Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka ett riktigt fett bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.
Detta är ett betänkande som jag med glädje nu debatterar. Först och främst skulle jag verkligen vilja att vi kunde göra skillnad på gaming, som handlar om spel för rekreation, och gambling, som handlar om spel för pengar. Det är viktigt att hålla isär de här olika sakerna, och jag tycker kanske inte att alla tidigare talare har klarat av det.
När man talar om gamblingen är det ett i stort sett enigt kulturutskott som har beslutat sig för att skyndsamt se över den svenska spelregleringen. Det här tycker jag är jättebra. Ett licenssystem ska införas, vilket kommer att skapa en stabilare spelmarknad med bättre reglering och tryggare spelmiljöer. Det är viktigt att även få med travsporten i detta. Den har tidigare legat lite utanför förslagen och utredningarna. Det gäller alltså att få med den och att även få in de svenska folkrörelser som i dag arrangerar spel.
Jag ser fram emot det arbetet och räknar dagarna till dess att vi kan få en långsiktigt hållbar och fungerande spelpolitik här i Sverige. Det funkar inte som det är i dag; det är åtminstone alla överens om.
Det är dessutom glädjande att det finns en så stor uppslutning i kulturutskottet för systemet med licenser. Det har prövats i Danmark. Jag tror inte att man kan överföra Danmarks system rakt av till Sverige, men det finns många viktiga lärdomar att dra där. Uppslutningen borgar dock för ett bra regelverk och stabila regler för de aktörer som förväntas ta plats i systemet.
Det som gläder mig mest med hela betänkandet är dock det stöd jag fått för min motion om e-sport, som bifalls i sin helhet i ett yrkande. E-sporten är inte någon obskyr källarverksamhet för finniga, överviktiga tonåringar, som en del tycks tro enligt de reaktioner jag har fått på min motion. Det är en global rörelse där kvinnor, män, barn, ungdomar och mor- och farföräldrar träffas, tävlar och tränar under högst ordnade former. De äldre som man ibland ser på ålderdomshemmen spelandes bowling eller tennis i ett Nintendo Wii är e-sportare. Det är någonting som vi aldrig får glömma.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor
Det är en fantastisk del av den digitala revolutionen där funktionshinder glöms bort, där gemenskap, teamwork och språkegenskaper tränas upp och där äldre och yngre har mycket att lära av varandra.
Det finns inte heller någon motsättning mellan e-sporten och fysisk aktivitet, vilket jag fått mothugg för bland annat från företrädare för Riksidrottsförbundet. Förutom de direkta fördelarna för hjärnan, precisionsarbete och fingerfärdighet krävs det en god grundfysik för att klara spelet på den allra högsta elitnivån. Det är inte helt olikt biljard, skytte eller dart, som alla är medlemmar av Riksidrottsförbundet.
En sund livsstil omfattar däremot motion både för både hjärnan och kroppen. Med ökad acceptans för e-sporten kan diskussionen också sansas. Bilden av tonårskillen med en burk Jolt Cola i handen kanske äntligen kan suddas ut.
För de flesta här inne är ord som Counter-Strike: Global Offensive, League of Legends, Dota 2 och World of Warcraft rena grekiskan. Möjligtvis har World of Warcraft fått ett litet fäste i sinnet hos svenskarna som en symbol för dataspelandet hos unga människor.
Men jag säger att League of Legends har 27 miljoner användare som varje dag spelar minst en match. World of Warcraft har 10 miljoner aktiva användare. Prissumman i the Internationals i Dota 2 är på samma nivå som i Wimbledon i tennis. Counter-Strike: Global Offensive hade 10 000 personer som live såg den helsvenska finalen i Katowice för någon vecka sedan. 1 miljon människor följde detta via webbsändningar. Det är på samma nivå som VM-finalen i innebandy - för att inte tala om bandy och alla andra sporter som inte alls har samma globala genomslag.
Kanske faller då polletten ned. Detta är ingenting som sker i ensamhet på kammaren; det är någonting som sker tillsammans och just nu över hela världen.
Det är därför min motion om e-sport är så viktig - för att samhället ska omfamna e-sporten och låta den få en hemvist. I dag hamnar den i någon sorts ingenmansland mellan kultur och sport. Ingen vet vart man ska vända sig, ingen på myndighetsnivå är villig att lösa problem och en väldigt stor potential går förlorad.
Riksidrottsförbundet har inte fått in någon ansökan. Det beror på att Riksidrottsförbundets regler gör det helt omöjligt att ansöka. Det finns inga distriktsförbund. Man spelar tillsammans, och man kan spela i samma lag även om man sitter i Skåne och i Norrbotten. Det fungerar inte som i vanliga idrotter. Det här fungerar på en helt annan nivå.
Det här handlar inte om att alla ska spela datorspel. Gamingen finns här. Det handlar om att samhället måste ta vara på den inneboende kraften i e-sporten. Det är vår tids nya folkrörelse. Spelarna själva, ofta unga människor, är tränare, lagledare, förbundskaptener och spelare. Det är ett enormt engagemang som samhället skulle kunna ta till vara. Det är spontana organisationer som skapas.
Med ordentliga tränare och ledarutbildningar skulle sporten kunna få större acceptans. Fler vuxna skulle komma in i sporten. Föräldrar skulle kunna vara med och förstå vad deras ungdomar gör och vara med och spela på ganska lika villkor. De skulle också kunna förstå vad vänner, bekanta och ibland till och med far- och morföräldrar håller på med. Det skulle kunna skapa en plattform där man kan få förebilder och där man kan bekämpa näthat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Spelfrågor
Men för att vi ska nå dit måste reglerna ändras. Att det i dag kostar fyra gånger så mycket i avgift att ställa ut ett trasigt flipperspel på museum jämfört med att söka en vapenlicens är absurt. Att det dessutom motiveras med att spelkulturen skapar olämpliga ungdomsmiljöer är inte rimligt. Därför är jag glad över att min motion bifalls i det avseendet att man ska ta bort eller åtminstone avgiftsbefria licenserna. Det gynnar internetkaféer som sätter upp LAN-verksamhet, och det gynnar dem som bevarar moderna kulturarv i form av flipperspel och andra arkadspel.
Det finns dock mer kvar att göra. Det finns exempel på att spelare i den absoluta världseliten har blivit portade från Sverige under de senaste åren för att de inte får arbetstillstånd eller inresetillstånd. Ingen skulle drömma om att porta Marta från damallsvenskan i fotboll eller att vägra ryska ishockeylandslaget tillträde till svensk mark för att spela en landskamp. Det är på den nivån som spelarna är. De tjänar miljonbelopp och är riktigt framstående inom sitt gebit.
Sverige är bland de ledande nationerna inom e-sporten. Vi är med och leder och har flera världsmästare. Flera andra ledande nationer som USA och Sydkorea har redan infört e-sportvisum. Spelarna kommer in på samma villkor som andra idrottare. Det underlättar både när de ska söka arbetstillstånd och när de ska resa in för vissa tävlingar.
Sverige har också några av de största samlingarna, till exempel Dreamhack, och tävlingarna i världen. Migrationsverket måste rättas när det gäller hur de tolkar lagen. Då är det upp till oss som värnar om e-sporten, som sitter i den här församlingen men också de utanför, att hjälpas åt att trycka på så att makthavarna här inne får upp ögonen för att det behövs ett e-sportvisum, precis som i andra länder.
Allt behöver dock inte ske på riksnivå. Om e-sporten nu inte passar in i Riksidrottsförbundet och de antagligen inte skulle bevilja en ansökan finns det andra saker att göra. På kommunal nivå behöver stödet till föreningslivet ses över. Där det i dag är accepterat att få mångmiljonbelopp för att anlägga konstgräsplaner kan det vara svårt att få enskilda tusenlappar för att arrangera lokala nätverk eller införskaffa datorer.
Det finns dock undantag. Arlandagymnasiet öppnar nästa läsår en utbildning med e-sportinriktning, Sävsjö likaså. De går i bräschen, trots att Skolverket gör vad de kan för att hålla tillbaka utvecklingen. Men de som jag har pratat med berättar att de elever som kommer till skolorna ofta är skoltrötta. Och det här hjälper de eleverna att komma i kapp i andra ämnen.
I dag kommer e-sporten ett litet steg närmare acceptans. Åtminstone kommer det inte att betraktas som olämpliga ungdomsmiljöer när ungdomar spelar tillsammans på ett internetkafé. Det finns mycket kvar att göra, men jag kommer inte att ge upp, och Centerpartiet kommer inte att ge upp. Och jag hoppas att alla ni gamers där ute är med mig i kampen för att likställa e-sport med annan sport.
I detta anförande instämde Per Lodenius (C).
