Fru talman! Det är nu lite mer än tre år sedan energiöverenskommelsen slöts mellan fem av riksdagens partier. Sverigedemokraterna är ett av de partier som valde att stå utanför. Nu har vi kommit fram till den första kontrollstationen för densamma.
Överenskommelsen har givetvis av de inblandade parterna hyllats som saliggörande. De sa sig ha en produkt som skulle stå sig över mycket lång tid. Men som i många andra sammanhang visade det sig rätt snabbt att det åtminstone fanns minst två olika tolkningar av det dokument man hade kommit överens om. Enbart detta faktum borde vara ett rejält underbetyg. Man kunde inte ens vara överens om vad man faktiskt kom överens om, trots att det var skriftligt formulerat.
Detta accentuerar verkligen betydelsen av den kritik vi framfört, nämligen att de ingångna kompromisserna i energiöverenskommelsen är direkt destruktiva då man i utgångsläget står väldigt långt ifrån varandra. Viljan att få till en överenskommelse har trots det varit starkare, vilket har lett till att flera motsättningar har byggts in i överenskommelsen. Dessa äventyrar den övergripande målbilden för den svenska energipolitiken.
Vad har då hänt sedan man slöt den överenskommelse som skulle bli en vändpunkt för svensk energipolitik? Bland tidningsrubrikerna under den senaste tiden kan man läsa följande:
Dagens industri: ”Investerare flyr Skåne på grund av elbristen”
Ny Teknik: ”Effektbrist blir det svåraste”
Göteborgs-Posten: ”Varning för kommande elbrist i Göteborg”
SVT Nyheter: ”Brist på el hotar delar av Sverige”
VLT: ”400 företag oroas över elbristen – vart fjärde kan tvingas säga upp anställda”
Dagens Nyheter: ”Elbrist hotar Stockholm när befolkningen växer”.
Detta är en utveckling som nu leder mot att vi har samma problem som råder i många andra utvecklingsländer. Det är fortsatt så att många politiker har uppenbart svårt att skilja på energi och effekt.
I den årliga kraftbalansrapport som Svenska kraftnät kom med i somras konstaterar man att effektbalansen fortsätter att försämras. Enligt prognosen för den kommande vintern kommer vi att ha ett underskott på närmare 1 000 megawatt för en normal vinter, vilket innebär att underskottet har mer än fördubblats på ett år. Vid årsskiftet planerar Vattenfall att stänga reaktorn Ringhals 2, och under det kommande året stängs även Ringhals 1. Man är tydlig med att detta ökar risken för effektbrist.
Fru talman! Det finns ingenting i den nuvarande överenskommelsen som verkar i en riktning för att motverka den utveckling vi nu ser med problem att klara elförsörjningen vintertid. Storstadsregionerna upplever en alltmer tilltagande elbrist som drivs av att överföringskapaciteten är otillräcklig, samtidigt som lokal elproduktion försvinner.
Denna utveckling är direkt skadlig för Sverige. Vi riskerar att bromsa eller helt hindra den samhällsutveckling som vi vill ha. Det handlar om att kunna elektrifiera transportsektorn för att minska vårt fossila beroende, att kunna framställa fossilfritt stål med hjälp av vätgas, att möjliggöra för bostadsbyggande och att möjliggöra för nya företag att etablera sig.
Därför är det från vårt håll sett högst angeläget att välkomna alla fossilfria energikällor. Det finns ett behov av att en ny parlamentarisk utredning tillsätts för att se över den långsiktiga energiförsörjningen. Tyvärr är vi i detta betänkande ensamma om denna uppfattning.
Ett av de förslag som vi lade fram i vår reservation i Energikommissionens slutbetänkande var att det borde införas ett mål om leveranssäkerhet. Bakgrunden är att ingen särskild myndighet är ansvarig för densamma i dag. I stället är ansvaret för leveranssäkerhet uppdelat på ett flertal olika roller och aktörer, något som givetvis skapar oklarheter och risker för ineffektivitet. Vi betraktar det som en svag politik. Man kan utgå från devisen att allas ansvar är ingens ansvar. Tyvärr visar sig detta vara väldigt rättvisande inom energipolitiken.
Glädjande nog har däremot inte det energipolitiska arbetet i riksdagen stått stilla. Detta förslag om ett mål för leveranssäkerheten kunde röstas igenom i riksdagen under det föregående riksmötet. I dag ligger det ett sådant tillkännagivande på regeringens bord.
Fru talman! En del av parterna i överenskommelsen har nu alltmer börjat inse att vi även i framtiden troligen kommer att behöva planerbar kraftproduktion genom exempelvis kärnkraft eller stärkt konkurrenskraft för kraftvärme. Kärnkraften har också varit en av vattendelarna för dem som tolkar energiöverenskommelsen. Vad kom man egentligen överens om beträffande kärnkraftens framtid i Sverige? Den ena sidan har uppenbarligen uppfattningen att man kommit överens om att fasa ut kärnkraften till fullo genom ett mål om 100 procent förnybart. Den andra sidan håller i sin tolkning fast vid att man i de efterföljande orden betonar att detta inte innebär något förbud mot kärnkraft. Även detta är ett bärande skäl till att Sverigedemokraterna inte kunde stå bakom den nuvarande energiöverenskommelsen, där man inte på ett tydligt sätt kan slå fast att det är fossilfrihet som vi vill uppnå och att kärnkraften ska ges en tydligare och mer given roll i det framtida energisystemet i Sverige.
Fru talman! Även här är det glädjande att riksdagen tagit initiativ bortom energiöverenskommelsen; man har röstat för att Sverige ska satsa mer långsiktigt på forskning och utveckling av kärnkraft och har även riktat ett sådant tillkännagivande till regeringen.
Med tanke på otydligheten kring ett av våra energipolitiska mål borde man däremot omedelbart göra en justering till att det ska handla om fossilfrihet. I detta betänkande är vi tyvärr återigen det enda parti som föreslår ett mål om 100 procent fossilfritt.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till den reservation som finns i betänkandet.
(Applåder)
