Extra ändringsbudget för 2025 – Tillfälligt höjd subventionsgrad för rotavdraget

Ilona Szatmári Waldau (V)

Anf. 21 Edward Riedl (M)

Herr talman! Jag ska försöka att lägga ut orden lite grann; i tider av populism och enkla svar kan man ibland behöva sätta saker i sitt sammanhang. Vi ska i dag hantera en del av det som regeringen och samarbetspartierna gör den här våren. Just den här extra ändringsbudgeten avser att förstärka rotavdraget, och jag kommer tillbaka till frågan.

Socialdemokraterna och den övriga oppositionen kommer i sedvanlig ordning att försöka säga att regeringen ingenting gör eller åtminstone för lite och för sent. Då är det ändå bra att prata om helheten, och det tänker jag göra, herr talman.

Låt mig börja med vad regeringen har gjort under mandatperioden. Vi lovade väljarna innan valet att vi skulle ta tag i de höga bränslepriserna. Jag kan konstatera att när jag tankade bilen i veckan var den tankningen för min dieselbil – 55 liter – 715 kronor billigare än när vi tog över regeringsmakten. Det var 13 kronor per liter. För den som har en bensinbil är det nästan 500 kronor billigare att tanka, nämligen 9 kronor per liter. Detta gör skillnad på riktigt, och vi har levererat på våra vallöften. Vi har sänkt skatten och tagit bort reduktionsplikten.

Elen är en annan fråga som pressar hushållen. När vi tog över regeringsmakten hade den förra regeringen och dess samarbetspartier lagt ned fullt fungerande kärnkraft och orsakat höga och volatila elpriser. Jag bor i Norrland, van vid att el inte kostar någonting. För ett vanligt hus var räkningen i december det året över 10 000 kronor. I södra Sverige var räkningen betydligt högre än så.

Den här regeringen har genomfört över 50 åtgärder för att trimma och pressa elsystemet. Det gjorde att min elräkning nu i december var 2 500 kronor, det vill säga en fjärdedel av priset när vi tog över regeringsmakten. I södra Sverige är det fortfarande högre elpriser, men det har varit ungefär samma sänkning.

Långsiktigt behöver vi mer kärnkraft, och därför tänker vi bygga tillbaka kärnkraft för att få ordning och reda även på det området. Även här har vi under mandatperioden levererat det vi lovade väljarna och säkerställt lägre priser för svenska hushåll.

Om vi pratar löner, herr talman, kan jag konstatera att med de skattesänkningar den här regeringen har gjort har ett vanligt hushåll med en sjuksköterska och en polis 23 000 kronor lägre skatt varje år, det vill säga ungefär 2 000 kronor i månaden. Det innebär en stor skillnad för ekonomiskt hårt pressade hushåll. Om vi räknar de jobbskatteavdrag som Moderaterna i olika konstellationer har varit med och genomfört pratar vi om nästan 100 000 kronor varje år i lägre skatt för en sådan familj. Det gör mycket stor skillnad att Moderaterna tillsammans med andra har sänkt skatten för vanliga människor. Socialdemokraterna har röstat emot alla de här skattesänkningarna.

Inflationen ärvde den här regeringen av den förra socialdemokratiska regeringen. Då var inflationen 10 procent. Den här regeringen har tillsammans med Riksbanken, svensk fackföreningsrörelse och arbetsmarknadens parter gjort mycket. Vi har nu pressat tillbaka inflationen. För en familj med ett bostadslån på 3 miljoner kronor innebär det i dag ungefär 5 000 kronor mindre i räntebetalningar.

Herr talman! Den här regeringen gör väldigt mycket för att säkerställa att svenska hushåll ska ha lägre kostnader. Oppositionen kommer att försöka säga att regeringen inte gör något för svenska hushåll. Jag säger att det är fel, fel, fel.

I början av den här inflationskrisen, som vi ärvde av den socialdemokratiska regeringen, säkerställde våra fyra samarbetspartier att vi inflationssäkrade de människor som har lägst marginaler och som lever på bidrag och ersättningar. Svenska löntagare fick stå tillbaka.

När vi nu, i år, sänker skatten för löntagarna säger oppositionen: Varför gör ni bara saker för de rika, det vill säga sjuksköterskor, poliser och andra människor som jobbar? Varför sänker ni bara skatten för de rika? Återigen: Det är fel, fel, fel.

Det vi gör är att se till att löntagare som fick stå tillbaka i början av inflationskrisen också får lite bättre marginaler nu när inflationen är bekämpad. Jag har inte mött många hushåll i svensk medelklass som tycker att de har gått skadefria under den här tiden.

Herr talman! Den här extra ändringsbudgeten är en del i en helhet för det här året och för den här mandatperioden. Vi har en omvärld som är minst sagt besvärlig. Det är krig i vårt närområde, och det internationella samarbetet och handeln är utsatt för stor stress.

Sverige är ett litet, handelsberoende land i Europas utkant. Vi har blivit rika på att handla med andra länder. När den fria handeln utmanas är det besvärligt för Sverige. Det påverkar oss i mycket stor utsträckning.

Med denna extra ändringsbudget och den vårändringsbudget som vi har lagt fram stimulerar vi ekonomin. Förstärkt rotavdrag, som vi debatterar i dag, är en reform som är mycket väl anpassad och som använts tidigare för att se till att få lite mer fart på ekonomin. Man stöttar upp ekonomin och byggbranschen, som är en bransch som snabbt saktar in när konjunkturen viker.

Vi behöver se till både att rädda jobb och att människor kan sätta igång renoveringar och byggprojekt som de kanske skjutit upp under den tidigare kostnadskrisen. Det är en bra politik som tillsammans med det andra vi gör stärker svenska hushåll och stöttar den svenska ekonomin.

Herr talman! I debatten behöver man ibland sätta sakerna i sina sammanhang, då man hör människor prata om enkla lösningar på komplexa problem. De kan, i stället för att säkerställa att vi får en konkurrenskraftig ekonomi, säga: Låt oss bara införa tullar, så kommer allt att ordna sig. När sådant prövas, när populister får möjlighet att genomföra sådant, visar det sig gång på gång att världen var mer komplex och att det inte fungerar.

Därför har regeringen, samarbetspartierna Tidöpartierna, också lagt fram en historisk forsknings- och innovationsbudget. På lång sikt kan vi nämligen bara bli ett rikare land ifall vi blir bättre. Vi måste alltså bli bättre i den globala konkurrensen. Det är på det sättet svenska företag får sälja sina varor och tjänster till andra länder.

Enkla lösningar kommer säkert att levereras i den här debatten. Då vill jag att ni som lyssnar funderar på om det verkligen är det, att bara omfördela befintligt välstånd, som kommer att göra Sverige rikare. Sverige har en lång tradition av att bli rikare därför att vi har blivit bättre. Därför gör regeringen väldigt mycket för att stärka svensk konkurrenskraft. Det handlar om allt från forskning, innovation och utbildning till ett bättre skattesystem, som stöttar upp så att Sverige kan klara sig i den globala konkurrensen.

Med det sätts också den här extra ändringsbudgeten in i en helhet som är bra för Sverige, som ser till att vi räddar svenska jobb och som ser till att vi långsiktigt stärker svensk konkurrenskraft.

(Applåder)

Anf. 22 Ilona Szatmári Waldau (V)

Herr talman! Regeringen har lyckats pressa upp Sveriges arbetslöshet till den näst högsta i hela EU. Nästan 10 procent av dem som vill och kan jobba är arbetslösa. Matpriserna skenar, och regeringen vidtar inga andra åtgärder än att fika med matjättarna. Det hade kanske behövts lite fler åtgärder från regeringen för att lösa komplexa problem.

Situationen för ensamstående låginkomsttagare blir värre och värre för varje år. En undersökning visar att 29 procent av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst i februari i år hade svårt att äta sig mätta. Det är en stor ökning från förra året, och det var en hög nivå redan då. Hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst har vid ett eller flera tillfällen inte haft råd att köpa näringsriktig mat till sig och sina barn.

Regeringens svar på detta är att ta bort det förhöjda bostadstillägget och i stället införa en skattesubvention i rotavdraget. Det innebär att fler barn kommer att lägga sig hungriga samtidigt som fler höginkomsttagare får skattesubventioner. Det är en tondöv krishantering av regeringen. Den här regeringen behöver påminnas om att en regering är till för hela landet, inte bara för sina egna väljare.

Herr talman! Till skillnad från föregående talare kommer jag att tala mer om själva rotavdraget än om allt annat.

I propositionen föreslås att subventionsgraden för rotavdraget ska höjas tillfälligt, från 30 procent till 50 procent. Regeringen motiverar förslaget med att Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och att byggbranschen drabbas särskilt hårt. Jag delar faktiskt regeringens syn på konjunkturläget i allmänhet och situationen i byggbranschen i synnerhet. Den svaga ekonomiska utvecklingen syns tydligt på arbetsmarknaden.

Regeringen har sedan den tillträdde bedrivit en passiv och ineffektiv finanspolitik. Det är väl typiskt att regeringen när den äntligen anser att det är dags att vidta åtgärder mot arbetslösheten gör det i form av höjd subventionsgrad för rotavdraget.

Förslaget kritiseras av en lång rad remissinstanser som bland annat anser att förslaget har små effekter på sysselsättningen i förhållande till kostnaden. Det skulle vara effektivare med andra åtgärder, till exempel renovering av skolor och idrottshallar. Det krävs helt andra åtgärder än höga rotavdrag för att stimulera byggbranschen, till exempel investeringsstöd för att bygga billiga hyreslägenheter.

Regeringens egen myndighet för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, skriver i sitt remissvar att det är ett förhållandevis dyrt förslag med oklara effekter. Myndigheten menar att det sannolikt skulle vara effektivare att stimulera byggsektorn genom renovering av offentligt ägda lokaler. Det skulle i princip kunna vara samma typ av renoveringar som ger en individ rätt till rotavdrag och använda samma typ av arbetskraft. Skillnaden är att det har ett samhällsekonomiskt motiv.

Regeringens politik är att fler ska vilja bygga en ny altan med hjälp av skatteavdrag medan den som bor i hyresrätt oftast inte ens får nödvändigt underhåll utfört. Regeringens politik är också att fler höginkomsttagare ska kunna byta ut sina fungerande kök medan låginkomsttagarna inte ens har råd att köpa mat att laga i sina orenoverade kök.

Herr talman! Förra året granskade Riksrevisionen hur väl rotavdraget lever upp till de målsättningar som finns för avdraget. Viktiga slutsatser i Riksrevisionens rapport är att självfinansieringsgraden för avdraget är mycket låg och att det vore kostnadseffektivt att sänka taket för rotavdraget.

Riksrevisionens rapport visar även att det är betydligt vanligare att hushåll med höga inkomster nyttjar rotavdraget än att hushåll med lägre inkomster gör det. Mer än hälften av det totala avdragsbeloppet används av de 20 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. En höjning av subventionsgraden gynnar därmed dem som redan använder sig av rotavdraget i stor utsträckning. Därmed kommer en höjning att gynna hushåll med höga inkomster.

Regeringens egen konsekvensanalys visar att förslaget framför allt kommer att gynna de 10 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. Det är framför allt hushåll i storstadsregionerna Stockholm och Göteborg som gynnas. Regeringens förslag är dyrt och ineffektivt och innebär ett slöseri med begränsade resurser.

Riksrevisionen konstaterar också i sin rapport att rotavdraget i sin nuvarande utformning inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader för rotavdraget. Riksrevisionen konstaterar att samtidigt som hushållen har minskat sin efterfrågan på svarta tjänster har användningen av svarta löner ökat inom byggindustrin. Utvecklingen är särskilt tydlig bland små byggföretag, som också utför merparten av rottjänsterna.

Sedan Riksrevisionens rapport kom har regeringen lagt fram två olika förslag som förstärker rotavdraget, dels den tillfälliga höjningen av taket förra året, dels den tillfälliga höjning av subventionsgraden som vi debatterar nu. Regeringen har dock lagt noll förslag med anledning av Riksrevisionens granskning och kritik.

Herr talman! Förslaget om höjd subventionsgrad motiveras med att man vill främja sysselsättningen i byggbranschen. Jag håller med om att byggindustrin behöver stödjas ytterligare nu när byggandet bromsat in så kraftigt. Men det kan inte ske genom ett utökat rotavdrag, som i praktiken utgör bidrag till höginkomsttagarna. Det är inte privatpersoners renoveringar som kommer att hålla byggbranschen uppe, utan det är att vi får fart på byggandet igen och att regioner och kommuner kan genomföra de nödvändiga investeringar som de i dag skjuter på framtiden på grund av den svältbudget som regeringen satt dem på.

Vänsterpartiet har föreslagit ett kraftigt statligt stöd för att hålla byggandet och sysselsättningen igång, ett stöd som kan användas både för subventionerade anställningar och för att kommuner och regioner ska kunna tidigarelägga sina investeringar. Det är så vi räddar byggbranschen, inte genom ett utökat rotavdrag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen och avslag på betänkandet.

Ilona Szatmári Waldau (V)

Anf. 23 Edward Riedl (M)

Herr talman! Det var ingen dräpande replik jag hade tänkt mig, utan jag glömde helt enkelt att yrka bifall till förslaget i betänkandet, vilket jag härmed gör.

Anf. 24 Ilona Szatmári Waldau (V)

Herr talman! Jag är lite besviken. Jag hade hoppats att Edward Riedl skulle yrka avslag.

Anf. 25 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! Ledamöter i Sveriges riksdag och eventuella åhörare! Jag vill inledningsvis redogöra för det särskilda yttrande som vi har lämnat i det här ärendet. Jag vill börja med att för protokollets skull göra det väldigt tydligt att vi är kritiska till att regeringen valt att bryta ut förslaget om en höjd subventionsgrad för rot från vårbudgeten och lägga det i en extra ändringsbudget. Det här är någonting som vi diskuterade ganska frekvent under förra mandatperioden, då bland annat utskottets nuvarande ordförande var oerhört kritisk i samband med ett antal extra ändringsbudgetar som den dåvarande regeringen lämnade. Jag vill gärna att utskottets ordförande noterar att man nu agerar på det sätt som han själv var kritisk mot.

Detta är nämligen ett förfarande som ska användas i samband med stora och exceptionella företeelser, som till exempel pandemin eller den ryska invasionen av Ukraina. Det bör inte användas för att tidigarelägga ikraftträdandet av budgetreformer som man glömt bort eller hastigt kommit på att man nog måste göra för att den egna politiken ser väldigt illa ut. Vi tolkar helt enkelt regeringens sätt att hantera den här frågan som ännu en bekräftelse på regeringens bristande förmåga att hantera byggkrisen och den vikande tillväxten.

Med det sagt, herr talman, visar regeringens vårbudget, som nyligen presenterades, med all önskvärd tydlighet att regeringen helt saknar krisinsikt. I det osäkra och spända världsläget, när många är oroliga för ekonomin, för jobbet, för de höga matpriserna och för om man ska ha råd att hämta ut sin medicin, vill regeringen att svenska folket ska ha is i magen – vänta och se vad som händer, som statsministern säger. Man har helt enkelt satt sig på händerna.

En regering kan dock göra vägval som förbättrar och stärker Sveriges läge i en orolig tid. Men när SD-regeringen tillträdde var ett av de första besluten att avskaffa investeringsstödet till bostäder – ett investeringsstöd som gjorde att det byggdes 50 000 hyresrätter och 10 500 studentlägenheter mellan 2017 och 2024. Efter att det stödet togs bort har SD-regeringen i praktiken suttit på läktaren och tittat på när byggsektorn helt kollapsat. Antalet påbörjade bostäder halverades mellan 2022 och 2023. Nu pekar prognoserna dessvärre på att utvecklingen fortsätter med ett mycket lågt byggande. Under förra året gick varje dag i snitt fem byggföretag omkull. Den negativa utvecklingen fortsätter i år. Under januari till mars i år har nästan 600 företag i byggsektorn gått i konkurs. Det samlade resultatet av SD-regeringens tid vid makten är nästan 5 000 konkursade byggföretag, herr talman.

Krisen i byggsektorn syns naturligtvis också i arbetslöshetsstatistiken. Bland de 500 000 arbetslösa som vi har i Sverige i dag finns 10 procent av alla Sveriges byggnadsarbetare, ungefär 20 000. De har fått gå när firman gått i konkurs. Regeringens passivitet inför läget i byggsektorn är tillväxthämmande och riskerar, vilket kanske är det allra mest allvarliga, att skada byggbranschen allvarligt på längre sikt.

Vi socialdemokrater har, till skillnad från SD-regeringen, kommit med många förslag för att vända den negativa utvecklingen i byggbranschen. Vi har ett omfattande bygg- och renoveringspaket riktat mot både hyres- och bostadsrätter. Vi har satsningar för de nya industriorterna och för studentorter med kreditgarantier, byggstimulanser och energieffektiviserande åtgärder inom rotavdragssystemet. Vi har ytterligare insatser för att se till att fler lärlingar kommer in på byggmarknaden, så att vi säkrar byggindustrins framtid. Förutom en viss sysselsättningseffekt, som vi ser med rotavdraget, skulle vi genom vårt system för rotavdrag också kunna skapa en välbehövlig klimatanpassning av många bostäder.

Herr talman! Socialdemokraternas budgetmotion för 2025 omfattar sammantaget mer än 8 miljarder kronor för att få igång bostadsbyggandet med åtgärder som träffar breda grupper i samhället i såväl hyresrätt som ägt boende och i olika skeden av livet samtidigt som de både bidrar till klimatet och främjar tillväxten. Det är helt enkelt offensiva åtgärder som hade varit välbehövliga för att stimulera svensk ekonomi och tillväxt. Det är särskilt angeläget mot bakgrund av det oroliga omvärldsläget och den amerikanska administrationens hotfulla och aggressiva tullpolitik och mot bakgrund av att det ekonomiska läget i Sverige nu försämras, arbetslösheten ökar, lågkonjunkturen biter sig fast och regeringen nu tvingas skriva ned tillväxtprognoserna.

Herr talman! Vi tvingas alltså konstatera att SD-regeringen helt saknar förmåga och/eller vilja – vad vet vi – att vända krisen i byggsektorn på riktigt. Det ska sägas att det förslag som vi nu behandlar har mottagits med varierande omdömen. Dessa kan sammanfattas med att det kanske kommer att kunna ge något mer sysselsättning men inte kommer att lösa krisen i byggsektorn, som är det grundläggande problemet. Det är dock den enda åtgärd som regeringen har mäktat med för att lösa byggkrisen, då man inte velat ta ett helhetsgrepp om den rådande situationen. Det är skälet till att vi socialdemokrater trots vår omfattande kritik mot regeringens hela politik för byggsektorn sammantaget ändå gör bedömningen att det här lilla steget är bättre än att inte göra något alls. Därför är vi beredda att yrka bifall till detta förslag, trots vår omfattande kritik mot regeringens bristande förmåga att lösa krisen i byggsektorn.

(Applåder)

Anf. 26 Edward Riedl (M)

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag håller med ledamoten Ingela Nylund Watz om att extraändringsbudgetar ska användas med stor försiktighet. Jag kan drista mig så långt som att det här är i närheten av att vara gränsfall för vad man bryter ut i en extra ändringsbudget. Låt oss vara överens om att det ska primärt användas när det gäller sådant som på riktigt behöver gå snabbt och är stort och samhällshotande.

Herr talman! Å andra sidan är det lite märkligt att Socialdemokraterna framför detta. Jag försökte sätta in det i ett perspektiv av att vi gör rätt mycket under mandatperioden, och vi har gjort rätt mycket tidigare. Det är rätt märkligt när Socialdemokraterna försöker att föra en retorik – som förvisso är fel, herr talman – där man försöker att säga att regeringen gör för lite och att det går för långsamt.

Vi bryter ut ett förslag för att vi snabbt ska få på plats en viktig konjunkturåtgärd, som Socialdemokraterna dessutom kommer att rösta för. När vi lyfter ut det för att kunna tidigarelägga den och snabbt stötta ekonomin kritiserar man det. Det är också lite märkligt, herr talman.

Jag tror att få av oss härinne – om det inte är någon som är synsk, och då hade det varit bra om ni hade berättat det – när vi förberedde budgeten i höstas hade kunnat förutse både hur valet i USA skulle gå och att det den här gången skulle bli handelskrig på riktigt. Hade man förutsett det, hade man säkert gjort en del saker något annorlunda. Det korrigerar vi nu för att stötta ekonomin i vårändringsbudgeten och det vi gör med det vi lyfter ut här. Det ska återigen sättas i sitt sammanhang.

Herr talman! När det gäller byggkrisen vill jag fråga ledamoten Nylund Watz. Såvitt jag kan bedöma säger alla samma sak. Det som är mest centralt är att få ned räntorna, det vill säga att få ned inflationen så att räntorna sjunker. Då kommer byggandet att starta. Gör ledamoten en annan bedömning än det?

Anf. 27 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Riedl för att han ändå erkänner att det är på gränsen i en rimlig hantering i en sammanhållen budgetprocess. Det här sättet att hantera enskilda förslag försvårar för oppositionen att se helheten i det som är regeringens politik. Men det är bra att ledamoten ändå erkänner det.

Jag menar inte att regeringen skulle ha haft något förutseende om vad den amerikanska administrationen skulle hitta på. Men det är inte så att den svenska regeringen har haft bristande möjligheter att åtgärda krisen i byggsektorn. Det är 5 000 företag i byggsektorn som har gått i konkurs hittills under SD-regeringens tid vid makten.

Det första man gjorde var att avskaffa investeringsstödet för bostäder som såg till att upprätthålla byggandet i branschen, gav billigare hyresrätter och skapade 50 000 nya bostäder och 10 500 nya studentbostäder. Det var bland det första man gjorde när man tillträdde som regering.

Om man inte hade gjort det, utan i stället velat föra en offensiv byggpolitik för att se till att den för tillväxten i Sverige så viktiga byggbranschen ändå skulle fungera, skulle läget ha varit lite annorlunda i dag. Vi kanske hade haft ett något bättre konjunkturläge och ett något bättre läge för Sveriges placering på tillväxtligan i Europa, som nu är i botten.

Att regeringen har haft otur för att det kom en amerikansk administration som skapade tullar och gjorde livet besvärligt gör inte att regeringen kan hållas oansvarig för den politik man för. Det är regeringen som har satt byggsektorn i klistret, och ingen annan än regeringen.

Anf. 28 Edward Riedl (M)

Herr talman! Låt mig först börja med att säga, och det var vad jag sa, att det här inte är det bästa sättet att göra det på. Därför vinnlade jag mig om att tala med oppositionen. Jag talade med Mikael Damberg och övriga oppositionsettor i finansutskottet om hur vi gjorde och hur vi avsåg att hantera det så att även oppositionen skulle ha en rimlig möjlighet att lägga fram bra budgetförslag. Det tycker jag att man ska göra på ett rätt och rimligt sätt.

Återigen: Det här görs för att snabbt stötta ekonomin. Det är ett gott syfte bakom detta, och jag noterar att Socialdemokraterna röstar för.

Jag noterar också att Socialdemokraterna inte har med investeringsstödet i sina budgetförslag. Kanske är det så att även Socialdemokraterna nu ser det som andra såg. Det var dyrt och ineffektivt, och det fanns bättre saker att göra.

Återigen: Om man på riktigt vill se till att få fart på byggandet i Sverige är den enskilt viktigaste åtgärden det som regeringen har gjort. Den har bekämpat inflationen och fått ned räntorna. Alla är överens om att lägre räntor är det som på sikt kommer att göra att byggandet kommer att ta fart igen.

När det gäller tillväxten har jag hört flera socialdemokrater dra till med att Sverige ligger lägst i Europa vad gäller tillväxttakten. Det är rätt stökigt just nu. Vi får väl återkomma och se exakt hur siffrorna landar.

Men åtminstone de seriösa bedömare som jag har sett, både på europeisk nivå och på global nivå, prognostiserar att Sverige kommer att ha en av de högsta tillväxttakterna i Europa under det här året. Exakt hur det kommer att falla ut med den osäkerhet vi nu ser får vi återkomma till. Låt oss summera det när det här året och nästa år är slut. Jag tror att ledamoten kommer att se att det ser betydligt annorlunda ut.

Herr talman! Återigen: Jag började debatten med att säga att regeringen har gjort otroligt mycket. Det har blivit billigare att tanka och billigare med bolånen. Det har blivit betydligt lägre skatter för vanliga löntagare. Vi har sänkt priset på elräkningarna. Är det bra för hushållen, ledamoten?

Anf. 29 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! Tack för ytterligare synpunkter från ledamoten Riedl!

Regeringen har gjort väldigt mycket. Vi har ett läge i Sverige där vi har ensamstående småbarnsföräldrar som inte har råd att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. De har inte råd att låta barnen delta i någon fritidsaktivitet. De har inte råd att göra det som vi kanske tycker är normalt att en familj gör.

Regeringen avskaffar nu den 1 juli det extra tillägget i bostadsbidraget. Det gör att just de som har det allra värst, allra trängst ekonomiskt, nu kommer att få upp till 2 000 kronor mindre i månaden att röra sig med. Den här regeringen gör sannerligen mycket. Men det drabbar dem som har det allra svårast mest, och det gynnar dem som har det ganska bra ställt, som vi själva – ledamoten och jag.

Som jag sa i mitt tidigare inlägg kunde regeringen inte förutse exakt vad Trump skulle göra när han tillträdde. Det kunde nog inte någon göra, men man kunde kanske ana. Regeringen borde ha kunnat titta på Trumps förra mandatperiod och funderat över: Finns det någonting i det han säger som kanske kommer att bidra till att vi får en aggressiv politik från en ny administration? Ja, det gjorde det. Det fanns tydliga tecken. Även om han inte gick lika hårt fram då som han har valt att göra nu.

Ledamoten får faktiskt ursäkta, men jag tycker inte att det duger att som företrädare för regeringen hävda att det blir så här därför att man har otur med en amerikansk administration. Det är ert eget ansvar som har gjort att byggsektorn i Sverige går på knäna. 5 000 byggföretag har hittills gått i konkurs under SD-regeringen, och 10 procent av Sveriges alla byggnadsarbetare går nu arbetslösa. Vi riskerar att få en situation där byggsektorns framtid äventyras därför att man riskerar att tappa så mycket kompetens. Det är regeringens ansvar.

(Applåder)

Anf. 30 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Eget ansvar kan man fundera över när man lämnar över ett Sverige som har över 10 procents inflation och ett dieselpris på över 28,50 kronor och tror att det inte ska få några negativa effekter för bostadsbyggandet och byggmarknaden.

Det jag kom upp i talarstolen för att ställa frågor om handlar om rot. Vi går fram med ett förslag om ett höjt rotavdrag på 50 procent. Det kan användas till vad man egentligen behöver, oavsett vad det är som man anser sig behöva. Det kan användas för att laga taket, ta bort asbest eller sanera radon, om det nu skulle vara det man behöver.

Jag har uppfattat det som att Socialdemokraterna däremot vill ha ett grönt rotavdrag, om de helt fritt får bestämma. Det ska vara ett rotavdrag på 50 procent, alltså lika stort som det vi nu går fram med. Det ska dock begränsas så att bara vissa delar ingår. Men det är högst oklart var gränsen går för Socialdemokraternas gröna rot.

Ingela Nylund Watz pratar här om att det ska vara klimatanpassade åtgärder. Leif Nysmed, som var med på Radondagen för Socialdemokraterna, uppgav att det gröna rotavdrag som Socialdemokraterna vill införa ska kunna användas för att radonsanera.

Om man river upp ett golv och lägger om det skulle det alltså vara avdragsgrundande – med 50 procent – om man gör det på grund av radon men inte om man gör det för att golvet är gammalt.

För mig och kanske för alla andra väljare ute i landet uppstår frågan: Var går egentligen gränsen för det gröna rotavdraget? Kan man använda det till radon undrar man ju om man också kan använda det till annat. Kan man använda det till asbestsanering och så vidare? Jag skulle gärna vilja veta mer om detta.

Anf. 31 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Eskilandersson!

Jag kan garantera ledamoten Eskilandersson att när vi byter regering i samband med nästa val kommer det att komma ett program för bostadsbyggande och stöd till bostadssektorn. Där kommer det också att redovisas hur vi, i konjunktursyfte, vill använda rot för att energieffektivisera. Med förlov sagt får han nog vänta tills den nya regeringens regleringsbrev i de här ärendena kommer innan han kan få definitivt svar.

Nu debatterar vi regeringens förslag till förhöjt rotavdrag, och vi tänker rösta ja till det. Men det finns något som bekymrar mig när ledamoten börjar prata om detaljer i ett framtida rotavdrag med högre klimat- och energiprofil än det som regeringen nu har presenterat. Det är att ledamoten helt glömmer bort att det här är en liten, liten åtgärd i fråga om det stora, stora problemet med en kraschad byggsektor.

Jag ska med spänning lyssna på vad ledamoten kommer att säga i sitt anförande. För vi har nu en situation på svensk arbetsmarknad där 10 procent av de svenska byggnadsarbetarna är arbetslösa. Vi riskerar allvarliga konsekvenser på sikt för byggbranschen – när 5 000 företag har kursat och nästan 20 000 byggnadsarbetare är arbetslösa. Det finns inga lärlingsplatser ute på byggena – lärlingsplatser gör att vi kan upprätthålla kompetensen i byggbranschen.

Det finns många frågor som rör byggsektorn som borde bekymra den här regeringen väldigt mycket. Men Sverigedemokraterna orkar inte ens ta i de här frågorna. De är ute och pratar i byggbodarna om invandring. Men när det handlar om de arbetslösas situation i byggbranschen gör Sverigedemokraterna och regeringen ingenting. Ni har gjort så att svensk byggbransch har kraschat!

(Applåder)

Anf. 32 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Det blir nästan komiskt när man har lämnat över ett land med över 10 procents inflation och över 28 kronor per liter i dieselkostnad och säger: Det är ni som tog över och som fick detta i knät som har gjort så att byggbranschen kraschat.

Om man har lite insyn i hur det fungerar i byggsektorn borde man förstå att den 10-procentiga inflationen definitivt inte gynnade försäljning av hus eller bostäder över huvud taget. Till det kan man lägga detta med att driva upp dieselpriset till så mycket som över 28 kronor per liter. Vad tror man egentligen att grävmaskiner och andra maskiner som fungerar i anläggningsarbete går på? Man kan inte över en natt ställa om det här till att plötsligt gå på el. En stor grävmaskin kanske dricker 15–18 liter diesel i timmen. Om man då höjt dieselpriset med över 10 kronor per liter kan man väldigt snabbt räkna ut att det blir pengar. Det blir en hel del pengar om det är 8 timmar om dagen – eller kanske 16 timmar om det är tvåskift – 365 dagar om året.

Det är inte konstigt att kalkylerna inte håller för företagen och att företagen sedan tvingas gå i konkurs. De konkurser vi ser i dag är ett direkt resultat av den tidigare regeringens enorma misslyckande på området.

Att man sedan står och påstår att detta är för att vi inte fortsatte med subventionerna gör det ännu märkligare med tanke på att marknaden själv säger att det var tur att subventionerna avslutades när de avslutades. I dag står vi nämligen med tomma lägenheter i nästan alla medelstora kommuner eller i stora delar av Sverige. Det finns till och med tomma lägenheter i Södertälje. Det är inte så att vi har brist på lägenheter överallt, tvärtom. Subventionerna har gjort detta.

Anf. 33 Ingela Nylund Watz (S)

Herr talman! Jag tycker att det skulle ha varit jättespännande att sitta med på något litet hörn eller vara en fluga på väggen när Sverigedemokraterna och regeringen klev in i Rosenbad och började budgetförhandla efter förra valet.

Det är 10 procents inflation, och byggandet håller på att sjunka. Vad gör vi då? Jo, vi tar bort investeringsstödet.

När branschen kanske som mest behövde ett stöd valde regeringen att dra slutsatsen: Nej, det är då vi ska sluta stimulera byggbranschen.

Jag vet inte om det var en klok slutsats. I vilket fall som helst ser vi resultatet nu.

Man har inte presenterat några andra förslag. Om man inte tyckte om investeringsstödet kunde man väl ha presenterat något annat förslag som skulle fått fart på byggbranschen, men inte ens det har man gjort. Sverigedemokraterna är svaret skyldiga till alla de nästan 20 000 byggnadsarbetare som nu tvingas bort från sina jobb och de 5 000 byggföretagare som har tvingats gå i konkurs. Varför har man inte haft någon politik för att hålla igång byggbranschen när alla vet att just byggbranschen är central för att upprätthålla tillväxt i ett land, särskilt i ett land som Sverige?

Jag tror nog att Sverigedemokraterna får gå hem och fundera lite på ifall det håller fram till nästa val att vara svaret skyldig när det gäller varför man har kraschat byggbranschen under den här mandatperioden.

Herr talman! Ärligt talat tror jag inte att de sverigedemokratiska väljare som har känningar i byggindustrin eller som drabbas av Sverigedemokraternas politik på bostadsbyggandeområdet är särskilt imponerade eller känner att de vill hoppa högt av lycka.

(Applåder)

Martin Ådahl (C)

Anf. 34 Martin Ådahl (C)

Herr talman! I dessa dagar, dessa veckor och dessa månader pratas det mycket om ekonomi vid svenska köksbord. Jag noterar själv att alla omkring en frågar: Vad kommer regeringen nu att göra? De oroar sig för sin ekonomi. De oroar sig för sina jobb. De oroar sig för att lönerna har urholkats så mycket. De vågar faktiskt inte konsumera. Det är också det vi ser indikatorer på och ser i prognoser.

Vi har redan sedan tidigare en halv miljon arbetslösa. Det är ett av västvärldens högsta arbetslöshetstal. Det sticker ut, eftersom arbetslösheten faller i resten av omvärlden. Vi har redan konkurser på rekordnivåer. Vi har framför allt en återhämtning som helt kommit av sig. Samtidigt har vi dessutom en återkomst av höga matpriser, som drabbar många hushåll som har det väldigt tufft i vardagen.

Vi har haft en period där den nya regeringen tyvärr har höjt kostnaderna för företagen och för att anställa i stället för att sänka dem. Man har till exempel höjt arbetsgivaravgifter, vilket tyvärr leder till att arbetslösheten stiger.

Till det kommer den extrema osäkerhet som tullkaoset har skapat – det framfördes mycket vältaligt av ledamoten Edward Riedl från Moderaterna. Det är fullkomligt hejdlösa svängningar upp och ned när det gäller tänkta tullsatser, vilket skapar stopp i världshandeln, stopp för investeringar och stopp för anställningar. Vi ser nu hur många av våra tyngsta prognosmakare skriver ned tillväxten dramatiskt. Den återhämtning som inte kom med den här regeringen kommer ännu mindre nu.

Centerpartiets poäng är att i ett sådant här läge måste en regering trots allt göra mycket, mycket mer än att uppmuntra köksrenoveringar. Bekymret är inte att regeringen gör den här förstärkningen av rotavdraget utan att det är det enda man gör. Problemet är allt annat som man inte gör.

Det är ingen större hemlighet att vi i Centerpartiet verkligen älskar rotavdraget. Vi tycker att det är ett utmärkt sätt att slippa svartarbete och ta in en hel bransch i trygghetssystemen och få den att blomstra och betala skatt. Men kära regeringen: Det är på tok för smalt! Det är för små sysselsättningseffekter enligt regeringens egen proposition, herr talman. Vi kan inte vända krisen bara genom att byta köksluckor.

Centerpartiet tycker att vi behöver ett riktigt krispaket som sänker kostnaderna för att anställa, som sänker de arbetsgivaravgifter som regeringen har höjt för alla företag som har drabbats av krisen, inte minst alla exportföretag som får ta emot den första chockvågen av Trumps tullkaos och alla de småföretag på bredden som står för fyra av fem jobb.

Byggbranschen har det oerhört tufft och behöver verkligen sitt, men nu är det många, många andra som borde få slippa kostnader i form av skatt och arbetsgivaravgifter. För de små företagen vill vi ta bort dem helt för de tio första anställda, och vi vill dessutom att de ska få slippa det ganska jobbfientliga sjuklöneansvaret som tränger ut just dem som är mest utsatta på arbetsmarknaden. Vi vill dessutom sänka arbetsgivaravgifterna upp till medianlönen för alla, och för dem med de lägsta lönerna vill vi halvera dem. Då får vi ett krispaket här och nu och i botten också en bättre långsiktig politik för jobb och företagande i landet. Dessutom dämpar det inflationen i ett läge när tullarna riskerar att höja inflationen, för om man sänker kostnaderna dämpar man inflationen.

Sedan tycker vi i Centerpartiet specifikt, eftersom vi diskuterar det här nu, att vi ska göra mer på själva rotavdragssatsningen, eftersom vi parallellt med den ekonomiska krisen även har en kris i klimatpolitiken. Genom att skrota nästan all klimatpolitik har regeringen sett till att vi för första gången på ett halvt sekel har rejält höjda klimatutsläpp på grund av politiska beslut. Vi missar alla klimatmål.

Jag kommer just från en diskussion där det noterades att utsläppen är 5 miljoner ton mer än den kurva som vi hade beslutat om. Det innebär i slutändan enorma kostnader för Sverige, bortsett från att vi inte längre är det föredöme vi en gång var i världen när vår tillväxt var stark och utsläppen rasade. Nu är vår tillväxt svag, och utsläppen rusar i stället. Vi är inte en förebild för någon.

Vi väntar naturligtvis på att regeringen får fram mer grön el och inte på olika sätt blockerar havs- och landbaserad vindkraftsel, men framför allt tycker vi att man även kan göra sitt för att spara el – det är ju det billigaste sättet att få fram mer el. För en normalvilla finns det möjligheter att spara tusentals kronor på ett år till exempel genom en ny värmeväxlare, och Energimyndigheten har räknat ut att man totalt sett skulle kunna spara in el motsvarande två hela kärnreaktorer som då finns tillgänglig för det svenska elsystemet.

Jag noterar att Sverigedemokraterna skrattar, men de får nog läsa rapporterna i stället. Jag vet inte varför man är så emot att spara el. Är det något jobbigt med att man kan spara el genom att isolera och installera värmeväxlare? Till dem som lyssnar på det här och är intresserade av rotavdraget vill jag säga att jag tror att Sveriges installatörer faktiskt tycker att det vore en ganska bra åtgärd både för hushållen och deras ekonomi och för jobben. Vi kanske ska skratta mindre och göra mer.

Därför föreslår Centerpartiet att vi gör mer för pengarna. Vi har ju ett nytt grönt rotavdrag, ett avdrag för grön teknik, som kan användas för att installera laddboxar och solceller och på så sätt förbättra energiläget genom att man sparar energi både för sig själv och för landet. Vi tror att man med samma pengar kan fördubbla det gröna rotavdraget, som det heter, från 50 000 till 100 000 kronor, någonting som för övrigt de som jobbar i branschen har föreslagit flera gånger. De tycker att det är ett jättebra förslag, och undersökningar visar dessutom att det till övervägande del går till landsbygden. Det är ofta där man kan göra dessa förbättringar jämfört med den här förstärkningen som sannolikt går mest till de större städerna. Samtidigt kan man göra extra mycket nytta för pengarna. Den typ av rotavdrag som regeringen föreslår har positiva effekter för hushållen, men problemet är att det tyvärr inte är så enormt jobbförstärkande, vilket man tror att en förstärkning av det gröna rotavdraget skulle kunna vara.

Tyvärr är budgetordningen sådan att vi inte kan lägga fram detta som ett motförslag. Det är helt enkelt inte möjligt, utan det är det som regeringen gör, eller snarare inte gör, i budget som gäller. Men vi kan ändå påpeka att det här hade varit mycket bättre.

Framför allt är frågan varför vi i Centerpartiet i opposition ska vara det riktiga liberala partiet för tillväxt, jobb och företag. Varför talar den här regeringen, som ändå någonstans kallar sig för höger, bara om att vänta och se och ha is i magen i stället för att rädda jobben och tillväxten?

Det här går inte längre. Nya köksluckor är inte fel, men med all respekt: Det kommer inte att ge tillbaka de 150 000 jobb som Tidöregeringens politik har kostat. Vi måste möta den här krisen på allvar och rädda jobben och tillväxten.

Vi behöver vända det här nu, och vi kan göra det grönt. Vi måste agera, och vi måste göra det nu.

Anf. 35 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Nu städar vi upp efter åtta år av skadlig bostadspolitik. Höjt rotavdrag är ännu en välkommen förändring på byggmarknaden, om än tillfällig.

Under åtta års tid var den vanligaste nyheten inom bostadspolitiken att man hade bytt bostadsminister. Det enda verktyg man då hade i verktygslådan var höga subventioner av lägenheter som enligt Riksrevisionen oftast skulle ha byggts ändå. Det gavs också subventioner till lägenheter som aldrig borde ha byggts, och enligt marknaden var det tur att subventionerna upphörde när de gjorde, annars hade vi haft ännu fler tomma lägenheter i dag. De här subventionerna togs för övrigt inte bort av den nytillträdda Tidöregeringen, utan de försvann när den tidigare, socialdemokratiska regeringen misslyckades med att få stöd för sin budget.

Att fortsätta att pumpa in skattepengar i subventioner för att bygga lägenheter på orter där det i dag råder ett överskott på lägenheter är knappast en bra bostadspolitik. Det vi och regeringen nu gör är däremot det som faktiskt behövs. Vi förenklar regler, vi förkortar tiden för byggprocessen, vi ser till att det finns tillgänglig mark att bygga på och vi underlättar också för alla som har ett boende och vill hålla det i bra skick.

I detta sammanhang är rotavdraget bara en mycket liten del som underlättar för alla som vill hålla sin befintliga bostad i skick. Det är dock väl så viktigt att dagens bostadsbestånd underhålls och utvecklas för att fungera även i framtiden.

Man ska dock komma ihåg att rotavdrag inte i första hand är en bostadspolitisk åtgärd. Det är helt rätt att säga att rotavdraget inte leder till särskilt många nya bostäder, och det är inte heller syftet. För nya bostäder finns annan politik, som Sverigehuset, stöd för småhustomter och kortade byggtider.

Rotavdraget har kommit och gått sedan det infördes första gången 1993. Huvudsyftet, då liksom nu, med skattereduktionen var att öka resursutnyttjandet inom byggsektorn och temporärt främja sysselsättningen i ett lågkonjunktursläge i svensk ekonomi. Det har genom åren funnits olika begränsningar, men huvudsyftet har varit detsamma: att främja sysselsättningen i byggsektorn och motverka att byggarbetare som friställs tillfälligt lockas till svartjobb.

Branschen välkomnar en höjd procentsats och hyllar förändringen, då den redan syns i företagens orderböcker. Det är i alla fall den bild jag får när jag pratar med småföretagare inom byggbranschen. Den höjda procentuella gränsen i rotavdraget gör skillnad på riktigt. Extra positivt anser man det vara att man inte får det vanliga avbräcket innan en ny regel införs eller en ny reform börjar gälla. I stället kan man redan nu börja boka in jobben och även påbörja dem.

Den oro som finns kring det nya, förhöjda rotavdraget är kopplad till vad som händer när det löper ut. Kommer det då att bli en dipp? Den oron har jag full förståelse för, samtidigt som en tillfällig höjning är bättre än en permanent, i alla fall om man vill stödja branschen just nu och genom en svår situation.

Jag tycker att det är bra om stöd skapar minimal byråkrati och är enkla för människor att förstå. Rot är enkelt för den enskilde att förstå, och hanteringen är enkel. Grönt rot, som flera partier förespråkar, är däremot en byråkratisk mardröm med högst oklara gränsdragningar. Med tanke på att Socialdemokraternas egna företrädare inte verkar veta var gränsen för vad som avdragsgillt går kan man fråga sig hur vanliga människor ska veta vad som är avdragsgrundande.

Socialdemokraterna lyfter ofta fram den ekonomiskt utsatta människan. Därför är det förståeligt att de ansluter till regeringens rotavdrag i dag. Regeringens rot ger stöd till den som vill göra energieffektiviseringar och tilläggsisolera huset. Men den som är ekonomiskt utsatt har knappast lyxen att kunna fundera över vilka energieffektiviseringar som kan vara aktuella. En ensamstående heltidsarbetande tvåbarnsmamma från Skånes Fagerhult, som har ett tak som läcker och en grund med fuktgenomslag, har helt andra problem och är föga hjälpt av avdrag för solceller eller dyra tekniska lösningar. Mamman från Skånes Fagerhult har däremot stor nytta av rotavdraget när taket ska tätas och grunden fuktsäkras.

Mamman i Skånes Fagerhult är knappast ensam. Antalet personer som har låg eller mycket låg inkomst och som bor i villa eller bostadsrätt är totalt cirka 540 000 personer i Sverige. Av dessa är cirka 100 000 barn. Det är alltså många människor i vårt land som äger sitt boende men har begränsade ekonomiska resurser som kan välkomna ett höjt rotavdrag.

Fru ålderspresident! Människor som behöver ekonomiska förutsättningar för att vidta grundläggande åtgärder för att huset inte ska falla samman behöver inte krångliga, byråkratiska, godtyckliga avdrag för väldigt specifika åtgärder som inte ens partiernas högsta företrädare kan redogöra för regelverken kring. Vi städar upp och förbättrar i det samhälle som alltför länge har fått förfalla. Jag vill med det yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 36 Ingela Nylund Watz (S)

Fru ålderspresident! Tack, Mikael Eskilandersson, för anförandet!

Jag har två frågor till Sverigedemokraterna i den här debatten. Mikael Eskilandersson sa att regeringen städar upp i bostadspolitiken och att det nu ska bli ordning på bygg- och bostadsmarknaden med regelförenklingar, kortare byggprocesser och några ytterligare åtgärder som ännu inte har gett resultat.

Man har avskaffat investeringsstödet men inte kommit med några förslag som i stället för det ska stimulera aktivt bostadsbyggande. Man har arbetat med en typ av administrativa förändringar, vilket nog kan vara bra. Men min första fråga är när krisen i byggbranschen kommer att gå över i och med de förslag Sverigedemokraterna har bidragit till att regeringen arbetar med. Kommer det att vara en helt förlorad mandatperiod med en kraschad byggbransch som inte ser någon återhämtning? När kommer vändningen, Mikael Eskilandersson?

Min andra fråga gäller de 5 000 byggföretag som har gått i konkurs under mandatperioden när SD har varit med och styrt och de omkring 20 000 byggnadsarbetare – man kan uttrycka det som 10 procent av alla Sveriges byggnadsarbetare – som nu går arbetslösa. Vad vill Sverigedemokraterna säga till dem som ser sina kompisar gå arbetslösa eller som själva drabbas av arbetslöshet? Vilket budskap har Sverigedemokraterna till dem i den här svåra situationen?

Anf. 37 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru ålderspresident! Till att börja med är det en sanning med viss modifikation om man påstår att det skulle vara en helt kraschad byggbransch. Det byggs fortfarande i Sverige, och det byggs fortfarande en hel del när det gäller anläggning. Vi har satsat mycket på att förbättra för tåg och lagt mer pengar på att förbättra infrastruktur. Det är till och med så att det inte ens hjälper om vi tillskjuter mer pengar nu, därför att man helt enkelt inte skulle klara av att hantera mer utbyggnad.

Byggbranschen går visserligen dåligt, men många människor har sökt sig över till anläggningssidan, vilket är bra. Det gör ju att man begränsar skadorna. Samtidigt ska vi komma ihåg att situationen uppstod på grund av att vi hade över 10 procents inflation. Att bekämpa inflationen var absolut viktigast. Ett skäl var också att man drev upp dieselpriset till över 28 kronor litern. Som alla vet behöver man grävmaskiner när man börjar bygga hus. De går överlag på diesel. Det är väldigt svårt att på kort tid ställa om hela den branschen till att inte gå på diesel.

Två minuter är också väldigt kort tid för att redogöra för allt vi gör. Men vi gör betydligt mer än den tidigare regeringen gjorde när vi ser till att det finns mer mark, till exempel med de nya strandskyddsreglerna, som Tidöpartierna är överens om att gå fram med. Vi vill dessutom tillsätta en utredning för att gå ännu längre när det gäller att tillgängliggöra mer mark. Jag får återkomma i nästa replik.

Anf. 38 Ingela Nylund Watz (S)

Fru ålderspresident! Jag tycker nästan det är lite rörande när Sverigedemokraternas Mikael Eskilandersson tvingas krumbukta sig kring det faktum att vi har en situation där den svenska byggmarknaden kollapsat och där vi riskerar att få allvarliga problem med kompetensen eftersom många försvinner från byggsektorn.

Många duktiga byggnadsarbetare blir arbetslösa, och byggföretagen blir färre och färre. Under den här regeringens mandatperiod har hittills redan 5 000 företag konkat, och fler riskerar att gå samma väg. Det gör att det inte kommer in några lärlingar på bostadsbyggnadsmarknaden, vilket leder till kompetensförsörjningsproblem.

Det är nästan lite rörande att Sverigedemokraterna tror att ett arbete med regelförenkling, kortare byggprocesser och ökad tillgänglighet på mark ska lösa problemen. Jag håller med om att det kan vara bra åtgärder, men det är inte åtgärder med någon substans.

Regeringen har inte föreslagit något annat än det vi debatterar i dag som på något sätt skulle få igång bostadsbyggandet i Sverige igen. Man sitter på händerna. Man väntar och ser. Man hänvisar till att vi har otur för att omvärldsläget är problematiskt.

Regeringen gör ingenting med de egna instrument man har. Man kan välja att stimulera tillväxt på olika sätt, till exempel genom att stötta hushåll, stötta byggbranschen eller på annat sätt stötta innovation och tillväxt i vårt land. Men regeringen har valt att med precision inte stötta bostadssektorn i Sverige. De kommer inte med ett enda förslag och tar inte upp något av det vi har föreslagit. Om nu investeringsstödet är så förkastligt, vilka andra förslag har då Sverigedemokraterna bidragit med för att få fart på byggandet i Sverige? Jag har inte sett något.

Anf. 39 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru ålderspresident! Det behövs en lång rad förändringar. Det finns inte en sak som löser allting. Man kan alltid säga att subventioner skulle lösa allting, men problemet med subventionerna var att vi nu står med enormt många lägenheter som egentligen inte behövdes. De står tomma. Det finns hundratals lägenheter bara i Södertälje. Det finns lägenheter i varenda småort runt omkring där jag bor, i Helsingborg, Hässleholm och så vidare. Man kan räkna upp i stort sett alla halvstora städer i Sverige och hitta orter som har överskott på lägenheter.

Subventionerna gjorde att man byggde lägenheter i sämre lägen, där det egentligen inte fanns någon efterfrågan. De lägenheter som man byggde i bättre lägen fanns det redan en efterfrågan på.

Det som behövs är mark och pengar. Det får heller inte ta för lång tid. Det är detta som behövs för att man ska få igång byggandet, och det är precis dessa tre saker vi arbetar med. Vi arbetar med att få fram mer mark att bygga på, att människor ska få lättare att låna pengar och att det ska gå snabbare. Det ska inte ta sju år innan man kan sätta ned spaden i marken och påbörja ett byggprojekt. Dessa åtgärder kommer att leda till att byggbranschen går bättre.

Vi måste komma ihåg att byggbranschen redan har börjat visa positiva siffror jämfört med när det var som sämst, det vill säga ett år tillbaka i tiden. Att det var så berodde på att vi hade en extrem inflation, och den måste först bekämpas. Ingen köper ett hus när man inte vet vad räntan kommer att ligga på.

Om inte den regering vi har i dag hade tagit ett så stort ansvar för att trycka ned inflationen är det inte säkert att det hade vänt så snabbt som det ändå ser ut att göra. Byggsiffrorna går faktiskt uppåt i dag. Det kan man kontrollera gentemot de fakta som presenterats.

Martin Ådahl (C)

Anf. 40 Martin Ådahl (C)

Fru ålderspresident! Jag har en väldigt enkel fråga till ledamoten från Sverigedemokraterna, men eftersom ledamoten fokuserade på förslaget om ett grönt rotavdrag och var negativ till det kan vi prata om det också. Den enkla frågan är: Tror ledamoten från Sverigedemokraterna att en höjd subventionsgrad för rotavdrag från 30 till 50 procent, hur bra det än må vara, kan vända den situation vi har i svensk ekonomi? Det har framställts som att detta är svaret på den kris vi har just nu med en halv miljon arbetslösa, ökade kostnader för företagen, ökat antal konkurser och fallande tal för nyföretagande. Därtill har vi ett tullkaos skapat av en nationalistisk, protektionistisk politik från Trumpadministrationen.

Sedan har jag ytterligare en fråga: Varför är Sverigedemokraterna så mycket emot ett grönt rotavdrag? Installatörsföretagen tycker att det är jättebra. Och apropå ensamstående i villor i Skåne, till exempel på Kullaberg, har jag träffat både sådana och andra. Det finns ganska många som har tuff ekonomi och som drabbades stenhårt när vi efter Putins invasion fick elprisuppgångar, vilket vi har fått nu igen. De skulle verkligen vilja ha möjlighet att byta ut direktverkande el mot värmeväxlare. De tycker att det vore jättebra. De företag som också finns i regionen tycker att det vore jättebra att ha den här möjligheten.

Det är inte alls svårt. Det finns jättetydliga listor med vad man får göra och inte göra med ett grönt rotavdrag. Detta vill vi nu utvidga till att gälla även energibesparing. Det skulle vara på precis samma sätt. Man vet vad som gäller och inte. Det är inga konstigheter, utan det är precis som med vanligt rotavdrag. Jag undrar varför det vore så hemskt.

Anf. 41 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru ålderspresident! Tack, Martin Ådahl, för frågorna!

Jag är extra glad över att Martin Ådahl tar replik på mig, eftersom jag då får möjlighet att förklara vad jag tyckte var så enormt roligt med Martin Ådahls anförande tidigare. Det var det faktum att han lade väldigt mycket tid på att prata om hur man kan spara in två reaktorer när vi har en debatt som handlar om rotavdraget. Jag tyckte att det var roligt att han fullständigt lämnade ämnet. Det var faktiskt lite komiskt.

Svaret på frågorna är givetvis att rotavdraget inte är en lösning för hela situationen, men det kan lindra en del av den värsta arbetslösheten. Fler får arbeta för vanliga villaägare som behöver renovera sina hus. Samtidigt är det en bra reform för att människor ska få möjlighet att se om sitt eget hus och kunna göra de renoveringar som vi vet behövs. För detta behövs inte bara gröna renoveringar.

Det som kan vända utvecklingen är allt det andra vi håller på med: mark, pengar och tid. Det är dessa tre grunder för byggande som behövs för att man ska få ett ökat bostadsbyggande. Finns det mark att bygga på, någon som har råd att betala för bostäderna och rimlig tid för byggnation av bostäderna kommer det att byggas. Problemet är när någon av de tre ingredienserna saknas. Det som nu har saknats är kanske framför allt pengar, och det beror på den extremt höga inflationen.

När det gäller det gröna rotavdraget är jag extremt mycket emot att man ska byråkratisera och krångla till allting, och ett grönt rotavdrag krånglar till systemet. Jämför det med ett vanligt rotavdrag, där man slipper allt det och att det måste passa in i en viss mall. Man hamnar ju alltid utanför gränsdragningen.

Martin Ådahl (C)

Anf. 42 Martin Ådahl (C)

Fru ålderspresident! Det är egentligen inget fel med vare sig diskussionen om rotavdrag eller det som nämns här. Problemet är att det enda svaret på vår djupa ekonomiska kris – med alla arbetslösa och tullsituationen – är förändringen i rotavdraget från 30 till 50 procent.

Jag förstår allt det där andra. Det är kanske lite tufft att höra när man håller på med specifika bostadsfrågor, men vi har en större bild här än bara den specifika situationen med rot. Vi måste göra något för att sänka kostnaderna. Ni har höjt kostnaderna för företag att anställa med 13 miljarder kronor och inte ersatt dem med någonting annat. Ni lovade ju att ni skulle sänka kostnaderna för att anställa.

Vi har jättehög arbetslöshet. Vi har en djup ekonomisk kris. Det enda ni gör i den krisen, till och med genom det här förslaget, som ska gå extra snabbt att få igenom, är att höja subventionsgraden. Det är inte tillräckligt. Ni är inte mogna uppgiften. Ni klarar inte av att vända krisen, och minst av allt klarar Sverigedemokraterna det som lovat runt men håller tunt.

De som håller på i branschen och som träffar installatörsföretagen vet ju vad det gröna rotavdraget handlar om. Man ska kunna göra investeringar i både material och annat. Det är inte ett dugg mer byråkratiskt än för det vanliga rotavdraget. Den stora fördelen är att man kan göra energibesparingar och energitillförsel samtidigt.

Återigen: Det mest allvarliga problemet är att ni inte klarar av det här. Nu är krisens stund. Nu klämtar klockan för svensk ekonomi. Ni har misskött ekonomin allvarligt i två år. Arbetslösheten har gått upp, och ekonomin har stagnerat. Nu när klockan klämtar är detta det enda ni har att komma med.