Konsumenträtt

Mikael Eskilandersson (SD)

Anf. 111 Lars Beckman (M)

Herr talman! I dag debatterar vi konsumenträtt här i kammaren. Vi kommer att debattera konsumenträtt och konsumentpolitik. Det finns skillnader mellan Moderaterna och bland annat Socialdemokraterna när det gäller synen på konsumenten, vilket jag ska återkomma till.

Utskottet föreslår att riksdagen ska fatta beslut om att rikta två tillkännagivanden till regeringen. Det första handlar om att regeringen behöver vidta ytterligare åtgärder för att motverka oseriös kreditgivning till konsumenter rörande snabblån, och det andra rör lagreglerna vid köp av levande djur. Min kollega, tillika superexpert på hästar, Mats Green kommer att återkomma senare i debatten till varför den senare frågan är så viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Jag kommer enbart att fokusera på de köp av tjänster och produkter som vi konsumenter gör av privata företag. På ett område är konsumentskyddet i Sverige faktiskt ganska svagt i förhållande till vad som gäller vid köp från privata företag. Det är när vi som konsumenter köper tjänster av den offentliga sektorn. Vilket konsumentskydd har vi när vi köper tjänsten förskola eller skola till våra barn? Vilket konsumentskydd har vi när det gäller köp av tjänsten sjukvård eller äldreomsorg? Där saknar vi till stor del rättigheter som gäller i andra fall. Det är någonting som vi kan reflektera över. Vi kan fundera på om inte konsumentskyddet i den delen kan behöva stärkas.

Alliansregeringens mål för konsumentpolitiken var att konsumenter ska ha makt och möjlighet att göra aktiva och medvetna val. Målet utgick från konsumentens kapacitet att göra egna val och från behovet av ett regelverk som underlättar för konsumenterna att göra just medvetna och informerade val. Det målet bör återinföras, herr talman.

En viktig utgångspunkt för Moderaternas konsumentpolitik är att konsumenter ska kunna tillgodogöra sig tillförlitlig information om produkternas pris och egenskaper, produktionsmetoder, säkerhetsaspekter och vilken påverkan konsumtionen har på människor, miljö och klimat. Genom att vara påläst äger konsumenten möjligheten att själv besvara frågeställningar som uppstår i samband med konsumtion.

Herr talman! Den nuvarande regeringen verkar ha som mål att uppfostra eller försöka styra svenska folket att konsumera och agera efter diverse politiska önskemål. Det är tyvärr socialism i sin sämsta form. Vi moderater tror på människan och människans förmåga att fatta egna kloka beslut, men det ska självklart finnas en lagstiftning som värnar konsumenten i det fall det krävs.

Eftersom detta är mitt första anförande om just konsumentfrågor vill jag kort berätta om hur jag ser på de här frågorna. Jag och Moderaterna tror på marknadsekonomi. Kunder och säljare kan göra affärer med varandra utan politisk inblandning eller påverkan.

Konsumtion är bra. Det finns partier och rörelser i samhället som gärna vill skuldbelägga oss konsumenter. Det tycker jag är fel. I stället är det bra att vi konsumerar. Det skapar ekonomisk tillväxt och leder i slutänden till ett bättre samhälle då fler får jobb, och vi konsumenter får nya spännande produkter eller tjänster att köpa. Teknisk utveckling är bra och leder ofta till mindre miljöpåverkan.

Krediter är bra och behövs i en ekonomi. Det möjliggör för vanliga konsumenter att köpa bostad eller bil och göra andra angelägna investeringar. Ibland behövs även ett litet kortfristigt lån för att hushållet ska klara en oförutsedd utgift. Tyvärr är det för många hushåll som har för litet sparat kapital i dag för att klara just en sådan situation. Man ska väl inte utesluta att det beror på höga skatter i Sverige.

Till och med telefonförsäljning är bra, om det sker på rätt sätt. Jag har i många år blivit uppringd av Svenska Polisidrottsförbundet varje höst och har då köpt Nordisk Kriminalkrönika. Det är en bra bok, och man stöder polisens idrottsförbund. Om de inte hade ringt hade jag inte kunna köpa boken.

Även reklam är bra. Utan reklam skulle vi inte ha en fungerande press eller ett stort utbud av tv och radiokanaler. Reklam hjälper till att förmedla information mellan oss konsumenter och säljare. En bra reklam med Zlatan hjälper Volvo att sälja fler bilar, och på det sättet skapas det fler jobb i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Herr talman! Varje dag sker miljontals affärer mellan säljare och köpare i Sverige. De allra flesta konsumenter och säljare är seriösa och kräver inte inblandning av någon, vare sig av Konsumentverket, kommunala konsumentvägledningen, Allmänna reklamationsnämnden, Reklamombudsmannen eller ytterst domstol. Det är för väl att det är på det sättet.

Är då allt frid och fröjd? Nej, det är det naturligtvis inte. Och det är avarterna som vi i riksdagen ska hantera genom vår möjlighet att stifta lagar. Det är regeringens ansvar att lägga fram förslag för en fungerande lagstiftning. När regeringen inte gör det har vi i riksdagen möjlighet att göra tillkännagivanden. I det här betänkandet lämnar utskottet förslag om tillkännagivanden på två områden, vilket Tuve förklarade för oss på ett väldigt bra sätt.

Jag sa att krediter är bra. Det gäller för de allra flesta och i de flesta fallen. Men när det gäller oseriös kreditgivning, via exempelvis snabblån, ser vi moderater tillsammans med majoriteten i utskottet att det krävs fler åtgärder från regeringen. Vi har sett avarter som måste rättas till, och vi vill att ytterligare åtgärder vidtas för att rätta till brister vid kreditprövning och den del av marknadsföringen som är för aggressiv.

Det är en oroande ökning av antalet ansökningar hos Kronofogdemyndigheten på grund av snabblån, och den utvecklingen måste brytas. Jag vill dock uppmärksamma riksdagen på att Kronofogdemyndigheten tyvärr har slutat leverera statistik över snabblån. Den senaste statistik som finns visar på en kraftig ökning. Men sedan säger Kronofogdemyndigheten tyvärr att man inte kan mäta det. Det tycker jag är synd. Jag skulle gärna se att Kronofogdemyndigheten redovisade sådan statistik.

En av de viktigaste åtgärderna som regeringen kan vidta är att se till att tillsynen över kreditmarknaden skärps, genom att ge Finansinspektionen ansvar för att göra en samlad kontroll i stället för att det som i dag är ett delat ansvar mellan Konsumentverket och Finansinspektionen.

Tillgång till krediter stärker möjligheten att planera sin ekonomi och anpassa sin konsumtion över tid. Men när människor inte kan betala sina skulder och blir överskuldsatta blir följderna negativa. Det gäller för den som är överskuldsatt, men även för samhället i stort och borgenärerna.

Att fler ska kunna lyfta sig ur en tillvaro som evighetsgäldenär - långtidsskuldsatt - är viktigt.

Regeringen kan genom en ansvarsfull ekonomisk politik och skattepolitik bidra till att människor inte hamnar i skuldfällor. Höga skatter är en bidragande orsak till att en del hamnar i ett ekonomiskt utanförskap.

Särskilt den med låga inkomster skulle tjäna på att skatterna sänks så att den disponibla inkomsten ökar efter skatt. Då skulle också risken för en ekonomisk utsatthet minska.

Herr talman! Tyvärr har vi i stället sett hur regeringen under de senaste åren har höjt skatterna kraftigt, vilket minskar nettolönen och den disponibla inkomsten efter skatt. I går gick till och med LO:s ordförande ut i Svenska Dagbladet och krävde ett stopp för kommunala skattehöjningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

När det gäller de kommunala konsumentvägledare som finns tycker vi moderater att det är bra att kommunerna har sådana själva eller i samverkan med andra. Den kanske enskilt viktigaste faktorn för att en individ ska kunna planera sin ekonomi är just kunskap.

Både Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket gör värdefulla insatser för att stärka ungas kunskap om ekonomi, och tv-programmet Lyxfällan i TV3 har säkert också bidragit till kunskap om ekonomi och om överskuldsättning. Som alla vet finansieras TV3 av reklam, så reklam är viktigt i ett samhälle.

För den som inte har tillgång till en kommunal skuldrådgivning så är Hallå konsument viktigt. Det är Konsumentverket som efter ett beslut av Alliansen driver den viktiga verksamheten, och har man tillgång till sociala medier så finns Hallå konsument där med snabba svar på frågor som ställs. Det är en verksamhet som gärna får utvecklas än mer.

Herr talman! Utskottets majoritet vill att regeringen ska ta fram en lagstiftning mot sexistisk reklam. Här finns det all anledning att vara försiktig, enligt min mening.

Vi som konsumenter är den bästa garanten mot dålig reklam. Tycker vi inte om reklamen, så väljer vi helt enkelt bort produkten eller tjänsten. Det ekonomiska straffet för de företag som gör sexistisk reklam i Sverige är mycket högt.

Det system som finns i dag med Reklamombudsmannen fungerar tillfredställande och kan i många fall leda till snabbare och skarpare åtgärder än vad som skulle kunna vara fallet med en lagstiftning. Ett skäl till detta är ju att Reklamombudsmannen kan fatta beslut som leder till ett mer önskvärt resultat än vad en domstol skulle kunna göra.

Herr talman! Avslutningsvis: Jag tycker mig se en trend från regeringen om att man vill styra både konsumtionsmönster och agerande hos svenska folket via politisk påverkan från statliga myndigheter.

Ett exempel är det uppdrag som Konsumentverket har fått att arbeta för en mer miljösmart konsumtion. Ett modeord som konsumentministern använder är nudging. Det är ett ord som nog de allra flesta svenskar utanför Södermalm aldrig har hört talas om.

Det tycker jag är en oroande utveckling. Jag tycker att vi som konsumenter själva ska få styra våra liv utan att få pekpinnar om än det ena och än det andra. Att upplysa är en sak, men att försöka påverka är en annan sak. Jag hoppas att riksdagens majoritet är vaksam över åtgärder från regeringen som syftar till just påverkan och att vi tillsammans försöker stoppa det.

Vi står självklart bakom alla moderata reservationer i betänkandet och våra tillkännagivanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 5.

Anf. 112 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Vad är det för likhet mellan en cykel och en häst? Inte mycket skulle nog de flesta svara, men ändå är det samma regler som gäller om man köper en cykel i en affär som det är när man köper en häst av en lantbrukare. Det är givetvis stor skillnad mellan att köpa en levande häst och att köpa ett dött ting, som en bil eller cykel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

EU-byråkrater har dock svårt att förstå de skillnader som finns mellan att ett stort industriföretag som säljer en produkt som producerats för den europeiska marknaden och att en häst byter ägare från en gård till en annan.

Konsumentköplagen med sina regler om felfri vara och rätt till ersättning är helt enkelt inte anpassad för svenska förhållanden där ett levande djur byter ägare. Om säljaren av hästen råkar vara företagare och hästen ingår i verksamheten, vilket är vanligt då även hästar används som betesdjur i det svenska landskapet, får köparen ett mycket starkt skydd medan säljaren i praktiken bara får skyldigheter och inga rättigheter.

Konsumentköplagen säger till exempel att ett fel som visar sig inom sex månader antas ha funnits där från början om inte företaget kan bevisa att felet inte är ursprungligt. Hur ska man bevisa att en häst var felfri när den såldes? Även om djuret veterinärbesiktigas är det givetvis ingen hundraprocentig garanti för att inga så kallade fel finns.

Även uppenbara hanteringsfel blir svåra för ett litet företag att bevisa att de förekommit. Då kan plötsligt säljaren drabbas av ersättningskrav som är mycket högre än vad försäljningspriset för hästen var.

Om ett djur behöver vård på djursjukhus så kan detta snabbt bli stora belopp och den tidigare ägaren kan omöjligt skydda sig från dessa kostnader. Detta hämmar marknaden och gör att många mindre företag på landsbygden undviker att sälja till privatpersoner av rädsla för vad det kan leda till. Det är också omöjligt att friskriva sig från dessa regler. Även om man skulle försöka genom att skriva ett avtal där man säljer hästen i befintligt skick gäller inte detta avtal.

Sverigedemokraterna är medvetna om att försäljning av levande djur inte kan hanteras som försäljning av andra varor och därmed är det ett problem som behöver lösas. Därför ställer vi oss bakom ett tillkännagivande till regeringen med innebörden att konsumentköplagen på det området bör bli mer ändamålsenlig.

Herr talman! Bedrägerier och bluffakturor har kommit att bli ett stort samhällsproblem som drabbar såväl privatpersoner som företag.

Oseriöst företagande är en tacksam marknad för kriminella, inte minst då det knappt finns några straff att tala om på området, åtminstone inte i praktiken då ytterst få personer lagförs.

Sverigedemokraterna har föreslagit en varningslista över oseriösa företag, medan övriga partier nöjer sig med de varningslistor som finns från privata aktörer. Vi ser dock ett behov av en lista som har ett tydligt regelverk och som våra myndigheter kan ha till grund för att till exempel vägra oseriösa företag att använda sig av Kronofogdemyndigheten för indrivning.

I dag förekommer det att oseriösa företag vänder sig till Kronofogdemyndigheten för att driva in skulder som med största sannolikhet inte tillkommit på ett sjyst sätt, men där den som ska betala inte protesterar mot skulden. Om det fanns en seriös varningslista med klara kriterier för vad som gällde så skulle den kunna vara grund för att Kronofogdemyndigheten nekar indrivning.

Vi säger inte vilken myndighet som ska hantera listan men det borde vara mer prioriterat och mer intressant ur ett allmänt perspektiv än att driva en sida som till exempel moneyfromsweden.se som Konsumentverket driver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Jämför man en sida som tipsar om billiga sätt att skicka pengar utomlands med en sida som hjälper människor att veta vilka företag som är direkt oseriösa, så tycker i alla fall jag att information om oseriösa företag är viktigare.

Sedan ska givetvis inte oseriösa företag få fortsätta sin verksamhet ostört, utan när de upptäcks och kan identifieras ska de lagföras så snart det är möjligt. Sådant kan dock ibland ta tid och då det dessutom ofta är fråga om företag verksamma i andra länder kan sidan fungera som en hjälp till dess att företagen fått stänga ned sin verksamhet.

Fru talman! När jag ändå är inne på oseriös verksamhet så vill jag även lyfta frågan om marknadsföring riktad mot barn, vilket givetvis bör stramas åt så mycket som det går. Barn är ofta lättare att påverka än vuxna, och alla som har barn vet hur svårt det kan vara att stå emot när ens barn vill ha något som man kanske som vuxen inte anser är helt lämpligt.

Tyvärr förekommer reklam som förhärligar ohälsosam mat och dryck och som direkt riktar sig mot barn. Här är det viktigt att samhället står upp för föräldrarnas rätt att bestämma över sina barn och begränsar företags möjligheter att rikta reklam om osund kost mot barn. Det finns tyvärr mycket pengar att tjäna på att få barn att vilja ha osund mat och dryck, och det är inte helt lätt att avgöra var gränsen går för när reklam vänder sig till vuxna och när den vänder sig till barn. Det är dock vår mening att regeringen bör göra vad den kan för att så långt det är möjligt förhindra att reklam för osund mat och dryck riktar sig till barn.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi alla är överens om att mer reglering behövs när det gäller snabblån och småkrediter. Jag ser fram emot att få ta del av regeringens proposition på området.

Sverigedemokraterna står bakom alla sina reservationer men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation 6 Bluffakturor, som finns under punkt 2.

Anf. 113 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Inledningsvis vill jag varna för att jag kommer att dra över min talartid rejält. Dagens motionsbetänkande om konsumenträtt innehåller nämligen mycket intressant och flera glädjande skrivningar. Dessutom måste jag kommentera anförandet från Moderaternas representant.

Till att börja med välkomnar jag att utskottet ställer sig bakom en starkare reglering av snabblån. Detta är en fråga som jag vet ligger den miljöpartistiske finansmarknadsministern Per Bolund mycket varmt om hjärtat. Jag är övertygad om att regeringen kommer att vidta ytterligare åtgärder här.

Det är viktigt att ytterligare förhindra och försvåra för oseriösa aktörer som härjar runt och lurar konsumenter in i skuldfällor. Dessutom möjliggör de för den som vill finansiera brottslig verksamhet eller till och med en terrorresa till IS att på bara några minuter tillskansa sig stora summor pengar.

Fru talman! Det som gläder mig allra mest i betänkandet är emellertid att utskottet i sin motivering tar ställning för en lagstiftning mot sexistisk reklam, vilket är något som jag och flera andra ledamöter har motionerat om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fortfarande förekommer i det offentliga rummet närmast pornografiska bilder på skåpbilar som i snigelfart kör genom Stockholm. Busskurer tapetseras med storbilder på avklädda och objektifierade kvinnor, könsstereotypa skildringar och retuscherade modeller som skapar smalhetshets och sjuka skönhetsideal. Därför behöver vi agera. De bilder av män respektive kvinnor som vi människor möts av formar vår självbild och våra ideal.

I en tid när insikten är stor om vikten av att arbeta mot destruktiva maskulinitetsnormer för en kultur av samtycke och respekt för varje människas människovärde är det viktigt att vi också diskuterar vilka budskap som sänds ut i det offentliga rummet genom reklam. Vi vet att den psykiska ohälsan, särskilt bland unga kvinnor, utvecklas i en alarmerande riktning. Då är det viktigt att överväga vilka skönhetsideal som dagens brist på lagstiftning riskerar att bidra till.

Redan 1979 antogs FN:s kvinnokonvention. Det är en konvention som har som mål att eliminera all form av diskriminering av kvinnor, och den brukar förkortas Cedaw. Enligt artikel 5 ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa fördomar samt seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stelnade roller för män och kvinnor.

Granskningskommittén för kvinnokonventionen, som är det oberoende FN-organ som har till uppgift att granska hur konventionen efterlevs, uttryckte vid sin senaste granskning i mars 2016 oro när det gäller att medierna och reklamsektorn fortsätter att förmedla stereotypa och sexualiserade bilder av kvinnor. Den framförde även att frågan inte hanteras i tillräcklig mån genom självreglering. Jag instämmer i och för sig i tanken att självreglering är bra, men den är inte tillräcklig.

Kommittén rekommenderar Sverige att samarbeta med berörda aktörer och använda andra innovativa åtgärder, bland annat genom att vid behov fastställa strängare bestämmelser, för att främja en positiv och icke-stereotyp skildring av kvinnor i medier och reklam.

Reklamombudsmannen gör ett väldigt bra jobb. Dess utslag påverkar seriösa företag som fälls för exempelvis könsdiskriminerande reklam. Samtidigt finns det företag som inte bryr sig ett dugg om att de blir kritiserade av Reklamombudsmannen. Det gör att vi inte med hjälp av den självreglering som finns klarar av att höja lägstanivån.

I en nyligen producerad rapport från Sveriges kvinnolobby konstateras att Sverige dessutom är det enda landet i Norden som inte har någon lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Vi har mycket annat positivt, med ett engagerat civilsamhälle och en välfungerande självreglering. Men båda delar behövs. Jag tycker, fru talman, att vi ska titta på det isländska exemplet.

Hur har det då sett ut i Sverige? År 2006 tillsatte den socialdemokratiska regeringen med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet en utredning med målet att få bort könsdiskriminerande reklam ur det offentliga rummet. Utredningen hade att överväga bland annat om lagstiftning behövdes och om en sådan lagstiftning var en lämplig och möjlig väg att gå. Svaren på dessa frågor var ja.

Efter regeringsskiftet bestämde emellertid den folkpartistiska ministern Nyamko Sabuni 2008 att inte ens skicka ut utredningen på remiss. Det var mycket olyckligt, tycker jag. Vi hade behövt höra flera synpunkter på utredningen, och vi hade behövt få till en lagstiftning. Det gläder mig dock att jag från talarstolen här i kammaren så sent som i höstas fick beskedet att nuvarande regering är beredd att vidta lagstiftningsåtgärder om de samtal som förs med branschen inte visar sig tillräckliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fru talman! Låt mig nu kommentera något av det som utgör Moderaternas syn på konsumentmakt. Bland annat påstods tidigare att konsumenterna minsann kan köpa sig bort från könsdiskriminerande reklam. Jag undrar då om det är barnen som med sin veckopeng ska köpa bort den reklam som sexualiserar kvinnor i underkläder.

Denna syn på konsumentmakt är oroande. Visst stämmer det att konsumenter genom att så att säga rösta med plånboken absolut kan påverka samhällsutvecklingen. Men alla samhällsproblem kan, fru talman, inte lösas genom att den som har råd väljer att köpa sig ifrån dessa problem.

Till att börja med är det ett grundläggande problem att endast den som har en tillräckligt stor plånbok kan utöva denna makt. Det finns dessutom många samhällsproblem, inte minst vad gäller miljön, där enskilda individers beslut aldrig förmår att ta oss tillräckligt långt. Jag kan med min plånbok inte köpa mig till snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg. Detta är beslut som vi gemensamt måste fatta.

Fru talman! Försök själv att köpa dig bort från flygets klimatpåverkande effekt! Den person som med sina barn vill åka på semester till Spanien och ska köpa sig bort från flyget behöver till att börja med betala flera hotellnätter, eftersom nattågsinfrastrukturen och kommunikationerna genom Europa är så dåliga att det inte går att ta sig dit utan att övernatta på vägen. Det krävs en ganska tjock plånbok för att prioritera ett alternativ som är dyrare, även om det är bättre för miljön.

Det är därför denna regering med ekonomiska styrmedel ser till att föra in miljökostnaden för olika varor, färdmedel och så vidare i prislappen. Även om konsumenter har makt ska de inte behöva lösa alla problem med privatekonomin. Samhället har också ett mycket stort ansvar.

Däremot tycker jag att det är positivt att samhället uppmuntrar och upplyser om vad som är hållbar konsumtion. Jag vet att väldigt många gärna väljer hållbart när det är möjligt ekonomiskt och praktiskt. Det ska vi uppmuntra och underlätta. Men det kan inte vara vår enda lösning på stora samhällsproblem.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation och i övrigt bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 114 Lars Beckman (M)

Fru talman! Det var inte lätt att hänga med i vad du försökte säga, Annika Hirvonen Falk, men jag ska försöka tolka vad du sa. Jag uppfattade att du sa att det är dyrt att åka till Spanien och att ni därför vill införa en flygskatt som gör att det blir ännu dyrare.

Fru talman! Jag tycker att det är olyckligt att Miljöpartiet misstror konsumentmakten. Jag tror tvärtom att vi som enskilda individer i samhället har en väldigt stor påverkan på företag om vi inte stöder deras agerande.

När det gäller till exempel den könsdiskriminerande reklamen är förklaringen och orsaken till att vi moderater är sunt skeptiska till lagstiftning att vi tycker att dagens system fungerar väl. Det kan till och med vara så att en lagstiftning kommer att göra det svårare att bekämpa sexistisk reklam, vilket alla tycker att man ska göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Jag är ny i utskottet, så jag är inte insatt i detalj. Men när jag satt och försökte läsa på inför den här debatten kunde jag till exempel konstatera att det har funnits reklam som frikänts i Norge, där man har sådan lagstiftning, medan Reklamombudsmannen i Sverige fällt den. För mig är det en väldigt stark indikation och signal på att dagens system fungerar bättre. Vi är emot könsdiskriminerande reklam. Där är vi helt överens, Annika Hirvonen Falk. Det är inte det konflikten gäller. Konflikten gäller snarare hur vi ska kunna bekämpa den så effektivt som möjligt. Där kan det alltså vara så att lagstiftning är sämre.

Sedan sa du att det skulle kosta pengar att motverka den här reklamen. Jag förstår inte riktigt vad du menar. Som jag har uppfattat det är det kostnadsfritt att anmäla vad man vill till Reklamombudsmannen enligt gällande system. Men jag kanske har felaktig information.

Det är helt riktigt - jag tror på konsumentmakt. Du har uppfattat det rätt. Det är det effektivaste sättet att bekämpa saker som man är emot.

Anf. 115 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Det jag reagerade mot - om det inte framgick - var att Lars Beckman i sitt anförande antydde att man skulle köpa sig bort från könsdiskriminerande reklam. Jag menar att detta inte är ett problem som går att lösa enbart med konsumenters val av produkter. Ta till exempel sexualisering av barn i reklam! Det finns reklam där fyraåringar poserar i sexuellt antydande poser i bikinier. Det här är ju ingenting som barn som ser reklamen kan påverka med sin veckopeng, utan här krävs det uppenbarligen att vi vidtar fler åtgärder. Självregleringen har inte varit tillräcklig.

Fru talman! Precis som Lars Beckman tror jag på konsumentmakt. Men jag tror inte att konsumentmakt löser alla problem. Lars Beckman sa däremot i sitt anförande att han inte tycker att vi ska påverka konsumenter att konsumera hållbart. Det här får jag inte ihop. Om det nu är så att vi tror att vi ska lösa miljöproblemen genom våra val som konsumenter måste vi rimligtvis tycka att det är någonting positivt. Varför ska vi då inte uppmuntra det beteendet? Varför ska vi då inte informera och använda oss av olika sätt som gör att fler konsumenter väljer hållbart?

Fru talman! Vad gäller resan till Spanien kan jag säga att vi i Miljöpartiet och de gröna i Europa vill finansiera och bygga ut ett väl fungerande järnvägsnät. Det behöver inte vara så att en solsemester måste innebära klimatförstöring och utsläpp från flyget.

Anf. 116 Lars Beckman (M)

Fru talman! Det betyder alltså att en svensk flygskatt ska finansiera järnvägsnätet i Spanien. Det var ny information för mig. Vi får väl se hur det ska gå till.

Fru talman! Jag förstår över huvud taget inte hur Annika Hirvonen Falk får ihop mina anföranden med en fyraåring i sexistisk reklam. Tvärtom är vi helt överens om att sexistisk reklam och könsdiskriminerande reklam är oacceptabelt. Jag talade i mitt huvudanförande om att vi tror att lagstiftning är sämre. Jag gav sedan i min första replik ett exempel på att reklam frikänts i Norge men fällts i Sverige av Reklamombudsmannen. Du får helt enkelt förklara hur du menar, Annika Hirvonen Falk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Däremot är det uppenbart att den socialistiska regeringen med Miljöpartiet ger uppdrag till statliga myndigheter att försöka påverka oss svenskar. Jag tycker att det är en principiellt stor skillnad mellan att Miljöpartiet som parti eller du som enskild individ står på gator och torg och försöker övertyga människor i er riktning och att man ger statliga myndigheter i uppdrag att påverka svenska folket och lägger värdefulla skattemedel för att få en önskvärd politisk inriktning. Tänk om partier som vi absolut inte delar gemensamma värderingar med kommer att styra och ge statliga myndigheter i uppdrag att opinionsbilda i en samhällsriktning som vi över huvud taget inte vill ha! Jag tror att man ska vara ytterst försiktig med att hamna i sådana situationer där vi ger staten i uppdrag att opinionsbilda till önskvärda värderingar. Sedan må det vara så att syftet kanske är gott i vissa fall, men jag tror att vi ska vara sunt skeptiska till de samhällssystemen och värna vår demokrati i Sverige, fru talman.

Anf. 117 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! En svensk flygskatt ska inte finansiera järnväg i Spanien. Den ska finansiera att fler enmansföretag kan anställa en person i sitt företag. Det är sann grön skatteväxling.

Däremot vill vi finansiera järnväg i Europa genom att styra om de ganska stora summor pengar som EU i dag lägger på att understödja fossildrivna transporter på till exempel motorvägar och i stället satsa mer på järnvägsnätet, som kan knyta ihop de europeiska länderna. Det är egentligen en fråga vid sidan om konsumentdebatten, men min poäng är att det inte är en fråga som kan lösas genom att konsumenter köper en sträcka järnvägsräls i taget. Det krävs politiska beslut.

Fru talman! Till skillnad från Lars Beckman ser jag inte den alarmerande risken med att vi nu har en regering som försöker påverka för mer hållbar konsumtion. Alternativet är ju i och för sig inte särskilt positivt, nämligen en moderatledd regering. Den tidigare moderatledda regeringen förbjöd myndigheterna att informera till exempel om ekologisk mat. Så såg det ut tidigare. Nu ser vi i stället till att myndigheterna får ge konsumenterna sådan information som vi båda är överens om att många konsumenter vill ha, nämligen kunskap om hur de med sin konsumentmakt kan bidra till en hållbar värld. Det är någonting som enbart är positivt.

(Applåder)

Ola Johansson (C)

Anf. 118 Ola Johansson (C)

Fru talman! Centerpartiet har tre egna reservationer i betänkandet, nämligen om telefonförsäljning, om miljömärkning av kosmetiska produkter och om ersättning vid avbrott i telefoni och bredband. Jag kommer att yrka bifall till den sistnämnda och för tids vinnande avstå från att yrka bifall till de båda övriga. Ett av de två tillkännagivanden vi har handlar om försäljning av djur och härrör från en av Centerpartiets motioner. Jag yrkar fullt bifall till betänkandet, åtminstone i den delen. Sedan har vi en gemensam reservation med Moderaterna och Kristdemokraterna om bluffakturor, reservation 5, som jag också yrkar bifall till. Det finns även en gemensam reservation med Liberalerna och Moderaterna om könsdiskriminerande reklam. Det gäller motiveringen. Den reservationen står jag såklart bakom utan att yrka bifall till den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fru talman! Det är inte första gången vi diskuterar oseriös telefonförsäljning här i kammaren. För många är telefonförsäljning ett sätt att slippa uppsöka en butik eller leta upp ett telefonnummer om man behöver beställa någonting snabbt. När säljaren kontaktar dig direkt kan du lägga på luren, uppta säljarens tid väldigt länge innan du artigt men bestämt tackar nej, som jag gör ibland, eller låta dig övertalas att köpa varan eller tjänsten som erbjuds.

Alla upplever det inte så, tyvärr. Och branschen har inget sätt att själv skilja på vilken av dessa kategorier av presumtiva kunder du utgör när de ringer upp dig. Nya metoder att sälja och köpa utvecklas ständigt, och lagen kan inte alltid vara i takt med det. Den kan inte heller bara anpassas till hur kunderna upplever det, utan den måste också kunna tillåta branscher att växa och utveckla nya metoder att nå sina kunder med nya tjänster.

Telefonförsäljning så som den bedrivs av många i dag upplevs ändå som oseriös och påträngande. Det är därför vi från Centerpartiets sida vill förekomma regeringen genom att beskriva vad vi anser ska krävas för att ett köp ska vara godkänt, nämligen att köparen, kunden i det här fallet, ska kunna formulera sitt svar jakande eller nekande och samtidigt identifiera sig.

För privatpersoner finns det ett skydd och en möjlighet att spärra för inkommande samtal från försäljare, men det saknas för företagare. Centerpartiet menar att skyddet för företagarna är otillräckligt och att det bland dessa inräknas också sådana som äger ett litet stycke mark med ett mer eller mindre aktivt jord- eller skogsbruk. Det är kanske äldre personer som inte kan klara att reda ut vad som menas med de frågor som ställs av säljaren. Det är för deras skull, fru talman, som vi fortsätter att driva frågan.

I reservationstexten vi har beskrivs situationen för företagare som bedriver en verksamhet och som inte förväntas ha tid, kompetens eller resurser att gå in och riva upp avtal som har ingåtts oavsiktligt och å andra sidan för äldre personer har svårt att förhålla sig till telefonsäljare. Vår poäng är, fru talman, att det ofta kan vara en och samma person vi talar om.

Det vore felaktigt att kalla all telefonförsäljning för oseriös och än mindre olaglig. Men att skicka en faktura på en vara eller en tjänst som aldrig har beställts är däremot det. Det är ett växande problem. Det är därför angeläget att regeringen nu skyndar på med beredningen så att det går att komma vidare. Det är här som vi har en gemensam reservation med Moderaterna och Kristdemokraterna som jag har yrkat bifall till.

Det mest oväntade och glädjande ställningstagandet vi kommer att göra här i morgon när vi röstar är att en majoritet har beslutat gå på Centerpartiets linje och undanta levande djur från dagens bestämmelser i konsumentköplagen om sex månaders ångerrätt.

Det är ingen överraskning för många här att det är stor skillnad på en häst, en hund, en brödrost, en bil, eller ett klädesplagg. Var och en borde begripa att det vid köptillfället och tiden därefter inte går att härleda en felaktighet eller en skada på djuret till säljaren på samma sätt som man kan göra med en konsumtionsvara som köps i butik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Jag vet att riksdagens beslut i det här fallet kommer att välkomnas av hästnäringen men också av Svenska Kennelklubben. Det handlar både om svensk lagstiftning och om hur vi kan påverka olika EU-direktiv. Det säger sig självt att det är orimligt att en konsument som under sex månader har haft ansvaret för ett djurs skötsel och hälsa ska kunna reklamera köpet så långt efteråt. Jag är säker på att ni i regeringspartierna och även i stödpartiet - om ni hade läst på ordentligt - hade kunnat undvika pinsamheter som er reservation i den här frågan utgör. Men eftersom så inte är fallet skulle det vara intressant att i senare inlägg kanske höra er argumentation. Vad ser ni för likhet mellan en häst och en brödrost i konsumentköplagens mening?

Var tionde häst i landet skapar ett arbetstillfälle. Det innebär 28 000 heltidsjobb. Det är en bransch som växer och en grön näring som också bidrar till att främja åkerbruket och som håller marker öppna. Umgänge med djur gör att människor mår bättre.

Centerpartiet är lyhört för näringens behov. Vi gläder oss särskilt åt att vi äntligen har nått ett genombrott där tryggheten ökar för den som ska sälja ett djur som vid det tillfället är fullt friskt men av olika omständigheter som den person som har sålt inte kan styra över riskerar att reklameras av en köpare som plötsligt har ångrat sig eller som genom oaktsamhet och vanvård på sex månader har lyckats försämra djurets hälsa.

Jag går över till området telefoni, där det också finns en reservation från Centerpartiet. Det yrkande som vi har i dag gäller ersättning vid avbrott eller störningar i telefoni och bredbandstjänster. Informationsteknik över bredbandsnät och telekom är att betrakta som ett femte transportslag. Det är en infrastruktur som behövs för att utveckla hela landet och göra Sverige - hela Sverige! - konkurrenskraftigt.

När det brister i tillförlitligheten sänker detta möjligheterna att driva företag, att bo, verka och utveckla välfärden på landsbygden. Avbrott kan ske var som helst och är alls ingenting som endast drabbar människor på landsbygden. Däremot är känsligheten större där eftersom datakommunikationen ofta är det enda transportslaget som inte påverkas av avstånd utan tvärtom överbryggar ofta stora distanser och gör det möjligt att driva verksamhet och interagera med marknader i omvärlden trots ett stort avstånd.

Fru talman! Det är viktigt att marknadsaktörerna inom telefoni och bredband tar sitt ansvar också ekonomiskt när det sker avbrott och störningar. Att som företagare tappa sin uppkoppling betyder i värsta fall ett inkomstbortfall, nästan oavsett vad man gör eller vad man levererar för tjänster. Så beroende har vi blivit, och så mycket effektivare och säkrare kommunikation får vi med tillförlitliga leveranser till våra kunder via bredbandsnät och telefoni.

Centerpartiet menar att det måste lagstiftas om att införa en avbrottsersättning från leverantörerna av bredband och telefoni till kunder. Det är inte för att ersätta skada och inkomstbortfall, för det går inte. Men det måste finnas ett ekonomiskt incitament för leverantörerna för leveranssäkerhet och för att de inte systematiskt ska förfördela vissa kunder till förmån för andra. Jag yrkar i dag bifall till reservation 11.

Varje dag använder kvinnor i genomsnitt tolv olika kosmetiska produkter i sitt badrumsskåp. De innehåller sammantaget och i genomsnitt 168 olika kemikalier, har jag fått veta. Det är dubbelt så mycket som de flesta män utsätter sig för. Här talar vi om produkter som syftar till att vara verksamma i huden. Huden är, som ni kanske känner till, människans största organ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Det är oerhört viktigt att vi kan lita på de märkningssystem som finns i Europa och som används i Sverige. Här finns tydliga brister inom både marknadsföring och lagstiftning, medan intresset för frågan upplevs som svagt från politiken och framför allt från branschen.

En produkt som har 0,1 procents innehåll som kommer från ekologiska produkter kan i dag marknadsföras som ekologisk trots att den absoluta merparten av dess innehåll inte är det. Det är helt oacceptabelt och ett flagrant exempel på det som man brukar kalla för greenwashing, att få någonting att verka miljövänligt fast det är precis tvärtom.

Det är inte förhållandet när det gäller ekologiska livsmedel. Där finns det redan ett etablerat märkningssystem som upplevs som och är tillförlitligt. Centerpartiet vill se ett gemensamt system inom Europa med miljömärkning av ekologisk och naturlig kosmetika som är rättvisande och rimlig, på det sätt som vi har för andra produkter med blandat innehåll som vi kommer i direktkontakt med.

Fru talman! Med det har jag redovisat en närodlad konsumentpolitik som är både grön och företagsam.

Anf. 119 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! "Snabblån på två minuter." "Sök nu och få pengarna direkt." Ja, så kan det låta i snabblåneföretagens annonsering. Jag kan förstå att det kan verka lockande för en del människor. Men det som många ser som en lösning på ett akut problem kan i stället bli en port in i djupare skuldsättning.

De som tar snabblån är oftast familjer med svag ekonomi och lägre återbetalningsförmåga, något som i sin förlängning kan leda till att familjen hamnar i en skuldfälla och riskerar att fastna i överskuldsättning. Överskuldsättning är i dag en tydlig klassfråga. Vi ser hur låginkomsttagare, ensamstående, låg- och medelutbildade, sjuka, arbetslösa och hyrestagare är tydligt överrepresenterade bland de långvarigt överskuldsatta.

Det cyniska är att många snabblåneföretag har som affärsmetod att rikta in sig på konsumenter med svag ekonomi genom att erbjuda snabblån till närmast ockerliknande ränta, lån som alltså blir oerhört dyra. Det är heller inte ovanligt att den som tagit ett snabblån måste ta ett nytt snabblån för att betala det gamla, och så är man fast i en ond cirkel.

Det är bra att lagstiftningen skärps när det gäller snabblån och att företagen nu måste ha tillstånd av Finansinspektionen för att bedriva verksamhet. Jag välkomnar också att Konsumentombudsmannen har fått effektivare sanktionsmöjligheter när näringsidkare bryter mot bestämmelser om marknadsföring och avtalsvillkor i samband med snabblån.

Det här är dock inte tillräckligt, utan mer måste göras för att skydda de mest utsatta konsumenterna. Helst av allt vill vi i Vänsterpartiet få bort snabblånen från marknaden helt och hållet; vi klarade oss utmärkt utan snabblån före 2006. Men vi kan åtminstone börja med att genomföra de förslag som utredningen föreslår om bland annat ett räntetak för snabblånen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Kostnaderna för snabblån är skyhöga jämfört med andra krediter. Någon form av räntetak finns i dag i mer än hälften av EU:s länder och har visat sig vara effektiva. Jag är därför glad att utskottet enats om ett tillkännagivande där vi säger att vi vill ha ytterligare åtgärder för att motverka oseriös kreditgivning till konsumenter på snabblånemarknaden.

Jag vill också i det här sammanhanget passa på och kommentera vad den moderate ledamoten Lars Beckman sa i sitt anförande angående orsakerna till överskuldsättning. Han menade att det skulle vara de höga skatterna som var en av orsakerna. Jag håller inte alls med om det. Det kan möjligtvis vara en delorsak, men den främsta orsaken är någonting annat, till exempel de försämringar som genomfördes i a-kassan och sjukförsäkringen av den borgerliga regeringen och som har lett till att människor blivit skuldsatta.

Fru talman! Ett annat stort konsumentproblem är det växande missnöjet med telefonförsäljning. Vi känner nog alla igen den irritation som kan uppstå när vi får en efterhängsen telefonförsäljare i luren som det kan vara svårt att stå emot. Utredningen om konsumentskydd vid telefonförsäljning visar att det finns konsumentgrupper som är särskilt utsatta vid telefonförsäljning, bland annat vissa äldre personer, personer som inte behärskar svenska språket så bra och personer med olika funktionsnedsättningar.

Konsumentverket, kommunala konsumentvägledare och Sveriges Konsumenter bekräftar att problemen i samband med telefonförsäljning ökar. Det handlar om allt från stark irritation över att bli störd till rena bedrägerier. Jag vill dock understryka att det självklart finns både seriösa och ansvarsfulla telefonförsäljare.

Ett problem är att många konsumenter har svårt att förstå villkoren för avtal som sluts per telefon. Det kan bero på brister i informationen från försäljaren och på att avtalet ofta ingås väldigt snabbt. Utredningen föreslår därför att vi ska införa ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning.

Jag delar utredningens slutsats. Enligt min mening bör dock ett skriftlighetskrav gälla både konsumenter och mindre företag. Ett skriftligt avtal skulle också vara bra för alla de seriösa telefonsäljare som finns på marknaden.

Det är glädjande att finansmarknads- och konsumentministern förklarat att han vill se ett skriftlighetskrav. Jag anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att ett avtal ska bekräftas skriftligen av köparen vid all telefonförsäljning för att vara bindande. Jag anser vidare att Nixregistret behöver ses över eftersom det i dag har så stora brister att det inte ger konsumenterna ett tillräckligt skydd.

Fru talman! Vi konsumenter möts av en stor mängd reklam dagligdags: i tidningar, i tunnelbanan, på tv och internet, på bio och runt om i samhället. Reklamens syfte är naturligtvis i första hand att få oss att konsumera olika varor. Men reklamen gör något mer med oss. Den påverkar vårt medvetande när det gäller frågor som inte har något direkt samband med de utannonserade varorna och tjänsterna.

Vi ser tyvärr fortfarande hur reklamen skapar och upprätthåller stereotypa idealbilder av män och kvinnor. Bilderna är nästan utan undantag retuscherade, vilket leder till att de befäster ett skönhetsideal som inte existerar i verkliga livet, något som kan få framför allt unga tjejer att må psykiskt dåligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Skönhetsideal och objektifiering i reklam kan skapa en snedvriden kroppsbild och ge ett lägre självförtroende. Reklamen skapar och upprätthåller också den heterosexuella normen. Det är inte heller ovanligt att kvinnor och män reduceras till sexobjekt i reklamen. Kroppar används för att dra uppmärksamhet till en tjänst eller en vara som inte har något direkt med kroppen att göra. Könsdiskriminerande reklam påverkar formandet av människors identitet och motverkar samhällets jämställdhetssträvan.

Fru talman! Även om utskottet anser att branschen har ett stort ansvar när det gäller att motverka könsdiskriminerande reklam och att vi ser positivt på att den branschfinansierade stiftelsen Reklamombudsmannen inrättas är jag glad att utskottets majoritet anser att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag om lagstiftning, något som redan finns i de andra nordiska länderna.

Fru talman! Det blir allt svårare att vara konsument i dag. Tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär många möjligheter men ställer också konsumenten inför stora utmaningar. Marknadsföringen är också ofta mycket aggressiv och vänder sig inte sällan till grupper av konsumenter som redan är ekonomiskt utsatta.

Då är det extra viktigt att det finns en fungerande konsumentvägledning runt om i landets kommuner. Fler konsumenter än någonsin tidigare har behov av stöd och hjälp, menar Konsumentverket, bland annat mot bakgrund av att antalet nyanlända och äldre blir allt fler. Det är grupper som ofta har svårt att orientera sig på en alltmer komplicerad konsumentmarknad.

Samtidigt visar Konsumentverkets statistik att kommunerna drar ned på konsumentvägledning till en rekordlåg nivå. Det här är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Konsumentverket visar också i sin senaste rapport från 2016 att elva kommuner har förlorat sin konsumentvägledning under det senaste året. Detta betyder att 780 000 svenskar nu helt saknar kommunal konsumentvägledning.

Konsumentverket visar även i sin senaste rapport att det kommunala stödet är nere på 107 årsarbetskrafter i Sverige. För tio år sedan var det sammanlagt 151 årsarbetskrafter i kommunerna som arbetade med konsumentvägledning. Konsumentverket konstaterar att detta är en rekordlåg nivå, vilket gör att det finns anledning att känna stor oro.

Tyvärr finns det indikationer på att fler kommuner har tagit inrättandet av Hallå konsument som förevändning för att lägga ned den lokala konsumentvägledningen, vilket självklart inte var tanken. Den nationella vägledningen kan aldrig ersätta det stöd som den kommunala konsumentvägledningen kan ge genom sitt direkta stöd till konsumenterna. Den lokala vägledaren har kunskap om den lokala situationen, ger specialiserat stöd inom en rad områden och känner till den lokala marknaden. De kan sitta ned med konsumenten i lugn och ro och ge personlig vägledning. Den typen av personligt stöd kan inte ges på annat håll.

Mot den bakgrunden anser jag att det är helt nödvändigt att lagstifta om att införa en skyldighet för landets kommuner att tillhandahålla en god konsumentvägledning. På så sätt kan konsumenterna i Sverige garanteras ett likvärdigt konsumentstöd över hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Det finns i dag en skyldighet för kommuner att tillhandahålla skuld- och budgetrådgivning. Det borde därför vara rimligt att även lagstifta om obligatorisk kommunal konsumentvägledning. En sådan åtgärd skulle hela samhället vinna på i det långa loppet.

Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 9 och 15 liksom till övriga förslag i betänkandet.

Anf. 120 Lars Beckman (M)

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för möjligheten till replik!

Det är ett rätt intressant påstående som Vänsterpartiet gör i talarstolen, nämligen att skatter inte skulle påverka den disponibla nettoinkomsten. Det är faktiskt ganska häpnadsväckande.

Jag skulle vilja fråga Lotta Johnsson Fornarve om hon har läst gårdagens intervju med LO:s ordförande och om hon delar hans uppfattning att kommunerna borde göra ett tak för kommunalskatten.

LO-ordföranden är mycket tydlig, till skillnad från Vänsterpartiet, om att skatternas nivå påverkar människors möjligheter att leva sina egna liv. Sedan tycker jag att LO har fel i vissa delar. Men själva grundprincipen är intressant, nämligen att LO rasar mot de chockhöjda skatterna.

Jag måste ändå ställa ett par frågor till Vänsterpartiet. Ska en ensamstående person med barn ha råd att tanka sin bil? Har det betydelse om man chockhöjer bensinskatten? Har det betydelse om man chockhöjer fordonsskatten? Har det betydelse för förmågan att åka på semester om man inför en dyr flygskatt? Ser Vänsterpartiet över huvud taget en koppling till en familjs möjlighet att åka på semester om man chockhöjer skatter?

För mig som moderat är det jätteviktigt att människor kommer i jobb, att de har rätt till egen försörjning, att de har en värdig disponibel inkomst efter skatt som gör att de har råd att leva ett eget liv. Där skiljer det sig uppenbarligen mellan Vänsterpartiet och Moderaterna.

Delar Vänsterpartiet LO-ordförandens oro för höga kommunala skatter?

Anf. 121 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Tack för frågan, Lars Beckman!

Naturligtvis vill vi inte chockhöja några skatter. Det är det inte fråga om. Det handlar om att få ett rättvisare skattesystem, det vill säga att de som tjänar mest, de största inkomsterna, ska bidra mer till samhällets utveckling. Det var precis det som hände när den borgerliga regeringen hade makten, det vill säga ni sänkte skatterna för dem som redan tjänar bäst. På det sättet blev det djupare klyftor i samhället och en större grupp människor som har det allt svårare.

Det är sant att överskuldsättningens orsaker inte i första hand beror på höga skatter. Det som överskuldsättningen i första hand beror på är personliga tragedier som arbetslöshet, sjukdom, skilsmässor och liknande orsaker. Den grupp som är mest skuldsatt är människor med låga inkomster, med sämre utbildningar och som är mer sjuka och arbetslösa och så vidare. Det är den gruppen människor som är mest utsatt.

Om vi däremot höjer skatten för dem som tjänar allra mest skulle vi få ett mer rättvist samhälle där situationen för de ekonomiskt mest utsatta grupperna kan förbättras.

Anf. 122 Lars Beckman (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fru talman! Jag vill bara upplysa Vänsterpartiet om att det inte finns progressiv bensinskatt i Sverige. Er chockhöjning av bensinskatten och drivmedelsskatten, vilket gör att en ensamstående förälder har sämre möjlighet att tanka sin bil, drabbar naturligtvis den med lägst inkomst värst.

Lotta Johnsson Fornarve svarade inte på frågan, men jag ställer den gärna igen. Delar Vänsterpartiet den oro som LO-ordföranden framförde i Svenska Dagbladet i går? LO rasar nu över att skatterna har höjts för mycket. LO - Landsorganisationen - rasar över att skatterna höjs för mycket. LO säger att det måste finnas ett tak för kommunalskatten i Sverige. Orsakerna har LO naturligtvis rätt i. Vi kan inte ta ifrån människor för mycket disponibel inkomst.

Om jag har en låg inkomst och den här mörkröda regeringen chockhöjer skatterna så till den milda grad att LO går ut och kräver kommunalt skattestopp är det självklart att det påverkar risken för mig att bli överskuldsatt. Det påverkar risken för att pengarna inte räcker till till slutet av månaden. Om ni gör det omkring 1 000 kronor dyrare i månaden att tanka är det klart att det påverkar min ekonomi om jag har låg lön.

Det är en felaktig, skadlig och förskräcklig politik, och alla skattehöjningar drabbar alltid den med lägst inkomst värst.

Anf. 123 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tror inte heller att det är en bra idé att höja kommunalskatterna alltför mycket. Orsaken till att kommunalskatterna höjs så mycket är att kommunerna har varit tvungna att göra så som ett resultat av att Alliansen har skurit ned på välfärden. Ni sänkte skatterna för dem som tjänar mycket under er tid i regeringen så att kommunerna nu går på knäna, och de har varit tvungna att höja skatterna lokalt för att klara välfärden.

Nu försöker vi återställa obalansen. Chockhöjningen av skatterna handlar om dem som tjänar 38 000 och mer. De får en liten skattehöjning. Det är hårresande att man är så förskräckligt orolig för dem.

Vi måste få in skatter i samhället för att vidta viktiga åtgärder, satsa på välfärden, satsa på utbyggd kollektivtrafik och andra åtgärder.

Ola Johansson (C)

Anf. 124 Ola Johansson (C)

Fru talman! Jag måste likt Lars Beckman instämma i tacket till Lotta Johnsson Fornarve, som har gett mig möjlighet att ta upp en diskussion som kanske är lite bredare än konsumentpolitiken. Jag ber om ursäkt till ledamöter som inte har hållit sina anföranden än.

Vi har talat om oseriös telefonförsäljning, bluffakturor, könsdiskriminerande reklam som påverkar konsumenter i negativ riktning, stereotyp reklam som riktas till barn, tv-shopping, som kanske inte är så vanligt nu som det var tidigare, kreditkortsskulder, näthandel, spelberoende, missbruk av alkohol och andra kostsamma substanser. Ändå uppfattar jag det som att Lotta Johnsson Fornarve i sitt inlägg skyllde på tidigare alliansregeringar för att människor i dag har blivit skuldsatta. Är det rätt uppfattat?

Anf. 125 Lotta Johnsson Fornarve (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fru talman! Jag menar att den förra borgerliga regeringen bär ett delansvar för att människor har blivit mer skuldsatta. Det skedde genom att man försämrade a-kassan och försämrade sjukförsäkringen så att människor fick svårare att klara sig. Det är klart att det har bidragit till människors sämre ekonomi. Det kan i sin förlängning leda till överskuldsättning. Detta är inte hela orsaken eller enda förklaringen, men naturligtvis har det bidragit.

Ola Johansson (C)

Anf. 126 Ola Johansson (C)

Fru talman! Jag kommer inte att utnyttja båda mina två minuter på det eleganta sätt som Lars Beckman gjorde.

Det är häpnadsväckande att i en debatt som handlar om konsumentskydd och olika medel för att komma till rätta med den utsatthet som många konsumenter känner inför de frågor vi har diskuterat står vi i ett läge där vi ska debattera skatter och jobbpolitik. Där finns de faktorer jag nämnde tidigare, det vill säga missbruk, tv-shopping, spelberoende och så vidare.

Jag vill påstå att vi under Alliansens tid såg till att stärka ekonomin för många människor, framför allt genom åtgärder som jobbskatteavdragen, som stimulerar människor att komma i arbete och som stärker människors ekonomi när de är i arbete.

Vi skapade också fler arbetstillfällen genom företag som växer och som tillåts växa i sektorer där det inte har varit tillåtet att växa tidigare, nämligen inom den skattefinansierade välfärdssektorn.

Men vi är inte nöjda med detta. Vi menar att man genom att skapa fler arbeten minskar människors skuldsättning och bidragsberoende. Vi tror på möjligheten att genom fler och enklare jobb skapa lägre trösklar för människor att komma in i arbete och klara en egen försörjning. Det är med en allianspolitik som vi minskar skuldsättningen hos vanligt folk.

Anf. 127 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Men, snälla Ola Johansson, detta stämmer inte. Vi såg hur arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten ökade under alliansregeringens tid. Vi såg hur arbetslösa fick allt svårare att klara sig på sin a-kassa och hur de sjuka fick allt svårare att klara sig på sin sjukersättning. Det är viktiga omställningsförsäkringar som ska göra att människor kan klara sig under en övergångsperiod så att de på sikt kan återkomma i arbete. Att sänka skatter är ingen bra idé för att få fart på samhällets hjul. Tvärtom måste vi få in mer pengar för att få fart på hjulen och snurr på välfärden och andra sådana områden.

Robert Hannah (L)

Anf. 128 Robert Hannah (L)

Fru talman! När det gäller konsumentpolitik är Liberalernas syn att individen ska ha makt och möjlighet att fatta välgrundade beslut utifrån sina egna önskemål. Inget annat samhällssystem än den fria marknadsekonomin med tydliga spelregler och fungerande konkurrens ger konsumenterna möjlighet till makt.

Om konsumenten ska ha möjlighet att utöva denna makt krävs självklart kunskap och en fri och öppen granskning av de aktörer som finns på marknaden. Vi är också tydliga med att oseriösa företag måste stoppas och hindras från sitt utövande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

För att ha denna möjlighet måste konsumenterna självklart också ha god tillgång till information. Det var därför vi i Liberalerna var med och grundade den nya organisationen Hallå konsument hos Konsumentverket - för att kunna ge information och makt till konsumenterna.

Fru talman! I dag kommer jag att ta upp könsdiskriminerande reklam och förmedlingstjänster. Liberalerna har också reservationer om konsumentvägledning, konsumentlagar i EU och betalningstider i näringslivet, men för tids vinnande tar jag inte upp dem.

Vad gäller reklamaktörer som förmedlar en könsstereotyp bild och sprider könsdiskriminerande annonser är vår bild att de inte hör hemma i ett samhälle som strävar efter ökad jämställdhet och alla människors lika värde. Det är en självklarhet för alla riksdagspartier, gissar jag. Från Liberalernas sida anser vi dock att lagstiftning inte är den lämpligaste vägen att motarbeta könsdiskriminerande reklam.

Det bästa sättet att motarbeta denna typ av reklam är via egenåtgärder. Reklamombudsmannen, som är en egeninstiftad och självfinansierad organisation som gör ett väldigt bra jobb, är den absolut bästa vägen framåt. Reklamombudsmannen har prövat 800 ärenden sedan tillkomsten 2009. Organisationens egen bild är att egenåtgärder är mer effektiva och mer flexibla än lagstiftning, som regeringspartierna nu har börjat hota med. De regler som framtagits av branschen själv bidrar dessutom till större insikt, kännedom och efterlevnad hos branschen.

Från Liberalernas sida anser vi därför att det inte behövs någon lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.

Vi anser, tvärtemot vad som har påståtts här i kammaren i dag, att lagstiftning skulle vara dyrare eftersom det är skattebetalarna som ska betala den och inte Reklamombudsmannen eller branschen själv.

Vi anser att det kommer att ta längre tid att pröva ärenden eftersom det är en domstol som ska ta upp dem i sina ärendebehandlingar.

Vi anser att praxis i frågan kommer att bli sämre eftersom Arbetsdomstolen, som blir den prövande domstolen, kommer att behöva arbeta fram en praxis under många års tid.

Vi anser att det helt enkelt kommer att bli mindre effektivt. Dessutom - vilket är den absolut viktigaste anledningen till att inte tillåta lagstiftning på området utan tillåta egensanering - skulle det bli mer restriktivt med lagstiftning, det vill säga att man skulle släppa fram reklam i Sverige som man annars hade stoppat.

Branschen i Sverige verkar på hela den nordiska scenen, och inte en enda därifrån har kommit till mig och sagt att det funkar bättre i Norge och Danmark än i Sverige. Tvärtom är alla tydliga med att i Sverige funkar det bäst.

Jag vill också hävda att debatten som vi har i kammaren i dag är lite konstig. Man lever lite grann kvar i 1900-talet. Det som är absolut viktigast att titta på i dag är hur reklam framställs på nätet. Det har ingen här lyft fram på något sätt, och det är den absolut viktigaste frågan.

Därför vill jag gå över till min andra punkt, fru talman, som gäller förmedlingstjänster.

Många konsumenter använder sig i dag av digitala förmedlingstjänster vid inköp av varor och tjänster. Ofta vet inte konsumenterna om vilka näringsidkare de har slutit ett avtal med. Det gäller till exempel när man köper en flygbiljett på en hemsida som samlar alla företag som erbjuder flygbiljetter. I den här branschen kan man väldigt lätt hamna snett om man inte har gjort någon bakgrundskontroll och inte vet vem man kan utkräva ansvar av ifall det går fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Jag anser att förmedlingstjänster ger större möjligheter och öppnar upp valfriheten för konsumenterna. Det är alltså en bra utveckling. Men när branscher blir mer efterfrågade medför det också att oseriösa aktörer utnyttjar konsumenter.

Därför måste vi se över lagstiftningen. Konsumentens utsatthet vid användandet av förmedlingstjänster på internet måste tas på större allvar. Jag anser att regeringen snarast bör tillsätta en utredning som ska se över hur man kan motverka oseriösa aktörer inom förmedlingsbranschen och stärka konsumenternas ställning när dessa blir utnyttjade av oseriösa aktörer.

Fru talman! Till sist vill jag uppmärksamma våra två tillkännagivanden i dag.

Det första gäller snabblån. Där är vi glada över att kunna täppa till de hål som finns. Vi införde lagstiftning redan under Alliansens tid, men den har visat sig inte vara tillräcklig.

Det andra gäller köp av levande djur. Jag håller med föregående talare från Centerpartiet om att hästar inte kan jämföras med tvättmaskiner. Därför behöver man se över den lagstiftningen.

Vi förväntar oss från Liberalernas sida att regeringen följer upp de här tillkännagivandena och tillsätter utredningar i frågorna.

(Applåder)

Anf. 129 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Tack, Robert Hannah, för ett väldigt intressant anförande! Jag tycker att det visar att våra partier delar ett starkt engagemang för konsumenters rättigheter men också deras möjligheter att välja hållbart och medvetet.

Jag tog replik därför att jag har stor sympati för Liberalernas oro och förstår att Liberalerna känner oro för att det goda arbete som Reklamombudsmannen har gjort och gör skulle försvagas om vi gjorde en lagstiftning som inte tillät branschen att fortsätta med aktiv självsanering. Jag utesluter emellertid inte att vi kan hitta en bra lösning där vi kan kombinera det bästa av de här två världarna.

Det som jag är orolig för om vi skulle gå på Liberalernas linje och inte ha någon lagstiftning över huvud taget är att vi helt enkelt kapitulerar inför den verklighet som vi har i dag, nämligen att det fortfarande förekommer ganska allvarlig sexistisk reklam av aktörer som inte låter sig påverkas av Reklamombudsmannens utslag.

Min fråga till Robert Hannah är därför: Är Liberalerna beredda att vidta några åtgärder för att komma åt det som Reklamombudsmannen inte lyckas komma åt, eller måste man med Liberalernas politik helt enkelt nöja sig med att det kommer att fortsätta förekomma pornografiska skåpbilar med mera i våra offentliga rum?

Robert Hannah (L)

Anf. 130 Robert Hannah (L)

Fru talman! Tack för frågan!

Liberalernas inställning i frågan är: If it ain't broke, why fix it or try to break it?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Vi vill inte peta på ett system som vi anser fungerar bättre än de våra grannländer har. Vi verkar samtidigt på samma marknad, och folk i branschen säger till mig: Det funkar bättre i Sverige. I Sverige kan man stoppa reklam som man inte kan stoppa i Danmark, Norge eller Finland. Då känner jag en plikt att säga att vi inte behöver förändra lagstiftningen eller systemen vi har eftersom de är fullgoda.

Vad gäller frågan hur man kommer åt dem som inte lyssnar på lagstiftningen är jag inte övertygad om att lagstiftning i frågan på något sätt kommer att få de här aktörerna att sluta ha den här reklamen. Den kommer ändå att finnas.

Det viktiga ur Liberalernas perspektiv är att de absolut största aktörerna på marknaden, till exempel de som säljer reklamplatserna, tar sitt ansvar och gör rätt för sig.

Sedan kan vi inte förhindra att vissa människor, oseriösa företagare, utnyttjar systemen. Konsumentverket har dock tydliga uppdrag att motverka oseriösa företagare generellt sett, och man kan titta på hur man kan stärka det uppdraget i det här hänseendet.

Jag vill också poängtera att jag tror att vi hela tiden tacklar fel fråga när vi debatterar det här. Den absolut viktigaste frågan i dag är hur till exempel ungdomar utsätts för reklam på internet och vilken reklam där som man behöver motarbeta. Den debatten finns över huvud taget inte i den här kammaren. Det är inte något annat parti än Liberalerna som motionerar i det ämnet. Där måste man fråga sig själv vilken lagstiftning vi behöver ha.

Jag tycker att det vore bättre att ha en diskussion om framtiden i stället för att prata om de 15 procent av annonsmarknaden som är ute på gatorna, på allmänna forum.

Anf. 131 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Jag diskuterar väldigt gärna här i kammaren och i andra sammanhang hur vi kan motverka att människor utsätts för könsstereotyp reklam. Men det vi har att diskutera i dag är just reklamen i det offentliga rummet, och det är också en väldigt viktig fråga.

Av Robert Hannahs repliksvar förstår jag att Liberalerna helt enkelt inte tycker att systemet är trasigt. Samtidigt ger ni uttryck för att ni ser ett problem med att det fortfarande förekommer sexistisk reklam i det offentliga rummet.

Att Sverige är bättre än några grannländer tycker inte jag är ett tillräckligt starkt skäl att inte försöka åtgärda de problem vi ser. Jag tycker att vi ska titta på den isländska modellen, som verkar ha kunnat kombinera det bästa av två världar.

De aktörer jag framför allt talar om är inte de som inte lyssnar på lagstiftning, för någon lagstiftning har vi ju inte i dag. Det vi har är Reklamombudsmannens utslag, och det finns företag som inte bryr sig om dem. Reklamombudsmannen har inga sanktionsmöjligheter. Det handlar om name and shame och att ge tips till de företag som vill ta till sig dem och se till att de företag som bryter mot standarderna hängs ut, och förhoppningsvis väljer kunderna något annat.

Detta är inte tillräckligt effektivt för alla aktörer och påverkar inte alla aktörer. Som jag lyfte i replikskiftet med Moderaterna har konsumentmakten begränsningar. Vi kommer inte åt alla problem med plånboksröstningen, som man kan kalla konsumentmakten, och inte heller med den självsanering som Reklamombudsmannen bidrar till.

Robert Hannah (L)

Anf. 132 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fru talman! Jag är själv jurist, och jag anser i grunden att reklamarbetare faktiskt är bättre än jurister på att bedöma vad som är sexistisk reklam. Det är därför jag säger att jag tycker att det är bättre att branschen själv får sanera.

I mina ögon är det som Miljöpartiet föreslår en modell som är sämre än det vi har i Sverige. Jag är inte alls övertygad om att det ni försöker sälja in ger ett bättre resultat; jag är rätt övertygad om att det blir sämre.

När det gäller frågan om det finns sanktioner eller inte skulle jag säga att branschen har sanktioner. När jag träffar företag i branschen säger man att om ett företag har blivit fällt av Reklamombudsmannen tar man inte in deras reklam framöver. Det är ett starkt självsanerande system.

Däremot håller jag med om att vi behöver titta på hur vi kan stärka konsumentmakten. Jag tror absolut inte att vi gör det genom att ge Arbetsdomstolen möjlighet att driva en massa årslånga processer för att bedöma olika fall. I stället behöver vi titta på vad Konsumentombudsmannen gör och hur vi kan stärka Konsumentombudsmannen när det gäller hur man informerar och jobbar med dessa frågor. Det kanske är ett steg framåt.

Men jag vill fortfarande hävda att det absolut främsta arbete som behöver göras på detta område gäller reklam på nätet och inte reklam på lyktstolpar, busshållplatser och liknande. Det är inte där den stora mängden reklam som kan påverka ungdomar finns i dag. Det är i stället på nätet, och detta kan vi fortsätta att diskutera och titta på. Men Miljöpartiets förslag är för mig en sämre modell, och därför säger jag nej till den.

Anf. 133 Mats Green (M)

Fru talman! Även jag vill inleda med konstaterandet att en häst inte är samma sak som ett kylskåp och att en hund inte är samma sak som en handväska. Detta kan ju tyckas vara tämligen självklart, för att uttrycka sig milt, men det är det inte enligt lagstiftningen, som faktiskt likställer hästen med kylskåpet och hunden med handväskan.

Detta, fru talman, skapar helt ohållbara och ofta väldigt tragiska och utdragna situationer, både för dem som säljer djur och för dem som köper ett djur. Men de största förlorarna är de som kommer mest i kläm, nämligen djuren själva.

Jag vill passa på att ställa en fråga till Miljöpartiet och Annika Hirvonen Falk: På vilket sätt tycker Miljöpartiet att djuren tjänar på den befintliga lagstiftningen?

Jag vet inte hur många olika exempel på detta jag skulle kunna rada upp här i dag. Det är bland annat det som är bakgrunden till att vi inom Alliansen i civilutskottet, efter ett idogt arbete av ett antal kollegor till mig som också motionerat i frågan, drivit igenom ett tillkännagivande, som jag yrkar starkt bifall till, om att regeringen både nationellt och inom EU bör initiera överväganden om reglerna i konsumentköplagen för köp av levande djur är ändamålsenligt utformade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fru talman! Vid försäljning av en häst mellan en näringsidkare - de flesta djuruppfödare är privatpersoner, som driver egen firma - och en privatperson är det i dag konsumentköplagen som styr både köpet och en eventuell reklamation. Ett djur ses enligt konsumentköplagen som vilken annan vara som helst.

Det betyder, fru talman, att kunden har reklamationsrätt på hästar och hundar, precis som på vilken annan konsumtionsvara som helst. En köpare kan alltså hävda att ett djur var felaktigt redan vid köpet, och säljaren har då under de första sex månaderna fullt ansvar för att bevisa att felen inte fanns då. Detta förhållande är naturligtvis inte tillämpbart på levande djur, som ständigt förändras vid exempelvis miljöombyte eller nya hanterings- eller träningsrutiner.

Konsumentköplagen är tillämplig på lös egendom och borde främst avse konsumtionsvaror som till exempel tv-apparater, bilar och kylskåp, men definitivt inte levande djur. I förarbetet till konsumentköplagen diskuterades omfattningen - vilka varor som skulle ingå - och slutsatsen blev att den skulle omfatta precis samma varor som köplagen, det vill säga lös egendom.

Man kan, fru talman, notera att bland annat bostadsrätter, värdepapper och aktier undantagits från köplagen. Av förarbetena till köplagen framgår att det inte är lämpligt att ha samma avbeställningsregler för aktier och bostadsrätter som för övrig lös egendom samt att reglerna om avhjälpande, det vill säga eventuell åtgärd för att återställa varan i driftsdugligt skick efter ett fel, inte går att tillämpa på köp av lös egendom med vissa rättigheter. Det säger sig självt att samma resonemang borde använts när det handlar om levande djur.

I konsumentköplagen anges, som sagt, att huvudregeln är att fel som visar sig inom sex månader ska anses ha funnits vid tiden för avlämnandet. Undantagna är fall då detta är "oförenligt med varans eller felets art", vilket främst tar sikte på köp av livsmedel. Det borde faktiskt vara en naturlig slutsats att levande djur kan jämföras med vissa livsmedel, som också i allra högsta grad är föränderliga till sin natur.

Livsmedel är inte möjliga att återlämna i oförändrat skick några månader efter köpet, och det borde heller inte vara möjligt med levande djur på samma sätt som i dag. Samma undantag, fru talman, som gäller för livsmedel borde alltså gälla även för levande djur, då djur i likhet med livsmedel genomgår förändringar, till skillnad från mer traditionella konsumtionsvaror.

Fru talman! Svensk hästuppfödning är väl ansedd i världen. Svenskfödda hästar exporteras utomlands, där de skördar fina framgångar, och uppfödning av hästar utgör även en av grundbultarna i den svenska hästnäringen. Uppfödning av hästar betyder också mycket för samhället i stort i form av allt från arbetstillfällen till glesbygdsföretagande och öppna landskap.

Svensk hästnäring, speciellt den stora ridhästsektorn, utgörs i huvudsak av oss som använder hästen för hobbyverksamhet eller andra rekreationsändamål. Problematiken med den nuvarande lagstiftningen medför att många hästuppfödare för närvarande är högst tveksamma inför att sälja hästar till privatpersoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fortsätter den nuvarande trenden avstannar svensk hästuppfödning, och det riskerar medföra ett flertal negativa långtidseffekter, som exempelvis minskat landsbygdsföretagande, uteblivna intäkter för näringen och förlorade arbetstillfällen.

Givetvis, fru talman, är det viktigt med konsumentperspektivet. Jag är själv konsument inom det här området. Det måste alltid finnas en balans mellan olika intressen. Det finns massor med lämpliga upplägg för en ny lagstiftning.

Det viktigaste är att lagstiftningen anpassas efter levande djur. Som det är i dag tar alla parter skada: säljaren, konsumenten och djuret. Man har här lyckats förena det sämsta av två världar. Detta måste ändras, och det måste ändras förr snarare än senare.

(Applåder)

Anf. 134 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Jag fick frågan av Mats Green hur djur och skyddet av djur påverkas av reglerna i konsumentskyddslagen. Eftersom konsumentskyddslagens skyddsintresse är konsumenten och djurskydd regleras i annan lagstiftning, till exempel i djurskyddslagen, är vi egentligen ute lite vid sidan av det som är ämnet för den här debatten. Därmed är inte sagt att djurens hälsa inte kan påverkas på olika sätt av de regler som gäller för hur man köper och säljer djur. Till exempel konstaterar vi i vår reservation att det finns en risk för att ett urvattnat konsumentskydd skulle riskera att leda till svagare incitament för säljaren att ta fram noggranna veterinärintyg.

Därmed är inte sagt att jag alls skriver under på den beskrivning som Mats Green och flera andra har velat ge, att vi likställer hästar med brödrostar. Jag vill uttrycka min tveksamhet inför att Sveriges domstolar skulle resonera på det sättet. I praktiken, vilket också framgår av betänkandets text, kräver domstolarna normalt att säljaren gör sannolikt - man har alltså inte det högre beviskravet att det är helt visat - att felet har uppkommit i efterhand. Det är naturligtvis omständigheterna i det enskilda fallet som spelar roll: Har det gått en vecka eller sex månader? Det är en mycket relevant faktor som domstolarna rent faktiskt också tar hänsyn till.

I och med att konsumentköplagen är en implementering av ett EU-direktiv ser vi också att det finns en utmaning i hur frågan behöver tacklas.

Anf. 135 Mats Green (M)

Fru talman! Annika Hirvonen Falks inlägg var kanske ett svar på något, men det var definitivt inget svar på min fråga. Jag vet utmärkt väl var man reglerar djurskydd i svensk lagstiftning.

Min fråga var: På vilket sätt anser Miljöpartiet att djuren tjänar på den lagstiftning som finns nu? Jag skulle kunna räkna upp hur många fall som helst där det mot bakgrund av den här lagstiftningen har uppstått tvister, och djur har fått avlivas just för att de är föremål för tvister på grund av en undermålig lagstiftning. Att stå här och idyllisera den lagstiftning som alla vet är ett problem håller inte. Det är för mig en gåta hur företrädare för ett parti som åtminstone i ord säger sig slå vakt om ett bra djurskydd kan stå här och slå vakt om den befintliga lagstiftningen.

Jag skulle också vilja att man utvecklade varför man har varit emot allt detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Annika Hirvonen Falk säger att domstolar har en annan syn på detta än vad lagen ger utrymme för. Lagen är klockren och tydlig: Man likställer en häst med ett kylskåp. Det låter väldigt egendomligt, men det är så verkligheten ser ut, och det är just därför som detta måste förändras.

Återigen: På vilket sätt anser Annika Hirvonen Falk att konsumentköplagen är bra ur ett djurrättsperspektiv? Det är för mig en gåta att någon kan anse det. Har man någon som helst uppfattning om verkligheten? Jag skulle vilja få beskrivet för mig på vilket sätt den befintliga lagstiftningen är bra för djuren och deras hälsa.

Anf. 136 Annika Hirvonen Falk (MP)

Fru talman! Vore det så att folk skulle sluta bråka om köpta hästar och hundar bara för att vi gjorde den lagändring som Mats Green förespråkar skulle saken stå i ett annat ljus. Men problemet är att tvisterna inte skulle se annorlunda ut.

Det som Mats Green med flera föreslår är att man helt enkelt ändrar beviskraven, alltså vem det är som ska stå för att ta fram bevisningen i dessa långa tvister. Det faktum att det finns folk som bråkar om djur som av ett eller annat skäl till exempel blivit sjuka kommer inte att förändras med det förslag som Mats Green förespråkar. Det vi pratar om nu handlar ju om vem av konsumenten och näringsidkaren som ska stå för huvuddelen av bevisningen när det gäller när sjukdomen eller skadan på djuret uppkom.

Gör man den förändring som bland andra Mats Green förespråkar försvagar man konsumentens ställning i förhållande till näringsidkaren. Det kan man i och för sig tycka är rimligt om man tycker att näringsidkaren har ett för stort ansvar och om man tycker att det är fel att vi skyddar konsumenter. Jag tycker dock att det är klokt att vi har ett starkt konsumentskydd eftersom konsumenten normalt sett är den svagare parten.

Sedan har jag ett mycket stort förtroende för domstolarna, som har visat sig göra nyanserade tolkningar och bedömningar utifrån verkligheten eftersom de också inser att dessa presumtionsregler måste tolkas olika beroende på omständigheterna. Därmed är inte sagt att det inte är klokt att det finns en viss presumtion till konsumentens fördel, eftersom konsumenten normalt har svårare att ta till vara sin rätt.

Anf. 137 Mats Green (M)

Fru talman! Det är inte någon som har föreskrivit hur en ny lagstiftning ska se ut. Vi säger att man måste se över detta för att den nuvarande lagstiftningen slår så fel som den bara kan.

Det kanske är förståeligt att faktakunskaperna vad gäller detta ärende och detta område inte är jättestora. Men det är för mig en gåta hur Annika Hirvonen Falk kan stå här och försvara den lagstiftning som slår så fel. Ingen är nöjd med den lagstiftning och den situation som finns i dag. Konsumenterna är inte nöjda. Det är oftast de som kommer i kläm. Säljarna är heller inte nöjda. Vi har också all anledning att vara bekymrade utifrån den tredje partens perspektiv, om jag får uttrycka mig så.

Sluta försvara den befintliga lagstiftningen! Låt oss alla tillsammans se hur man på bästa sätt kan få en annan lagstiftning till stånd. Det finns en mängd olika upplägg och en mängd olika alternativ. Men sluta stå här och försvara en befintlig lagstiftning som bara har förlorare!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

Fru talman! Det är som jag sa i slutet av mitt huvudanförande: Genom denna lagstiftning har man förenat det sämsta av två världar. Sluta försvara detta, och låt oss i stället se hur vi gemensamt kan förändra detta till fördel för konsumenter, säljare och de djur det trots allt berör.

Anf. 138 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag tänkte inte diskutera levande djur, utan jag begärde ordet för att jag skulle vilja ha ett klargörande när det gäller Moderaternas reservation angående telefonförsäljning. Jag kunde inte ta replik på Lars Beckman, så därför väljer jag att göra det på Mats Green i stället.

Vi verkar vara överens om att det finns en hel del missförstånd som kan uppstå i samband med telefonförsäljning och att det är ett problem. Sedan har vi olika sätt att se på hur man ska kunna lösa detta. Jag tycker inte att ni verkar vilja ta detta på allvar eftersom ni inte vill införa krav på ett skriftligt avtal i samband med telefonförsäljning. Detta är ju något som förordas både av Konsumentverket och av den utredning som har tittat på frågan.

Det största problemet är ju att konsumenterna i dag ofta inte vet vad de har slutit för avtal i samband med telefonförsäljning. Skulle man däremot få ett skriftligt avtal skulle man i lugn och ro kunna sitta och titta igenom det och sätta sig in i vad man har gått med på.

Då undrar jag: Varför vill ni inte ha ett skriftligt avtal i samband med telefonförsäljning?

Anf. 139 Mats Green (M)

Fru talman! Jag ska vara väldigt ärlig med att jag är hästnörd, och det är därför jag står här nu. Vår konsumenträttsansvarige Lars Beckman var tvungen att avvika hem till Gävle. Jag får vara ärlig och säga att jag definitivt inte är rätt person att diskutera just avtalsförfarandet med. När Lotta Johnsson Fornarve vill diskutera hästköp och köp av levande djur på annat sätt kommer jag alltid att vara beredd att ta diskussionen.

Det har ibland hänt att vi har mötts i riksdagens gym. Jag kommer säkert att kunna uppdatera mina kunskaper vad gäller just detta. Då kan vi ta en diskussion om både hästköp och telefonförsäljning där. Men här kan jag säga: Jag är definitivt inte rätt person att hantera den debatten. Det skäms jag inte alls för att erkänna, fru talman.

Anf. 140 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag hade naturligtvis begärt replik på Lars Beckmans anförande om jag hade haft möjlighet. Nu hade jag inte det. Därför valde jag att begära replik på ditt anförande. Du får väl ta med dig den här synpunkten: att detta med skriftligt avtal är en väldigt bra idé om man vill förbättra situationen i samband med telefonförsäljning för konsumenterna, speciellt när det gäller utsatta konsumenter, som äldre personer, personer som har svårt att klara svenska språket, personer med funktionsnedsättning och så vidare. Detta är någonting som verkligen är efterlängtat av många konsumenter.