Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barn och unga inom socialtjänsten

Betänkande 2024/25:SoU19

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
20 mars 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Barn och unga inom socialtjänsten(pdf, 568 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:19 Barn och unga inom socialtjänsten

Beslut

Nej till motioner om barn och unga inom socialtjänsten (SoU19)

Riksdagen sa nej till cirka 90 förslag i motioner om barn och unga inom socialtjänsten. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om insatser för barn och unga, placeringsformer för barn och unga samt barns rättigheter.

Riksdagen hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 37

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-02-13
Justering: 2025-02-25
Trycklov: 2025-02-27
Reservationer: 20
Betänkande 2024/25:SoU19

Alla beredningar i utskottet

2025-01-16, 2025-02-13

Nej till motioner om barn och unga inom socialtjänsten (SoU19)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 90 förslag i motioner om barn och unga inom socialtjänsten. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om insatser för barn och unga, placeringsformer för barn och unga samt barns rättigheter.

Utskottet hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-03-18
Debatt i kammaren: 2025-03-19
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:SoU19, Barn och unga inom socialtjänsten

Debatt om förslag 2024/25:SoU19

Webb-tv: Barn och unga inom socialtjänsten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Christian Carlsson (KD)
Anf. 92 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Det som mer än något annat lägger grunden för det trygga samhället är starka och trygga familjer, med kärleksfulla föräldrar som har rätt värderingar, och familjer där föräldrarna är beredda att ta ansvar och sätta gränser och där det samtidigt finns hopp om en bättre framtid.

Familjen är samhällets viktigaste gemenskap. Det är med utgångspunkt i familjen som de flesta av oss väljer att leva sitt liv. När familjen fungerar som den ska blir vi sedda och bekräftade. Då möts vi av kärlek, omtanke och respekt, inte utifrån vad vi presterar eller hur vi ser ut utan enbart därför att vi finns till.

Det är också i den välfungerande familjen vi får lära oss vad som är rätt och fel, att dela med oss och att bry oss om andra. Det är där vi får lära oss hur vi ska behandla våra medmänniskor. Där ställs vi inför krav och uppmuntras att ta ansvar. Där överförs goda normer och värderingar från en generation till en annan. Allt detta ger våra barn en grundläggande trygghet som rustar dem för livet.

Kristdemokraterna har därför alltid talat om familjens betydelse och bedrivit en politik som syftar till att skapa förutsättningar för just starka och trygga familjer.

Det existerar givetvis inga perfekta familjer. Det finns rent av dysfunktionella familjer som behöver brytas upp. Faktum är dock att skolresultaten, hälsan och inte minst möjligheten att förbättra sin situation ekonomiskt och göra en så kallad klassresa blir bättre när familjen fungerar och barnen får växa upp i sammanhållna och trygga familjer. Kommer man från en trygg familj är risken mindre att man väljer att begå brott. Starka familjeband är en av de främsta skyddsfaktorerna mot kriminalitet medan splittrade familjer med bråk, våldsutsatthet och frånvarande fäder utgör en av de främsta riskfaktorerna. Starka och trygga familjer lägger som sagt grunden för ett tryggt samhälle.

Som kristdemokrat är jag därför stolt över att regeringen väljer att satsa på att stärka familjerådgivning, föräldrastödsprogram och landets familjecentraler. Föräldrastödsprogrammen byggs ut med målet att det ska finnas tillgång till dessa i alla kommuner så att fler föräldrar kan få vägledning när det gäller normer och gränssättning. På det sättet får fler barn möjlighet att växa upp i trygga och kärleksfulla hem.

Regeringen ser också över möjligheten att på olika sätt stärka föräldraansvaret i förhållande till barnen. Inte minst arbetar man för att öka antalet familjehem och på så vis stärka stödet till de barn som av någon anledning inte längre kan bo kvar hemma.

Fru talman! Något annat som gör mig stolt över regeringssamarbetet är att socialutskottet under våren har kunnat ta emot regeringens förslag till ny socialtjänstlag. Den har fokus på att socialtjänsten ska jobba mer förbyggande, inte minst mer brottsförebyggande. Förutom att det förebyggande arbetet stärks ska fler insatser vara möjliga utan omfattande utredningar eller individuell behovsbedömning. Det ska helt enkelt bli lättare att komma i kontakt med socialtjänsten, och barn som har behov av stöd ska lättare kunna få det. Nu har vi en chans att göra historiskt stora avtryck till det bättre för barn och unga inom socialtjänsten.

Regeringen har redan gjort och planerar att göra mycket mer på det brottsförebyggande området när det gäller barn och unga inom socialtjänsten. Regeringen har beslutat om en ny samverkansstruktur för brottsförebyggande arbete, Bob, för att förhindra att barn och ungdomar rekryteras eller snarare socialiseras in i gängkriminalitet. Regeringen satsar 300 miljoner årligen 2025–2027 på skolsociala team. Det införs också en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen som kommer att innebära att sekretesshinder successivt rivs och att all relevant information ska delas med brottsbekämpande myndigheter.

Det Kristdemokraterna inför valet kallade en nationell social insatsstyrka har inrättats för att utbilda socialsekreterare i beprövade metoder för att förebygga brott. Det handlar också om att handgripligen stötta kommuner där kriminalitet och våld har eskalerat eller där socialtjänsten i övrigt är hårt ansträngd.

Socialtjänsten ska även få utökade befogenheter att besluta om tidiga obligatoriska insatser för barn och deras föräldrar för att förebygga brott och återfall i brott.

I årets budget satsar regeringen också särskilt på att stärka och samordna avhopparverksamheten. Barn och ungdomar som tänker om ska få chansen att leva ett hederligt liv där de gör rätt för sig, försörjer sig själva och tar ansvar för sina medmänniskor.

Det är viktigt för oss kristdemokrater att den som har gjort sig skyldig till ett brott döms till ett rättvist straff som står i proportion till den kränkning brottet innebär för brottsoffret. Vi menar att det är en grundläggande förutsättning för att rättvisa ska kunna skipas i våra domstolar. Men det är också viktigt att det finns en väg tillbaka för de kriminella som har avtjänat sitt straff och sonat sitt brott. Det man har gjort fel kan man inte göra ogjort, men det är aldrig för sent att bättra sig och göra rätt.

Det behöver finnas en väg framåt för de barn och ungdomar som har gjort fel men som vill göra rätt, och fler av de barn som socialtjänsten kommer i kontakt med och som vill lämna kriminaliteten bakom sig måste få chansen att göra det så att de kan känna hopp om en bättre framtid och Sverige bli tryggare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Gustaf Lantz (S)
Anf. 93 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Barnen är vår framtid. Därför är det så ledsamt att många barns framtid i Sverige handlar om våld och död. Men barnen är framför allt viktiga här och nu. Därför är det en av våra viktigaste uppgifter att se till att barn inte hamnar i gängens klor. Vi vet ju vilken skada det gör för dem själva och alla runt omkring, hur förbannat svårt det är att komma därifrån och att vi aldrig kommer att kunna vända utvecklingen med bara fler poliser, fängelseplatser och kameror.

I stället för att bara tala om avhopparprogram låt oss börja tala om Usvängsprogram. När en ungdom får frågan om det första uppdraget åt gänget eller när någon får ett par skor eller lånar sin första sedel ska det starka samhället finnas där så att barnet kan ta bestämda steg bort från den organiserade brottsligheten.

Vi måste involvera föräldrar, socialtjänst och skola. Samhället får inte vara bakbundet av sekretess, pengabrist eller laghinder. Vi måste göra saker annorlunda för att få andra resultat.

Fru talman! Det finns en färdig utredning om ungdomskriminalitetsnämnder. Vi skulle kunna få på plats en liknande ordning som i Danmark, alltså nämnder bestående av domare, polis och någon från kommunsektorn som tar ställning till en handlingsplan för ett barn på väg in i tung kriminalitet. Om socialtjänsten har föreslagit tillräckliga åtgärder är det den planen som gäller, men anses den inte tillräcklig kan nämnden besluta annat. Detta är ett sätt att få till fler Usvängar bort från den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Det som är revolutionerande med förslaget är att ungdomskriminalitetsnämnderna inte bara prövar det kommunerna gör, utan även det de inte gör. Är hjälpen tillräcklig? Är gränserna och konsekvenserna tillräckligt tydliga? Kan samhället göra mer? Ser någon till att barnet kommer till fotbollsträningen? Finns garantier för att barnet inte drar runt på stan och begår brott?

Sverige behöver tydligare gränser för tidig kriminalitet. Men vi behöver också ge bättre hjälp till barn och deras föräldrar så att de kan göra en Usväng bort från kriminalitet.

Ungdomskriminalitetsnämnder är vad många barn och unga behöver, vad många familjer behöver och vad Sverige behöver.

Fru talman! Regeringen vill dock plötsligt inte ha ungdomskriminalitetsnämnder. Från att högljutt ha propagerat för förslaget och förkortat tiden för utredningen har socialtjänstministern i lika högt tonläge nu vänt sig mot nämnderna. Det som förut var så bra beskrivs nu som överflödig byråkrati som inte leder någonstans. Tidöavtalet ska tydligen genomföras till punkt och pricka så länge det handlar om att kasta folk i fängelse. Men ett förslag om att sätta tydliga gränser från samhället gentemot unga, och samtidigt ge dem bättre hjälp, gick bra att stryka.

Samtidigt satsar regeringen stora pengar på att sänka skatterna för dem med högst inkomster, medan skola och socialtjänst får stå tillbaka.

Det handlar om:

stora skillnad i prioriteringar

stor skillnad i resurser

stor skillnad för höginkomsttagare

stor skillnad för barn och unga.

När ungdomsvården är välfungerande kan den innebära en livsviktig skillnad för barn och unga. Det finns en stor kraft i när vårdpersonal, socialtjänst, skola och psykiatri gemensamt arbetar för att få bukt med barn och ungas problem.

Sönderprivatiseringen av HVB-hemmen har möjliggjort för oseriösa aktörer att göra miljonvinster på barnens bekostnad. Det var så den organiserade brottsligheten hittade in i ungdomsvården.

Polisen har rapporterat att av hela 18 granskade HVB-hem hittade man kopplingar till den organiserade brottsligheten på samtliga. Många av dessa är fortfarande i drift. Skattepengar fortsätter att finansiera skjutningar och sprängningar.

Detta enorma misslyckande skapar också ett konstant flöde av ungdomar som är villiga att begå brott. Många av dem som avviker från HVBhem utför också grova våldsbrott.

Fru talman! Kostnaden för att placera en ungdom på ett HVB-hem uppgår till åtskilliga tusenlappar per dag. Samtidigt kostar en gängkriminell enligt beräkningar i genomsnitt 30 miljoner kronor för samhället. En skjutning kostar mer än 75 miljoner kronor.

Det absolut sämsta av två världar är att betala dyra pengar till den organiserade brottsligheten och samtidigt skynda på en negativ utveckling. Där är vi nu. Det här måste få ett slut. Nu räcker det!

Vi socialdemokrater vill ta tillbaka de HVB-hem som har hand om kriminella ungdomar till offentlig regi. Nu får Ivo som granskar de privata HVB-hemmen tjata för att få underlag för sina utredningar. Ofta hamnar myndigheten i en återvändsgränd i utredningsarbetet, och en korrupt verksamhet kan fortsätta.

De kriminella använder ofta hot och skrämsel gentemot Ivos inspektörer. Till exempel fotas ofta den som är satt att granska ett HVB-hem med mobilkamera under inspektionen. Dessutom händer det att inspektörerna avkrävs att visa sin legitimation i hotfulla situationer.

Det får vara slut på att det är de kriminella som har taktpinnen i svensk ungdomsvård. Det är dags att vända på steken. Om regeringen tycker att det är för socialdemokratiskt att ta tillbaka ägandet finns annat man kan göra i stället:

ge Ivo nya muskler

ge lagstöd för att stänga ned HVB-hem snabbare

gör det möjligt att hålla dem stängda tills risken för kriminell infiltration från den organiserade brottsligheten är borta.

Vi behöver en ny riktning för svensk ungdomsvård. Vi behöver en ny riktning för Sverige!

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4.

Johan Hultberg (M)
Anf. 94 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Det är med stor stolthet som jag står här i dag och debatterar frågan om barn och unga inom socialtjänsten. Hur kan du vara stolt? kanske någon invänder. Det finns ju så mycket som både kan och behöver bli bättre. Det finns till och med rena brister och allvarliga missförhållanden, inte minst inom till exempel den statliga barn- och ungdomsvården.

Så är det. Det är jag den första att skriva under på. Min stolthet handlar inte först och främst om hur det ser ut i dag. Min stolthet kommer av att vi äntligen har en regering som jobbar stenhårt för att förbättra socialtjänsten. Den har påbörjat ett mycket ambitiöst arbete för att stärka det tidiga och förebyggande arbetet.

Min stolthet kommer av att vi moderater genom regeringens arbete nu steg för steg stärker barns rättigheter och barns ställning. Vi förbättrar nu skyddet för utsatta barn och unga.

Min stolthet kommer av det systematiska arbete som regeringen nu bedriver för att knäcka den organiserade brottsligheten och stoppa de kriminella gängens nyrekrytering och hänsynslösa utnyttjande av barn och unga.

Min stolthet kommer av att vi har en regering som i ord och handling visar att en bättre morgondag både är möjlig och är inom räckhåll.

Jag är genuint stolt över att få vara med och genomföra ett batteri av åtgärder och reformer som tillsammans gör Sverige till ett bättre land där barn och unga har en ljus framtid att gå till mötes.

Fru talman! Det motionsbetänkande som vi nu debatterar rör frågor om bland annat förebyggande insatser, placeringar i familjehem, HVB och mycket annat. Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden ska avslås, huvudsakligen med hänvisning till pågående arbete.

När det gäller pågående arbete ska vi väl ärligt säga att det ibland lite slentrianmässigt hänvisas till det när man föreslår att olika motioner ska avslås. Så är det dock verkligen inte i det här betänkandet. Faktum är att det pågår ett omfattande arbete inom alla de områden som man lyfter fram i motionerna i betänkandet. Faktum är att oppositionen med sina reservationer sparkar in den ena öppna dörren efter den andra.

Tiden räcker inte till för att mer än översiktligt beskriva och berätta om allt som nu görs. Men låt mig, fru talman, i varje fall göra några nedslag.

Låt mig börja med att nämna den största socialpolitiska reformen under min livstid: propositionen om ny socialtjänstlag. Det är en ny lag för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Dagens socialtjänstlag är skriven i en helt annan tid.

Den 1 juli kommer en ny, modern socialtjänstlag att träda i kraft, som stärker det förebyggande arbetet och ger socialtjänsten bättre verktyg att agera i tid, innan små problem har blivit stora.

I den nya lagen slås något som kan tyckas självklart också fast, nämligen att socialtjänstens verksamhet ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och kontinuerligt följas upp och utvecklas. I den nya lagen stärks också barns rättigheter genom att lagen anpassas till barnkonventionen.

Apropå barns rättigheter stärks de nu genom en lång rad av lagstiftningsförändringar. Flera förändringar är redan genomförda, och andra är på gång. Jag vill särskilt nämna ändringarna i föräldrabalken som gjordes genom propositionen Tryggare hem för barn. Tack vare den moderatledda regeringen slås det nu fast i föräldrabalkens portalparagraf att barns bästa alltid ska väga tyngst, tyngre än de biologiska föräldrarnas rätt till sina barn. Ett barn ska inte tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder. Sverige har fått en lex Tintin.

Fru talman! Den nya socialtjänstlagen lägger grund för utvecklingen av framtidens socialtjänst. Men mycket mer krävs för att nå de högt ställda ambitioner som jag, Moderaterna och Tidöpartierna har gemensamt.

Vad som bland annat krävs är ökad samverkan mellan skola, socialtjänst och polis för att tidigt fånga upp barn som befinner sig i riskzon för att dras in kriminalitet, utveckla missbruk eller andra sociala problem. Därför river regeringen sekretesshinder. Därför satsar regeringen på skolsociala team. Sedan 2023 finns ett särskilt statsbidrag för att få igång fler skolsociala team i fler kommuner och på fler skolor. Detta sker i syfte att öka elevers närvaro, skapa en tryggare och lugnare studiemiljö samt förbättra samverkan mellan skola och socialtjänst. Satsningen har varit efterfrågad och lyckad. Därför förstärktes satsningen i år. Detta arbete ligger helt i linje med vad som efterfrågas i många av de motioner som finns med i betänkandet.

Detsamma gäller regeringens arbete med utökade hembesöksprogram. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att både stödja och stimulera barnhälsovårdens arbete med utökade hembesöksprogram bland yngre barn.

Socialstyrelsen har också i uppdrag att ge stöd i arbetet med att inrätta och organisera familjecentraler. Familjecentraler är likt skolsociala team bra verktyg för att skapa bättre samverkan mellan olika aktörer med det enskilda barnet och den enskilda familjen i centrum.

Fru talman! Som moderat är det för mig självklart och grundläggande att betona föräldraansvaret när vi diskuterar barn och unga inom socialtjänsten. De allra flesta föräldrar gör verkligen sitt yttersta för att vara goda förebilder och för att ge hjälp, stöd och god fostran till sina barn.

Likväl finns det många föräldrar som brister i sitt föräldraskap. Då är det viktigt att man som förälder får stöd och hjälp. Därför storsatsar regeringen på föräldraskapsstöd. Regeringen satsar både för att öka tillgängligheten till stöd och för att utveckla och kvalitetssäkra målgruppsanpassat föräldraskapsstöd. Socialtjänsten måste stå redo att erbjuda föräldrar stöd och hjälp.

Lika viktigt är det att föräldrar i behov av hjälp och stöd tar emot de insatser som erbjuds. Jag blev verkligen beklämd när jag tog del av Anna Tengbergs utredning, den så kallade mellantvångsutredningen. Utredningen uppskattar att cirka 40 procent av de barn och unga vars behov utreds av socialnämnder och som bedöms vara i behov av stöd inte får det eftersom barnets vårdnadshavare eller barnet själv tackar nej. Så kan vi inte ha det.

Sverige kommer aldrig, som statminister Ulf Kristersson sa i ett tal i helgen, att kunna bryta de kriminella gängens nyrekrytering av barn så länge föräldrar tillåts strunta i sitt ansvar. Därför måste föräldraansvaret stärkas och socialtjänsten få fler och bättre verktyg.

Min övertygelse är att det bland annat behövs ökade möjligheter att ge öppna insatser utan samtycke och att socialtjänsten behöver kunna kontrollera nykterhet och drogfrihet. Jag ser därför verkligen fram emot regeringens fortsatta arbete med mellantvångsutredningens förslag. Glappet mellan dagens socialtjänstlag och tvångsomhändertaganden enligt LVU behöver fyllas.

Fru talman! Om det inte vore för att jag redan har pratat i åtta minuter hade jag gärna också pratat om regeringens satsningar på oberoende barnombud, om arbetet med att reformera den statliga barn- och ungdomsvården i grunden, om lagändringar för att se till att varje kommun tar sitt brottsförebyggande ansvar liksom om regeringens satsningar för att förbättra barns och ungas psykiska och fysiska hälsa. Det sistnämnda görs bland annat genom satsningen på fritidskortet, som är en stor och viktig reform för att främja ett aktivt deltagande i idrott, kultur och friluftsliv.

Fru talman! Jag nöjer mig i stället med att konstatera att det reformtempo som vi nu ser på det socialpolitiska området helt saknar motstycke. Nu stärks och reformeras socialtjänsten. Nu stärks barns rättigheter.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Gustaf Lantz (S)
Anf. 95 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Ledamoten talade om att slå in öppna dörrar. Vi var många som trodde att dörren till ungdomskriminalitetsnämnder var vidöppen när vi hade läst Tidöavtalet. Jag trodde det ända tills jag nyligen hade en interpellationsdebatt med socialtjänstministern, som med uppeldad entusiasm talade emot förslaget. Det var byråkratiskt, och det ledde ingenstans, menade hon.

Jag kan inte tolka det som något annat än att regeringen kraftfullt tar avstånd från att införa ungdomskriminalitetsnämnder i Sverige. Därför vill jag rikta frågan till Johan Hultberg: Delar du socialtjänstministerns uppfattning att ungdomskriminaliteten är dålig för Sverige och att vi därför inte kommer att få se några ungdomskriminalitetsnämnder under denna regering?

Johan Hultberg (M)
Anf. 96 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Jag delar verkligen ministerns uppfattning att ungdomskriminalitet är dåligt. Vi behöver göra mer för att förebygga kriminalitet och för att se till att de ungdomar som begår allvarliga brott lagförs och straffas. De ska naturligtvis också få vård och behandling, för att säkerställa att de kommer ut som bättre människor och förhoppningsvis kan avbryta den kriminella bana de har påbörjat.

När det specifikt gäller förslaget om ungdomskriminalitetsnämnder är det helt krasst så att socialtjänstministern har gjort det jag tycker att man kan förvänta sig av alla seriösa regeringar, nämligen att man läser remisssvar och tar del av vilka synpunkter remissinstanserna framför.

Ministern har landat i slutsatsen att denna reform inte vore särskilt bra. Vi har lyssnat på bland andra partikamrater till ledamoten Lantz som har påtalat just att modellen riskerar att bli ganska byråkratisk och krånglig och att den inte tillför det mervärde som hade varit önskvärt och som är bakgrunden till att utredningen tillsattes.

I stället fokuserar nu socialtjänstministern, Moderaterna och regeringen på ett antal andra reformer. Bob-strukturen, som lyftes upp tidigare i debatten, är jätteviktig. Den handlar just om att skapa en bättre och mer strukturerad samverkan mellan olika myndigheter och aktörer.

Utöver det lyfte jag upp behovet av mellantvång. Mellantvångsutredningen föreslår bland annat att en ungdom skulle kunna få en elektronisk fotboja. Det är ett sätt att säkerställa att en ungdom som tidigare till exempel har vårdats på något av statens särskilda ungdomshem kan gå ut i en friare vård samtidigt som man kan se till att den unga inte dras in i kriminalitet. Man kan följa var personen är, vilket också blir ett viktigt skydd för en enskild ungdom när det tidigare kriminella gänget kanske pockar på uppmärksamhet igen.

Så ja, vi ska göra mycket för att bryta ungas kriminalitet. Men den modell som föreslås i denna utredning verkar inte vara den bästa vägen framåt.

Gustaf Lantz (S)
Anf. 97 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att Moderaterna helt plötsligt letar efter kritiska socialdemokratiska röster i remissrundan. Intresset för socialdemokratiska kommunalråds remissvar brukar inte vara jättestort i övriga fall. Det känns helt enkelt som att regeringen försöker ta en enkel väg ut. Man vill inte göra det som krävs för att förebygga brottsligheten och få en kraftfull reaktion tidigt för att samla socialtjänst, polis och kommunsektor och se till att vi får rätt insatser.

Det fantastiska med förslaget är att vi inte bara prövar det som socialtjänsterna beslutar utan också det de inte beslutar. Det här är en plan som läggs fast för att få en ungdom att göra en Usväng i tidig ålder från kriminalitet och som vi tidigare har varit överens om är bra. Regeringen förkortade till och med utredningstiden och tyckte att detta var väldigt angeläget. Men regeringen mäktar inte med att föra denna viktiga reform i mål. Det är alltid det förebyggande arbetet som får stryka på foten när den här regeringen ska prioritera, där SD sitter och pressar på.

Jag hoppas dock att regeringen tänker om. Jag hoppas att man tar intryck från de erfarenheter som finns i Danmark. Jag har själv varit där och träffat väldigt många som är nöjda med detta. Det är en ung reform, men det är ett bevis på hur man kan tänka nytt och kreativt också när det gäller dem som är väldigt unga. Det handlar om att tidigt komma in med kraftfulla insatser och att både ge hjälp och sätta gränser och ha en tydlighet gentemot ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Det är vad Sverige behöver.

Johan Hultberg (M)
Anf. 98 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Det viktigaste som har hänt på det förebyggande området på väldigt länge var att vi fick ett maktskifte. Vi fick en moderatledd regering som på allvar tog tag i arbetet med att jobba förebyggande.

Den tidigare, socialdemokratiska regeringen pratade mycket om förebyggande arbete men levererade väldigt lite. Tomma tunnor skramlar mest, som det heter.

Nu äntligen har vi propositionen om den nya socialtjänstlagen på riksdagens bord med ett förstärkt särskilt kapitel om det brottsförebyggande arbetet. Nu äntligen kommer satsningar på skolsociala team och på familjestöd. Nu äntligen tar vi itu med bristerna inom skolan. Det är trots allt så, ledamoten Lantz, att det mest grundläggande för att förebygga sociala problem är en lyckad skolgång. Vi måste se till att fånga upp barn och ungdomar tidigt och se till att de blir rustade för livet. Vi måste se till att de växer upp i trygga, bra familjer. Därför ser vi till att stödja familjer i större utsträckning, men vi ger också socialtjänsten verktyg för att göra insatser även i de fall där familjer eller vårdnadshavare inte tar sitt ansvar, inte tar emot hjälp. Därför är mellantvångsutredningen viktig. Med Bob-strukturen åstadkommer vi också den samverkan som vi båda är angelägna om och tycker är viktig att få på plats.

Äntligen, fru talman, gör vi verkstad av orden! Vi går från ord till handling. Vi genomför otroligt stora och viktiga reformer på området förebyggande arbete kopplat till den nya socialtjänstlagen och följer upp med 8 miljarder i implementeringsstöd och ytterligare 2 miljarder för det brottsförebyggande arbetet. Dessutom återupprättar vi arbetslinjen. Det är grunden för ett starkt förebyggande arbete.

(forts. § 17)

Maj Karlsson (V)
Anf. 99 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Jag är, som ni kommer att höra i mitt huvudanförande senare, ganska bekymrad över att ledamoten och hans parti vill införa LIV, som han också nämnde i sitt anförande. Jag är också mycket bekymrad över statsministerns uttalande där han menade att föräldrar inte vill hjälpa sina barn. Jag delar absolut inte den uppfattningen.

Jag vill gärna citera ur Föreningen Sveriges socialchefers remissvar om LIV: ”Samhällsekonomiskt är det mycket svårt att se hur ett tvingande av att ta emot öppna insatser skulle vara effektivt och lösa problemet med avsaknad av samtycke. Allt förändringsarbete behöver utformas med både motivation och med samtycke som nyckelprincip. FSS analys av varför socialtjänsten i för stor utsträckning avslutar utredning utifrån att samtycke saknas, är att det tyvärr handlar om resurser och förutsättningar. När inflödet till socialtjänsten är stort och behoven större än resurserna finns inte möjligheten till den ihärdighet, uthållighet och det motivationsarbete som skulle behövas från socialtjänstens och andra viktiga samhällsinstansers sida. Att tro att tvång då är lösningen på detta är orealistiskt.”

Min fråga är: Är ni verkligen intresserade av att se till att föräldrar får det stöd som de behöver, eller är ni bara ute efter att straffa föräldrarna?

Johan Hultberg (M)
Anf. 100 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Moderaterna och regeringen är verkligen besjälade av att se till att föräldrar i behov av stöd och hjälp får det. Det är just därför som vi har sett till att äntligen få den nya socialtjänstlagen på riksdagens bord. Det är därför vi har gjort stora satsningar på att bygga ut föräldraskapsstödet med den tydliga ambitionen att detta ska finnas i alla Sveriges 290 kommuner. Och det är därför vi vill förstärka projekten med förstärkta hembesöksprogram och mycket annat.

Det är för att vi tycker att det är viktigt att föräldrar som är i behov av det också får stöd och hjälp. Det är viktigt att vi sänker trösklarna till socialtjänsten och att vi tar oss an de utmaningar som ligger bakom att en del föräldrar inte tar emot hjälp och stöd.

Jag håller med ledamoten Karlsson om att det ofta handlar om bristande förutsättningar och ibland bristande tilltro. Då måste vi jobba med att stärka den. Men jag tycker också att det är viktigt att socialtjänsten har verktyg att använda sig av i de fall där man med frivillighet inte når hela vägen fram. Det är alltför viktigt att ge våra barn och unga de insatser som krävs för att bryta den negativa utvecklingen och för att de ska få en god uppväxt för att föräldrar ska kunna lägga in veto mot insatser. Därför har regeringen tillsatt utredningen om mellantvång.

Jag tycker att den utredningens förslag är väldigt spännande. Nu har den precis remissbehandlats. Vi ska naturligtvis titta på remissynpunkterna innan regeringen går vidare med förslag, men jag tycker att utredningen har hittat en bra balans och både uppmärksammar behovet av att kunna ställa högre krav på barn och unga och på deras föräldrar och tittar på hur man kan skapa bättre förutsättningar för dem att ta emot hjälp.

Ett av förslagen i utredningen handlar om att man som förälder ska kunna få tillfällig föräldrapenning just för att ha de förutsättningar som krävs för att ta emot hjälp från socialtjänsten.

Maj Karlsson (V)
Anf. 101 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Det handlar alltså om att föräldrar som inte tar emot stöd eller tackar nej till en insats från socialtjänsten ska kunna bli skyldiga att betala vite. Det är ett förslag som kommer nu när vi är i färd med att införa den stora reformen, den nya socialtjänstlagen.

Det finns en risk för att man avskräcker föräldrar från att söka hjälp. Jag vill fortsätta att citera ur Sveriges socialchefers remissvar: ”Under de senaste decennierna har socialtjänsten, skola och psykiatri fått utstå hårda kostnadsbesparingar som snävat in socialtjänstens och andras möjligheter att göra just det som många företrädare för barns rätt, bland annat Maskrosbarn, efterfrågar – att samhället agerar. Samtidigt har samhällsutmaningarna ökat i form av gängkriminalitet, psykisk ohälsa och fler barn som inte klarar skolan.”

Som jag ser det blir detta att lägga ansvaret på enskilda föräldrar och dessutom avskräcka dem från att söka hjälp eftersom det finns ett hot om vite. Det är ju politiken som inte har tagit sitt ansvar att se till att det finns tillräckligt med resurser för att vi ska kunna få det motiverande och tillitsbyggande arbete som vi behöver. Den nya socialtjänstlagen öppnar upp för det, men här kommer i stället ett skott från sidan om att straffa föräldrar. Det är ju det man gör.

Detta riskerar att avskräcka föräldrar från att söka hjälp, och dessutom innebär det att politiken inte behöver ta ansvar för de misslyckanden man har haft innan. Tycker ledamoten att detta är ett ansvarsfullt sätt att agera i en så allvarlig fråga?

Johan Hultberg (M)
Anf. 102 Johan Hultberg (M)

Fru talman! I grunden måste vi jobba med att öka förtroendet för socialtjänsten, sänka trösklarna och minska stigmat. Därför är den nya socialtjänstlagen så viktig. Därför är det viktigt att vi också, kopplat till den nya lagen, ger socialtjänsten resurser att faktiskt kunna bemanna upp och genomföra de kompetenssatsningar som behövs för att göra verklighet av den ambitionshöjning som den nya lagen innebär. Därför är det bra att regeringen under kommande år satsar 8 miljarder på genomförandet av den nya socialtjänstlagen.

Det är också bra att regeringen satsar på barn- och ungdomspsykiatrin med en särskild bupmiljard och förstärker första linjens psykiatri för att fånga upp barn och unga. Jag tycker att vi i största möjliga utsträckning ska jobba med frivillighet. Men det är möjligt att jag och ledamoten Karlsson ändå skiljer oss åt på den punkten.

Jag tycker att det är rätt och riktigt att det kan få konsekvenser om en förälder, trots stora behov i familjen och trots att barnen far illa, säger nej till socialtjänstens insatser. Det kommer med föräldraansvaret.

Jag har som förälder ett stort ansvar för mina barn. Det ska samhället hjälpa mig att ta ifall jag brister i det. Men det är viktigast att säkra barnets framtid. Om föräldern trots socialtjänstens försök att jobba med motivation och stödjande insatser ändå sätter hälarna i backen och säger nej kan vi inte låta föräldern avgöra detta. Då ska det faktiskt få konsekvenser.

Nu ska vi titta noggrant på den här utredningen och läsa alla remissvar. Det är en balansgång som vi måste gå. Men ja, jag tror att det måste få konsekvenser för det fåtal föräldrar som inte tar sitt föräldraansvar.

Mona Olin (SD)
Anf. 103 Mona Olin (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet SoU19 Barn och unga inom socialtjänsten. Sverigedemokraterna står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till vår reservation nummer 13.

Alla barn borde få en trygg och säker uppväxt, men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. När det sätts in stödinsatser som rör barn måste barnens bästa alltid stå i fokus. Socialtjänstens uppdrag är bland annat att erbjuda hjälp och stöd för att skapa en trygg uppväxtmiljö och förebygga social problematik.

Vi vet att effekterna av detta arbete inte syns förrän långt senare, men det gör inte arbetet mindre viktigt. Tvärtom är det avgörande för att ge enskilda barn och unga ett verktyg för framtiden och vuxenlivet. Målet är, och måste alltid vara, att barn ska få växa upp i goda förhållanden och skyddas från kriminalitet, missbruk och hedersrelaterat våld. Samhället har ett ansvar och måste aktivt arbeta för att upptäcka och skydda de barn och unga som far illa.

Fru talman! Det offentliga har genom socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att skydda och hjälpa barn. Men det räcker inte alltid till. Ibland kan ideella organisationer och föreningar göra ett nog så bra arbete, och ibland till och med ett bättre arbete.

Flera organisationer som arbetar för barns bästa ger ett ovärderligt stöd, till exempel Bris, som erbjuder hjälplinjer och stöd vid våld och insatser för att motverka psykisk ohälsa. Vi har Ecpat, som bekämpar sexuell exploatering av barn genom anmälningsfunktioner och samverkan med polis. Maskrosbarn är en organisation som stöttar barn till föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa genom samtal, gruppstöd och stärkande aktiviteter.

Dessa och andra ideella organisationer är ofta beroende av gåvor och bidrag. Med tanke på deras viktiga arbete har Sverigedemokraterna och regeringen i budgeten förlängt den tillfälliga satsningen och tillför ytterligare medel till ideella barnrättsorganisationer under de närmaste tre åren.

Fru talman! Barn i behov av samhällsvård kan placeras i jour- eller familjehem, där familjer tar emot dem antingen tillfälligt eller långsiktigt. Dessa hem utses av kommunens socialtjänst. Enligt lag ska socialtjänsten anmäla till Ivo om fler än tre barn placeras i samma hem. Men det finns ingen övre gräns för hur många barn som samtidigt får bo i ett och samma familjehem. Om flera kommuner placerar barn i samma hem kan ansvaret gentemot Ivo missas, vilket gör det svårt för den enskilda kommunens socialtjänst att säkerställa att placeringen faktiskt är lämplig för det enskilda barnet.

När barn omhändertas är syftet att de ska få en tryggare tillvaro med omsorg, stöd och familjekänsla.

Dagens regelverk är otillräckligt. Vi behöver ett mer kvalitetssäkrat system – detta för att säkerställa statistik och registrering av hur många barn ett familjehem faktiskt har placerade hos sig. Utredningen om barn och unga i samhällets vård föreslår att Ivo ska upprätta ett register över familjehem. Sverigedemokraterna ser detta som ett viktigt första steg mot en tryggare och mer fungerande placeringsverksamhet.

Fru talman! Barn som placeras i samhällets vård har det ofta svårt i skolan. Enligt Socialstyrelsens rapport Individ- och familjeomsorg – Lägesrapport 2024 var endast hälften av dessa barn behöriga till gymnasiet vid 17 års ålder. Detta kan jämföras med 85 procent av icke-placerade barn. Vid 20 års ålder hade mer än 80 procent av de icke-placerade en treårig gymnasieutbildning medan endast 45 procent av de placerade hade det. Resultaten har sett ungefär likadana ut i flera år.

Skolmisslyckanden bland placerade barn beror ofta på deras tidigare utsatthet, luckor i skolgången, stress och låga förväntningar.

En framgångsrik modell har varit ett djupare samarbete mellan skola och socialtjänst för att följa upp de placerade barnens skolgång. Vi har också de skolsociala teamen, som visat sig fungera väl. I vissa kommuner där man har arbetat med exempelvis Skolfam, en satsning för barn i familjehem, har man sett goda resultat.

Detta visar att resultaten går att förbättra, och forskning visar att godkända skolresultat har en stor skyddande effekt för dessa barn. Socialstyrelsen har också, tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten och Skolverket, utvecklat ett särskilt stöd för socialtjänsten just för att säkerställa kontinuerlig skolgång för barn som byter skola vid placering.

Det behöver vidtas åtgärder för att säkerställa att barn som är placerade i samhällets vård får det stöd som krävs för att de ska klara skolan och skapa goda förutsättningar inför vuxenlivet.

(Applåder)

Gustaf Lantz (S)
Anf. 104 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag tänkte passa på att fråga det parti som kanske bestämmer allra mest i svensk politik: Hur är det med ungdomskriminalitetsnämnderna, som skrevs in i Tidöavtalet? Där står det: Vi ska pröva ett system med ungdomskriminalitetsnämnder.

Vi har fått besked från socialtjänstministern om att hon nu är emot ett sådant försök. Var står SD i detta?

Mona Olin (SD)
Anf. 105 Mona Olin (SD)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Lantz!

När det gäller frågan om ungdomskriminalitetsnämnder är det sagt att man skulle pröva det systemet. Att pröva det innebär att undersöka det. Detta har varit ute på remiss. Det handlar om hur flera olika instanser ser på att använda den typen av system. Genom remissvaren har man kommit till slutsatsen att det kanske inte är den vägen vi ska gå. Vi stöttar socialtjänstministern i den frågan. Vi måste försöka hitta vägar som fungerar för alla, och vi ska använda de bästa vägarna. De svar som har kommit in visar på att det borde finnas andra sätt att genomföra detta.

Gustaf Lantz (S)
Anf. 106 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag tycker att det är synd. Jag tycker att det här är ett förslag om något där man på allvar skulle kunna ingripa väldigt tidigt i unga människors liv. Det skulle kunna innebära att man får en samlad resurs för att åstadkomma en U-sväng bort från ett kriminellt liv. Jag har själv varit i Danmark och träffat mycket nöjda personer som jobbar med det här systemet i dag.

Jag måste ändå säga att jag är lite förvånad över anledningen. Det har varit många remissrundor där väldigt många har haft synpunkter på regeringens politik, men man har ändå valt att genomdriva den. Det har tidigare här i dag lyfts fram att enskilda kommuner har haft åsikter, och helt plötsligt lyssnar man väldigt mycket på dem.

Jag tror att det är många som har synpunkter på regeringens ekonomiska politik. Där är lyhördheten inte lika stor. Man sänker skatterna för dem som tjänar mest och ger inte kommuner, regioner och skolor de pengar som de skulle behöva – också för att klara det förebyggande arbetet.

Men jag tackar ledamoten för ett väldigt tydligt besked. Det kommer inte att bli några ungdomskriminalitetsnämnder under den här mandatperioden eller under den här regeringen. Nu vet vi det.

Mona Olin (SD)
Anf. 107 Mona Olin (SD)

Fru talman! Jag fick inte mycket till fråga nu, men jag anser att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna leder oss fram till en massa olika åtgärder för att stötta ungdomar som har det svårt i dag. Alla förebyggande insatser som man tar med i den nya socialtjänstlagen är jätteviktiga verktyg för att kunna hjälpa dessa ungdomar att inte hamna i kriminalitet. Att kommunernas ansvar i det förebyggande arbetet lagstadgas är också ett viktigt verktyg.

Helene Odenjung (L)
Anf. 108 Helene Odenjung (L)

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land att växa upp i som barn. De flesta barn växer upp i trygghet och får ta del av alla de möjligheter och rättigheter som vårt samhälle ska säkra. Sverige har gång på gång också visat vägen när det gäller att sätta barnens rättigheter i det allra främsta rummet.

Vi var först i världen, på 50-talet, med att förbjuda aga i skolan. När den liberala statsministern Ola Ullsten 1979 lade fram propositionen om ett förbud mot barnaga gick vi återigen i bräschen. Detta är bara två av en mängd reformer som vi kan vara stolta över.

Men alla barn har det inte bra i föregångslandet Sverige. I dag talar vi om alla de barn som fråntas sina grundläggande rättigheter, som inte känner eller lever i trygghet och som samhället alltför ofta har svikit. Det handlar om de barn som växer upp i hem där tryggheten inte längre existerar – hemmet har förvandlats från en trygg och skyddande plats till en plats av otrygghet. Det handlar om barn som med bultande hjärta sätter nyckeln i låset, rädda för vad som väntar på andra sidan dörren. Det handlar om barn som tidigt får lära sig att känna av sinnesstämningen i omgivningen för att skydda sig själva. Det handlar om barn som fråntas sina mest grundläggande fri- och rättigheter och om barn vars liv styrs av hederskulturens normer och värderingar. Det handlar om barn som får lära sig att leva utanför samhällets regler och om barn som växer upp i en värld där de kriminella gängen styr. Det handlar om barn som lär sig leta efter gömd alkohol i hemmet och om barn som tvingas ta ett ansvar som inget barn borde behöva göra.

Under mina år som kommunpolitiker mötte jag de här barnen, som samhället inte gjort tillräckligt för. Många kände sig svikna, bortglömda och framför allt otrygga.

Drivkraften att på alla sätt arbeta för ett barnsligare samhälle har jag haft med mig länge. Att stå här i dag, i talarstolen i Sveriges riksdag, bara några veckor efter att jag utsetts till riksdagsledamot gör mig därför både extra stolt och full av beslutsamhet när det handlar om barnfrågan. Engagemanget som jag hör här i kammaren känns positivt. Men de stora orden räcker inte. Det finns bara en sak som kan ge de här barnen trygghet, och det är politisk handling.

Den här regeringen gör mycket. Den agerar. Vid sidan av alla reformer har ett äkta perspektivskifte faktiskt skett. Barnperspektivet har stärkts i förhållande till föräldrars rätt. Föräldrarätten utmanas på riktigt.

Föräldrarätten har varit alltför stark, och barnrätten har varit alltför svag. Vi minns alla Lilla hjärtat, Esmeralda. Vi minns Tintin. De är inte ensamma. Alltför många barn har tvingats leva ett liv i otrygghet för att föräldrarnas rätt att vara föräldrar har varit större än barnets självklara rätt till trygghet. Det har handlat om en föräldrarätt som i praktiken har stått över barnets behov av skydd och stöd och som varit starkare än barnets vädjan om att slippa umgänge med en förälder som har misshandlat.

Liberalerna har länge ifrågasatt de normer som prioriterat vuxnas krav framför barnens behov. Den här regeringen skickar ett tydligt budskap: Barnens rättigheter går först. Det handlar inte bara om lagändringar. Det handlar om hur vi ser på barnens rättigheter och på vuxnas ansvar. Att skydda barn från våld och rädsla är inte bara en juridisk utan även en moralisk fråga. Det är det som den här debatten i grund och botten handlar om: vår syn på barn.

Många har i dag lyft upp de barn som placeras i samhällets vård. I rapport efter rapport har vi kunnat läsa om placerade barn som har utsatts för övergrepp av personal och av andra placerade barn. Missförhållandena har varit många med barn som tvingas till placeringar på HVB-boenden som inte fungerar och barn som placeras i familjehem där varken det placerade barnet eller familjehemsföräldern får tillräckligt med stöttning.

Regeringen har satt igång ett stort arbete. Statens institutionsstyrelse reformeras, barn- och ungdomsvården stärks, placerade barns rättigheter säkras och hinder för myndigheters samarbete rivs.

Alla barn har rätt till en trygg uppväxt och en ljus framtid. Vården ska ge den trygghet, omvårdnad och utbildning som krävs för att förbättra deras situation. Regeringen genomför också reformer för att stärka den statliga barn- och ungdomsvården med bättre organisering, ökad trygghet och brottsförebyggande åtgärder.

Fru talman! Kommunerna har också ett stort ansvar för de frågor som vi debatterar i dag. Kommunerna kan göra stor skillnad. Men för att kommunerna ska kunna göra rätt krävs verktyg för att kunna agera. Den nya socialtjänstlagen är efterlängtad, vilket inte gäller alla lagar när det kommer till kommunerna. Trösklarna sänks, och det kommer att bli lättare att tidigt sätta in insatser innan behoven blir för stora. Att socialtjänsten ska arbeta efter evidensbaserade metoder, säkerställa att insatserna har effekt och undvika arbetssätt som saknar vetenskapligt stöd eller är rent skadliga har vi liberaler länge efterfrågat. Nu blir det verklighet.

Fru talman! Skolan först, brukar vi liberaler säga. Kanske någon som inte tillhör Liberalerna tycker att vi säger det lite för ofta och frågar sig om skolan verkligen är svaret på allt. Nej, inte allt. Det är det väldigt tydliga svaret från mig. I debatten i dag vill jag ändå lyfta fram skolans viktiga roll, för forskningen visar att skolresultaten för barn i samhällsvård är den parameter som har störst betydelse för hur livet för ett barn utvecklas. Misslyckande i skolan är starkt kopplat till en påtagligt högre risk för missbruk, kriminalitet, ohälsa, självmord och annan förtida död.

Fundamentalt för samhällets vård av de barn vi i dag debatterar är därför att deras skolgång säkras. En skola som ger alla barn förutsättningar att lära sig är en av de allra viktigaste reformerna för att undvika utanförskap.

Liberalerna har länge pratat om vikten av tidiga insatser. Tidiga insatser är avgörande. Studier visar att hembesöksprogram för förstagångsföräldrar fångar upp risker i tid och därmed stöder barns utveckling. I kommuner som har sådana här program har föräldraskapet blivit tryggare, och sociala insatser har satts in snabbare.

Skolor som jobbar nära socialtjänsten med skolsociala team har också bättre skolresultat och högre närvaro av elever som hamnat på glid. Att följa upp skolk, som är en första viktig varningssignal, visar tydligt hur viktigt det förebyggande arbetet är.

Barn som växer upp i familjer där de vuxna har egna problem löper betydligt högre risk att utveckla psykosociala problem, vilket i sin tur ökar risken för kriminalitet. Inkonsekvent uppfostran, övergrepp och våld mot barn är alla riskfaktorer, likaså kriminalitet och missbruk hos föräldrar.

Allt börjar i hemmet. Våld föder våld. Att stödja familjer är därför en av de mest effektiva förebyggande åtgärderna vi kan göra. Vi måste därför stödja de föräldrar som vill men som inte alltid förmår. Vi måste ställa tydliga krav på föräldrar som försummar sina barn, och vi måste våga erkänna att de som utsätter sina barn för våld inte har den föräldraförmåga som barn behöver och har rätt till. En förälder som utövar våld är en gärningsperson, och barnet är ett brottsoffer. Vi som samhälle får aldrig tveka att omhänderta ett barn som behöver samhällets skydd.

Fru talman! När jag började engagera mig i Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, pratades det aldrig om gängkriminella barn. Barn borde vara i skolan, men i stället rekryteras de av kriminella gäng. Barn pressas och hotas att utföra grovt kriminella handlingar. Barn skjuter andra barn, och barn utför sprängningar.

Vi ser en helt annan utsatthet i dag, utsatthet bortom det fattbara. Många av oss frågar oss hur det kommer sig att vi hamnat här. Våra svar på den frågan är nog delvis olika, men vi kan alla skriva under på allvaret. Det handlar om barn som behöver samhällets hjälp, barn som vi behöver se innan det är för sent. Det förebyggande arbetet är därför helt avgörande. Det är något vi i Liberalerna i många år har efterfrågat, och nu genomförs flera verkningsfulla insatser. Framför allt vill jag återigen trycka på att den nya socialtjänstlagen kommer att ha stor betydelse.

Vi behöver gemensamt göra allt vi kan för att värna och stärka barns rättigheter. Även utsatta barn ska våga drömma om framtiden.

Gustaf Lantz (S)
Anf. 109 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag vill börja med att hälsa Helene Odenjung hjärtligt välkommen till socialutskottet. Tack för ett mycket bra anförande!

Jag noterade att ledamoten hänvisade till den nya socialtjänstlagen och kravet på evidens och beprövad erfarenhet. Jag tror att vi är många som är glada över att den skrivningen finns med så att ungdomsvård och andra sociala insatser, precis som hälso- och sjukvården, ska ha det kravet.

Samtidigt blir jag lite brydd när jag läser Tidöavtalet, som Liberalerna har skrivit under. Där står det att LVU oftare ska användas för att tvångsomhänderta barn. För mig blir det lite märkligt att ha som självändamål att öka antalet tvångsomhändertaganden när vi vet att det är väldigt dålig prognos för de barn som blir tvångsomhändertagna.

Vi vet också att det finns situationer där man måste tvångsomhänderta barn, men det finns ju så mycket vi kan göra långt innan. Min förhoppning är att den nya socialtjänstlagen ska innebära att det inte behöver gå så långt som till tvångsomhändertaganden.

Jag är därför nyfiken på ledamotens syn på den skrivning som finns i Tidöavtalet kontra det som nu har hänt på socialrättens område med den nya socialtjänstlagen. Gäller skrivningen i Tidöavtalet fortfarande?

Helene Odenjung (L)
Anf. 110 Helene Odenjung (L)

Fru talman! Jag tror att det framgick ganska tydligt i mitt anförande att det i första hand handlar om det förebyggande arbetet. Sedan tycker inte jag att man ska sticka under stol med att omhändertaganden flera gånger har undvikits på grund av att man inte har kunnat verkställa dem eller på grund av att man har haft hemmaplanslösningar i olika situationer och därför inte använt det.

Formuleringen finns där, men det är inget självändamål att det ska vara fler omhändertaganden. Om vi lyckas i det förebyggande arbetet blir det ju färre, och jag tror att vi alla egentligen är besjälade av att se till att ingen hamnar på glid. Samtidigt är det en utopi att tro att vi inte skulle behöva ha LVU i framtiden.

Gustaf Lantz (S)
Anf. 111 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag håller helt med ledamoten. Det är en utopi att tro att vi inte kommer att behöva tvångsomhändertaganden. Men jag har ändå ambitionen i mitt politiska liv att bidra till att färre barn råkar illa ut. Färre barn ska behöva tvångsomhändertas. Det ska aldrig vara penningbrist eller någonting annat som hindrar att en kommun gör det man måste göra. Men jag tycker att det är sorgligt om man använder LVU och tvångslagstiftning som något att helt lättvindigt svinga med i den politiska debatten om kriminalitet eller brottslighet.

Jag tycker att vi måste jobba förebyggande, precis som ledamoten sa. Jag tror att vi egentligen är helt ense. Ledamoten kanske skulle kunna ta ett prat med sina partikamrater som har tecknat avtalet och höra hur det faktiskt ligger till? Jag tycker verkligen att vi är skyldiga att jobba mer förebyggande för att se till att barn inte hamnar i en situation där de måste tvångsomhändertas. Målet måste vara att barn ska må så bra som möjligt och att vi ska vara så tidiga på bollen som möjligt för att ordna upp hopplösa situationer innan de inträffar.

Helene Odenjung (L)
Anf. 112 Helene Odenjung (L)

Fru talman! Jag uppfattade inte den andra frågan riktigt. Det handlade om att jag skulle prata med mina partikamrater. Det kan jag trösta ledamoten med att jag gör varje dag.

Jag tycker att det här är väldigt viktigt och har uppfattat att vi är helt eniga när det handlar om socialtjänstlagens införande. Det har varit efterlängtat, som jag sa tidigare. Det är det faktiskt inte många lagar i kommunerna som är.

Jag skulle också vilja understryka hur viktigt det förebyggande arbetet är och att möjligheterna till förebyggande arbete ökar med den nya socialtjänstlagen. Mycket har hindrats av att det har varit sekretess mellan olika myndighetsutövare. Skolan har haft svårt att få information på grund av delar av socialtjänstlagen om insatser som gjorts från socialkontoret. Då har de kanske till och med fått helt motsatt effekt.

Jag ska ta ett exempel som gäller att man under lång tid inte följde upp frånvaro i skolan ordentligt. Det gjorde att många kunde vara borta under långa perioder. I mitt konkreta exempel blev eleven inte ens efterfrågad när den inte kom till skolan. Vad gör det med en ungdom att ingen frågar efter den? Man glider ju längre och längre från det viktiga arbete som ändå görs i skolan. Samtidigt kunde socialtjänsten ha talat om vad den här ungdomen höll på med. Jag vill alltså återigen understryka vikten av det förebyggande arbetet. Det kommer att vara helt avgörande. Men vi kommer också i framtiden att behöva ha LVU som en insats.

(Applåder)

Maj Karlsson (V)
Anf. 113 Maj Karlsson (V)

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet vill att barn i alla skeden i livet ska veta att vi som samhälle håller dem i handen och att vi i vuxenvärlden alltid har deras rygg, just för att de är barn med helt egna rättigheter och med extra starkt skydd.

Den som haft möjligheten att vara nära ett barn, som anhörig eller på annat sätt, har kanske på djupet fått se vad ett barn verkligen är och uppleva den helt ovillkorliga kärlek man kan känna till en liten individ som möter världen med öppna armar och en naturligt naiv nyfikenhet. Under livets gång kan och kommer det oskyldiga barnet att växa upp och möta livets svårigheter – ibland i det lilla och ibland i det verkligt stora. För vissa barn kan en borttappad nalle vara den första erfarenheten av att mista något man håller kärt. För andra barn kan pappas våld mot mamma vara den första erfarenheten av riktig rädsla, kanske rent av svåra trauman. Barns uppväxtvillkor är förskräckande olika.

Herr talman! Inga barn föds kriminella eller väljer utsatthet. Det är resultatet av livets djupaste orättvisa. Politikens och samhällets roll är att minska effekterna av denna orättvisa.

I en debatt förra veckan ville socialminister Camilla Waltersson Grönvall inte svara på varför regeringen inte inför strategin mot våld mot barn. Däremot var hon inte sen att berätta om en hel del annat de faktiskt gör. Hon sa att vi kanske aldrig har gjort så stora förändringar som nu. Då vi i Vänsterpartiet har varit starkt drivande i flera av de förändringar som sker är jag benägen att hålla med.

Vi står inför att införa en helt ny och väldigt efterlängtad socialtjänstlag. Om bara några veckor ska den stora utredningen om barn- och ungdomsvården presenteras. Vi har dessutom blivit lovade att vi snart ska få förslag på en ny lag där barnets rätt ska bli rådande när det kommer till LVU.

Regeringen har helt rätt när de säger att de aldrig gjort så stora förändringar som nu – men dessvärre också ibland i helt fel riktning. Jag tycker att det är ganska märkligt att man samtidigt som vi står inför att ta del av en utredning som har tillsatts på grund av informationen om de fruktansvärda övergrepp och den vanvård som framkommit på Sis stiftar lagar om ökade befogenheter mot barn som i dag är placerade innan vi kan garantera deras säkerhet.

Samtidigt som vi slår oss för bröstet och säger att barns rätt ska vara ett eget rekvisit för att stärka barns rättigheter vid tvångsplacering är regeringen i full färd med att bygga fängelser där andra barn ska låsas in, buras in på vuxnas villkor. Att det i sig kränker barns rätt är illa nog, men att det riskerar att minska möjligheterna för dessa barn att få tillgång till utbildning är mycket allvarligt. Vi vet ju att utbildning är en av de viktigaste insatserna för att barn ska kunna starta ett nytt liv. Vad finns det för framtid för dessa barn då?

Jag måste erkänna att det nästan övergår mitt förstånd att regeringen, som så stolt vill införa den nya socialtjänstlagen, samtidigt vill införa LIV. Med den vill man bland annat ge vite till föräldrar som säger nej till insatser från socialtjänsten och kunna sätta fotboja på barn. Att dessa krav i sig med all säkerhet inte kommer att ge effekt, eftersom tvång mycket sällan leder till positiv förändring, är illa nog. Men att man med det här riskerar att skrämma bort föräldrar från att söka hjälp från socialtjänsten är direkt farligt.

Tyvärr kan listan göras historiskt lång om vi lägger till utvisningar och splittring av familjer, hotet om att begränsa försörjningsstöd för barnfamiljer och att allt fler barn blir vräkta. Det är helt centralt att se alla dessa förändringar i deras helhet. Faktum är att de felsteg vi tar med barn i utsatthet i dag kommer att bli socialtjänstens problem i morgon.

Herr talman! Gentemot den som nu tänker att det behövs hårdare tag och mer muskler måste vi i politiken vara helt transparenta med vad barn har fått för hjälp förut. Vi måste erkänna att politiken i årtionden har misslyckats med att bygga ett robust system för barn i utsatthet. Däremot har politiken lyckats ganska bra med att försvåra det. I ärlighetens namn finns det ingen fungerande barn- och ungdomsvårdskedja i dag, och kanske har det heller aldrig riktigt funnits.

Vi har en mycket mörk historia när det kommer till såväl placerade barn som barn inom psykiatrin. Socialtjänsten har under lång tid fått i uppdrag att ta hand om allt som politiken inte vill ta i med tång men varken fått verktyg eller resurser att mäkta med. Politiken har till och med öppnat för kriminella aktörer att ta hand om våra mest utsatta barn. Ibland kan jag tänka att det måste vara de absolut mäktigaste människorna i världen som arbetar i detta kraftigt haltande system och ändå lyckas hjälpa så många barn och unga till ett bättre liv. Det är det, trots allt vi säger här i dag, faktiskt många som får.

Min poäng är att vi måste se vilka stora brister vi har för att förstå varför det inte alltid går bra. Vi har sedan alltför många år tillbaka sakta men säkert dragit undan mattan för samhällets mest utsatta. Det är ett faktum som slår stenhårt mot barn. Men nu riskerar vi att bygga ett system där barn ska betala priset för att vi vuxna inte har gjort det vi ska.

Att hålla barn i handen och visa att man under deras uppväxt har deras rygg innebär att bygga robusta system för omtanke om deras välmående, att vi ser dem och att vi agerar när de behöver det. Så ser det inte ut i dag.

Vi i Vänsterpartiet vill att politiken satsar på välfärden ur ett barns perspektiv. Att säga att vi under barnens uppväxt har deras rygg betyder att vi har modet att stå kvar även när de faller och att vi inte viker en tum från att barn ska ha särskilda rättigheter som inte får kränkas ens när de gör fel.

Vi vill därför att samhällets barn- och ungdomsvård ska utgå från barns behov men ha som tydligt mål att de ska komma tillbaka innanför samhällets ramar och regler. Vi vill att socialtjänstens arbete ska prioriteras upp och ges den vikt det faktiskt har för att hjälpa barn i utsatthet.

Det bör finnas en vårdkedja som sluter tätt från första tecknet på att ett barn inte mår bra tills vi har fått upp barnet helt på banan igen. I betänkandet har vi också förslag om nya placeringsformer för barn och unga med beroende och psykisk ohälsa. Jag vill därför yrka bifall till reservation 16.

Vi står mitt i ett paradigmskifte. Som jag beskrivit kan man gå åt två olika håll. Vi kommer inom kort att fatta beslut om en helt ny socialtjänstlag som kan ge oss en stor chans till kulturförändring. Vi kan gå mot att arbeta förebyggande och relationsskapande med professionens kompetens i spetsen. Vi vill verkligen att detta arbete ska ges en verklig chans. Därför ger vi lite andrum för att det ska ske innan vi fortsätter driva på med stora ändringsförslag. Jag önskar verkligen att regeringen kunde göra detsamma.

Martina Johansson (C)
Anf. 114 Martina Johansson (C)

Herr talman! Barn och unga är det viktigaste vi har. Inget barn ska behöva fara illa. Därför måste vi fokusera på tidiga insatser och motverka våld och annat som barn ibland utsätts för.

Det gäller att detta görs väldigt tidigt i ett barns liv och att de som träffar barn kan fånga upp signaler och samverka för att framför allt motivera föräldrar att hjälpa och stötta sina barn på rätt sätt eller ta emot hjälp i de fall då de brister. Ibland kommer treåriga barn till förskolan med smutsiga kläder. Då är det där vi behöver sätta in insatser.

Herr talman! Tyvärr upplever jag och Centerpartiet att man ofta börjar i fel ände när man talar om tidiga insatser. När man talar om förebyggande insatser handlar det om en senare period, när man har missat de treåriga barnen, och vad det leder till om barnen inte får den hjälp och det stöd de behöver.

Fokus i debatten, även när det handlar om socialtjänstens område, är ofta på att motverka och minska brott. Självklart måste det göras, men det är inte allt. För att motverka brott måste vi börja i rätt ände.

Den nationella uppföljningen av socialtjänstens omställning redovisar avslutade barnavårdsutredningar. Där kan vi se att skälet till att man blir aktualiserad av socialtjänsten i 26 procent av fallen är konflikt i familjerelationer. I 24 procent av fallen är skälet att barnet utsatts för fysiskt eller psykiskt våld. I 21 procent av fallen handlar det om att man brister i omsorg. I 5 procent av fallen handlar det om barnets egen kriminalitet.

Jag vill inte förminska detta, men jag vill ändå lyfta upp att vi måste börja mycket tidigare i stället för att lägga all energi på att prata om brottsförebyggande åtgärder. Det blir annars resultatet när vi missar de tidiga åren.

Herr talman! Det är en sådan bredd som vi i Centerpartiet saknar i samtalet om att ställa om ett samhälle så att alla barn och unga får en chans att må bra. Om vi på sikt ska kunna bryta gängkriminaliteten måste vi säkerställa att alla barn kan växa upp tryggt för att i framtiden bli trygga unga vuxna och sedan trygga vuxna.

Centerpartiet brukar ofta tala om kvalitetsuppföljning. Jag är överens med regeringen om att många bra saker görs. Även jag väntar på den nya socialtjänstlagen, som ska bygga på evidensbaserade metoder. Det är ganska märkligt att vi har väntat till 2025 innan vi säger att vi ska ha evidensbaserade metoder i socialtjänsten. Här är vi alltså helt överens. Men jag saknar ändå en uppföljning av kvaliteten. Vi måste få det vi vill ha när vi fattar olika beslut här i kammaren och när vi ger myndigheter olika uppdrag.

Om vi inte kan följa upp kvaliteten så att vi vet att det vi gör leder till något bättre för enskilda barn och unga vet vi ju heller inte vilka insatser vi ska göra sedan och vilka beslut vi ska fatta nästa gång. Förslag och beslut som kommer låter ofta bra i varje enskild del, men när vi lägger dem samman vet vi inte om det verkligen blir bra för barn och unga. Jag saknar svar på detta.

Låt mig ge ett exempel på när vi i Centerpartiet har reagerat. Ofta diskuterar vi Sis, den myndighet som ska ta hand om de mest utsatta barnen. Nyligen har myndigheten redovisat ett mått på kvalitetsförbättring – antalet rymningar har minskat. Det är jättebra att barn och unga inte rymmer från den verksamhet där de ska få vård och omsorg. Men vi vet inte om rymningarna minskat på grund av att man är bättre på att låsa dörren eller för att vården och omsorgen har blivit bättre. Kanske känner de inte längre ett behov av att rymma utan ser snarare att de får stöd och hjälp att bryta sitt beteende.

Jag ställde en fråga till generaldirektören om hur man följer upp kvaliteten. Till svar fick jag höra att det görs genom in- och utskrivningssamtal med barnen och de unga när de kommer till verksamheten och när de lämnar den. De flesta verkade tycka att det är bra.

Om detta är den kvalitetsuppföljning man har blir jag rädd. Det finns ju så mycket mer att följa upp. Jag hoppas och tror inte att detta är den enda kvalitetsuppföljningen, utan jag hoppas verkligen att man har mer. Men om detta är det svar som jag får när jag ställer en sådan fråga kan det här inte vara frågor som man ofta ställer, det vill säga hur man följer upp kvaliteten. Annars hoppas jag att man hade svarat att man gör det på fler sätt.

Herr talman! Jag har varit inne på att vi på många områden är överens med regeringen om att vi behöver göra saker och vilka saker vi behöver göra. Här vill Centerpartiet fortsätta att bidra. Vi vill samarbeta med både regeringen och alla andra partier i kammaren. Jag tror att alla partier vill det, för egentligen vill vi ju alla att kriminaliteten ska minska och att alla barn och unga ska få de insatser som de behöver.

I början av januari förra året bjöd regeringen in till ett möte där vi skulle prata om hur vi tillsammans kunde arbeta för att lösa problemen. Vid mötet sades att vi skulle ses igen för att fortsätta arbetet. I rummet upplevdes ändå att det fanns ett intresse av att jobba vidare. Det har nu gått över ett år, och vi har inte blivit inbjudna till något nytt möte för att jobba tillsammans.

Detta är ett av skälen till att Centerpartiet nu föreslår en barnrättskommitté som kan jobba med dessa frågor. Då kan vi gemensamt ta steg för steg för att öka kvaliteten och få ett helhetsperspektiv över socialtjänstens arbete. Det kan inte vara en ny fråga för varje ny regering, utan det måste vara något som gäller över mandatperioden så att vi kan säkerställa att alla barn och unga får den hjälp som de behöver.

Socialdepartementet arbetar bra och engagerat, men det smittar inte av sig på allt övrigt arbete som regeringen gör, vilket en tidigare talare också var inne på.

Avslutningsvis vill jag sammanfatta Centerpartiets syn på dessa frågor, herr talman. Barn är barn. De behöver vård och omsorg tidigt i livet. Om vi missar det kommer vi att behöva fortsätta med de symtom som kommer av att barn och unga far illa och hamnar i kriminalitet. Vi måste bli bättre på att följa upp kvaliteten för att veta våra insatser gör skillnad.

Jag yrkar bifall till reservation 19, men vi står självfallet bakom våra övriga reservationer.

Nils Seye Larsen (MP)
Anf. 115 Nils Seye Larsen (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 7 under punkt 5. Vi står givetvis bakom även de andra reservationer vi har.

Jag tänkte börja med att prata om något som jag tror är viktigt när det gäller det förebyggande arbetet. Ju bättre stöd vi har runt ett barn, från dess födelse till dess vuxenår, desto mindre insatser från socialtjänsten behöver vi använda oss av.

Ett barns förutsättningar att klara sig och, omvänt, risk att hamna snett – i drogproblematik, kriminalitet och psykisk ohälsa – när det växer upp bygger väldigt mycket på att det finns många lager runt barnet, många skal av skydd. Det handlar om allt från den närmaste familjen och föräldrarna till den större släkten, vänner och bekanta man får, bostadsområdet man växer upp i och skolan man går på. Det finns väldigt mycket runt ett barn som när allt fungerar tillsammans ger de bästa förutsättningarna för barnet att växa upp och lyckas väl i livet. Men när dessa skal, i synnerhet de närmaste, är skröpliga eller rent av obefintliga ökar risken för ett barn att hamna snett. Och om alla lagren är skröpliga är risken tyvärr stor.

Vad jag försöker säga med detta är att arbetet med stöd för barn och unga bygger på en helhet som man måste se till. Det är klart att kommunerna har en stor roll i det hela. Vi kan jobba på alla sätt och vis för att åstadkomma till exempel en kommun eller en stad utan segregation och utanförskap och utan en stark boendesegregation. Vi kan se till att jobba för att ha en bra och välfungerande kommunal skola i alla områden där barnen är. Vi kan se till att jobba på många olika plan med att säkerställa att våra barn och unga har tillgång till en meningsfull fritid, med civilsamhället runt omkring där man kan få många förebilder. Om allt detta finns på plats minskar risken för att barnen ska hamna snett.

Jag ser jättemycket fram emot den förebyggande socialtjänstlagen som kommer att komma. Detta var ett arbete som inleddes när vi satt i regering. Det är ett väl genomarbetat förslag som nu kommer fram. Sedan har vi självklart våra åsikter om och synpunkter på slutprodukten, men detta är ändå något som många av oss ser positivt på.

När det gäller stöd till barn instämmer vi för det första i det som Socialdemokraterna har skrivit kring att det finns ett behov av att stärka familjehälsovården och i synnerhet av ett nytt stöd för riskfamiljer. Jag tror att det är ganska viktigt att fånga upp dem under barnets första tusen dagar.

Sedan skulle jag vilja rikta lite fokus på familjehemsplacering. När man hamnar i den situationen att man behöver placera ett barn är det otroligt viktigt att barnet kan få ett starkt och bra stöd. Här tror jag väldigt mycket på familjehemmens roll. Men vi ser hur kommun efter kommun kämpar och har svårt att till exempel hitta familjehem och att få den kontinuitet som behövs. Här behöver vi satsa mer på att stödja och stärka de familjehem vi har.

Därför har vi i Miljöpartiet lyft en hel del förslag kring just detta, för att kunna säkerställa att en familjehemsplacering fungerar väl från början. Vi vill nämligen kunna ge familjehemsföräldrar tid och möjlighet att ge barnet en trygg anknytning från början. Därför skulle vi vilja se till exempel att föräldrapenningens regelverk ses över så att familjehemsföräldrar får möjlighet att utöver ersättningen från kommunen ta ut föräldrapenning för att kunna vara hemma med ett placerat barn på samma sätt som när ett barn föds eller adopteras in i en familj. Detta bör gälla även barn i skolåldern, då betydelsen kanske är ännu större av att tid läggs på anknytning – om det inte fungerar kan nämligen erfarenheterna av brusten anknytning misstänkas vara förvärrande.

Familjehemmen måste också få ett bättre stöd än de har i dag. Vi hör många vittnesmål från familjehem om hur svårt det är att få stöd och handledning från kommunerna. Vi skulle vilja se att man skjuter till resurser för att familjehemmen ska få det stöd de behöver.

Familjehemsplacering är inte bara ett sätt för kommunen att hantera barn som inte kan bo med sin vårdnadshavare. Det är också ett oerhört viktigt verktyg för att förebygga ohälsa, psykisk ohälsa, kriminalitet och utsatthet senare i livet. Att på allvar satsa på familjehemmens ersättningar och stöd är en direkt investering i barns mående och en besparing för samhället. Varje krona som investeras i trygga placeringar för att ge barn de bästa uppväxtvillkoren kommer att betala sig i längden i form av minskade utgifter för samhället men först och främst ett minskat mänskligt lidande. Därför vill vi se ett större statligt ekonomiskt ansvar för familjehemsplaceringarna.

Jag ska också nämna HVB-hem lite kort, för jag känner stor oro över den HVB-hemsmarknad vi har i dag, med alla privata aktörer. Det har kommit en hel del olika rapporter och granskningar gällande detta. Här tror jag att vi behöver göra ett omtag på många sätt för att stärka det stöd som blir nästa steg när familjehemsplacering inte räcker till. I synnerhet måste vi – här delar jag Socialdemokraternas uppfattning – jobba med ett återtagande i offentlig regi av HVB-hem för barn som redan har hamnat i kriminalitet.

Sedan vill jag lyfta utredningsbetänkande SOU 2023:66, För barn och unga i samhällsvård. Jag tycker att utredningen har presenterat otroligt många bra slutsatser – det är en väldigt väl genomförd utredning. Jag tycker verkligen att det är angeläget att man går vidare och ser till att genomföra det som kan genomföras. Det finns en del utredningar kring ett antal av förslagen, men jag hoppas att det inte innebär att de redan presenterade förslagen blir vilande.

Barn och unga inom socialtjänsten

Det sista jag vill säga handlar om barnfattigdomen. Någonstans är ekonomin också ett av de här skalen kring ett barn. Därför tycker jag att det är lovvärt att arbeta för en nollvision när det gäller barnfattigdom. När familjen runt omkring har de ekonomiska möjligheterna att ta hand om barnet och barnet får möjlighet att vara med till exempel när vännerna har olika fritidsaktiviteter och annat får barnet en positiv uppväxt; ekonomin spelar en stor roll. Här behöver vi jobba för att stärka barnfamiljerna på flera olika sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-03-20
Förslagspunkter: 14, Acklamationer: 9, Voteringar: 5
Stillbild från Beslut 2024/25:SoU19, Beslut: Barn och unga inom socialtjänsten

Beslut 2024/25:SoU19

Webb-tv: Beslut: Barn och unga inom socialtjänsten

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Förebyggande insatser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 99 och

    2024/25:3161 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 62.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (C)
    • Reservation 3 (MP)
  2. Brottsförebyggande insatser

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1021 av Kerstin Lundgren (C),

    2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkandena 95, 97 och 103 samt

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 38 och 46.
    • Reservation 4 (S)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S092014
    SD620010
    M59009
    C20004
    V16008
    KD16003
    MP15003
    L9007
    -1100
    Totalt19893058
    Ledamöternas röster
  3. Föräldraskapsstöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:197 av Nima Gholam Ali Pour (SD) yrkandena 1 och 2,

    2024/25:1296 av Runar Filper och Angelica Lundberg (båda SD) och

    2024/25:1389 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 17.
    • Reservation 5 (SD)
  4. Övriga insatser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1495 av Marléne Lund Kopparklint (M) yrkandena 1-3 och

    2024/25:2185 av Amalia Rud Stenlöf och Gunilla Carlsson (båda S).
  5. Familjehem

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:851 av Anna-Belle Strömberg och Peter Hedberg (båda S) yrkandena 1 och 2,

    2024/25:1110 av Marléne Lund Kopparklint (M) och

    2024/25:2626 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 6 (S)
    • Reservation 7 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S109114
    SD620010
    M59009
    C20004
    V16008
    KD16003
    MP01503
    L9007
    -1010
    Totalt184159258
    Ledamöternas röster
  6. Hem för vård eller boende (HVB)

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:2395 av Caroline Högström (M) yrkande 3,

    2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkandena 105 och 106 samt

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 47.
    • Reservation 8 (S)
    • Reservation 9 (MP)
  7. Särskilda ungdomshem

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1361 av Mona Olin m.fl. (SD) yrkande 4,

    2024/25:2059 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 8 och

    2024/25:2951 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 33.
    • Reservation 10 (S, C)
    • Reservation 11 (SD)
  8. Stöd vid skolgång

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1366 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 11.
    • Reservation 12 (SD)
  9. Uppföljning och stöd efter placeringen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1140 av Marléne Lund Kopparklint (M),

    2024/25:1366 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 10 och

    2024/25:1905 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkande 24.
    • Reservation 13 (SD)
    • Reservation 14 (V, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S920014
    SD062010
    M59009
    C20004
    V00168
    KD16003
    MP00153
    L9007
    -1100
    Totalt197633158
    Ledamöternas röster
  10. Förbättrad samhällsvård och nya placeringsformer

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1905 av Karin Rågsjö m.fl. (V) yrkande 23 och

    2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 104.
    • Reservation 15 (S, MP)
    • Reservation 16 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S009214
    SD620010
    M59009
    C20004
    V01608
    KD16003
    MP00153
    L9007
    -1010
    Totalt1671610858
    Ledamöternas röster
  11. Barnkonventionen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1078 av Marléne Lund Kopparklint (M) yrkande 2,

    2024/25:1366 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 1 och

    2024/25:2951 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 37.
    • Reservation 17 (S, C, MP)
  12. Stödpersoner och stödorganisationer till barn m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1078 av Marléne Lund Kopparklint (M) yrkande 3,

    2024/25:1366 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) yrkande 17 och

    2024/25:2951 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 1 och 38.
    • Reservation 18 (SD)
    • Reservation 19 (C, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 19 (C, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S920014
    SD006210
    M59009
    C02004
    V16008
    KD16003
    MP01503
    L9007
    -1010
    Totalt193356358
    Ledamöternas röster
  13. Barnfattigdom

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:677 av Jamal El-Haj (-) yrkande 1 och

    2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 153.
    • Reservation 20 (S, MP)
  14. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.