Utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning
Betänkande 2025/26:JuU7
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 5 november 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Fler ska kunna avtjäna fängelsestraff med elektronisk övervakning (JuU7)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att fler ska kunna avtjäna sina fängelsestraff med elektronisk övervakning, så kallad fotboja.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag följande:
- Fängelsestraff på upp till ett år och sex månader ska kunna avtjänas med elektronisk övervakning. I dag är gränsen sex månader. Den dömde ska befinna sig i sin bostad eller i nyinrättade kontrollerade boenden som drivs av Kriminalvården.
- Om straffet överstiger sex månader ska en fördjupad lämplighetsprövning göras innan det fattas beslut om elektronisk övervakning i bostaden.
- En ny form för att verkställa fängelsestraff, elektronisk övervakning i kontrollerat boende, införs. Den ska kunna tillämpas på fängelsestraff på högst ett år och sex månader.
Den nya lagen börjar gälla den 1 januari 2026. I fråga om verkställighet i kontrollerat boende ska dock den nya lagen tillämpas första gången den 1 juni 2026.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Teckenspråkstolkat beslut: 2025/26:JuU7
Webb-tv: Teckenspråkstolkat beslut: Fler ska kunna avtjäna fängelsestraff med elektronisk övervakning
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Från regeringen
- Utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakningProposition 2024/25:202
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-10-21
Trycklov: 2025-10-21
Alla beredningar i utskottet
Fler ska kunna avtjäna fängelsestraff med elektronisk övervakning (JuU7)
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att fler ska kunna avtjäna sina fängelsestraff med elektronisk övervakning, så kallad fotboja.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag följande:
- Fängelsestraff på upp till ett år och sex månader ska kunna avtjänas med elektronisk övervakning. I dag är gränsen sex månader. Den dömde ska befinna sig i sin bostad eller i nyinrättade kontrollerade boenden som drivs av Kriminalvården.
- Om straffet överstiger sex månader ska en fördjupad lämplighetsprövning göras innan det fattas beslut om elektronisk övervakning i bostaden.
- En ny form för att verkställa fängelsestraff, elektronisk övervakning i kontrollerat boende, införs. Den ska kunna tillämpas på fängelsestraff på högst ett år och sex månader.
Den nya lagen föreslås börja gälla den 1 januari 2026. I fråga om verkställighet i kontrollerat boende ska dock den nya lagen tillämpas första gången den 1 juni 2026.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-11-05
Debatt om förslag 2025/26:JuU7
Webb-tv: Utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning
Dokument från debatten
- Onsdag den 5 november 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:27
- Protokoll 2025/26:27 Onsdagen den 5 novemberProtokoll 2025/26:27 Utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning
- Onsdag den 5 november 2025Talarlista 2025/26:20251105
Protokoll från debatten
Anf. 9 Henrik Vinge (SD)
Fru talman! I dag ska vi debattera ett förslag som jag tycker är väldigt bra. Det handlar om utökade möjligheter att avtjäna fängelsestraff med elektronisk övervakning, alltså det som brukar kallas fotboja.
Det som föreslås här är att fängelsestraff på upp till ett år och sex månader ska kunna avtjänas med fotboja i stället för genom att personen är inlåst. För att det ska kunna ske kommer man dock att göra en fördjupad lämplighetsprövning där man prövar om det är lämpligt att en person avtjänar sitt straff på det sättet.
I lämplighetsprövningen kommer man att ta hänsyn till bland annat brottets karaktär, det vill säga vad det egentligen är som personen har gjort, och till återfallsrisken. Det är någonting som inte i alltför stor utsträckning har gjorts i Sverige tidigare. Man kommer alltså att titta på hur stor risken är att personen kommer att begå fler brott. Detta är något vi successivt för in mer av i den svenska rättsordningen. Vi tycker nämligen att det är helt avgörande när det kommer till straffmätning och utdömande av straff.
En tredje aspekt man kommer att titta på är något som mig veterligen är helt nytt, nämligen att ta hänsyn till brottsoffrets perspektiv och brottsoffrets anhörigas perspektiv: Hur kommer det att kännas för de människorna om den här personen avtjänar sitt straff utanför fängelset?
Syftet med denna ändring är inte att ett våldtäktsoffer ska behöva springa på sin förövare eller att en person som blivit utsatt för ett grovt våldsbrott ska behöva springa på den här människan igen på gator och torg. Tvärtom – det vill vi undvika. Detta handlar om vissa typer av brott där den typen av brottsofferperspektiv eller den typen av särskilda skäl emot inte finns. Straff för dessa brott ska man kunna avtjäna med fotboja, typiskt sett brott där det kanske saknas ett fysiskt brottsoffer.
Att vi för in de anhörigas och brottsoffrets perspektiv är ett uttryck för det paradigmskifte som håller på att ske inom svensk kriminalpolitik, alltså att vi i mycket högre utsträckning tar hänsyn till brottsoffret snarare än brottslingen. Tidigare är det brottslingens, gärningsmannens, perspektiv man har tittat på. Hur länge någon ska sitta i fängelse har man bedömt utifrån hur allvarligt brottet är, de preventiva möjligheterna, möjligheterna till olika typer av vård och åtgärder i anstalt och så vidare. Men man har inte i någon högre utsträckning, eller inte alls, tittat på hur detta uppfattas av offret, av offrets anhöriga och av allmänheten. Vad blir signalen till allmänheten om hur samhället ser på en viss typ av brott?
Detta för vi nu in i svensk kriminalpolitik, och det är på tiden. Det är precis det som behövs. Den viktigaste preventiva åtgärden i samhället är att den breda allmänheten slår ned på brottslighet, att det är kulturellt oacceptabelt att begå brott, att det är skamfyllt att begå brott. Det är helt centralt för att förhindra att människor hamnar i brottslighet, och för att göra det måste vi också se på straffet som en typ av rättvisehandling där man på något sätt återställer en balans som har kommit i obalans när någon har begått ett brott.
Detta är väsentligt, och det här är mig veterligen det första uttrycket för just det. Av den anledningen är detta en väldigt stor dag.
Det här betänkandet bygger på en utredning från Trygghetsberedningen, en parlamentarisk kommitté som jag ledde tidigare och som flera ledamöter i justitieutskottet ingick i. Då diskuterade vi detta. Alla partier var representerade i Trygghetsberedningen, och alla ställde sig bakom det här förslaget. Det är alltså ett enhälligt förslag från Trygghetsberedningen som nu har gått via regeringen och hamnat i justitieutskottet.
När förslaget behandlades i justitieutskottet fick alla partier möjlighet att ta ställning till det igen, och då valde alla partier än en gång att ställa sig bakom det. Detta är alltså ett förslag som har bred förankring i Sveriges riksdag och som alla partier egentligen tycker är bra. Det är ett exempel, tycker jag, på hur man kan bedriva en kriminalpolitik som är tuff mot brottslingarna och tar brottsoffrens perspektiv i beaktande men som också får bred förankring och går att genomföra med stöd från i stort sett hela riksdagen.
Utgångspunkten för förslaget var egentligen också återfallsförebyggande. Det är också en viktig aspekt. Man kan tydligt se i studier att vissa typer av människor som har vissa typer av egenskaper och har begått vissa typer av brott löper mindre risk att återfalla i brott om de får avtjäna straffet med fotboja än på anstalt.
Typiskt sett handlar det om människor som har en ordnad tillvaro i bemärkelsen att de har, till exempel, en lägenhet och ett jobb eller en sysselsättning. Då kan det vara negativt ur återfallssynpunkt att tvinga personer att säga upp sig från jobbet eller säga upp lägenheten och låsa in dem i ett halvår eller ett år, för att sedan släppa ut dem till en tillvaro där de saknar jobb och bostad. Då är risken många gånger större att personerna återfaller i brott. Kan man i stället se till att personer kan behålla sin lägenhet och sitt arbete minskar det på övergripande nivå risken för brott.
Syftet med detta är alltså inte bara det jag beskrev, alltså att säkerställa rättvise- och brottsofferperspektivet. Det är en viktig del, men en annan viktig del är att minska brottsligheten.
Forskning tyder på att detta kommer att göra att Sverige blir lite mindre brottsligt än tidigare. Återfallen kommer att bli färre. Det är bra. Det är viktigt. Det är ett av de viktigaste politiska uppdrag vi har just nu i det här huset.
Att vi kan genomföra detta i bred enighet är jag väldigt glad för. Jag ser att det är flera här i dag som deltog i Trygghetsberedningen, och jag vill rikta ett stort tack till er för konstruktivt och positivt arbete där. Jag vill också rikta ett stort tack till justitieutskottet, som har ställt sig bakom betänkandet, för ett bra och konstruktivt arbete. Det här är bra politik med bred förankring som kommer att göra Sverige lite bättre.
Tack för att ni har lyssnat!
Anf. 10 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! Jag tackar för det första inlägget här. Det var mycket man kunde skriva under på. I det här ärendet är vi ju överens här i kammaren när vi ska trycka på knappen i eftermiddag, och det är en viktig sak.
Vi debatterar utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. För att fler ska förstå översätter jag det till att fler ska kunna avtjäna straff med elektronisk fotboja – det blir kanske lite mer begripligt.
Detta är förändringar som vi i utskottet är överens om. Vi menar att det kommer att skapa bättre förutsättningar för fler som har begått brott att faktiskt komma ut bättre. Det måste ju vara poängen: att vi för en politik här inne som gör att fler kommer ut bättre men framför allt att färre begår grova brott.
Ibland får man i kriminalpolitiken uppfattningen att den som lyckas ta i hårdast eller målar den svartaste bilden av verkligheten kommer att vinna. Som socialdemokrat skulle jag dock vilja säga att den som vinner kanske är den som ser verkligheten och sedan lägger fram förslag och för en politik som tar tag i de problem vi identifierar och erbjuder konkreta lösningar som fungerar.
Vi ser hur brottsutvecklingen de senaste åren, särskilt i gängmiljö och grov organiserad brottslighet, fortsätter att drabba Sverige. Denna utveckling har framför allt drabbat alla som inte ingår i de kriminella grupperingarna och som drabbas av det våld som pågår i samhället. Men det sätter också press på Kriminalvården att allt fler faktiskt blir dömda och får sitta inne.
Vi vet att pressen på Kriminalvården just nu är enorm, med dubbelbeläggningar och sämre möjligheter att erbjuda programverksamhet. Det är tuffare för Kriminalvården att fullfölja sitt uppdrag, som är att alla som sitter i fängelserna ska komma ut bättre.
För oss socialdemokrater är det oerhört avgörande och centralt att de som sätts i fängelse och förväntas komma ut – särskilt de vi pratar om i dag som sitter på relativt korta straff – ges möjligheten att faktiskt komma ut bättre. Annars har vi på något sätt bara byggt ett större problem, eller hur?
För oss är det just detta det här betänkandet och den här förändringen handlar om: att möta de akuta behov som finns i Kriminalvården men också stärka vägen ut ur kriminalitet.
Fru talman! Jag skulle vilja lyfta tre perspektiv som är viktiga för oss.
För det första handlar det om att frigöra kapacitet utan att tumma på tryggheten. Vi vet att Kriminalvården under flera har stått inför enorma utmaningar. Beläggningen är rekordhög. Vi har köer för att människor ska kunna få sina straff verkställda. Vi vet också att personalen är oerhört pressad. I det läget behöver staten fler möjligheter än den traditionella anstaltsplaceringen. Genom att utöka möjligheten till elektronisk övervakning, både i den dömdes bostad och i kontrollerade boenden, frigör vi anstaltsplatser och ökar kapaciteten i systemet.
Det är viktigt att poängtera att det inte handlar om att lätta på straffen. Det handlar om att hitta ansvarsfulla alternativ där staten fortsatt har kontroll men där straffet kan verkställas på ett sätt som fungerar i längden. Vi menar att det är en linje som förenar trygghet och förnuft. Det är också den socialdemokratiska linjen: Vi ska ha ordning och reda, men vi måste ha lösningar som ger människor praktisk möjlighet till förändring.
För det andra handlar det om rättssäkerhet, kvalitet och brottsofferperspektiv. Att utöka möjligheten till elektronisk övervakning kräver såklart att vi värnar kvaliteten och rättssäkerheten. Betänkandet är tydligt i den delen: När det gäller allvarligare brott med längre strafftider, upp till 18 månader, kommer en särskild lämplighetsprövning att göras innan en elektronisk övervakning kan komma i fråga. Det är oerhört viktigt, vilket också föregående talare poängterade.
Vi menar att det är viktigt att Kriminalvården gör individuella bedömningar där man väger in brottets art och återfallsrisken samt hur verkställigheten påverkar brottsoffer och anhöriga. För oss är det självklart att trygghetspolitiken har sin utgångspunkt i offrets situation. Bland annat därför har vi socialdemokrater föreslagit här i Sveriges riksdag i ett antal år en brottsofferlag som tydligt stärker brottsofferperspektivet och ger rätt till skydd, stöd, ersättning och information.
För det tredje handlar det om rehabiliteringen. Vi vet att människor som får stöd att förändra sina liv och som kan behålla arbete, bostad och kontakt med familjen har mycket större chans att lämna kriminaliteten bakom sig. Det var precis det Trygghetsberedningen slog fast i sitt omfattande arbete och i det betänkande som ligger till grund för lagförslaget. Där konstateras att verkställighet av fängelsestraff genom intensiv elektronisk övervakning och kontroll har god effekt på att minska återfallen i brott. Statistiken är slående. Inom tre år återfaller 63 procent av alla som suttit på anstalt i brott, men med elektronisk övervakning sjunker siffran till 32 procent. Det är alltså en halvering av återfallsbenägenheten.
Det är lätt att fastna i statistik och siffror när man står här i talarstolen och pratar, men bakom siffrorna finns ju människor. Det kan till exempel vara ungdomar eller föräldrar. Det är individer som får en chans att bygga upp sina liv igen och inte hamnar i en kriminell återvändsgränd.
Trygghetsberedningen betonar att den nya verkställighetsformen gör det möjligt för den dömde att behålla arbete och kopplingar till familjen och då kan undvika det negativa med en anstaltsvistelse. Det är faktorer som skyddar mot kriminalitet. Vi vet från forskningen att detta är avgörande.
För mig handlar den här reformen om att vi i dag tar ett beslut som kommer att göra stor nytta. Politiken ska bygga vidare på det som vi tack vare forskningen vet fungerar och i praktiken ger goda resultat. När intensiva övervakningsprogram genomförs med noggrann kontroll och tydlig struktur fungerar de.
Det är viktigt att säga att om misskötsamhet uppstår ska systemet givetvis reagera direkt. Vi menar att det också sker. Det innebär att verkställigheten av övervakningen kan avbrytas omedelbart och personen återföras till anstalt.
Fru talman! Det är lätt att ropa på hårdare tag och svårt att stå upp för det som fungerar. Jag inledde den här debatten med att peka på att den grova brottsligheten fortsätter att drabba Sverige hårt. Vi vet att mycket har gjorts, och vi vet att vi behöver göra mer av det som fungerar.
Vi socialdemokrater noterar att Tidöregeringen nu på det sista året av mandatperioden och på upploppet inför valåret inte har lyckats bryta nyrekryteringen till gängen. Antalet unga inblandade i mordärenden har vuxit med 500 procent sedan 2022. Vi ser också hur brottsligheten förändras. När vi lägger året 2025 till handlingarna kommer det att tillskrivas ett rekord i sprängningar.
Vi vet att den grova organiserade brottsligheten äter sig in i allt fler sektorer och omsätter hundratals miljarder av svenska skattekronor. Det är en kreativ brottslighet som hittar nya vägar för sin verksamhet. Vi behöver alltså göra mer, och vi behöver göra rätt.
I dag visar vi här i Sveriges riksdag att vi är villiga att kroka arm och göra saker tillsammans. Socialdemokraterna menar att det är otroligt viktigt att vi visar att vi här inne är redo att gå tillsammans mot den grova organiserade brottsligheten och bryta nyrekrytering och annat. Jag önskar att vi kunde göra det oftare.
Vi socialdemokrater har lagt fram ett antal förslag, och jag hoppas att vi i riksdagen kan återkomma i fler debatter och göra saker tillsammans för att bryta nyrekryteringen, inte minst för att komma åt gängtopparna som i dag tillåts fjärrstyra grov organiserad brottslighet och kriminalitet.
Vi vill se en svensk maffialag på plats.
Jag yrkar härmed bifall till förslagen i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 11 Ludvig Ceimertz (M)
Fru talman! Sverige står mitt i en historisk rättspolitisk förändring. Regeringen har inlett den största offensiven mot brottsligheten i modern tid. Det handlar inte bara om hårdare tag utan om att bygga ett rättssamhälle som fungerar i varje led. Vi stärker hela rättskedjan från polisens möjligheter att utreda brott och domstolarnas förmåga att döma till Kriminalvårdens kapacitet att verkställa straff på ett rättssäkert, effektivt och samhällsbyggande sätt.
Fru talman! Regeringen har tydligt flyttat fokus i kriminalpolitiken från gärningsmannen till brottsoffret. Brottsoffrets perspektiv sätts i första rummet, straffen ska spegla brottets allvar och den som återfaller i brott ska möta tydligare konsekvenser. Den som väljer att delta i gängkriminella miljöer, exempelvis, vill vi kunna döma till dubbla straff. Med vår politik kommer fler att sitta i fängelse under en längre tid.
Lika viktigt som tydliga konsekvenser är att straffet ska leda till något, vara meningsfullt och innehålla det som krävs för att bryta och förhindra risken för nya brott. Ett fängelsestraff handlar ytterst om att skydda samhället och ge brottsoffer upprättelse men också om att ge den dömda möjlighet att lämna kriminaliteten bakom sig. Det kräver en kriminalvård som har kapacitet, verktyg och möjlighet att arbeta med de intagna, säkerställa det återfallsförebyggande arbetet, förbereda för tiden efter avtjänat straff och se till att det finns möjligheter för detta.
Till följd av hur kriminaliteten utvecklats i landet, till följd av straffskärpningar och till följd av polisens nya verktyg att agera och klara upp brott har trycket på svensk kriminalvård vuxit sig historiskt högt. Det byggs nu nya anstalter på över 50 platser i landet. Det byggs i Kalmar och Kristianstad, där jag själv hade förmånen att delta när det första spadtaget togs för två veckor sedan. Det byggs på flera ställen runt om i landet, för denna utbyggnad är nödvändig. Även om nya anstalter byggs och resurserna ökar kommer trycket att vara väldigt högt under väldigt lång tid. Därför måste vi använda Kriminalvården på ett effektivt och klokt sätt.
Den här propositionen ger utökad möjlighet att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. Förslagen stärker Kriminalvården och det återfallsförebyggande arbetet och gör att vi kan hindra att människor återfaller i nya brott utan att man för den sakens skull tummar på straffets kärna, nämligen att ge brottsoffer upprättelse och skydda samhället. Det handlar inte om att mildra straff. Det handlar om att använda utdömda fängelsestraff på ett klokt sätt för att skydda samhället, stödja återanpassning och värna förtroendet.
Propositionen innehåller tre centrala delar.
Den första delen är en utökad möjlighet till verkställighet i bostad med elektronisk övervakning, från dagens sex månader till ett år och sex månader. Vid de längre straffen – över sex månader – ska det göras en fördjupad lämplighetsbedömning där brottets karaktär, risken för återfall och brottsoffrets situation ska vägas in för att säkerställa att detta används där det är lämpligt, träffsäkert och säkert.
Den andra delen är införandet av en ny verkställighetsform: ett kontrollerat boende med elektronisk övervakning som är ett mellanting mellan anstalt och att avtjäna straffet i sin egen bostad. Den dömde bor i ett särskilt boende där Kriminalvården har ansvar och full koll på den intagnes dagar. Rörelsefriheten är starkt begränsad, men arbete, behandling och andra särskilda åtgärder kan tillåtas. Man har tydlig kontroll och kan arbeta med återfallsförebyggande åtgärder.
Den tredje delen är att vi samlar detta i en ny lag som ersätter dagens lagstiftning om intensivövervakning.
Fru talman! Detta är i grunden ingenting nytt i Sverige. Vi tar sikte på någonting som har funnits under lång tid och som har fungerat väldigt väl. Möjligheten att avtjäna straff i kontrollerat boende är visserligen en helt ny reform men ändå något vi har arbetat med länge, liksom elektronisk övervakning.
Vi vet att personer som avtjänar sitt straff med elektronisk övervakning löper lägre risk att återfalla i brott än den som avtjänar kortare straff på anstalt. Studier visar att intagna som avtjänar sitt straff genom elektronisk övervakning har större möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden och få ett större stöd. Dessutom minskar risken för återfall.
Det här är ingen slump. När verkställigheten sker nära vardagen under kontroll och med krav på arbete, behandling och struktur i vardagen minskar risken att man faller tillbaka. Det gör denna reform viktig.
Möjligheten att kunna avtjäna sitt straff på ett särskilt boende är också något som redan finns i dag. Det gäller dock inte för hela strafftiden, utan som en del när man avslutar sin strafftid. Efter att man avtjänat halva straffet kan man få flytta till ett så kallat halvvägshus. Vi ser att det ger god effekt för att minska återfallen i brott när man successivt återanpassas till samhället.
Detta är något som propositionen bygger vidare på. Vi ser vad som fungerar och gör mer av det. Det här är bra för återanpassningen och för att säkerställa att återfallen i brott minskar.
Fru talman! Det återfallsförebyggande arbetet är inte en sidofråga för kriminalvården; det är en kärnuppgift. För varje person som återfaller i brott skapas nya brottsoffer, ny otrygghet och nya kostnader, både mänskliga och ekonomiska. Därför är det viktigt att vi kan bryta detta.
Genom att fler människor, som har ordnade sociala förhållanden med ett arbete och en bostad, har möjligt att avtjäna sitt straff på detta kontrollerade sätt, då det är lämpligt, frigörs platser och kapacitet för Kriminalvården att arbeta mer effektivt, strukturerat och aktivt gentemot dem som sitter på anstalter. Det skapar större möjligheter även för dessa. Det här är ett konkret förslag som tar politiken framåt.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 12 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Jag och Vänsterpartiet välkomnar den aktuella propositionen om utökade möjligheter till verkställighet med elektronisk övervakning i den dömdes bostad, och jag välkomnar även förslaget om en ny verkställighetsform för fängelsestraff, elektronisk övervakning i kontrollerat boende, som ska kunna tillämpas på fängelsestraff på högst ett år och sex månader. Det här är bra och kloka förslag av flera olika skäl, och det är dessutom samhällsekonomiskt lönsamt. Vänsterpartiet har under en lång rad år motionerat om utökade möjligheter till att använda elektronisk övervakning, och vi är därför glada över att det nu ser ut att bli verklighet.
Elektronisk övervakning – elektronisk fotboja, som vi brukar kalla det i dagligt tal – är en fördel både för den straffade och för samhället. Det är en mer proportionerlig påföljd för vissa mindre allvarliga brott. Samtidigt som det är ett tydligt straff som begränsar den dömdes möjligheter att röra sig fritt i samhället innebär det också att den dömde kan fortsätta behålla anknytningen till familj, vänner och arbetsmarknad.
Det ökar möjligheten till rehabilitering med studier eller ett nytt arbete. Det underlättar för den dömde att efter avtjänat straff återanpassas till samhället. Det innebär även att man undviker de negativa effekterna av en fängelsemiljö, och forskning visar att risken för återfall i brottslighet minskar avsevärt. Forskning visar att användandet av fotboja innebär att brottsligheten och även kostnaderna för samhället minskar avsevärt.
Samhällskostnaderna för fotboja är betydligt lägre än för fängelse. En klient som avtjänar sitt straff på anstalt kostar cirka 1 miljon kronor per år. En klient som i stället avtjänar sitt straff inom frivården kostar som jämförelse i dag cirka 100 000 kronor per år.
Även om fotbojan är ett mildare alternativ till fängelse innebär det fortfarande en dygnetruntövervakning och strikta regler för vad den dömde får och inte får göra. Det är viktigt att understryka att fotboja inte är ett lämpligt alternativ för alla brott, särskilt inte de grövre brotten.
Genom att ersätta fängelsestraff för mindre brott kan fotboja minska överbeläggningen i fängelserna, vilket frigör platser för dem som begått grövre brott. Det är bra mot bakgrund av den höga belastning som vi i dag kan se på anstalterna.
Användandet av fotboja kan påverka familjen. Vardagen påverkas för den som är anhörig till någon som har fotboja. Frivården kan göra oanmälda besök när som helst på dygnet, och som anhörig får man ta ett större ansvar för det som sker utanför hemmet. Det är därför viktigt att den som lever med någon som är dömd till elektronisk övervakning får rätt information och ger sitt samtycke.
Dessvärre har det kommit till vår kännedom att det finns brister i tekniken för elektronisk övervakning, vilket innebär att åtgärden inte alltid används som det är tänkt. Åklagare har inte beslutat om fotboja då dessa i vissa fall saknar gps-funktion, vilket självklart är helt nödvändigt för att övervakningen ska fungera. Vad jag förstår finns tekniken tillgänglig i dag, men tillgången till fotbojor med gps-teknik kan variera över landet. Det kan ibland även vara problem med tillämpningen.
Detta borde ganska enkelt kunna åtgärdas, och jag förväntar mig att så sker. Vi kommer därför att noga följa dessa frågor och vid behov återkomma med förslag till åtgärder. Det har vi skrivit om i vårt särskilda yttrande. Vi står dock som sagt helt och fullt bakom propositionen, och jag är glad över att ett enigt utskott gör så.
Anf. 13 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Dagens betänkande och förslag rör utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning. Det innebär utökade möjligheter att i stället för att sitta i fängelse kan den dömda bo hemma eller i ett kontrollerat boende med fotboja. Från att vara möjligt vid fängelse upp till sex månader höjs nu detta till högst ett år och sex månader. Vid strafftider som överstiger fängelse i sex månader ska det därtill göras en fördjupad lämplighetsprövning.
Det här är viktigt. Några skäl till det är att detta skulle frigöra platser inom kriminalvården, som har en oerhört ansträngd situation just nu med dubbel- och trippelbeläggningar, vilket renderar kritik från dem som har konventioner som vi ska uppfylla. Förslaget kortar även köerna till att avtjäna straff, och det är kostnadseffektivt. Man tar dessutom hänsyn till brottsoffer, utsatta och anhöriga vid bedömningen om huruvida det är lämpligt med fotboja. Centerpartiet yrkar därför bifall till förslaget i dagens betänkande.
Egentligen rör dagens debatt två frågeställningar som ofta förekommer i samhällsdebatten. Den första är: Är det effektivt att låsa in folk i fängelser? Den andra är: Kan alla partier komma överens om något så viktigt som kriminalpolitiken?
Låt mig börja med fängelsestraffen. De har flera funktioner. De har en avskräckande effekt. De ska hålla folk som begått brott inlåsta så att de inte kan begå nya brott. De är även ett slags upprättelse för brottsoffer och utsatta. Man kan dessutom få del av en kvalificerad kriminalvård för att minska risken för återfall.
Fängelser är därför viktiga och fungerar i många fall mycket bra, men vi vet också att fängelsestraff alltför ofta är stigmatiserande och befäster eller eskalerar en kriminell identitet och livsstil. Det är ett av skälen till att Centerpartiet kommer att säga nej till sänkt straffbarhetsålder som innebär att barn under 15 år kommer att sättas i fängelse. Detta är dock både Tidöpartierna och Socialdemokraterna för.
Det är därför glädjande att det huvudsakliga skälet till dagens förslag uttalat är att det finns goda förutsättningar för att fotboja kan minska återfallen i brott. Man kan upprätthålla en tillvaro med arbete eller studier och ett relativt vanligt liv, vilket vi vet är skyddsfaktorer mot kriminalitet. Det här är ett bra förslag.
Fru talman! För att komma till detta med den politiska enigheten är Centerpartiet inte ensamt om att säga ja till förslaget i dagens betänkande. Alla åtta riksdagspartier deltog i den utredning som ligger till grund och i utskottsarbetet, och vi var överens. Jag vill kvittera det tack som tidigare har framförts här för det arbete som har gjorts. Detta är värt att lyfta, när oenighet alltid får mer uppmärksamhet och fler klick än enighet.
Jag hörde på Ekot i morse innan jag kom hit. Det handlade om en opinionsundersökning som visade att sju av tio svenskar inte tycker att det politiska samtalet är respektfullt eller präglas av en vilja till samarbete. Därför finns det en extra poäng i att lyfta att vi är eniga om detta, inom ett viktigt område. Annars är det här i kammaren alltid någon som vinner dagens slag, men vi förlorar tillsammans kriget. Kriget står om demokratin – allt fler tycker inte att det vi gör här, i demokratin, är den bästa lösningen. Vi behöver även gemensamt vinna det kriget, med fredliga debatter både när vi är överens och när vi inte är överens. Det vill jag tacka alla partier för här i dag.
Detta är bra lagstiftning och bra demokrati, som jag därmed överlämnar till kammaren.
Anf. 14 Ingemar Kihlström (KD)
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut – ett bifall till propositionen om utökade möjligheter att använda elektronisk övervakning, det vill säga fotboja, som ett alternativ till fängelsestraff.
Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Den grova brottsligheten, gängvåldet och de ständiga återfallen i brott utgör ett hot mot vårt samhälles grundläggande trygghet. Medan polis och åklagare står i frontlinjen bör Kriminalvården vara vår främsta insats mot brottets återkomst. Kriminalvården har ett dubbelt och viktigt uppdrag: att skydda samhället genom att hålla frihetsberövade personer under kontroll men också att bidra till att de som begår och begått brott får en verklig möjlighet att förändra sitt liv och därigenom minska risken för återfall.
Fru talman! Kriminalvården har dock under lång tid stått inför stora utmaningar. Den tidigare regeringen bär ett tungt ansvar för den situation som uppstått med växande beläggning, brist på platser och ett försvårat återfallsförebyggande arbete. Den grova organiserade brottsligheten har vuxit fram, i kombination med för små resurser till Kriminalvården. Konsekvenserna är tydliga. Det handlar om överbeläggning och en ansträngd arbetsmiljö, och viktiga rehabiliterande program som tolvstegsprogrammet och klosterverksamheten har tvingats lägga ned.
Men vi kristdemokrater har tillsammans med våra samarbetspartner tagit ansvar. Under den här mandatperioden har Kriminalvården fått kraftigt ökade resurser, och arbetet med att bygga fler fängelser har påskyndats. Som nämnts tidigare pågår ett femtiotal byggprojekt runt om i landet, och antalet platser beräknas tredubblas över en tioårsperiod. Därtill har regeringen både utrett och nu också föreslagit hyra av fängelseplatser utomlands, något som vi kristdemokrater efterfrågat sedan 2019.
Fru talman! Det är dock ett viktigt komplement till dessa satsningar som vi debatterar i dag, när vi föreslår att möjligheten att avtjäna fängelsestraff med elektronisk övervakning utvecklas. Som anges i propositionen är erfarenheterna av elektronisk övervakning positiva, både i Sverige och internationellt. Det finns starka belägg för att denna verkställighetsform kan bidra till att minska återfallen i brott, samtidigt som den är samhällsekonomiskt fördelaktig och kan avlasta Kriminalvårdens mycket ansträngda beläggningssituation.
Europeiska unionens råd har också rekommenderat medlemsstaterna att utveckla alternativ till fängelsestraff i anstalt. Sverige följer nu fortsatt den linjen, som många andra länder redan gått före med. Det är en linje som både stärker rättssäkerheten och effektiviserar verkställigheten.
Fru talman! I propositionen föreslås att även fängelsestraff längre än sex månader, upp till ett år och sex månader, ska verkställas genom elektronisk övervakning. För de längre strafftiderna ska en fördjupad lämplighetsprövning göras. Denna prövning är viktig för att avgöra om det är möjligt att verkställa ett straff med elektronisk övervakning. Naturligtvis sker prövningen ur ett brottsofferperspektiv, men den behöver även göras ur ett trygghetsperspektiv med avseende på vilken brottslighet straffet gäller och risken för återfall.
En ny verkställighetsform föreslås, elektronisk övervakning i kontrollerat boende, som utgör ett mellanting mellan anstalt och hemverkställighet. Under denna form får den dömde endast lämna boendet på angivna tider och för särskilda ändamål. Kriminalvården ska ansvara för verkställigheten och för driften av de kontrollerade boendena. Det är viktigt att den dömde vid misskötsamhet som inte är av mindre betydelse ska tas in i kriminalvårdsanstalt för att avtjäna den resterande delen av strafftiden där.
Fru talman! Som nämnts i flera inlägg är det positivt att alla partier ställt sig bakom förslaget; det råder enighet i utskottet. Vi genomför den här förändringen med stort stöd i denna kammare. Även vi kristdemokrater delar både utskottets och regeringens bedömning. Vi ser att utökade möjligheter till verkställighet med elektronisk övervakning kan bidra till minskad återfallsrisk, mer effektiv kriminalvård och ett bättre resursutnyttjande. Alla åtgärder som kan bryta ett destruktivt livsmönster och underlätta vägen bort från kriminalitet är positiva. Det ser vi, och det måste vi stärka.
Detta är också en reform som stärker rättssystemets kapacitet utan att det tummas på rättssäkerheten. Den är ansvarsfull, väl avvägd och i linje med internationella rekommendationer.
Fru talman! Sammanfattningsvis ställer jag mig som tidigare bakom regeringens lagförslag. Det är ett viktigt steg i arbetet med att stärka tryggheten i vårt samhälle och att säkerställa att Kriminalvården har både de resurser och de verktyg som krävs för att möta de ökade behoven i vårt samhälle. Med detta yrkar jag som sagt bifall till utskottets förslag till beslut och regeringens proposition.
Anf. 15 Martin Melin (L)
Fru talman! Det finns väl egentligen inte så jättemycket att tillföra till dagens debatt eftersom vi alla här inne och samtliga partier är överens i sakfrågan. Sakfrågan är att vi vill utöka möjligheterna att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning, i folkmun kallat fotboja, i stället för genom inlåsning på anstalt. Vi är överens om att det behövs en ny lag som reglerar hur detta hanteras, och vi är överens om att öka den strafftid då det kan bli aktuellt med elektronisk övervakning från dagens sex månader till arton månader.
Vi är överens om att det ska ske en noggrann och fördjupande lämplighetsprövning innan beslutet om elektronisk övervakning fattas, och vi är överens om att straffet ska omvandlas till inlåsning på anstalt om man missköter sig. Vi är även överens om det nya straffet elektronisk övervakning i kontrollerat boende.
Fru talman! För att sammanfatta dagens debatt kan jag väl bara säga att vi alla är överens.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 17.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2025/26:27 Onsdagen den 5 novemberProtokoll 2025/26:27
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om verkställighet av fängelsestraff med elektronisk övervakning,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
4. lag om ändring i lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område.Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:202 punkterna 1-4.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.