med anledning av prop. 1998/99:106 Vissa ändringar i läkemedelsförmånen m.m.

Motion 1998/99:So21 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

av Ulf Kristersson m.fl. (m)
Inledning
Under 1990-talet har statens och landstingens kostnader för
läkemedel enligt offentlig statistik stigit dramatiskt. Den
genomsnittliga kostnadsökningen har enligt denna varit
12,5 % per år vilket ligger klart över den genomsnittliga
europeiska nivån om 8 %. Huvudorsaken till
kostnadsökningen är nya, dyrare och oftast bättre läkemedel.
Detta innebär i och för sig att samhället har en minskad
kostnad/ökad intäkt i form av färre sjukskrivningar, färre
sjukpensioneringar och ökad produktion samt allmänt bättre
livskvalité hos många sjuka. Men då denna intäkt inte
kommer landstingen till del så uppstår ett stort
kostnadsproblem för dessa och staten. Regeringen försöker i
föreliggande proposition lösa detta problem genom att
föreslå att högkostnadsskyddet i läkemedelsförmånen höjs
från den 1 juni 1999 från nuvarande 1 300 kronor per år till 1
800 kronor. En höjning med 500 kronor. För att kompensera
de pensionärer som har låg eller ingen ATP föreslås
samtidigt att pensionstillskottet höjs med 1,4 procentenheter,
eller med 509 kronor.
I propositionen avvisar regeringen vidare tankar på att bryta upp Apoteket
AB:s monopol.
Nedan avvisar vi regeringens förslag till höjning av högkostnadsskyddet
och presenterar en annan modell. Vårt förslag innebär en ökad valfrihet för
medborgaren, en ökad trygghet genom förutsebara kostnader för den som har
stora medicinbehov, en mer begränsad kostnad för det allmänna samt en
avreglering och avmonopolisering av apoteksverksamheten. Vi föreslår
också att kostnadsansvaret för läkemedel återförs till staten för att bland
annat möjliggöra en bättre avvägning mellan de direkta läkemedelskost-
naderna och läkemedlens övriga effekter på samhällsekonomin. Det innebär
att vi också anser att det så kallade receptregistret bör avvecklas. Registret
används för att respektive sjukvårdshuvudman skall debiteras på ett korrekt
sätt. Vi presenterar också ett antal andra förslag för att minska de offentliga
kostnaderna för läkemedelskonsumtionen, samtidigt som de skyddar dem
som har störst behov av läkemedel.
Nej till höjningen av
högkostnadsskyddet
Vi avvisar Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets
höjning av högkostnadsskyddet från nuvarande 1 300 kronor
till 1 800 kronor från den 1 juni i år.
Vår utgångspunkt är att människor som har stort behov av läkemedel också
skall garanteras detta genom ett rimligt högkostnadsskydd. Därför vill vi
införa en frivillig försäkring vars premie är 1 200 kronor per år.
Hade vänsteralliansen i stället beslutat att avmonopolisera Apoteket, vilket
bland annat vi föreslår, hade den sparat cirka en miljard kronor. Det är nästan
precis den summa som regeringen hoppas spara genom höjningen av
högkostnadsskyddet. Men i stället för att i likhet med andra länder
liberalisera detaljhandeln med läkemedel, låter man dem som har störst
behov stå för notan. Det är en politik som vi inte kan acceptera.
Vårt förslag
Vi har under flera år föreslagit en annan modell vad gäller
högkostnadsskyddet i läkemedelsförsäkringen. En modell
vars syfte är att skydda dem som har störst behov av
läkemedel, samtidigt som det sparar pengar åt staten och
skattebetalarna. Vi kombinerar vår modell för
högkostnadsskydd med ett antal förändringar som minskar
kostnader för läkemedelsdistributionen.
Försäkringens konstruktion
Vi föreslår att dagens högkostnadsskydd ersätts med en
frivillig försäkring. Denna har en premie på 1 200 kronor per
år, eller 100 kronor per månad. Ansluter man sig till denna
försäkring, som administreras av försäkringskassan, ingår
alla receptbelagda mediciner. Den enskilde betalar endast
25 kronor i expeditionsavgift vid varje inköpstillfälle - inget
mer.
Om man väljer att inte teckna denna försäkring får man betala hela kost-
naden för det receptbelagda läkemedlet upp till 1 500 kronor (likviditets-
skydd). Man kan när som helst ansluta sig till försäkringen som gäller tolv
månader från det tillfälle man ansluter sig. Om man inte är försäkrad och
råkar ut för en sjukdom som kräver mediciner kan man ansluta sig efter det
att det första receptet har expedierats. Väljer man detta tillvägagångssätt
betalar man mellanskillnaden mellan vad läkemedlet kostade och likviditets-
skyddet i inträdesavgift. Om man t.ex. köper ett receptbelagt läkemedel för
800 kronor och sedan väljer att ansluta sig till den frivilliga försäkringen,
betalar man 1 500 - 800 kronor, dvs. 700 kronor. Därefter gäller försäk-
ringen i ett år. Inträdesavgiften minskas med erlagda läkemedelskostnader
under de senaste tolv månaderna.
Om man i stället väljer att stå utanför försäkringen och nästa gång inom ett
år skall betala 900 kronor för läkemedlet betalar man 700 kronor, dvs.
200 kronor räknas bort på grund av likviditetsskyddet. Därefter börjar man
på ett nytt likviditetsskydd. Den som är ansluten till försäkringen men inte
utnyttjat den under två år erhåller en bonus.
Barn under 18 år omfattas av förälderns/vårdnadshavarens försäkring och
betalar således inte. En familj med två vuxna och två barn under 18 år betalar
2 400 kronor per år jämfört med regeringens förslag om 3 600 kronor per år.
I vårt budgetförslag har vi räknat med att 30 % av befolkningen mellan 18
och 65 år ansluter sig till försäkringen och att 80 % av alla över 65 år väljer
att göra det.
Avmonopolisera apoteken
Sverige är ett av de få västländer som har monopol på
läkemedelsförsäljning. Det innebär att det bara får säljas
läkemedel på apoteket eller hos de detaljister som
Apoteksbolaget bestämmer.
Monopol kostar. Statliga utredningar har visat att en avmonopolisering
skulle spara cirka en miljard kronor åt staten. Detta anser vi är ett mycket
starkt skäl att avmonopolisera läkemedelsmarknaden. Ett annat skäl är att
tillgängligheten ökar om receptfria mediciner kan säljas i vanliga affärer
samt om receptbelagda mediciner kan köpas i privata affärer under
farmaceutisk ledning. Det fungerar i t.ex. Storbritannien och i USA. Det
skulle fungera i Sverige också. Verkligheten idag är att monopolföretaget
Apoteket AB har minskat sin tillgänglighet det senaste året. Vi förordar
således att Apoteket AB:s monopol avskaffas och ersätts med en licensierad
försäljning av läkemedel. Läkemedelsverkets hårda kontroll och god-
kännande är en garanti för att säkerhet och kvalitet säkerställs.
Ytterligare rationaliseringar
möjliga
Ytterligare besparingar kan åstadkommas genom att i ökad
utsträckning förskriva mindre förpackningar och därmed
reducera svinnet. Uppskattningar om vad de läkemedel
kostar, som varje år kastas har angivits till uppemot
500 miljoner kronor. Visst svinn förekommer alltid men ett
nytt betalningssystem kan säkerligen reducera kostnaderna.
Vid prissättningen av läkemedel har alltid inflationen tagits med i
beräkningen. Ett nytt dyrt läkemedel har således automatiskt fått ett avsevärt
realt sänkt pris några år efter introduktionen. Inflationsförutsättningarna har
ändrats, vilket innebär att RFV noggrannare måste följa priserna på äldre
produkter och aktivt genomföra en prisanpassning i stället för den som
tidigare automatiskt skedde genom inflationen. När en avmonopolisering
genomförts är det naturligt att priskontrollen upphör och en fri prissättning i
konkurrens mellan företagen sker. Vi vill i detta sammanhang understryka
vikten av utbildning av förskrivarna samt att datorstöd vid förskrivning
utvecklas så att förskrivaren bl.a. kan följa och jämföra sin förskrivnings-
profil.
Rationaliseringseffekter för landstingen genom läkemedelsterapi som
underlättar övergången från sluten till öppen vård på en rad områden torde ge
vinster på minst 300 till 400 miljoner kronor. Även primärkommunerna kan
antas få motsvarande rationaliseringseffekter när det gäller visst psykiatriskt
omhändertagande.
Besparingarna torde uppgå till ca 500 miljoner kronor sammanlagt för
landstingen och de statliga socialförsäkringssystemen. Merparten faller på
landstingen. De rationaliseringsmöjligheter vi pekar på här utgör endast
exempel.
Förskrivningen i det
nuvarande systemet
Avslutningsvis vill vi ta upp de ökade kostnaderna inom
ramen för dagens läkemedelsförmån.
Socialutskottet genomförde den 18 mars 1999 en hearing om kostnaden för
läkemedel. Vid denna hearing framkom det att kostnaden för läkemedel ökat
mycket kraftigt. Enligt bland annat Landstingsförbundet och Läkarförbundet
är det oklart vilka regler som gäller vid förskrivning av läkemedel som ingår
i subventionssystemet. Såväl läkarkår, landstingsförbund som apotek tycks
tolka lagen så att om ett preparat har införts på subventionslistan så
subventioneras preparatet vid all förskrivning. Möjligheten att förskriva
läkemedlet på recept men utan subvention har inte observerats. Något behov
av lagändring torde knappast vara för handen men väl ett tydliggörande av
regeringen och den myndighet som har föreskriftsrätten av hur lagen skall
tolkas. Dagens oklarhet leder till att hela subventioneringssystemet riskerar
att tappa i legitimitet samtidigt som kostnaden för läkemedel drivs upp helt i
onödan.
Av den anledningen och mot bakgrund av skenande kostnader för läke-
medelsförmånen bör ett förtydligande göras av hur lagen skall tolkas. Detta
har vi framfört i en begäran om att socialutskottet skulle tar initiativ till
ett
förtydligande av den nuvarande lagen. Detta skulle dels klargöra vilka regler
som gäller vid förskrivning av läkemedel som omfattas av läkemedels-
subventionssystemet, dels kunna minska det offentligas kostnader för
läkemedel utan att den enskilda människan därför ställs utan möjlighet att få
preparatet utskrivet åt sig. Vi har kunnat konstatera att trots uttrycklig
begäran av såväl Landstingsförbundets som Läkarförbundets representanter
vid utskottets utfrågning om en mycket snabb handläggning av frågan så har
utskottets socialistiska majoritet inte förmått ta det önskvärda initiativet.
Eftersom det redan pågår arbete i departement och på Socialstyrelsen i denna
fråga torde det inte innebära några svårigheter att ett tydliggörande av lagen
framläggs och tillämpas snarast möjligt.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1998/99:106 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt högkostnadsskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av
Apoteksbolagsmonopolet i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rationaliseringsmöjligheter inom läkemedelsförsörjningen,
5. att riksdagen beslutar återinföra ett nationellt läkemedelsförmånssystem
i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om receptregister i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sådana föreskrifter angående förskrivning av läkemedel att
tolkningsproblemen undanröjs.

Stockholm den 22 april 1999
Ulf Kristersson (m)
Chris Heister (m)

Berit Adolfsson (m)

Gunnar Axén (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Lars Elinderson (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Göte Jonsson (m)

Björn Leivik (m)

Göran Lindblad (m)

Cecilia Magnusson (m)

Carl G Nilsson (m)

Bertil Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Henrik Westman (m)

Liselotte Wågö (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-04-28 Bordläggning: 1999-04-29 Hänvisning: 1999-04-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (14)