Betänkande 2020/21:SfU17
Riksdagen sa nej till drygt 90 förslag i motioner från allmänna motionstiden 2020. Anledningen till det är att arbete redan pågår inom en del av de områden som motionerna tar upp eller att regelverken redan är tillräckliga.
Motionerna handlar bland annat om föräldraförsäkring, barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag.
Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till drygt 90 förslag i motioner från allmänna motionstiden 2020. Anledningen till det är att arbete redan pågår inom en del av de områden som motionerna tar upp eller att regelverken redan är tillräckliga.
Motionerna handlar bland annat om föräldraförsäkring, barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag.
Debatt om förslag 2020/21:SfU17
Herr ålderspresident! Svenska företrädare berättar gärna om vilket jämställt land Sverige är och lyfter föräldraförsäkringen som ett lysande exempel på det.
Sverige har en mycket generös föräldraförsäkring. Vi har dubbelt så höga kostnader för föräldraförsäkringar som snittet inom OECD. Men frågan är om föräldraförsäkringen är utformad för att nå äkta jämställdhet i dag.
Svenska kvinnor har under småbarnsåren bland de högsta sysselsättningstalen i Europa. Det påstås ibland att det är ett bra mått på jämställdhet. Är sjukskrivningstalen ett bättre mått på jämställdhet, eller är pensionsnivåerna ett bättre mått? Eller visar dessa båda mått på en baksida av föräldraförsäkringen som ingen vågat titta närmare på?
Försäkringskassan visar i en rapport att förstagångsföräldrar som lever i situationer som kan betecknas som jämställda eller otraditionella har högre sjukfrånvaro än de som har en traditionell arbetsfördelning med mannen som huvudförsörjare.
Lägst sjukskrivningsrisk har kvinnor med en partner som tar minst halva ansvaret hemma och det största ansvaret i arbetslivet. Män med huvudansvar för hemarbetet har en högre risk att bli sjukskrivna om partnern tjänar lika mycket eller mer jämfört med den genomsnittliga risken för män.
I föräldrapar som är jämställda i arbetslivet ökar risken för sjukskrivning bland män. En traditionell arbetsfördelning där mannen har det största ansvaret i arbetslivet och kvinnan har huvudansvar för hemarbetet innebär en minskad risk för sjukskrivning - bland männen. Lägst sjukskrivningsrisk har män vars partner tar huvudansvaret både i hemmet och i arbetslivet.
Herr ålderspresident! Inkomstutveckling efter barnafödandet lyfts också fram för att visa att det finns flera bakgrundsfaktorer som påverkar hur man väljer att dela på föräldrapenningen. Hög utbildningsnivå, att vara född i Sverige, särskilt om mannen är född i Sverige, och att bo i en storstadsregion är alla faktorer som ökar sannolikheten för ett mer jämställt uttag av föräldrapenning. Män som saknar inkomst eller som har en låg inkomst avstår i större utsträckning från att använda föräldrapenning när de får barn.
Kan man då öka jämställdheten genom politiska beslut om att föräldrarna ska dela lika på föräldraförsäkringen, eller kommer det endast att ge redan utsatta barn färre dagar hemma med sina föräldrar?
Herr ålderspresident! Coronapandemin är inne på tredje vågen i vårt land, och många familjer sörjer sina nära och kära som inte längre finns bland oss. Coronapandemin har även slagit hårt mot ekonomin. Många har mist sitt arbete, och många företagare säljer just nu sina hus och hem för att kunna betala löner och skatter.
Att i detta läge, som regering i Sverige, lyfta fram familjeveckan för att prioritera ett genomförande av den är en riktigt dålig prioritering, då pengarna behövs bättre för att återstarta Sverige.
Moderaterna står upp för arbetslinjen, för det kommer att behövas fler arbetade timmar för att återstarta Sverige. Vi behöver reformer som ger människor större drivkrafter för att arbeta, som gör det lönsamt för människor att arbeta och som gör det lättare att anställa.
Därför anser Moderaterna att det nuvarande regelverket för föräldraförsäkringen, som försenar inträdet på arbetsmarknaden för utrikes födda kvinnor, behöver ändras. För föräldrar som inte har kommit in på arbetsmarknaden är det avgörande att drivkrafterna för arbete är tydliga och att det är lätt att få in barnen på förskola.
För att stärka arbetslinjen för dem som aldrig har fått sitt första jobb - inte minst utrikes födda kvinnor - bör det krävas kvalificering genom arbete för att man ska få full föräldrapenning. För försäkrade som saknar SGI, sjukpenninggrundande inkomst, bör föräldrapenningen begränsas till tolv månader. Det behövs relevanta lagändringar för att föräldrapenningen för försäkrade som inte har arbetsinkomst ska begränsas till 365 dagar.
Det är företagen som skapar arbeten, och därför är det viktigt att även företagare får ett hållbart familjeliv. Att driva företag kan, särskilt för den som är ensam i företaget, innebära att ett visst arbete måste utföras även om företagaren är ledig för att vårda sitt barn. Detta går inte enligt dagens regelverk.
Herr ålderspresident! Det behövs andra modeller, som stärker flexibiliteten och tryggheten, för att anpassa föräldraförsäkringen efter företagarnas förutsättningar. Detta bidrar positivt till kvinnors företagande och ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.
Med detta, herr ålderspresident, vill jag ställa mig bakom Moderaternas ställningstaganden och yrka bifall till reservation 8 under punkt 4, som vi har tillsammans med Centerpartiet, angående föräldraförsäkringen och företagare.
Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2, som handlar om föräldraförsäkringen. Vi står dock såklart bakom samtliga våra reservationer.
Sverige har i jämförelse med många länder en väldigt generös föräldraförsäkring, och vi ska låta den vara så. I den här kammaren finns det dock lite olika viljor när det gäller hur den ska ta sin form. I det stora hela är vi nog överens. En del vill dock snäva åt och strama åt, och vi vill åt andra hållet. Vissa driver på för en 50-50-fördelning mellan föräldrar, medan vi ser det ur ett barn- och familjeperspektiv. Den ekonomiska delen är dock såklart extra viktig.
För att stärka ekonomin för landets barnfamiljer vill vi höja ersättningsnivån, alltså procentsatsen av lönen som man får ut. Vi vill även höja maxtaket, det vill säga vad föräldern har möjlighet att få ersättning för. Jag pratar nu om föräldraförsäkringen. Detta skulle nog i sin tur automatiskt bidra till att den som har en lite bättre inkomst tenderar att vara hemma lite mer, då förlusten inte blir riktigt lika stor.
Jag tror att man här primärt ska se till familjens samlade ekonomi och inte till var och en. Jag tror nog också att de flesta familjer tänker så och att de vill försöka att få den bästa samlade månadsinkomsten under den tid de har småbarn hemma.
Sverigedemokraternas familjepolitik bygger i stort på frivillighet, valmöjlighet och flexibilitet. Vi har inte för avsikt att krångla och peta.
Vi vet att familjekonstellationer ser olika ut och att alla har olika förutsättningar och olika spelplaner. Det bör man alltid ta hänsyn till.
Herr ålderspresident! I debatten får vi ofta höra från regeringspartierna - främst från Socialdemokraterna - att vi skulle driva en kvinnofientlig familjepolitik. Det är faktiskt en ganska tröttsam debatt. Tycker man inte som Socialdemokraterna är man i någon mening fientlig. Detta ser vi på en rad olika politikområden. Det verkar gå en pandemi inom Socialdemokraterna när det gäller det här, för vi ser nu att fler partier verkar få sig en släng av den sleven.
Vad är det då Socialdemokraterna hakar upp sig på när det gäller vår familjepolitik? Är det att vi vill höja bostadsbidraget för familjer, eller är det att vi vill avskaffa kravet på bostadsyta för få rätt till umgängesbidrag? Är det kanske att vi vill öka tidsramen för att skydda mammornas SGI?
Nej, herr ålderspresident, det är att vi tycker att landets barnfamiljer klarar sig bra utan reserverade månader inom föräldraförsäkringen. Vi tycker att familjerna själva kan styra detta.
Jag antar att detta måste vara riktigt hemskt, herr ålderspresident. Tänk så många år Socialdemokraterna har bedrivit kvinnofientlig familjepolitik i denna kammare - faktiskt under alla år ända fram till att det beslutades i Sveriges riksdag om den första reserverade månaden. Det är faktiskt fler år än vi har drivit att de reserverade månaderna ska tas bort.
Herr ålderspresident! Jag får säga det själv: Jag tycker att vi i Sverigedemokraterna har en riktigt bra familjepolitik. Vi har en rad bra förslag som gynnar familjer och barn. Det som jag nu nämner är saker som inte syns i detta betänkande, då dessa förslag har budgeterats och ses som prioriterade.
Vi föreslår bland annat ett ökat antal dagar vid barns födsel; lite slarvigt kallar vi dessa dagar pappadagar. Detta skulle stärka familjen och möjliggöra för den att knyta band under den första tiden efter förlossningen. Här föreslår vi primärt fem dagar extra. Vi vill dock på sikt utöka det till tio dagar, så att båda föräldrarna kan vara hemma med bebisen den första månaden för att få igång rutiner och knyta an.
Rapporter visar också att föräldrar tenderar att dela mer lika på föräldradagarna ju tidigare de nyttjar dem. Här har vi ett förslag som bygger på möjlighet och frivillighet snarare än tvång och begränsningar.
Utöver detta vill vi dubbla antalet dubbeldagar, från 30 till 60 dagar, för att ytterligare öka flexibiliteten för våra familjer. Vi har valt att inte föreslå att samtliga dagar ska vara dubbeldagar, då det i praktiken skulle innebära att barnet får färre dagar hemma med sin familj.
Som jag nämnde lite snabbt tidigare vill vi också stärka bostadsbidraget för barnfamiljer med låga inkomster. Där vill vi se en höjning av ersättningen men även en höjning av inkomsttaket. Detta är för oss inte minst ett led i att minska barnfattigdomen. Mer om det går att läsa i vår motion.
Herr ålderspresident! I vår kommittémotion har vi över 30 yrkanden om vad vi vill med den svenska familjepolitiken. Vi önskar också åtgärder inom föräldraförsäkringen, där vi bland annat vill ta bort regelkrångel, som jag nämnde tidigare. Det gäller inte minst de kvoterade månaderna, men det gäller även fyraårsregeln. Statistik visar att de kvoterade dagarna har haft förhållandevis liten påverkan på ett jämställt uttag. I stort är det mamman som tar ut föräldradagar det första året, och först när barnet är tre fyra år har man ett någorlunda jämnt uttag.
Den fyraårsregel som finns i dag innebär att dagar utöver 96 dagar förfaller när barnet fyllt fyra år. Det tycker vi är dåligt, och vi vill ha bort den regeln. Med denna regel har 70 procent av barnen dagar som brinner inne, och majoriteten av de dagar som förfaller med fyraårsgränsen är dagar som är reserverade för pappan. Detta gör det hela ännu mer konstigt.
Vi har en föräldraförsäkring som först ger föräldrarna rätt till 480 dagar som kan användas till dess att barnet fyllt 12 år. Sedan väljer man att ta bort dagar som överstiger 96 stycken efter det att barnet har fyllt 4 år. Därefter tar man fram förslag till en ny reform där föräldrar ska kunna vara hemma med barn vid lovdagar fram till dess att de är 16 år. Det är snurrigt och kanske lite onödigt krångligt det här, herr ålderspresident.
Jag vill också passa på att nämna en väldigt viktig översyn som berör många separerade föräldrar i Sverige i dag. Vi behöver skyndsamt få en översyn av underhållsstödet och underhållsbidraget. Som systemet är uppbyggt i dag är det konfliktdrivande. Vi behöver få fram ett modernt och hållbart system. I dag lönar det sig nästan att inte komma överens, och så kan vi inte ha det.
Inom underhållsstödet har det också införts en sexmånadersregel som faktiskt utgör en ekonomisk osäkerhet och ryckighet för den som är mottagare av stödet. Det drabbar ofta kvinnor när samarbetssvårigheterna är tydligare. I dessa relationer förekommer det också ofta våld och hot. I dessa fall ska inte sexmånadersregeln tillämpas, utan prövningen ska göras mer sällan. Detta är en regel som regeringen har drivit fram som missgynnar främst kvinnor och som vi inte kan stötta, utan det här behöver vi verkligen se över skyndsamt.
Herr ålderspresident! Centerpartiet och jag står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3.
Herr ålderspresident! Om jag skulle få göra som jag önskar skulle jag utrusta barnen med en stoppljussignal där de kan trycka rött, grönt eller gult - rött när de inte får vara med och bestämma och inte blir lyssnade på eller grönt när de får tillgång till båda sina föräldrar men också gult när de inte vill vara med och bestämma. Det finns tillfällen när vuxna ställer höga krav på barnen att de ska vara med och bestämma, när barnen bara väntar sig att de vuxna faktiskt ska ta sitt ansvar och att föräldrarna gör det som är det bästa för dem som barn.
Den ekonomiska familjepolitiken berör ofta barn. Barns levnadsvillkor förändras och påverkas starkt av vilka val deras föräldrar gör. Och de beslut som vi fattar i den här kammaren påverkar föräldrarnas val, så det är viktigt att vi har fokus på barnens perspektiv. För deras och för vår skull behöver vi ett mer jämställt samhälle.
Under den första delen i en människas liv är det familjen som är hela samhället. Därför, herr ålderspresident, är det av stor vikt att den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att ge barnen rätten till båda föräldrarna. Föräldraförsäkringen bör anpassas till ett modernt samhälle och arbetsliv och till olika familjekonstellationer samt tydligare premiera ett mer jämställt uttag av föräldrapenningdagar.
För att nå jämställdhet bör man se över ett återinförande av jämställdhetsbonusen, som infördes av alliansregeringen för att med ekonomiska incitament få fler att dela föräldraledigheten mer lika.
Herr ålderspresident! När det gäller bostadsbidragen ska barn som lever med skilda föräldrar ha en bra bostad, oavsett hos vem av föräldrarna de bor. Den här regeln behöver vi också se över. Bostadsbidrag vid växelvis boende kan man få om barnet bor hos en minst tolv dagar per månad. Den tanken är god eftersom ett barn, som jag påpekat, behöver träffa båda sina föräldrar. Men nu är ju inte livet så svart eller vitt; det finns många nyanser däremellan. Det kan ju bli så att barn av olika anledningar någon månad eller två bor färre än tolv dagar hos den ena föräldern, som då förlorar bostadsbidraget. Det leder såklart till en ekonomisk osäkerhet för föräldern, men även barnen kan dras in i detta. I värsta fall kan det bidra till en ökad konfliktyta i familjer som har valt att inte leva tillsammans.
Herr ålderspresident! Jag vill också nämna föräldraförsäkringen och företagande, som också tidigare talare har nämnt.
Det är ingen hemlighet att vi i Centerpartiet vill se fler företag och gärna fler kvinnor som driver företag. När det gäller föräldraförsäkringen och företagande måste vi underlätta och se över den ordningen.
Dagens struktur bidrar till att färre kvinnor än män driver företag, samtidigt som vi ser att män som driver eget företag är den grupp som tar ut minst föräldraledighet. Föräldraförsäkringen, som gäller för anställda, ska så långt som möjligt också gälla företagare, oavsett företagsform. Men vi måste också förstå att småföretagare kan behöva hantera vissa administrativa uppgifter för att styra sitt företag under föräldraledighet. Det anser vi i Centerpartiet att man ska kunna göra utan att förlora sin föräldrapenning.
Herr ålderspresident! Även om vi inte tycker om det får vi väl inse att alla beslut som vi fattar i den här kammaren inte alltid får önskad effekt och att det ibland tar lite längre tid än vad vi egentligen har tålamod med. Men då måste vi anstränga oss lite mer.
Den ekonomiska familjepolitiken behöver få en tydlig inriktning för ett mer jämställt samhälle med barnens bästa för ögonen, så att de kan trycka grönt.
Herr ålderspresident! Förr löste politiken de sociala problemen. I dag skapar politiken tyvärr problemen i stället. Barn blir fattiga därför att deras föräldrar gjorts fattiga av den politik som förs nu.
Förra året valde januaripartierna att sänka skatten med 30 miljarder i stället för att ta bort den extra skatt som alla sjukskrivna betalar. Barn till sjukskrivna görs då fattiga för att någon som tjänar cirka 60 000 ska få ytterligare lättnader. Det är inte en ansvarsfull politik. Att inget annat parti än Vänsterpartiet i den här kammaren ville ta bort straffskatten för de sjuka är för mig svårt att begripa.
Bris har nyligen kommit med en rapport som visar att barn har haft det extra svårt under det senaste året. I Sverige växer den ekonomiska eliten och barnfattigdomen sida vid sida. Skillnaderna ökar snabbast här i välfärdslandet Sverige. I stället för ekonomiskt pressade barnfamiljer är det storföretag som delar ut bonusar som får skattebetalarnas coronastöd.
Herr ålderspresident! Vissa barn tycker att det är tråkigt att resan till fjällen har blivit inställd men ser fram emot nästa års äventyr. När pandemin är över ska allting bli som vanligt. I samma stad lever barn som åker på lyxiga fjällsemestrar och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. Därför är det anskrämligt att alla andra partier motsatte sig Vänsterpartiets förslag om extra bostadsbidrag till barnfamiljer som har det tufft ekonomiskt. Oro över familjens ekonomi smittar av sig på barnen. De som har det sämst ställt kan kanske inte ens bo kvar. Tänk hur det skulle kännas att behöva flytta runt och att inte kunna ge ditt barn trygghet. Tänk hur det skulle kännas att inte ens kunna försörja barnen. Ta in den smärta som dessa föräldrar känner!
Jag växte upp i Skärholmen, där jag fortfarande bor, under en tid då Stockholm inte var så uppdelat. Skolan var navet för alla oss ungar som bodde där. Den hade relativt små klasser, bra med resurser och elever med olika bakgrund. Det satsades också på fritidsaktiviteter. Jag och syrran, döttrar till en städerska och en metallare, kunde alltså delta i allt från Vår teater till handboll.
I dag ser vi i stället att barnen i Skärholmen inte finner tryggheten i att lära känna varandra. De går antingen i den skola som ligger närmast, eller så reser de genom halva stan till en annan skola. Föräldrar vill ju barnens bästa och försöker trygga framtiden långt från förorten eftersom man inte litar på att kvaliteten i den närmaste skolan är densamma som på skolorna i innerstaden.
Vi ser också att få barn har fritidsaktiviteter. Det gäller särskilt tjejer. Det är inte billigt att ha en fritidsaktivitet, och om man kämpar för att försöka få ihop pengarna till mat går fritidsaktiviteten bort. Det finns barn som hittar på semesterminnen eftersom de inte har lämnat stadsdelen under sommaren. Till och med barnens hälsa och tillgång till vård präglas av var de bor och vilken ekonomi familjen har.
Herr ålderspresident! Det som egentligen borde orsaka en kraftig storm tiger vi ihjäl. Det här är inte värdigt. Fattigdom kan drabba oss alla. Om inte coronapandemin har fått oss att inse det vet jag inte vad som skulle kunna göra det. Den som blir sjuk eller förlorar jobbet kan i dag inte lita på att ett skyddsnät finns. Efter Alliansens omläggning av socialförsäkringssystemen 2009 får rekordmånga barn växa upp i en familj utan pengar. Det är vanligt folk som du och jag. Det är tidigare lärare, snickare och bruksjobbare, människor som har skadat sig i jobbet eller som har haft oturen att få en kronisk sjukdom, som nu står utblottade. Det drabbar dem enormt hårt. Det drabbar deras familjer obeskrivligt hårt.
Det handlar om att inte kunna ge sitt barn en fin födelsedag med presenter och tårta, att inte ha råd med en vårjacka, en påsklovsaktivitet eller ordentliga skor. Det handlar om att inte ha råd att åka bort under sommaren eller att ens kunna ge ditt barn möjlighet att åka på kollo. Försök att sätta er in i den känslan! Ursäkta språket, men det känns för jävligt.
Den av regeringen och januaripartierna borttagna värnskatten i budgeten kostar drygt 6 miljarder varje år. Tänk bara vad de pengarna hade kunnat göra för att ge barn och familjer bättre villkor. I stället får Volvos vd 2 ½ miljon extra årligen.
Herr ålderspresident! Verkligheten ser ut som den gör. Det blir större skillnader. Fler lever med pressad ekonomi. Andelen barnfamiljer som har det riktigt dåligt ställt ekonomiskt har fördubblats sedan 00-talet. Bortser man från de familjepolitiska insatserna skulle det handla om en fjärdedel av de svenska barnfamiljerna - en fjärdedel!
Sverige har under samma tid sett till att toppa ligan i antal miljonärer. Och mer kommer den vägen. En familj får hela huset vårstädat, och kalaset betalas av oss skattebetalare. Så ser Sverige ut i dag. Så här används den politiska makten. Men vad är det för dumheter? Jo, det ska jag tala om för er. Det är regeringens och resterande januaripartiers ekonomiska politik. Det är det som vi måste förändra.
Sedan slutet av 90-talet har den omfördelande effekten av samtliga socialförsäkringar till barnfamiljer nästan halverats. Ensamstående kvinnor med barn har det allra tuffast. Ensamstående mödrar är ett socialt problem igen 2020, på grund av att politiken har gjort dem fattiga. Det beror inte på något annat än just precis det. Vi måste ha klart för oss vilket ansvar vi, de politiska partierna, har för det.
Vänsterpartiet satsar i stället på familjerna. Arbetsvillkoren måste bli bättre och lönerna högre. Alla ska ha rätt till heltid, och föräldraförsäkringen ska ge trygghet och ersättning när du har skaffat barn. Vi måste höja ersättningsnivåerna i våra socialförsäkringssystem. Du ska inte behöva bli fattig för att du förlorar jobbet eller blir sjuk. Alla sjuka ska få den ersättning de har rätt till. Fler jobb och bra barnomsorg gör att föräldrar kan gå ut och jobba medan barnen har det bra på förskolan.
Vi har de senaste åren föreslagit satsningar på bland annat sjukersättningen och höjda pensioner. Våra förslag skulle också innebära att fler än i dag får rätt till bostadsbidraget. Det skulle göra skillnad för dem med allra lägst inkomst.
Herr ålderspresident! För mig är det obegripligt att familjers väl och ve inte kommer före de stora bidrag som nu kommer att gå till landets höginkomsttagare. Det är ynkligt.
I detta betänkande lyfter vi särskilt upp frågan om att underlätta för ensamföretagare att vara föräldralediga. Det är viktigt att det finns en trygg grund och ett fungerande socialt skyddsnät även för företagare, herr ålderspresident. För ensamföretagare är det svårare än det är i andra företag att anställa en vikarie. Vikarien måste sättas in i arbetet, och det kräver att arbetet görs överlappande. Det går ofta inte för ensamföretagare, till exempel av ekonomiska skäl eller på grund av knepiga arbetstider. Dessutom måste det ske en ganska stor kunskapsöverföring. Samhället behöver därför underlätta för ensamföretagare att vara föräldralediga, till exempel genom att staten finansierar delar av vikariens utbildningstid.
Jag vill med det yrka bifall till reservation 9.
Herr ålderspresident! Det var ett långt och omfattande anförande vi hörde från Vänsterpartiets representant på området i dag. Jag blir lite nyfiken på seriositeten i anförandet. I betänkandet har Vänsterpartiet ett förslag inom familjepolitiken. Men nu står man här och breder ut sig om att man tycker en väldig massa saker.
Vad gjorde ni under hela höstens allmänna motionstid då man faktiskt på riktigt kan lägga in skarpa yrkanden till riksdagen om vad man vill med den svenska familjepolitiken?
Min fråga till ledamoten är därför: Vad vill Vänsterpartiet egentligen med den svenska familjepolitiken?
Herr ålderspresident! Under allmänna motionstiden lägger vi fram olika förslag. Vi har lagt fram förslag tidigare, och de gäller fortfarande och är en del av vår politik. Det jag presenterar här är alltså Vänsterpartiets politik. Den återspeglas också i de budgetmotioner vi har lagt fram.
Herr ålderspresident! Jag håller med om delar av det ledamoten tog upp. Vi ser en ökad barnfattigdom och en ökad ekonomisk kris ute bland landets familjer.
I höstas motionerade vi därför om ett familjestöd riktat till familjer, kopplat till coronapandemin. I vår budget stärker vi också bostadsbidraget. Vi höjer inkomsten med 25 000 och hyrestaket för rätt till bostadsbidrag med 500 kronor. Vi har också lagt fram förslag om ett särskilt bidrag till ensamstående föräldrar, som vi ser är särskilt utsatta. Den största gruppen här är kvinnor som lever under ekonomiskt svåra förhållanden. Det här är riktiga förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram i sitt politiska arbete och inte bara står och pratar om i kammaren.
Jag hade gärna sett lite fler förslag från Vänsterpartiet i betänkandet, förutom det från ledamoten Varas själv om att underlätta föräldraledighet för företagare. Som före detta egenföretagare kan jag skriva under på detta, för jag vet precis hur det var under småbarnsåren.
Men jag hade som sagt gärna sett lite mer matnyttigt i betänkandet om vad Vänsterpartiet på riktigt vill med familjepolitiken.
Herr ålderspresident! Det SD försöker göra är att förminska vår politik. Vi har lagt fram budgetmotioner om att få in intäkter från de rikaste i landet för att kunna driva en omfördelningspolitik, vilket Sverigedemokraterna inte har i sina budgetar.
Man kan lämna in jättefina motioner och försöka täcka alla områden. Men om man inte är villig att göra en omfördelning kommer inget att ske, för det måste finansieras av statskassan.
Vi har lagt fram vår politik. Arbetet i riksdagen funkar så att man inte alltid motionerar om allt på alla områden. Men våra tidigare motioner gäller fortfarande, och de går att se i våra budgetmotioner.
Herr ålderspresident! Enligt FN:s konvention om barnens rättigheter är familjen samhällets naturliga och grundläggande enhet.
Familjens betydelse har alltid betonats av oss kristdemokrater ända sedan partiet bildades 1964, och vikten av fungerande familjer är knappast mindre i dag. I vår partimotion på över 50 sidor med 36 yrkanden beskriver vi tydligt vilka förändringar vi ser som nödvändiga på det familjepolitiska området.
Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men för att spara tid yrkar jag endast bifall till reservation nummer 6 om föräldrapenningen, som vi har tillsammans med Sverigedemokraterna.
Herr ålderspresident! "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" är ett citat från ett tal som Esaias Tegnér höll 1820. Jag tänkte på det när jag läste i statsministerns regeringsförklaring om hur han tänker kring det våld och den kriminalitet som skapar otrygghet i vårt Sverige. Han räknar upp ett antal åtgärder och satsningar som regeringen vill göra för att, som han sa, ta täten i detta viktiga arbete.
Statsministern nämner att skolan, socialtjänsten, det lokala näringslivet och våra folkrörelser har viktiga roller att spela, men jag kan inte släppa att han inte nämner familjen. Han säger inte ett enda ord om familjen.
Vad är poängen med att prata om tiotusen fler polisanställda om man inte har med familjeperspektivet och föräldraansvaret? Om vi inte får med oss föräldrarna kommer inte tiotusen fler polisanställda att räcka. Frågan som måste ställas är: Finns det något viktigare i ett brottsförebyggande arbete än just familjen?
Herr ålderspresident! Sverige behöver verkligen en familjepolitik som underlättar familjebildning, som ökar föräldrars möjlighet att tillbringa tid med sina barn, som stärker familjernas ekonomi och som skapar förutsättningar att kombinera familjeliv med arbete och karriär.
Vi kan aldrig runda familjepolitiken om vi vill komma åt en del av de samhällsproblem som vi brottas med i dag. Det är min bestämda övertygelse att trygga och välfungerande familjer är avgörande, inte bara för i det förebyggande arbetet utan för att samhället som helhet ska fungera och växa sig starkt.
Herr ålderspresident! Varje familj är unik. Det ser vi i dagens familjebildningar. Kärnfamiljen finns kvar men kompletteras av sambor, ensamstående, ombildade familjer, samkönade par och så vidare. Trots olikheter ska alla familjer få samhällets stöd för att kunna fungera så bra som möjligt och få vardagen att gå ihop.
Det är just denna mångfald som gör det så uppenbart att familjepolitiken inte passar in i system- och regelperspektiv. Varje familj har sitt unika livspussel att lägga, och vi kristdemokrater är på det klara med att det är föräldrarna, inte vi politiker på Helgeandsholmen, som vet bäst hur just deras familj behöver lägga upp sitt familjeliv.
Därför står vi bakom en helt fri föräldraförsäkring och avvisar all form av kvotering. I Kristdemokraternas partimotion finns i klartext en rad åtgärder som syftar till att stötta familjerna att hitta sina lösningar och att välja den barnomsorgsform som passar dem och deras barn bäst.
Herr ålderspresident! Det är värt att notera att det saknas ett folkligt stöd för att begränsa vilka former av barnomsorg som familjer ska kunna välja och för att politiker i större utsträckning ska bestämma vem som ska vara föräldraledig och hur länge. Det är enligt undersökningar precis tvärtom.
En Sifoundersökning 2018 gav massivt stöd för åsikten att föräldrar ska få bestämma själva. På frågan om det är föräldrarna eller riksdagen som ska bestämma hur föräldraförsäkringen ska tas ut svarade 76 procent, fler än tre av fyra, föräldrarna. Bland LO:s medlemmar var andelen ännu högre, 80 procent, eller fyra av fem.
Vi kristdemokrater vill se en generös men samtidigt flexibel föräldraförsäkring och föreslår därför ett fritt uttag under tre år i föräldraförsäkringen. Dagens regler medger en relativt flexibel användning av föräldraförsäkringen endast under barnets första levnadsår.
Föräldraförsäkringen är individualiserad. Föräldrarna har rätt till hälften av dagarna vardera. Det är en bra betoning av att båda föräldrarna har betydelse för barnet, och det ger båda föräldrarna möjlighet till en nära kontakt med sitt barn. Detta är vi kristdemokrater mycket positiva till.
Men vi vet också att föräldraskapet är ett gemensamt åtagande. Det är också därför vi menar att föräldrarna själva ska få avgöra om dagar ska överlåtas och användas på ett annat sätt och i så fall hur många. Enkelt uttryckt: Vi vill se ett system som är mindre fyrkantigt. Ju mer fyrkantigt ett system blir, desto mindre bra passar det de olika unika familjer som finns där ute i vårt land. Det är också därför vi ska avvisa och motsätta oss kvotering i föräldraförsäkringen och ta bort den kvotering som i dag finns.
Herr ålderspresident! Givetvis står jag bakom samtliga förslag och reservationer från Liberalerna, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 19 under punkt 9.
Herr talman! Sverige ska vara ett jämställt, barnvänligt och föräldravänligt land. En central del av detta är att det finns en väl utbyggd och offentligt finansierad förskola som gör att föräldrar kan kombinera jobb och föräldraskap under barnens uppväxt. En annan hörnsten är rätten till betald föräldraledighet, det vill säga föräldraförsäkringen tillsammans med lagstiftning om föräldraledighet.
Familjerätten måste i dag vidgas, eftersom familjer kan se så otroligt olika ut. Ekonomiskt utsatta familjer måste värnas lite extra. Familjer kan som sagt se ut på många olika sätt, och alla föräldrar ska ha möjlighet att kombinera jobb och föräldraskap vilken situation man än har. Vi vill ha en modern, valfrihetsinriktad familjepolitik som ökar jämställdheten och uppmuntrar till arbete. Ett jämställt föräldraskap är bra för barnen, familjen och samhället. Därför har Liberalerna förslag om en i grunden helt ny föräldraförsäkring, som beskrivs väl i våra parti- och kommittémotioner.
Herr talman! En modern och bra familjepolitik gör det möjligt för föräldrar att kombinera arbetet med föräldraskap, så att barn får tillgång till sina föräldrar. För att vi ska få ett jämställt föräldraskap är ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen viktigt och avgörande. Efter att barnen kommer börjar kvinnor tappa i löneutveckling medan sjuktalen går upp, vilket statistiken tydligt visar. Detta beskrevs mycket väl av en tidigare talare i debatten, Ann-Sofie Alm från Moderaterna.
Det här får enorma konsekvenser för kvinnors livslön. Det gör i slutändan att de tjänar i genomsnitt 3,6 miljoner mindre än männen. Eftersom huvudansvaret för barnen hamnar på kvinnan arbetar kvinnor deltid i mycket större utsträckning. Det gör att hälften av alla kvinnor födda på 50talet kommer att bli fattigpensionärer med en beräknad pension under 8 000 kronor i månaden. Detta är inte bra. Det är egentligen en katastrof.
Herr talman! Den 1 januari 2019 ersattes vårdbidraget med omvårdnadsbidraget. Omvårdnadsbidraget syftar till att ge stöd åt föräldrar som vårdar ett barn med någon form av funktionsnedsättning. Liberalerna flaggade tidigt för att förslaget saknade den flexibilitet som var nödvändig för att ersättning skulle kunna ges i efterhand, när behovet uppstått, och inte enligt förväntat behov.
Tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna föreslog vi därutöver att särskilda bestämmelser om den gamla handikappersättningen för blinda och gravt hörselskadade skulle finnas kvar, eftersom den föreslagna reformen riskerade att bidra till försämringar för dessa personer och deras anhöriga. Trots kritiken framhöll regeringen att omvårdnadsbidragets syfte inte var att orsaka åtstramningar eller förändringar av tidigare ersättningar utan att öka transparensen och skapa bättre förutsättningar för den enskildes behov. De orden är vi ju alla eniga om.
Liberalerna har tidigare framhållit, herr talman, att omvårdnadsbidraget och det nya systemet försvårat möjligheten att få stöd. Det nya systemet har dessutom medfört längre handläggningstider och krångligare administration. Många har hamnat utanför. Inspektionen för socialförsäkringen påvisade i sin granskning så sent som förra året att omvårdnadsbidraget lett till högre trösklar. Det är svårare att få det, och det har som jag sa lämnat människor utanför. Det är svårare att nå upp till de ersättningsnivåer som man tidigare haft.
För barn med funktionsnedsättningar, vilka Liberalerna tidigare befarat inte skulle erbjudas tillräckligt stöd, är nu livet ännu mer ansträngt. I granskningen framförs att Försäkringskassans arbete med ersättningar till föräldrar med barn som har grav hörselnedsättning inte följer praxis. I valet mellan skäliga villkor för dem som är i störst behov av samhällets stöd och en bekväm byråkrati måste vi i kammaren alltid välja det förstnämnda. Men verkligheten där ute har blivit det sistnämnda.
Herr talman! Liberalerna menar att omvårdnadsbidraget måste ge utrymme för stöd i de situationer som lagstiftaren inte kunnat förutse för att försäkra att människor inte står utan ersättning som de har rätt till. Regeringens syfte var ju inte, enligt vad de själva säger, att omvårdnadsbidraget skulle ge upphov till förändringar eller åtstramningar för dem som tidigare fått ersättning. Men det har det gjort. Allt visar att omvårdnadsbidraget orsakat att familjer står utan stöd som de tidigare haft och som de fortsatt har rätt till.
Regeringen har tidigare vidtagit åtgärder för att ge Försäkringskassan möjlighet att förlänga vårdbidraget fram till den 1 juli 2022. Dessutom har regeringen i samråd med Liberalerna beslutat att öka anslaget till myndigheten i syfte att korta handläggningstiderna. Men det har inte hjälpt. Familjer som tidigare fått ekonomisk ersättning får inte det stöd som de har rätt till, och andra familjer får ett mycket lägre stöd än det som de tidigare haft och som de har rätt till, enligt det nya regelverket.
Jag yrkar bifall till reservation 19.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Signe, Majbritt, Lisbeth, Hannah och Saga - kvinnor i rakt nedstigande led. Signe föddes innan det fanns rösträtt för kvinnor i Sverige. Signe har haft min dotter Saga i sitt knä.
Varför berättar jag om detta i en debatt om familjepolitik? Jo, för att jag vill illustrera hur förutsättningarna för familjer i Sverige har förändrats på relativt kort tid. När Signe fick sitt första barn, det vill säga min mormor, var det inte någon större fråga vem som var ansvarig för familjen. Det fanns ingen barnomsorg, inget barnbidrag och ingen föräldraförsäkring. De som arbetade var beroende av sin familj för att klara av att ta hand om barnen.
När min mamma Lisbeth föddes, 1955, deltog kvinnor i högre utsträckning på arbetsmarknaden som en konsekvens av andra världskriget. Föräldraförsäkringen existerade inte. Men det fanns en moderskapsförsäkring på sammanlagt 1 080 kronor. Barnskötsel under arbete var fortfarande i huvudsak en huvudvärk för familjen, även om det första statsbidraget för barnomsorg utdelades redan 1944 under socialminister Gustav Möller, en socialdemokrat som jag noterat att Moderaterna nu gärna hyllar på sitt Instagramkonto. Det är lite roligt.
År 1974, tre år innan jag föddes, infördes föräldraförsäkringen. För första gången fick båda föräldrarna möjlighet att få ekonomisk ersättning för att vara hemma med sina barn. Män tog i snitt ut 0,5 procent av föräldraförsäkringen det där första året. Min mamma jobbade som affärsbiträde under större delen av min uppväxt, från början deltid och sedan heltid. När hon arbetade var jag hos dagmamma. Det var den vanligaste formen av barnomsorg där jag bodde och växte upp.
År 1998 var mäns uttag av föräldrapenningen 10 procent och kvinnors uttag 90 procent. Två år senare fick jag min första dotter. Vi var de enda på föräldrautbildningen som planerade att dela lika på föräldraförsäkringen. De flesta tyckte inte att det var så konstigt att min partner ville vara föräldraledig med sitt barn. Desto mer skeptiska var de till mig - att jag som mamma inte ville ha hela föräldraförsäkringen för mig själv. Vilken typ av mamma är man då? Jag förklarade att det ju inte i första hand handlade om mig utan om vårt barns möjligheter att ha en viktig relation till båda sina föräldrar. Det verkade vara lite svårt att begripa.
För den som är hemma mest under barnets första år innebär det allt som oftast även att den har huvudansvaret för familjen resten av livet. Det finns väl dokumenterat. Det får såklart resultat i form av både löneutveckling, karriärmöjligheter och pension. Det gör det för alla kvinnor, även för dem som inte skaffar barn, eftersom normen - förväntningen från samhället - gör att man fortfarande räknar med att det ser ut så här.
År 2017 föddes min yngsta dotter. Ett år senare, i slutet av 2018, tog män ut 29 procent av föräldrapenningen och kvinnor tog ut 71 procent. Skillnaderna är fortfarande stora, men det går framåt på flera fronter. På den föräldrautbildning vi gick då berättade man nämligen hur det slår på ekonomin för den som tar ur merparten av föräldraförsäkringen. Jag kan säga att det var ganska många som satt med hakan i knät på den utbildningen. Det var många som inte alls kunde föreställa sig att det skulle bli så stor skillnad på vad du får ut i pension.
Men det här vet ju vi som sitter i den här kammaren och fattar beslut. Ändå är väldigt svårt att få stöd för att reformera föräldraförsäkringen på sikt så att man kan ändra dessa normer. Det finns en del som käckt slänger ur sig: "Gör bara andra val!" Om det vore så enkelt skulle mycket i världen se annorlunda ut. Men vi styrs av både lagar och normer. Som tur är går båda att påverka - om man vill.
Herr talman! Något som det inte talas lika högt om är vad det ojämställda ansvaret betyder för dem som i mindre utsträckning är föräldralediga, vabbar och tar ansvar för familjens sociala band. Det är att män blir mer ensamma.
Kamratposten gjorde 2018 en omskriven undersökning om vem som barn helst pratar med om de är ledsna. Av 1 700 barn som svarade angav de flesta att de helst pratade med sin mamma eller en kompis. Först efter "ingen alls" kom pappa.
En undersökning från sociologiska institutionen vid Stockholms universitet visar bland annat att risken för skilsmässor ökar i relationer där män inte tar ut föräldraledighet. När relationerna tar slut blir väldigt många män ensamma. Nästan var femte man i Sverige saknar en vän. Det är inte så konstigt, för den som tar ansvaret för familjen producerar också det sociala kittet. Ensamhet och brist på relationer leder dokumenterat till sämre hälsa, ökad risk för depression och i värsta fall till för tidig död.
Kommer ett mer jämlikt uttag av föräldraförsäkringen att lösa alla dessa problem? Självklart inte; det är inte magi vi pratar om. Det behövs naturligtvis mer. Men det har betydelse. Hur vi förväntas bete oss, normer, påverkar våra livsval.
Herr talman! På Signes tid fanns det inget barnbidrag. Det allmänna barnbidraget infördes först 1947. Då var det 260 kronor per barn och år, och i dag uppgår det allmänna barnbidraget till 1 250 kronor per månad.
Min äldsta dotter har gett mig mitt första barnbarn. Hon ville mer än allt dela föräldraförsäkringen med Xzerxez pappa, men så kunde det tyvärr inte bli. Är man ung då man får barn är ens ekonomiska muskler tunna. Men om man har fått lära sig att vara varsam med sina resurser och om det finns trygghetssystem går det. Förra mandatperioden höjdes underhållsstödet och så även inkomstgränsen för bostadsbidraget, grundnivån i föräldrapenningen samt barnbidraget, som innan dess inte höjts på hela tolv år. Det är reformer som bidrar till att Saga själv kan klara av föräldraledigheten och föräldraskapet tills hennes sons pappa kan vara delaktig i hans liv. Marginalerna är små, men hon klarar det själv och kan därmed också välja vilka som ska finnas i hennes familj. Det är en lyx som hennes gammelgammelmormor Signe inte hade.
Nu har mitt barnbarn precis börjat förskola, och hans mamma börjar på ett nytt jobb i veckan samtidigt som hon studerar, eftersom hon har tänkt att i framtiden bli polis. I de flesta hushåll i dag är det två heltidsarbetande. Reformerna har ökat arbetskraftsdeltagandet så att kvinnor i Sverige ligger i topp. Men det är också svårt ibland när man är två heltidsarbetande föräldrar. Olika yrkesroller ger olika möjligheter att vara flexibel, att kunna jobba in en halv dag för att ta med sina barn för att låt oss säga pröva ut glasögon. Det är inte inom alla yrkesgrupper som man kan göra det, särskilt inte inom LO-kollektivet.
Vi socialdemokrater vill att livet som förälder ska bli lättare genom några extra dagar per förälder som du kan använda för att vara delaktig i dina barns liv. Vi har kallat reformen föräldraveckan. Det är helt enkelt ett sätt att fortsätta att bygga på och utveckla den ekonomiska familjepolitik som tjänat Sverige väl. Det har som bekant hänt en del sedan Signe föddes, och vi tror att familjepolitiken behöver följa med sin tid.
Den ekonomiska familjepolitiken har tillsammans med andra reformer gett människor friheten att välja hur de vill leva sina liv. Det är effekten av socialdemokratisk familjepolitik under 100 år.
Herr talman! Den ekonomiska familjepolitiken syftar till att vi, genom gemensamma insatser, ser till att barn växer upp i trygga miljöer och får det stöd de behöver och att deras föräldrar eller vårdnadshavare har de ekonomiska förutsättningar som behövs för att det ska bli verklighet. Den syftar också till att jämna ut ekonomiska klyftor och stärka jämställdheten. Den ekonomiska familjepolitiken är central för ett välfärdsland som Sverige och har sina rötter långt tillbaka i historien.
Miljöpartiet lägger i det här betänkandet fram förslag om att bekämpa barnfattigdomen, stärka barnfamiljernas möjligheter på bostadsmarknaden, trygga barns uppväxtmiljö och stärka jämställdheten på arbetsmarknaden och i vardagen genom en bättre fördelning i föräldraförsäkringen. Växande segregation, barnfattigdom, brister i jämställdheten - det är problem i välfärdslandet som vi behöver möta och göra någonting åt. Flera av de åtgärderna ligger i den ekonomiska familjepolitiken.
När barn växer upp i osäkra familjeförhållanden eller osäkra boendeförhållanden påverkas väldigt mycket runt barnet på ett negativt sätt. I en rapport från Socialstyrelsen för några år sedan uppskattades att mellan 10 000 och 15 000 barn befann sig i någon form av hemlöshet. Ungefär dubbelt så många hade någon förälder i hemlöshet. Så här har det tyvärr sett ut länge.
I en av Miljöpartiets kommittémotioner listas ett antal reformer som behövs för att bryta de dåliga boendeförhållandena för barnfamiljer. Vi måste komma bort från vräkningar av barnfamiljer. Vi vill bland annat att bostadsbidraget och bostadstillägget ska stärkas och förbättras. Vi behöver bygga ett socialt hållbart samhälle där vi bryter de dåliga mönstren och skapar tillhörighet och integration i stället för segregation och där vi bekämpar barnfattigdomen. Här är familjepolitiken avgörande, även om det också behövs en rad andra åtgärder.
Men vi behöver skruva upp ambitionerna. Barnbidraget, underhållsstödet och bostadsbidraget är viktiga, särskilt för de hushåll som har lägst inkomst. Vi behöver kontinuerligt se över och höja ersättningsbeloppen för att minska inkomstklyftorna.
Vi är ett jämställt land. Jämställdheten ligger på en hög nivå i Sverige i en internationell jämförelse; det vet vi alla. Men det betyder inte att vi ska känna oss särskilt nöjda. Löneskillnaderna och skillnaderna både i hemmet och på arbetsmarknaden är fortfarande påtagligt stora.
En nyckel till ett mer jämställt samhälle, ett mer jämställt arbetsliv, mer jämställda inkomster, mer jämställda pensioner och mycket annat ligger i uttaget av föräldradagarna i föräldraförsäkringen. Kvinnor står för den absoluta majoriteten av de uttagna dagarna. Det här måste vi göra någonting åt. Under barnets två första år är det bara var femte dag i föräldraförsäkringen som tas ut av papporna. Det här skadar jämställdheten. Det är inte bra för familjen, och det är inte bra för barnet.
Vi har försökt länge nog nu med olika metoder och incitament, och det enda som visar sig fungera för att skapa ett mer jämställt uttag är att göra föräldraförsäkringen mer individuell. Fler dagar behöver reserveras för vardera föräldern. Vi har en utredning på bordet sedan 2017 som föreslår ett tredelat uttag där vardera föräldern tar ut en tredjedel och den sista tredjedelen kan överlåtas, mellan föräldrarna eller till någon annan närstående till barnet. Miljöpartiet vill genomföra förslagen i utredningen men konstaterar, inte minst efter dagens debatt, att stöd för det tyvärr saknas bland riksdagens partier.
Herr talman! Vi fortsätter driva på för ett barnvänligare och familjevänligare samhälle och en starkare jämlikhet utifrån våra förslag, som bland annat finns i de motioner som behandlas i detta betänkande. Men vi kan ändå konstatera att flera bra reformer på familjepolitikens område är genomförda eller på väg att genomföras med Miljöpartiet i regering. Jag ska ta upp några aktuella exempel.
Från och med halvårsskiftet, den l juli, höjer vi underhållsstödet med mellan 100 och 150 kronor per månad och barn. Det är en träffsäker fördelningspolitisk åtgärd för ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, som nu kommer att kunna erbjuda en bättre ekonomisk situation för sina barn. Den stärker också jämställdheten.
Vi har tillsatt en utredning om en könsneutral föräldrabalk. Flera viktiga reformer kommer att kunna genomföras om förslagen i denna utredning får stöd. Det handlar bland annat om att barn självklart har rätt till alla sina föräldrar, även om dessa är fler än två. Så ser det ju faktiskt ofta ut i dagens familjer. I förra veckan tog regeringen - äntligen, får man väl säga - ett beslut om att samkönade par ska bli föräldrar automatiskt, precis på samma sätt som gifta heterosexuella par.
Men i betänkandet finns också en del andra förslag, herr talman. Från oppositionen finns förslag om att förkorta föräldraledigheten, att försena uttaget och att ta bort de reserverade månaderna i föräldraledigheten. Det här är förslag som Miljöpartiet inte står bakom. Det är förslag som skulle försämra möjligheten att vara förälder och försämra kontakten mellan barn och föräldrar, i synnerhet mellan barnen och deras pappor.
Miljöpartiet vill i de här delarna gå åt precis andra hållet: på sikt gärna förlänga och stärka föräldraledigheten, men framför allt individualisera föräldraförsäkringen mer och gärna tidigarelägga framför allt pappornas tid med barnen så att den kontakten knyts redan när barnen är små.
Vi vill inte heller begränsa eller behovspröva det generella barnbidraget, som har tjänat våra familjer väl under många decennier nu. Sådana förslag finns tyvärr bland oppositionens motioner.
Herr talman! Vi i Miljöpartiet driver vår politik via regeringen. Jag yrkar därför avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde Hannah Bergstedt (S).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 13.)
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 0 | 0 | 11 | 59 |
| SD | 0 | 10 | 0 | 52 |
| C | 0 | 0 | 5 | 26 |
| V | 4 | 0 | 0 | 23 |
| KD | 0 | 0 | 3 | 19 |
| L | 0 | 0 | 3 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 1 | 0 | 0 | 1 |
| Totalt | 24 | 10 | 22 | 293 |
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 11 | 0 | 0 | 59 |
| SD | 0 | 10 | 0 | 52 |
| C | 5 | 0 | 0 | 26 |
| V | 4 | 0 | 0 | 23 |
| KD | 0 | 3 | 0 | 19 |
| L | 3 | 0 | 0 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 1 | 0 | 0 | 1 |
| Totalt | 43 | 13 | 0 | 293 |
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 0 | 11 | 0 | 59 |
| SD | 10 | 0 | 0 | 52 |
| C | 0 | 5 | 0 | 26 |
| V | 0 | 0 | 4 | 23 |
| KD | 3 | 0 | 0 | 19 |
| L | 3 | 0 | 0 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 0 | 0 | 1 | 1 |
| Totalt | 35 | 16 | 5 | 293 |
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 11 | 0 | 0 | 59 |
| SD | 0 | 0 | 10 | 52 |
| C | 5 | 0 | 0 | 26 |
| V | 4 | 0 | 0 | 23 |
| KD | 0 | 0 | 3 | 19 |
| L | 0 | 3 | 0 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 1 | 0 | 0 | 1 |
| Totalt | 40 | 3 | 13 | 293 |
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.
