Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck
Betänkande 2025/26:JuU43
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2026-05-25
- Beslut fattades
- 2026-05-26
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Fler åtgärder för att bekämpa hedersrelaterat våld (JuU43)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om fler åtgärder för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Konkret handlar det om att täppa till luckor som finns i den nuvarande lagstiftningen för att stärka det straffrättsliga och civilrättsliga skyddet mot vissa former av äktenskap.
Beslutet betyder bland annat att
- det införs ett nytt brott i form av äktenskapsresebrott mot barn
- straffen för äktenskapsbrott, barnäktenskapsbrott och äktenskapsresebrott skärps
- hemliga tvångsmedel ska kunna användas i utredningar om äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott
- förbudet mot att erkänna otillåtna utländska äktenskap ska gälla utan undantag.
De nya reglerna börjar gälla den 2 juli 2026.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition.
Beredning, Genomförd
Alla beredningar i utskottet
Fler åtgärder för att bekämpa hedersrelaterat våld (JuU43)
Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om fler åtgärder för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Konkret handlar det om att täppa till luckor som finns i den nuvarande lagstiftningen för att stärka det straffrättsliga och civilrättsliga skyddet mot vissa former av äktenskap.
Förslaget betyder bland annat att
- det införs ett nytt brott i form av äktenskapsresebrott mot barn
- straffen för äktenskapsbrott, barnäktenskapsbrott och äktenskapsresebrott skärps.
- hemliga tvångsmedel ska kunna användas i utredningar om äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott
- förbudet mot att erkänna otillåtna utländska äktenskap ska gälla utan undantag.
De nya reglerna föreslås börja gälla den 2 juli 2026.
Debatt, Genomförd
Betänkandet bordlades 22 maj 2026 och debatterades i kammaren 25 maj 2026.
Debatt om förslag 2025/26:JuU43
Webb-tv: Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 11 Sanna Backeskog (S)
Herr talman! Hedersförtryck har inte någon plats i vårt samhälle.
Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst kvinnor och flickor men också pojkar, män och hbtqi-personer, begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Själva påtryckningarna och kontrollen av individens frihet kan utföras av en eller flera personer, men våldet sanktioneras inte sällan av stora delar av, eller hela, nätverket. Samma person kan också vara såväl brottsoffer som förövare. Detta är viktig kunskap att ha med sig, och det är viktigt att förstå kraften i förtrycket och utsattheten för den som försöker slå sig fri.
Herr talman! Varje person har rätt att bestämma över sin kropp och sitt liv. Här finns inget utrymme för kompromiss. Alla i Sverige ska få älska vem de vill, gifta sig med vem de vill eller välja att inte gifta sig alls. Alla i Sverige ska vara fria att klä sig som de vill och att få vara sig själva – den de vill vara.
I dag debatterar representanter från justitieutskottet propositionen Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck. Eftersom jag är först ut i denna debatt vill jag kortfattat redogöra för vad propositionen innebär.
Det straffbara området för brotten vilseledande till äktenskapsresa, som byter namn till äktenskapsresebrott, och äktenskapstvång utvidgas. Det införs ett nytt brott i form av äktenskapsresebrott mot barn. Försök till äktenskapsresebrott och äktenskapsresebrott mot barn kriminaliseras. Straffen för äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott och äktenskapsresebrott skärps. Förbudet mot att erkänna otillåtna utländska äktenskap ska gälla utan undantag.
För att dessa brott ska kunna utredas och den eller de som är ansvariga ska kunna dömas kommer nu också hemliga tvångsmedel att få användas i förundersökningar om äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott.
Återigen har vi en enig kammare, vilket jag anser är ett styrkebesked i dessa frågor.
Jag tycker att det är särskilt bra att brotten och straffskärpningarna kompletteras med möjligheten att använda avlyssning och kameraövervakning i förundersökningarna. Detta med hemliga tvångsmedel är nämligen en akilleshäl för mig när det gäller mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld då jag menar att alltför mycket ansvar för bevisföring läggs på den utsatta.
Detta är ett ansvar som innebär en särskild utsatthet när det gäller ett barn – som i de här fallen av hedersproblematik i hela sitt liv har fostrats in i att familjens sätt att leva är det enda riktiga och att den egna längtan och de egna önskningarna och valen är fel om de inte överensstämmer med familjens heder. Här måste samhället kunna kliva in, och man får inte heller glömma eventuella syskon.
Herr talman! Det hedersrelaterade våldet och förtrycket måste upphöra, och samhället måste reagera mot alla former av detta våld och förtryck. Under Socialdemokraternas tid i regeringsställning togs ett flertal viktiga steg när det gäller såväl straffskärpningar som förebyggande arbete. Men arbetet måste fortgå. Rapporter om förtryckta och bortförda kvinnor och barn kommer alltjämt.
Det som gör mig riktigt orolig nu, herr talman, är Brås utvärdering av hedersbrottet, som infördes 2022. Utvärderingen, som kom förra veckan, visar hur otroligt få fall som leder till åtal och dom. Men den visar också något ännu värre: att livssituationen för de våldsutsatta inte förbättras efter en anmälan. Vi står här i kammaren och debatterar och beslutar om nya lagar med syfte att stärka alla människors rätt till ett liv fritt från våld, men lagarna behöver också användas på rätt sätt.
Jag tror att Socialdemokraternas förslag om att kunna använda hemliga tvångsmedel i fler fall är helt rätt. Likaså är jag övertygad om att kontaktförbudet behöver uppdateras med en områdesarrest i de fall där hotbilden är extra stor och också kan komma från flera aktörer. Det är i de fallen förövaren som ska hålla sig inom ett visst geografiskt område så att skyddspersonen kan röra sig mer fritt, och hennes vistelsekommun får inte röjas.
Men framför allt har vi lång väg att gå när det gäller det förebyggande, kunskapshöjande och samverkande arbetet. Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande där vi menar att om straffskärpningar inte kombineras med kunskapshöjande och förebyggande insatser är risken att lagstiftningen inte når full effekt och i värsta fall fungerar kontraproduktivt. Vi socialdemokrater menar att det för varje krona som läggs på det repressiva ska läggas minst lika mycket på det förebyggande arbetet.
Det handlar såklart om förstärkningar till skola och socialtjänst – för fler kollegor, möjlighet till kompetensutveckling och mer tid för varje individ man möter. Det handlar också om arbetsmarknadspolitik. Det är via jobben som vi bygger gemenskap och ett starkt samhälle. Men det handlar också om bättre operativa samverkansmodeller.
Här tycker jag att Trygghetens hus i Bollnäs är ett föredömligt exempel. Under samma tak finns polis, socialtjänst och kvinnojour, och de krokar arm med skolorna, hälso- och sjukvården och civilsamhället för att kunna förebygga, upptäcka och lagföra mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterade brott. De jobbar också tillsammans för att kunna ge den utsatta ett adekvat stöd och skydd. I detta hus finns också mångårig expertkunskap om just hedersvåld.
Den här kunskapen om hedersvåldet måste öka i hela samhället för att vi bättre ska kunna förebygga, upptäcka och stoppa hedersvåldet, oavsett i vilka sammanhang det misstänks finnas. Det behövs också kunskap för att kunna ge rätt stöd till den utsatta när det gäller att bygga upp ett nytt liv i trygghet och frihet och i en ny gemenskap.
Herr talman! Nyckelpersoner för att kunna vända dessa patriarkala strukturer och de våldsspiraler som heder innebär är självklart de unga som i dag växer upp i hem som präglas av hedersnormer. Det är så vi historiskt har byggt jämställdheten och friheten i Sverige. Kvinnorna har, steg för steg, varit ytterst delaktiga och drivande i kampen för jämställdhet.
Nu är det dags för en ny kamp. Socialdemokraterna vill se ett nationellt förebyggande program som riktar sig till unga pojkar och flickor som befinner sig i sammanhang där strukturer och normer med koppling till heder är tongivande. Ett mycket gott exempel på ett sådant program är Shanazi hjältar och hjältinnor, som startade i Linköping och nu finns etablerat i Gävle kommun.
Verksamheten syftar till att uppnå attitydförändringar genom utbildning och förebildsarbete bland unga killar och tjejer som lever i hederskulturer. Man har också följdforskat på arbetet, och Högskolan i Gävle har kunnat visa att det går att bryta gamla föreställningar och hårt sittande normer och i stället sprida värderingar om jämställdhet och rätten att leva sitt liv som den man är, fri från förtryck, till fler.
Herr talman! Jag har haft äran att få delta i Shanazis avslutningsceremoni, som hålls varje år efter avslutad utbildning. Jag har fått höra deltagarna hålla tal till publiken om vilken resa de gjort, om var de var innan och om vilka drömmar de nu har för framtiden.
Jag har också fått se väldigt stolta mammor och pappor i publiken, som när det har fallit bäst ut har kunnat följa sina barns resor och vid sidan om också gjort sina egna resor. Det är så vi förändrar världen på riktigt.
Anf. 12 Sara Gille (SD)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett av de allvarligaste uttrycken för ofrihet och kontroll i vårt samhälle.
Det handlar om flickor som kontrolleras från morgon till kväll, om unga kvinnor som förbjuds att välja partner själva och om barn som skickas utomlands för att giftas bort. Det handlar om människor som lever under hot därför att familjens heder – den så kallade hedern – anses viktigare än individens rätt att själv bestämma över sitt eget liv.
Hedersförtryck drabbar främst flickor och kvinnor men också pojkar som bryter mot familjens normer och förväntningar.
Herr talman! Det här är inte en tradition. Det är ett förtryck, och det hör inte hemma i Sverige.
Den här utvecklingen har inte kommit av sig själv. Under lång tid valde delar av det politiska Sverige att blunda för problemen. Man var rädd för att tala klarspråk om hederskulturer därför att sanningen uppfattades som obekväm.
Samtidigt växte parallella normsystem fram i vårt land. Det är normsystem där familjens rykte väger tyngre än kvinnans frihet, där unga människor förväntas lyda familjens vilja i stället för att forma sina egna liv och där släktens kontroll går före individens självbestämmande.
Det är resultatet av den utvecklingen som vi ser i dag. Sverigedemokraterna har länge varnat för konsekvenserna av en ansvarslös migrationspolitik där människor från starkt patriarkala och hederspräglade miljöer kommit till Sverige utan att samhället ställt tydliga krav.
Den som utsätts för hedersförtryck lever ofta ett liv som andra inte ser. En flicka kanske får mobilen kontrollerad varje kväll. Hon kanske inte får delta i idrott, klassresor eller fritidsaktiviteter. Hon kanske övervakas av bröderna eller kusinerna. Hon kanske vet att ett felaktigt rykte kan få enorma konsekvenser hemma.
Många av de här flickorna lever inte samma liv som andra ungdomar i Sverige. De får inte välja vem de umgås med, vem de ska gifta sig med, hur de ska klä sig eller vart de går – ingenting! De får inte ens välja vem – eller vilket kön – de får älska. Vissa vet att ett enda felsteg kan leda till hot, våld eller att de förs ut ur landet.
Herr talman! Många av dessa flickor tvingas leva dubbelliv – ett liv i skolan och ett helt annat bakom hemmets väggar. Tyvärr är detta en verklighet som alldeles för många i Sverige fortfarande inte förstår fullt ut. Därför är det också viktigt att lagstiftningen fortsätter att stärkas.
Herr talman! Propositionen innehåller flera viktiga förändringar. Reglerna kring äktenskapsresor skärps, och skyddet för barn stärks ytterligare. Straffen för äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott skärps också tydligt.
Dessutom får rättsväsendet bättre verktyg för att utreda den här typen av brott. Det är nödvändigt därför att hedersbrott ofta sker i slutna miljöer där många tiger. Offren är rädda. Familjer skyddar varandra. Vittnen vågar inte träda fram. Då måste samhället ha verktyg som faktiskt fungerar.
En av de viktigaste förändringarna gäller synen på utländska äktenskap som strider mot svensk lag. Regeringen föreslår att barnäktenskap, tvångsäktenskap, månggiften och andra otillåtna utländska äktenskap aldrig ska erkännas i Sverige. Den så kallade ventilen tas bort. Det är helt rätt väg att gå.
Svensk lag ska gälla i Sverige – inte klanstrukturer, inte hedersnormer och inte religiösa eller kulturella traditioner som begränsar människors rätt att leva fria liv. Nej, äktenskap som strider mot svensk lag ska inte kunna få legitimitet här bara för att de ingåtts utomlands.
Men, herr talman, vi måste också förstå att lagstiftning bara är en del av lösningen. Samhället måste också våga ställa tydliga krav. Den som kommer till Sverige ska anpassa sig till svenska lagar och grundläggande värderingar om självständighet, frihet och individens rätt att bestämma över sitt eget liv. Detta borde vara en självklarhet i ett fungerande samhälle.
Vi kan inte fortsätta att relativisera problem därför att de har kulturella eller religiösa inslag. Vi måste få slut på detta. Förtryck blir inte mindre allvarligt bara för att det motiveras med tradition. Och vi hjälper inte utsatta människor genom att tysta ned problemen. Vi hjälper dem genom att våga se verkligheten som den är.
Då krävs det också att myndigheter och verksamheter vågar agera tidigare. Skolan måste våga slå larm när elever plötsligt försvinner utomlands. Socialtjänsten måste förstå mekanismerna bakom hedersförtryck. Polisen måste ha resurser och kunskap för att hantera den här typen av brottslighet.
Herr talman! Det handlar ofta inte om en ensam gärningsman. Det handlar om kollektiv kontroll där flera personer deltar i förtrycket. Därför är det också svårt att sätta dit rätt person, helt enkelt.
I Sverige ska ingen människa behöva välja mellan sitt eget liv och sin familjs acceptans. Då måste staten vara stark nog att stå på den utsatta personens sida från början.
I Sverige ska ingen flicka behöva vara rädd för sin familj därför att hon vill leva som andra ungdomar. Ingen människa ska behöva giftas bort, kontrolleras eller hotas därför att släktens heder anses viktigare än individens rätt till frihet och självbestämmande. Det är värderingar som ett fritt och modernt samhälle måste försvara.
Jag är glad över att det finns en bred enighet kring dessa lagändringar. Det visar att riksdagen tar problemet på allvar. Men arbetet får inte stanna här. Sverige behöver fortsätta att stärka kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck.
För Sverigedemokraterna är det självklart att samhället alltid ska stå på den utsattas sida. Sverige ska inte anpassa sig efter hederskulturer. Hederskulturer ska anpassa sig efter Sverige.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 13 Ludvig Ceimertz (M)
Herr talman! Hedersförtryck har ingen plats i Sverige. Det strider mot allt som Sverige står för. Det ska sägas tydligt och utan de relativiseringar som historiskt har förekommit.
Hedersförtryck handlar ytterst om att människor – framför allt flickor och kvinnor – fråntas sin frihet. Det handlar om kontroll av vardagen, av kläder, av umgänge, av kärlek och av sexualitet. Det handlar om att den egna viljan underordnas familjens eller släktens så kallade heder. I de allvarligaste fallen handlar det om hot, om våld, om tvångsäktenskap och om barn som förs ut ur Sverige för att giftas bort.
Detta är ett allvarligt och växande samhällsproblem, och det kräver en tydlig och konsekvent rättsstatlig reaktion. Därför är lagförslaget om skärpta regler för hedersrelaterat våld och förtryck angeläget. Det här är en proposition som täpper till luckor i lagen, stärker skyddet för utsatta och flyttar fram rättsstatens positioner.
Herr talman! Det lagförslag som ligger på bordet i dag innehåller flera viktiga delar. Mycket har redan sagts, men jag vill ändå beröra delarna i lagförslaget.
För det första utvidgas brottet äktenskapstvång. Det ska inte längre krävas att någon uttryckligen hotas eller tvingas. Även vilseledande ska omfattas. Det är viktigt eftersom hedersförtryck sällan fungerar genom tydligt uttalade hot. Verkligheten ser ofta annorlunda ut.
En ung flicka kan få höra att familjen bara ska resa för att hälsa på släkten under sommaren. Hon följer med eftersom hon litar på sina föräldrar. Men väl på plats börjar pressen, och plötsligt står hon inför ett arrangerat äktenskap som hon aldrig har samtyckt till.
Tidigare har sådana situationer varit svåra att komma åt rent juridiskt eftersom det inte alltid har gått att visa att det har varit ett tydligt hot eller ett klassiskt tvång. Förövare har kunnat gömma sig bakom att flickan trots allt följde med frivilligt. Vi ändrar nu lagen så att även manipulation, lögner och vilseledande omfattas. Detta är viktigt. Vi anpassar lagstiftningen till hur hedersförtryck faktiskt fungerar i verkligheten.
För det andra stärks skyddet mot så kallade äktenskapsresor. Brottet vilseledande till äktenskapsresa byter namn till äktenskapsresebrott och utvidgas så att även olaga tvång och utnyttjande av utsatt situation omfattas. Dessutom införs ett helt nytt brott: äktenskapsresebrott mot barn.
Detta betyder kort att samhället kan ingripa tidigare och tydligare mot vuxna som försöker föra ut barn ur landet för att gifta bort dem.
Även här täpper vi till kryphål i lagstiftningen. Det är inte rimligt att man i brottsbekämpningen i praktiken behöver vänta tills ett barn befinner sig utomlands eller har tvingats in i ett äktenskap. Det är inte rimligt att samhället inte kan ingripa fullt ut innan dess. Nu flyttas fokus framåt mot att förebygga och stoppa brott innan skadan är skedd.
För det tredje, herr talman, kriminaliseras även försök till dessa brott. Det är också viktigt. Polisen ska inte behöva stå och vänta tills ett barn faktiskt har förts bort eller gifts bort innan man agerar.
För det fjärde skärper vi straffen. Straffen för äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott höjs kraftigt. Det är inte bara symboliskt. Högre straffvärden innebär också bättre möjligheter att använda rättsväsendets alla verktyg och att prioritera dessa brott i utredningar.
En annan viktig del av propositionen handlar om hemliga tvångsmedel. Hemliga tvångsmedel ska kunna användas i utredningar om äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott. Det handlar exempelvis om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Det behövs. Hedersrelaterad brottslighet sker nämligen ofta i det tysta. Den sker sällan öppet. Det är ofta flera personer inblandade – familjemedlemmar, släktingar och andra i den närmaste sociala kretsen. Beslut fattas många gånger kollektivt. Planering kan pågå länge, och tystnadskulturen är stark. Det gör att dessa brott är väldigt svåra att utreda. Den som utsätts vågar ofta inte berätta. Och omgivningen, i sin tur, tiger.
Därför måste rättsstaten ha moderna och effektiva verktyg. Hemliga tvångsmedel används redan i dag när det gäller annan grov och svårutredd brottslighet. Samma möjligheter behöver finnas också här, eftersom detta har visat sig framgångsrikt i andra avseenden. När barn riskerar att föras ut ur landet för att giftas bort kan samhället inte stå handfallet för att lagstiftningen är för svag.
Det handlar om att ge polis och åklagare rimliga möjligheter att förhindra mycket allvarliga brott mot barn och unga människor. Detta sker naturligtvis under rättssäkra former, precis som i andra fall när vi använder hemliga tvångsmedel. Rättsstaten måste helt enkelt vara starkare än hederskulturen.
Slutligen innebär propositionen också att otillåtna äktenskap aldrig ska erkännas i Sverige. Barnäktenskap, tvångsäktenskap, månggiften, fullmaktsäktenskap och äktenskap mellan nära släktingar ska inte kunna få legitimitet genom juridiska undantag. Den så kallade ventilen, som närmast obegripligt har funnits, ska äntligen tas bort. Det är en viktig principiell förändring. Tidigare har det funnits undantag. Trots att ett äktenskap egentligen strider mot svensk lag och framför allt mot våra grundläggande värderingar har det då kunnat ges legitimitet i Sverige. Det är inte rimligt, och det är nu slut med det. Ett äktenskap som bygger på förtryck ska aldrig ges legitimitet av svenska staten – punkt.
Herr talman! De här nya och förändrade lagarna är inte en isolerad reform. Det är en del av ett mycket större arbete. Den moderatledda regeringen har ända sedan tillträdet bedrivit ett systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Vi skärper lagstiftningen mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Vi stärker skyddet mot äktenskapsresor. Vi inför starkare utreseförbud för barn. Vi bekämpar könsstympning. Vi kriminaliserar oskuldskontroller och oskuldsingrepp. Och vi förbjuder kusinäktenskap.
Det senare är det faktiskt viktigt att tala klarspråk om, för kusinäktenskap är inte någon oskyldig kulturfråga. Det är ofta en del av hedersstrukturer där familjer och släkter vill kontrollera framför allt flickors liv och sexualitet. Valet av partner blir en familjeangelägenhet snarare än att handla om individens fria val.
Polisen och åklagaren, herr talman, har också beskrivit hur kusinäktenskap förekommer i ärenden som är kopplade till grov organiserad brottslighet – detta för att befästa lojalitet och kontroll. Trots detta valde en tidigare socialdemokratisk minister att kalla frågan om kusinäktenskap för – citat – en genuin skitfråga när utredningen tillsattes. Det är högst anmärkningsvärt.
Herr talman! Låt mig vara tydlig. För oss moderater är hedersförtryck allt annat än en skitfråga. För den flicka som inte får välja vem hon ska leva med är det inte en skitfråga. För den pojke som lever under hot och kontroll är det inte en skitfråga. Och för den unga kvinna som förs ut ur landet för att giftas bort är det inte en skitfråga.
Det handlar om frihet, om trygghet och om människovärde.
Herr talman! Det är därför viktigt att regeringen nu faktiskt har infört ett sjunde jämställdhetspolitiskt delmål för att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck. För första gången erkänner staten fullt ut hedersförtryck som ett särskilt samhällsproblem som kräver egna insatser, egna verktyg och ett långsiktigt arbete. Det här handlar inte bara om brottsbekämpning. Det handlar i grunden om vilket samhälle Sverige ska vara.
Herr talman! Hedersförtryck har ingen plats i Sverige. Ingen flicka ska tvingas in i äktenskap. Ingen ska föras ut ur landet för att giftas bort. Ingen ska leva under hot och kontroll för att upprätthålla en familjs heder.
Därför skärper vi lagstiftningen. Vi täpper till luckor som tidigare funnits. Vi stärker skyddet för barn och unga och ger rättsväsendet bättre verktyg att agera.
Det handlar ytterst om frihet och om rätten att själv forma sitt liv och följa sina drömmar.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till propositionen och be om ursäkt för att jag drog över talartiden något.
Anf. 14 Talman Andreas Norlén
Jag vill påminna om vikten av att använda ett vårdat språk i kammaren. Jag är medveten om att det här uttrycket användes i samband med ett citat och för att göra en retorisk poäng, men jag tycker ändå att man ska vara varsam med den typen av språkbruk i kammaren.
Anf. 15 Gudrun Nordborg (V)
Herr talman! Vänsterpartiet står också bakom denna proposition och menar att det är en hel del viktiga lagförslag som träffar en del av de allvarligaste former som går att förknippa med just våld i hederns namn. Jag vill också säga att jag tycker att det är fantastiskt att många markerar mot detta våld i hederns namn, men det är ju bara en del av det patriarkala förtryck som väldigt många andra kvinnor också upplever och som vi kallar mäns våld mot kvinnor. Det finns både likheter och skillnader. Vi måste vara vaksamma på båda, och vi ska inte stämpla de här frågorna alltför rasistiskt.
Jag vill också lyfta fram den rapport som Brå lämnade förra veckan och som jag menar att många av oss borde ta del av. Den pekar på känsligheterna det innebär när vi ingriper i en familj och på vad vi kan utsätta dem som redan är offer för om vi inte har tillräcklig vålds- eller kulturkompetens.
Det är många, både bland remissinstanserna och när det handlar om Brå och de ideella organisationerna, som markerar att vi inte får vara för fokuserade på lagstiftningsåtgärderna. Det måste handla mycket mer om en social kompetens som kommer via kunskapshöjande insatser och där vi arbetar förebyggande. Detta har Vänsterpartiet motionerat om åtskilliga gånger, och vi kommer att fortsätta att göra det. Det går inte att nog markera hur viktigt detta är.
Det går också att säga att väldigt många av de andra insatserna fallerar om vi inte klarar av att ge stöd och skydd åt dem som är brottsoffer. Vi måste ha en ökad samverkan i samhället mellan olika instanser och myndigheter, inte minst när det handlar om samarbete mellan rättsväsendet, skolan och socialtjänsten.
Det har kommit nya begrepp gällande om man tvingas till äktenskap. Dessa är äktenskapsresebrott eller äktenskapsresebrott mot barn. Jag tror att det är ganska träffande beskrivningar av det som i princip enbart handlar om hedersrelaterat våld och som är väldigt grymma uttryck för detta.
Förra veckan diskuterade vi reformer som kriminaliserar psykiskt våld, och det är intressant att en del saker här gifter sig alternativt konkurrerar med varandra. Det blir upp till rättsväsendet och praxis att se vad som kommer att bli det dominerande brottet. Det är inte något stort problem, men jag tror att det är viktigt att vi ser debatten vi hade i förra veckan i ljuset av det.
Det är också viktigt att se att brottet är fullbordat så fort en person har anlänt till det främmande land där det är tänkt att personen ska giftas bort. Det måste alltså inte ha tillkommit ett äktenskap för att brottet ska vara fullbordat.
Jag vill uppehålla mig lite grann vid hemliga tvångsmedel. Det är flera remissinstanser, bland annat Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet, som markerar att det finns risker med detta och att man är orolig för vilken situation det kan skapa för brottsoffren. Även Roks, alltså Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, oroas av detta och ser risker och menar att man måste vara väldigt försiktig med hur man använder det.
Det här hänger också ihop med de erfarenheter som dokumenteras i Brårapporten, där det visar sig att det i de allra flesta fall tyvärr har blivit värre för brottsoffren när rättsväsendet har försökt att kliva in. Brottsoffren kliver av och orkar inte vara kvar i rättsprocessen därför att vi inte ger tillräckligt socialt stöd. Det är i och för sig också extremt svårt att göra det, eftersom de kanske måste klippa av alla band med sin familj och hela sin släkt. Det finns alltså risker här som vi också måste beakta och ta på väldigt stort allvar.
Jag tycker att det är intressant att läsa hur vi skulle kunna hantera saker som rör äktenskap som vi utifrån vår svenska tradition inte tycker är rimliga. Vi kräver till exempel att båda ska vara närvarande vid en vigsel och att den inte bör gå att genomföra med fullmakt – och ännu mindre att man gifter sig på distans, som dessa former ibland innebär.
Det kan också vara så att ett äktenskap gäller i vissa länder men inte hos oss. Detta kallar man haltande äktenskap. Om vi nu säger att ett äktenskap är ingånget utomlands och under former som vi inte tycker är acceptabla handlar det om hur vi kan skydda kvinnan. Det lagförslag vi nu diskuterar tror jag är korrekt, men vi måste också se till att vi bevarar vissa saker till skydd för kvinnan. Det gäller till exempel att arvsrätten ska få finnas kvar och att rätten till bodelning och underhåll ska få finnas kvar samt kanske vissa mer personliga rättsverkningar, som rätten till namn.
När det handlar om fullmaktsäktenskap blev i alla fall jag förvånad. Jag har följt de här frågorna under ett antal år men ser nu att fullmaktsäktenskap är någonting som på sätt och vis växer. Det förekommer till exempel i Japan men också närmare oss, som i Polen och Spanien.
Det kan också finnas andra anledningar till att det inte är så enkelt för båda parter att vara på plats inför ett äktenskap. I Ukraina har man nyligen infört en möjlighet att gifta sig helt digitalt via en app. Där förstår ni säkert att det handlar om kriget, och sådana äktenskap borde vi vara beredda att acceptera.
Det som också är viktigt utifrån vad vi vet nu är att Brå återigen markerar att det krävs ett bredare och mer långsiktigt samhällsarbete mot de faktorer som kan bidra till att hedersnormerna upprätthålls och försvaras. Det är faktorer som handlar om mer generella åtgärder i samhället: segregation, arbetslöshet, fattigdom och rasism.
Polisen markerar också att man behöver utveckla kompetensen i att möta de känslor av ensamhet och ambivalens som många målsägande upplever under utredningstiderna.
Vi måste också vara vaksamma och se att vissa länder förekommer oftare i de här fallen, men det är också de länder som vi har den största invandringen från. Sett i proportion är det en försvinnande liten andel av samtliga från dessa länder som blir aktuella i mål om hedersrelaterade problem.
Vi måste också vara vaksamma på något som är relativt nytt: Flera av de här offren upplever nu att de om de anger någonting som problematiskt kanske också riskerar att någon i deras familj blir utvisad. Det utgör också ett hot mot dem.
Jag vill avsluta med att nämna något en domare sa: Egentligen gör man övervåld mot flickan när man dömer för ett brott mot hennes vilja, alltså trots att hon uttryckligen inte vill det. Domaren säger samtidigt att man måste göra detta. Här har vi det stora dilemmat när det handlar om hedersrelaterat våld, alltså hur vi ska hantera det på ett sätt som inte gör det värre för den som är utsatt utan hjälper hela kollektivet med bättre värderingar.
Anf. 16 Helena Vilhelmsson (C)
Herr talman! Vi debatterar i dag ett av de mörkaste kapitlen i vårt samhälle. Vi debatterar det osynliga fängelse som hedersrelaterat våld och förtryck utgör. Det är ett fängelse utan murar – ett fängelse där fångvaktarna kan vara ens egen familj, släkt och närmaste omgivning.
För Centerpartiet är detta en grundläggande frihetsfråga. Rätten att själv forma sitt liv och att välja sin kärlek, sin utbildning och sin framtid är inte förhandlingsbar. När kollektivets krav på heder krossar en enskild människas frihet måste samhället ingripa med all sin kraft. Därför, herr talman, välkomnar vi i Centerpartiet förslagen i propositionen och ställer oss bakom förslaget i justitieutskottets betänkande.
Detta är nödvändiga och viktiga steg för att stärka det straffrättsliga skyddet. Utvidgningen av brottet äktenskapstvång till att även omfatta vilseledande är bra. Det är helt rätt att införa ett nytt brott, äktenskapsresebrott mot barn, och kriminalisera försök till detta. Skärpta straff och utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel för att utreda dessa avskyvärda brott är verktyg som polis och åklagare behöver – även om man ska vara försiktig, som vi har hört från talarstolen. Dessa verktyg ska användas med största försiktighet.
Detta är bra, och regeringen ska ha en eloge för det. Men vi får aldrig tro att enbart straffskärpningar och nya lagar är hela lösningen, herr talman. Kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck måste vinnas i klassrummen, på socialkontoren, på fritidsgårdarna och vid köksborden. Lagstiftning är nämligen reaktiv, och vi måste bli mycket bättre på att vara proaktiva. Där vilar Centerpartiets politik på tre ben: att förebygga, att ingripa tidigt och att ge stöd till den som vill lämna – vilket inte är särskilt enkelt.
För det första handlar det om prevention och kunskap. Personal inom skola, förskola, socialtjänst och vård måste få obligatorisk utbildning för att kunna se varningssignalerna och våga ställa de svåra frågorna. Vi vill se ett nationellt kunskapslyft. Vi vill också se att en nationell frånvarostatistik för skolan införs – jag tror faktiskt inte att en sådan är på plats än – för att man snabbare ska kunna upptäcka de barn som försvinner. Varje höst står stolar tomma i klassrummen, och de barnen har kanske fått åka på en så kallad uppfostringsresa eller på en resa för att giftas bort.
För det andra, herr talman, måste vi ingripa mycket tidigare. Hedersförtryck börjar med kontroll – kontroll över kläder, vänner, mobiltelefon och livsval. Detta kvävande och systematiska kontrollerande beteende är i sig en form av psykiskt våld. Centerpartiet lyfte tidigt kriminalisering av kontrollerande beteende, och vi får hoppas att det kommer på plats nu i och med att vi har fattat beslut om psykiskt våld.
För det tredje, herr talman, handlar det om stödet till offren. Att bryta sig fri från en hederskontext är nämligen en av de farligaste och svåraste resor en människa kan göra. Man lämnar inte bara en person; man lämnar ofta allt och alla man känner. Då måste samhället finnas där med ett nytt, tryggt nätverk.
Det skulle bland annat kunna ske genom ett anpassat nationellt lämnaprogram. Ett sådant program har Centerpartiet föreslagit i många år när det gäller mäns våld mot kvinnor, vilket ännu inte har hörsammats. Centerpartiet menar dock att det även handlar om att utveckla de regionala resurscentrum som finns i en del län i Sverige men inte i alla. Det här är en brist. Ett regionalt resurscentrum måste ges förutsättningar och resurser att vara främst ett operativt stöd för skolor, förskolor med flera i kommunerna. Likaså ska det fungera som ett professionellt stöd till barn som måste flytta för att skyddas från förtryck.
Att skriva in mål om att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck i förskolans läroplan, att varje skola i Sverige måste ha en handlingsplan mot hedersförtryck och att det ska finnas ett bättre konsulärt stöd för bortförda barn samt ett bättre anpassat stöd när bortförda barn kommer hem är andra saker som Centerpartiet lyfter i sin politik för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Vi får hoppas att detta – helst allt av det – finns med i den kommande handlingsplan för hedersrelaterat våld och förtryck som regeringen har aviserat.
Herr talman! Centerpartiet tycker som sagt att dagens förslag om skärpt lagstiftning kring hedersfrågan är bra och nödvändigt. Men en sak måste tas upp, och det är regeringens dubbelspel – jag vill faktiskt kalla det så – som just nu aktualiseras. Man ger med ena handen och tar med den andra. Jag talar förstås om de orimliga utvisningar som fortfarande pågår trots att regeringen påstår det motsatta.
Var finns logiken i att vi är tuffare mot dem som utövar förtryck mot unga människor i Sverige medan regeringen samtidigt utvisar unga människor till länder där de kastas rakt in i en kultur av hedersrelaterat våld och förtryck? Ta till exempel Vanas, som ska utvisas till Irak. Hon vet att hon kommer att bli bortgift när hon kommer till Irak. Eller ta Mariam, som tidigare har utvisats till Irak – eller de två systrar som i höstas utvisades till Iran. Det är bara några av de över 90 utvisningarna under ett år.
Många utvisas faktiskt till just de länder där hedersrelaterat våld och förtryck fortfarande är fundamentalt i kulturen: Iran, Irak och Syrien – för att inte nämna Afghanistan, denna talibanregim som regeringen nu helt plötsligt gullar med. Kan ni i regeringspartierna verkligen se dessa ungdomar i ögonen och samtidigt vara nöjda med dagens lagförslag? Jag kan inte det.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 17 Torsten Elofsson (KD)
Herr talman! I takt med ökande invandring från de så kallade MENA-länderna, det vill säga Mellanöstern och Nordafrika, har vi i Sverige fått den växande klankultur som är förhärskande i nämnda region.
Vi pratar i dag mycket om klankultur. Vad innebär då det? Ja, kort innebär klankulturen ett socialt system där individens identitet, lojalitet och trygghet är starkt knuten till en utökad släkt eller klangrupp. Klankulturen präglas av kollektivism och lojalitet. Gruppens intressen och heder går före individens egen vilja, och lojaliteten till klanen är absolut.
Kulturen präglas också av informell rättvisa och social kontroll. Konflikter och dispyter hanteras internt inom klanen snarare än av rättssamhällets institutioner, och man värnar om familjens anseende. Klanen fungerar som en social och ekonomisk trygghetsförsäkring där man delar resurser och hjälper varandra.
Barnäktenskap inom klankulturer är ofta tätt sammankopplat med hedersrelaterat våld och förtryck. Kollektivets intressen sätts före individens rättigheter. Inom sådana strukturer fungerar äktenskapet som ett verktyg för att stärka klanens sammanhållning, bygga allianser och kontrollera familjens anseende.
Herr talman! I Sverige lever i dag uppskattningsvis 250 000 barn i en social miljö som präglas av hedersrelaterat våld och förtryck. Flickor är särskilt utsatta eftersom de är bärare av familjens heder. Inom klanen finns en kollektiv kontroll där individens frihet är begränsad av släktens normer. Barnäktenskap används ofta för att förhindra unga, och då särskilt flickor, att inleda relationer som inte godkänns av familjen, vilket anses kunna skada klanens heder.
Vi minns Pela och Fadime, som båda mördades i sin strävan efter frihet att själva välja partner. Vi minns också det brutala hedersmordet på 22-åriga Shahida i Lessebo i maj 2024. Hennes pappa och storebror dömdes till livstids fängelse respektive 16 års fängelse. Även hennes mamma fanns med i bilden, men hon frikändes. Rättegången visade att mordet var en planerad hedershandling efter att Shahida i hemlighet gift sig med en man i Tyskland och berättat för polisen om pappans våld. Brodern ströp Shahida i pappans bil. Kroppen kördes sedan ut i skogen och brändes.
Detta är något som finns i dessa kulturer, där hedern är viktigare än en flickas liv, där en pappa kan förmå sig att mörda sin egen dotter och där en storebror mördar sin egen syster och bränner hennes kropp. Pela, Fadime och Shahida fick betala det yttersta priset för att de ville vara tillsammans med en partner som de själva valt och som de älskade.
Äktenskap kan arrangeras mellan familjer inom samma klan eller släkt för att behålla resurser och makt. Ett exempel är kusinäktenskap, som ofta används för att stärka banden inom klanen. Sedvänjor som brudpris, eller mahr, är vanliga. Transaktioner mellan familjer vid giftermål cementerar ekonomiska och sociala band.
Herr talman! Det jag nu har beskrivit är ju fullständigt främmande för vårt svenska samhälle, som präglas av individens frihet och fria val av relationer och partner. Föreställningen att en familjs heder kränks och behöver återupprättas när en familjemedlem vill leva ett helt vanligt fritt liv utan krav och bojor har ingen plats i Sverige.
I många år var våra myndigheter helt handfallna och valde att blunda för barnäktenskap som uppdagades i samband med invandringen. Först 2019 infördes ett totalt förbud mot barnäktenskap i Sverige. Då tog man bort den tidigare möjligheten att ge dispens för giftermål till personer under 18 år, och det blev även olagligt för svenska myndigheter att erkänna barnäktenskap som ingåtts utomlands.
Nyligen häktades ett par i Söderhamn misstänkta för försök till barnäktenskapsbrott, men detta är fortfarande en ovanlig brottsmisstanke i Sverige. I fjol var det bara två misstankar om barnäktenskapsbrott som ledde till åtal, och så har det i stora drag sett ut år efter år.
Herr talman! Det är välkommet att vi nu skärper lagstiftningen vad avser såväl straffvärda handlingar som påföljder för nuvarande och ny lagstiftning, men om vi ska få verklig framgång krävs det att vi bryter upp de etablerade klanstrukturerna. Dessa strukturer präglas inte bara av hedersrelaterat våld och förtryck. I miljön finns även tecken på egen rättskipning och inte minst en framväxande organiserad brottslighet inklusive infiltration och otillbörlig påverkan inom näringsliv och offentlig sektor.
På sikt utgör klanernas aktiviteter och påverkan ett hot mot vårt öppna och demokratiska samhälle. Viljan till integration och inordning i vårt samhälle och våra värderingar är minst sagt begränsad i de här kretsarna. Det är mot den bakgrunden, herr talman, som Kristdemokraterna framhåller vikten av att vårda och värna de grundläggande värderingarna i vårt land.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Anf. 18 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Hedersrelaterat våld och förtryck är ett av de allvarligaste uttrycken för ofrihet i vårt samhälle. Det handlar om unga människor vilkas livsutrymme begränsas. Deras rätt att välja sitt liv tas ifrån dem, och i värsta fall är deras liv faktiskt i fara. Det är därför både viktigt och positivt att riksdagens partier står eniga bakom utskottets skrivelse.
De lagförslag som nu läggs fram är nödvändiga. De täpper till luckor i lagstiftningen och stärker skyddet mot tvångsäktenskap, mot barnäktenskap och mot att unga förs ut ur landet för att giftas bort. De skärper straffen och tydliggör att Sverige inte accepterar dessa övergrepp, oavsett var de äger rum. Detta är bra och viktigt. Det är ett steg framåt.
Vi får dock inte låta lagstiftningen bli slutpunkten, herr talman, utan den måste vara utgångspunkten. Kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck vinns inte enbart i lagboken. Den vinns också i klassrummet, i socialtjänsten, i civilsamhället och i mötet med den unga som inte vågar berätta. Den vinns i kunskap, i tillit och i modet att agera i tid. Därför vill jag lyfta fram tre avgörande perspektiv som måste genomsyra det fortsatta arbetet.
För det första måste kunskapsspridningen fortsätta och fördjupas. I Sverige har vi under lång tid byggt upp kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Ett nationellt kompetenscentrum har spelat en viktig roll. Vi måste dock vara ärliga: Kunskapen får aldrig bli koncentrerad till ett fåtal aktörer eller individer. Den behöver finnas i hela landet – hos lärare, kuratorer, socialsekreterare, poliser och vårdpersonal. Den behöver vara levande, uppdaterad och integrerad i det dagliga arbetet.
Om kunskapen blir för centraliserad riskerar vi sårbarhet. Om den blir personbunden riskerar vi att tappa den. Om den inte sprids riskerar vi att unga faller mellan stolarna. Därför behöver vi fortsätta att stärka den breda kompetensen i hela välfärdssystemet. Det måste vara lika självklart att upptäcka och agera mot hedersförtryck som mot andra former av våld.
För det andra, herr talman, måste vi stärka civilsamhället – inte urholka det. Utsatta unga vänder sig ofta inte i första hand till en myndighet utan snarare till en ideell organisation, en stödlinje eller en förening – någon som talar samma språk, delar deras erfarenheter eller känns trygg att lita på.
Civilsamhällets organisationer har en unik förmåga att nå de mest utsatta. De bygger förtroende där resten av samhället ibland inte når fram. De arbetar långsiktigt och relationsbaserat. Ofta har de små resurser, men deras arbete får ändå stor effekt. Just därför är det avgörande att deras resurser inte urholkas.
Vi ser i dag att många organisationer vittnar om kortsiktiga bidrag, osäker finansiering och svårigheter att planera sin verksamhet. Det riskerar att försvaga hela arbetet mot hedersrelaterat våld. Om vi menar allvar med att skydda utsatta barn och unga måste vi också ge stabila och långsiktiga förutsättningar till dem som når dem bäst. Att stärka civilsamhället är inte ett sidospår, utan det är en kärnfråga.
För det tredje, herr talman, måste arbetet alltid ha ett tydligt hbtqi-perspektiv. Hedersrelaterat våld och förtryck drabbar inte alla lika. För hbtqi-personer kan utsattheten vara särskilt allvarlig. Det kan handla om att man tvingas dölja sin identitet eller utsätts för hot, våld eller social isolering. Det kan också handla om så kallade omvändelseförsök, alltså försök att förändra eller förneka en persons sexuella läggning eller könsidentitet.
Vi vet att detta förekommer i Sverige. Vi vet också att det orsakar stor skada psykiskt och socialt och att det i värsta fall får livshotande konsekvenser. Därför räcker det inte att hoppas att befintlig lagstiftning ska fånga upp alla dessa situationer. Vi behöver en tydlig, träffsäker och normerande lagstiftning som förbjuder omvändelseförsök mot hbtqi-personer, oavsett om de sker genom upprepade handlingar eller vid enskilda tillfällen.
Lagstiftning är dock bara en del. Vi måste också säkerställa att stödinsatser, skydd och förebyggande arbete utgår från ett hbtqi-perspektiv, att de som möter unga har kunskap om dessa särskilda utsattheter och att ingen lämnas utan hjälp på grund av vem den är. Ett arbete mot heder som inte inkluderar hbtqi-perspektivet riskerar att missa några av de mest utsatta.
Herr talman! Vi står i dag bakom viktiga lagändringar. De gör skillnad. De stärker skyddet och sänder en tydlig signal, men vårt arbete får inte stanna här. Vi behöver fortsätta att bygga kunskap i hela samhället. Vi behöver stärka civilsamhället, inte försvaga det. Vi behöver även säkerställa att kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck alltid inkluderar ett tydligt hbtqi-perspektiv.
I grunden handlar detta om något mycket enkelt och samtidigt mycket stort: rätten att leva det liv man själv väljer, rätten att vara den man är och rätten att göra detta utan rädsla. Det är denna rätt vi försvarar här i dag.
(Applåder)
Anf. 19 Martin Melin (L)
Herr talman! Få saker är så avskyvärda som att tvinga en flicka att gifta sig med en man som är okänd för henne, oavsett hur gammal han är. Men detta sker i dag, och det sker i Sverige i dag. Det kan också vara så vidrigt att flickan tvingas eller luras att åka till ett annat land, ett land som för henne kan vara främmande, och där gifta sig med en för henne okänd man.
Jag tror inte att någon här inne eller någon som följer debatten kan föreställa sig hur det är att leva med fruktan och rädsla för att behöva gifta sig med någon man inte vill gifta sig med eller att tvingas leva med någon man inte vill leva med. Det finns ingen som kan sätta sig in i den känslan utom de flickor som själva har upplevt det. Jag har träffat kvinnor som har blivit utsatta för detta. Jag har pratat med dem och hört deras berättelser, och det här är vidrigt och avskyvärt; det finns inga lindrigare ord.
Detta hör inte hemma i en civilisation år 2026. All form av hedersrelaterat våld och förtryck ska bekämpas med full kraft. Att vi fortfarande här i världen har kulturer som lever kvar på 1800-talet är inget annat än tragiskt.
Jag är därför glad att vi har en regering som inte sitter på händerna utan vill se över och skärpa lagstiftningen för dem som tvingar flickor att gifta sig mot sin vilja och för dem som skickar iväg flickor på så kallade äktenskapsresor. Utöver detta ska inga av de äktenskap som blir otillåtna genom den nya lagen erkännas i Sverige. Det innebär att månggifte, barnäktenskap, tvångsäktenskap, äktenskap mellan nära släktingar och så kallade fullmaktsäktenskap alltså inte kommer att erkännas.
Jag är också glad över att oppositionen är med på detta och att Sveriges riksdag är enig om att hedersrelaterat våld är vidrigt. Om riksdagen röstar ja till regeringens förslag kommer den nya lagen att börja gälla redan den 2 juli i år. Och detta, herr talman, är en delseger för friheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 26 maj.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2025/26:JuU43
Webb-tv: Beslut: Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i äktenskapsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:213 punkterna 1-4.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.