Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Anf. 65 Josefin Malmqvist (M)

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Herr talman! Vi ser nu att smittspridningen i Sverige tar fart igen. Det är en prövande tid, detta år, för många i Sverige och i världen. Det är prövande rent mänskligt genom den oro som många upplever och den sorg som många vars nära och kära drabbats upplever som ett resultat av den pandemi som vi befinner oss i. Det gäller medarbetarna i vården, som sliter hårt. Det gäller företagare som nu kanske ser sitt livsverk gå om intet. Vi kommer förmodligen att få leva med effekterna av denna pandemi under lång tid framöver.

I det läget, herr talman, debatterar vi i dag en budget som inte tar höjd för den andra våg som Sverige just nu befinner sig i. Det är en budget som fokuserar på återstart av ekonomin i stället för de nödvändiga krisåtgärder som Sverige så väl behöver för att rädda jobb och företag här och nu.

Sverige stod inför en lång rad samhällsproblem redan före coronakrisen, och de problemen finns ju kvar också efter krisen. Det gäller behovet av att pressa tillbaka kriminaliteten, som sprider ut sig i Sverige. Det handlar inte minst om att knäcka arbetslösheten.

Men vi ser också en långvarig och omfattande bostadsbrist, som har gått över i en bostadskris. Denna kris drabbar stora grupper i vårt samhälle, som unga och nyanlända - grupper som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden första gången. Den drabbar företag och vår tillväxt. Man har svårt att rekrytera kompetens, för kompetensen har ingenstans att bo. Den drabbar människor som av olika anledningar behöver ett flexibelt boende för att på så sätt få möjlighet att ta sig genom olika faser i livet. Man kanske inte har råd att köpa sitt boende - då måste vi ha en fungerande hyresmarknad som möter detta.

Närmare 80 procent av Sveriges kommuner uppger att det råder bostadsbrist i deras kommun. Från moderat sida menar vi därför att det nu är hög tid att ändra den politik som vi sett under alltför lång tid i Sverige och som uppenbarligen, bevisligen, inte har fungerat.

Vi behöver en politik för fler bostäder i Sverige. Våra byggkostnader tillhör Europas högsta. Det måste bli enklare och billigare att bygga i Sverige. Vi behöver förenkla alla de många krångliga regelverk som har kommit till i all välmening men som sammantaget, staplade på varandra, innebär ett oöverstigligt hinder för att bygga fler bostäder och flexibla bostäder som människor har råd med.

Vi ser att tillståndsprocesserna är på tok för långa. Det är inte rättssäkert när jag som privatperson inte vet hur lång tid en viss tillståndsprocess ska ta. Jag var inne och kollade på Lantmäteriet, för att bara nämna ett exempel. För fastighetsreglering räknar man med i genomsnitt 13 månaders handläggningstid. För klyvning av fastighet är handläggningstiden 18 månader.

Är detta skäligt? Jag menar att det inte är det. Jag menar att vi har ett ansvar att dels förenkla regelverken så att det blir transparent och tydligt vad som gäller, dels säkerställa att vi stärker äganderätten i Sverige så att det blir tydligt vad jag kan förvänta mig när jag ansöker om ett tillstånd, till exempel.

Från moderat sida menar vi att vi måste införa tillståndsgarantier, eller tjänstegarantier. Staten måste hålla vad man lovar. Man ska på förhand ange en konkret tidsgräns för hur lång tid en tillståndsprocess får ta. Håller inte myndigheten vad den lovar ska det automatiskt bli ett bifall till den sökande, eller så tas ansökningsavgiften bort. Det är inte rimligt att det tar så pass lång tid.

Vi ser också att vi behöver öka tillgången till byggbar mark. Vi har väldigt mycket mark i Sverige. Sverige är ett fantastiskt land och ett vidsträckt land. Större delen av vårt land är inte bebyggd. Vi ser att vi behöver reformera strandskyddet. Vi vill avskaffa det generella strandskyddet i Sverige och låta kommuner peka ut områden där man vill att strandskydd fortsatt ska gälla.

Ett annat exempel är naturreservat. Från moderat sida skulle vi vilja tidsbegränsa naturreservat. Jag är en stor och kär naturvän och älskar att vara ute i naturen, och jag brinner för detta. Det handlar nämligen om att vi ska säkerställa att vi håller efter och tar hand om de skyddsvärda områden vi har. Vi tror att en tidsgräns gör att man helt enkelt får press på sig att följa upp och säkerställa att man håller efter dessa områden.

Några ord om vad regeringen vill göra. Det verkar som att politiken kretsar kring subventioner. I stället för att lösa de underliggande, reella problemen vill man kasta pengar på dem och tror att de på så sätt ska lösa sig av sig själva. Vi vet att det uppenbarligen inte är så.

Över 4 miljarder kronor vill man lägga på subventioner. De är ineffektiva och kostsamma och går till projekt som i de flesta fall skulle ha genomförts ändå. Det är alltså pengar i sjön, mer eller mindre. Vad motsvarar då detta? Det är stora summor pengar. Det motsvarar nära 8 000 poliser, 27 000 förskoleplatser eller 127 000 förlossningar, bara för att ge er några exempel och en känsla för vad dessa pengar innebär och vad vi skulle kunna göra för att möta Sveriges problem.

För mig och Moderaterna är valet enkelt. Vi vill ha effektiva politiska lösningar som åtgärdar det underliggande problemet. Det handlar om förenklingar, om kortare handläggningstider och om att ge var och en mer makt att bestämma över sitt eget liv och sin egendom.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 66 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! När man lyssnar på Josefin Malmqvists anförande hör man en del väldigt viktiga saker som jag vill ha lite klargöranden kring. Josefin säger att det är svårt att rekrytera kompetens, för kompetensen har ingenstans att bo. Hon säger att vi har den största byggkostnaden i hela Europa och att vi måste bygga bostäder som människor har råd med.

När jag läser Moderaternas budget verkar det som att bostadspolitiken inte har någon plats där. Det finns inga som helst förslag som ska möta bostadsbristen och de utmaningar som Josefin har målat upp.

I ett läge med stor brist på bostäder och där det som byggs ofta blir dyrt väljer Moderaterna att 2021 minska och 2022 helt och hållet avskaffa investeringsstödet till nyproducerade och rimligt prissatta hyresrätter. De fortsätter att upprepa att stödet inte gör skillnad.

Jag förstår inte riktigt hur man kan tänka så. Det går alltid att förändra ett stöd och göra det bättre. Men hur tänker ni när ni vill avveckla det helt? Vilka åtgärder tänker ni vidta för att öka byggandet av hyresrätter som folk har råd med, som Josefin nämnde? Ska marknaden lösa problemet? Tycker Moderaterna att marknaden kan bygga bort bostadsbristen?

Från Vänsterpartiets håll tycker vi inte det. Vi har de senaste 30 åren sett vad marknaden kan göra, och bostadsbristen ökar hela tiden. Vad tänker Moderaterna göra? Varför är bostadspolitiken inte en viktig del av den moderata politiken?

(TALMANNEN: Jag påminner stillsamt om att vi brukar tilltala varandra med både för- och efternamn i kammaren.)

Anf. 67 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Tack, Momodou Malcolm Jallow, för frågan! Just för att bostadsfrågan är så viktig och för att vi ser att den politik som har bedrivits i Sverige, i ärlighetens namn i flera decennier, inte fungerar anser vi att vi inte bara kan ösa mer pengar på problemet utan måste lösa det underliggande problemet.

Vad är anledningen till att våra byggkostnader i Sverige är bland de högsta? Vad kan vi göra åt det? När man borrar i siffrorna framgår det ganska tydligt. Svaret är att vi har för många och för krångliga regelverk och alldeles för långa handläggningsprocesser, som exemplet jag nämnde med 18 månader för att klyva en fastighet och på så sätt kunna bygga mer. Detta är inte skäligt, och det finns ingen anledning till att det ska behöva ta så lång tid.

Vi menar att det handlar om att ta ansvar och att identifiera vad det är som inte har fungerat och se hur vi ändrar på det i stället för att vältra ut skattebetalarnas pengar på ineffektiva subventioner som inte fungerar. Detta är inte effektiv bostadspolitik, och det är inte att ta ansvar för skattebetalarnas pengar.

Anf. 68 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! Jag ska inte försvara regeringen, men jag tänker så här: Moderaterna kallar regeringens budget för en återgång till en ineffektiv subventionspolitik men har inga problem med att man subventionerar egna boenden. Jag förstår inte varför man är så emot att subventionera hyresrätter, men när det gäller att subventionera ägda boenden för välbärgade är det inget problem. Det finns en dubbelmoral i det. Jag vill gärna att Josefin Malmqvist förklarar detta.

Vi vet att subventioner är väldigt viktiga eftersom marknaden inte kan lösa allting. Hur tänker Moderaterna att förändringen i strandskyddet ska hjälpa de människor som i dag står längst från bostadsmarknaden? Hur ska det sänka trösklarna in på bostadsmarknaden?

Tycker ni att boende i olika upplåtelseformer borde ha samma skattemässiga villkor, eller ska det ägda boendet fortsätta att gynnas, och i så fall varför?

Anf. 69 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Från Moderaternas sida ser vi att vi behöver fler bostäder i Sverige. Vi behöver underlätta bostadsbyggandet i allmänhet, och vi behöver säkerställa att det finns en blandning av olika upplåtelseformer för olika faser i livet, olika preferenser och olika plånböcker och beroende på vad man har för förutsättningar. Därför ska vi inte säga att man bara ska bygga en viss typ av bostäder. För oss är det viktigt att det finns en mångfald, så att individen kan välja.

Vi menar att skattesystemet är ett viktigt verktyg för detta, och vi ser att eftersom det ägda boendet är något som blir mer kostnadseffektivt för individen på lång sikt är det också rimligt att vi genom skattesystemet skapar incitament också för det ägda boendet.

Strandskyddet handlar om att möjliggöra för fler bostäder. Det är ett verktyg bland många. Det är dock väldigt tydligt att Vänsterpartiet självt totalt saknar politik för fler bostäder i Sverige.

Anf. 70 Emma Hult (MP)

Herr talman! Tack, Josefin Malmqvist, för ett engagerande inlägg i den här debatten! Jag kan dock konstatera att det var väldigt få politiska förslag på vårt utgiftsområde som presenterades. Men Josefin Malmqvist ska nu få möjlighet att utveckla det hela lite.

Josefin Malmqvist inledde med att säga att det fattas förslag från regeringens sida när det gäller krishantering i den situation vi befinner oss i - det handlar alltså om utgiftsområde 18. Jag undrar då: Vilka förslag har Moderaterna när det gäller krisåtgärder och krishantering för att hjälpa oss i den här budgetdelen?

Anf. 71 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Tack, Emma Hult, för frågan! Jag inledde med att beskriva regeringens budget i allmänhet. I dag diskuterar vi en del av denna budget. Det är en budget som fokuserar på återstarten av Sverige i ett läge där vi befinner oss mitt i en brinnande kris. Därför ser vi från moderat sida att det absolut viktigaste nu är att vi fortsatt har muskler för att rädda svenska jobb och företag. Det är det absolut viktigaste just nu.

När vi kommer vidare till återstarten av Sverige och svensk ekonomi tror vi att bostadspolitiken kommer att bli oerhört viktig. Där menar vi att de viktigaste delarna handlar om att skapa förutsättningar. Det handlar om förutsägbarhet när det gäller vilka regelverk som gäller, vilka handläggningstider som gäller och att se till att underlätta för fler att ta steget och våga investera i fler bostäder i Sverige. Detta menar vi kommer att vara helt centralt i återstarten av Sverige.

Anf. 72 Emma Hult (MP)

Herr talman! Tack, Josefin Malmqvist, för svaret! Då kan jag alltså konstatera att det inte finns några förslag från Moderaternas sida när det gäller krisåtgärder i det utgiftsområde som vi debatterar här i dag.

Det var en lång rad fina förslag, men de tillhör den bostadspolitiska debatten, och i dag är vi här för att debattera budgeten. Jag kan alltså konstatera att vi står på samma fot, och jag tycker därmed att anklagelsen var lite för mycket.

Josefin väljer också att nämna att investeringsstödet inte har någon verkan och att de bostäder som har byggts skulle ha byggts ändå. Jag vågar inte chansa. I den kris vi nu befinner oss i - en bostadskris med bostadsbrist i Sverige - behövs varenda bostad. Det har beviljats stöd för 38 000 nya bostäder, varav 18 200 redan har byggts. Hur kan Josefin Malmqvist garantera att de skulle ha byggts i alla fall? Och om de i alla fall skulle ha byggts skulle de inte ha haft den hyresnivå som investeringsstödet garanterar, så att alla människor har råd att efterfråga dem.

Anf. 73 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Det är ju helt uppenbart: Byggsubventionerna är ett stöd som branschen inte efterfrågar. Byggbolagen efterfrågar inte detta. De planerar att bygga ändå.

Det branschen efterfrågar är förutsägbara, långsiktiga spelregler. Därför ställer jag mig väldigt frågande till varför Miljöpartiet inte vill möta upp och identifiera de problem i regelverket som vi ser. Varför kan vi inte gå samman och förenkla de långa och krångliga listor med regler som vi har i Sverige, som ju är det som branschen och byggbolagen själva identifierar som det som hindrar tillväxten av fler bostäder i Sverige?

Anf. 74 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! När man lyssnar på Josefin Malmqvists anförande är det tydligt att Moderaterna befinner sig i opposition. De befinner sig i opposition mot regeringen men också i någon typ av opposition mot verkligheten.

När vi lyssnar på Josefin Malmqvist får vi höra att det är långa handläggningstider och krångliga regler och att regeringen ingenting gör. Och det byggs ingenting, och det är regeringens fel.

Men om man skrapar lite grann på ytan kan man konstatera att under den här mandatperioden och den förra mandatperioden har regeringen - nu tillsammans med partierna i januariöverenskommelsen - genomfört ett antal regelförenklingar. Den kritik som Josefin Malmqvist framför handlar till stor del om hur den nuvarande plan- och bygglagen ser ut, och den lagen instiftades under en borgerlig regering. Kanske borde man redan då ha gjort dessa stora förändringar?

Detta med handläggningstiderna hos Lantmäteriet ser jag som oerhört bekymmersamt. Vi ser att handläggningstiderna nu på ett antal områden går ned. Det är jättebra att Moderaterna har en ambition att vilja göra mer, men då kanske man skulle lägga lite mer än bara 20 miljoner ytterligare till Lantmäteriet för att lösa utmaningarna. Jag tror inte att det förändrar verkligheten på något sätt.

Slutligen säger Josefin Malmqvist att det inte byggs något. Då ska man vara medveten om att det mellan 2015 och 2018 påbörjades nästan 250 000 bostäder. Under de åtta åren med borgerligt styre påbörjades färre bostäder. Under fyra år har det alltså byggts mer än det byggdes under åtta år av borgerligt styre. Regeringen gör saker. Vad vill Moderaterna göra?

Anf. 75 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Detta är ganska talande, tycker jag. Redan i valrörelsen 1966 fick den dåvarande socialdemokratiske statsministern Tage Erlander frågor om vad han skulle säga till ett ungt par i Stockholm som ville sätta bo. Den dåvarande bostadskön i Stockholm var tio år. Det enda som har hänt sedan dess - sedan 1966! - är att köerna har blivit längre och längre.

En aktuell sammanställning från riksdagens utredningstjänst visar bara i våra fyra största städer är nu bostadskön längre än 1,1 miljoner människor. Det är alltså fler än 1,1 miljoner människor som står i bostadskö bara i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala.

Då står Johan Löfstrand som socialdemokrat här och slår sig för bröstet och säger att regeringen gör en massa saker. Jag undrar vad Johan Löfstrand vill säga till alla dessa människor som alltså står i kö och väntar på att få en bostad, och många av dem har stått i kö i decennier.

Jag efterlyser från regeringens sida reell politik som faktiskt gör skillnad på riktigt. Vi har testat socialdemokratisk bostadspolitik i decennier i Sverige. Det är fler och fler långa och krångliga regler som uppenbarligen inte underlättar bostadsbyggandet i Sverige.

Jag skulle därför vilja fråga Johan Löfstrand vad han har för politik för fler bostäder i Sverige. Jag kan nämligen inte se något i detta som faktiskt skulle lösa problemet. Att subventionera bostadsbyggandet har ju inte fungerat, så vad har ni som faktiskt skulle fungera?

När det gäller Lantmäteriet gör Johan Löfstrand sig lustig över 20 miljoner. Ja, vi avsätter alltså 20 miljoner kronor mer än regeringen gör. Det tror jag är bättre än 20 miljoner kronor mindre för att korta handläggningstiderna. Därför skulle jag vilja fråga: Vad vill Johan Löfstrand göra för att korta handläggningstiderna?

Anf. 76 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! När det gäller Lantmäteriet tycker jag att man ska studera den utveckling av handläggningstider som nu sker på Lantmäteriet. De förändringar som har gjorts vid Lantmäteriet - framför allt strukturella förändringar - innebär att köerna på ett antal handläggningsområden nu minskar. Detta har gjorts genom effektiviseringar och struktureringar av en oerhört duktig myndighetsledning.

Vi kan gå tillbaka till de frågor som Josefin Malmqvist lyfte. Josefin Malmqvist beskyller oss socialdemokrater för krångel. Det kan så vara. Men den senaste plan- och bygglagen, där de största problemen finns, stiftades under en borgerlig era för ungefär tio år sedan.

Vi kan sedan titta vidare på det stora skyltfönstret Stockholms stad. Stockholms stad har nu sagt att man ska gå från att bygga 2 600 lägenheter till att bygga 600 lägenheter. Varför gör man det?

Anf. 77 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Det är helt uppenbart att här saknas politiska svar som faktiskt skulle lösa det underliggande problemet i Sverige. Johan Löfstrand hänvisar till när plan- och bygglagen kom till. Det är ett något snävt synsätt. Både jag och Johan Löfstrand är mycket väl medvetna om att problemet är betydligt bredare än så. Det handlar om tillämpning av olika regelverk, och det är rekommendationer som är staplade på varandra i ett enda krångligt mischmasch som skapar den osäkerhet som i dag råder på svensk bostadsmarknad.

Detta vill vi från moderat sida reda i. Vi vill förenkla och förtydliga: Vad är det som gäller? Vad är så pass viktigt att det bör vara nationella regler? Vad är inte det? De punkterna bör plockas bort. I stället bör man fokusera på vad det är som faktiskt gör skillnad. Det skulle skapa en transparens och en tydlighet gentemot dem som vill utveckla fler bostäder i Sverige. Detta efterfrågar vi, och jag skulle vara den första att bli väldigt glad om Socialdemokraterna plötsligt skulle ansluta sig till den linjen.

Anf. 78 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Ja, nu står vi här och debatterar civilutskottets budget efter att halva mandatperioden nästan har gått till ända.

Vad vi kan konstatera är att vi ser en reformtrött regering som snarare har intresse av att förvalta den bostadspolitiska delen än att utveckla den. Det är såklart allvarligt i den situation som vi står i.

Regeringen fortsätter att bedriva en migrationspolitik som innebär att man ökar det skriande behovet av bostäder i Sverige. Det är en migrationspolitik som innebär att man ger förtur till migranter i bostadskön. Så är det på grund av den bosättningslag som regeringen har varit med och drivit fram och genomfört och som kommunerna tvingas att förhålla sig till. Samtidigt kommer man med förslag om marknadshyror. Det är regeringens förslag i den situation som vi står i.

Tillsammans med Centern och Liberalerna hittar man allt fler områden att samarbeta kring. Man har etablerat ett budgetsamarbete som har gått vida långt i Sveriges riksdag i dag.

Jag kan samtidigt konstatera, herr talman, att Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har en gemensam hållning i en rad viktiga frågor. Det gäller såväl budgetrelaterade frågor som övriga lagstiftande frågor i den här församlingen.

Det gläder mig att se att till exempel Kristdemokraterna lägger fram en reform för tryggare bostadsområden i Sverige i sin budget. De lägger också fram förslag om startlån för unga för att de ska kunna komma in på bostadsmarknaden och om bostadssparande för ungdomar för att de i framtiden ska kunna äga sitt första boende. Fler bygglovsbefriade åtgärder är annat som man kan läsa om i till exempel Kristdemokraternas förslag.

Frågan om en översyn av amorteringskravet är också en fråga som vi delar med Moderaterna och Kristdemokraterna, likaså frågan om att utveckla ägarlägenheter och hyrköpsmodeller. Avskaffande av ineffektiva satsningar på energieffektivisering och investeringsstödet är andra frågor. Då har jag bara nämnt några av de många frågor som vi delar med Kristdemokraterna och Moderaterna.

Jag skulle i debatten i dag vilja lyfta tre viktiga områden för att sänka trösklarna till bostadsmarknaden.

Till att börja med gäller det amorteringskravet. Trots att Finansinspektionen har stresstestat våra tre största banker och resultatet visar att det finns en bra finansiell stabilitet fortsätter man att hävda att vi har behov av ett krav på en kraftig amortering. Amorteringskravet innebär att man som ung ska amortera 3 procent av lånet om man inte har tillräckligt hög inkomst. Samtidigt kan räntan på lånet gå upp till en kalkylränta på 7 procent. Det är såklart en hög tröskel. Det är svårt för ungdomar i dag att få ett bostadslån.

Detta ökar såklart sårbarheten för våra ungdomar, som ställs utanför bostadsmarknaden för ägda bostäder och tvingas till andrahandskontrakt med höga hyror. Man kanske är tvungen att tacka nej till jobb och studier som en konsekvens av detta.

Man kan jämföra siffrorna för 2012 med siffrorna för 2018. När det gäller ungas möjligheter att köpa en bostad i Stockholm var det 33 procent färre som kunde ta ett lån 2018 för att köpa en bostad. I riket var det 15 procent färre - allt enligt Finansinspektionens egna siffror.

Det är tydligt att amorteringskravet är en av anledningarna till att unga inte har möjlighet att komma in på bostadsmarknaden i dag.

Det andra jag skulle vilja lyfta är bolån och bosparande som två viktiga reformer för att unga ska komma in på bostadsmarknaden. Det handlar om ett bosparande som innebär att man skapar en kultur av sparande men där också staten är med och uppmuntrar till sparande till en framtida bostad. Vi föreslår också ett bolån för unga, där unga har möjlighet att få hjälp med den egna insatsen när de köper en bostad. Det ska vara uppbyggt på ungefär samma sätt som CSN:s lån. Det är en väldigt bra reform som skulle innebära att fler unga kan få en möjlighet att faktiskt ta sitt första lån.

Hyresgästföreningens undersökning 2019 visar att 27 procent av dem som är mellan 20 och 27 år bor hemma. År 1997 var det 15 procent som bodde hemma i samma ålderskategori. Det visar på ett stort behov av att faktiskt lägga fram en rad förslag för att unga ska kunna komma in på bostadsmarknaden.

Ett tredje område jag skulle vilja lyfta är hyrköpsmodellen. En framtida modell skulle kunna innebära att man via hyran betalar av en del av den bostad som man i framtiden kommer att äga. Det är en modell som man behöver utveckla. Det system som finns i dag är inte den modell som Sverigedemokraterna tänker sig. Vi behöver utveckla hyrköpsmodellen. Det skulle innebära ännu ett förslag för att sänka trösklarna för många till bostadsmarknaden för ägda bostäder.

Det finns en rapport som visar att en sjuksköterska i Stockholm, med en genomsnittlig lön på 37 300 kronor och ett sparande på 300 000, enbart skulle ha möjlighet att köpa 5 procent av de bostäder som är till salu i Stockholmsregionen. Med en hyrköpsmodell som sänker trösklarna till bostadsmarknaden för ägda bostäder skulle motsvarande person kunna köpa 40 procent av nyproducerade bostäder.

Detta är förslag på tre områden. Det är oerhört viktigt att driva på här. Det handlar om en möjlighet för fler att äga sin första bostad men också om att få bukt med den problematik som vi ser i dag med ett skriande behov av fler bostäder.

Med de orden, herr talman, skulle jag vilja yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1.

Anf. 79 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! I dag debatterar vi samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Det är en väldigt viktig debatt i dessa coronatider. När folk har blivit av med sina jobb och har mindre inkomster eftersom de har blivit av med sina inkomstkällor och har svårt att betala hyran är det viktigt att diskutera och debattera just bostadsfrågan.

Herr talman! Vänsterpartiet vill ha ett jämlikt, hållbart och rättvist samhälle. Vi satsar på att minska klyftorna och på att stärka den generella välfärden. Våra satsningar är centrala för ett jämlikare samhälle. En stor del av de pengar vi lägger går till välfärden i syfte att skapa en välfärd som omfattar alla.

Vänsterpartiets plan för ett jämlikt samhälle och en grön omställning sätter därmed de ekonomiskt mest utsatta, välfärden samt miljön och klimatet i fokus. Eftersom Vänsterpartiets förslag till anslag inom budgetområdet ligger över regeringens och riksdagens fastställda ram kan vi inte lägga fram en egen reservation. Vi har i stället ett särskilt yttrande.

För Vänsterpartiet är bostaden en social rättighet och inget annat. Bostadspolitiken bör vara en grundläggande del av den generella välfärdspolitiken. I dag är bostadspolitiken varken tillräckligt aktiv eller omfattande. I dag är bostadspolitiken inte prioriterad. Staten har trätt tillbaka till förmån för marknaden. Bostadsbristen måste mötas med ett ökat politiskt ansvarstagande i form av en politik med högre ambitioner än vad vi ser i dag.

Vänsterpartiet eftersträvar en sammanhållen bostadsmarknad där alla, oavsett inkomst och bakgrund, garanteras en bra bostad med god standard till rimliga kostnader som människor har råd med. Frågan om att bygga bort bostadsbristen med fokus på hyresrätter bör prioriteras mer än någonsin. För detta krävs statliga insatser i form av ekonomiskt stöd för byggande.

Herr talman! Vänsterpartiet vill återupprätta den generella bostadspolitiken, där bostaden är en självklar del av vårt välfärdssamhälle. Vi vill återskapa en statlig social, generell bostadspolitik där det offentliga tar ansvar för att alla har någonstans att bo. Vi vill också utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan upplåtelseformerna ägt och hyrt boende.

Boendet har en grundläggande betydelse för välfärden. Vi anser därför att statens och kommunernas engagemang och ansvarstagande måste öka, vilket också syns tydligt i vår budget för detta utgiftsområde.

Det finns sedan länge omfattande behov av investeringar inom samhällsplanering, bostadsförsörjning och bostadsbyggande. Fler bostäder behöver byggas. Det befintliga flerbostadsbeståndet behöver renoveras och klimatanpassas. Samhället behöver bli mer tillgängligt för att alla ska känna sig inkluderade.

Herr talman! För att stimulera ekonomin och genomföra nödvändiga satsningar krävs det omfattande statliga investeringar. Jag fick en fråga från Moderaterna om hur Vänsterpartiets förslag ser ut. Nu har ni möjlighet att höra vad en gedigen bostadspolitik innebär. Vi har många förslag, och jag kommer inte att hinna gå igenom alla, men det är bara att läsa i vårt budgetalternativ.

Vänsterpartiets budgetalternativ för utgiftsområde 18 innebär i korthet följande.

Vi föreslår att anslaget till Boverket ökas med 1,5 miljarder. Ökningen av anslaget ska användas för att finansiera två nya stöd som ska administreras av Boverket: ett stöd på 1 miljard kronor till tillgänglighetsanpassning av samhället och ett stöd på 500 miljoner till lekparker, parklekar och spontanidrott.

Stora delar av det svenska flerbostadsbeståndet är i behov av renovering och energieffektivisering. För 140 000 lägenheter är renoveringsbehovet akut. Därför välkomnas regeringens förslag att tillföra medel till ett nytt stöd för energieffektivisering och renovering av flerbostadshus. Vi menar dock att stödet bör utökas, eftersom det finns ett sådant omfattande och akut behov av renovering och energieffektivisering.

Vänsterpartiet föreslår därför en ökning av anslaget med 1 miljard kronor. Det nya stödet bör utformas med hänsyn till Riksrevisionens rekommendationer i deras rapport.

Herr talman! Denna satsning ser vi som en möjlighet för krishantering men också för att återstarta ekonomin och samhället efter coronakrisen. Genom de arbetstillfällen som stödet bidrar till att skapa kan vi återstarta ekonomin.

Herr talman! Det råder stor bostadsbrist i kommunerna, och bristen på hyresrätten med rimliga hyror är särskilt stor. Enligt Boverket behöver det byggas 640 000 nya bostäder under tio års tid, 2018-2027. Minst hälften av dessa bör enligt Vänsterpartiet vara hyresrätter med rimliga hyror.

För att dessa bostäder ska kunna byggas behöver staten ta ett större ansvar för finansieringen. Under den förra mandatperioden införde regeringen och Vänsterpartiet ett investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och även bostäder för studerande. Stödet har beviljats till mer än 35 800 nya bostäder. Vänsterpartiet välkomnar att regeringen tillför medel till investeringsstödet men konstaterar också att det inte är tillräckligt.

För att möta den pågående konjunkturnedgången, upprätthålla en hög byggtakt och minska bostadsbristen föreslår Vänsterpartiet en ökning av investeringsstödet för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande med 2 miljarder kronor.

Investeringsstödet för anordnande av hyresbostäder är ett steg i rätt riktning, men det krävs ytterligare åtgärder från statens sida för att det ska byggas tillräckligt många hyresrätter med rimliga hyror. Staten bör ta över delar av risken för finansieringen genom att erbjuda topplån. Ett topplån med låg ränta som ersätter större delen av det egna kapitalet är ett nytt förslag från Vänsterpartiet. Ett statligt upplån på 25 procent av investeringen innebär att investeraren måste skjuta till 5 procent. Resterande 70 procent ska, som i dag, finansieras av banksektorn.

En sådan finansieringslösning skulle även ge fler aktörer en möjlighet att ta sig in i bostadsmarknaden, vilket skulle stärka konkurrensen i byggbranschen. Därför föreslår Vänsterpartiet att det inrättas ett nytt anslag benämnt Statliga topplån för byggande av hyresrätter.

Sammantaget anvisar Vänsterpartiet över 5 miljarder kronor mer än regeringen till utgiftsområde 18.

Slutligen: Det bostadspolitiska mål som gäller i dag och som ska vara vägledande för regeringens politik på området antogs under den tidigare borgerliga regeringen 2011. Det behövs ett nytt bostadspolitiskt mål som ger uttryck för det samhällsbehov och de utmaningar som finns när det gäller bostadsbyggandet.

Vi värnar rätten till bostad som en grundläggande mänsklig rättighet. Denna rätt kan aldrig garanteras av marknaden. Att staten har trätt tillbaka till förmån för marknaden är oacceptabelt för Vänsterpartiet. Statens roll i bostadspolitiken måste stärkas väsentligt.

Vänsterpartiet vill ha en stark allmännytta. Vi motsätter oss alla försäljningar av allmännyttiga bostäder, både försäljningar till privata hyresrätter och omvandlingar från hyresrätt till bostadsrätt.

Vänsterpartiets största och viktigaste kamp just nu är kampen mot smyginförande av marknadshyror som sittande regering ägnar sig åt. Jag kan säga så här: Löftet om att väcka misstroendeförklaring ligger fast om någon tvivlar eller undrar. Vi föreslår därför att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om ett nytt bostadspolitiskt mål i utgiftsområde 18, med följande formulering: "Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön ska utgå ifrån människors behov, bidra till jämlika förhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten."

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Anf. 80 Larry Söder (KD)

Herr talman! Inom området samhällsplanering och bostadsförsörjning har regeringspartierna i sin budget tagit fasta på ett mål. En del av detta mål är att ge alla människor i alla delar av landet en från social synpunkt god livsmiljö där en långsiktigt god hushållning med naturresurser och energi främjas samt där bostadsbyggande och ekonomisk utveckling underlättas.

Vad är det då för åtgärder man ska vidta för att kunna klara av detta övergripande mål från regeringspartierna med Centern och Liberalerna i släptåg? De stora posterna är investeringsstöd till hyresrätter, energieffektivisering och renovering av flerbostadshus upplåtna med hyresrätt samt renovering av utomhusmiljöer i dessa områden. Inget av dessa anslag som jag ser träffar det mål som jag precis läste upp. De träffar bara fragmenterat detta mål. Man kan lätt tro att målet är där utan att det behöver mätas eller synas vid nästa bokslut - att det bara är där för syns skull, vilket jag hävdar. Det är inte mätbart. Inga åtgärder mäts mot detta. Därmed är det bara vackra ord, vackra ord som dock även jag kan ställa mig bakom.

Som jag ser det finns det inget anslag eller någon början till att se till helheten i det mål som man faktiskt säger sig vilja arbeta utifrån. Hade man tagit ett helhetsgrepp hade man tittat på var människor får en ekonomisk utveckling i sitt boende. Hur skapar man en socialt god livsmiljö? Hur vill människor bo? Hur vill människor forma sitt boende för sig och sin familj? Vad är ett tryggt boende?

Sju av tio vill bo i ett eget ägt boende. Det finns ett otal undersökningar som påvisar detta. Det är även socialt mest tryggt att bo i ett eget ägt boende. Det är historiskt påvisat att ett eget ägt boende även är den ekonomiskt fördelaktigaste formen. Att äga och kunna besluta över sin bostad är vida överlägset när det gäller social och ekonomisk trygghet sett över personens livscykel.

Då borde regeringens satsningar främja ett eget boende, underlätta för ungdomar att komma in på ägandemarknaden och se till att vi bygger fler småhus totalt i landet. Det borde vara ett rimligt antagande utifrån målen.

Den senaste tioårsperioden har byggandet av flerbostadshus ökat med 127 procent, vilket är välbehövligt och bra. Men småhusbyggnationen har ökat med bara 2 procent under samma period. Jag säger inte att byggandet av flerbostadshus ska minska. Men det måste väl ändå vara någon typ av balans i fråga om åtgärderna för att skapa boenden i de olika formerna?

Vi kristdemokrater har tagit fram ett stimulansbidrag i vår budget för att underlätta för kommunerna att kunna klara av att leverera fler färdiga planer, och på det sättet öka bostadsbyggandet i Sverige. Eftersom de allra flesta kommuner prioriterar flerbostadshus i planeringen hämmar en snålt tilltagen planeringsavdelning i kommunerna småhusbyggandet. Det är då rimligt att anta att en planeringsstimulans skulle medföra att fler småhusplaner blir färdiga och kan sättas igång.

Vi har även försökt lösa regeringens problematik utifrån socialt god livsmiljö. Där avsätter vi en stor del till trygghetsfrämjande åtgärder, där kommun, civilsamhälle, polis och de som känner sig manade tillsammans kan ta fram de otrygga platserna och bygga bort dem eller förändra dem till tryggare platser. Det kan handla om tunnlar, det kan handla om mer ljus och det kan även handla om att ta det stora taget och planera och bygga om ett område från att bara vara ett hyresbostadsområde till att bli ett blandat boende med olika upplåtelseformer.

Med ägande kommer också socialt ansvar. Och med socialt ansvar kommer tryggare områden. Kan man även göra en bostadsresa i sitt eget område underlättar det trygghetsskapande åtgärder i det område som man är van vid.

Om man även menar allvar med bostadsförsörjning borde man på något sätt adressera det faktum att köerna till en hyresrätt gör att man hinner bli pensionär innan man får en hyreslägenhet. Med corona i blickfånget är det ännu fler som upptäckt att ett eget ägt boende i form av ett småhus har än mer fördelar, detta till följd av att priserna nu skjuter i höjden och att ungdomar och människor med en vanlig inkomst kommer allt längre från möjligheten att köpa ett eget ägt boende. Detta problem adresserar inte regeringen alls.

Inför planeringsstimulans till kommunerna, se över tomträttssystemet, se över kreditrestriktionerna, inför bospar och startlån, ge länsstyrelserna större möjlighet att på förhand peka ut byggbara områden och se över så att kommunalt va inte är allenarådande när man bygger ett större område med småhus. Men sätt framför allt ett mål för bostadsbyggandet i Sverige, så att vi har något att mäta mot när det gäller både målet och insatserna i form av medel och annat. Sätt målet mot en helhet men även mot hyresrätter, bostadsrätter och småhusbyggande så att insatser kan adresseras till de olika formerna. Det är mycket enklare att styra om man vet vart man vill nå. Det är regel nummer ett i varje kommun i Sverige. Men i Sveriges riksdag lyser det tyvärr med sin frånvaro.

Anf. 81 Emma Hult (MP)

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för hans anförande.

Jag kan konstatera att Kristdemokraterna - som Larry Söder redogjorde för - vill införa en planeringsstimulans för kommunerna. Detta var någonting som regeringen hade för inte alltför många år sedan. Då kallades den kommunbonus för att en del av de åtgärder som Larry Söder nu föreslår skulle vidtas.

Då kritiserade Kristdemokraterna den planeringsstimuleringsåtgärd som regeringen ansåg behövdes och som också har gjort att i princip alla landets kommuner har en uppdaterad översiktsplan och planerar för bostadsbyggande. Vad är skillnaden nu? Är det att den bara ska gälla för småhus? Borde vi inte ha en planeringsstimulans som gör att kommunerna planerar för alla typer av bostäder, vilket Larry Söder också nämner lite senare i sitt anförande?

Anf. 82 Larry Söder (KD)

Herr talman! Emma Hult har alldeles rätt. Vi anser inte att vi kan säga att vi bara ska bygga denna typ av boenden, utan alla typer av boenden behöver planeras mer i Sveriges kommuner.

Om man frågar Sveriges kommuner om de har god framförhållning när det gäller planering av bostäder, säger de allra flesta kommuner ja. Men om man gräver lite grann i det ser man att det tyvärr inte ser ut så. Om en plan inte kommer igenom systemet blir det fördröjt, och det betyder att de bygger ett mindre antal bostäder än vad de hade tänkt. Det vill vi på något sätt adressera här. Om kommunerna har möjlighet att få stimulans från staten kan de alltså öka sin planeringsavdelning med några personer till för att effektivisera planeringsinstrumentet i kommunen. Därmed har de fler planer som de kan hantera.

Vi säger inte att det ska gälla för flerbostadshus eller för småhus. Men vi kan konstatera att de planer som prioriteras bort när kommunerna måste prioritera vilka planer som ska genomföras är småhusplanerna. Det byggs större områden, oftast med flerbostadshus, hyresrätter och bostadsrätter. Och områden för småhus kommer inte ens till planeringsstadiet. Därför tycker vi att detta är en bra idé.

Vad man tidigare har sagt vågar jag faktiskt inte svara på. Men detta är en idé som vi har framfört. Vi tror faktiskt att det skulle vara bra för Sveriges kommuner att få hjälp och stöd från Sveriges riksdag.

Anf. 83 Emma Hult (MP)

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för svaret. Det är trevligt om Kristdemokraterna har ändrat uppfattning i denna fråga. Från regeringens sida får vi fundera på om vi kanske har stöd för en sådan åtgärd någon gång i framtiden igen. Vi hade, som sagt, en kommunbonus som i princip syftade exakt till det som Larry Söder och Kristdemokraterna nu föreslår. Vi kommer inte att stödja Kristdemokraterna i detta avseende, eftersom detta stöd redan har funnits och fått igång kommunernas planering. Men jag är glad över att Kristdemokraterna nu lyfter fram denna problematik, eftersom de tydligt avfärdade den när vi valde att lyfta fram den.

Låt mig ställa en fråga om den budgetpost som ni har om trygghetsskapande åtgärder i den fysiska miljön. Där väljer Larry Söder att nämna att det behövs blandade upplåtelseformer. Larry Söder sa i en replik att det inte går att styra, och det stämmer. Hur vill Larry Söder uppnå blandade upplåtelseformer, också som en trygghetsskapande åtgärd, i områdena? Vill de möjligen reglera detta i detaljplan?

Anf. 84 Larry Söder (KD)

Herr talman! Emma Hult har alldeles rätt. Jag tror inte att vi från riksdagen ska styra detta. Jag tror att kommunerna själva på bästa sätt kan hantera vilken upplåtelseform som de ska ha i de olika områdena.

Jag ska återgå till planeringsstimulansen. Det är en märklig hållning från regeringspartierna att säga: Vi tycker som Kristdemokraterna, och vi har framfört detta förut. Men nu när ni framför detta måste vi rösta nej.

Det funkar inte så. Tycker man att ett förslag är bra röstar man på detta förslag. Annars blir det mycket konstigt.

Om regeringspartierna lägger fram ett förslag när det gäller kommunal planeringsstimulans kommer Kristdemokraterna att rösta på det. Vi tror att det är en viktig åtgärd, inte bara för att vi ska bygga mer småhus utan för att vi ska bygga mer bostäder i Sverige. Det är faktiskt detta som är själva problematiken, alltså att vi bygger för lite bostäder och inte för mycket. Men vi tror också att småhus är det som behövs just nu.

Anf. 85 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! I Kristdemokraternas värld - som känns väldigt långt ifrån den verklighet många lever i - handlar det mest om trygga, vackra, pittoreska och mysiga villor och radhus. Dessa ska antingen få olika stöd, statliga subventioner och bidrag, eller också ska det underlättas för dem på andra sätt. Trots att det från KD:s sida verkar finnas någon liten vilja i bostadsfrågan, som jag förstår det, är i princip den enda åtgärden att sänka trösklarna till det ägda boendet. Men man måste göra trösklarna så låga att man skänker bort villorna och radhusen för att många ska kunna ta sig över de trösklarna. Det är inte alla som har råd.

Ni har nu ändrat kommunbonusen och kallar den planeringsstimulans för kommunerna, Larry Söder. Planeringsstimulansen är på 100 miljoner kronor och ska användas för att öka planlagd och byggbar mark så att fler radhus och villor - utgår jag ifrån - ska kunna byggas. Jag undrar bara hur man enligt KD ska finansiera renovering, energieffektivisering och förbättring av utemiljön när det gäller miljonprogrammens hyreshus. Ska hyresgästerna stå för hela kostnaderna själva, via hyreshöjningar? Eller ska de, likt personer som äger sitt eget boende, få någon form av stöd?

Varför är man emot stöd och subventioner som ska gå till just hyresgäster och hyresbeståndet, medan man är väldigt mycket för stöd som går till småhus, radhus, villor och välbärgade människor? Varför har man den dubbelmoralen? Varför vill man ta bort ett stödsystem och en subvention som faktiskt har hjälpt till att bygga flera tusen hyreshus?

Anf. 86 Larry Söder (KD)

Herr talman! Momodou Malcolm Jallow har en uppfattning som jag inte ställer upp på. Att investeringsstödet har givit fler hyresrätter i Sverige håller jag inte med om. Det har inte gett en enda ny bostad. Ja, man har byggt hyresrätter, men man har gjort det på grund av att en annan del har tagits bort, nämligen bostadsrätter och småhus som hade kunnat byggas i stället. Jag menar att den subventionen har dränerat staten på pengar, som gått rakt ned i fastighetsägarnas fickor.

Sedan är det så att vi kristdemokrater inte är emot att se till att hyresrättsområdena blir bra; vi har i vårt budgetförslag nästan 1 miljard som ska gå till att försöka stimulera bättre boenden i de områdena och ta bort otrygga områden.

Jag konstaterar dock att Momodou Malcolm Jallow tryckte på att han vill minska klyftorna. Den största klyftan när det gäller boende går mellan dem som äger en bostad och dem som inte äger en bostad, och det kan man lösa på två olika sätt. Antingen ser man till att fler människor kan äga sin bostad, vilket jag tycker är den bästa lösningen. Det handlar om att sänka trösklarna så att vanliga människor - och ungdomar - kan skapa sig en framtid i ett eget boende. Då kan de bestämma själva över sitt eget boende. Momodou Malcolm Jallow väljer dock den andra vägen, nämligen att ingen ska äga sitt boende. Allting ska staten äga! Alla subventioner ska gå till hyresrätter och flerbostadshus.

Finns det ingen rim och reson i Vänsterpartiets argumentation? Ska det inte finnas möjlighet att göra en bostadsresa och äga sitt eget boende, även för ungdomar och dem med medelinkomst? Är hyresrätter det allenarådande i Vänsterpartiets verklighet?

Anf. 87 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! Statens kostnad för rotbidraget blev nära 10 miljarder kronor - 10 miljarder kronor! Men Kristdemokraterna vill inte ha stöd som ska gå till hyresrätter. Är det sans och balans? Är det så man ska definiera det som Kristdemokraterna kallar balans? Är det ett sätt att skapa jämlikhet? Det tycker jag inte.

Varje gång ni från den borgerliga sidan har avskaffat bostadssubventioner, Larry Söder, har produktionen av hyresrätter sjunkit kraftigt. Varför skulle det bli annorlunda denna gång? Varför skulle det bli det? Varför tycker ni att det är okej med dessa enorma renoveringsbidrag till det ägda boendet - till människor som statistiskt sett hör till dem som har det gott ställt i samhället - men inte att det är okej att stödja renovering av hyresrätter? I det fallet handlar det inte om att byta ut fungerande kök eller annat mot något lyxigare, utan det handlar helt enkelt om ett stöd som gör att människor alls kan bo kvar och ha någonstans att kalla hemma. Varför?

Anf. 88 Larry Söder (KD)

Herr talman! Momodou Malcolm Jallow svarar egentligen på frågan själv: Det är inte ett ord om småhus, utan det är bara hyresrätter som gäller i Vänsterpartiets verklighet. Det finns en bostadsmarknad som borde fungera för både bostadsrätter, hyresrätter och egnahem.

Jag ska svara på den fråga om rot och rut som Malcolm Jallow tog upp. Det finns undersökningar som visar att det faktiskt var en vinst för statskassan, för de delar som tidigare utfördes svart blev vita. Därmed betalades det in skatt, som alltså blev inkomster till statskassan. Jag hävdar därför att rut och rot är en vinst för svenska folket och en vinst för dem som vill ha välfärd i Sverige. Jag vore väldigt glad om vi kunde höja rot ännu mer, för det skulle skapa välfärd i både Malmö, Stockholm och Göteborg - för alla människor.

Anf. 89 Malin Danielsson (L)

Herr talman! För ett antal år sedan sålde jag en bostadsrätt för att flytta in det nybyggda hus som vi investerat våra sparpengar i. I bostadsrätten flyttade ett yngre par in.

Det var en härlig känsla att lämna över nycklarna till dem. Det var ett strävsamt par; de hade kämpat och sparat ihop till insatsen, och nu hade de äntligen inkomster som var tillräckligt höga för att kunna få ett bostadslån och köpa en bostad till sin familj. De var de första i bådas familjer som ägde sitt eget hem, och stoltheten när de tog emot nycklarna var enorm. Även om de tyckte att bostaden var lite i minsta laget för den växande familjen var det första steget in på den ägda marknaden.

Ett par år senare sålde de bostaden till en liten vinst och kunde flytta till en större bostad, som dessutom låg närmare arbetet. Paret hade i sin tur lämnat en hyresrätt till bostadskön - till någon som hade köat och nu kunde flytta in. Detta är ett exempel på flyttkedjor när de är som bäst. Det är i grunden sunt med en rörlighet på bostadsmarknaden, och olika skeden i livet kräver olika bostadslösningar.

Till skillnad från många andra partier har Liberalerna ingen favorit bland bostadstyperna. Vi tror genuint på valfrihet och att en fungerande marknad kan möta de behov som uppstår. På en fungerande marknad behövs både stora och små bostäder, det behövs dyra och billiga bostäder och det behövs olika upplåtelseformer. Dock har vi inte en fungerande bostadsmarknad i dag.

Viktiga steg mot mer rörlighet och en friare marknad tas genom januariavtalet, där vi drivit igenom reformer som fri hyressättning i nyproduktion, att lägesfaktorn ska vara mer avgörande vid hyressättning och att flyttskatten ska tas bort. Det sistnämnda, herr talman, det vill säga uppskovsräntan på reavinster, försvinner i och med denna budget.

Förutom en fungerande bostadsmarknad behövs fungerande bostadsområden. Väl fungerande bostadsområden erbjuder bostäder för livets olika skeden. Alltför många behöver i dag flytta från ett område de trivs i därför att bostadsutbudet är för ensidigt. Det gäller äldre som vill lämna villan för att flytta till ett enklare boende, och det gäller paret som vill skiljas men där båda inte har råd att köpa eller hyra bostäder i området där de bor.

Det finns även en jämställdhetsdimension i detta. En genomgång som Länsförsäkringar har gjort visar att en kvinna som skiljer sig i Stockholms län i snitt har råd med 40 kvadrat om hon vill bo kvar i sitt område - om hon får något lån alls, vill säga. Det blir väldigt trångt om hon dessutom har barn. En av tre i samma undersökning uppger att problem med att hitta en bostad är en bidragande orsak till att de stannar kvar i en relation de annars skulle lämna. Avsaknad av alternativ i dessa bostadsområden skapar inlåsningseffekter.

Den andra sidan av myntet är att det finns områden som domineras av framför allt små hyresrätter och där den som vill äga sitt boende eller är i behov av något större måste flytta på grund av bristande utbud. Detta fenomen ser vi framför allt i stora bostadsområden i förorter som producerades på 60- och 70-talen. Resultatet blir minskad stabilitet i området. Därför behöver vi arbeta strategiskt för en större blandning av olika bostäder i våra bostadsområden. Det är också därför Liberalerna nyligen presenterade en ny bostadspolitik i det som vi kallar Förortslyftet.

Vi behöver också riva hinder som står i vägen för dem som i dag inte kan efterfråga en bostad. Det handlar dels om att göra det enklare att ta sig in på den ägda bostadsmarknaden genom bosparande och startlån för förstagångsköpare, dels om att utveckla hyresmarknaden med fungerande lagstiftning för till exempel hyrköp.

Vi behöver även ge de grupper som har de allra sämsta förutsättningarna den grundläggande trygghet som ett boende är, till exempel genom en tak-över-huvudet-garanti och en nationell hemlöshetsstrategi. Det är inte värdigt att ett land som Sverige i dag har 33 000 personer som är hemlösa.

Herr talman! I samband med budgeten lyfts också det omfattande arbete som nu genomförs för att minska regelkrångel i de översyner som görs av PBL, BBR med flera. Ett mer modernt regelverk som är mindre detaljfokuserat och mer funktionsinriktat behövs för att det ska utvecklas innovativa lösningar som både håller nere kostnader och gör bostäder mer attraktiva och hållbara. Ett bättre och mer sammanhållet regelverk kring lovplikt kommer att göra det lättare för den som vill bygga ut, bygga till eller bygga nytt att förstå och följa regelverket.

Genom den budget som diskuteras i dag, som Liberalerna ställer sig bakom, och det januariavtal vi har tecknat tar vi några steg i riktning mot en friare bostadsmarknad där fler kan få möjlighet att efterfråga en bostad. Mer behöver såklart göras, inte minst på finansieringssidan och gärna i kombination med en bred överenskommelse som ytterligare liberaliserar bostadsmarknaden.

Slutligen, herr talman, innehåller detta utgiftsområde även konsumentpolitiken. Liberalerna har en reservation i ärendet som gäller ett nytt mål för konsumentpolitiken. För tids vinnande i kammaren yrkar jag inte bifall till reservationen, men vi i Liberalerna vill även fortsättningsvis stärka människors ställning på marknaden och den enskilda människans möjligheter att fatta upplysta beslut utifrån sina egna prioriteringar.

Med det nuvarande konsumentpolitiska målet reduceras politikområdet i stället till att bli ett miljö- och hållbarhetspolitiskt instrument. Det är givetvis viktigt med miljö och hållbarhet, men vi tycker att konsumentmakten och konsumentens ställning motiverar att konsumentfrågorna har ett eget utgiftsområde. Därför borde detta bättre avspeglas i konsumentpolitiken.

Anf. 90 Emma Hult (MP)

Herr talman! Utgiftsområde 18 i statens budget, som vi är här för att debattera i dag, innehåller samhällsplanering, bostadsförsörjning och bostadsbyggande samt konsumentpolitiken. Jag kommer att tala om bostadspolitiken.

Vi behöver en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar bostadspolitik. Vår tids största utmaning är klimatförändringarna. Nu tänker mina utskottskollegor: "Det står hon ju alltid där och säger". Men det är fortfarande vår tids största utmaning.

Byggbranschen står i dag för en femtedel av Sveriges totala utsläpp, och då är dessvärre endast de inhemska utsläppen inräknade. I dag har vi kunskapen att bygga klimatsmart. Vi kan bygga både passivhus och plushus. Samtidigt är energiåtgången för att värma upp våra befintliga byggnader väldigt stor.

Det är därför med glädje jag kan konstatera att regeringen i denna budget väljer att satsa pengar på åtgärder för att minska energiåtgången i våra befintliga hus. Stödet för energieffektivisering och renovering av flerbostadshus och utemiljöer kommer att bli ett oerhört viktigt verktyg för att minska energiåtgången i våra befintliga hus. Regeringen anför i propositionen att stödet riktas till fastighethetsägare för renoverings- och energieffektiviseringsåtgärder som ska vidtas på flerbostadshus.

Både jag och regeringen gör bedömningen att det kommer att krävas stora investeringar för att uppnå en förbättrad energiprestanda. Jag är därför glad både för planetens och för kommande generationers skull att vi nu väljer att göra dessa satsningar i budgeten.

Herr talman! Var, av vad och hur vi bygger våra hus kommer att ha stor påverkan på vår miljö i många generationer framåt. Det vi bygger i dag ska fungera väl också om 100 år, och då gäller det att vi planerar rätt redan från början. Vi behöver en hållbar bostadspolitik som minskar både miljö- och klimatpåverkan.

Bostadsbyggandet är faktiskt fortfarande rekordhögt. Förra årets byggdes cirka 55 500 nya bostäder. Även om byggtakten minskat något i år, vilket oroar mig, kan vi jämföra med de 28 000 bostäder per år som i snitt byggdes under Alliansens forna dagar.

Ändå råder det bostadsbrist på många håll i vårt land. Framför allt saknas det bostäder som människor med lägre inkomster har möjlighet att efterfråga. Bostadsbristen drabbar inte bara den som inte kan få en bostad utan bromsar faktiskt hela samhällsutvecklingen.

Bostadsbristen minskar vi genom att bygga fler bostäder, öka rörligheten på bostadsmarknaden och se till att det befintliga bostadsbeståndet utnyttjas mer effektivt. Det behöver dessutom bli enklare att hyra ut en del av sin bostad.

Finansieringen av nya bostäder behöver säkerställas. Miljöpartiet lägger tillsammans med Socialdemokraterna i regeringen, och nu också Centern och Liberalerna, fram en budget där investeringsstöd för klimatsmarta hyresrätter med rimliga hyror finns kvar. Hittills har stöd beviljats till fler än 38 000 nya bostäder varav nästan hälften redan är färdigställda. Detta är ett stöd som är väldigt välsökt.

Miljöpartiet vill se ett gynnat bosparande, startlån, höjt och moderniserat bostadsbidrag och stöd till kommuner för att bidra till en tryggare bostadsmarknad. Alla dessa åtgärder finns tyvärr inte med i denna budget, men jag kommer att fortsätta kämpa för att de ska komma i framtiden.

Däremot är det glädjande att jag kan konstatera att det i statens budet för 2021 finns satsningar på bostadspolitisk utveckling, omstrukturering av kommunala bostadsföretag, stöd för att underlätta för enskilda att ordna en bostad med mera. Inte minst finns stöd för energieffektivisering och renovering, som jag tidigare har nämnt, investeringsstöd för att bygga hyresrätter med rimliga hyror och bostäder för studenter samt stöd för innovativt och hållbart byggande.

Sverige behöver även fortsättningsvis en grön och ambitiös bostadspolitik som gör att det byggs fler klimatsmarta bostäder för alla i samhället. Det behövs en politik som styr mot ett kontinuerligt högt bostadsbyggande oavsett konjunkturläge i Sverige och oavsett var i landet behovet finns.

Herr talman! Vi behöver en hållbar bostadspolitik.

Avslutningsvis vill jag tala om människorna. Den bostadspolitiska debatten handlar alltför ofta om antalet bostäder som byggts eller antalet bostäder som saknas och alldeles för lite om de människor som faktiskt ska bo i bostäderna eller som inte har någon bostad.

I dag släpper Stadsmissionen sin hemlöshetsrapport för 2020. Årets tema är en ny strategi mot hemlöshet. Den hemlöshetsstatistik vi har är dessvärre från 2017. Den statistiken visar att det finns 33 000 hemlösa personer i Sverige, och vi får signaler om att denna siffra i dag är högre. Det är ett politiskt misslyckande som många regeringar bakåt i tiden bär ansvar för. Jag är inte här för att peka ut vems fel det är, men jag vill se politiska lösningar framöver.

Det har byggts mycket de senaste åren, och det byggs fler bostäder. Ändå råder bostadsbrist. Frågan vi måste ställa oss, herr talman, är: För vem är det vi bygger?

Jag kan bara dela Stadsmissionens uppfattning att det behövs en nationell hemlöshetsstrategi, och jag hoppas att vi kommer att få en sådan på plats i den här kammaren under denna mandatperiod. Jag kan konstatera att socialministern lämnade ett sådant uppdrag till Socialstyrelsen förra veckan, och jag hoppas att vi får se åtgärder på det här området snart.

Anf. 91 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag börjar med det som Emma Hult slutade med. Det är välkommet med en hemlöshetsstrategi, och vi hoppas att den kommer så snart som möjligt.

Jag vill dock tala om det som inte finns med i budgeten. Emma Hult tog upp det i sitt anförande: startlån, bospar och kreditrestriktioner. I mitt anförande redovisade jag att byggandet av hyresrätter har ökat med 127 procent. Småhusbyggandet har ökat med 2 procent. Detta har medfört att vi har stigande priser, och vi vet egentligen inte vart de tar vägen.

Min fråga till Emma Hult som miljöpartist är: Vad är det för åtgärder ni vill se för att småhusbyggnationen ska öka i Sverige? De behövs, och jag tror att det är avgörande för att vi ska kunna lösa bostadsbristen.

Anf. 92 Emma Hult (MP)

Herr talman! Tack, Larry Söder, för att jag får svara som miljöpartist. Det hade varit jobbigt om jag hade behövt svara som något annat än det jag är.

Jag delar Larry Söders uppfattning att vi behöver bygga mer av alla upplåtelseformer, också småhus. Och de förslag som jag tror att vi är ganska eniga om är att stärka den enskildes förutsättningar att också efterfråga den typen av byggnation.

Larry Söder var tidigare inne på att man från Kristdemokraternas sida vill stimulera kommunerna att detaljplanera mark. Vi hade en sådan stimulans, som jag tidigare nämnde, som hette kommunbonus. Den var väldigt kritiserad, också från Kristdemokraternas sida. Jag är inte säker på att det är en statlig stimulans vi behöver. Jag tror att vi behöver ha en tydlig dialog, för det är fortfarande en brist även om den stimulansen fanns, så det kanske inte är en stimulans som är den viktigaste åtgärden för att få fram mer byggbar mark för just småhus.

Det handlar också om efterfrågan. Det är klart att det är dyrare att köpa ett småhus än vad det är att köpa en liten bostadsrätt. Då behöver vi stärka individens ekonomiska förutsättningar att också efterfråga sådana.

Anf. 93 Larry Söder (KD)

Herr talman! Emma Hult redovisar sin ståndpunkt som miljöpartist när det gäller hur vi ska få fram fler småhus. Då undrar jag: Vem är det som stoppar? Nu har Miljöpartiet suttit i regeringen och haft bostadsministerposten i sex år, och jag har inte sett några sådana förslag över huvud taget. Jag har svårt att tänka mig att det är Liberalerna eller Centerpartiet, som ändå är en grundsten för att Miljöpartiet och Socialdemokraterna sitter i Regeringskansliet. Är det Socialdemokraterna som stoppar detta?

Det kan inte vara så att Miljöpartiet bara talar om sina goda intentioner i riksdagens kammare utan att man också driver det i Regeringskansliet. Vem är det som stoppar detta, eftersom vi varje år talar om samma sak men inte ser några åtgärder från regeringen?

Anf. 94 Emma Hult (MP)

Herr talman! Om Larry Söders syfte är att få mig att säga att det är Socialdemokraterna som stoppar alla våra förslag är det ju dem som vi sitter med i regeringen. Då är det klart att det inte bara är Miljöpartiets agenda som drivs. På nationell nivå är det såklart Socialdemokraterna som stoppar en hel del av våra förslag.

I det här fallet handlar om det att det ska finnas utrymme i budgeten och olika förutsättningar. Inte heller Kristdemokraterna har finansierat vare sig startlån eller bospar i sin budget.

Jag hoppas att vi snart får se de här reformerna. Och jag som miljöpartist och mitt parti kommer att fortsätta driva på för att det utrymmet också ska finnas framöver, för det behövs. Vi behöver stärka den enskildes förutsättningar att också efterfråga ett ägt boende, som vi sedan tidigare har hört från många av talarna här i kammaren.

Anf. 95 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Jag tror att jag tidigare av bara farten yrkade bifall till förslaget, vilket inte var min avsikt, så jag får passa på att korrigera det.

Tack, Emma Hult, för ditt anförande! Jag vill börja med att säga att också jag och Moderaterna välkomnar en hemlöshetsstrategi. Jag tror att det är någonting som Sverige behöver. Senast en sådan togs fram var av den första alliansregeringen, om jag inte minns helt fel, och det är minst sagt hög tid att det görs igen.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Emma Hult som inte besvaras i budgeten. Den handlar om bostadssituationen för en av de grupper som har absolut svårast att ta sig in på bostadsmarknaden just nu, nämligen de nyanlända. Många nyanlända saknar en egen inkomst och därmed möjlighet att få ett eget stabilt och långsiktigt boende. Detta var en fråga som inte minst jag brottades väldigt aktivt med under flera år som kommunalråd. Och jag vet att många kommuner runt om i landet brottas med frågan. Staten vältrar över ansvaret på kommuner som kämpar med att lösa den här situationen.

Jag skulle därför vilja fråga Emma Hult varför regeringen och Miljöpartiet förespråkar att nyanlända ska gå före i bostadskön. Hur kan det vara lösningen på nyanländas bostadssituation?

Anf. 96 Emma Hult (MP)

Herr talman! Det är inte en fråga som är en budgetfråga, men jag väljer ändå att svara på den eftersom de som tittar på debatten bör få ett svar på frågan. Annars uppskattar jag att vi håller oss till det som vi är här för att debattera.

Det är inte den enda åtgärden. Vi förespråkar att kommunerna har mandatet att välja att låta personer gå före i bostadskön av olika anledningar. Det kan vara frånskilda kvinnor som lämnat ett våldsamt förhållande, det kan vara nyanlända och det kan vara på andra grunder. Om en kommun bedömer att det är en åtgärd för att fler ska kunna få en bostad i kommunen tycker vi att kommunen ska ha det mandatet - ja.

Jag skulle inte säga att vi vältrar över ansvaret på kommunerna. Kommunerna har i dag ansvaret att tillgodose bostadsbehovet för sina medborgare. Då vill jag ställa en fråga tillbaka till Josefin Malmqvist: Hur ser Josefin Malmqvist på att hennes kompisar i moderatledda kommuner, till exempel runt om i Stockholms län, vältrar över sitt bostadspolitiska ansvar på andra kommuner i andra delar av landet via social dumpning?

Anf. 97 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Först och främst vänder jag mig mot begreppet att man dumpar människor, för jag delar verkligen inte den bilden. Därför vänder jag mig i allra högsta grad mot begreppet social dumpning.

Ytterst är det staten som tagit ansvar och stått för det stora mottagandet av nyanlända. Det är staten som styr mottagandet av nyanlända i Sverige. Det är också staten som beslutat om en bosättningslag som ställer krav på kommunerna att ta emot och ordna bostäder till nyanlända, också kommuner som har väldigt lång bostadskö sedan tidigare. Även kommuner som bygger mycket har trots det många personer som står i kö till bostäder.

Från moderat sida menar vi att staten bör ta ett större ansvar och bör behålla ansvaret. Personer som ännu inte har fått uppehållstillstånd ska fortsätta att kunna bo kvar i nationella anläggningsboenden i stället för att komma ut och påbörja en etablering i kommuner. Det är en fråga som skiljer oss ganska tydligt åt. Därför vidhåller jag min fråga: Varför menar Miljöpartiet att de nyanlända ska gå före i bostadskön?

Anf. 98 Emma Hult (MP)

Herr talman! Josefin Malmqvist nämnde ordet etablering, och det är kanske en av de viktigaste saker som har sagts i denna debatt. Varför kommunerna ska ta ansvar för våra nya medborgare, även om de inte har blivit svenska medborgare än eller fått ett permanent uppehållstillstånd, är att de ska etableras in i vårt samhälle. Det gör man inte på ett anläggningsboende någonstans i Sverige. Det gör man när man kommer ut till en kommun där man får träffa andra medborgare.

Jag önskar att fenomenet människor som dumpas inte fanns. Men jag hoppas också att Josefin får möjlighet att prata med de människor som utsätts för social dumpning i vårt land. De känner sig verkligen dumpade och övervältrade till en annan kommun.

Jag hade förra veckan ett samtal med psykiatrin här i Stockholm. Det är inte bara de nyanlända utan också de absolut mest utsatta som man lägger in för lång vård i vårt land. De ska tillbaka till sin hemkommun, som säger: Nej, nej, vi kan inte hjälpa dig, för vi har inte någon bostad till dig. De dumpas då till andra delar av vårt land.

Anf. 99 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! Jag håller med om det som sas här tidigare om en nationell hemlöshetsstrategi. Det är någonting positivt.

Vi är alla överens om att bostadspolitiken inte fungerar. Vi kan prata om partiers avsaknad av förslag eller reformer i deras budgetförslag, och så vidare. Men i slutändan är det ju Miljöpartiet och Socialdemokraterna som är ansvariga för den misslyckade bostadspolitiken, och då är det viktigt att de tar ansvar för det. Som sagts här är det Miljöpartiet som sitter på ministerposten, och de har varit väldigt passiva i den här frågan.

I dessa tider när vi har corona, arbetslösheten ökar och många människor har blivit av med sina inkomster och kämpar för att betala hyran och försörja sina familjer och så vidare, då är det svårare att få någonstans att bo, svårare än före pandemin. Då vill Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och sina samarbetspartier införa marknadshyror. Hur kan just marknadshyror hjälpa dessa människor? Det är betydligt svårare i dag än vad det någonsin har varit att få någonstans att bo. Man ställde sig i kö långt innan pandemin började. Man kan stå i kö i tio år eller mer för att få någonstans att bo, och efter pandemin kommer det att vara betydligt svårare. Alla fakta visar att marknadshyror inte kommer att lösa problemet med bostadsbristen.

Varför fortsätter Socialdemokraterna och Miljöpartiet att envisas med att införa marknadshyror? Ni vet ju vad konsekvenserna blir, framför allt med tanke på pandemin.

Anf. 100 Emma Hult (MP)

Herr talman! Jag kan berätta att detta inte heller hör till denna budgetdel, och det behandlas inte i det betänkande vi nu debatterar. Men för dem som tittar på debatten kommer jag givetvis att också svara på denna fråga.

Det har tillsatts en utredning, men marknadshyror är inte utredningens uppdrag.

Som alla vet är detta en fråga som varken Miljöpartiet eller Socialdemokraterna tidigare har drivit eller driver. Men om ska man bilda ett underlag för att kunna få igenom viktiga politiska reformer i Sveriges riksdag handlar det om att ge och ta, och Miljöpartiet vill inte bara sitta i opposition och gnälla på det som inte sker utan vill på riktigt kunna ta ansvar.

Vi har ännu inte sett vad utredningen landar i, och vi vet inte heller vilka förslag som kommer. Jag är dock helt enig med Momodou Malcolm Jallow. Det här kommer inte att lösa situationen för dem som står längst från bostadsmarknaden. Därför behöver vi fler förslag. Att införa fri hyressättning på en liten del av det nyproducerade beståndet kanske skapar en annan typ av bostäder som andra i vårt samhälle efterfrågar.

Jag känner mig lugn och trygg med att Centerpartiet och Liberalerna står bakom regeringens investeringsstöd, som garanterar en lägre hyresnivå för dem som inte har en så fet plånbok.

Men som sagt, det här är inte en del av detta budgetbetänkande, så jag tycker att vi ska ta denna debatt när vi diskuterar bostadspolitiken.

Anf. 101 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! Vi kan inte ha denna diskussion utan att tala om vilka åtgärder man har lagt fram för att bekämpa bostadsbristen, och att diskutera införandet av så kallad fri hyressättning - eller marknadshyror, som jag och många forskare som kan detta kallar det - är självklart. Det är ju en åtgärd för att möta just bostadsbristen och fixa bostadspolitiken, som vi alla är överens om är misslyckad.

Om det blir svårare att få någonstans att bo, varför ha ett system när man bygger bostäder som gör hyrorna ännu högre än i dag? Vi måste kunna skilja på behov och efterfrågan. Det är många som har behov av bostad men som inte kan efterfråga dyra bostäder, framför allt inte efter coronakrisen. Det är viktigt att ta detta i beaktande.

Därför frågar jag igen: Varför vill man göra detta? Även om det inte är er politik är det ni som styr.

Anf. 102 Emma Hult (MP)

Herr talman! Jo, för att få igenom andra politiska reformer. Det handlar om att ge och ta.

Momodou Malcolm Jallow påstår att det kommer att bli ännu högre hyror. Det vet vi inte. Det kan bli så, men det är inte inskrivet att det ska bli så. I alla andra länder med liknande system finns regleringar, och vi kommer att ha en reglering som ger skydd för medborgarna.

Jag vill till sist bemöta det Momodou Malcolm Jallow sa om ett misslyckande. Jag tycker inte att 38 000 nya hyresrätter genom investeringsstödet är ett misslyckande. Jag tycker inte att det är ett misslyckande att 18 200 av dessa redan är färdigställda. Jag tycker att det är en framgång.

Jag tycker inte att regeringens politik är misslyckad. Vi har tagit viktiga steg framåt, och det kanske viktigaste är det uppdrag Lena Hallengren gav Socialstyrelsen i förra veckan: att ta fram en ny hemlöshetsstrategi.

Anf. 103 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Vi lever i speciella tider mitt i en pandemi. Men riksdagsarbetet fortgår, och vi debatterar nu utgiftsområde 18 CU1 om bostadsförsörjning och byggande. Vi ska fatta beslut om ytterligare stöd och stimulanser som ska hjälpa att hålla uppe byggandet i dessa svåra tider.

Jag kommer att avsluta mitt anförande med att tala om ett antal konsumentpolitiska frågor för att på så sätt få med båda delarna av denna debatt i ett och samma anförande och spara lite tid.

Bostadsfrågan har under flera år varit het, och bostadsbrist, social utsatthet och ungas möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden står ständigt i fokus. Samtidigt ser vi att orättvisor, segregation och utanförskap ökar. Mycket av den oro vi ser i samhället beror på att samhället på flera områden slits isär.

Ett tydligt exempel på detta ser vi i Statskontorets rapport om social dumpning. Statskontoret har på uppdrag av regeringen kartlagt förekomsten av social dumpning, och i hela 63 procent av de 191 kommuner som har svarat på enkäten säger man att kommunen har fått nya invånare på uppmaning av andra kommuners socialtjänst. I flera fall ser vi kommuner som väldigt medvetet och strategiskt tvingar eller puttar ut svaga och utsatta familjer för att slippa kostnader.

Det här är ett tecken på att vårt samhälle faller isär, och det måste vi göra något åt. Socialdemokraterna kan aldrig acceptera detta. Vi måste bygga ett starkt samhälle som håller ihop och ger människor trygghet. Ett starkt samhälle bygger vi tillsammans. Här bidrar varje människa efter förmåga och får hjälp efter det behov hon har i stunden. Trygga människor med framtidstro och sysselsättning skapar välstånd och därmed välfärd.

För att klara detta måste vi hjälpas åt. Det måste finnas en solidaritet. Vi kan inte ställa individer mot varandra och i förlängningen inte heller kommun mot kommun. Alla har ett ansvar.

Herr talman! Bostadsbyggande är en del av välfärdsbygget, och ett högt bostadsbyggande är en förutsättning för att vi ska klara utmaningarna på bostadsmarknaden framgent.

Regeringens politik har gett resultat. Vi ser det högsta bostadsbyggandet på 30 år, och vi har sett ett högt bostadsbyggande under ett antal år. Antalet färdigställda bostäder 2019 var 60 000. I år är prognosen ungefär 53 000. Det är självklart inte bra att siffran sjunker, och regeringens ambition är att få upp siffran igen. Vi ska dock samtidigt vara medvetna om att årets siffra är bra mycket högre än genomsnittet de senaste 10-20 åren.

Glädjande är att byggandet av hyresrätter inte har påverkats lika mycket av nedgången. Det är nog i mångt och mycket tack vare regeringens investeringsstöd. Investeringsstödet är mycket efterfrågat, och därför höjer regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna anslagen de kommande åren för att möta den stora efterfrågan.

Som Emma Hult tidigare sa har investeringsstödet sedan det infördes beviljats för över 38 000 bostäder. En del av dessa hade säkert byggts ändå men definitivt inte med sådana förmånliga hyresnivåer.

Herr talman och ärade ledamöter av Sveriges riksdag! Detta visar att marknaden inte klarar av att tillfredsställa bostadsbehovet. Jag vill därför se fler, inte färre, instrument på nationell nivå som stimulerar bostadsbyggandet av såväl flerfamiljs- som enfamiljshus.

Herr talman! Vidare har regeringen ett nytt anslag i årets budget, nämligen ett nytt förenklat renoveringsstöd. I dag ser vi stora utmaningar med upprustningen av bland annat miljonprogramsområdena. För att klara dessa utmaningar krävs stimulanser. Nu i coronatider behövs också någon form av kickstart för att få igång ekonomin. Vad kan då vara bättre än att stimulera en upprustning av dessa bostadsområden? De är ju så viktiga för att hålla samman vårt samhälle.

Herr talman! Vad ska göras framgent? Socialdemokraterna och regeringen har under ett antal år genomfört en mängd åtgärder. Det handlar om regelförenklingar, om att hålla uppe byggandet och om en rad andra åtgärder. Men utmaningarna är inte slut. En rad uppgifter kvarstår.

Januariavtalet hanterar några av dem. Det handlar om regelförenklingar, industriellt byggande och ett antal andra frågor. Tre saker är för mig viktigt att hantera.

Vi måste se till att få ned byggkostnaderna så att människor får möjlighet att bo i det som byggs. Det handlar väldigt mycket om att kommun och byggbolag tillsammans hittar modeller lokalt som ser till att vi hittar smarta byggmodeller.

Regeringen ska se till att det kommer igång ett system till industriellt byggande som på så sätt kommer att underlätta för framför allt småhusbranschen att bygga billigt och enkelt med mindre regelkrångel.

Nästa stora utmaning är den sociala utmaningen. Vi ser i dag att det finns stora grupper i samhället som inte kommer in på bostadsmarknaden och som glider ifrån det samhälle vi ser i dag.

Där handlar det om att ta hand om de grupper som finns och framför allt att inte ställa individ mot individ, kommun mot kommun, som vi ser i dag. Regeringen har tillsatt en bostadssocial utredning som ska hantera en del av de frågorna.

Slutligen handlar det om det som Emma Hult redan har nämnt. Hemlöshetsfrågan är en oerhört viktig fråga som måste lyftas upp på dagordningen. Även här har regeringen tagit sig an frågan genom att den givit Socialstyrelsen i uppdrag att analysera och lämna förslag på åtgärder för att långsiktigt förbättra och motverka hemlösheten.

Herr talman! I betänkandet kan man också läsa att målet för konsumentpolitiken är en väl fungerande konsumentmarknad och en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. I en alltmer digitaliserad värld där det finstilta blir längre och där avtalen blir mer svårtolkade är det inte alltid lätt att vara konsument.

Barn, ungdomar och vuxna måste ständigt navigera bland erbjudanden på tv:n, i mobilen och på sociala medier. Ett oklokt val kan leda till att du hamnar i en skuldfälla som kan påverka dig och din familj under lång tid.

Regeringens mål är trygga konsumenter, och det måste vara lätt att göra rätt. Regeringen har mot bakgrund av detta gett Konsumentverket i uppdrag att främja och utveckla ett behovsanpassat konsumentstöd i samverkan mellan olika samhällsaktörer som har förutsättningar att hjälpa utsatta konsumenter som särskilt behöver stöd och hjälp.

Konsumentministern har också träffat ett antal kommuner där man har bevisat att en god konsumentvägledning i förlängningen kan skapa vinster för samhället i stort. Att söka hjälp med sin ekonomi kan vara förenat med både skuld och skam. Därför är konsumentvägledningens samarbete tillsammans med budget- och skuldrådgivningen någonting oerhört viktigt.

Vi ser nu att skuldsättningen ökar i samhället. Därför har regeringen tagit initiativ till att nu analysera situationen på marknaden för konsumentkrediter och se om det behöver göras ytterligare för att hantera de utmaningar som finns där.

Herr talman! I en ständigt föränderlig värld ser vi att bedragarna hittar nya vägar, och därför måste lagstiftningen hänga med. Vi kommer därför att följa upp skriftlighetskravet vid telefonförsäljning.

Vi kommer att arbeta med en proposition för att stärka myndigheternas befogenheter att stoppa osjysta affärsmodeller. Vi föreslår nu ett stärkt skydd för dem som genomgår skönhetsoperationer.

Allt detta gör vi av omsorg om både konsumenter och företagens konkurrens. Samtidigt ska vi ha en omsorg om de kunder som finns på marknaden och de produkter som sätts på marknaden.

Om det är svårt att vara konsument i vanliga fall har 2020 varit ett extremt svårt år för många. Pandemin har skapat oro för konsumenter som har haft betalningsproblem eller som inte har haft möjlighet att få tillbaka sina pengar på grund av inställda flyg.

Företag har varit oroliga för att de ska hamna i konkurs eller ha svårt att betala sina räkningar. Föreningar har blivit rädda för att bli ruinerade på grund av att evenemang och motionslopp har ställts in.

För att mildra dessa ekonomiska konsekvenser har regeringen lämnat tolv extra ändringsbudgetar till riksdagen i år utöver de sedvanliga vår och höständringsbudgeterna.

Budgeterna innehåller ett stort antal åtgärder inom den ekonomiska sektorn. Det handlar om att värna människors liv och hälsa, se till att människor har en försörjning och se till att företag överlever denna kris.

Vi har också i årets budget skjutit till ytterligare pengar till ARN för att den ska kunna lösa de tvister som har uppstått mellan konsumenter och företag.

Jag vill med dessa ord avsluta mitt inlägg i debatten och konstatera att vi står inför ett antal stora utmaningar. I pandemins spår har samhället och samhällsutvecklingen ställts på ända. Vi har en hel del att ta tag i. Men ett starkt samhälle kan hantera många av dessa utmaningar.

Anf. 104 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Jag har en fundering, Johan Löfstrand. Enligt SCB kommer befolkningen de närmaste sex åren att öka med i genomsnitt 66 000 personer per år. Det motsvarar i snitt 33 000 nya bostäder för att hantera befolkningsökningen i Sverige.

En stor del av dessa personer är migranter som är i behov av billiga bostäder, eftersom de ofta är resurssvaga i sammanhanget, många gånger av naturliga skäl. Min fråga är hur Socialdemokraterna har tänkt sig detta.

Om man nu ska fortsätta att driva migrationspolitiken, vilket man uppenbarligen gör i Sverige i dag, är frågan hur dessa resurssvaga grupper ska få tillgång till en billig bostad.

Ska man fortsätta att driva på och låta kommunerna stå för kostnaderna? Ska man fortsätta med bosättningslagen, som innebär att man ger förtur till de billiga bostäderna till migranter?

Det är bostäder som många svenskar i dag skulle vilja ha tillgång till. Men de får se sig själva överkörda av bosättningslagen som ger förtur till migranter.

Min fråga till Johan Löfstrand är helt enkelt: Hur har man tänkt få fram fler billiga bostäder till resurssvaga grupper med tanke på den migrationspolitik som regeringen för?

Anf. 105 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Det här är ingen migrationspolitisk debatt. Jag tycker ändå att det är viktigt att svara.

Roger Hedlund svajar lite grann på sanningen. Jag tror att vi kommer att ha stora utmaningar framgent, det kan jag helt hålla med om. Men Sverige har stramat upp migrationspolitiken under de senaste åren.

Den senaste redogörelsen jag fick var att 2021 kommer att vara det år där vi har de absolut lägsta mottagningstalen på bra många år. Jag tror att den trenden kommer att hålla i sig under ett antal år framöver.

Samtidigt har vi en stor bostadsbrist. Det är ingenting som jag som socialdemokrat sticker under stolen med. Vi måste se till att det byggs bostäder.

Då kan jag vara stolt och konstatera att under de senaste åren har det byggts fler bostäder än vad det har gjorts under de senaste 30-40 åren i det här landet.

Mellan 2015 och 2018 byggdes det nästan en kvarts miljon bostäder. Det är bra många fler än vad det byggdes under åtta år av borgerligt styre.

Ett totalt misslyckande har det inte varit. Det byggs många bostäder. Men det måste byggas ännu fler.

Anf. 106 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Det var inte direkt ett svar på min fråga. Om man nu vill bedriva - som Socialdemokraterna gör - en väldigt generös migrationspolitik, är det bara att titta tillbaka de senaste åren på hur kraftig migrationen har varit i Sverige och på hur kraftig den fortsättningsvis kommer att vara. Det är fler personer som söker sig till Sverige och fler personer som är anhöriga till dem som redan har kommit till Sverige.

Där frågar man sig: Hur ska de människorna bo? Var finns de billiga bostäderna till dessa resurssvaga grupper? Är det kommunerna som ska fortsätta att bekosta hyrorna till personer som själva inte har råd att betala hyran? Är det så att svenskar ska känna att de fortsätter att bli omkörda i bostadskön för att man ger förtur till de migranter som kommer till Sverige?

Det kom inget svar på min fråga från Johan Löfstrand. Jag fick ett svar om att man bygger fler bostäder, men det är knappast billiga bostäder som byggs i Sverige i dag.

Anf. 107 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! I den migrationsöverenskommelse som vi nu arbetar med gör vi ett regelverk som kommer att vara bra mycket stramare än tidigare regelverk. Det tror jag kommer att påverka migrationsströmmarna i stor utsträckning. Vi ser det väldigt tydligt när vi tittar på siffrorna för inströmningen i år, och jag tror att vi kommer att se det framgent. Jag tror alltså att vi kommer att se en minskad migration till Sverige.

Samtidigt har Roger Hedlund rätt: Vi har utmaningar med att mycket av det som i dag byggs är dyrt. Därför vill vi socialdemokrater till exempel ha kvar investeringsstödet, som är en garant för att det kan byggas hyresrätter med rimliga hyror.

Förutom det tror jag att det viktigaste är att inte ställa grupp mot grupp. Om ett samhälle ska vara starkt måste vi hålla ihop.

Anf. 108 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Jag skulle vilja passa på att ställa en fråga till Johan Löfstrand om något som vi har diskuterat en del här i dag och som jag väldigt gärna skulle vilja höra Socialdemokraternas syn på. Det gäller strandskyddet i Sverige.

Tanken var god när det infördes på 50-talet: Allmänheten skulle få tillgång till stränderna. Den tanken vill vi gärna värna från moderat sida, men vi anser att det generella strandskydd som infördes under regeringen Palme inte har fått önskad effekt. Det har snarare lagt sig som en blöt filt över stora delar av Sverige.

I dag är 90 procent av Sveriges kustremsa obebyggd. Det motsvarar ungefär åtta och ett halvt varv runt jorden, så ni förstår att det är långa kustremsor vi pratar om. Det är inte bara havsstränder utan även sjöar och mindre vattendrag som omfattas av detta.

Från moderat sida vill vi se ett avskaffande av det generella strandskyddet. I stället vill vi ge kommunerna möjlighet att peka ut sjöar och vattendrag där man vill att strandskydd ska råda. Vi vill också ha ökad flexibilitet för att värna tillväxt, konkurrenskraft och möjlighet att utveckla bostadsområden i delar av Sverige som det i dag är svårt för allmänheten att få tillgång till.

Tanken är alltså god, men skyddet har inte riktigt fyllt sitt syfte.

På senare tid har vi sett att flera socialdemokratiska kommunalråd, senast i en debattartikel från norra Sverige, gått ut och anslutit sig till Moderaternas linje om behovet av att reformera strandskyddet. Jag skulle därför vilja fråga Johan Löfstrand: Vad är Socialdemokraternas hållning? Skulle ni kunna tänka er att ansluta er till Moderaterna och se en reformering av strandskyddet i Sverige?

Anf. 109 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Strandskyddsfrågan är en oerhört viktig fråga. Jag har den största respekt för att det finns en hel del utmaningar med det befintliga systemet.

Som Josefin Malmqvist säkert vet är detta en av punkterna i januariavtalet, det vill säga en av de punkter där regeringen har tillsatt en utredning. Den utredningen kommer att lägga fram sitt förslag om ungefär en vecka, tror jag. Jag har stora förhoppningar om att utredningens förslag också kommer att kunna genomföras när nu regeringen har kommit överens med Centerpartiet och Liberalerna om att göra en liberalisering och en översyn av strandskyddet.

Jag väntar med spänning på denna utredning och är ganska säker på att den, när den väl har landat på regeringens bord, också kommer att implementeras som en del i januariöverenskommelsen.

Men jag måste ändå vända mig lite grann mot Josefin Malmqvists historieskrivning. Josefin Malmqvist har en förmåga att gå väldigt långt tillbaka i historien, både nu och även i vårt tidigare replikskifte. Återigen måste jag konstatera att Moderaterna har hamnat i någon typ av oppositionsläge, både mot regeringen och uppenbarligen också mot verkligheten.

Min fråga till Josefin Malmqvist är: Senaste gången strandskyddslagstiftningen ändrades, när de små vattendragen och dammarna inkluderades, när var det?

Anf. 110 Josefin Malmqvist (M)

Herr talman! Tack för svaret, Johan Löfstrand!

Den information jag fått ta del av var att utredningen skulle ha presenterats i måndags. Jag har förstått att den nu blivit något försenad. Jag ser mycket fram emot att få ta del av denna utredning och de förslag som jag hoppas gör att vi tillsammans kan bidra till en förändring på detta område. Kommunalråd runt om i landet vittnar om att man vill få till en förändring på området, och markägare runt om i Sverige vittnar om en önskan om och ett behov av reformering. Detta måste vi möta upp från den nationella nivån.

Johan Löfstrand ställer en fråga om vem som har gjort vad i detta. Jag konstaterar att den här regleringen kom till under två olika socialdemokratiska regeringar. Jag är den första att konstatera att inte tillräckligt har gjorts för att reformera detta, inte heller under alliansregeringen. Men det är ju ingen ursäkt för att inte nu få till en förändring. Det hoppas jag att vi tillsammans kan driva igenom i den här kammaren inom kort.

Anf. 111 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Jag hoppas också att vi ska kunna få ett förändrat strandskydd. Jag tror att det är nödvändigt, både för att stimulera byggandet på landsbygd och i glesbygd och för att skapa trevliga boendemiljöer framgent.

Det är dock viktigt när vi står här i kammaren att konstatera att saker och ting inte är så enkla. Det var nämligen den förra borgerliga regeringen som hade en väldigt hög ambitionsnivå när man skulle reformera strandskyddslagstiftningen. Problemet blev att den förändring man gjorde innebar raka motsatsen, det vill säga att det blev en strängare lagstiftning.

Lagstiftning är alltså inte så enkelt. Och den förändring som gjorde att små vattendrag just nu inkluderas genomfördes under en borgerlig regering.

Anf. 112 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! Det märks att man har saknat talarstolen. Det har varit coronapandemi och man har varit hemma, så det känns verkligen bra att stå här.

Tack så mycket, Johan Löfstrand, för fina ord! Av alla efter förmåga, åt alla efter behov - det är verkligen en princip som jag delar. Jag tror också att vi delar problembilden vad gäller bostadsmarknaden.

På några decennier har bostaden gått från ett gemensamt projekt till en privatsak, från en social rättighet till ett investeringsobjekt. Alla har inte samma förutsättningar att få någonstans att bo. Socialdemokraterna har i stor utsträckning accepterat denna förändring. I dag har Socialdemokraterna i huvudsak anammat det nyliberala systemskiftet på bostadsmarknaden, och man fortsätter på samma väg även i årets budget.

Sverige har inte råd att låta marknaden styra ännu mer. Marknadshyror kommer, som jag nämnde här tidigare, bara att förvärra bostadsbristen, öka hyrorna och förvärra segregationen. Det har också forskarna sagt.

Johan Löfstrand nämnde att Moderaterna var i opposition mot verkligheten. Men är det inte att vara i opposition mot verkligheten att Socialdemokraterna, när all forskning har visat vad konsekvensen blir, ändå vill lägga fram det här förslaget? Hur tänker regeringen att marknadshyror ska bidra till en bättre och rättvisare bostadsmarknad?

Anf. 113 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Jag kan inleda mitt svar på samma sätt som Emma Hult inledde sitt svar: I grund och botten är socialdemokratin inte för införande av fri hyressättning. Vi tror inte att det kommer att påverka hyresbeståndet i så stor utsträckning eller i så positiv riktning.

Däremot finns det väldigt många partier i den här kammaren som tycker att fri hyressättning - vissa partier till och med marknadshyror - är ett bra förslag. Det innebär att om vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet inte hade tagit ansvar och skapat ett gemensamt budgetsamarbete med Centerpartiet och Liberalerna - där vi givit och tagit och där vi tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna har kommit fram till att vi ska utreda frågan om fri hyressättning i nyproduktion - hade vi inte kunnat ha ett investeringsstöd. Vi hade inte kunnat se över frågan om sjukförsäkringar. Vi hade inte kunnat införa ett antal andra socialdemokratiskt viktiga frågor. Det menar jag är att ta ansvar för det här landet.

Jag tror inte heller att den här frågan om fri hyressättning vid nyproduktion kommer att innebära marknadshyror. Jag tror inte att den kommer att påverka hyressättningen över huvud taget på väldigt många orter. Jag tror att man i stället skulle behöva fokusera på de verktyg som är viktiga.

Jag vet att vi socialdemokrater och Vänsterpartiet i vissa avseenden har precis samma uppfattning om vilka åtgärder som skulle behövas. Men nu har vi ett investeringsstöd på grund av att vi har ett januariavtal som i dag genererar bostäder som människor har råd att efterfråga. Det hade inte funnits med en högerregering i detta parlament.

Anf. 114 Momodou Malcolm Jallow (V)

Herr talman! Jag förstår och jag håller med om det här med investeringsstödet. Det välkomnar vi och tycker är väldigt bra. Renoveringsstödet tycker vi också är väldigt bra.

Johan Löfstrand säger att man tar ansvar för Sverige. Vad hände med att ta ansvar för alla barnfamiljer som är hemlösa i dag och som kommer att fortsätta att vara hemlösa när man genomför detta med marknadshyror? Vad hände med att ta ansvar för alla pensionärer som har jobbat hela sina liv men inte har råd att betala för någonstans att bo? Vad hände med att ta ansvar för alla nyanlända som kommer hit och försöker etablera sig men inte har någonstans att bo och inte kommer att ha råd? Vad hände med att ta ansvar för dem också?

I går läste jag om en rullstolsbunden 60-åring som blivit utslängd från sin lägenhet. Situationen är akut och väldigt allvarlig, och vi måste ta ansvar för det här. Har man en gång råkat hamna på gatan är det numera upp till en själv att ta sig därifrån. Det är inte att ta ansvar. Varför envisas ni med att fortsätta med detta?

Anf. 115 Johan Löfstrand (S)

Fru talman! Det är såklart förskräckligt att den här 60-åringen inte har en bostad. Men lagstiftning om fri hyressättning kommer inte att påverka det över huvud taget. Däremot påverkar det att regeringen har tillsatt en bostadssocial utredning som ska titta på den här frågan och att regeringen i förra veckan gav ett uppdrag till Socialstyrelsen att faktiskt titta på hur vi ska hantera hemlöshetsstrategin.

De här två förslagen kanske inte kommer att hjälpa just den här 60åringen, men de kan hjälpa människor som har svårt att få en bostad i framtiden. Det hade inte genomförts om vi hade haft en högerregering som hade styrt det här parlamentet.

Det menar jag är att ta ansvar. Vi kompromissar för att generera ett antal positiva förslag i den här kammaren, men allt är inte vår politik. Så fungerar demokrati.

Anf. 116 Ola Johansson (C)

Fru talman! Bostaden har under pandemin blivit något mer än vad den har varit tidigare. Det är platsen man tillbringar nästan hela sin fritid, det är där man umgås med sina närmaste och den har för väldigt många av oss också blivit vår arbetsplats. Det märks på bostadspriserna när villor, bostadsrätter och fritidshus har blivit dyrare. Svårigheterna att ta sig in på den ägda marknaden består. Det har inte blivit enklare för unga att spara till och köpa en bostad.

Centerpartiet vill att bosparande utreds. Fler former är möjliga - den ena behöver verkligen inte utesluta den andra - men vi tror på ett byggsparande, efter tysk modell, som innebär att man sparar först och lånar sedan.

Ett enklare inträde på den ägda bostadsmarknaden skulle lätta på trycket för hyresrätter dit köerna fortfarande är väldigt långa. Men vår bostads- och finansmarknadsminister vägrar att ta till sig detta.

Finansiering är grundläggande. Antalet bostadsrätter som byggs har halverats sedan 2017. Samtidigt har produktionen av hyresrätter hållit sig konstant, och det är väl tur, men det räcker inte. Det behövs 641 000 fler bostäder till 2027.

Bostadsministern brukar framhålla att det är tack vare investeringsstödet som det byggs nu, men det är inte hela sanningen. Det byggs för att vi har byggföretag och bostadsutvecklare som förstår att det här behovet måste fyllas, lyckas få fram kapital och kan se den långsiktiga lönsamheten i att bygga, sälja och förvalta bostäder åt människor som är beredda att betala för dem.

Fru talman! Förutsägbarhet och bra villkor för företag som skapar jobb och bostäder är grunden. Konsumentskyddet är också viktigt. Det behövs ett skydd mot ocker och plötsliga hyreshöjningar, och det behöver säkras i varje modell som vi kommer få att förhandla våra hyror efter.

Vi har tidigare i riksdagen sett hur Kristdemokraterna och Vänsterpartiet vill gå längre än oss andra och försvåra för bostadsutvecklare genom ytterligare regler. Och vi hör hur övriga Alliansens partier är intresserade av hur vi i Centerpartiet och Liberalerna lyckas med att förmå regeringen att reformera hyressättningen. Om förslagen som kommer ur de tre utredningarna uppfyller det vi kommit överens om i januariavtalet får vi en bred majoritet i Sveriges riksdag. Men Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är nu de enda partierna i riksdagen som öppet motsätter sig en friare hyressättning i nyproduktion, en mer varierad hyressättning i det befintliga beståndet och, vilket inte är mindre viktigt, snabbare och effektivare hyresförhandlingar.

Fru talman! En annan diskussion där partier duckar är när det kommer till behovet av en ny social bostadssektor i Sverige. För ett år sedan när vi senast hade budgetdebatt här lyfte Centerpartiet fram detta. Och sedan dess har regeringen tillsatt en utredning, En socialt hållbar bostadsförsörjning. Jag välkomnar det som ett första steg men tror inte att det räcker. Att jämföra den med den stora bostadssociala utredningen som pågick mellan 1933 och 1947 är en överdrift. Problemen som behöver lösas nu liknar dem som fanns på Gustav Möllers tid, men man kan inte lösa det här med en quickfix.

De strukturellt hemlösa hanteras redan av kommunernas socialtjänster. Över 20 000 sociala kontrakt förmedlas i dag den vägen. Boverket har dessutom kommit fram till att 425 000 hushåll lever i trångboddhet. De trångbodda som också är ekonomiskt utsatta är så många som 56 000. Det är mer än 1 procent av det totala antalet hushåll i Sverige.

Beräkningarna som gjorts visar att det behövs en social bostadssektor i Sverige som finansieras med skattemedel. På vilket sätt det ska göras kräver en ny utredning.

Alltför många saknar en fast adress. De tvingas flytta runt, bo trångt, förlita sig på kompisar och familj eller illegala svartkontrakt till ockerpriser, vilket inte alls är ovanligt i dagens reglerade hyresnivåer. Nu kan vi lägga till unga, familjer och personer som är födda utomlands och som alla har en inkomst från tillfälliga jobb och saknar kötid och referenser men inte har en social problematik. En fast bostad vet alla är grunden för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden, bilda familj och skaffa sig ett socialt nätverk på en ort där man vill stanna kvar.

Bostadsmarknaden fungerar helt enkelt inte. Byggtakten är för låg. Det hade behövt byggas 64 000 lägenheter, men i stället byggs runt 50 000.

Stigberoendet inom bostadspolitiken lämnar oss med bara en åtgärd: byggsubventioner. En ansenlig del av de utgifter vi ska diskutera i dag handlar om dem. Ett villkor för Centerpartiet att acceptera byggsubventionerna har varit att de bidrar till att bostäder tillkommer på platser där de annars inte skulle ha byggts och att det finns en ambition att se till så bostadssituationen kan lösas för hushållen med lägst inkomster och för ungdomar.

Med tidigare investeringsstöd har det bara varit möjligt att få i kommuner med befolkningstillväxt. Nu kan det i stället sökas där det råder brist på en viss typ av bostäder. Det krävs alltså ingen befolkningstillväxt, men det krävs att man saknar en viss typ av bostäder.

Genom att dela upp summorna i potter ser vi till så att det finns tillräckligt i potten så att kommuner utanför storstäder kan vara säkra på att erhålla pengar och kunna bygga för sina behov. Potternas storlek måste förstås utvärderas och kunna förändras så att inte landsbygden missgynnas till förmån för storstäderna och tillväxtkommunerna där det ändå kommer att kunna byggas. De ska inte lägga beslag på allt.

I de fall som stöd söks för mer än tio lägenheter måste det avsättas bostäder, en viss andel små lägenheter, åt sociala kontrakt eller åt unga under 31 år.

Det är bra om stöden bidrar till att pressa kostnaderna, minska energiåtgången och effektivisera metoderna, så att ledtider kan hållas nere med industriellt byggande och hållbara material.

Fru talman! Bygg- och fastighetsbranschen har än så länge klarat sig ganska bra genom pandemin. Men det finns anledning att oroa sig för byggbranschen, speciellt för de mindre företagen som nu livnär sig på att renovera och bygga till hemma hos privatpersoner.

Andra branscher som har det oerhört tufft är evenemangs-, konsert och researrangörer. Konsumentskyddet gentemot dem är starkt, och sättet de har klarat sig på har varit att vänta med att återbetala köpta biljetter och att erbjuda presentkort som ersättning. Allteftersom tiden går blir det osäkert om och när det åter blir möjligt för evenemangs- och researrangörer att komma igång med sina verksamheter som tidigare. Korttidspermitteringarna och omställningsstödet har varit värdefulla, men jämfört med andra har de här företagen drabbats dubbelt upp. Det finns behov av ytterligare stöd till resebranschen, och det jobbar Centerpartiet för.

Fru talman! Jag återgår till bostadspolitiken. Flyttskatten har vi tagit bort, såtillvida att uppskovsbeloppet inte längre beskattas. Nu reformerar vi hyressättningen. Vi förenklar och snabbar på plan- och bygglovsprocesserna, gör det enklare att bygga strandnära, rensar bort onödiga riksintressen, gör det svårare att okynnesöverklaga och gör det möjligt att utöka sin gård med ett ridhus, ett café eller liknande.

Det är så vi bedriver politik, med fokus på resultat och med tuffa förhandlingar som grundas på 73 kraftfulla reformer i januariavtalet. Bostadspolitiken är en viktig del, men den har ännu inte kommit helt på plats. En översyn av de skatter som påverkar byggandet och bostadsmarknaden behövs. Vi väntar fortfarande på ett initiativ till skattesamtal från regeringen.

Fru talman! Arbetet går dock vidare. Regelförenklingar är en pågående process, åtminstone så länge det råder bostadsbrist i de flesta av landets kommuner.

Anf. 117 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Först vill jag kommentera Ola Johanssons tuffa förhandlingar vad gäller resebolagen och problemen i resebranschen. Det är faktiskt Centerpartiet som har fällt vartenda förslag som vi har lagt fram och där vi som opposition har försökt göra någonting för resebolagen. Än så länge har vi sett väldigt lite av att de tuffa förhandlingarna skulle ha lett till någon lösning.

År 2020 har på många sätt blivit pandemins år. Inom civilutskottets verksamhetsområde märks det kanske extra tydligt när man tittar på Allmänna reklamationsnämnden, som har fått in betydligt fler anmälningar än vanligt. Särskilt när det gäller resor och evenemang har anmälningarna rusat iväg.

Regeringen har tillskjutit lite medel, framför allt för 2020, för att möta den ökade belastningen. Vi tror dock inte att regeringens tillskott är tillräckligt. Vi tror definitivt inte, som regeringen verkar tro, att antalet ärenden kommer att minska nästa år. Därför vill vi göra en större satsning på Allmänna reklamationsnämnden. Faktum är att regeringen gör en besparing på nästan 3,5 miljoner nästa år på Allmänna reklamationsnämnden, jämfört med årets totala anslag på 55,5 miljoner. Det nya anslaget för Allmänna reklamationsnämnden är i regeringens budget 52,1 miljoner, och vi sverigedemokrater höjer det med 2,5 miljoner extra till 54,6 miljoner.

Det finns dock annat som regeringen gärna satsar pengar på nu under krisen. 3 ½ miljon vill man lägga på att utveckla tjänsten Money from Sweden. Att prioritera tjänster för att skicka pengar utomlands framför att hjälpa människor i Sverige som hamnat i tvist är för mig en mycket märklig prioritering. Denna tjänst är i högsta grad värd att ifrågasätta nyttan med över huvud taget. Vem använder den? Vad är det för pengar som förmedlas? Och vem är den slutliga mottagaren? Vi vet nästan ingenting om det.

Självklart finns det en stor mängd invandrare i Sverige som säkert kan ha behov av att skicka pengar till och från släktingar och vänner i andra länder. Men är det verkligen en statlig angelägenhet som alla skattebetalare i Sverige ska vara med och bidra till? Jag tycker inte det. Det är slöseri med resurser att svenska skattemedel ska användas för att hjälpa till att slussa ut pengar från Sverige. Skattemedel ska användas för våra gemensamma intressen och för att bekosta vår gemensamma välfärd.

Money from Sweden är definitivt en felsatsning ur alla aspekter. Även om 3 ½ miljon inte är någon stor satsning i den budget som vi nu debatterar är det pengar som läggs på något som är direkt skadligt för landet i stort. Denna typ av budgetsjälvskadebeteende bör vi eftersträva att eliminera. I dessa tider, då vi verkligen behöver prioritera vårt eget samhälle, är det om möjligt ännu mer fel.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till vår reservation 1.

Anf. 118 Ola Johansson (C)

Fru talman! Det var inte min avsikt att begära replik på Mikael Eskilandersson. Men då han nappade på mitt bete om att diskutera stöd till resebranschen kunde jag inte låta bli.

Det är riktigt att Centerpartiet valde att inte backa upp utskottsinitiativet om ett tillkännagivande om en fond för resebranschen att låna pengar från. Centerpartiet är ett budgetförhandlande parti. Vi tar ansvar för Sveriges ekonomi. Vi väljer att inte stödja förslag som har en kraftfull budgetpåverkan. Det skulle vara fullständigt fel utifrån vår position som ett parti som har förtroende att förhandla fram stödåtgärder till företagen. Jag nämnde flera av dem: omsättningsstödet, korttidspermitteringarna och andra åtgärder som har varit bra för näringslivet. Där har Sverigedemokraterna inte bidragit i speciellt stor utsträckning.

Den politik som Mikael och även Moderaterna har företrätt här saknar trovärdighet eftersom man framför förslagen men sedan inte har täckning för dem i den egna budgeten. Det skulle vara intressant att se Mikael Eskilandersson redogöra för på vilken rad i Sverigedemokraternas skuggbudget stöd till resebranschen nämns.

Anf. 119 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! När det gäller resebranschen är väl det mest intressanta att det fortfarande inte finns någon lösning över huvud taget. Det har egentligen inte kommit någon form av universallösning som har riktat in sig på resebranschen. I princip alla stöd har varit riktade till något annat.

En fond för resebranschen skulle vara självfinansierande. Det är klart att den går att lägga in i en budget. Men för att man över huvud taget ska börja fundera på att budgetera för den krävs det att det till att börja med finns en majoritet för att införa en sådan fond. Vi skulle gärna se en sådan fond på sikt. Men vi har inte ens utrett vad den skulle komma att kosta. Den kostnad vi har fått uppgift om är en uppskattning från resebranschen själva. Jag skulle gärna först se en utredning av vad den egentliga kostnaden skulle vara och hur den kan finansieras.

Precis som vi sa när detta debatterades i utskottet kan fonden bekostas på flera sätt. Personligen har jag inga som helst problem med att ta en del av den budget som har byggts upp inom Allmänna arvsfonden. Där har byggts upp ett ganska stort kapital. Jag ser inte riktigt varför man ska hålla på och bygga upp det. Det skulle vara en möjlig finansiering. Då behöver vi inte prata om att den tvunget ska finnas på en rad i en budget.

Den stora frågan är däremot hur man löser situationen på sikt. Borde vi inte införa en fond? Man kan börja med att betala in till den nu, för de kommande resorna, så att vi åtminstone på sikt bygger upp en fond. På något sätt måste det lösas. Vi tycker att en fond, liknande den som finns i Danmark, skulle vara en bra lösning.

Anf. 120 Ola Johansson (C)

Fru talman! Det är känt för mig hur en sådan fond skulle kunna vara konstruerad. Det förefaller även att vara känt för Mikael Eskilandersson. Men min poäng är att oavsett om det är ett lån - något som ska betalas ut för att sedan återbetalas - är det något som behöver finnas med i en budget. Man måste avsätta pengar för fonden. Om det inte är gjort i en skuggbudget faller förslag som detta platt. Om man den ena veckan har pläderat för ett förslag och två veckor senare har tagit bort finansieringen av förslaget när man presenterar sin budget finns det ingen seriositet när man föreslår något sådant. Det blir som att använda samma pengar om och om igen.

Om man måste basera sin budget på att en utredning tillsätts förstår jag att det är svårt för Sverigedemokraterna att klämma fram en budget.

Anf. 121 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Precis som jag sa finns det olika sätt att finansiera en sådan fond. Frågan är framför allt om man på sikt vill ha en fond, och det vill vi. I så fall kan man börja med en fond där man låter resebolagen själva betala in till den genom kommande resor. Som det är nu har vi över huvud taget ingen lösning. Vad jag har förstått har inte heller Centerpartiet någon lösning på situationen.

Som det ser ut nu har resebranschen bara att hoppas på att överleva och att det snart kommer ett vaccin så att man kan börja sälja resor igen. För de allra flesta resebolag är det dock ganska krisartat, och det behövs mer stöd.

Anf. 122 Jon Thorbjörnson (V)

Fru talman! Konsumentpolitiken är ett område som ligger oss alla nära. Alla är vi konsumenter. Under ett år gör vi mängder av val när vi handlar varor och tjänster. Det är svårt att komma runt att göra inköp. Men det blir allt svårare och mer komplicerat att vara konsument. Mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade finansiella tjänster och en global marknad innebär ökade möjligheter men ställer också konsumenterna inför stora utmaningar.

Trots att det finns ett omfattande konsumentskydd är konsumenterna oftast i underläge både vad gäller val av produkter och vid tvister. Avancerade metoder används för att få oss människor att konsumera mer och så mycket som möjligt. Dagligen översköljs vi av reklam där vi uppmanas att konsumera mer av varor och tjänster. Marknadsföringen är ofta mycket aggressiv och vänder sig inte sällan till grupper av konsumenter som redan är ekonomiskt utsatta.

Fru talman! Det behövs därför en bra konsumentpolitik för alla. I Vänsterpartiets budgetmotion presenteras omfattande satsningar på välfärden och ett reformerat skattesystem. Detta gör vi i syfte att öka jämlikheten genom omfördelning och skapa förutsättningar att lyckas med en grön omställning. Där ingår även satsningar på konsumentområdet. Jag hade önskat att i debatten ha fått höra om fler satsningar från andra partier.

Fru talman! Vi vill satsa på att utöka konsumentvägledningen i hela Sverige. Vi vill att en lokal konsumentvägledning ska finnas i varje kommun. Eftersom det inte är obligatoriskt för kommunerna att ha konsumentvägledning vill vi satsa 75 miljoner för att göra denna hjälp tillgänglig i hela landet.

Konsumentverket har under många år kartlagt kommunernas konsumentvägledning. Under flera år har kommunerna stegvis skurit ned på sin vägledning, och det är en trend som vi måste bryta. Flera kommuner erbjuder någon form av konsumentvägledning, men tyvärr är denna många gånger alltför bristfällig. Enligt Sveriges Konsumenter har 87 av landets kommuner över huvud taget ingen konsumentvägledning. Det innebär att över 1 miljon människor - 1 miljon konsumenter - har mycket svårt att få hjälp och stöd när det behövs. Och hjälp behövs.

Ärendena hos Allmänna reklamationsnämnden blir fler och fler. Ökningen har stadigt gått uppåt och har fortsatt även under 2020. Därför vill vi även ge extra resurser till ARN, närmare bestämt 3 miljoner extra, för att ärenden inte ska hamna i kö.

Fru talman! Vi spenderar mycket pengar på varor och tjänster. Bland annat lägger vi mångmiljonbelopp på hantverkstjänster. Det händer att det blir fel, att man inte är överens eller att man blir lurad. Den lokala konsumentvägledaren kan ge hjälp och stöd när något inte blir som man tänkt. De har möjlighet att följa upp ärenden med de konsumenter som behöver hjälp. En del ärenden kräver många återkopplingar. Då är det bra att kunna få möta en och samma konsumentvägledare.

De kan även ge stöd i ärenden som ska till Allmänna reklamationsnämnden. En del ärenden behöver inte ens hamna där om konsumentvägledarna får möjlighet att hjälpa till att medla i förväg. Man sparar dessutom resurser hos ARN om ärendena är ordentligt förberedda när de kommer dit. Detta kan den lokala konsumentvägledningen hjälpa till med.

Vi ska inte glömma bort det förebyggande arbetet. Den lokala vägledningen kan nå ut på bred front, jobba med lokal anknytning och samarbeta med skolorna. Konsumenter kan informeras och göras uppmärksamma på de fallgropar och problem som finns på konsumentområdet. Med goda kunskaper om vad som gäller och vart man ska vända sig för att få stöd och hjälp kan vi stärka konsumenternas makt och inflytande i samhället.

Fru talman! Vi vill också att stödet till civilsamhällets organisationer ska återställas. De har en viktig funktion när det gäller att nå så många som möjligt av Sveriges konsumenter. De ideella organisationerna kan främja trygg och hållbar konsumtion genom sin kunskap och sina nätverk och med konsumenter i alla grupper. De kan stötta konsumenterna och förebygga problemen.

Ideella organisationer kan till skillnad från myndigheterna agera snabbt, utmana, trycka på och vara lite djärva. Ideella organisationer har stor möjlighet att vara en motkraft och skapa motbilder mot reklam och konsumtionsmönster som motverkar en hållbar utveckling. Civilsamhället har otaliga gånger visat att man med små medel kan nå mycket stora resultat.

Det gäller ingen gigantisk summa: 4 miljoner. Men den är nog så viktig. I dessa spenderbudgetar borde en sådan post inte vara särskilt svår att klämma in. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att de kan fortsätta med sin verksamhet, och vi har därför lagt in dessa pengar i vår budget, och det med glädje.

Fru talman! Konsumenter finns överallt i Sverige. Alla ska kunna få samma hjälp var de än bor. Jämlik service och kunniga konsumenter är vad vi i Vänsterpartiet vill satsa på.

(Applåder)

Anf. 123 Anne-Li Sjölund (C)

Fru talman! Det behöver bli tryggare för privatpersoner att köpa begagnade varor. Man ska våga handla saker som redan är använda utan att behöva vara orolig, exempelvis för att garantin inte ska gälla även om varan nästan är ny.

En annan orimlighet i dag är att bilar kan vara skyldiga pengar. Kontentan kan alltså bli, fru talman, att bilen är skyldig pengar, inte den som äger bilen när skulden uppkommer. Visst är det hårdraget, men i praktiken är det en realitet. Även om det är möjligt att kontrollera fordonets skulder via Transportstyrelsens hemsida eller myndighetens röststyrda kundtjänst kan varken Transportstyrelsen eller Kronofogden lämna en fullständigt uppdaterad bild över alla utfärdade skulder som finns för ett visst fordon.

Detta beror på att det tar tid innan skulder uppdateras eller registreras i vägtrafikregistret. Köparen riskerar därmed att få överta skulder eller att få fordonet beslagtaget av Kronofogden. Försäljning av begagnade bilar är tyvärr ett område som utnyttjas för bedrägerier. Centerpartiet anser därför att det behövs en översyn av det regelverk som reglerar dessa affärer.

Fru talman! Låt mig gå in på nästan nya grejer. Här är lagstiftningen också bak och fram. Det som känns självklart - att en varas garanti gäller under en viss tid - är i dag en sanning med modifikation. Garantin eller rätten att reklamera gäller bara om varan inte har sålts vidare. En ny ägare till en nästan ny tv blir alltså utan möjlighet att reklamera, även om tv:n bara är ett par veckor gammal.

Fru talman! Här behövs en ordning där garanti och rätten att reklamera följer med varan. För att stödja återanvändning och vidareförsäljning av produkter som den enskilde inte längre behöver samt för att förenkla för den som köper en begagnad sak vill vi också att reklamationsrätten följer varan i stället för att stanna vid den ursprungliga köparen. På samma sätt bör även den som köper en begagnad vara kunna reklamera tjänster, exempelvis reparations- eller renoveringstjänster som utförts på varan.

Ju längre en vara håller, desto bättre för miljön. Ett starkt konsumentskydd skapar incitament för tillverkare att producera varor som håller längre. Centerpartiet vill därför utöka den lagstadgade konsumenträtten för produkter så att företag har bevisbördan i ett år i stället för dagens sex månader.

De nyss nämnda frågorna är viktiga för att uppnå det konsumentpolitiska målet att konsumentmarknader ska vara väl fungerande och bidra till en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion. Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)