Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Idrott och friluftsliv

Betänkande 2024/25:KrU3

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
12 mars 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Idrott och friluftsliv(pdf, 384 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:3 Idrott och friluftsliv

Beslut

Nej till motioner om idrott och friluftsliv (KrU3)

Riksdagen sa nej till cirka 90 förslag om idrott och friluftsliv i motioner från den allmänna motionstiden 2024.

Förslagen handlar bland annat om anläggningsfrågor, elitidrott, parasport och nordiskt friluftslivssamarbete.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete inom de områden som förslagen gäller.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 27

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-02-18
Justering: 2025-02-20
Trycklov: 2025-02-24
Reservationer: 19
Betänkande 2024/25:KrU3

Alla beredningar i utskottet

2025-01-28, 2025-02-18

Nej till motioner om idrott och friluftsliv (KrU3)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 90 förslag om idrott och friluftsliv i motioner från den allmänna motionstiden 2024.

Förslagen handlar bland annat om anläggningsfrågor, elitidrott, parasport och nordiskt friluftslivssamarbete.

Utskottet hänvisar bland annat till pågående arbete inom de områden som förslagen gäller.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-02-26
Debatt i kammaren: 2025-02-27
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:KrU3, Idrott och friluftsliv

Debatt om förslag 2024/25:KrU3

Webb-tv: Idrott och friluftsliv

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Emma Ahlström Köster (M)
Anf. 14 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag är alldeles nyss hemkommen från Vasaloppets vintervecka. Vasaloppet är världens äldsta och största långlopp på skidor. Den första tävlingen ägde rum år 1922, och då deltog 119 manliga skidlöpare. Förra året firade loppet 100 år, och i dag är det inga 119 utan 15 000, både kvinnor och män, som kör de nio klassiska milen mellan Sälen och Mora.

I helgen kunde jag själv tillsammans med andra åkare på en 30, 45 eller 90 kilometer lång bana uppleva den pirriga stämningen före loppet. Vi stakade oss fram i uppförsbackarna och hukade oss i nedförsbackarna för att till slut, med stor lättnad och stolthet, äntligen få ta emot den välförtjänta medaljen vid målgången i Mora.

Längs vägen hejades vi fram av peppande publik, föräldrar, syskon, grannar, äkta makar och vänner. På plats hade jag också glädjen att få se och uppleva de pigga och pirriga tonåringar som förberedde sig för Ungdomsvasan. Några gjorde sitt allra första skidlopp den dagen. Jag såg också veteraner som genomförde sitt lopp för kanske 40:e gången, med lika stort engagemang i år som alla tidigare år. Vilka förebilder dessa veteraner är för oss alla!

Idrotten spelar en otroligt stor roll för folkhälsan men också för gemenskapen och inspirationen. Kan hon så kan jag! Eller: Ska vi göra det tillsammans?

Fru talman! Jag har haft förmånen att växa upp i Skåne. Där är avstånden små och engagemanget för idrott och friluftsliv stort. Det stora utbudet av aktiviteter ger många valmöjligheter för barn och unga. Våra föreningar har också kunnat karva fram elitidrottare, som är ansikten utåt för hela Sverige. Tillåt mig nämna några: Ludvig Åberg i golf, Peder Fredricson i ridsport eller varför inte Truls Möregårdh i pingis. I Lund är handboll stort. I Svedala vill många spela tennis, och i Kävlinge står en ny simhall redo och färdig att användas till glädje för simklubben och medborgarna.

Men det är långtifrån alla regioner eller kommuner som har motsvarade utbud eller som investerar i dyra anläggningar och simhallar. Anläggningsfrågor är aktuella, har så varit i årtionden och är det även fortsatt. Under den förra regeringens tid gjordes mycket lite för att förbättra situationen.

Den nuvarande regeringen vill börja från början och ta nya grepp. Det är därför vi har gett Centrum för idrottsforskning uppdraget att göra en analys av tillgången till idrottsanläggningar med fokus på skolfastigheter. Låt oss börja där vi redan har en outnyttjad resurs!

Målet är att skapa större förståelse för och kunskap om tillgängligheten och möjligheten att nyttja de anläggningar som redan finns. I mitten av mars får vi ta del av vad utredningen har kommit fram till. Först när vi vet hur saker och ting ser ut kan vi tolka det och fatta kloka beslut om vad vi ska göra härnäst.

I höstas satsade regeringen 130 miljoner kronor extra för att öka tillgången till idrottsanläggningar runt om i landet. Med hjälp av dessa pengar har vi kunnat utöka stödet så att fler barn och unga har välkomnats in i idrottsgemenskapen.

Fru talman! Under den senaste tiden har många alarmerande och oroväckande rapporter kommit in om ökade kostnader för barn- och ungdomsidrott. För vårdnadshavare med idrottande barn och unga mellan 15 och 18 år har kostnaderna så mycket som fördubblats sedan 2003.

Det är många faktorer som gör att kostnaderna ökar, och vi känner alla till världsläget. Men det riskerar också att öka en redan ganska stor segregation mellan olika grupper när det kommer till just idrottande. Pengar är inte hela lösningen, men familjer som bor i socialt utsatta områden kan ha svårt att prioritera barnens aktiviteter när terminsavgifterna ibland konkurrerar med matkasse eller elräkning.

Under den förra mandatperioden, med socialdemokratiskt styre, såg vi detta fortskrida. Gapet mellan dem som redan hade ett stort engagemang i sin idrottsförening och dem som stod utanför blev ännu större. Ett stort antal barn står fortfarande långt utanför. Men den moderatledda regeringen låter dem inte längre stå vid sidan om. Den moderatledda regeringen tycker att alla barns hälsa är viktig. Alla barns fritid behöver berikas. Det är därför satsningen på fritidskortet skräddarsys för att på riktigt göra skillnad där det behövs som mest.

Fru talman! I Sverige ser vi också stor skillnad mellan flickors och pojkars idrottande. Pojkar deltar i fritids- och föreningsaktiviteter i högre utsträckning än flickor, och skillnaden ökar med åldern. I endast 14 av 290 kommuner idrottar flickor mer än pojkar. Det motsvarar 5 procent av kommunerna.

Dagens barn och unga rör sig alarmerande lite. Vi kan bara ana vad brist på fysisk aktivitet får för konsekvenser på lång sikt. På kort sikt ser vi redan en del av effekterna i form av ökad psykisk ohälsa, sömnsvårigheter och ökade svårigheter att koncentrera sig i skolan. Det är viktigt att hela samhället hjälps åt för att fler, oavsett bakgrund, bostadsort och kön, hittar till och stannar kvar i föreningslivet.

Fru talman! Vi vet att personer med funktionsnedsättning möter hinder och utmaningar redan innan de kan påbörja sin parasportträning. Dessa hinder behöver vi alla hjälpas åt att minimera, för individens hälsas och välbefinnandes skull men också för alla de samhällsvinster som varje självständig och aktiv individ genererar. Därför behöver vi göra mer för att sprida kunskap, öka samarbetet och inspirera de parasportutövare som framgångsrikt visar vägen och visar att det går.

Fritidsbanken tilldelas medel om 10 miljoner kronor för att möjliggöra ett brett utbud av parasportutrustning. 1,8 miljoner artiklar lånades ut av Fritidsbanken bara förra året. Det var dubbelt så mycket som året före. Det visar på den stora efterfrågan på idrottsutrustning för alla barn och unga, också parasportutövare.

Fru talman! Kammaren har även att behandla frågor om matchfixning. Att stävja brott är ett av regeringens absolut mest prioriterade områden. Det gäller även inom idrott. Därför har vi vidtagit en rad åtgärder för att försvåra fusk och matchfixning vid spel och tävling. Som framgår av svaret vid Miljöpartiets yrkande har ett matchfixningsråd inrättats. Spelinspektionen, Regeringskansliet, polis, åklagare, spelbranschen och Riksidrottsförbundet samverkar nu för att utbyta erfarenheter och förbättra samarbetet för att motverka just matchfixning.

Men matchfixning känner inga nationsgränser. Även om vi förbättrar samarbetet här i Sverige behöver vi blicka längre ut. Den moderatledda regeringen har beslutat att ansluta Sverige till Macolinkonventionen, något som den förra regeringen talade sig varm för men inte lyckades prestera eller få gjort på åtta år. Detta är en milstolpe i kampen mot den organiserade brottsligheten inom sport och spel.

Fru talman! Fritidsaktiviteter, även utan tävlingsmoment, fyller en viktig funktion för såväl barn som vuxna genom hela livet. Att ströva, vandra, paddla, jogga eller cykla i skog och mark bidrar till bättre hälsa och social gemenskap. Det har en positiv, mätbar, påverkan på stress och bidrar till ökad kunskap om natur, miljö och vårt vackra land.

Det ökade anslaget till Friluftsorganisationerna har bidragit till att fler har hittat ut, hittat en mening och fått ny kraft. Naturen är en källa till välbefinnande och läkande. Det är därför jag gärna lyfter fram ledarledd barn- och ungdomsverksamhet utomhus men också projekt där friluftsliv på recept har gett fantastiska resultat. Moderaterna är mycket aktiva i friluftsfrågor. Vi är övertygade om att friluftslivet spelar en viktig roll i ett aktivt men även balanserat liv.

Fru talman! Jag önskar att alla barn och unga nu, men också i framtiden, får växa upp i en trygg miljö med en aktiv fritid. Rörelse och fysiska lekar ska vara en självklar del av våra barns vardag. Idrotten ska vara ett medel för att utvecklas och bygga friska och starka fysiska kroppar. Föreningslivet bjuder in till äventyr, gemenskap och vänner – kanske för livet. Det handlar om ett Sverige som även i framtiden kan nå idrottsliga framgångar i världsklass. Heidi Andersson i armbrytning, Sarah Sjöström i simning, Anna Benson i parasportskytte och Alexander Isak i fotboll är bara några svenska framgångsrika idrottspersonligheter att inspireras av.

Jag företräder stolt en regering som har en tydlig idrottsprofil och en minister som ser vårt idrottsliga arv, som har stor potential även framåt. Men allt börjar med en inbjudan till idrott och rörelseglädje. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Mats Berglund (MP)
Anf. 15 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Tack, ledamoten Emma Ahlström Köster, för det stora engagemanget för idrottsfrågorna! Jag vet ju att Emma Ahlström Köster även driver riksdagens idrottsnätverk, friluftsnätverk, parasportnätverk och så vidare. Det ska ledamoten ha en stor eloge för.

Engagemanget för idrotten gick inte att ta miste på när man hörde anförandet nyss. Jag tryckte på repliknappen sent, när det började handla om friluftsfrågor. ”Moderaterna är mycket aktiva i friluftsfrågor”, sa ledamoten.

Vi har en fantastisk natur i Sverige, och naturen är grunden för vårt friluftsliv och vårt starka engagemang för friluftslivet. Svenskarna är ett friluftsälskande folk men tyvärr fortfarande väldigt stillasittande. Vi har en allemansrätt som vi ska vara mycket måna om, och vi har fortfarande om inte orörd så i alla fall tillgänglig natur. Det finns kanotleder, det finns vandringsleder och allt sådant där som vi behöver vara rädda om. Men naturen är hotad och därmed också friluftslivet. Läget är, skulle jag säga, ganska akut. Friluftsorganisationerna varnar för det hela tiden nu.

Jag tycker att regeringen, som Emma Ahlström Köster representerar med sin partitillhörighet, borde reagera kraftfullare på varningssignalerna. Men det är ju tyvärr så att Tidöregeringen gör precis tvärtom.

Riksrevisionen kom helt nyligen med en rapport om förvaltningen av vår skyddade natur, som visar att det finns stora brister där. Tidöregeringen har dragit ned kraftigt på naturvårdsanslagen i budgetarna under hela mandatperioden. Skyddet av naturskogarna har minskat. Sedan kom förslaget om strandskyddet, som drar ned skyddet av hundratusentals vattendrag över hela Sverige. Så skyddar vi ju inte vår natur och vårt friluftsliv.

Emma Ahlström Köster (M)
Anf. 16 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan och kommentarerna. Vi delar engagemanget för friluftsaktiviteter och att vara ute i naturen. Men vi representerar två olika partier med två olika ingångar till närmandet till naturen.

Den moderatledda regeringen tror att vi kan göra två saker samtidigt. Vi tror att man kan vara nära och vistas i naturen, bo och verka där, och samtidigt ta hand om den. Det är inte säkert att ledamoten och jag delar den bilden.

Ledamoten ska veta att vi absolut tror på kunskap i samband med att ny natur antas. Barnen behöver få lära sig hur man sköter allemansrätten och hur man städar, håller rent och vårdar. Det kan också handla om hur man ska klä sig och verka under olika årstider med respekt för djur och natur.

Att undanhålla en stor del av naturen, eller att inte vistas där alls, tror jag inte är lösningen. En ganska stor del av lösningen är kunskap om hur vi ska ta hand om och vårda miljön.

Det är tydligt – och jag tror att ledamoten känner till detta – att man får kärlek till naturen när man är i den. Om vi vill att fler ska vårda miljön och naturen behöver vi lära dem att hantera den och att vara i den.

Mats Berglund (MP)
Anf. 17 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Jag tackar Emma Ahlström Köster för svaret.

Som jag förstod ledamotens anförande är anledningen till att vi får dessa förslag, som jag skulle säga är ett dråpslag mot allemansrätten, att regeringen inte har varit ute i naturen. Jag pratar framför allt om förslaget om strandskydd. Tanken är att man ska dra tillbaka hela det lagliga skyddet för diken, åar, bäckar och små sjöar i hela Sverige. Det handlar om hundratusentals vattendrag. Kanske så mycket som en tiondel av Sveriges yta kommer att förlora sitt skydd. Där man tidigare kunde promenera längs en mindre sjö blir det nu fritt fram för markägare att sätta upp ett staket eller bygga en brygga. Så har det inte varit tidigare.

Man framhåller att detta på något sätt skulle vara någonting som framför allt gynnar landsbygden. Sanningen är dock att landsbygden har fördelen att ha den nära naturen.

Även den storstadsnära naturen kommer att drabbas ganska hårt av detta. Här i Stockholm var vi för ett tiotal år sedan väldigt överens över blockgränserna om att vi skulle öppna upp längs vattnet längs hela Södermalm och Kungsholmen. Nu kan man faktiskt promenera längs dessa två stora öar i Stockholm.

Så vill vi ju ha det. Det finns ett stort engagemang hos svenska folket, men det har regeringen fullständigt kört över. Man har i stället lyssnat på näringslivet, skulle jag vilja säga.

Jag menar inte att ledamoten ska svara på detaljfrågor som inte hör till utskottet, men hon får gärna svara på det som handlar om att man kör över friluftslivet.

Emma Ahlström Köster (M)
Anf. 18 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Ledamoten Berglund och jag delar som sagt engagemanget för de här frågorna, men vi ser helt olika på dem.

Jag uppfattar ledamoten Berglund som att skydd är lika med att vi inte är på en plats. Han beskriver en verklighet med orörd natur som vi per automatik kommer att förstöra när vi är där. Jag menar att skydd är mycket mer än att inte vara på en plats. Det är också att hantera platsen och att känna till den. Det kan även vara att vistas där och bidra på olika sätt.

Ledamoten Berglund säger att en stor del av befolkningen tycker att detta är katastrofalt, men det jag hör är snarare att människor känner att de vill nyttja vår natur mer och vistas i den, vårda den och ta hand om den. Då måste människor också få tillgång till den – givetvis på ett balanserat sätt.

I utredningar som vi inte behöver nämna vid namn här har det pratats om att man ska stänga av stora delar av norra Sverige. Detta skulle absolut kunna innebära att människor inte får vistas där. Det tycker jag inte är rätt väg att gå. Vi behöver i stället hitta en möjlighet för människor att nyttja naturen och att vara och bo i den. Detta ska dock ske under kontrollerade former samt med respekt för och kunskap om natur och miljö.

(Applåder)

Mats Berglund (MP)
Anf. 19 Mats Berglund (MP)

Fru talman! Den natur vi har i Sverige – våra skogar, sjöar, fjäll, skärgårds- och havsmiljöer, nationalparker, våtmarker, naturskyddade områden och så vidare – är en fantastisk resurs som vi självklart ska använda men också vara väldigt rädda om. Vi har en allemansrätt som ger oss stora friheter och stora möjligheter, men det är under ansvar. Vi har ett ansvar gentemot alla som använder sig av allemansrätten ute i skog och mark. Detta ansvar gäller också oss lagstiftare här i kammaren.

Vi behöver investera mer i skyddet av vår natur men också möjliggöra för fler att ta del av och komma ut i naturen. Vi har tyvärr besvärande naturklyftor, som det brukar kallas. Barn och unga med naturvana föräldrar samt personer som kommer från socioekonomiskt starka miljöer har betydligt större chans att komma ut i naturen och bli en del av det svenska friluftslivet än personer som kommer från andra villkor och förhållanden. Denna klyfta följer med upp i vuxenlivet och vidare till nästa generation. Det här behöver vi bryta – trösklarna behöver sänkas. Detta är i grunden en rättvisefråga; det är en fråga om jämlik folkhälsa.

I somras gjorde opinionsinstitutet Verian en opinionsundersökning om vilka insatser som skulle kunna få fler människor att röra på sig. Högst på listan hamnade satsningar på motionsspår, vandringsleder, friluftsområden och naturreservat, men också stöd till föreningar och stöd till barnfamiljer stod högt upp.

Detta har vi i Miljöpartiet tagit till oss i arbetet med våra budgetprioriteringar. Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet, som vi i Miljöpartiet var med och tillsatte när vi satt i regering, menar att det behövs budgetförstärkningar för att den ledarledda verksamheten ska kunna nå ut till fler.

Vi vet att vi behöver fler ledare i det organiserade förenings- och friluftslivet. Ändå tvingas Friluftsfrämjandet varje år tacka nej till 2 000 personer som vill utbilda sig till ideella ledare. Vi behöver skjuta till ytterligare medel för att få bort detta problem.

Vi behöver rusta upp leder, naturområden och mycket annat. Framför allt behöver vi dock vårda våra naturområden – våra skogar, stränder och vatten – så att de är värda att vistas i.

Hur spännande är det när vandringsleden går över ständiga kalhyggen? Jag tänker på de stora lederna där jag bor, som Upplandsleden och Roslagsleden.

Hur kul är det när svampställen som kanske har vårdats i generationer försvinner för alltid i samband med en kalavverkning? När man tar bort alla träd i ett stort område bryter man det samband mellan träden och svamparna som kallas mykorrhiza. Detta gör att svamparna inte återhämtar sig; de kommer inte tillbaka.

Blir det inte, apropå det vi pratade om nyss, rätt trist när den gamla strandpromenaden plötsligt försvinner på grund av att någon väljer att bygga en privat brygga – kanske med ett staket – eller ett flerbostadshus när strandskyddet tas bort till halvårsskiftet?

Jag nämnde tidigare att hundratusentals vattendrag – kanske en tiondel av Sveriges yta – förlorar sitt skydd. Ett skydd är ju möjligheten att vara på en plats; det handlar inte om ett skydd mot att någon ska vara där.

Förra veckan stod jag i den här talarstolen och beskrev hur kulturarvet skövlas med de destruktiva kalavverkningsmetoder som används i dag. Detsamma gäller möjligheterna till rekreation och friluftsliv. Naturligtvis handlar det om att klara miljömålen och klimatmålen. Det handlar också om den biologiska mångfalden, den unika svenska naturen och det svenska friluftslivet. Det är detta som står på spel.

Fru talman! Vi debatterar också idrotten. Satsningar på idrotten ger, precis som satsningar på friluftslivet, stora vinster i form av hälsa och välmående samt ett hållbart och robust samhälle. Miljöpartiet vill se en jämställd och jämlik idrott där alla har möjlighet att delta. Det gäller såväl män som kvinnor, såväl flickor som pojkar och såväl unga som äldre. Det gäller oavsett vilket hem eller vilken bakgrund man kommer ifrån och vem man är.

Strax före jul deltog jag, precis som flera andra här inne, i Heja speciell-dagen. Jag måste säga att det var en fantastisk dag på många sätt. Det är en underbar satsning från Parasportförbundet som en inledning på en större satsning för att skapa förutsättningar för personer – inte minst unga – med intellektuell funktionsnedsättning att delta i idrott på rätt villkor. Detta behöver få fortsatt stöd också från politiken. Här tror jag att vi är relativt eniga.

Men vi behöver stärka föreningarna för att bredda rekryteringen på fler sätt än så. Fler från ekonomiskt svaga hem och föreningsovana hem behöver komma in i idrotten.

Som Emma Ahlström Köster nämnde i sitt anförande presenterade Riksidrottsförbundet i höstas en forskningsrapport om föräldrars kostnader för barns idrott, och den visade att på de 20 år som Riksidrottsförbundet har följt utvecklingen har föräldrars kostnader för att låta barn delta i föreningsidrotten fördubblats. I dag ligger prislappen på nära 10 000 kronor per barn och år. I enkätstudien i rapporten visade det sig att många föräldrar anser att det är en hög kostnad men att de får valuta för pengarna och trots allt väljer att prioritera denna utgift.

De socioekonomiska skillnaderna är dock tydliga, och kostnadsutvecklingen skapar åter klyftor då hushåll med lägre inkomster inte har möjlighet att följa med när kostnaderna stiger. Det blir orättvist och skapar också hälsoklyftor. Denna ojämna fördelning förstärks också med växande krav på extra träningar och individuella träningspass med egna prislappar som drar upp kostnaderna ännu mer.

Riksidrottsförbundet ser med oro på utvecklingen och konstaterar: ”Det behövs en större samverkan mellan aktörer inom idrottsrörelsen, den kommersiella idrotten, kommuner och den statliga nivån för att långsiktigt hålla tillbaka ökningen av de här kostnaderna.”

Här behöver regeringen agera, men vi hörde Emma Ahlström Köster tidigare nämna regeringens i princip enda svar på detta så här långt: ett fritidskort. Rapportförfattarna skriver att det på kort sikt kan avhjälpa lite men att det på lång sikt krävs andra åtgärder.

Fru talman! Vi får nog möjlighet att debattera fritidskortet här i kammaren när regeringen kommer med ett skarpt förslag om det. Det är visserligen bra att regeringen adresserar problemen med såväl klyftor som breddad rekrytering, men Miljöpartiet menar att ett fritidskort är fel väg att gå. Systemet är ineffektivt, och det kan också skapa en del nya problem. Vi avvisar idén men inte pengarna. Vi budgeterar dem i stället på ett sätt som både vi och merparten av remissinstanserna anser är mer effektivt för att uppnå syftet att få fler unga att engagera sig på fritiden.

Fru talman! Kommittén för främjande av fysisk aktivitet, som jag nämnde tidigare, har konstaterat att vi behöver röra oss mer. Här ligger Sverige i Europabotten. Därför behövs en samlad nationell strategi för fysisk aktivitet och ett kompetenscentrum. Vi behöver göra en översyn av lagstiftning, ansvar och instruktioner till myndigheterna men också en sammanställning av vilka kostnader för samhället som stillasittande och bristande fysisk aktivitet leder till.

Här finns ett stort antal förslag som regeringen måste gå vidare med. Visst arbete har gjorts; till exempel har Socialstyrelsen fått ett uppdrag. Men jag ser gärna ytterligare engagemang i frågan. Folkhälsan är viktig. Jag ser gärna även en ambitiös satsning riktad mot äldre. Med åldern försvinner muskelmassa väldigt fort om man inte rör på sig och tränar. Här kan det behövas nya idéer, inte minst för bättre anpassade idrottsplatser och anläggningar.

Fru talman! För att fortsätta på det spåret vill Miljöpartiet se ett större engagemang från regeringen när det gäller just bristen på platser för idrott. Det behövs idrottsplaner, motionsspår, skejtboardramper med mera för spontanidrott men också anläggningar för organiserad idrott och elitidrott. Vi har en särskild post i vår budgetreservation för att stödja kommunerna i deras arbete med att skapa fler anläggningar.

Miljöpartiet vill också undersöka möjligheten att skapa en anläggningsfond. Det här är inget nytt; i Danmark har en sådan fond, Lokal- och anläggnings-fonden, LOA, funnits på plats länge. Det finns alltså mycket att gå på, och man behöver inte börja från början.

Ingen ska behöva nöja sig med skollokaler, utan det måste tas ett större grepp. Det finns förslag även i Sverige, men det händer tyvärr väldigt lite trots att behoven har ökat. Byggplaner stannar av och projekt läggs ned när kostnaderna ökar i och med inflation och lågkonjunktur. Detta behöver regeringen möta med en politik för att få till fler anläggningar så att vi får igång idrotten och får människor i hela Sverige i rörelse.

Fru talman! Jag har nämnt några av de förslag som Miljöpartiet har i sina motioner, och jag har bemött några av regeringens förslag. Men Miljöpartiet har fler förslag, bland annat om mer miljövänligt bränsle inom motorsporten, stärkt djurvälfärd inom till exempel hästsporten och hundsporten och bättre förutsättningar för elitidrottare.

Jag står bakom alla våra reservationer i betänkandet men yrkar bifall endast till reservation 18 om friluftspolitiken.

Roland Utbult (KD)
Anf. 20 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Jag ska ägna hela mitt anförande åt en av de största reformerna på länge som syftar till att få barn och ungdomar i rörelse och stärka deras möjlighet till en meningsfull fritid. Det handlar om fritidskortet. Emma Ahlström Köster redogjorde utmärkt väl för de övriga förslag regeringen har kommit och kommer med.

Fritidskortet är flaggskeppet bland regeringens civilsamhällesreformer. Det riktar sig till barn mellan 8 och 16 år och ska användas för att betala ledarledda fritidsaktiviteter anordnade av godkända utförare. Syftet är att få in barn och unga från socioekonomiskt utsatta områden i föreningsaktiviteter, och därför kommer fritidskortet att finnas i två versioner: ett allmänt om 500 kronor per barn och år, och ett särskilt om 2 000 kronor.

Det handlar inte bara om aktivitet utan om att känna gemenskap och sammanhang. Att uppleva en känsla av sammanhang, bli sedd och få ett uppdrag ansåg den kände sociologen Aaron Antonovsky vara livets mening, mänskligt sett.

Fru talman! Det ska bli intressant att höra vad andra partier har att anföra mot att stödja barns ökade aktivitet och rörelse, kortare skärmtid, bättre sömn och meningsfulla gemenskap. Jag avundas inte dem som är emot fritidskortet när de ser hur denna kristdemokratiska baby tar sina första steg mot, vad jag tror, succé.

Fritidskortet är en av de mest granskade satsningarna. Från första början framfördes farhågor från bland andra olika partier om att systemet skulle kunna missbrukas och att pengar som skulle göra det möjligt för barn att spela badminton, trombon eller något annat i stället skulle hamna i de kriminella gängens fickor.

Det är inte konstigt att man ser risker framför sig med tanke på hur den organiserade brottsligheten har tillåtits breda ut sig i Sverige. Men mot just den bakgrunden har vi skapat en genomtänkt modell för att minimera denna risk. Alla föreningar och verksamheter där fritidskortet kan användas ska samlas i ett utförarregister, och för att ingå i detta register måste verksamheten som regel ha funnits i fem år. Undantagna är Riksidrottsförbundets föreningar.

Alla föreningar som ingår i utförarregistret behöver vara godkända mottagare av statligt stöd innan de kan komma i fråga. De har alltså genomgått en kontroll för att kunna göra det här.

Därutöver kommer Försäkringskassan att göra ytterligare riktade kontroller av de föreningar som finns utanför Riksidrottsförbundet och Kulturskolan. Då handlar det om att kontrollera att utförarna bedriver regelbunden ledarledd fritidsverksamhet, har goda rutiner för sin ekonomi, inte har skulder som förening och så vidare.

Kontrollerna stärks från och med nästa år tack vare att regeringen har infört ett nytt och skarpare demokrativillkor. Det nya villkoret arbetas nu in i alla bidragsförordningar som reglerar stöd till civilsamhället.

Det är också värt att påminna om att fritidskortet är att betrakta snarare som en rabattkupong som bara kan användas i ett enda syfte än som en pengamässig utbetalning, så som är fallet i andra stödsystem. Dessutom är summan för fritidskortet – 500 kronor respektive 2 000 kronor per år – betydligt lägre än andra stöd, vilket innebär mindre incitament för avancerade brottsupplägg.

Fru talman! Med de utmaningar vi har som land är det samtidigt inte ett alternativ att bara fortsätta som förut. Det finns alltför mycket av stillasittande och ensamhet bland våra barn och unga, det finns alltför många som hoppar av sin idrott när de märker att föräldrarnas ekonomi inte klarar av den och det finns grupper av barn som vi inte når med de arbetssätt och stöd som använts hittills. Fritidsaktiviteter ska inte avgöras av plånbokens storlek.

Hur når vi då fram till barnet? Fritidskortet riktas tydligt direkt mot barnet och familjen för att vi ska nå fler och det ska bli en tydlig avlastning för den privata ekonomin för barn i ekonomisk utsatthet. Samtidigt ska det bara kunna användas till fritidsaktiviteter.

Fritidskortet säkerställer att föräldrar inte behöver ligga ute med pengar och krångla med att lämna in kvitton i efterhand. Det skulle bli särskilt bekymmersamt för familjer som lever i en ekonomiskt svår situation. Något som vi har lärt oss från Norge är att det inte fungerade bra. Det krävs en betalfunktion som i stället fungerar som ett slags rabattkupong. Detta möjliggör ett differentierat fritidskort så att barn i utsatthet får ett större belopp än övriga.

Det behövs en app där man enkelt kan gå in och använda kortet för att betala olika aktiviteter. Ansökan och användande av kortet sker samtidigt med några enkla klick i appen.

Fru talman! Det jag sa om att det här är Kristdemokraternas baby bygger på en av grundpelarna i vår ideologi: omsorgen om den utsatte. Jag arbetade med hemlöshet under tio år i Räddningsmissionen i Göteborg innan jag kom till riksdagen 2010. Jag såg de fattiga som Moder Teresa kallade de fattigaste av de fattiga – de hemlösa. Där fanns också barn som vi såg levde i enorm utsatthet. Det här har för alltid satt sig i mitt inre.

Vi har en utbredd fattigdom i Sverige. För bara en vecka sedan talade jag med en man som var glad för fritidskortet. Han visste att summan var 2 000 kronor. Jag vet inte hur han hade fått reda på det – om det var genom att han hade lyssnat på oss här eller på annat sätt. Han var glad för att dessa pengar skulle göra det möjligt för hans barn, eller om det var hans barnbarn, att komma in i en aktivitet.

Kära ledamöter av Sveriges riksdag – folkets främsta företrädare! Ställ upp för barnen och för fritidskortet, som ger möjlighet till ett meningsfullt liv för många!

Till alla föräldrar till barn mellan 8 och 16 år: Från och med den 1 oktober är det tänkt att du som vårdnadshavare ska kunna börja ansöka i appen och använda fritidskortet. Välkommen att göra det!

(Applåder)

Azadeh Rojhan (S)
Anf. 21 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Ledamoten Roland Utbult nämnde i sitt anförande att fritidskortet är ett segelskepp. Jag kan faktiskt inte undgå att ställa mig frågan hur seglingsdugligt skeppet egentligen är.

När vi tar del av Lagrådets yttrande ser vi att kritiken mot reformen är omfattande. Man går så långt att man till och med säger att det inte ens går att granska reformen därför att den har sådana brister. Då undrar jag, Roland Utbult: Hur ska vi i riksdagen kunna veta vad det är vi fattar beslut om när inte ens Lagrådet kan bilda sig en uppfattning om reformen och dess konsekvenser?

Roland Utbult (KD)
Anf. 22 Roland Utbult (KD)

Fru talman! När det gäller skeppet som seglar på havet vet jag inte om jag faktiskt sa så, men jag kan garantera ledamoten att om det är något jag kan så är det att befinna mig på havet. Där har jag vuxit upp, och jag hoppas att det är en liknelse som ändå kan säga något.

När det gäller Lagrådets yttrande ser jag på det så här: Det som ledamoten ser som skarp kritik som man inte kan komma förbi ser jag, med glädje, som en möjlighet att förbättra produkten.

Det finns två punkter som Lagrådet kritiserar. Den ena är namnet, fritidskortet, och den andra är att Lagrådet tycker att det hela är lite ospecifikt. Men detta betyder att man nu kan sätta igång. Nu kommer Forssmed och gänget att fixa till de saker som är lite ospecifika, och jag ser med glädje fram emot att de ska ta sig an detta.

Jag tycker att det är bra att Lagrådet kommer med sin kritik, för då finns verkligen en möjlighet att förbättra saker. Det kanske var rena turen att de hittade vissa delar, om det nu fanns svagheter, för dem skulle vi få problem med längre fram. Det finns alltså en stor möjlighet här, och jag ser det som positivt att de pekade på vissa saker.

Fritidskortet är namnet på produkten. Även om det inte är ett speciellt kort är det i alla fall det namn på produkten som vi använder.

Azadeh Rojhan (S)
Anf. 23 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Vi kan fortsätta med båttermer! Den här reformen ska sjösättas till hösten. Men som vi kan se verkar hushållens ekonomiska problem tyvärr inte gå åt rätt håll. Vi ser att de ekonomiska problem som hushållen i Sverige har i dag inte förbättras utan på många sätt försvåras. Många har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Roland Utbult och andra representanter för regeringspartierna har lyft fram fritidskortet som ett sätt att bemöta det här problemet och möjliggöra för fler barn och unga att idrotta trots den ansträngda ekonomin. Men frågan är: Om den här problematiken fortsätter, hur menar man att fritidskortet – med den summa som är satt i dag – faktiskt ska kunna hjälpa på något sätt och bemöta den här fördjupade problematiken? Är det så att regeringspartierna avser att höja beloppet längre fram? Varifrån ska de pengarna i så fall tas? Reformen i sig är nämligen väldigt kostnadsdrivande.

Kommer det att finnas utrymme för att höja det här beloppet? Jag är genuint intresserad av att höra hur man tänker långsiktigt med den här reformen.

Roland Utbult (KD)
Anf. 24 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Intresset från Socialdemokraterna, från Azadeh Rojhan och andra, är ju enormt här. Jag tycker att det är fantastiskt. Man har verkligen läst på vad det handlar om, och det är bra.

Jag har sett vad Socialdemokraterna satsar på i stället för fritidskortet. Det är ungefär lika mycket pengar, men det är liksom det här som vi alltid har kört med. Vi tänker nytt här – nu är det nya tankar och nya försök att nå barnen, inte minst de utsatta.

Jag får en bild framför mig när man talar om att segla och att det här skeppet kan sjunka. Vasaskeppet, som vi har besökt och så där, ser vi göteborgare som ett totalt misslyckande. Själva skeppet blev ju verkligen en katastrof. Men vad var det som hände egentligen? Jo, sedan tog man upp skeppet, och i dag är det rena succén. Eller hur? Det låg på botten, för den som vill ha den bilden att det här skulle gå till botten, och sedan lyftes det upp. Jag vet inte hur många miljoner det är som besöker det misslyckade Vasaskeppet. Jag tycker att det är helt fantastiskt.

Låt oss alltså inte måla en alltför svart bild av fritidskortet, utan låt oss se tiden an! Även om det finns kritik, vilket kan vara bra, kanske det så småningom blir en lika stor succé som Vasaskeppet.

(Applåder)

Azadeh Rojhan (S)
Anf. 25 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Jag må vara Socialdemokraternas talesperson i idrottsfrågor i dag, men när jag var barn var idrott långt ifrån en självklar del av mitt liv. Jag var den där eleven som medvetet undvek bollen på idrottslektionerna, som alltid kom bland de sista i varje gren och för vilken idrott mest var förknippad med en klump i magen.

I dag förstår jag att min inställning till idrott formades redan i hemmet. Jag växte upp i en familj där idrott inte fanns på kartan – en familj som saknade kunskap, tradition och kanske till och med insikt om att deras barn skulle kunna ha en plats i idrottens gemenskap.

Inte heller kom jag i kontakt med någon idrottsförening som kunde öppna dörren och visa mig glädjen i fysisk aktivitet och idrottande. I vårt bostadsområde saknades dessutom möjligheter till spontanidrott – det fanns inga planer eller ytor som lockade till lek och rörelse. Mina idrottslärare var fantastiska, men kanske såg de det inte som sin roll att göra en idrottare av mig.

På tal om idrottslärare, fru talman, hade jag nyligen förmånen att delta på Idrottsgalan tillsammans med kollegor från utskottet. Det var en fantastisk kväll, men det som berörde mig mest var priset för Årets Peppare och vinnaren Oscar Mikaelsson. Han är idrottslärare på Katarina norra skola, och genom sin unika pedagogik skapar han en miljö där alla barn känner sig inkluderade, där alla barn upplever rörelseglädje och där varje elev hittar sin plats. Oscar Mikaelsson gör en ovärderlig insats för sina elevers hälsa och välmående – och vem vet, kanske inspirerar han en elev som i framtiden blir elitidrottare. Det behövs fler som Oscar Mikaelsson som når ut till barn och unga där de finns.

Fru talman! Fler barn och unga måste få chansen att delta i idrott och idrottande. För det behövs det fler ledare och fler ändamålsenliga anläggningar. Utan dessa grundläggande förutsättningar spelar det ingen roll vilka ekonomiska incitament vi erbjuder – barn och unga som aldrig möter idrotten kommer fortfarande att hamna utanför.

Regeringens förslag om fritidskortet må låta som en lösning på ungas minskande deltagande i idrotten, men i praktiken löser det inte de grundläggande problemen. För barn som redan är aktiva kan fritidskortet innebära ett ekonomiskt stöd. Men för dem som aldrig ens får chansen att prova på idrott, som saknar förebilder och ledare som fångar upp dem eller som bor i områden där anläggningar är fullbokade eller obefintliga gör kortet ingen skillnad.

Det är inte bara vi socialdemokrater som ser problemen. Lagrådet har i sin granskning av lagförslaget pekat på stora brister i utformningen av systemet. Man konstaterar att det i dagsläget är omöjligt att bedöma om de kommande föreskrifterna ens kommer att ligga inom regeringens kompetensområde eller om de över huvud taget kan uppnå det syfte som regeringen säger sig ha med reformen.

Lagrådet efterlyser en tydligare lagtext och en mer precis beskrivning av hur fritidskortet faktiskt ska fungera, för som det ser ut just nu verkar det som att vi i riksdagen ska fatta beslut om något där det saknas en tydlig plan och där det är väldigt oklart vad konsekvenserna blir.

Kritiken stannar inte där. Lagrådet påpekar dessutom att fritidskortet i sig är en missvisande benämning. Det handlar nämligen inte om något kort över huvud taget utan snarare om ett bidragssystem där vårdnadshavare ansöker om stöd för vissa fritidsaktiviteter. Stödet ska sedan betalas ut direkt till godkända utförare, men inget av detta sker genom något kort. Lagrådet anser att begreppet snarast är förvirrande och föreslår att det ska kallas något annat, som ett statligt stöd för barns fritidsaktiviteter.

Fru talman! Att regeringen misslyckas med att adressera de verkliga problemen blir ännu tydligare när vi ser den ekonomiska verkligheten för många familjer.

Strax före jul presenterade Riksidrottsförbundet nya siffror som visar att kostnaderna för barns idrott har nästan fördubblats på 20 år. Det är en skrämmande utveckling. Vi vet redan att många barn rör sig för lite och att fler och fler tvingas hoppa av sina aktiviteter på grund av familjens ekonomi.

Samtidigt för regeringen en ekonomisk politik som slår hårt mot stora grupper som redan kämpar med höga matpriser, elräkningar och hyreskostnader. Höginkomsttagare har kompenserats för inflationen genom skattesänkningar, men för barn i låginkomstfamiljer blir det allt svårare att få livet att gå ihop och ge idrotten en plats. Det är dyrt att vara fattig.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att undra vad regeringen egentligen avser att göra för att fler barn ska ha möjlighet att idrotta. Hur ska regeringen se till att kostnaderna inom idrotten pressas tillbaka i stället för att skjuta över ansvaret på ett fritidskort som varken når dem som behöver det mest eller löser idrottsrörelsens verkliga utmaningar?

Fru talman! Det som verkligen behövs är långsiktiga satsningar på idrottsrörelsen. Det är ideella krafter som bär upp mycket av den verksamhet som finns, men det är i dag svårt att rekrytera och behålla ledare. Föreningar larmar om att de får säga nej till barn på grund av att det helt enkelt inte finns tillräckligt många ledare som kan leda verksamheten.

Samtidigt ser vi hur bristen på idrottsanläggningar skapar flaskhalsar. I många kommuner är köerna långa och tiderna otillräckliga, vilket gör det svårt för nya barn att börja idrotta. I vissa kommuner saknas anläggningar helt, vilket gör det svårt för vissa sporter att ens existera i de kommunerna.

Om vi på riktigt vill att fler barn och unga ska få tillgång till idrottens gemenskap och alla dess positiva effekter måste vi börja i rätt ände. Vi behöver säkerställa att fler barn får möjligheten att upptäcka idrottens kraft, oavsett bakgrund, bostadsort och föräldrarnas engagemang.

Vi socialdemokrater vill därför se fler arvoderade och utbildade ledare i idrottsföreningar. Ambitionen är att utbilda och arvodera 1 000 ungdomar. För det avsätter vi i vår budgetmotion 200 miljoner kronor under 2025. Sammanlagt går vi i vår budgetmotion fram med 645 miljoner kronor i satsningar på idrotts- och friluftsområdet.

Vidare vill vi uppmuntra regeringen till att på allvar börja beakta behovet av renovering och nybyggnation av idrottsanläggningar. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar, och det är dags att hitta ett svar på denna viktiga efterfrågan.

Fru talman! I dag är det alltför många barn och unga som, precis som jag en gång i tiden, aldrig nås av idrotten. De går miste om allt det fantastiska som idrotten kan innebära: gemenskap, hälsa, självförtroende och glädje.

Frågan vi måste ställa oss är: Gör vi det som krävs för att fler barn och unga ska få idrotta? Då uppstår frågan: Har regeringen verkligen ägnat tid åt att reflektera över om man gör rätt sak, eller har man stirrat sig blind på fritidskortsreformen?

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

(Applåder)

Emma Ahlström Köster (M)
Anf. 26 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för ett engagerat anförande!

Ledamoten Rojhan beskriver fritidskortet som regeringens enda svar på de problem jag tror att vi delar och ser gemensamt på. Men det är absolut inte sant. Jag vet inte om jag var otydlig i mitt elva minuter långa anförande, där jag lyfte fram några av de saker vi gör. Jag ska därför ta tillfället i akt att ta upp några till.

Bland annat skickar vi riktade medel – pengar – rakt i famnen på de organisationer som främjar rörelse och aktivitet. Ledamoten Azadeh Rojhan får gärna också läsa in sig på Idrottslyftet, som siktar in sig på precis den grupp som står allra längst bort: de familjer och de barn som inte har idrott i sin egen familj. Förebilder kommer till hemmet eller finns i de områden där de inte finns naturligt. Om vår politik hade varit verklighet när ledamoten växte upp hade hon förmodligen blivit inkallad, eller inlockad, i idrotten via en sådan.

Vi minskar också skärmarna i skolan. Mindre skärmar, och mer böcker. Vi tror att skärmen är ett problem som håller barn och unga ifrån att ägna sig åt rörelse och aktivitet.

Vi har också upprättat en kunskapsplattform tillsammans med Centrum för idrottsforskning, där vi fortsätter att kartlägga problematiken kring anläggningar.

Jag skulle vilja ställa den här frågan till ledamoten Azadeh Rojhan: Hur många ministrar inom idrottsområdet avverkade Socialdemokraterna under sin tid vid makten? Azadeh Rojhan menar ju att vi skulle vara spretiga och inte komma fram till sak.

Azadeh Rojhan (S)
Anf. 27 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! När det gäller att det här är regeringens enda satsning på området menar jag så här: Det är fantastiskt med de reformer som Emma Ahlström Köster läser upp här, men jag ställer dem mot en reform som kostar 2 miljarder kronor att tillämpa och genomföra. Det är 2 miljarder kronor som riskerar att på sikt utarma det som hela idrottsrörelsen står för. Det är 2 miljarder kronor som i stället för att gå till administration och byråkrati kunde ha använts här och nu för att skapa fler idrottsmöjligheter för barn och unga.

Det stämmer inte att jag nog hade nåtts av det här om denna politik hade funnits på plats när jag växte upp. Fritidskortet hade inte på något sätt hjälpt mig eller någon av mina vänner som aldrig nåddes av idrotten när jag växte upp. Fritidskortet hade inte gjort det möjligt för fler ledare att jobba med uppsökande verksamhet. Det hade inte gjort det möjligt att bygga fler ytor i mitt närområde där vi hade kunnat ägna oss åt spontanidrott eller liknande.

Det här är Tidöpartiernas enda stora reform på detta område. Risken med den här reformen är att den på sikt kommer att utarma satsningar på idrottsrörelsen. Jag är väldigt orolig över att den självinsikten och det konsekvenstänket inte finns hos Tidöpartierna.

(Applåder)

Emma Ahlström Köster (M)
Anf. 28 Emma Ahlström Köster (M)

Fru talman! Jag måste tyvärr säga att ledamot Rojhan far med osanning, för det här är inte den enda satsning som regeringen gör. Regeringen menar att skolan, sjukvården och civilsamhället behöver hjälpa till. Det här må kosta pengar, och då är det lustigt att en socialdemokrat inte tycker att de pengarna ska gå till barn och unga som står allra längst ifrån.

Jag vågar fortsatt, med en dåres envishet, mena att satsningen Idrottslyftet, som jobbar med att nå dem som står längst bort, hade nått ledamoten om hon hade varit barn vid den tidpunkten. Det handlar om pengar till rörelsefrämjande aktiviteter. Det handlar om idrottslyft för att nå dem som står längst ifrån och om minskade skärmar i skolan. Det handlar om pengar för att upprätta ett kunskapsforum för anläggningar och miljöer.

Det kan komma som en nyhet för Azadeh Rojhan att 30 procent av de skollokaler och miljöer som vi kan använda till idrott i dag står tomma. Låt oss börja där och använda de resurser vi redan har så att färre barn och unga ska behöva stå vid sidan av och vänta på en stor reform som Socialdemokraterna lovar. Låt oss använda resurserna här och nu så att vartenda barn kan bjudas in till idrotten.

Jag noterade också att ledamot Azadeh Rojhan inte svarade på min fråga: Hur många socialdemokratiska ministrar krävs det för att inte landa i något av de kloka och konkreta förslag som den här regeringen presterar? Det var fyra ministrar på åtta år, och de kom inte i närheten av de fem saker jag lyfter fram.

Azadeh Rojhan (S)
Anf. 29 Azadeh Rojhan (S)

Fru talman! Vi landar inte i samma slutsatser eftersom vi tillhör olika partier och har olika ideologier som utgångspunkt. Vi menar att det kanske inte är en särskilt klok avvägning att 2 miljarder går till en reform vars konsekvenser inte ens Lagrådet kan bedöma.

Det här är en ideologisk fråga för oss. Vi ser att den här reformen kommer att leda till en marknadisering av vår största folkrörelse: idrottsrörelsen. Vi ser att detta kommer att leda till att vi ställer aktörer som kulturskolan och idrottsrörelsen mot varandra och säger åt dem att konkurrera i stället för att låta dem samverka för att nå ut till barn och unga som i dag inte har fritidsaktiviteter. Vi ska säga: Här finns ett barn, och här finns en peng kopplad till det. Konkurrera med varandra om vem som kan få det!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Idrott och friluftsliv

Vi tror inte på en sådan lösning. Vi tror inte på en lösning där vi går mot en marknadisering av idrottsrörelsen, folkrörelsen och kulturskolan. Den ideologiska skiljelinjen är alltså tydlig, och det är av den anledningen vi inte står bakom fritidskortet som reform.

(Applåder)

Angelika Bengtsson (SD)
Anf. 30 Angelika Bengtsson (SD)

Fru talman! Idrott och friluftsliv spelar en central roll i vårt samhälle. De bidrar inte bara till folkhälsan utan också till gemenskap och sammanhållning. Sverigedemokraterna ser idrotten som en viktig del av vår kultur och vårt samhälle, och vi vill säkerställa att alla har möjlighet att delta, oavsett fysiska hinder eller ekonomiska förutsättningar.

Vi anser att idrottsrörelsen ska få de resurser som krävs för att kunna bedriva sin verksamhet på ett tryggt och hållbart sätt. Därför föreslår vi att en lokal- och anläggningsfond inrättas för att säkerställa att idrottsanläggningar runt om i landet håller hög standard och är tillgängliga för alla.

Jag och Sverigedemokraterna var först med att motionera och budgetera för en lokal- och anläggningsfond. I dag har näst intill alla partier tagit efter och har liknande förslag. Dessutom förespråkar Riksidrottsförbundet också att en sådan fond bör införas.

Utöver detta vi vill också att en översyn av skattereglerna för idrottsrörelsen ska ske för att underlätta för föreningar att bedriva sin verksamhet.

Parasporten är en viktig del av idrottsrörelsen, och vi måste säkerställa att personer med funktionsnedsättning har samma möjligheter att delta i idrott som alla andra. Vi föreslår därför att en nationell strategi för parasport tas fram och att en inventering av tillgänglighetsanpassade idrottsanläggningar genomförs.

Vi vill också se en satsning på specialutrustning för parasport för att underlätta för dessa idrottare. Specialutrustning är i dag ett stort hinder för alla dem som vill börja idrotta. Idrottsutrustning inom parasporten är, till skillnad från utrustningen för oss som inte behöver specialanpassning, anpassad utifrån individens behov och funktionshinder. Det är därför det är så dyrt. Detta pratade vi en hel del om i Paris under Paralympics, som jag hade möjlighet att besöka i somras, tillsammans med några andra här i rummet. Vi pratade dels med förbundet, dels med en del lagledare.

Friluftslivet är en annan viktig del av vårt samhälle, och det bidrar till både fysisk och psykisk hälsa. Vi lever i ett samhälle där vår generation är den mest stillasittande någonsin. Det är bra att regeringen nu reglerar skärmtid och att vi har en debatt som uppmärksammar problemet. Vi måste röra oss mer, och därför är det glädjande att se ökade satsningar på friluftslivet. Det här gäller särskilt för barn men även för äldre personer. Här har vi nämligen en grupp vi gärna och ofta glömmer.

I den digitaliserade värld vi lever i har vi en generation som känner sig bortglömd och utelåst från omvärlden. Men i naturen behöver vi inga digitala medel, utan där räcker det med promenadvänliga skor och en ryggsäck med fika i. Regeringen har nyligen beslutat att avsätta 19 miljoner kronor för att stödja rörelsefrämjande organisationer och friluftslivet. Detta är ett steg i rätt riktning, men vi anser att mer behöver göras för att främja friluftslivet och göra det tillgängligt för alla. Här kommer vi att fortsätta att trycka på regeringen.

För att ytterligare stärka arbetet med att främja fysisk aktivitet föreslår vi att ett nationellt kompetenscenter för fysisk aktivitet inrättas vid Folkhälsomyndigheten. Detta center ska fungera som en kunskapsförmedlare och stödja insatser för ökad fysisk aktivitet i hela landet.

Fru talman! Bekämpning av idrottsrelaterad brottslighet är tyvärr något som vi tvingas ägna oss åt och måste lägga mer tid och resurser på. Polismyndigheten har identifierat att organiserad brottslighet utgör ett växande problem även inom idrottsrörelsen. För att idrott ska kunna fortsätta att vara en positiv kraft i samhället krävs det att den skyddas mot brottslighet och får stöd från relevanta myndigheter.

Jag och Sverigedemokraterna var tidiga med att kräva att Sveriges regering skulle skriva under Macolinkonventionen. Den förra regeringen, och dessutom den förrförra, vägrade. Men tack och lov kom Tidöregeringen till i skott, och nu har vi äntligen signerat den. Jag kan erkänna att min telefon och min mejlkorg gick varma den dagen, med många tack.

I kombination med det fokus som denna regering dessutom har på att bekämpa all kriminell verksamhet och brottslighet kommer det här att ge effekt. Kriminella handlingar har inget att göra inom vare sig idrotten eller samhället. Regeringen har beslutat att tilldela Riksidrottsförbundet ett årligt bidrag på 10 miljoner kronor för att stärka arbetet mot idrottsrelaterad brottslighet. Detta är en viktig satsning, om än inte tillräcklig, som vi kommer att stödja fullt ut.

Avslutningsvis, fru talman: Idrott och friluftsliv är grundläggande för ett hälsosamt och sammanhållet samhälle. Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att arbeta för att stärka dessa områden och säkerställa att alla har möjlighet att delta. Vi vill helt enkelt se ett Sverige där idrotten och friluftslivet blomstrar.

Det här är min sista debatt som talesperson för idrottsfrågor. Jag vill nämna en sak som jag är otroligt stolt över och som jag nämnde i början av mitt anförande, nämligen LOA-fonden. Jag måste vara den första som motionerade om den i denna riksdag, och vi var det första parti som budgeterade för den. Nu är utskottet nästan enigt och tycker nästan likadant, men man kommer tyvärr inte till skott. Jag hoppas verkligen att vi snart kommer att få se en LOA-fond även här i Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 11.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rasmus Giertz och Daniel Lönn (båda SD).

(forts. § 12)

Vasiliki Tsouplaki (V)
Anf. 104 Vasiliki Tsouplaki (V)

Idrott och friluftsliv

Fru talman! Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse med sina runt 3 miljoner medlemmar och ofattbara 750 000, ungefär, ideella ledare. Varje dag, året runt, tränar nästan 145 000 barn och ungdomar i en idrottsförening någonstans i Sverige. Idrotten är en viktig del av samhällsgemenskapen. Den ger människor en känsla av sammanhang och kamratskap. Samtidigt främjas förstås folkhälsan.

Vänsterpartiet har länge lyft problemen med en ökad ojämlikhet när det gäller barns och ungdomars tillgång till idrottsutövande. Det framgår av Centrum för idrottsforsknings årliga uppföljning att barn med högskoleutbildade föräldrar idrottar i mycket högre utsträckning än barn till föräldrar med bara gymnasieutbildning. Barn till ensamstående idrottar i mindre utsträckning än barn till sammanboende föräldrar. I statistiken kan man se att tjejer med utländsk bakgrund idrottar minst av alla. Det är också så att alltför många lämnar idrotten alltför tidigt. Redan vid elvaårsåldern börjar kurvan gå ned. Vid elvaårsåldern deltar flest barn. Sedan sjunker medlemskurvan för idrottsföreningarna kraftigt.

Ett av skälen till att det ser ut så är kostnaderna. Det är bara en av anledningarna – det kan finnas fler – men en väldigt viktig anledning. Det vi ser, och som nämndes tidigare i debatten, är att barns och ungdomars deltagande i idrott har blivit en klassfråga. Det påverkar både rätten till en meningsfull fritid och rätten till fysisk och psykisk hälsa. Den psykiska ohälsan, liksom andelen överviktiga barn och ungdomar, har ökat avsevärt de senaste decennierna. Det finns en tydlig koppling mellan låg socioekonomisk status och ohälsa.

Fru talman! Riksidrottsförbundet rapporterar att det i genomsnitt har blivit 68 procent dyrare med barns och ungdomars idrottande sedan 2009. Det är glädjande att regeringen nu säger att man vill borra ytterligare i den frågan och att man har gett uppdrag för mer forskning. Men en sak som går att tyda redan i de föreliggande rapporterna är att idrottsföreningarna själva faktiskt kan påverka den här utvecklingen. Det framgår att man i föreningarna behöver jobba med attityderna till kostnadsökningarna. I dag fyller många klubbar sina lag och aktiviteter oavsett prislapp, och då finns det kanske ingen anledning att ompröva upplägg för resor, läger, klädinköp och så vidare. Därför behövs det en medvetenhet om att många i dag stängs ute och att det faktiskt går emot grunderna för idrottsrörelsen. Det kan inte vara ambitionsnivån hos de mest resursstarka föräldrarna som avgör ambitionsnivån i klubben.

Fru talman! För Vänsterpartiet är det angeläget att vi minskar de växande klyftorna bland barn och unga när det gäller meningsfull fritid och hälsa. Vi har hoppats att det av regeringen aviserade fritidskortet, som vi redan har pratat en del om i dagens debatt, skulle kunna underlätta för ett stort antal barn att ha råd med en meningsfull fritidssysselsättning. Men vi är oroade över hur stora kostnaderna blir för administration och genomförande, så det är klart att frågan väcks om det hade kunnat gå att stötta familjerna i deras ekonomiska situation på ett bättre och effektivare sätt.

En annan källa till oro kring genomförandet av fritidskortet handlar om bristen på lokaler. I den frågan släpar regeringen tyvärr benen efter sig. De hoppas kunna komma undan investeringar genom att hitta outnyttjade idrottshallar på skolorna, till exempel. Det går säkert att få loss lite fler halltider genom en sådan översyn, men det behövs också andra insatser.

Den förra regeringen beredde vägen för en lokal- och anläggningsfond, som till exempel Angelika Bengtsson talade om tidigare. Nu finns faktiskt Center för idrotts- och friluftsanläggningar på plats, som kan förmedla kunskap om anläggningar. Men de har inte fått i uppdrag av regeringen att ge råd till föreningar och kommuner. De har inte heller några investeringsmedel som skulle kunna fungera som smörjmedel, på det sätt som den danska förlagan har. Jag tycker att det är väldigt synd att någonting som fungerar så bra i vårt grannland Danmark inte riktigt har kommit på plats än. Detta har ju förespråkats över blockgränserna. Vi saknar nu de här två viktiga pusselbitarna.

Jag kan se i dagens betänkande att regeringen i stället har lagt ut ett nytt uppdrag, på Boverket den här gången. Det framgår att de ska göra ungefär samma saker som det som Center för idrotts- och friluftsanläggningar redan har fått i uppdrag att göra. Jag tycker att det här spretar. Vi behöver faktiskt komma till handling nu.

Ytterligare ett hinder för fritidskortets framgång är svårigheten att få tag på lärare och ledare – lärare i kulturskolan, till exempel, och ledare inom idrotten och friluftslivet – som gör att man kan ta emot en större tillströmning av barn. Det räcker alltså inte att bara hjälpa till med avgifterna om man inte planerar för hela kedjan.

Just nu, med det läge som är, ser det ut som att vi löper stor risk att det här systemet bara kommer att subventionera avgifterna för de barn som redan har en plats i fritidsaktiviteterna och inte bli det positiva tillskott som innebär att fler får möjlighet.

Det är också så, fru talman, att många av dem som inte deltar i organiserad idrott i dag bor i idrottssvaga områden. Där behövs det resurser för att stärka föreningsstrukturen, så att det över huvud taget finns en fungerande mottagande förening. Den satsning på 100 miljoner som regeringen gör är inte tillräcklig, om man ser till antalet kommuner i vårt land och hur många olika idrotter som ska dela på de pengarna. Därför fanns det i vår skuggbudget 225 miljoner mer än i regeringens satsning.

Fru talman! När det gäller friluftslivsföreningar är utmaningarna delvis andra. De har ett stort antal utövare men betydligt lägre anslag än idrottsföreningarna. De har därför inte kunnat bygga upp samma administrativa stöd, och det blir svårare att exempelvis ta emot en satsning som fritidskortet.

Även här råder brist på ledare, men det är inte alltid brist på engagemang som sätter stopp. Jag tror att det var Miljöpartiet som lyfte exemplet att Friluftsfrämjandet bara har kunnat utbilda 250 av de närmare 2 500 som vill bli ledare. Det finns alltså stora möjligheter att ta emot fler unga, då man till exempel inte har samma problem med platsbrist som idrotten. Därför tycker Vänsterpartiet att vi borde pytsa in lite extra stöd, och vi har 10 miljoner mer än regeringen till friluftsorganisationerna.

Fru talman! Även om det inte är brist på halltider för friluftslivet finns det andra hinder för tillgängligheten. Det finns nu en stark kritik mot de neddragningar som regeringen och Sverigedemokraterna har gjort inom naturvården, som har försvårat underhåll av leder och anläggningar i skog och mark.

Nu behöver vi tyvärr också bevaka hur regeringens förslag om försämringar i strandskyddet kan påverka allmänhetens tillgång till både vatten och stränder. En stark allemansrätt är en förutsättning för såväl det organiserade friluftslivet som för enskildas möjligheter att röra sig fritt i naturen.

Fru talman! Under den sista delen av mitt anförande vill jag tala om ett problem. Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige att personer med en funktionsnedsättning fortfarande har svårt att ta del av föreningslivet på samma sätt som andra. Ohälsa är nästan tio gånger vanligare bland personer med funktionsnedsättning jämfört med befolkningen i övrigt, enligt Folkhälsomyndigheten. Vänsterpartiet ser därför ett stort behov av att stärka möjligheterna till idrottande för personer med funktionsnedsättning.

I dag finns en hel del hinder. Det kan handla om rent fysiska hinder i form av idrottsanläggningar som inte är anpassade, eller så bor man på en ort där det saknas organiserad föreningsidrott inom parasportgrenar. Den försämrade rätten till assistans sätter också käppar i hjulet för dem som behöver stöd för att kunna utöva sin idrott, och för den som bor på ett särskilt boende kan det till exempel vara låg bemanning som skapar problem som gör att man inte kan ta sig iväg. Dessutom är flera av sporterna väldigt kostnadskrävande. Det behövs med andra ord insatser på flera olika områden och inblandning av såväl stat som kommuner och föreningsliv.

Vi ser att allt talar för att parasportens ekonomi behöver stärkas. I dag finns inga särskilda medel avsatta från statens sida för parasport, men runt 3 procent av stödet beräknas gå dit. Parasporter finns inom ett stort antal specialidrottsförbund, och det kan inledningsvis krävas lite extra resurser när man startar upp nya grupper och särskilda anpassningar för att kunna inkludera fler. Man kan exempelvis behöva ha mindre grupper och fler ledare.

I Vänsterpartiets budgetförslag fanns 175 miljoner i ett särskilt riktat stöd till parasporten, och vi skulle hoppas att fler partier kan ställa sig bakom en sådan inriktning.

Avslutningsvis: Idrottsutrustning kostar väldigt mycket, och det gäller förstås för hela idrottslivet. Parasportens utrustning är dock extra dyr, och det gör att privatekonomin blir mycket mer avgörande. Samtidigt vet vi att personer med funktionsnedsättning har en svag ställning på arbetsmarknaden och låga ersättningar samt att familjer med barn som har en funktionsnedsättning generellt sett har svagare ekonomi.

Riksidrottsförbundet har i dag ett riktat stöd till föreningar som köper in parasportutrustning, men Vänsterpartiet menar att det inte är tillräckligt. Vi vill därför se att en utredning genomförs i syfte att stänga det ekonomiska gapet mellan idrottare med funktionsnedsättning och dem utan.

Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

(Applåder)

Anne-Li Sjölund (C)
Anf. 105 Anne-Li Sjölund (C)

Fru talman! Idrott och friluftsliv är en av de starkaste krafter vi har för att bygga ett hälsosamt och sammanhållet samhälle. Det handlar om fysisk aktivitet, folkhälsa och glädje men också om gemenskap, inkludering och framtidstro.

Det är mötesplatser för barn och unga där de får växa, där nyanlända hittar in i samhället och där äldre kan hålla sig aktiva. Det är engagemang, föreningsliv och tusentals ideella krafter som varje dag gör skillnad. Från små lokala idrottsföreningar till världscuptävlingar – idrotten förenar människor över generationer, bakgrunder och geografiska gränser.

Men vi står också inför stora utmaningar. Svenska barn och unga rör sig allt mindre. Studier visar att barns motorik försämrats kraftigt. Att kunna göra en kullerbytta eller hoppa på ett ben borde vara en självklarhet, men för många barn är det inte det. Det är därför ett viktigt initiativ som Svenska Gymnastikförbundet tar. De utbildar nu idrottslärare över hela landet för att stärka barns grundmotorik och rörelseglädje. Det är ett initiativ som borde få ännu större stöd och uppmärksamhet.

Men vi behöver göra mycket mer. Trösklarna till föreningslivet måste vara låga så att fler hittar en fritidsaktivitet de trivs med. Här spelar våra idrotts- och friluftlivsföreningar en ovärderlig roll. Vi ser det i projekt som Idrottsklivet, där föreningar i utsatta områden får stöd för att nå fler barn och unga. Vi ser det i parasportföreningar, som arbetar för att fler personer med funktionsnedsättning ska kunna idrotta på sina egna villkor. Vi ser det i initiativ som Häng med oss ut inom friluftslivsrörelsen. Vi ser det i lokala eldsjälar som lägger ned hundratals timmar på att spåra skidspår och hålla fotbollsplaner öppna. Genom lokala initiativ ges fler chansen att delta och hitta en idrott som de trivs med.

Fru talman! Idrotten är en kraft som skapar både bredd och elit. Det är en plats för alla, från dem som vill springa ett varv runt kvarteret till dem som drömmer om OS-medaljer. Men vi måste se till att förutsättningarna finns.

Parasporten måste stärkas. Ingen ska behöva kämpa extra bara för att få delta i idrott. I dag möter många personer med funktionsnedsättning höga trösklar. Färdtjänst godkänns inte alltid i idrottssammanhang, ledsagning beviljas inte och anpassade idrottsanläggningar och utbildade ledare saknas. Tillgången till fritidshjälpmedel är ojämlik, och många elitidrottare inom parasport har dessutom osäkra ekonomiska villkor. Vi behöver alltså undanröja både praktiska och strukturella hinder. Alla ska ha rätt att delta i idrott på sina egna villkor. Idrott ska vara för alla.

Parasport är idrott för personer med rörelsenedsättning, synnedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning. Den senare har sitt eget OS, Special Olympics. Det är ett OS där idrottsglädje betyder mycket mer än medaljer. Snart är det dags igen för världens största breddidrottstävling, där 1 500 idrottare från hela världen tävlar i vinterspelen i Turin. Sverige skickar 25 idrottare, och för många blir det livets allra största äventyr. Jag önskar Sverigelaget ett stort lycka till i Turin och hoppas att alla inspireras av deras glädje, kämparanda och idrottsgemenskap.

Fru talman! Elitidrottare behöver bättre ekonomiska förutsättningar. Det ska vara möjligt att satsa på en idrottskarriär utan att behöva leva på sina föräldrar eller hoppa mellan osäkra jobb. Vi behöver se över möjligheten till studiestöd, förbättrade försäkringar och andra trygghetssystem som gör det möjligt att kombinera idrott med utbildning och arbete på ett hållbart sätt.

Svensk idrott håller hög nivå, men vi måste skapa förutsättningar för våra idrottare att kunna prestera på topp utan att behöva oroa sig för ekonomin. Låt oss bygga ett system som gör det möjligt att satsa på elitidrott och samtidigt ha en trygg framtid!

Idrott handlar också om engagemang och upplevelser, och där spelar stora idrottsevenemang en viktig roll. När världscuptävlingar i skidskytte arrangeras i Östersund, när Vätternrundan lockar cyklister från hela världen och när Göteborg Horse Show samlar över 350 volontärer ser vi den kraft som idrotten har.

I år har vi mycket att se fram emot på hemmaplan. Vi har redan hunnit följa VM i rally och världscupen i skidor, och nu under vår pågående debatt har Jonna Sundling tagit VM-guld i sprinten. Stort grattis till henne!

Vi fortsätter året med ishockey-VM, Finnkampens hundraårsjubileum, VM i bandy och VM i frisbeesport – det var ett axplock. Det är som en gottepåse för alla idrottsälskare.

Internationella idrottsarrangemang stärker idrotten, samlar Sverige och sprider glädje långt utanför arenorna. De skapar jobb och möten mellan människor och bidrar till en levande och hållbar utveckling.

Fru talman! Vi i Centerpartiet ser idrotten och friluftslivet som en enorm resurs. Vi ser stora möjligheter att bidra till politiska mål såsom en levande landsbygd, ökad trygghet, jämlikhet och jämställdhet, minskad ofrivillig ensamhet bland äldre, bättre integration och folkhälsa. Här är det politikens ansvar att skapa rätt förutsättningar. Vi måste riva hinder, inte styra. Centerpartiet vill sänka trösklarna för friluftslivet så att fler får möjlighet att upptäcka naturens kraft för både hälsa och beredskap.

Tänk er en vårkväll på en liten ort. Fotbollsplanen fylls av barn som springer efter bollen, skrattar och ropar. Några kilometer bort rör sig en grupp vandrare genom skogen och njuter av tystnaden och den friska luften. På en annan plats kämpar en paracyklist i en backe, fokuserad och målmedveten. Det är tre olika sätt att röra sig men med samma grundläggande värden: rörelseglädje och gemenskap.

Idrott och friluftsliv är bland de bästa investeringar vi kan göra för hälsan, samhället och framtiden. Det handlar inte bara om tävling och prestation utan om att ge fler möjligheten att hitta sin plats, oavsett var man bor och vilka förutsättningar man har. För vissa är det föreningslivet, för andra är det naturens lugn. Det viktiga är att möjligheterna finns för alla.

I en tid då den psykiska ohälsan ökar, där stillasittandet blir en allt större utmaning och allt fler unga lämnar föreningsidrotten måste vi göra mer för att sänka trösklarna. Idrott och friluftsliv kompletterar varandra och kan skapa rörelseglädje utan krav.

Fru talman! Låt oss se till att fler får chansen att röra på sig, tävla, leka och drömma på sina egna villkor! Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 9.

(Applåder)

Daniel Lönn (SD)
Anf. 106 Daniel Lönn (SD)

Fru talman! Inledningsvis kan jag konstatera att Sverigedemokraterna har många viktiga reservationer i det här betänkandet. Vi står givetvis bakom samtliga. Min partikollega Angelika Bengtsson har redan yrkat bifall till reservation 11, varför jag för att vinna tid väljer att nöja mig med det. Jag kommer under mitt anförande att koncentrera mig på Sverigedemokraternas motion om matchfixning och straffskärpningar, mer konkret yrkande 3 och 5, som återfinns i reservation 13 i betänkandet.

Fru talman! De senaste åren har uppgifter om att matchfixning förekommer i såväl svenska som internationella idrottssammanhang avlöst varandra. Ett flertal åtgärder har genomförts, och Riksidrottsförbundet har satsat stora resurser för att upplysa idrotten om problemet och tagit krafttag kring den problematik som finns.

Riksidrottsförbundet fattade i maj 2015 beslut om ett särskilt reglemente där maxstraffet är upp till tio års avstängning från all organiserad idrottsverksamhet för en person som aktivt medverkat i vadhållning och/eller manipulation. En förening ska också kunna dömas till böter på upp till 500 000 kronor.

I Tidöavtalet har vi varit pådrivande i frågan om sekretessen mellan myndigheter. En ny huvudregel i sekretesslagstiftningen är att all relevant information ska delas med brottsbekämpande myndigheter för att bekämpa brott. Den lagändringen kommer att underlätta för de brottsbekämpande myndigheterna i arbetet mot matchfixning.

Fru talman! Matchfixning är ett stort hot mot den svenska idrottens legitimitet. Vi observerar redan hur problemet överförs till fler sporter och lägre divisioner. Det är en utveckling som måste stoppas. Därför är det direkt nödvändigt att en bredare utbildningsinsats riktas mot idrottsföreningar och deras idrottsledare.

Det finns i dag flera expertaktörer med djupgående kunskaper kring matchfixning. Den kunskapen måste också nå ut till våra föreningsaktiva. Förtroendet för idrotten får inte utnyttjas av kriminella nätverk vars enda egentliga drivkraft är att förvandla sporten till en arena för penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet. Därför är det av största vikt att berörda myndigheter och organisationer bistår Riksidrottsförbundet med att utbilda idrottsföreningar och idrottsledare om matchfixning.

Fru talman! I regeringens proposition 2022/23:33 gjordes bedömningen att Spelinspektionen inte skulle få möjligheten att stoppa spel på matcher där misstanke om matchfixning finns. Enligt regeringen skulle en möjlighet för Spelinspektionen att meddela förbud mot att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt vara förenat med liknande problem som den möjlighet att använda sig av beslut om villkorsändringar som finns redan i dag.

Ett beslut om förbud mot att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt som riktas till alla nuvarande och eventuellt tillkommande licenshavare skulle utgöra ett normbeslut, alltså ett beslut om föreskrifter enligt 8 kap. regeringsformen. Normbeslut karakteriseras av att de i princip är bindande för myndigheter och enskilda och av att de inte avser bara ett konkret fall utan har en generell tillämpbarhet.

Även om regeringens överväganden är fullt förståeliga finns det skäl, menar vi, att utreda frågan ytterligare. Frågan om matchfixning är komplex. Exempelvis kan spelare känna sig tvungna att delta på grund av hot eller våld från kriminella aktörer som ofta är inblandade i just matchfixning. För att bekämpa den typen av brottslighet behövs därför inte bara utbildning och polisiära resurser utan också praktiska verktyg för att förhindra att kriminella tjänar och/eller tvättar pengar genom spel. Ett sätt att försvåra för kriminella att använda sport och vadslagning som verktyg för sin kriminalitet är att införa spelstopp på matcher där det föreligger misstanke om matchfixning.

Fru talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att matchfixning inte bara hotar den svenska idrottens legitimitet. Den undergräver förtroendet för våra svenska institutioner. Genom straffskärpningar och utbildningsinsatser tar vi viktiga steg för att utrota de kriminella nätverken som vill utnyttja vårt idrottsliv för egen vinning.

Sverigedemokraterna tolererar inte någon form av manipulation. Vi värnar om idrottens legitimitet, och vi står enade i kampen för ett idrottsliv utan kriminell påverkan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson och Rasmus Giertz (båda SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 mars.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-03-12
Förslagspunkter: 13, Acklamationer: 9, Voteringar: 4
Stillbild från Beslut 2024/25:KrU3, Beslut: Idrott och friluftsliv

Beslut 2024/25:KrU3

Webb-tv: Beslut: Idrott och friluftsliv

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Riksidrottsförbundets kriterier för stöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3055 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 10.
    • Reservation 1 (MP)
  2. Anläggningsfrågor m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1340 av Angelika Bengtsson m.fl. (SD) yrkandena 5 och 14-16,

    2024/25:1541 av Alexandra Anstrell (M),

    2024/25:1933 av Vasiliki Tsouplaki m.fl. (V) yrkandena 1 och 3,

    2024/25:3068 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkandena 13 och 15-17,

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 71 och

    2024/25:3165 av Anne-Li Sjölund m.fl. (C) yrkande 7.
    • Reservation 2 (S)
    • Reservation 3 (SD)
    • Reservation 4 (V)
    • Reservation 5 (C)
    • Reservation 6 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S092014
    SD610110
    M60008
    C00195
    V00213
    KD15004
    MP00144
    L14002
    -1100
    Totalt151935550
    Ledamöternas röster
  3. Parasportutrustning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1340 av Angelika Bengtsson m.fl. (SD) yrkande 6,

    2024/25:1933 av Vasiliki Tsouplaki m.fl. (V) yrkande 7 och

    2024/25:3165 av Anne-Li Sjölund m.fl. (C) yrkande 2.
    • Reservation 7 (SD)
    • Reservation 8 (V)
    • Reservation 9 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD106110
    M60008
    C00195
    V02103
    KD15004
    MP14004
    L14002
    -1010
    Totalt198218149
    Ledamöternas röster
  4. Elitidrott

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:180 av Anna Wallentheim (S),

    2024/25:1340 av Angelika Bengtsson m.fl. (SD) yrkandena 9 och 20,

    2024/25:3068 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkandena 22, 24 och 25 samt

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 70.
    • Reservation 10 (S)
    • Reservation 11 (SD)
    • Reservation 12 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S009313
    SD062010
    M60008
    C19005
    V21003
    KD15004
    MP00144
    L14002
    -0110
    Totalt1296310849
    Ledamöternas röster
  5. Matchfixning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1338 av Anna-Lena Hedberg m.fl. (SD) yrkandena 3 och 5.
    • Reservation 13 (SD)
  6. Nationellt kompetenscentrum

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3055 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 6.
    • Reservation 14 (MP)
  7. Biologiskt kön

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1340 av Angelika Bengtsson m.fl. (SD) yrkande 12 och

    2024/25:1412 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 25.
    • Reservation 15 (SD)
  8. Miljö- och klimatvänligare bränslen i motorsporten

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3068 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkande 19.
    • Reservation 16 (MP)
  9. Hästsporten

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3068 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkande 20.
    • Reservation 17 (MP)
  10. Fortbildningsuppdrag till Friluftsfrämjandet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1826 av Emma Ahlström Köster och Kristina Axén Olin (båda M) yrkande 2.
  11. Friluftspolitiskt program

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:3055 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 11 och

    2024/25:3068 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkande 32.
    • Reservation 18 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 18 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD620010
    M60008
    C19005
    V21003
    KD15004
    MP01404
    L14002
    -2000
    Totalt28614049
    Ledamöternas röster
  12. Nordiskt samarbete på friluftslivsområdet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1341 av Anna-Lena Hedberg m.fl. (SD) yrkandena 1 och 3.
    • Reservation 19 (SD)
  13. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.