- kommande barnen i asylprocessen. Det är en oerhört omfattande beskrivning där man återger vad som är på gång. På olika fronter är det full fart i den frågan. Migrationsverket, Socialstyrelsen och Kommunför- bundet, ja, alla, har nu involverats. Bevakningen från regeringens sida är hög. Frågan måste få en bättre lösning. Jag vill också få sagt att regeringens skrivelse är en mycket bra lägesrapport och faktiskt en kunskaps- bas vad gäller Sveriges arbete med de mänskliga rättigheterna. Det handlar alltså om relationen till våra lagar och grundlagar och också om relationen till de internationella åtaganden och deklarationer som vi har anslutit oss till och som vi är bundna av. Regeringen redovisar sin avsikt t.ex. när det gäller att stärka kompetensen inom Regeringskansliet. Man har ägnat sig åt en hel del självkritik och funnit en rad problem som man vill komma till rätta med. Man har sagt att man återkommande inför riksdagen ska redo- visa hur arbetet med mänskliga rättigheter fortskrider, så hela tiden kommer riksdagen att ha möjlighet att bli uppdaterad och att delta i det här arbetet och i den här diskussionen. Man har också sagt att man ska ge ett antal myndigheter i uppdrag att utbilda sin perso- nal om mänskliga rättigheter. Vidare har man åtagit sig att ta fram ett material om mänskliga rättigheter att användas och spridas runtom i landet till skolor, högskolor, organisationer, föreningar och universitet. Regeringen aviserar flera konkreta åtgärder och anger att dessa ska vara antingen påbörjade eller också vidtagna - dessutom ska det vara möjligt att följa upp och utvärdera dem - inom tre år. En ny handlingsplan kommer också att arbetas fram efter en period. Det här är ett långsiktigt fortskridande arbete. Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar har kommit att bli en ansamling av ett hundratal mo- tionsyrkanden från de senaste årens allmänna mo- tionstider. Av de 24 reservationer som finns i betän- kandet yrkar jag bifall till reservation nr 5 och avslag på de andra 23 reservationerna. Reservation 5 gäller punkt 14 i utskottets förslag till beslut som avser ett tillkännagivande om en utredning för att undersöka förutsättningarna för att slå samman samtliga eller några av de ombudsmän som är underställda reger- ingen. Utskottsmajoriteten i den här frågan anger som skäl för sitt tillkännagivande, och det hörde vi relate- ras ifrån Ingvar Svensson, att man saknade att Barn- ombudsmannen skulle omfattas av de utredningsdi- rektiv som Diskrimineringsutredningen har fått. Med vår reservation vill vi markera att de olika ombudsmännen har lite olika mandat och uppgift. Barnombudsmannens ställning stärks och effektivise- ras enligt regeringens förslag. Vi reservanter tycker att det är utmärkt. Fru talman! Dessutom säger regeringen i proposi- tionen om en förstärkt Barnombudsman, som nu ligger på riksdagens bord, att den har för avsikt att i tilläggsdirektiven ge utredningen om en sammanhål- len diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över frågan om Barnombudsmannens ställning. Med det ser jag att tillkännagivandet blott och bart blir att slå in en öppen dörr. Övriga punkter, reservationer och ställningstagan- den i betänkandet är i och för sig värda uppmärksam- het i debatten, men de är genomlysta i betänkandet och har debatterats tidigare. Alltså yrkar jag, fru talman, bifall till reservation nr 5, som innebär avslag på tillkännagivandet på den punkten, och avslag på övriga reservationer. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 87 Nils Fredrik Aurelius (M)

Fru talman! Jag ska koncentrera mig på en av fri- och rättigheterna, som Barbro Hietala Nordlund inte räknade upp i sin egen rättighetskatalog, nämligen äganderätten. Den är, som vi vet, skyddad i regerings- formen 2:18, men samtidigt måste vi konstatera att äganderätten i Sverige internationellt sett anses ha en svag ställning i grundlagen. Det står visserligen att den enskildes, eller medborgares, egendom är tryggad men att den kan tas ifrån honom om det främjar ett angeläget allmänt intresse, och i så fall är han berätti- gad till ersättning. Vidare står det mycket om mark och byggnader, pågående markanvändning och lik- nande. Det kan verka något ålderdomligt. I ett mo- dernt samhälle är äganderätten så mycket mera mång- fasetterad. Vi har alla de immateriella rättigheterna, fordringar och annat, som ofta kan vara mycket vär- defullare i dag än den äganderätt som gäller rent fysiska ting, och det täcks alltså inte in. Då vill jag fråga Barbro Hietala Nordlund: Vore det inte rimligt att alla de andra äganderätter som är så viktiga i ett modernt samhälle som Sverige också täcks in och skyddas av grundlagen?

Anf. 88 Barbro Hietala Nordlund (S)

Fru talman! Nej, det är inte min uppfattning. Jag anser inte att det är motiverat att låta all egendom, både fast och lös, omfattas av grundlagens egendoms- skydd. Bestämmelsen om att den enskilde tillförsäk- ras ersättning för hela förlusten skulle inte enligt min mening vara helt rättvisande med hänsyn till att det finns s.k. förväntningsvärden osv. Det finns inte en- ligt utskottsmajoritetens mening skäl att ge ägande- rätten samma skydd mot begränsningar som det som gäller för de s.k. politiska rättigheterna. Vi har olika uppfattning, Nils Fredrik och jag, av ideologiska och kanske också av andra skäl. Min mening är att vi har ett bra skydd för äganderätten i vårt land.

Anf. 89 Nils Fredrik Aurelius (M)

Fru talman! Jag får konstatera att vi har olika, kanske ideologiskt grundad, syn. Det gör mig lite orolig om majoritetens företrädare här inte tycker att äganderätten är en viktig och fundamental rättighet som ska skyddas i grundlag. Nu kan man säga att en del av de andra rättigheterna är skyddade på annat sätt genom vanlig lagstiftning, men enligt svensk uppfattning ska väl grundlagen ändå återspegla de verkliga förhållandena. Har vi alltså ett skydd för immateriella rättigheter, fordringar och annat, som är markerat i vanlig lag så vore det rimligt att det också funnes med i grundlagen, om man tycker att grundla- gen ska återspegla verkligheten, vilket är en mycket vanlig uppfattning. En annan möjlighet vore natur- ligtvis att inkorporera Europakonventionen som svensk grundlag, den är ju redan inkorporerad som vanlig lag. Men det blir en lite underlig diskrepans mellan fri- och rättigheterna i regeringsformens andra kapitel och rättigheterna som de beskrivs i Europa- konventionen, som är en vanlig lag och inte en grundlag. I Europakonventionen finns nämligen de immateriella rättigheterna berörda på ett annat sätt än i den svenska grundlagen.

Anf. 90 Barbro Hietala Nordlund (S)

Fru talman! Jag vill rätta Nils Fredrik Aurelius. Jag har inte sagt att äganderättsfrågorna inte är vikti- ga. De är naturligtvis viktiga. Det är också viktigt att äganderätten har ett rimligt och adekvat skydd, vilket jag menar att äganderätten i Sverige har med de re- gelverk som finns när det gäller ersättningsregler osv. Nils Fredrik sade i sitt anförande att 1999 års För- fattningsutredning inte löste den här frågan. Nej, därför att det där framkom med all tydlighet att vi hade olika utgångspunkter. Vi var måna om att er- sättningsreglerna skulle framstå som så tydliga och schysta som möjligt i det sammanhanget, medan Nils Fredriks partiföreträdare och flera andra i utredningen visade att vi stod väldigt långt ifrån varandra och hela tiden ville flytta fram och stärka äganderättens ställ- ning i Sverige, alltså inte alls utgående från det som var direktivet för utredningen.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 91 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Jag vill först säga att det är beklagligt att de tillkännagivanden som riksdagen gör till re- geringen inte automatiskt leder till att regeringen omgående verkställer detta, utan man kan ändra och skjuta på det. Det är tydligen upp till regeringens godtycke hur man vill göra med tillkännagivanden. Det tycker jag är fel, och det vill jag inledningsvis framföra. Sedan vill jag ställa en fråga till Barbro Hietala Nordlund med anledning av det som jag sade om de mänskliga rättigheterna för de tre svenskar av soma- lisk härkomst som har fått sina tillgångar frysta därför att de finns uppsatta på FN:s lista över misstänkta terrorister. De har inga möjligheter att få ta del av underlaget för detta beslut och än mindre att få saken prövad i domstol. Jag är mycket intresserad av att höra hur Barbro Hietala Nordlund ser på den här problematiken. Har inte också de här personerna en mänsklig rättighet?

Anf. 92 Barbro Hietala Nordlund (S)

Fru talman! Jo, absolut, och vi ägnar i vårt betän- kande en hel del diskussion åt det. Den här frågan är föremål för granskning i konstitutionsutskottet, dvs. regeringens ansvar att värna regeringsformens rätts- principer. Sverige är folkrättsligt förpliktat att följa FN:s sä- kerhetsråds resolutioner, och EU har också antagit en gemensam ståndpunkt genom sin förordning. Reger- ingen säger att man bevakar ärendet. Det beskrivs att regeringen har bistått de här personerna med en del kontakter och att man på olika sätt försöker att i FN och EU driva kraven på rättssäkerhet vidare. Reger- ingen arbetar alltså vidare med frågan och kommer att vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa rätten till domstolsprövning.

Helena Bargholtz (Fp)

Anf. 93 Helena Bargholtz (Fp)

Fru talman! Jag är inte helt lugnad. Jag är lite orolig för att det här påverkas av att det är fråga om tre personer, men om det hade handlat om en hel grupp av människor hade det kanske funnits ett star- kare engagemang. Det ska inte spela någon roll om man är ensam eller om man är många; de mänskliga rättigheterna ska under alla förhållanden finnas. Det är hemskt viktigt att vi värnar om detta och sätter rättssäkerheten högt.

Anf. 94 Barbro Hietala Nordlund (S)

Fru talman! Jag är helt överens med Helena Barg- holtz. Men vi kan kanske också vara överens om att det är viktigt att regeringen i den uppkomna situatio- nen finner en hållfast lösning när det gäller de even- tuella konflikter som finns mellan våra internationella överenskommelser. Det är en viktig principfråga.

Lennart Fridén (M)

Anf. 95 Lennart Fridén (M)

Fru talman! Jag har varit riksdagsledamot i unge- fär elva år, och trots det upphör jag aldrig att förvånas över en del av formerna för handläggning i rikets högsta beslutande organ. Jag ska främst se på de två likalydande motioner som jag och Per Landgren har väckt hösten 2000 respektive 2001. Den ena motionen fick en konstitu- tionsutskottsbeteckning och den andra motionen en socialutskottsbeteckning. Så kommer då betänkandet från konstitutionsut- skottet, och egentligen vet jag inte varför det föreslås avslag på motionerna. Man är så van vid att få en motion avslagen, så det är inget konstigt - men man bör åtminstone få veta varför. Vad står det då i betänkandet? Jo, man hänvisar till ett åtta år gammalt betänkande från ett annat ut- skott, ett tredje utskott, nämligen utbildningsutskottet. Det har hänt väldigt mycket sedan dess. Debatten går delvis annorlunda vägar. Av detta finns inget i betän- kandet. På många områden har man accepterat att sam- vetsbetänkligheter kan ha en avgörande betydelse för människor. Jag tänker t.ex. på att vi i vårt land inte längre behöver skaka galler om vi inte vill bära vapen som värnpliktiga. Där tycker man att det är rimligt att samvetet får ha en avgörande roll. Våra kolleger i den ryska duman kommer under den nyligen påbörjade månaden att fatta beslut på just det området så att det ska bli möjligt att åberopa samvetsbetänkligheter. Nu finns det en del människor i det här landet som avstår från att utbilda sig inom sjukvården, trots att de gärna skulle vilja vara i livets och hälsans tjänst. Vi saknar personal på området. Vad värre är; om några år kommer det att vara en ganska stor brist. Men de vet att de inte kommer att kunna avstå från vissa delar av utbildningen. Då ställer jag mig följande fråga. Det finns många utbildningar där det går att följa alternativa kurser, det går att välja ett personligt program. Men på det här området tillåts inte det. Det är svagt att man i det här betänkandet inte har kunnat diskutera dessa frå- gor, och i stället gömmer man sig bakom åtta år gamla ställningstaganden. Genom det beslut vi ska fatta - jag kommer inte att yrka på något annat, jag vet att jag inte har någon större chans att få igenom det - kommer vi att hamna i en situation som gör det mycket svårare att klara sjukvården i vårt land. Ska man ha rätt att ha en inre övertygelse som styr vad man väljer för utbildning och yrke? Jag anser att det under senare tid genom oroväckande inskränkningar har kommit ett antal anslag mot tankefrihet och ytt- randefrihet. I fråga om samvetet finns det ett skydd i Europa- konventionen. Vi borde ha ett liknande skydd i svensk lag. Fru talman! Jag hörde tidigare hur en talare blev lite åthutad för att han tycktes angripa en person som inte kunde svara. Jag ska inte göra det, men det finns mycket i debatten som har sagts bl.a. av vederbörande angående rätt till liv. Där talades om kvinnans rätt att avgöra sitt liv. Men ett tillägg glömdes, nämligen även en annan individ - fostret.

Anf. 96 Barbro Hietala Nordlund (S)

Fru talman! Jag vill börja med att beklaga att Lennart Fridén är så missnöjd med utskottets be- handling. Det har nog ändå varit en ganska schyst behand- ling. Vi hänvisar i skrivningen till den genomlysning och utredning som gjordes - även om den var länge sedan. Jag är inte absolut uppdaterad på vad den ut- redningen angav för skäl, men man hänvisar till att den utredning som hade övervägt frågan fann att det fanns en lång rad övervägande skäl som talade mot att införa en samvetsklausul. Jag minns diskussionen, men jag minns inte skälen. Jag ville bara informera Lennart Fridén om att vi visst inte har struntat i frågan. Vi har inte funnit nya argument för. Det kanske Lennart Fridén har.

Lennart Fridén (M)

Anf. 97 Lennart Fridén (M)

Fru talman! Det är just vad ni har funderat över som inte framgår av betänkandet. Det är viktigt som motionär att få klart för sig att utskottet har både med allvar tagit sig an frågan och förstått dess innebörd. Jag vågar påstå att det är svagt att hänvisa till något som skrevs av ett annat utskott för åtta år sedan och sedan nämna vad ytterligare ett annat utskott har skrivit året därpå, för sju år sedan, för att sedan före- slå avslag. Men det kan vi ha olika uppfattningar om. Av det här betänkandet framgår inte om utskottet verkligen har penetrerat frågan ordentligt. Det är beklagligt, för det är en för många människor viktig fråga.

Anf. 98 Ingvar Svensson (Kd)

Fru talman! Jag vet inte om Lennart Fridén tidiga- re lyssnade på mitt anförande på sin egen kammare, men jag tog upp frågan om samvetsfrihet. Jag sade också att betänkandet är bökigt. Först tas breda områ- den upp, t.ex. begär vi en bred utredning kring fri- och rättigheter. Sedan kommer detaljfrågor. T.ex. rätten till liv finns som en detaljfråga, men det finns också ett förslag i vår stora motion om en utredning. Då blir det komplicerat. Det gäller också diskrimine- ringsfrågorna, men vi vill ha en speciell utredning. Det går inte att reservera sig på varje punkt. Lennart Fridén tar upp att samvetsfrihet finns med i Europakonventionen men inte i svensk grundlag. Vi tycker att denna fråga borde tas med i en sådan utred- ning. Vi har tidigare drivit frågan om samvetsklausul i partiet. Det kan vara ett sätt att stärka samvetsfrihe- ten, men det kan finnas andra möjligheter som en sådan utredning borde titta på.