Ett nytt regelverk för bygglov

Anf. 9 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Ska man förenkla eller försvåra för vanliga människor i Sverige? Det är där skillnaden i svensk politik i dag ligger. I dag debatterar vi en reform som många svenskar har väntat länge på. Det är en reform som handlar om att återupprätta sunt förnuft, tillit och handlingskraft i svensk byggpolitik.

Propositionen Ett nytt regelverk för bygglov är mer än en teknisk förändring. Det är ett uppbrott från åratal av byråkratiskt krångel, orimliga handläggningstider och onödiga kostnader för vanliga människor. För hur rimligt är det egentligen, fru talman, att man i Sverige fortfarande måste söka bygglov för att sätta takfönster i sitt eget tak eller vänta i månader på beslut för att bygga ett litet uterum eller en carport eller byta fasadfärg på sitt eget hus – dessutom till en kostnad som är långt ifrån rimlig eller ringa i sammanhanget?

Vår regering har nu lagt fram ett förslag som på riktigt förenklar och som visar tillit till människor. Det gör det enklare att bygga, billigare att planera och snabbare att genomföra.

Med de nya reglerna kan en familj bygga till sitt hus med upp till 30 kvadratmeter utan bygglov, alltså dubbelt så mycket som i dag. För många innebär det att man kan skapa ett par extra sovrum, ett hemmakontor eller kanske ett generationsboende utan att behöva betala tiotusentals kronor i avgifter och vänta på besked från byggnadsnämnden. Det är en konkret förbättring i människors vardag.

Fasadändringar blir också bygglovsfria. Det betyder i praktiken att den som vill byta tak, måla om fasaden, sätta in takfönster eller installera solpaneler inte längre behöver vänta i månader på bygglovsbesked. Det blir fritt att göra det direkt så länge man följer de tekniska reglerna. Det sparar både tid och pengar för den enskilde, och det gör det lättare för hushåll att energieffektivisera sina hem. Många har tvekat att tilläggsisolera och byta fönster just på grund av den krångliga bygglovsprocessen, och nu försvinner äntligen det hindret.

Fru talman! Den kanske mest betydelsefulla förändringen handlar om våra ekonomibyggnader ute i landet. Med ekonomibyggnader avses byggnader som används inom näringsverksamheter med anknytning till fiske eller jord- eller skogsbruk såsom ladugårdar, logar, maskinhallar, magasin och så vidare. De uppförs redan i dag utan bygglov men har tidigare begränsats av att ny annan verksamhet kräver bygglov på byggnaden.

I dag står tusentals gamla ladugårdar, logar och magasin tomma eftersom reglerna gjort det krångligt att använda dem till något nytt. Nu blir det möjligt att inreda dessa befintliga byggnader till bostäder eller verksamhetslokaler helt utan dyra bygglov och byråkratiska krav.

Detta är en enorm möjlighet för vår landsbygd. En tom loge kan nu bli ett gästhus, en bostad, ett gårdskontor, ett kafé eller en verkstad, helt utan att man behöver gå igenom en lång och dyr bygglovsprocess. Det enda som krävs är att byggnaden ligger utanför detaljplan och att den uppfyller grundläggande tekniska krav.

För vår landsbygd betyder detta nytt liv. Nya bostäder kan växa fram i redan befintliga byggnader. Småföretagare får möjlighet att starta verksamheter hemma på gården. Unga familjer kan bosätta sig i trakter där de vuxit upp. Detta är politik som stärker Sverige, från de vackra röda och vita gårdarna i Småland till de små byarna i Norrland.

Samtidigt minskar också anmälningsplikten. I dag måste man göra anmälan till kommuner för nästan allt, även sådant som är helt okomplicerat. Det innebär att hundratusentals små byggprojekt inte längre kommer att belasta kommunernas handläggning.

För de svenska hushållen betyder det lägre kostnader. En vanlig attefallsanmälan kostar i dag mellan 7 000 och 15 000 kronor. Det är en betydande kostnad för den vanliga svensken som bara vill ha lite extra utrymme. Från den 1 december i år är kostnaden ingenting alls. Man kommer att kunna bygga upp till 30 kvadratmeter inom detaljplanelagt område och 50 kvadratmeter utanför detaljplanelagt område i en byggnad helt utan anmälningskostnader till kommunen. Detta är verklig förenkling, inte bara på papperet.

Fru talman! Den här reformen är en modernisering av hela systemet. Kommunerna får fokusera på det som verkligen betyder något, på säkerhet, miljöhänsyn och planering, medan vanliga människor får mer frihet i sin vardag. Det handlar om balans mellan frihet och ansvar, om att ha regler där det behövs men inte överallt. Den här reformen frigör människors kraft att själva ta ansvar, bygga, skapa och utveckla.

Fru talman! Sverige har enorma möjligheter. Vi har plats, kunskap och vilja. Men alldeles för länge har vi haft ett regelverk som stått i vägen. Den här propositionen ändrar nu äntligen på detta och gör det möjligt att bygga och bo där man vill. Det ger både kommuner och människor större handlingsutrymme. Det gynnar hela landet. Det stärker bostadsförsörjningen, ger nytt liv åt landsbygden och minskar byråkratin. Det är ett bevis på att vi kan förena enkelhet med ansvar och tillväxt med hänsyn.

Den fråga som jag ställde i min inledning, om vi ska förenkla eller försvåra för vanliga människor i Sverige, besvaras tydligt med den här propositionen. Vi ska ha mindre byråkrati och mer frihet. Vi ska ha mindre väntan och mer handling. Vi ska ha lägre kostnader och mer över till annat. Det är så vi bygger framtidens Sverige.

Det är dock långt ifrån självklart att få till denna lagstiftning om vi ser till vad oppositionen har lagt fram. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har kommit med inte mindre än 16 reservationer i detta ärende, 16 punkter som nästan uteslutande handlar om att oppositionen vill ha mer byråkrati och mer kostnader för den enskilde.

Vänsterpartiet går allra längst och vill avslå allt. Flera har föreslagit anmälningsplikter och utökade bygglov. Man kan konstatera att det är spretigt i oppositionens förslag. Som väljare vet man inte vad man egentligen får om dessa ska styra, mer än att det blir mer byråkrati och färre förenklingar för vanligt folk. Vill man däremot ha fortsatt förenkling och så småningom även bygglovsbefriade Sverigehus är det på oss som står bakom propositionen man bör lägga sin röst i det kommande valet.

Jag yrkar bifall till propositionen Ett nytt regelverk för bygglov och avslag på reservationerna.

Anf. 10 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 5 i utskottets betänkande CU2.

Innan jag går in på själva betänkandet måste jag uttrycka min förvåning över att vår bostadsminister inte ens närvarar i dagens debatt om ett nytt regelverk för bygglov. Ministern har haft en hög svansföring kring denna proposition sedan han presenterade den vid en pressträff i våras och i en debattartikel i Aftonbladet den 25 augusti i somras. Det finns delar i propositionen som jag gärna hade debatterat med just bostadsministern, men tyvärr lyser han med sin frånvaro i dagens debatt.

Vad gäller regeringens förslag till nytt regelverk för bygglov finns det bra förslag som även vi socialdemokrater står bakom. Men det finns också stora delar som är riktigt dåliga och ogenomtänkta.

För oss socialdemokrater är det en självklar utgångspunkt att samhällsbyggnadsprocesser ska präglas av ordning och reda. Den enskildes intresse av såväl handlingsfrihet som förutsägbarhet och skydd mot betydande risker måste värnas, samtidigt som det allmännas intresse av god samhällsplanering upprätthålls. Det ska vara lätt för den enskilde att göra rätt och svårt att göra fel. Det allmänna ska också kunna upprätthålla en demokratisk kontroll. Det handlar hela tiden om komplexa avvägningar som inte lämpar sig för tvära kast och kräver ett inkännande förhållningssätt till sakkunniga samhällsaktörers kunskaper och bedömningar.

För oss handlar det i grunden om vilken samhällsmodell vi vill ha. Vi socialdemokrater tror inte på ett samhälle där var och en lämnas ensam att navigera bland regler och risker utan på ett samhälle där vi tar ett gemensamt ansvar för att allting ska fungera för alla. Att riva ned strukturer för ordning och insyn i tron att friheten ökar är ett grundläggande missförstånd. Friheten ökar inte i kaos. Den växer i trygghet och i vetskap om att regler gäller lika för alla.

Vi socialdemokrater välkomnar att regeringen går fram med utredningens förslag om att bygglovsplikt ska formuleras endast i lag, något som bland annat innebär att kommuner inte kan besluta om lovplikt i detaljplaner och områdesbestämmelser. Vi är också positiva till det förslag som innebär att en mindre krets av berörda grannar och fastighetsägare ska få underrättelse vid lov- eller anmälningsärenden samtidigt som kravet på kungörelse kvarstår.

Vi avvisar dock den del av förslaget som innebär att känd hyresgästorganisation inte längre ska ingå i kretsen som ska få underrättelse. Det medför betydande risk att hyresgäster i grannfastigheter i praktiken behandlas olikt till exempel bostadsrättsinnehavare i grannskapet.

Propositionen som regeringen nu presenterar måste dock ses som en del av en helhet. I propositionen aviserar regeringen att den anmälningsplikt som gäller i plan- och byggförordningen för det som vi i vardagstal kallar attefallsåtgärder ska avskaffas. Vi socialdemokrater konstaterar att kritiken från remissinstanserna är massiv. Bland de kritiska remissinstanserna kan nämnas Villaägarna, Bostadsrätterna, Boverket, Sveriges arkitekter, KTH, länsstyrelser, kommuner – både blå och röda – Försvarsmakten, mark- och miljödomstolarna, Skatteverket med flera.

Ett brett borttagande av anmälningsplikten medför uppenbara risker för att den enskilde mycket lätt kan komma att göra fel och i efterhand drabbas av stora negativa konsekvenser. De 7 500 kronor som tidigare talare nämnde som kostnad inledningsvis kan bli en miljonkostnad om man behöver riva ett attefallshus som är ett bostadshus och som i dag kan kosta 1 ½ miljon att uppföra med alla anslutningar. Det är en betydande fördyring jämfört med att kunna göra rätt från början. De ekonomiska kostnaderna kan bli stora, men det gäller även de hälsomässiga riskerna. Ytterst kan det handla om liv eller död.

Vi menar att en förprövning i form av anmälningsplikt för bostäder alltid är nödvändig utifrån kraven på bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller samt dimensionering av vatten och avlopp.

Borttagandet av anmälningsplikten medför förvisso en mindre belastning inledningsvis genom att anmälningsärendena blir färre för kommunerna att hantera. Men i förlängningen menar vi socialdemokrater, i likhet med många andra remissinstanser, att en sådan förändring tvärtom medför en större belastning för kommunerna. I och med att avgiftsfinansieringen försvinner måste skattebetalarna bekosta att det finns personal som kan utföra tillsynsarbetet i efterhand. Flera kommuner menar dessutom att tillsynsarbetet är mer resurskrävande än dagens system. Var finns vinsten i det hela? Det måste vara bättre att få besked innan fel görs än att de ska komma fram i en tillsyn när felen är gjorda.

Till detta kommer att det är något av en chimär att anmälningsplikten tas bort. Tekniska åtgärder som ventilation, va-installationer samt brandskydd förblir anmälningspliktiga, vilket regleras i PBF:en. Den samlade avgiften för den enskilde blir alltjämt betydande vid uppförande av en bostad genom nybyggnad av komplementbostadshus eller tillbyggnad och ändring. Men myndigheternas möjlighet att värna såväl den enskildes intresse som det allmännas intresse försämras ju till exempel genom en okontrollerad förtätning i redan tätbebyggda områden. Därtill försämras och fördyras kommuners och statliga myndigheters viktiga arbete med att utföra sina uppgifter och upprätthålla ordning och reda i samhällsbyggnadsprocessen.

Mot bakgrund av den massiva kritiken vill vi socialdemokrater att regeringen inte tar bort anmälningsplikten i plan- och byggförordningen. Tyvärr är den frågan inte uppe på bordet i dag, men den hänger ihop med det förslag vi diskuterar i dag.

När bostadsministern har argumenterat för borttagandet av anmälningsplikten menar han att kommunala tjänstemän ska släppa lite på sin makt och låta enskilda få bestämma mer själva. Se debattartikeln i Aftonbladet.

Om man verkligen tror att Sveriges bygglovshandläggare är maktmissbrukare som vill sätta käppar i hjulen för människor, då har man väldigt lite kontakt med verkligheten. Om den enskilde exempelvis får ett negativt besked från kommunen kan det bero på att byggnaden kanske ligger för nära en annan byggnad av brandtekniska skäl. Det är detaljer kring olika regelverk som fortfarande gäller, även om anmälningsplikten tas bort. Jag tvivlar på att alla som deltar i den här debatten, inklusive mig själv, kan alla de detaljer som gäller för att förhindra spridning av brand.

En anmälan före byggnation hjälper den enskilde fastighetsägaren att göra rätt från början. Det måste vara bäst – eller hur? Som jag har sagt tidigare; det kan ytterst handla om liv eller död om bränder får spridning i ett okontrollerat system där fastigheter har byggts utan att man vet hur nära de kan stå. Det finns olika regler, har jag fått lära mig – tyvärr. Jag kom sent på detta – man får ta med sig det man får fram.

En vanlig oneliner inom politiken – jag själv har använt den – brukar vara att det ska vara lätt att göra rätt. Men med borttagandet av anmälningsplikten blir det i stället lätt att göra fel. Det borde vara Expressens rubrik i morgon: Lätt att göra fel.

Som ett svar på bostadsministerns debattartikel i somras skrev Annie Östlund, centerpartistiskt kommunalråd i Huddinge med ansvar för bygglov och tillsyn, att startbesked nekades för 68 procent av attefallshusen i Huddinge 2023 på grund av att de inte överensstämde med lagkravet. 68 procent skulle ha blivit felbyggda, om det inte hade funnits en anmälningsplikt så att man kunde titta på dem i förväg.

Riskerna är således väldigt stora att felaktiga byggnader uppförs, och det är den enskilde som får stå för hela risken, vilket även Villaägarnas Riksförbund tydligt påtalat i sin remisskritik.

Utöver riskerna för de enskilda har flera myndigheter och branschorganisationer belyst allvarliga brister i de förändringar som föreslås.

Exempelvis kom Svenskt Vatten in med en skrivelse sent i vår beslutsprocess eftersom de inte hade varit remissinstans, vilket i sig är väldigt bekymmersamt. Svenskt Vatten påtalade att när va-organisationerna inte får kännedom om nya byggnader eller att tillbyggnader sker, försämras också möjligheterna att dimensionera kapaciteteten i va-anläggningarna. För att ett korrekt uttag av va-taxa ska ske räcker det inte med att en va-installation ska göras, utan det krävs också kännedom om att en byggnad eller tillbyggnad uppförts för att kunna räkna ut nyttan av va-tjänsten.

Skatteverket påpekar att regeringens förslag leder till försämrad registerkvalitet i fastighetstaxeringsregistret. Det kan leda till svårigheter för rotavdrag, försäkringsfrågor, kreditgivning, försäljning och samhällsplanering.

Det här är bara några av alla de allvarliga brister som 44 av 62 remissinstanser pekar på utan att få gehör från regeringen. Man ställer sig frågan hur regeringen inte kan ta till sig den massiva kritik som framförts. Den frågan hade jag önskat få ställa till bostadsministern, men han lyser fortfarande med sin frånvaro.

Vi socialdemokrater konstaterar vidare att regeringens förslag innebär att grannar kan komma att möta olika regelverk för vad som kan uppföras utan bygglov. Bygglovsregler bör vara likformiga och lätta att förstå.

Exempelvis i mitt eget bostadsområde kan en granne få bygga ett 30 kvadratmeter stort attefallshus medan en annan granne, ett par hundra meter bort, får bygga 50 kvadratmeter. Grannen precis bredvid den grannen får bygga endast 25 kvadratmeter eftersom huvudbyggnaden är så pass liten på den fastigheten.

Det beror på att regeringen föreslår att olika stora byggnader tillåts beroende på om det gäller detaljplanelagt område eller icke detaljplanelagt område och att ett attefallshus inte får vara större än huvudbyggnaden. Det är en mycket olycklig utveckling som innebär avsteg från tidigare beslut i lagstiftningsärenden på området där principen om att utforma lättbegripliga och likformiga regelverk har respekterats.

Även dessa förslag har fått omfattande kritik av bland annat Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som påtalar just problemet som jag beskrev, det vill säga att icke detaljplanerad mark kan finnas i områden med sammanhållen bebyggelse. Vi socialdemokrater vill därför att ett områdesdifferentierat regelverk utreds utifrån ett stads- och glesbygdsperspektiv. SKR har lagt fram ett förslag som är intressant utifrån det perspektivet och som borde utredas närmare. Regeringens förslag löser inte den frågan utan kommer endast att krångla till regelverket ytterligare och återigen öka risken för att den enskilde gör fel.

Propositionen medför, oaktat de ändringar som föreslås här, omfattande förändringar i ett mycket komplext regelverk. Konsekvenserna för såväl enskilda som det allmänna är svåröverskådliga, och vi har skäl att förvänta oss även oväntade effekter. Lagstiftningen bör därför följas upp vid en kontrollstation efter fem år.

Herr talman! Regeringen talar ofta om småhus och trädgårdsstäder och deras kvaliteter. Avslutningsvis vill jag därför återge vad en av många arkitekter jag samtalat med inför dagens debatt har sagt.

De stadsdelar som vi håller högst i dag, tät villabebyggelse med inslag av radhus och mindre flerbostadshus, trädgårdsstaden med uppvuxen grönska, är alla resultatet av en sträng stadsplanering: en stark vision från en arkitekt tillsammans med en kommun som har dragit upp tydliga och ovillkorliga gränser för hur stadsdelen ska växa fram, vilka gaturum den ska ha, hur gatan ska vandra fram och hur husen ska förhålla sig till densamma. Att slita upp regelverket som kvalitetssäkrar detta är inte bara att omöjliggöra att fler stadsdelar kan få den här karaktären framöver utan det kommer också att förvanska det kulturarv vi i dag besöker och inspireras av.

Jag vill återigen yrka bifall till reservationerna 3 och 5 i utskottets betänkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Anf. 11 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Jag kan konstatera att det inte är lätt att vara socialdemokrat och förorda mer byråkrati i dag när vi genomför en av de största lättnaderna i mannaminne, tror jag, när det gäller byggande och särskilt byggande på egen tomt.

En sak som jag reagerar på i Leif Nysmeds anförande är att man gärna pratar om dyra och besvärliga lösningar när det gäller attefallshus. Men de flesta attefallshus är faktiskt ganska enkla byggnader, som oftast inte har kostat särskilt mycket att bygga.

Då kan man fundera över anmälningsplikten. Den fungerar nämligen i dag som en smygbeskattning av invånarna. En sådan anmälan kostar mellan 7 000 och 15 000. Det kan knappast motiveras utifrån arbetsinsatsen när det gäller de enkla attefallshusen.

Jag har själv byggt ett attefallshus på min tomt. Det är en enkel träbyggnad, som står kvar än så länge. Jag kan garantera att den inte utgör någon brandrisk. Den står långt ifrån övriga byggnader och på ett avstånd om 4 ½ meter och lite mer till grannens tomt.

Att man ska betala mellan 7 000 och 15 000 utgör egentligen en av de dyraste kostnaderna vid byggandet. Det tycker jag är ganska orimligt. Därför är jag glad att vi äntligen kommer i mål med den här propositionen.

Jag vill fråga Leif Nysmed om det verkligen är rimligt att ta ut en kostnad på mellan 7 000 och 15 000 för att den enskilda villaägaren ska få bygga ett förråd eller en gäststuga på den egna tomten.

Anf. 12 Leif Nysmed (S)

Herr talman! Ledamoten frågar om det är rimligt med den kostnaden, eftersom han har byggt rätt. Som jag också konstaterade är det väldigt många som kommer in med felaktiga anmälningar i dag. Det innebär att nästan 70 procent skulle ha byggt felaktigt. Visst skulle 30 procent ha byggt rätt. Det finns många som kan, men det finns alltså också många som inte kan alla regler i fråga om detta.

Jag tycker att det är bra att man får ett besked före byggandet om att allt står rätt till och att man har tänkt på allting, speciellt av brandtekniska skäl. Jag vet inte hur stor ledamotens tomt är. Det finns kanske väldigt mycket utrymme där. Men många tomter är betydligt mindre och trängre. Om en byggnad, oavsett om den är billig eller dyr, ställs för nära en annan riskerar man exempelvis brandspridning.

Det är bra att få veta att man inte ska ställa byggnaden så nära innan man faktiskt gör det, även om det är en billig byggnad. Jag tror nämligen att flytt eller rivning av en byggnad kommer att bli lika dyr som de 7 000–15 000 kronor som ledamoten lyfter upp här. Jag tror att det, på det stora hela, är bättre att få reda på saker och ting i förväg än att behöva vidta åtgärder i efterhand. Efterhandsåtgärder är dyrare än förhandsbesked.

Anf. 13 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Det är lätt att slänga sig med statistik över vad som är felaktigt. Min anmälan om att bygga attefallshus var också felaktig enligt kommunen på grund av att en uppgift saknades när jag först slängde in den. Det hade ingen som helst betydelse för själva byggnaden. Jag tror att de allra flesta så kallade felaktiga anmälningar handlar om att man har missat att fylla i en uppgift, precis som jag hade gjort.

Samtidigt som man oroar sig för att det ska bli felbyggt och kopplas in en massa vatten och avlopp förespråkar Socialdemokraterna tvångsblandning av villaområden. Man kallar det inte tvångsblandning, men det framgår ganska tydligt att alla områden ska bli mer blandade, vilket ska uppnås genom att bygga flerfamiljshus i trygga villakvarter. Och samtidigt ska man lagstifta om att flyktingar inte får placeras i utanförskapsområden. I praktiken vill man bygga flerfamiljshus i villaområden där man sedan ska tvinga kommunen att placera flyktingar.

Jag vill fråga Leif Nysmed: Om man inte kan placera så många attefallshus i vissa områden på grund av att det ställer till det med tanke på vatten och avlopp, som vi fick höra tidigare, vad säger att det skulle vara mycket enklare att placera ett flerfamiljshus i ett villaområde? Skulle det inte innebära betydligt större problem för kommuner att hantera, särskilt när det gäller va, eftersom det blir betydligt mer va från flerfamiljshus än på grund av att någon enstaka villaägare har byggt en gäststuga på tomten?

Anf. 14 Leif Nysmed (S)

Herr talman! Jag tycker att ledamoten blandar in lite andra frågor och påstår saker som inte är sanna. Men jag vill ändå besvara det lite grann.

Våra förslag är många gånger att vi ska försöka blanda de utsatta områdena med både parhus och bostadsrätter, för att i första hand få en mångfald i de områdena. Sedan vet jag att exempelvis kombohusen har förslag på radhus och parhus som man kan bygga. Det skulle man säkert kunna få in i ett villaområde också, utan någon större påverkan på området, utifrån kulturarv och så vidare, när det utvecklas. Det skulle kunna smälta in ganska bra i miljön.

Men om det kan funka är någonting som man prövar, eller hur? Man har en detaljplan som man tar fram och tittar på om det passar in, fungerar och stämmer överens. Det är en skillnad från det förslag som ni lägger fram, där man inte förprövar någonting. Är det lämpligt att ha det här, exempelvis utifrån vatten och avlopp? Klarar området av den påfrestningen eller inte? Det förprövar man ju.

Ni föreslår att man inte ska förpröva någonting. Då får det övriga vattenkollektivet, som faktiskt anmäler och är registrerade för att betala taxa, ta den kostnad som uppstår. Ni lämpar i era förslag över kostnaderna på grannarna i stället.

Jag tycker att vi ska nyansera debatten. Jag vill hellre diskutera och debattera det här förslaget än delta i andra pseudodebatter.

(Applåder)

David Josefsson (M)

Anf. 15 David Josefsson (M)

Herr talman! Eftersom talmannen är bördig från Östergötland tänker jag börja mitt anförande med en sedelärande historia från Mjölby. Våren 2015 skapade bildkonstnären Bernth Uhno stora rubriker i medierna och fick upprörda kommunpolitiker efter sig. Det som rörde upp känslor var dock inte något provocerande konstverk, såsom skändningar av den svenska flaggan, porträttering av Jesus som homosexuell eller ens en tecknad rondellhund.

Uppståndelsen och upprördheten handlade om Bernth Uhnos val av kulör på sin villa i Skänninge i Mjölby kommun. När Bernth Uhno köpte villan hade huset, enligt SVT, stått obebott sedan 1981, och färgen var solblekt i olika gula nyanser. Efter att huset målats om var den gula färgen kvar men uppblandad med vit nyans i nederkant och röd nyans i överkant. Husets väggar gick från rött till gult till vitt, ton i ton.

Mjölby kommuns byggnadsantikvarie beskrev denna för orten radikala färgsättning som främmande för Skänninge. Den centerpartistiske ordföranden för byggnads- och räddningsnämnden gick ännu längre och slog resolut fast: ”Den färgsättningen är inte svensk.” Därefter fattade en enig nämnd beslut om att huset behövde målas om i en av Mjölby kommun på förhand godkänd kulör.

Herr talman! I april 2023 tillsatte finansminister Elisabeth Svantesson Produktivitetskommissionen, vars uppdrag var att analysera vad som påverkar produktivitetstillväxten i Sverige. Kommissionen lämnade ett år senare, i april 2024, sitt delbetänkande och i oktober i år sitt slutbetänkande.

I både delbetänkandet och slutbetänkandet lyfts bygg- och bostadsmarknaden upp som områden där regelförenklingar har potential att bidra till ökad produktivitet, så till den grad att det är huvudnumret i kommissionens första delbetänkande. Det handlar om allt från liberalare markanvändning och omreglerad hyresmarknad till regelförenklingar kring ny- och ombyggnationer. Det är förändringar som är nödvändiga om Sverige som land ska kunna fortsätta utvecklas, få fler i arbete och trygga inkomsterna till vår gemensamma välfärd.

Herr talman! Förändringarna vi i dag kommer att rösta igenom bygger på individens frihet, äganderätt och vilja att ta ansvar för sin fastighet. Barnfamiljer kommer att ges möjlighet att bygga ut sin bostad i stället för att flytta när familjen växer. Valet av färg blir en fråga för husägaren och inte för kommunen. Tack vare en rad regellättnader kommer befintliga fastigheter att kunna innehålla fler bostäder. Det kommer att underlätta för unga som ska börja arbeta eller bilda familj.

Herr talman! Man kan också säga att det är ett första steg i de regelförenklingar som Produktivitetskommissionen pekat ut som nödvändiga för bostäder och byggande. Förslagen innebär att antalet åtgärder som kan vidtas utan krav på bygglov och som kan tillåtas utan hinder i detaljplan eller områdesbestämmelser utökas. Det innebär att vi både skapar möjlighet till fler bostäder och ökar fastighetsägares möjligheter att bestämma hur en fastighet ska användas och utvecklas.

Lagändringarna innebär också att lovplikten blir områdesdifferentierad. Krav på lov kommer att finnas kvar inom områden som är av riksintresse för totalförsvaret. Regelförenklingar får inte gå ut över samhällets försvarsförmåga. Bygglov kommer också att krävas inom kulturhistoriskt särskilt värdefulla områden. Vi ökar transparensen och förutsägbarheten, samtidigt som skyddet för särskilt värdefull bebyggelse kvarstår.

Herr talman! Bland de regelförenklingar som nu genomförs finns framför allt två spår som jag vill nämna särskilt.

Det första är att det blir enklare att skapa så kallade komplementbostäder. Vi tar bort anmälningsplikten för attefallshus och möjliggör upp till 50 kvadratmeter stora hus på icke detaljplanelagt område. Vi ökar möjligheten att göra tillbyggnader; vi gör en höjning från 15 kvadratmeter till 30 kvadratmeter. Vi tar bort anmälningsplikten för att inreda en ytterligare bostad och tar dessutom bort kravet på bygglov för att exempelvis sätta in en extra ytterdörr.

Detta kommer att göra att fler hårt arbetande familjer kan hyra ut en del av sin villa eller bygga ett attefallshus på tomten för att få en extrainkomst och finansiera sitt eget boende. Det är något som är vanligt i våra grannländer och som har stor potential även i Sverige. Det kommer att skapa fler mindre och billigare bostäder för unga och vara med och bidra till ökad täthet, såväl i bostadsområden som på landsbygden.

Herr talman! Det andra är en ren frihetsreform i Gösta Bohmans anda. För en- och tvåbostadshus slopas kravet på bygglov för fasadändringar. Det förenklar för att exempelvis måla om, byta fasadmaterial eller för den delen sätta in ett takfönster eller bygga balkong. Det blir också lättare att sätta upp staket och bygga altaner. Man ska som husägare själv i större utsträckning kunna rå om sitt hus utan att först behöva be kommunen om lov. Det blir, om man så vill, en lex Bernth Uhno för hans ton-i-ton-målade hus.

Herr talman! Vi genomför också flera förändringar av ett regelverk som tidigare helt enkelt inte fungerat särskilt väl. Det kanske tydligaste exemplet handlar om att tillbyggnader som inte omfattas av krav på lov ska få genomföras samtidigt med nybyggnad av ett en- eller tvåbostadshus. Det innebär att den bisarra situation som tidigare rått där man fått bygga upp väggar inför slutbesiktning för att sedan direkt riva dessa och bygga klart huset nu försvinner.

En annan viktig regelförenkling handlar om att bygglov nu får ges för att inreda vindar trots att det är förbjudet i detaljplan. Det kommer att möjliggöra för fler vindsbostäder. En ytterligare regelförenkling är att huvudmannen för allmän plats, exempelvis kommunen, nu kan medge förändringar nära gräns mot allmän plats. Det har tidigare inte varit möjligt, vilket skapat onödigt krångel.

Herr talman! En stor förändring är att systemet med så kallad bygganmälan nu tas bort för attefallshus och tillbyggnader.

När attefallsreformen genomfördes 2014 och det blev bygglovsfritt att bland annat uppföra komplementbyggnader, då på upp till 25 kvadratmeter, ersattes bygglovet med en bygganmälan till kommunen. Detta system, som den dåvarande alliansregeringen genomförde, hade fördelar, bland annat eftersom det gav kommunen kunskap om att ett attefallshus uppförts på tomten.

Tyvärr höll inte den modellen rättsligt, vilket har konstaterats i flera avgöranden i Mark- och miljööverdomstolen. Där har man konstaterat att en bygganmälan med startbesked för ett attefallshus blir ett icke överklagbart myndighetsbeslut. Därmed strider regelverket mot Europakonventionen, eftersom grannar som påverkas inte ges möjlighet att överklaga startbeskedet.

Därmed ställs också vi som lagstiftare inför ett vägval. Ska vi helt ta bort de attefallsåtgärder som krävt bygganmälan och återinföra lovplikten, eller ska vi i stället ta bort bygganmälan för dessa åtgärder? Vi moderater tror på friheten och väljer det senare. Det är beklagligt att det finns partier i den här kammaren som i stället vill kringskära och ta bort möjligheten att sätta upp attefallshus.

Herr talman! Förändringarna vi nu diskuterar innebär ett delvis förändrat uppdrag för kommunen vad gäller bygglov. De åtgärder som undantas från lovplikt har uppskattats utgöra 30 till 40 procent av byggnadsnämndernas lovärenden. Det kommer därför att frigöras resurser hos byggnadsnämnderna. Samtidigt kan antalet tillsynsärenden komma att öka något. Den fastighetsägare som vill kan fortsättningsvis söka ett frivilligt bygglov, exempelvis om det finns frågetecken kring hur lagstiftningen ska tolkas i det enskilda fallet. Anmälningsplikten kvarstår också för åtgärder som berör de tekniska egenskapskraven på en byggnad, exempelvis gällande ventilation och brandsäkerhet.

Herr talman! Jag började mitt anförande med att berätta om det gula huset i Skänninge, som gick från rött till gult till vitt. Historien slutade faktiskt inte med ett enigt beslut i en kommunal nämnd om att Mjölby kommun skulle få godkänna färgen. Beslutet överklagades till länsstyrelsen, som konstaterade att fastighetsägaren faktiskt inte behövde bygglov för att måla om huset från gult till gult. Men då hade konstnären själv redan flyttat därifrån och sålt huset långt över utgångspris. Det, om något, är en sedelärande historia.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Birger Lahti (V)

Anf. 16 Birger Lahti (V)

Herr talman! Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun, när man är ersättare och försöker sätta sig in i ett ämne där man inte är hundra.

Vänsterpartiet välkomnar givetvis regeringens försök att skapa ett enklare regelverk för bygglov. Men tyvärr är det ingen enkel uppgift att ta sig an den komplexa plan- och bygglagen. Resultatet av regeringens ansträngningar är en proposition som i flera delar inte är tillräckligt genomarbetad, även om jag tycker att flera delar går i rätt riktning. Dessutom saknas viktiga konsekvensanalyser vad gäller både den kommunala myndighetsutövningen och våra byggda livsmiljöer i stort. Kort och gott innebär förslagen att många och stora förändringar ska genomföras, dessutom på orimligt kort tid.

Syftena med propositionen är enligt regeringen i huvudsak två, dels att ”underlätta att fler bostäder kan skapas”, dels att ”öka fastighetsägares möjligheter att bestämma över hur den egna fastigheten ska utvecklas”. Vi i Vänsterpartiet ställer oss dock, liksom flera remissinstanser, ytterst tvivlande till att det nya regelverket för bygglov kommer att leda till några som helst förbättringar eller förenklingar. Vi menar i stället att det är ännu ett steg i att inskränka kommunernas självstyre och ett underkännande av kommunernas plankompetens.

Herr talman! Låt mig utgå från att regeringen anser att plan- och bygglagens grundläggande krav på bebyggelsen trots allt ska gälla också i framtiden. Sett ur det perspektivet blir de nu föreslagna reformerna ännu ett sätt för regeringen att gynna villaägare på bekostnad av de flesta andra invånare, i och med att man slopar förprövning och bygglovsavgifter. Vi är givetvis införstådda med att det inte är så att alla som bor i villa är rika miljonärer som bara vill göra fel. Det finns många som säkert skulle ha behov av att få enklare regler och billigare tillstånd för att kunna bygga ett attefallshus eller ett ytterligare bostadsutrymme. Men kostnaderna för denna utökade ”frihet för villaägarna” kommer i stället i form av ökade kostnader för tillsyn från kommunernas sida. Vi har hört om riskerna för att man kan göra fel. Det kan gå åt andra hållet – det kan finnas saker som man inte tänker på när man själv är byggherre.

Vänsterpartiet är nämligen långt ifrån ensamma om att göra bedömningen att den minskade lovplikten kommer att leda till en betydande ökning av tillsynen. Det vi med säkerhet vet är att det kommer att drabba alla skattebetalare, även dem som bor i hyresrätter.

Alltså ska 3 miljoner hyresgäster, som redan är ekonomiskt missgynnade jämfört med villaägarna, behöva betala inte bara för villaägarnas köksrenoveringar med rotavdrag utan även för deras byggavgifter i form av kostnader för kommunernas tillsyn.

Herr talman! Det har alltid varit fastighetsägaren som inom vissa ramar bestämmer över utvecklingen av den egna fastigheten. Den friheten är inte kopplad till huruvida en åtgärd kräver bygglov eller inte.

Den stora skillnaden med regeringens förslag är att fastighetsägaren nu själv får ta reda på – och stå till svars för, som vi hört i exemplen från Socialdemokraterna – om åtgärden uppfyller plan- och bygglagens alla krav.

Ett av problemen med regeringens förslag som rör lovplikten är att frågan inte är tillräckligt genomarbetad. Jag håller med om att det finns mycket som jag skulle vilja se. Jag kommer i slutet av mitt anförande att ta lite exempel på sådant jag störs över på landsbygden.

Frågan är inte tillräckligt genomarbetad på utredningsnivå och utgör därför inte heller en tillräcklig grund för ny lagstiftning. Bygglovsutredningen hade helt enkelt för kort tid på sig för att genomföra sitt arbete. Även denna kritik delar Vänsterpartiet med en rad remissinstanser.

Ett annat problem är att det de senaste åren har kommit en lång rad utredningar som fått begränsade uppdrag som handlat om att utreda enbart specifika delar av regelverket. Detta är inte det enda exemplet.

Faktum är att alla dessa mindre justeringar som gjorts genom åren i själva verket sammantaget har bidragit till att byggregelverket blivit ännu mer komplext och snårigt. Det har snarare försvårat än förenklat tillämpningen. Det är något som också Bygglovsutredningen konstaterade.

Vi menar att förändringar måste göras mer samlat än vad som hittills varit fallet och anser därför att regeringen i stället bör återkomma med en helt ny proposition med en mer genomarbetad översyn av hela byggregelverket. En sådan bör också innehålla en fullständig konsekvensbeskrivning, något som saknas i den proposition vi diskuterar i dag.

Vänsterpartiet vill särskilt lyfta fram ett par av de många områden där det saknas seriösa konsekvensanalyser. Det gäller miljö, klimat, tillgänglighet och kulturmiljö. Vi menar att det är allvarligt, eftersom förändringar i plan- och bygglagstiftningen har långtgående effekter för samhällets ekologiska, sociala och rättsliga strukturer.

Även när det gäller tillgänglighet saknas konsekvensanalyser. Liksom flera remissinstanser menar Vänsterpartiet att det kräver särskild kompetens att utforma byggnader på ett tillgängligt sätt och att det därför är troligt att en minskad förprövning också leder till minskad efterlevnad av kraven.

Det är inte det första bakåtsträvande förslaget som denna regering lägger fram när det gäller tillgänglighet. Alldeles nyligen handlade det om att försämra tillgängligheten i studentbostäder. Vänsterpartiet anser inte att försämringar för människor med funktionsnedsättning hör hemma i ett sådant modernt samhälle som Sverige.

Herr talman! Innan jag går in på mitt yrkande om vår reservation vill jag ta ett exempel som många inte tänker på. Det finns byar längs älvar och sjöar i småkommunerna som snart inte har befolkning att göra det som man kräver av en kommun. Vi saknar folk.

Ibland skulle man vilja ge medalj till varenda en som bygger någonting över huvud taget. Där är det många regler som sätter stopp, oavsett om det är strandskyddet eller någonting annat.

Arjeplog har 8 727 sjöar men bara 2 578 invånare. De har tillgång till 3,4 sjöar per invånare. Ändå är det svårt att bygga. Ibland skulle man nästan önska att vem som helst som bygger någonting över huvud taget skulle få en medalj. Vi saknar människor där uppe.

Herr talman! Jag kommer nu till vår reservation. I Vänsterpartiets följdmotion har vi yrkat på att riksdagen i första hand bör avslå propositionen Ett nytt regelverk för bygglov och rikta ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med en bättre genomarbetad proposition.

I andra hand, om förslagen trots allt röstas igenom, anser vi att tiden för ikraftträdandet bör senareläggas till den 1 juli 2026. Det är för att kommunerna, berörda myndigheter och övriga aktörer ska ha en rimlig tid och chans att klara av de utmaningar som förslaget innebär. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Larry Söder (KD)

Anf. 17 Larry Söder (KD)

Herr talman! I dag debatterar vi CU2 Ett nytt regelverk för bygglov. Det är en viktig reform som tar avgörande steg mot ett enklare, mer effektivt och mer ändamålsenligt system för bygglov. Det är en reform som vi kristdemokrater är glada att vi kan förverkliga för alla fastighetsägare.

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller bostadsbyggandet. Bostadsbristen är akut i många delar av landet, och krångliga regler har alltför länge hindrat människor från att utveckla sina hem och fastigheter. Med detta nya regelverk förändrar vi det. Vi ger fastighetsägare större frihet att bestämma över sin egen egendom.

Vi underlättar för fler bostäder, och vi skapar bättre förutsättningar för tillväxt och utveckling, särskilt på landsbygden. Vi ger kommunerna möjlighet att lägga sin tid och kraft på de större planerna, för denna förändring ger enligt uträkning 40 procent färre ärenden till byggnadsnämnderna.

Vi har nog alla mött och samtalat med personer som har husdrömmar. Jag mötte en ung familj i Kungsbacka, en småbarnsfamilj som drömde om att bygga ut sitt hus för att ge plats åt ett extra rum åt sitt eget barn. Men de fastnade i en snårskog av regler och bygglovsprocesser.

Byråkratin hade gjort att deras dröm försenades i över ett år, med högre kostnader och frustration som följd. Det är precis den typen av hinder vi nu river bort med detta nya regelverk. För oss kristdemokrater handlar det om att ge människor frihet att forma sina liv och sina hem utan onödigt krångel.

Vi vet att sju av tio vill bo i eget ägt boende. Men de vill å andra sidan inte fastna i byråkratins klor när de vill anpassa sin bostad för sina behov. Därför är denna reform viktig.

Låt mig lyfta fram några av de centrala förändringarna som vi kristdemokrater ser som särskilt värdefulla:

För det första slopas kravet på bygglov för fler och större åtgärder i områden utan detaljplan. Det innebär att människor kan bygga ut sina hem, inreda vindar eller lägga till komplementbyggnader utan onödig byråkrati så länge det inte påverkar särskilt värdefulla områden eller riksintressen som totalförsvaret har. Det är ett steg mot mer frihet för individen och familjen, värden som ligger oss kristdemokrater väldigt varmt om hjärtat.

För det andra blir lovplikten mer förutsägbar och lättförståelig. Vi tar bort kravet på bygglov för fasadförändringar på en- och tvåbostadshus, och vi tillåter bygglov för vindsinredning även om det strider mot detaljplanen. Dessutom slopas det så kallade planstridiga utgångsläget efter 15 år från detaljplanens genomförandetid. Dessa förändringar minskar onödiga hinder och ger kommunerna bättre verktyg att hantera verkligheten som den är på marken.

Herr talman! Denna reform är inte bara en fråga om byggande, utan det handlar om att stärka samhället i grunden. Genom att förenkla regelverket bidrar vi till fler bostäder för unga familjer, bättre möjligheter för äldre att anpassa sina hem och en mer livfull landsbygd.

Vi kristdemokrater har länge drivit på för sådana förändringar, och som parti med ansvar för infrastruktur- och bostadsfrågorna är vi stolta över att kunna leverera det resultatet i dag. Vi har hört det förut: Det är den största reformen av bygglovsregelverket på över 15 år, och den träder i kraft den 1 december i år.

Är allt då rosenrött i propositionen? Nej, och oppositionen har synpunkter som pekar på behovet av fler analyser, mer tillsyn och andra justeringar. Jag kan i grunden känna med de synpunkterna, men vi menar att propositionen redan bygger på en gedigen utredning och remissvar. Den balanserar frihet med ansvar, och vi är övertygade om att utvärderingar kommer att visa på positiva effekter för samhället. Om ytterligare förbättringar behövs är vi öppna för det, men det får vi ta vid ett annat tillfälle. Det är nu vi måste handla, inte förhala.

Kristdemokraterna yrkar därför bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Anf. 18 Leif Nysmed (S)

Herr talman! Jag ställer frågan till ledamoten eftersom bostadsministern inte närvarar. De tillhör ju samma parti.

Hur kommer det sig att regeringen inte lyssnar på sin egen expertmyndighet Boverket? Varför lyssnar man inte på mark- och miljödomstolarna eller Mark- och miljööverdomstolen, som är väldigt insatta i hur det fungerar?

Jag tänker bland annat på det som Boverket skriver i sitt remissvar angående borttagandet av anmälningsplikten: ”I likhet med Bygglovsutredningen (s. 517) anser dock Boverket att bostäder generellt sett alltid bör förprövas av samhället, inte minst utifrån bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller samt dimensionering av vatten och avlopp, men också utifrån den allmänna omgivningspåverkan som människors boende kan medföra. Detta gäller enligt Boverket både för de bostäder som kräver bygglov som de bostäder som idag bara kräver anmälan.”

Jag har inte någonstans läst varför dessa saker inte ska vara med i en förprövning utan tas i efterhand. Hur mäter man bärförmåga i en färdig byggnad? Hur kollar man att brandskyddet är korrekt i en färdig byggnad? Ska man riva väggarna och kontrollera att det är tillräckligt med isolering och att väggarna är tillräckligt tjocka? Hur ska man göra detta?

Är det inte bättre att man gör rätt från början, åtminstone vad gäller bostäder? Jag tycker att det är en rimlig invändning från Boverket men också från ett flertal av de 44 remissinstanser som faktiskt sågar det här förslaget. Risken läggs i slutändan på den enskilda villaägaren som har byggt ett attefallshus eller byggt ut den fasta byggnaden med ett extra rum till barnen. Det måste ju vara bättre att man har detta klart innan.

Det kan kosta några kronor att göra det, 7 000–15 000, men det är en liten kostnad i sammanhanget om du sätter upp ett hus för 1 ½ miljon, som ett bostadshus kostar om du ska dra in vatten och avlopp, ventilation och allting, jämfört med om du måste riva och göra om det hela.

Larry Söder (KD)

Anf. 19 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag tycker att David Josefsson förklarade själva situationen ganska tydligt: Anmälningsplikten fungerar inte i Sverige. Därför får man välja mellan att ha en bygglovspliktig del och att helt ta bort lovplikten.

Jag tycker att regeringen har gjort en bra avvägning. För attefallshusen, som vi kallar dem, var det från början tänkt att det bara skulle vara anmälan. Det har dock blivit mer och mer av en bygglovsprocess; det kan ingen säga emot. Så har det blivit, och därmed är det en avgift som ökar i kostnad hela tiden.

Jag tycker därför att det är rimligt att man återgår till det som den dåvarande regeringen 2014 faktiskt hade i åtanke, det vill säga att det skulle vara upp till den enskilda fastighetsägaren om man ville sätta upp ett attefallshus eller inte, och genom att ta bort lov- och anmälningsplikten blir det upp till den enskilda fastighetsägaren.

Jag tror att det är det här ledamoten och jag har olika uppfattningar om, det vill säga hur mycket man kan lägga på den enskilda fastighetsägaren. Jag tycker att man kan lägga ganska mycket ansvar på den enskilda fastighetsägaren. Det är upp till fastighetsägaren att ta reda på vad som gäller på fastigheten och vad man får och inte får göra när man ska bygga någonting.

Jag tror att den enskilda fastighetsägaren kan ta det ansvaret, och jag hoppas att vi i framtiden får se fler bygga attefallshus och också komplettera och anpassa den egna fastigheten efter familjens situation. Behöver man ett rum till ska det vara enkelt att bygga till så att man inte behöver flytta. Det kan ju finnas andra problem med det, till exempel att barnen får byta skola, vilket jag tycker är mindre bra.

Jag tycker att man ska lägga mer ansvar på den enskilda fastighetsägaren, och det är det man gör i den här propositionen.

Anf. 20 Leif Nysmed (S)

Herr talman! Larry Söder pratar om krångliga regler, och det återkommer jag till.

Jag vill citera vad Moderaterna och Liberalerna tillsammans med Kristdemokraterna yttrar i remissvaret från Stockholms stad: ”Vi ser generellt positivt på regelförenklingar och lättnader av den totala regelbördan, inte minst för privatpersoner.” Det tycker ni, ja. ”Denna promemoria handlar dock inte om någon regelförändring i sig, utan enbart om att ta bort kravet på anmälan. Det innebär i sak att prövningen av dessa ärenden kommer att hanteras betydligt senare i processen, vid tillsynskedet snarare än vid själva bygglovsskedet.”

Det har alltså inte blivit någon förändring i själva regelverket. Vilka krångliga regler är det som ni har tagit bort? Ni har ju bara tagit bort förprövningen. Det finns fortfarande krav på bärförmåga, brandskydd och teknisk konstruktion i övrigt, tillgänglighet och buller, dimensionering av vatten och avlopp och så vidare.

Dessa krav finns fortfarande kvar – det är bara det att det inte ska prövas på förhand. I stället ska man riskera att få göra om saker och ting i efterhand. Du får inte ställa din byggnad var du vill på din tomt eller hur nära en annan byggnad som helst utifrån brandskydd, exempelvis. De reglerna är inte borttagna utan finns fortfarande kvar.

Är det inte bra att man går igenom så att det är klart på förhand i stället för att den enskilda villaägaren ska behöva ta hela den ekonomiska risken? Om det skulle uppstå en brand och det blir en olycklig spridning för att villaägaren har ställt saker och ting fel, varför ska den enskilda villaägaren vara den som tar den stora risken? Varför kan inte vi som samhälle se till att det är klart innan fastighetsägaren börjar bygga? Att vi tar ansvar för den enskilda individen och samhället i stort betyder ju inte att folk inte får bygga.

Larry Söder (KD)

Anf. 21 Larry Söder (KD)

Herr talman! Om vi utgår från att man inte bara ska ha anmälningsplikt utan också lovplikt betyder det ju att kommunen kan säga nej till ett attefallshus i dag, alldeles oavsett vad fastighetsägaren säger. Det handlar alltså inte om att fastighetsägaren ska göra rätt, utan det handlar om att kommunen vill ha en överprövningsrätt och kunna tala om för fastighetsägarna vad dessa kan göra på sin egen fastighet.

Vi vill lägga det ansvaret på den enskilda fastighetsägaren. Du ska ha större möjlighet att göra som du vill på din fastighet, men du har lagar, regler och förordningar att hålla dig till. Dessa finns fortfarande kvar.

Det ledamoten vill är att samhället ska överpröva vad fastighetsägaren ska göra på sin egen fastighet, och det tycker inte vi. Vi tycker faktiskt att det är rätt att fastighetsägaren kan bestämma mer på sin egen fastighet. Sedan är det väl ingen hemlighet att kommunpolitiker runt om i Sverige alldeles oavsett färg, vill jag nog påstå, inte tycker att det här är en bra idé, eftersom de tycker att det blir krångligt för dem. Men en förändring måste till för att vi ska kunna öka möjligheterna att göra tillbyggnader och så vidare så att fastighetsägare ska kunna använda sin fastighet till det som de önskar.

Jag tycker därför att det är bra att vi gör den här förändringen, och jag tycker att propositionen i sin helhet är bra. Skulle det bli problem längre fram kan ju riksdagen förändra det om man vill.

Jag tycker att det är bra att vi lägger mer ansvar på fastighetsägaren, för det är det vi gör: Vi lägger ansvaret på fastighetsägaren. Att som politiker tro att fastighetsägaren inte kan ta det ansvaret tycker jag är lite förmätet.

Anf. 22 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! Fördelen eller nackdelen med att stå rätt långt ned på talarlistan i en sådan här debatt är att man behöver justera rätt mycket i sitt förskrivna anförande.

När man lyssnar till vad kollegorna har sagt här i talarstolen får man två vitt skilda bilder. Den ena sidan vill slå an tonen att det här är en historisk frihetsreform, medan den andra sidan hävdar att det i princip är en High Chaparral-situation där vem som helst kan göra vad som helst, och sedan får Robert Aschberg flera nya uppslag till sitt tv-program Grannfejden.

Låt mig bringa lite sans och balans i den här debatten. Det är varken det ena eller det andra, skulle jag säga. Vi behandlar ju ett betänkande som på ytan handlar om bygglov och rätt mycket teknikaliteter. Mina kollegor har gjort sitt yttersta för att referera till diverse citat, och därför vill jag börja med att säga att det är jag som tecknar firma som talesperson för mitt parti i de här frågorna.

Det här är en frihetsreform. Är det en historisk frihetsreform? Svaret är nej, precis som Leif Nysmed sa i den här talarstolen. Man gör i praktiken inte några genomgripande förändringar, utan det handlar i grunden om ifall den som bygger ska anmäla det på förhand eller slippa göra det och sedan acceptera det som kommer i efterhand.

Vi ska komma ihåg att bara för att man bygger ett föranmält projekt i dag vet man inte vad som de facto gömmer sig bakom väggarna och om entreprenören eller den som har byggt har följt regelverket till punkt och pricka. Det är en bit papper som man skickar in. Det är inte så att det inte finns felbyggda konstruktioner när det kommer till såväl enskilda villor som flerbostadshus.

Centerpartiet står i huvudsak bakom regeringens övergripande ambition med det nya regelverket. Det är ett steg i rätt riktning för att förenkla och modernisera bygglovsprocessen i Sverige. Den nuvarande planen är från 2010 och enligt Boverket ett lapptäcke som man behöver ta ett helhetsgrepp om. Generellt sett behövs kortare handläggningstider och tydligare regler samt en kulturförändring som innebär att man rör sig från misstro till tillit. Bakom varje bygglov finns det en människa, ett företag och en dröm.

Centerpartiet välkomnar att lagändringarna ska bidra till fler bostäder, starkare lokalsamhällen och bättre möjligheter för fastighetsägare att själva utveckla sina tomter. Att enklare åtgärder ska kunna genomföras utan bygglov är ett sunt steg mot ett smartare regelverk. Men som vanligt när staten ritar kartan över Sverige finns det områden som lätt glöms bort, nämligen de på landsbygden. Trots att Kristdemokraterna på papperet har fått en ny kärlek till landsbygden har man glömt just landsbygden i det här betänkandet.

Centerpartiet vill inskärpa vikten av de gröna näringarna och de små företagen. Jag kan säga till Sverigedemokraterna att det är väldigt orättvist att klumpa ihop de olika reservationerna i det här betänkandet. Centerpartiets reservationer, som jag nu kommer att redogöra för, handlar om att förbättra förslaget, inte om att ta bort förenklingarna.

Fru talman! För det första, vad gäller de gröna näringarnas ekonomibyggnader, är det orimligt att verksamheter inom jord- och skogsbruk, hästnäring, fiske och rennäring riskerar att omfattas av nya bygglovskrav när de redan lever under tunga regelverk. En ny ekonomibyggnad på en gård är inte ett problem för samhället. Det är en investering i vår livsmedelsförsörjning och vår landsbygdsekonomi. Det är en investering i Sveriges självständighet.

Vi menar att byggnader kopplade till de gröna näringarna ska fortsätta att vara bygglovsfria. Regeringen bör därför återkomma med förslag som förtydligar detta så att man inte oavsiktligt stryper företagsamheten på landsbygden. För Centerpartiet är det enkelt: Den som odlar, fiskar eller bedriver uppfödning eller hästverksamhet ska inte mötas av mer byråkrati utan av mer tillit.

För det andra behandlar vi i detta betänkande även idrottsanläggningar och barns rörelsefrihet. Vi lever i en tid där barn och unga rör sig allt mindre och där föreningslivet kämpar med ekonomi, markfrågor och regler. Att regeringen föreslår bygglovsfrihet för idrottsanläggningar upp till 1 500 kvadratmeter är ett steg framåt, men Centerpartiet vill gå längre. Vi föreslår 2 000 kvadratmeter, som vissa remissinstanser också har skrivit. Varför gör vi det? Jo, för att rörelse, hälsa och gemenskap inte ska hämmas av fyrkantiga regler och för att det ska vara möjligt att bygga nya sporthallar, ridbanor och aktivitetsytor även i mindre kommuner utan att drunkna i bygglovsprocesser. Det handlar om framtidens folkhälsa och om förtroendet för civilsamhället.

För det tredje handlar detta även om grannmedgivanden. Det finns en enkel princip i svensk förvaltning: När något påverkar fler än en part ska det dokumenteras. I dag kan grannmedgivanden vid bygglov nära en tomtgräns ges muntligt eller via epost. Om det några år senare uppstår en konflikt finns det alltså ingen spårbarhet. Det vill vi ändra på. Det är ohållbart. Centerpartiet föreslår därför att dessa medgivanden ska arkiveras systematiskt. Det är en liten förändring på papperet men en stor vinst för rättssäkerheten. Det handlar om att förebygga konflikter, inte att skapa fler hinder.

Fru talman! Jag måste säga att jag inte begriper mig på dem som gång på gång vill lägga på nya lager av kontroll och tillstånd i stället för att lita på människor. Det pratas ofta om att Sverige behöver fler bostäder, men samtidigt gör man det nästan omöjligt för människor att själva bidra till lösningen. Det borde vara självklart att den som äger en fastighet ska ha frihet att använda den på ett rimligt sätt. Om någon vill bygga ett generationsboende, ett litet attefallshus, en uthyrningsdel eller en verkstad på den egna tomten är det inte ett samhällsproblem. Det är en samhällsresurs.

Varje gång bygglovsreglerna förenklas ökar möjligheten till nya bostäder, fler hyresrätter och starkare lokalsamhällen. Varje gång de försvåras stängs däremot dörrar för unga familjer, äldre föräldrar och småföretagare. Centerpartiet vill alltid stärka äganderätten, inte urholka den. Vi vill skapa tillit, inte mer kontroll, och vi tror på det enkla men kraftfulla att människor själva kan fatta kloka beslut om sina egna hem och sin egen mark.

Varför ska man behöva söka bygglov för små justeringar på sin egen fastighet? Varför ska staten detaljstyra var ett växthus får stå eller om ett garage får byggas ut en meter till? Det är inte där Sveriges problem ligger. Problemet ligger i att människor inte får bygga alls – inte i att de bygger för mycket.

Ett friare Sverige är alltså inte ett laglöst land. Det finns fortfarande flera tusen sidor med regelverk som en fastighetsägare som vill bygga ut ska förhålla sig till. Men vi vill ha ett land där reglerna utgår ifrån förtroende, inte misstro. Det är precis den andan som måste föras in i bygglovsreformen.

Fru talman! Det här betänkandet tar flera steg framåt. Det handlar om förenklingar av bygglovsprocessen, digitalisering, förutsägbarhet och fler möjligheter för medborgare att bygga. Men vi ska också komma ihåg vad som behöver utvecklas. För att lagstiftningen ska fungera i verkligheten måste den spegla den. Verkligheten ser olika ut i Sverige, från innerstaden i Malmö till gården i Arjeplog. Det är därför Centerpartiet lämnar sina reservationer. Det är inte för att bromsa utan för att förbättra och se till att lagstiftningen blir rättvis, effektiv och användbar i hela landet.

Fru talman! Vi står som sagt bakom regeringens förslag till nytt regelverk, men vi vill också att man återkommer med de justeringar som våra reservationer pekar på. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 9.

Anf. 23 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Jag kan instämma i det som Alireza Akhondi tog upp om att jag i lite för hög grad klumpade ihop Centerpartiet med oppositionen när jag beskrev dem i mitt anförande. Centerpartiet står mycket riktigt bakom i princip hela den proposition som vi har tillsammans med regeringen. De lyfter även särskilt fram hästnäringen och att de skulle kunna tänka sig större idrottsanläggningar som är upp till 2 000 kvadratmeter. Det är saker som jag mycket väl hade kunnat tänka mig och gärna hade suttit ned och pratat om med Centerpartiet.

Jag hade även kunnat tänka mig att prata om en höjning av hur mycket man får lov att bygga utanför detaljplanelagt område. Det finns ingen riktig anledning till att vi ska ha bara 30 kvadratmeter utanför när vi har 30 kvadratmeter innanför. Man skulle kunna tänka sig att ha till exempel 60 kvadratmeter utanför detaljplanelagt område.

Om vi ser till det politiska läget går ju Centerpartiet dock i princip till val på att samarbeta med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Därför blir min fråga Alireza Akhondi om Centerpartiet kommer att medverka till att riva upp denna lagstiftning. Det är tydligt att Socialdemokraterna kommer att göra allt de kan för en återgång till bygglov för attefallshus, bostäder i ekonomibyggnader och så vidare. Kommer vi efter valet att få se ett centerparti som tvärtemot vad man säger här kommer att verka för att införa ett antal bygglov i stället för att ta bort dem, vilket vi har arbetat för under lång tid nu?

Anf. 24 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för frågan, även om jag inte är säker på om det var en fråga eller ett frieri. Det är uppenbart att vi rör oss mot valdagen.

Centerpartiet går alltid till val på Centerpartiets politik. Skulle vi gå till val på något annat partis politik är vi i fel bransch, fru talman. Jag och Centerpartiet går till val på att vår partiledare ska vara statsministerkandidat, och vi kommer att jobba stenhårt för att det ska bli så.

Sedan är realiteten den att vi inte har haft ett parti med egen majoritet så länge jag kan minnas. Det innebär de facto att man måste söka stöd för sin politik i Sveriges riksdag för att få igenom den.

Vi har sagt att vi är öppna för att samarbeta med sex av riksdagens partier. Vi har exkluderat ytterkanterna, och Mikael Eskilandersson representerar en av dessa. Vi har exkluderat er för att vi inte har någon värdegemenskap. Sverigedemokraterna är inte ett borgerligt parti. Ni står för en människosyn som Centerpartiet och jag inte står för.

Därför ser jag ingen anledning att sitta vid samma bord som Mikael Eskilandersson och förhandla. Jag sitter gärna tillsammans med David Josefsson och Larry Söder och förhandlar – eller med Leif Nysmed för den delen, även om vi här och nu tycker olika i just sakfrågan.

Anf. 25 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Man kan alltid diskutera vilket slags parti man är, men det är helt korrekt att Sverigedemokraterna inte är ett borgerligt parti. Vi är ett konservativt parti, och jag skulle knappast kalla mig borgerlig.

För att återgå till frågan: Centerpartiet kan alltså tänka sig att sitta ned och diskutera med ett annat parti som säger sig stå för exakt samma invandringspolitik som Sverigedemokraterna. Det är ungefär så som Socialdemokraterna uttrycker sig numera, nämligen att det inte är någon skillnad mellan den socialdemokratiska och den sverigedemokratiska invandringspolitiken. Då kan man kan fråga sig varför Centerpartiet tycker att det är okej att sitta ned och diskutera med ett parti som inte vill gå i den riktning som Centerpartiet vill och där man inte kan få igenom de förslag som Centerpartiet påstår att de vurmar för.

Det talas om att vilja gå längre än att bara riva upp den lagstiftning som vi nu genomför. Då borde man som centerpartistisk företrädare fundera över var man får igenom sin politik. Jag tror att man kanske kommer fram till att man har hoppat i galen tunna.

Anf. 26 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Ledamoten Mikael Eskilandersson har rätt på en punkt och fel på en annan punkt.

Ledamoten har fel i att Centerpartiet alltid stått för fri migration. Vi har alltid stått upp för en ansvarsfull migrationspolitik. Men det innebär att vi också utgår från den enskilda människan. Det är här som våra respektive partier aldrig kommer att kunna hitta varandra.

Jag är liberal. Liberalismens kärna är att ta vara på människors drivkrafter, se möjligheter och låta människor göra sitt för att förverkliga drömmar och bidra till det gemensamma. Det är en verklighet som jag vet att Sverigedemokraterna inte står för. Man svartmålar människor.

Närmare 5 miljoner av Sveriges befolkning har i dag någon utrikes koppling. Man får fundera på vilka signaler det sänder när man gång på gång pekar ut dessa människor som ett problem. Alla tillgängliga fakta visar att andra kulturer och människor som kommer hit och bidrar och betalar skatt faktiskt är en tillgång för ett land som Sverige.

Ledamoten har däremot rätt i att Centerpartiet vill gå längre och göra ytterligare frihetsreformer. Vi kommer att sätta oss med de partier som vill samarbeta med oss, exklusive de två ytterlighetspartierna. Ett av dem hör ledamoten till.

(Applåder)

Anf. 27 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Jag tänker gå tillbaka till vad ämnet handlar om och inte som andra sväva ut i andra diskussioner. Jag tycker att vi kan hålla oss till ämnet. Det finns ledamöter som vill debattera andra frågor efter oss. Vi kanske borde respektera det.

Först och främst vill jag inte göra mig till talesperson för Centerpartiet. Men det jag vill säga till dig, Alireza Akhondi, är samma sak som jag också sa till Larry Söder, nämligen att vi också bör lyssna på kommunalpolitiker och den kritik som de lyfter fram mot förslaget.

Varför ska vi lyssna på dem? Jo, det är de som får hantera den lagstiftning vi i denna kammare beslutar om. De sitter ute i verkligheten. Det är såklart bra att vi lyfter upp deras synpunkter på bordet också när vi fattar beslut, till skillnad från regeringen som helt har stängt öronen och inte alls lyssnar på vad kommunerna, regionerna, länsstyrelserna eller mark- och miljödomstolarna säger. Man struntar till och med i Boverket, den egna expertmyndigheten.

Jag vill som sagt inte göra mig till talesperson för centerpartister, utan jag tog bara ett exempel – ett klokt sådant.

Däremot hade jag en liten tanke, Alireza Akhondi. Du pratade om att byggfelen inte skulle minska om vi hade en förprövning eftersom det byggs en massa med fel i dag. Men det har inte med förprövningen att göra utan med fusk. Vi har byggfusk och en oseriös marknad. Där behöver vi rensa upp, men det är en helt annan debatt. Det kommer vi inte att komma åt med det här.

Vad jag undrar är: Tror du inte att byggfelen kommer att öka om vi inte har en förprövning, så som Boverket föreslår? Är det inte bra att man har fått klart för sig vad som gäller i sin ansökan eller i sin anmälan, om det är bygglovspliktigt eller anmälningspliktigt? Då vet man vad man måste tänka på och leva upp till innan man går vidare, i stället för att man hamnar i en tillsynssituation och får göra om det hela.

Anf. 28 Alireza Akhondi (C)

Fru talman! Tack, Leif Nysmed, för frågan!

Centerpartiet är ett decentralistiskt parti, vilket innebär att vi faktiskt tycker om våra kommunala politiker och lyssnar på dem allt som oftast. Men även i ett parti där det finns väldigt många kloka personer kan åsikterna ibland skilja sig åt. Så ser det ut i Centerpartiet, och så ser det ut i Socialdemokraterna och i flera andra partier. Jag har också talat med den person som du hänvisar till. Jag har även hört andra centerpartister välkomna det här förslaget och tycka att det är klokt och ett steg i rätt riktning.

Visst, jag köper absolut att det finns vissa risker. Men i andra vågskålen kan läggas vad den här friheten kan innebära i alla knepiga situationer som har uppstått. Man vill byta takfönster i sin villa men får ett nej – baserat på vad?

Det är inte så att dagens lagstiftning är guld och gröna skogar. Det är inte heller så att man bara för att man gör den här förändringen får en High Chaparral-situation. Det är fortfarande så att även den som inte är anmälningspliktig ska följa byggnormer. Då gäller det att städa upp bland de oseriösa företag som bygger fel och att inte ha den här misstron mot den enskilda fastighetsägaren, som faktiskt bara vill ha takfönster eller ändra något annat på sin egen fastighet.

Kerstin Lundgren

Anf. 29 Tredje vice talman Kerstin Lundgren

Inför det avslutande replikskiftet påminner jag om tilltalet i kammaren. När en ledamot talar till en annan ledamot är det inte ”du” eller ”ni” utan för- och efternamn som gäller.

Anf. 30 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Tack, Alireza Akhondi, för svaret!

Takfönster är en teknisk detalj. När det gäller vad man behöver bygglov för eller inte har detta varit en avart och en brist som påpekats länge, så det är väl bra att det åtgärdas i det här sammanhanget.

Jag tänker snarare på att de krav som ställs fortfarande finns kvar, även om vi tar bort anmälningsplikten. Jag vet erfarenhetsmässigt, i och med att jag kommer från branschen, att de man utför arbetet åt oftast inte kan alla regler.

När det gäller den brandtekniska regeln satt jag i förra veckan och diskuterade detta med en brandinspektör. Jag konstaterade att jag, som kommer från branschen, själv är väldigt okunnig om de brandtekniska delarna. Hur ser det ut för gemene man? Hur vet du hur långt från huvudbyggnaden en byggnad får stå med tanke på risken för spridning av brand, exempelvis? Det är olika. Det är inte två, fyra eller åtta meter. Det kan vara beroende av hur huset ser ut. Vet man det? Är det inte bra att man får ett besked om detta innan man har ställt upp huset fel?

Jag tänker att det är smart att ha rätt uppgifter innan man börjar bygga, för i efterhand kommer det att bli dyrare. Det är inte bra för den enskilde. Det kan inte vara en frihetsreform att du ska behöva göra om en investering som du har gjort. Hur kan det vara en frihetsreform? Det är en chimär.

Det är inte Centerpartiet som har lagt fram det här förslaget, utan det är regeringen. Det är de som borde ta till sig kritiken mycket mer. Att lägga över hela risken på den enskilde är väldigt allvarligt. Detta måste man verkligen ta sig en funderare på. Man har faktiskt ett tag på sig efter att det här beslutet har tagits innan man avskaffar anmälningsplikten i PBF:en; det är inte det vi fattar beslut om. Man måste överväga hur detta drabbar den enskilde. Det här är inte en frihetsreform.