Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Anf. 1 Christer Nylander (L)

Fru talman! De närmaste fem åren ska Kina flytta fram positionerna på filmens område. Det görs stora satsningar, och man räknar med att 50 av de filmer som görs de närmaste fem åren ska komma upp i toppen av världens mest påkostade filmer. Målet med den nya femårsplanen är att stärka Kinas kulturella makt. Partiet ska ta ledningen över filmen. Filmproducenter förväntas ta fram mästerverk som speglar kinesiska värderingar och kinesisk estetik, och de ska frammana kärlek och respekt för landet. Den kinesiska ledningen har förstått kulturens makt.

Fru talman! När man bygger en väg eller järnväg styr man över människors resande. Det är större chans att man kör bilen på vägen än att man kör ut i det fria, som tur är. På samma sätt är det med den intellektuella infrastrukturen. Om det bara finns filmer, böcker, tidningar, konst och teater som berättar ett och samma perspektiv eller som har en och samma politiska tendens ökar risken för att alla tänker åt det hållet i stället för att tänka ut i det fria.

Det kinesiska exemplet är såklart extremt, men det är ingen slump att auktoritära ledare i alla tider har intresserat sig för kultur, medier och civilsamhälle. De områden som behandlas av kulturutskottet i detta betänkande är i själva verket de som ofta angrips först när länder går från att vara demokratier till att bli icke-demokratier. Medier, kultur och civilsamhälle står högst upp på den lista över områden som forskare pekar ut som dem som auktoritära ledare börjar intressera sig för när de tar de första stegen mot en avdemokratisering.

Vi ser det i vår närhet, och Sverige är inte vaccinerat. Det är därför Liberalerna är så engagerade för kulturens frihet, och det är därför vi slår vakt om ett rikt och fritt föreningsliv. Idrottens och civilsamhällets egenvärde måste säkras. Varje tendens till politisk styrning av idrott, kultur, folkbildning och civilsamhälle måste bekämpas, oavsett varifrån hotet kommer. Det är också därför Liberalerna betonar bildning. Det är genom att stärka sin förmåga att se olika perspektiv, förstå sig själv och andra och tänka självständigt och fördjupat som människan kan forma sitt eget liv och välja sin egen väg.

Fru talman! När pandemin så småningom har släppt sitt grepp om landet och vi åter försiktigt börjar öppna upp kommer vi att se att behoven av offentligt stöd är fortsatt mycket stora. En hel del har hänt under pandemin som kommer att sätta spår under lång tid framöver, kanske för alltid. Redan före pandemin var flera delar av svenskt kulturliv underfinansierade.

En av de slutsatser som vi som land bör dra är att det blir rätt fattigt när konserter ställs in, författare inte kan träffa sin publik, biosalonger och konserthus släcker lamporna och museer stänger entrédörren. Förhoppningsvis ser vi som en effekt av detta ett ökat intresse av att växa som människa och fördjupa sig bortom de rena materiella strävandena.

Fru talman! Med denna budget kommer ett fortsatt ambitiöst krisstöd för kulturen och idrotten. Det är bra. Det kommer viktiga produktionsincitament för filmen. Det är bra. Det kommer fortsatta satsningar på läsning. Det är bra. Det kommer mycket annat där Liberalerna delar regeringens bedömningar och prioriteringar.

Under några år har vi förhandlat budgeten med regeringen, den dåvarande ska tilläggas. Så har inte skett i år, men mycket av det som nu görs håller Liberalerna med om och ställer upp på. Vi har dock en liten avvikelse. Vi har en annan syn på arbetsmarknadspolitik och något snålare uppräkning av myndigheternas anslag, vilket får konsekvenser även på detta utgiftsområde.

Fru talman! Jag vill passa på att tacka förra kulturministern Amanda Lind för ett gott samarbete, inte minst i frågor som rört budget och pandemi. Det har varit en mycket speciell period, och jag tror att de flesta ändå håller med om att när det gällt att hantera pandemins ekonomiska konsekvenser för kulturen och idrotten har Lind lyckats leverera. Tack för samarbetet kring detta!

Jag vill också särskilt tacka för samarbetet kring läsfrämjande. En viktig punkt i januariavtalet var att genomföra Läsdelegationens förslag. Vi nådde i mål, och i denna budget ser man flera konkreta punkter i strategin för detta.

Litteraturen är en unik källa till kunskap, förståelse och fördjupning. I en tid av blixtsnabba förändringar och ytlighet erbjuder boken en fristad för eftertanke, fördjupning och stillhet. Läsning och litteratur måste även fortsättningsvis ha hög prioritet inom kulturpolitiken.

Fru talman! Jag vill välkomna den nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter. Hon har en enormt viktig uppgift framför sig. Hon ska dels slå vakt om friheten och genomföra frihetsreformer, dels se till att det blir en återstart, återuppbyggnad och en långsiktig kraft inom kultur, idrott och civilsamhälle. För att lyckas krävs nära samarbete med riksdagen, för denna regering mycket mer så än för den förra regeringen eftersom man har ett svagare mandatstöd i riksdagen. Jag ser fram emot samarbetet.

Att regeringen behöver söka stöd i riksdagen visar inte minst detta betänkande där ett budgetförslag från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vann gehör, vilket därmed påverkar och får konsekvenser för kulturbudgeten. Det är visserligen inga stora avvikelser. Jag tycker att det finns bra avvikelser. Jag välkomnar till exempel insatser för att stärka scouterna. Det är något som också Liberalerna hade med i sin alternativa budget.

Fru talman! Under pandemin har statens budget för kultur och idrott ökat kraftigt. Min bedömning är att det kommer att behöva förbli så under lång tid. Vi behöver en rekordhög nivå ett bra tag till. Dels vet vi inte hur pandemin utvecklas, dels ser vi ännu inte konsekvenserna av pandemin fullt ut. Det behövs återstarter, och det behövs ett långsiktigt löfte från regering och riksdag men också från kommuner och regioner om att man även i fortsättningen har en hög ambition för det offentliga stödet men också att man är beredd att pröva nya finansieringsmöjligheter och släppa in privat kapital på bättre villkor.

Man får konstatera att musiklivet är särskilt utsatt. Konserter har ställts in, arrangörsled har utarmats och musiker har tvingats skola om sig till nya yrken. Regeringen bör ganska snart ta initiativ till en översyn och genomlysning av musikens ekosystem. I detta sammanhang får man naturligtvis inte glömma folkbildningens avgörande roll för det svenska musiklivet.

Pandemin har med stor sannolikhet också förändrat förutsättningarna för att bryta sociala arv. Kulturvanor går i arv, och ett barn som växer upp i en familj och ett sammanhang där man inte läser böcker får ett kulturellt mindre rikt liv än den som växer upp med böcker.

Detta är en ganska svår sak att göra någonting åt. Trots många politiska insatser på olika nivåer är det fortfarande så att det är stora skillnader mellan kommuner, mellan skolor och mellan klassrum i det som görs. Ofta är man beroende av att det på en skola finns enskilda eldsjälar som ser till att eleverna möter kultur tidigt och får en strukturerad kontakt. Där bör regeringen också återkomma med förslag. Vi behöver en strukturerad dialog mellan staten, kommunerna och regionerna för att få ordning och reda på hur fler barn ska möta kultur tidigt i skolan.

Fru talman! För att avsluta där jag började: När auktoritära ledare i vår omvärld försöker tämja kulturen, styra civilsamhället och använda stora idrottsarrangemang för att göra reklam för sina styren måste Sveriges väg vara en annan, den motsatta. Vi ska slå vakt om friheten, stärka den konstnärliga friheten och förlänga avståndet mellan politiken och kulturen, det som vi ibland kallar för en armlängds avstånd. Det måste bli en ännu längre arm som mäter det avståndet.

Vi ska stärka idrottens föreningar och slå vakt om deras egenvärde. Vi ska värna civilsamhället. Vi ska slå vakt om public services självständighet och skapa goda villkor för fria medier. Det vinner man på i längden. Frihet vinner i längden. I länder där politiska ledare i sin strävan att få alla att tänka rätt likriktar kultur och styr medier kommer ofriheten snart att kväva kreativiteten. I en värld där vi behöver mer av kreativitet är friheten alltid vinnare på lång sikt.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nina Lundström (L).

Anf. 2 Lawen Redar (S)

Fru talman! Den erkände belarusiske poeten Dmitrij Strotsev har skrivit en dikt per dag sedan presidentvalet i Belarus den 9 augusti 2020. Han publicerar dikterna på Facebook. Några av de mest kända raderna har skanderats i de historiska protesterna mot diktaturen. När Strotsev för bara några veckor sedan fick motta Svenska PEN:s Tucholskypris läste han några av motståndsdikterna. Samlingen Belarus omkullkastat handlar om det gångna året - om tiden som frihetsberövad, om hoppet som förvandlats till ensamhet och om en värld där ingen hjälp finns att tillgå, men också om den så kallade vardagen, om de stilla stunderna av lugn mitt inne i krigstillståndets kaos.

I Belarus sitter hundratals journalister och författare fängslade. Medier förvägras ackreditering, och kameror blir beslagtagna. Konstpalatset i Minsk har förvandlats till en vittnesplats med fotografier tagna på demonstranter som blivit utsatta för militärens våld. Samtidskonstnärerna dokumenterar detta och kallar övergreppen för "regimens konst". Men i poesins värld kallar de honom draken. Och med drakar går det inte att tala, skriver Strotsev i sina dikter. Man måste därför finna ett nytt språk, bortom de auktoritära ideologierna, ett språk som talar till människan, så att samhällets mål blir människan.

Fru talman! Situationen i Belarus kan kännas avlägsen. Men på prisutdelningen på Bonniers Konsthall för några veckor sedan fick vi en påminnelse om hur nära vi egentligen är. Det är närmare från Stockholm till Minsk än vad det är till Haparanda. Närheten är kanske den påminnelse vi behöver för att slå vakt om det fria ordets betydelse, yttrandefriheten, demokratin och kulturens roll i samhället. För belarusierna blir deras närhet till oss påminnelsen om den frihet som de kämpar för varje dag.

Fru talman! Det gångna året påvisar en dyster utveckling vad gäller det fria ordet i vår omvärld. Hoten mot demokratin kommer inte bara från auktoritära regimer som strävar efter kulturell likriktning, utan även från ett digitalt informationsklimat som spätt på hat och extremism.

Maria Ressa, journalist och mottagare av Nobels fredspris, har redogjort för vilken skada onlineplattformen Facebook åsamkat hennes hemland Filippinerna. I en intervju i boken Internet är trasigt av författarna Karin Pettersson och Martin Gelin säger hon att presidenten Rodrigo Duterte använt plattformen för att organisera trollarméer som systematiskt trakasserar journalister och hetsar till våld. Hon säger i boken: "De sitter där borta i Silicon Valley och ser inte att deras verksamhet gör att människor mister livet."

Fru talman! Medan poeten Dmitrij Strotsev får spridning för sina ord på Facebook får journalisten Maria Ressa sitt liv hotat. Med den dominerande ställning som onlineplattformarna har fått behövs nya regelverk och i Sverige en ny kulturpolitik. Det kan inte längre vara möjligt att vår kulturpolitik ska föras utan någon som helst analys av eller utgångspunkt i globaliseringens eller digitaliseringens effekter på området.

I Sverige handlar det här bland annat om annonsintäktsmarknaden, som gör det svårt att försörja lokal journalistik, streamingtjänster som har låga ersättningsnivåer till konst- och kulturskapare, fastän hela affärsmodellen bygger på deras verk, en rejäl uppgradering av upphovsrätten i den digitala eran och onlineplattformar som måste förhålla sig till svensk lagstiftning. Jag ser mycket fram emot den socialdemokratiska kulturministerns agenda på området, och jag vill välkomna henne varmt till arbetet. Jag tror dessutom att vi kommer att ha väldigt roligt ihop.

Fru talman! Det gångna året präglas inte bara av en tillbakagång vad gäller yttrandefriheten och det fria ordet utan främst av pandemibekämpningen, som har inneburit restriktioner och deltagarbegränsningar i över ett år. Samtliga nöjes, fritids- och kulturbranscher i den kommersiella sektorn minskade sin omsättning. Konst- och kulturskapare som är helt beroende av intäkter från såväl offentliga aktörer som näringsverksamhet har varit särskilt drabbade. Utskottet har haft en väldigt viktig roll för att driva på för kulturkrisstöd som har gått till konst- och kulturskapare i hela landet, men även till idrottsrörelsen och civilsamhället.

Jag vill liksom föregående talare tacka avgående kulturministern Amanda Lind för hennes insatser, inte minst under pandemin. Men jag vill även tacka utskottets ledamöter för att under den här tiden ha agerat väldigt samarbetsinriktat. Jag vill såklart också tacka myndigheterna för en snabb hantering av tusentals ansökningar.

Krisstöden har haft en avgörande betydelse för att kulturverksamheter har kunnat överleva, att konst- och kulturskapare har kunnat försörja sig under den här tiden och att den kulturella infrastrukturen i vårt land har kunnat upprätthållas. Samtidigt som det går att redogöra för dessa insatser betyder det inte att vi inte har utmaningar. Pandemin och dess skadeverkningar är verkligen långt ifrån över. Titt som tätt kommer nu olika förslag på hantering av hur vi ska agera i den nuvarande pandemin.

Fru talman! Föremålet för dagens debatt är kulturbudgeten för det kommande året. Vi i Socialdemokraterna och Miljöpartiet tar vår utgångspunkt i behovet av återstartsstimulanser för att säkra produktioner, arbetstillfällen och kompetens inom kultursektorn. Det här är faktiskt den största kulturbudget som har lagts på riksdagens bord. Vi är väldigt stolta över det arbete som ligger bakom.

Jag ska nämna några av de prioriteringar vi gör. Idrottsrörelsen får ytterligare förstärkningar om 400 miljoner i budgeten. Vi utvecklar folkbildningen genom fler folkhögskoleplatser. Vi stärker civilsamhället genom att snart presentera en proposition om att införa demokrativillkor för statsbidrag. Vi har även valt att prioritera kulturlivets internationalisering genom att stärka det internationella utbytet för svenska konst- och kulturskapare med syftet att de ska bredda sitt geografiska verksamhetsområde, stärka sitt skapande, nå en större marknad och därmed öka sina arbetstillfällen. Ur ett export- och investeringsperspektiv utgör de kulturella och kreativa näringarna en viktig del av Sverige som ett kreativt och innovativt land.

En fråga som jag särskilt vill betona är att det är en bristande måluppfyllelse det här året gällande allas rätt till delaktighet och tillgång till kultur. Därför ökar vi nu den permanenta satsningen på samverkansmodellen för ökad kulturell verksamhet inom regionerna. Vi inför en ny reform för digitalisering av kulturarvet, förlänger satsningen Stärkta bibliotek och inför filmproduktionsincitament för svenska filminspelningar. Vi avsätter även medel för att förstärka stödet till de nationella minoritetsspråken och de nationella minoriteternas kultur.

Fru talman! Det kan bli så att jag nu förlänger talartiden, vilket jag ber om ursäkt för. Jag vill ändå reflektera lite över de väldigt många samtal jag fått den senaste veckan från oroade företrädare för scenkonsten, folkbildningen och civilsamhället som undrar om Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas gemensamma förslag till kulturbudget innebär en realisering av de förslag som finns i de enskilda partiernas motioner.

Jag har kunnat förmedla att det som nu föreslås egentligen är en socialdemokratisk och miljöpartistisk ursprungsbudget till kultur. Annars skulle en sammanslagning av Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budgetar innebära att partierna har gjort en kovändning i fråga om fri entré på statliga museer, kulturskolan, stärkt internationellt utbyte, insatser för konstnärers sociala villkor, synen på folkbildningen och inte minst fristadsprogrammet för förföljda konst- och kulturskapare.

Dessvärre, fru talman, misstänker jag att det inte är fallet. Vi ser i numera dessvärre ganska vanlig ordning ett kortsiktigt strategiskt politiskt oppositionsspel som begränsar förutsättningarna för oss att arbeta långsiktigt nu i en tid när vi verkligen behöver göra det.

Att oppositionens kulturbudget näst intill är identisk med ursprungsförslaget ändrar inte vår uppfattning. Vi är oroade inför den inriktning man har visat, inte minst vad gäller folkbildningen. Vi har en socialdemokratisk talare som ska gå in närmare på detta sedan. Mitt intryck är dessutom att man i stora delar av kulturlivet, när man hör av sig på det här sättet, delar samma farhåga för ett sådant inflytande över kulturbudgeten.

Avslutningsvis, fru talman, har vi socialdemokrater inte deltagit i beslutet om budgeten, och därför kommer jag inte att yrka något i dagens debatt. Men jag beklagar att de satsningar som är otroligt viktiga för kulturens område sker på bekostnad av oerhört viktiga insatser för klimatet och investeringsstödet för billiga hyresrätter. Det beräknas att 23 000 bostäder inte kan byggas i Sverige med anledning av rådande budget, och det gäller också flera insatser som skulle behövas just nu.

Som det ser ut på kulturområdet har vi nu en kraftfull budget. Det gläder mig att man kan fortsätta att regera på det. Det betyder att kulturen som sådan kommer att kunna stärkas det kommande året.

(Applåder)

Anf. 3 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Vi moderater rekordsatsar på kulturen och idrotten i den borgerliga statsbudget som vann över regeringens budgetproposition. Ni minns voteringen i förra veckan under superonsdagen, när så mycket annat också hände.

Totalt handlar det om 45 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår. Årligen satsar vi 25 miljoner kronor mer för insatser mot äldres ensamhet och 20 miljoner kronor till de av regeringen förbisedda scouterna för att stärka och utveckla barn- och ungdomsverksamheten i pandemins spår. Det är viktiga medel för insatser som kommer att göra skillnad för såväl barn som äldre. Det gäller speciellt efter en pandemi som har slagit särskilt mot dessa grupper i form av stillasittande, minskat föreningsdeltagande och isolering.

Fru talman! I tisdags tillträdde den nygamla socialdemokratiska regeringen, eller kanske mer ärligt sagt en expeditionsministär fram till nästa val. I denna ministär finns en ny kulturminister som kommer att få styra på oppositionsbudgeten. Det är en bättre budget än den som föreslogs i budgetpropositionen av Socialdemokraterna.

Men Socialdemokraterna och gruppledaren i kulturutskottet Lawen Redar står inte bakom den förbättrade budgeten. Min fråga blir naturligtvis: Varför stöder inte Socialdemokraterna de satsningar som nu förbättrar kulturbudgeten i det vi kallar för utgiftsområde 17?

Anf. 4 Lawen Redar (S)

Fru talman! Tack, Viktor Wärnick, för frågeställningen!

Nu deltar vi inte i beslutet. Vi har inte ett alternativt budgetförslag. Vi menar att det är en budget som i mångt och mycket tar sitt ursprung från den budget som lades fram av Socialdemokraterna och Miljöpartiet i dåvarande regeringsställning. Det visar sig också.

Om man tittar på de enskilda motioner som Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna har lagt fram kan man redogöra för några saker. Jag vill ge några exempel.

I Kristdemokraternas enskilda budgetmotion sänker de anslagen till allmän kulturverksamhet med 390 miljoner, teater, dans och musik med 91 miljoner, fria konstutövares verksamheter med 195 miljoner och ersättningar till konstnärer med 178 miljoner.

I Viktor Wärnicks eget partis ursprungsförslag vill de återinföra avgifter på statliga museer, minus 67 miljoner. De vill också ta bort den anslagsnivå som just nu råder för folkbildningen med minus 138 miljoner.

Om man tittar på det tredje partiet som finns med i underlaget, Sverigedemokraterna, kan man se att de i sitt förslag drar bort 1 miljard vad gäller folkbildningen. De vill inte satsa på integrationsfrämjande insatser. De vill frysa bidrag till trossamfund. De vill minska det generella filmstödet med över 150 miljoner.

Fru talman! Det som egentligen föreslås här är Socialdemokraternas och Miljöpartiets ursprungsförslag till kulturbudget. Det är därmed mitt svar.

(Applåder)

Anf. 5 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! I voteringen förra veckan röstade Socialdemokraterna nej till den budget som nu ligger på bordet. Det vi har nu är att dela ut anslagen. Ni har de facto röstat nej till de extra 45 miljoner kronorna. Det kommer Lawen Redar inte undan trots retoriken.

Det vi hör är att det är så hemskt det som sker med budgeten i allmänhet. Men på kulturområdet i utgiftsområde 17 är det en förstärkning på 45 miljoner kronor årligen framåt. Det vi gemensamt i oppositionen har kommit fram till är just detta. Det är en historiskt stor kulturbudget, och större än den regeringen föreslog.

Det här misstänkliggörandet är något slags valtaktik från Socialdemokraternas sida. Facit ligger på riksdagens bord. Vi rekordsatsar på kulturbudgeten, och det är också vad vi kommer att rösta igenom här i dag.

Min fråga kvarstår: Varför röstar man nej till detta, denna rekordsatsning och denna utökade del till scouterna och insatser mot äldres ensamhet?

Anf. 6 Lawen Redar (S)

Fru talman! Tack, Viktor Wärnick, för den här debatten!

Vi socialdemokrater har generellt ingenting emot särskilda satsningar till scoutverksamheter eller kulturverksamhet för äldre. Det tycker vi generellt är bra satsningar.

Nu finns inte möjligheten för ett ytterligare replikskifte. Men det jag däremot tycker är intressant är om man har ändrat uppfattning om fri entré på statliga museer, den uppfattning som man har stått och agiterat för under de senaste åren. I den här budgeten godtar man det.

Det man nu har lagt fram är egentligen våra insatser, Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma förslag till kulturåtgärder som behövs vid en återstart. De ursprungsförslag som vi har stridit för under denna mandatperiod finns också med. Det är därför upp till Moderaterna att redogöra för hur man egentligen tycker och tänker vad gäller folkbildningen och reformen med fri entré.

Sedan har vi också Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som frångår sina ursprungsförslag i budgetmotionerna och i samarbetet därför lägger fram någonting som påminner väldigt mycket om socialdemokratisk och miljöpartistisk kulturagenda. Vi tackar och bockar för detta!

(Applåder)

Anf. 7 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Kulturen och konsten har ett egenvärde. Den ger oss verktyg att utforska vilka vi är som människor men också i vilket sammanhang vi befinner oss. Kulturen och konsten är även en utmärkt väg till social inkludering, för att bryta utanförskap och förbättra integrationen och för att bidra till ett Sverige som håller ihop.

Trots dessa fantastiska effekter måste kulturpolitiker och kulturpolitiken strikt hålla en armlängds avstånd till kulturen och konsten och inte frestas att styra innehåll och utövning för att uppnå i och för sig vällovliga mål. Där brister dock den svenska kulturpolitiken i dag. Klåfingrigheten är här och nu och inte något avlägset hot, som vissa till vänster i politiken vill göra gällande.

Den 10 juni i år presenterade Myndigheten för kulturanalys rapporten Så fri är konsten. Den är en skrämmande läsning om hur det offentliga på olika sätt styr kulturen och konsten på ett sätt som bör föranleda skarp reaktion och ordentlig förnyelse i kulturpolitiken.

Den fria konsten och kulturen är bärande delar i vår demokrati och behöver försvaras varje dag. Varje tendens till direkt och indirekt styrning av dessa måste stävjas. Principen om armlängds avstånd får inte bara vara en tom plattityd i högtidstalen. Principen måste även upprätthållas i det dagliga arbetet i kommuner och regioner men framför allt på Kulturdepartementet och hos de statliga myndigheterna.

Med beaktande av den aktuella rapporten kan man konstatera att bland annat den statliga bidragsgivningen inkräktar på den konstnärliga friheten på flera problematiska sätt. Frågor som ställs i ansökningsblanketter har styrt konstnärer att utforma sitt arbete till idé och innehåll på visst sätt för att blidka exempelvis Kulturrådet och Filminstitutet inför utbetalning av statliga medel.

Rapporten visar också genom en enkät att närmare hälften av de svarande konstnärerna och kulturskaparna någon gång anpassat sitt konstnärliga innehåll utan att det enligt dem själva har höjt den konstnärliga kvaliteten i syfte att öka möjligheterna att tilldelas bidrag. En armlängds avstånd i retoriken har blivit ett pekfinger i praktiken.

Fru talman! Det är helt oacceptabelt att det ser ut på det här sättet och att svensk kulturpolitik tillåts bli ett instrument för socialdemokrater och miljöpartister i ett försök att styra samhällsutvecklingen. Mycket kan riksdagen besluta om, genom exempelvis beredning och beslut i utgiftsområdesärenden som detta, men vad gäller armlängdsavståndsprincipen och upprätthållandet av denna vilar ett tungt ansvar på regeringen och dess myndigheter.

En ny moderatledd regering efter valet i höst kommer att behöva ta tag i detta. Kulturpolitikens huvuduppgift måste vara att ge förutsättningar för att mer konst och kultur skapas och att mer konst och kultur kan möta en publik, både fysiskt och digitalt. Men innehållet ska politiken hålla sig borta ifrån - med en armlängds avstånd.

Fru talman! Kultursektorn har lidit svårt under pandemin. Vi moderater har tagit ett stort ansvar under de senaste årens krishantering genom att samla oppositionspartierna i denna kammare för att driva på regeringen och fatta brådskande och viktiga beslut.

Så var till exempel fallet gällande stödet till enskilda näringsidkare, vilket många inom kulturbranschen faktiskt är. Det är ett stöd som vi moderater föreslog i början av pandemin, våren 2020, men som regeringen återkom med förslag om först under förra vintern.

Det handlade till exempel också om evenemangsstödet, som ju innebär att kultur- och idrottsevenemang tack vare ett moderat förslag nu har garantier för täckning av 70 procent av kostnaderna om pandemiutvecklingen har satt stopp eller kommer att sätta stopp för evenemanget och gör att man måste ställa in. Stöd till kommuner och regioner, korttidspermitteringar, omställningsstöd, nedstängningsstöd om pandemilagen används - listan kan göras lång där regeringen har släpat fötterna efter sig och kommit till skott först efter moderata initiativ.

Vi är samlingspartiet i svensk politik, och vi kan tala med alla riksdagens partier för att få någonting gjort. Det har vi också gjort under hela coronakrisen.

Fru talman! Medan den rödgröna sidan, socialdemokrater, centerpartister, miljöpartister och vänsterpartister, mest har utställt hotelser mot varandra om vad som händer om vissa av dem pratar med några andra av dem har vi moderater nu också, tillsammans med den övriga oppositionen, förhandlat fram en statsbudget som vi har fått majoritet för i Sveriges riksdag.

Vi får saker gjorda genom att fokusera på samhällsproblem i stället för att, som vänstersidan, fokusera på samarbetsproblem.

I vår antagna statsbudget rekordsatsar vi på den viktiga återstarten av kulturen och idrotten. Vi satsar också på svensk filmproduktion genom att äntligen införa produktionsincitament även i Sverige, mer än fem år efter det att riksdagen gav regeringen till känna att möjligheterna till detta skyndsamt skulle utredas.

Fru talman! De satsningar som nu görs på kultur- och idrottsområdet är välbehövliga, och jag är stolt över att vi har samlat oppositionen till att få dem beslutade i denna kammare.

Den statsbudget som nu är gällande för 2022 innehåller dessutom andra viktiga reformer som inte direkt är kopplade till detta utgiftsområde, men som ändå är viktiga för kulturen och idrotten. Vi vet att bland det första hushållen gör om de ekonomiska tiderna blir kärvare eller privatekonomin blir satt under press är att dra in på kulturkonsumtion och andra aktiviteter, exempelvis idrottande. Därför är det viktigt att vi återupprättar arbetslinjen och låter alla dem som jobbar och har jobbat få behålla mer av den egna inkomsten. Därför är det glädjande att vi, genom våra moderata förslag, nu sänker inkomstskatten för Sveriges låg- och medelinkomsttagare.

De flesta får behålla ungefär 1 800 kronor mer i plånboken varje år. Det är pengar som till exempel kan användas för att utöva eller konsumera kultur och idrott. Men vi moderater gillar ju som bekant valfrihet, så vi tänker inte peka ut vad man får använda pengarna till. Det är alltså inte fråga om några kulturcheckar.

Vi sänker också bensin- och dieselskatten så att folk som bor utanför storstädernas välutbyggda kollektivtrafik och behöver använda bilen kan ta sig till fotbollsträningen, biobesöket, bokcirkeln och så vidare. Det är en rättvisefråga - en fråga om mobilitet också på landsbygden som i allra högsta grad påverkar även kulturen och idrotten.

Fru talman! Moderaterna är samlingspartiet i svensk politik som kan tala med alla och samarbeta med alla och som ser till att få något gjort, för vi ser att det är så vi kan få ordning på Sverige.

Avslutningsvis är det fint att kunna säga att jag för Moderaternas räkning yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).

Anf. 8 Lawen Redar (S)

Fru talman! Tack, Viktor Wärnick, för anförandet! Det sas, om jag inte missförstod det, i anförandet att vi socialdemokrater med flera är ytterst bekymrade över det oppositionssamarbete som nu träder fram.

Det finns nog skäl till det, menar jag. Det är klart att vi inte har några stora problem med den nuvarande budgeten på kulturområdet eftersom den bygger väldigt mycket på ursprungsförslaget. Men samarbetet måste ändå handla om den politik som ni tre partier i opposition har bedrivit under en längre tid i kulturutskottet.

Därför ställer jag mig frågande inför valrörelsen till vad för typ av formulering av kulturpolitiken vi har att vänta från moderat håll och till hur mycket Moderaterna kan ta ansvar för i ett gemensamt underlag tillsammans med Sverigedemokraterna.

Jag nämnde i det tidigare replikskiftet att det för Sverigedemokraternas del är en fundamentalt annan kulturpolitik som har bedrivits under en väldigt lång tid. Man kan hänvisa till de budgetanslag som finns, och jag kan nämna några exempel, men framför allt handlar det om kultur- och samhällssyn.

Min uppfattning har länge varit att Moderaterna kraftigt har tagit avstånd från Sverigedemokraternas kultursyn och samhällssyn. Är det någonting vi kan förvänta oss av Moderaterna i detta samarbete?

Anf. 9 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Valretoriken verkar fortsätta. Den moderata politiken är väldigt tydlig. Det är bara att läsa våra kommittémotioner på kulturpolitikens område. Det är bara att läsa vår utgiftsområdesmotion, där vi också stakar ut våra budgetprioriteringar. Men det är också bara att läsa betänkandet och majoritetstexten, där vi tillsammans med oppositionen har förhandlat fram den kulturbudget som kommer att gälla för nästa år. Den innehåller rekordsatsningar på återstart, på produktionsincitament och på annat.

Det här tycker jag börjar bli som en rispig och raspig skiva som fortsätter och som säkert kommer att fortsätta så ända fram till valet. Det handlar om misstänkliggörandet från vänstersidan av vad som kommer att hända.

Facit finns alltså på riksdagens bord i dag för vad som händer när vi har samarbetat om budgeten. Men vi har åtta olika partier i Sveriges riksdag. Det är åtta olika partier som tycker olika i de här delarna. Det vi har gjort nu är att samla oppositionen för den här budgeten.

Ni säger att Moderaterna på olika områden skulle ha en politik som är skadlig för Sverige, skadlig för kulturen, skadlig för medierna och så vidare. Det är så det har låtit, och det är säkert så det kommer att fortsätta att låta. Men jag kan garantera att så är inte fallet. Det är bara att läsa våra förslag i stället för att misstänkliggöra på det här sättet.

De här påståendena kommer också från Socialdemokraternas gruppledare i kulturutskottet, som tillhör det parti vars regering nu alltså utgör den svagaste regeringen sedan Ola Ullstens. Det är en regering vars samarbetspartier bara är överens om en enda sak: att inte kunna samtala med alla, utan ställa villkor för vilka man kan samtala med.

Det är inte den politik vi tänker bedriva. Vi tänker samla de partier som vill vara med för att få ordning på Sverige. Jag tycker att man ska läsa våra förslag innan man uttalar sig och försöker misstänkliggöra.

(Applåder)

Anf. 10 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag fick inte med ett enda ord svar på min fråga. Frågan handlade inte om vilka man samtalar med eller inte eller om någon form av samhällelig kultursyn vad gäller Moderaterna. Jag frågade om samarbetet och grunden för samarbetet.

Samarbete handlar inte bara om samtal, utan det handlar om det politiska innehållet i vad det är man presenterar. Jag har läst budgetförslaget ordentligt eftersom det i mångt och mycket - bortsett från de 45 miljoner som avser scoutrörelsen och insatser för äldres tillgång till kultur - överensstämmer med det som Socialdemokraterna i samarbete med Miljöpartiet har lagt fram i förslag till budget.

När Socialdemokraterna har samverkat med Miljöpartiet är det detta man får. Det är inga kraftiga inskränkningar eller någon helt annan kultursyn i samhället, alltså nedläggning av Unga Klara, 16 miljoner i minskning vad gäller dans och teater, 30 miljoner i minskning för litteratur och tidskrifter och 135 miljoner i minskning för ersättning och bidrag till konstnärer när de behöver det som allra mest och så vidare. Det är inte heller att man i grund och botten vill avskaffa folkbildningen.

Vad kommer samarbetet att innebära politiskt? Det var min frågeställning.

Anf. 11 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Det Lawen Redar nu tar upp är alltså inte moderat politik. Jag representerar Moderaterna. Vår politik går att läsa i våra kommittémotioner. Vi har inte de förslag som Lawen Redar tar upp. Misstänkliggörandet fortsätter. Man försöker få det till att det är vår politik som presenteras, och det är det alltså inte. Budgeten som presenteras nu är framförhandlad med flera partier. Det är det som är facit.

Det är en mandats skillnad i den här kammaren. Då måste man kunna samtala med alla. Vi har gjort detta. Vi har presenterat en statsbudget som har helheten på plats.

Jag kan bara konstatera att när det gäller det jag tog upp i mitt anförande om principen om en armlängds avstånd finns det en tydlig och verklig skiljelinje i svensk politik mellan Lawen Redar och mig. Det Socialdemokraterna presenterar är ofta en instrumentell syn på politiken. Snarare borde ni upprätthålla armlängds avstånd, och det kommer vi att hålla koll på under resterande mandatperiod.

(Applåder)

Anf. 12 Bo Broman (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Kulturen har en central plats i livet, politiken och samhällsbygget. För oss sverigedemokrater är det självklart att Sverige, precis som alla andra länder, är unikt och att svensk kultur är unik och väl värd att bevara och belysa. Det är särskilt av vikt att belysa den svenska kulturens betydelse för det fredliga, demokratiska och solidariska välfärdssamhälle vi lever i.

Vår gemensamma kulturella odling på beprövad och historisk grund i landet är betydligt äldre än det politiserade och segregerande mångkulturella samhällsbygget i Sverige. Detta är något som blir allt tydligare för allt fler i Sverige. En växande andel av befolkningen inser att många av samhällets större problem är sprungna ur de kulturkrockar som vissa andra partier beslutat att utsätta landet för.

Att förorda mångkultur är att inte förstå kulturens roll i samhället och det fulla syftet med kulturpolitik. Företrädare från andra partier har förordat mångkultur genom att prisa exempel på kulturfenomen eller upplevelser, som om kulturupplevelser enbart fanns inom spannet för kulturella upplevelser. Det är lite som att tro att man haft ett autentiskt möte med en annan kultur under charterresan i ett annat land. Det blir en tillrättalagd bild som ignorerar de verkliga kulturkrockarna och de konflikter de kan leda till.

Fru talman! Detta grundar sig i en obalans i de senaste årens kulturpolitiska fokus. Kulturpolitiken har gått från att utvecklas i samverkan med utbildningspolitiken till att enbart handla om dessa kulturella upplevelser, det vill säga teater, dans, opera, litteratur, film med mera. Det har varit ett näst intill ensidigt fokus på det humanistiska kulturbegreppet och en bristande förståelse eller intresse för det antropologiska kulturbegreppet. För att förstå kultur måste man ta hänsyn till båda kulturbegreppen. Denna oförståelse av det antropologiska kulturbegreppet gestaltas tydligast av förnekandet av den egna befolkningens kultur.

Det finns fortfarande grupperingar i samhället, och även i denna kammare, som förnekar den svenska kulturens existens. Detta är inget annat än ett förnekande av den egna identiteten, vilket också innebär ett förnekande av möjligheten för dem som vill bli en del av det svenska samhället att förstå den svenska kulturen. Detta är en hållning som effektivt låser ute de människor som mångkulturförespråkarna säger sig vilja hjälpa. Resultatet av denna hållning ser vi i dag i det växande antalet utanförskapsområden.

Fru talman! Som sagt är det självklart att Sverige har en unik kultur och att den är av avgörande betydelse för vårt samhälle. Därför har vi i vår egen utgiftsområdesmotion ett yrkande om nya mål för kulturpolitiken, mål som tydliggör den svenska kulturens roll och dess vikt för sammanhållningen i vårt samhälle. Grunden för den kulturpolitiken är den svenska kulturen och den sammanhållning den ger, och utifrån dessa mål är den sverigedemokratiska kulturbudgeten uppbyggd.

För Sveriges del ser vi det som viktigare än på länge att samlas kring gemensamma normer och värderingar, traditioner, seder och bruk för att hålla ihop. Särskilt viktigt är detta i ett samhälle med en solidariskt finansierad välfärd, just eftersom den solidaritet som håller uppe systemet i sin tur baseras på en gemensam identitet och en stark känsla av gemenskap.

Våra kulturpolitiska mål, tillsammans med vår motion om framtagandet av en kulturkanon, kommer att generera en grund där kulturpolitiken blir motorn som samlar samhället - ett samhälle där medborgare känner gemenskap genom sin tillhörighet till samhället och varandra, gemenskap mellan stad och landsbygd, mellan olika politiska åskådningar, mellan rik och fattig och mellan gammal och ung.

Fru talman! Den nationella kulturpolitiken har de senaste åren tyvärr tagit en enligt oss alltmer auktoritär riktning. Debatten har präglats av oärlighet. Man har anklagat oss för att vilja inskränka den fria konstens frihet, samtidigt som regeringen gjort medier och fria konstnärer alltmer beroende av villkorade ekonomiska subventioner från staten.

Att den fria konsten inte är fri kunde bekräftas av Myndigheten för kulturanalys i juni i år, men att så var fallet har enkelt kunnat utläsas genom regeringens förda kulturpolitik. Mönstret framträder tydligt i allt från förstatligandet av filmpolitiken till det ökade statliga stödet till den fria konsten och nyttjandet av civilsamhället för egna politiska syften.

Både idrotten och folkbildningen fick integrationsuppdrag när det mångkulturella projektet började fallera. Film och konst skulle styras i en identitetspolitisk riktning, med representationskrav för att få ta del av offentliga stöd. Vi sverigedemokrater anser inte att yttre ovidkommande kriterier som hudfärg representerar olika perspektiv och inre egenskaper.

Vi sverigedemokrater verkar för att kulturpolitiken ska främja den svenska kulturen och sammanhållningen men också inta ett mer neutralt förhållande till olika ovidkommande kriterier såsom hudfärg eller sexuell läggning. Det kommer att synas i den framtida kulturpolitiska budgeten. I vårt Sverige ska ingen bedömas och få del av statliga medel utifrån dessa ovidkommande kriterier, eftersom de är irrelevanta för projekts kvalitet.

Vi värnar även samtidskulturens oberoende genom att underlätta för andra finansieringsformer än offentliga medel, samtidigt som vi stärker samtidskonstens möjligheter att stå på egna ben. För även om delar av den fria samtidskonsten har en svår ekonomisk situation är inte den fria samtidskonsten längre fri om den blir ekonomiskt beroende av offentliga aktörer. Här måste en balans uppnås, men strävan bör vara att så långt det är möjligt inte binda fria samtidskonstnärer ekonomiskt till den politiska makten. Armlängds avstånd är viktigt.

Samtidigt kommer vi att främja de delar av den svenska kulturen som vi alla har gemensamt: det kulturella arvet, samhället vi ärvt från tidigare generationer, samhället vi i dag lever i, oavsett om vi är födda här eller ej. Det är en kultur med en nyfikenhet på andra kulturer, innovationer och nya idéer men som är självsäker i sin egen identitet.

Vi sverigedemokrater ser även ett behov av att införa ytterligare nationella mål när det gäller arkitekturpolitiken. Det vore värdefullt att införa ett mål som förtydligar vikten av långsiktighet med fokus på estetisk hållbarhet och tidlöshet vid nybyggnationer, något som har förbisetts under flera decennier och så även i dag. Vår gemensamma livsmiljö är central för trivseln i samhället, känslan av att det här är vårt hem och här kan vi känna ro, njutning och trygghet. Skönhetsvärden är viktiga, och det måste finnas en strävan från politiken att främja miljöer utifrån medborgarnas önskningar och intressen.

Jag instämmer också i det Christer Nylander förde fram tidigare om att det behövs fortsatta stöd till kulturlivet även efter pandemin. Det är viktigt att vi fortsätter ha ett fritt och levande kulturliv i Sverige.

(Applåder)

Anf. 13 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag tyckte att det var intressant med resonemanget i Bo Bromans inledningsanförande vad gällde begreppet mångkultur. Jag skulle jättegärna vilja att han redogjorde för hur man ser på det begreppet. Är Sverige ett mångkulturellt samhälle eller inte?

Anf. 14 Bo Broman (SD)

Fru talman! Sverige är ett mångkulturellt samhälle i dag. Det begreppet har vi inga problem med. Däremot anser vi att känslan av sammanhållning i Sverige och kunskapen om den svenska kulturen måste bli mycket starkare. Det är trots allt kulturen som bygger ett land. Gränser kan flyttas, men det är kulturen som skapar gemenskap.

Mångkultur är inte fel, men det kräver att man erkänner att vi också har en kultur, att man inte ser ned på sin egen kultur utan vill främja alla kulturer. Det är lite grann därför vi vill ändra de kulturpolitiska målen. Vi vill till exempel främja kulturarvsvårdande insatser. Vi vill stödja projekt som syftar till kulturarvets och den nationella identitetens bevarande och på det sättet ökar sammanhållningen i samhället.

Vi har förslag om att vi till exempel vill väva samman den kulturella sektorn med samhällsbyggnad och regional utveckling och tillväxt. Vi har många förslag på hur vi kan stärka den svenska kulturen just för att vi ska kunna ha en mångkultur i Sverige.

Anf. 15 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag var uppe här i talarstolen tidigare och talade med Moderaternas företrädare om Sverigedemokraternas kultursyn. Då pratade man i tredje part, och det blev ju inte tillräckligt bra. Men nu fick jag chansen att ställa min fråga till Sverigedemokraterna.

Det är såklart så att vi har en gemensam kultur - vi som bor och verkar i Sverige. Vi ska också ha stor respekt för det svenska kulturarvet och ett stort engagemang som handlar om skillnaden i kultur mellan stad och land och mellan olika etniska grupper och ursprungsbefolkning. Men det är klart att vi alla kan ha ett land där mångkultur råder men där vi verkar under samma politiska enhet som främjar det som vi i dag har: en välfärdsstat där alla är med och betalar tillsammans för att främja varandra i form av solidaritet.

Det är otroligt viktigt när man pratar om kultur att man befäster att vi lever i ett mångkulturellt samhälle med stor respekt för varandra och också med respekt för de demokratiska rättigheter och friheter men också skyldigheter som vi har som medborgare i detta land. Många gånger upplever jag att Sverigedemokraterna i grunden inte respekterar den typen av ståndpunkt.

Anf. 16 Bo Broman (SD)

Fru talman! Vi sverigedemokrater tycker att kulturen ska binda samman Sverige - det förflutna med nutid och framtid. Vi ska förvalta landets historia och arv, främja gemenskapen och sammanhållningen och trygga den nationella identiteten. Det är med dessa aspekter i åtanke - kulturens egenvärde för oss människor som kulturella varelser, omsorgen om vårt arv och kulturens roll för samhället, den individuella livskvaliteten och arbetsmarknadens förutsättningar - som vi föreslår att de nuvarande nationella målen för kulturpolitiken ska upphävas och att vi ska införa nya.

Vi har olika syn på kulturen, och alla som står upp för demokratin borde erkänna att det är bra med olika syn på saker och ting. Vi kommer att fortsätta kämpa för vår syn på kulturen och för att få igenom våra förslag till kulturpolitiska mål.

Anf. 17 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Centerpartiet avstår från ställningstagande när det gäller budgetbeslutet och redovisar i stället sina överväganden i ett särskilt yttrande. Delar av dessa överväganden ska jag nu lyfta fram.

Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid är ett brett område. Även om det är en historiskt stor budget är det här inte statens största utgiftspost. Men den spelar stor roll för människor i hela vårt land varje dag. Den spelar roll för enskilda. Den spelar roll för vilket samhälle vi vill bygga.

Vilket klimat ska vi ha i våra samtal? Hur stärker vi vår gemensamma demokrati och delaktighet för alla? Där spelar kulturen en stor roll.

Det är många olika delar i detta område, och jag kommer inte, vad jag vet just nu i alla fall, att nämna alla, utan jag kommer att fokusera på idrott, kultur, folkbildning och medier, framför allt public service.

Fru talman! Varje dag går 145 000 barn och ungdomar till sin idrottsträning. Och för att det ska fungera finns där 800 000 ledare som tar emot. Det är en fantastisk folkrörelse. Ledarna bidrar i allra högsta grad till både folkhälsa och demokratins bevarande och utveckling.

I de allra flesta fall, med några få undantag, sker detta helt ideellt. Riksidrottsförbundet har uppskattat att om man skulle ersätta ledarna med en fritidsledarlön skulle kostnaden uppgå till 20 miljarder. Varje investerad krona i idrottsrörelsen ger ju mångfalt tillbaka till samhället.

Idrottsföreningarna finns i hela landet, i varje by, och de spelar roll. För vilka är det som ställer till med midsommarfirande och sommardanser? Det känns långt bort just i dag, men snart är vi där igen. När det är dags för sista-april-kasen är det ofta idrottsföreningen ute i varenda by, kan man säga, som ordnar detta. Ibland gör de det enskilt och ibland i samarbete med exempelvis hembygdsföreningen.

Det här skapar mervärde i hela landet. Att vara med i en förening är att lära i hela livet. Många har provat på att ta på sig ett ledarskap för första gången i just en idrottsförening. Ungdomar får tidigt lära sig att ta ansvar, och det är viktigt för andra att man kommer till träningen eller när man ska representera sin klubb på en tävling. När man kommit upp lite i tonåren tar man hand om nybörjarna. Det är roligt för dem som får uppdraget, och nybörjarna har verkligen någon att se upp till.

När det gäller idrotten är det så lätt och självklart att prata om bredden som ger förutsättningar för att vi ska få en elit. Det borde vi göra på fler områden inom kulturområdet. Vi vet dessvärre att personer med funktionsnedsättning idrottar i mindre utsträckning än andra. Därför bör en utredning tillsättas vars syfte ska vara att identifiera hinder för personer med funktionsnedsättning och åtgärder som i stället underlättar utövande och tävlande inom parasport.

Vi i Centerpartiet tror på människors kraft att tillsammans med andra åstadkomma mervärde både för sig själva och för sin hembygd, var den nu är.

Pandemin har, som flera har påtalat och som vi är pinsamt medvetna om, varit en oerhört hård prövning för kultursektorn. Vi har lyssnat till ett antal yrkesutövares vittnesmål om vad de har stått inför och vad de står i just nu.

Från kris till kraft heter Linda Zachrisons utredning där ett antal kulturutövare på ett föredömligt sätt intervjuas om förslag och idéer på vad som behövs och vad som kan göras eftersom olika branscher är i behov av olika verktyg för att återstarta. I utredningen finns ett fyrtiotal förslag uppdelade på nio områden. Jag hoppas att kulturminister Gustafsdotter tar sig an detta med full kraft för att vi ska få den rejäla återstart som både vi som betraktare och naturligtvis kulturbranschen så väl behöver.

Fru talman! Lägger vi ihop studieförbundens studiecirklar, annan folkbildningsverksamhet och folkhögskolans långa kurser ser vi att de samlade 900 000 människor under 2020. Det är en minskning med drygt 300 000 deltagare jämfört med året innan pandemin bröt ut. Studieförbunden har ställt om och tagit ett rejält digitalt kliv. Akvarellkurser har kunnat utföras via länk, vilket i sin tur har inneburit att man har kunnat öka antalet deltagare, för att ta ett exempel.

Studieförbunden erbjuder cirkelverksamhet i landets alla kommuner. Folkhögskolornas långa kurser finns i 151 kommuner. Folkbildningens samverkan med det civila samhället omfattar tusentals organisationer. Vi firar demokratins 100 år, och vi uppmärksammar det på olika sätt härifrån riksdagen, men det går inte att runda folkhögskolornas och studieförbundens centrala betydelse för demokratins framväxt.

Demokrati är inte något som uppstår från ingenting, utan den skapar vi tillsammans genom samtal och engagemang. Med sin bredd, mångfald och geografiska spridning spelar folkbildningen en avgörande roll för att värna och utveckla den svenska demokratin genom att man skapar möten mellan människor och främjar lärande och dialog. Studieförbundet Vuxenskolans ordförande Ulrika Heie brukar säga: Studieförbunden har infrastrukturen. När det behöver utbildas finns vi där.

När det gäller medier och public service har vi under pandemin sett vikten av ett public service som ställer om, som anpassar programutbud och som ser till att myndighetsinformation kommer ut till allmänheten. Därför är det viktigt att säkra allmänhetens möjligheter att varje dag nå public service, i såväl vardag som kris. Det är alltså av stor betydelse att vi värnar och utvecklar public services oberoende.

Fru talman! Jag noterar att vi måste se upp här. Allt oftare görs närmanden mot att styra både innehåll och utbud. För Centerpartiet är det en grundläggande inställning att värna och utveckla public services oberoende.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att oavsett vilket område jag har tagit upp i denna debatt - idrotten, folkbildningen, medierna eller kulturen - är gemensamt för dem att det är av största vikt att de får utveckla och bedriva sina verksamheter utan politiska pekpinnar. De ska vara fria. Politiken ska hålla minst armlängds avstånd. Det har tidigare talare också sagt. Jag blir mycket glad att höra det från talarstolen. Det stämmer väl överens med Centerpartiets politik. Vi tror på människans kraft att själv bestämma, lösa saker och få någonting gjort.

(Applåder)

Anf. 18 Vasiliki Tsouplaki (V)

Fru talman! I Vänsterpartiets förslag till budget för utgiftsområde 17 finns satsningar på 642 miljoner utöver regeringens förslag. Det innebär runt 600 miljoner mer än i budgeten från M, KD och SD. Därför avstår vi i dag från att delta i beslutet vad gäller budgetens innehåll och ställer oss bakom utskottets förslag i de andra delarna.

I mitt anförande i dag kommer jag att fokusera på de delar där Vänsterpartiet sticker ut, där vi gör extra satsningar. Jag kommer tyvärr inte att ha tid att nämna alla viktiga områden som ingår i utgiftsområde 17.

Ledamöter, åhörare och fru talman! När vi stod här för ett år sedan och debatterade budgeten var vi inne i en period med mycket höga smittotal och rekommendationer om att avstå från det mesta i livet som inte var nödvändigt. Nu ser läget bättre ut. En stor andel har vaccinerat sig två gånger, och många äldre erbjuds nu en tredje spruta. Vi har alltså andra möjligheter att öppna upp samhället. Men på morgonen fick vi höra att det finns risk för förnyade restriktioner och att smittotalen går upp igen. Det är väldigt oroande.

Min förhoppning är dock att vi kan hitta en väg fram för att fortsätta hålla kulturinstitutionerna öppna och för att människor ska hitta tillbaka dit. Signalerna från branschen är att publiken inte riktigt har kommit tillbaka än, till som det var före pandemin. Det kan bero på osäkerhet kring villkor för avbokningar, på en känsla av otrygghet med smittspridningen eller på att man helt enkelt har lagt om sina rutiner under pandemin; man har vant sig av med att besöka publika arrangemang.

Oavsett individuella orsaker är det viktigt att politiken stöttar upp i den här uppstartsfasen. Få kulturaktörer har några reserver kvar att tala om, och ska man våga ta risken att stå där med halvtomma salonger kan det behövas fortsatt offentligt stöd.

Under pandemin har Vänsterpartiet förordat rejäla stöd till kultur och idrott. Där har det också funnits en bred samsyn i utskottet. Det är jag tacksam för.

När det gäller det ideella kulturlivet och andra delar av föreningslivet har det varit lite snålare från regeringen. Till exempel föll aktiva inom slöjd och hantverk mellan stolarna förra året. Friluftslivets organisationer hade också behövt en förstärkning. Jag har tidigare också lyft upp frågan om folkhögskolornas krisande ekonomi med ansvarig minister.

Fru talman! I årets budget finns många bra och rejäla satsningar från regeringen, men det är fortfarande oklart vad den stora potten på 745 miljoner för återstart ska gå till. Vi har därför i vårt budgetförslag prioriterat satsningar som vi ser behövs långsiktigt och som behövdes redan före pandemin.

För Vänsterpartiet är trygghet på jobbet en sådan viktig fråga. Antalet fasta anställningar inom kultursektorn har sjunkit rejält de senaste åren. Det var en mycket tydlig trend även före pandemin. Många har stått utanför a-kassans regelverk och har fått låga ersättningar från Försäkringskassan. Utifrån dessa särskilda förhållanden skapades kulturallianserna som en tredje anställningsform. För dem avsätter vi nu 45 miljoner extra, för att säkra att de kan ta in fler sökande. Det är många som kvalificerar sig till allianserna.

Ett annat viktigt område som vi tycker att regeringen inte har satsat tillräckligt på är kulturarvet. De miljoner som avsatts räcker inte långt. Det är tydligt att mer behöver göras för att bevara kulturarvet. Vänsterpartiet ser att det är bråttom att sätta igång med storskalig digitalisering, för tillgänglighetens skull och för att hinna med innan material blir förstört. Vi föreslår därför ett treårigt projekt om 65 miljoner för att sätta igång. Riktigt akut är det faktiskt med en del av det nyare materialet i tekniska format som inte används längre, till exempel film och ljud från förra århundradet. Där finns maskiner och kompetens snart inte att tillgå för att bevara det.

I vårt budgetförslag finns också resurser för att man på ett bättre sätt ska kunna ta hand om allt arkeologiskt material som genereras i och med att fler byggprojekt drar igång runt om i landet. Länsmuseerna har inte kapacitet att ta emot allt. Där behövs nationella insatser. Också länsstyrelserna får mer resurser till kulturmiljövården.

För oss är det också viktigt att de nationella minoriteternas kulturarv tas om hand på ett bra sätt. Det kan behövas lite smörjmedel för att få igång återförandet, repatrieringen, av samiska föremål och kvarlevor. Vi avsätter medel för att de som ska ta emot ska få bra förutsättningar för att göra det.

Vi vill också se en satsning på att utveckla och bevara kunskap om romers och resandes levnadsvillkor och boplatser. Oavsett vad Sverigedemokraterna påstår har vi nämligen alltid haft mångkultur i vårt land. Sverige har varit en nation där vissa gruppers kulturer har tryckts ned och där assimileringsinsatser gjordes under lång tid. Det har berövat våra minoriteter deras språk och kultur. Här behöver vi göra insatser i dag.

Fru talman! Jag vill uppmärksamma åhörare på att vi gör satsningarna på kulturarvet utan att nagga på stödet till dagens konstnärer. När jag ser hur Sverigedemokraterna prioriterar att göra kulturarvsinsatser ser jag att de gör det på bekostnad av den samtida konsten. Jag uppfattar att det är en avvägning som är gjord utifrån framför allt tycke och smak, inte på grund av att det inte finns pengar i deras budget.

Sverigedemokraternas representanter på olika politiska nivåer har gett uttryck för en förkärlek för historiska estetiska uttryck inom arkitektur och konst och en misstänksamhet mot modernare uttrycksformer. I sin budget skriver de inte riktigt på det sättet. De motiverar nedskärningarna på den moderna samtidskonsten med att det främjar andra finansieringskällor. Det är ju snällt. Men vi måste se till att den typen av romantiserande av kulturarvet inte får inflytande över svensk kulturpolitik. För annars riskerar vi faktiskt det framtida kulturarvet, det som ska vara vår tids avtryck i kulturhistorien.

Fru talman! Vi tycker också att det behöver göras mer för att nå ut med kultur i hela landet på ett annat sätt. Där är de ideella kulturorganisationerna viktiga aktörer, både som arrangörer av föreställningar med professionell scenkonst och som aktörer med eget deltagande. Vi vill därför höja stödet långsiktigt till de ideella kulturföreningarna och göra en riktad insats om 15 miljoner för att få till stånd kultur på framför allt mindre orter, likt projektet Kulturens kapillärer som var framgångsrikt under pandemin.

Att det finns samlingslokaler i hela landet är en grundförutsättning. Vi vill därför höja ersättningen till föreningar som står för lokaler. Ofta finns det en bygdegård eller ett Folkets Hus som möjliggör för bio, teater eller föreningsmöten som utvecklar lokal demokrati. Vi ger också stöd för att utveckla verksamhet av den typen för ungdomar i föreningars lokaler.

Fru talman! Vår budget innehåller naturligtvis även en satsning på att få bort avgifter till kulturskolan och på att utöka fri entré-reformen till Tekniska museet. Det är gamla, välkända satsningar. Att sänka trösklar för att ge fler barn tillgång till kultur är en vänsterpartistisk paradgren, om jag får säga det själv.

Nytt för den här mandatperioden är vårt mål om att införa ett kulturlyft för skolan. Det är där man kan nå alla barn, och därför vill vi se ett mer strukturerat arbete i skolan med en nationell garanti för att alla barn ska få ta del av två scenkonstföreställningar per läsår. Så kan vi äntligen komma närmare det nationella målet om att särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.

Slutligen vill jag säga att Vänsterpartiet gärna hade sett en höjning av bidraget till friluftslivets föreningar. Jag blev faktiskt förvånad över att det inte fanns med i den budget från KD, SD och M som vann omröstningen förra veckan, eftersom alla de tre partierna hade med sig det i sina respektive förslag. Där var det tyvärr bara vackra ord på papperet.

Jag hoppas att vi framöver kan få genomslag för fler av våra idéer och välkomnar den nya kulturministern att samarbeta och samtala med oss i kulturutskottet.

Anf. 19 Anna Sibinska (MP)

Fru talman! Förra året präglades den här tidpunkten av mörker - inte bara bokstavligt talat, för just mörker är inget konstigt för den här årstiden, men desto mer utifrån det bildliga perspektivet. Då var det kallt och ruggigt. Publikbegränsningen var åtta personer, och i stort sett alla kulturella publika aktiviteter var nedstängda. I detta bildliga mörker hade vi då redan levt under mer än ett halvår. Det var dystert.

Sedan dess har vi kämpat, slitit och gnetat för att stärka och värna kulturen i den historiska kris vi gått igenom och fortfarande befinner oss i. Det ena krispaketet efter det andra har sjösatts, och vår tidigare kulturminister Amanda Lind hade en tät och intensiv dialog med kulturens aktörer.

Den 20 september försvann så till slut publikrestriktionerna för den här gången, vilket var ett kollektivt glädjebesked för alla oss som bryr oss om kultur. Salongerna fylldes igen, precis som det ska vara. Som vi har längtat!

Nu ser vi åter en oroande utveckling i vår omvärld, och det kan inte uteslutas att smittspridningen tar fart igen även här hemma. Som en åtgärd gäller från i går att alla evenemang som samlar fler än 100 personer behöver använda vaccinationsbevis. Nu står vi i ett läge som inte kan betecknas som fullständigt mörker och pessimism men inte heller präglas av lättnad, entusiasm eller tillförsikt. Vi befinner oss i ett stämningsläge av återhållen avvaktan och beredskap inför ett eventuellt allvarligare läge.

Men beredskapen är god. Kulturens aktörer har sedan länge förberett sig för detta och står redo att ta än större ansvar för att möjliggöra kultur under trygga former.

Fru talman! Låt mig göra en kort exposé över den tuffa tid vi gått igenom. Alltsedan pandemin bröt ut har Miljöpartiet i regeringen arbetat mycket aktivt och intensivt med att ta fram stödpaket till kulturlivet och dess aktörer. Det har varit omfattande åtgärder riktade mot näringslivet, fristående aktörer och enskilda näringsidkare. Det har varit åtgärder som kommit till stor nytta för kulturens aktörer.

Jag är stolt över de stödpaket som specifikt riktades till kultursektorn, institutioner, det fria kulturlivet, enskilda konstnärer och kulturskapare, regioner och mycket annat. Detta har uppgått till totalt 2,5 miljarder för 2020 och 3,7 miljarder för 2021. Det är omfattande stöd som saknar historiskt motstycke. Men dessa omfattande stödpaket behövdes med tanke på hur djup, vid och långdragen kulturens kris har varit. En viktig pusselbit är Återstartsutredningens betänkande Från kris till kraft, som innehåller flera viktiga förslag för kulturens återhämtning på kort och lång sikt.

Fru talman! Sveriges kulturliv ska gå stärkt ur krisen. Den budgetproposition som Socialdemokraterna och Miljöpartiet lade på riksdagens bord innebär att det ska investeras 1,3 miljarder extra till kulturen för 2022. Jag noterar att Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 17 i stort följer vårt förslag till budget.

Huvuddelen går till investeringar i kulturens återstart. Det är ett omfattande återhämtningspaket om 940 miljoner kronor för 2022 som bland annat stärker det fria kulturlivet, filmen och konstnärers villkor. 775 miljoner riktas till ett stimulansstöd för kulturområdet för att bidra till återhämtning, säkra produktion, bidra till digitalisering, främja barns och ungas kultur och bevara kompetens inom sektorn. Inom ramen för detta stimulansstöd, som fördelas av Kulturrådet, kan många av Återstartsutredningens förslag tas om hand. Inom denna satsning stärker vi också kulturlivets internationalisering och främjar de nationella minoriteternas språk och kultur.

Men kulturen är inget utan dem som skapar och förmedlar konsten och kulturen. Det är i den fria kultursektorn som konstnärliga innovationer uppstår som tänjer på gränserna, förändrar och utvecklar konsten och skapar nya uttrycksformer.

Men som vi alla vet har enskilda konstnärer och kulturskapare drabbats mycket hårt under pandemin. Kulturevenemangen var de första att ställas in, och de enskilda kulturskaparna förlorade sina uppdrag och därmed också sina inkomster, och detta utifrån en position som redan från början var utomordentligt osäker med oregelbundna och lågt arvoderade uppdrag.

Vi alla, hela samhället, förlorar då kulturskaparna inte får arbeta under rimliga villkor. Ett starkt kulturliv förutsätter att de som skapar kan arbeta under anständiga villkor.

Jag är glad över att regeringen har tillsatt en utredning där frågan om att anpassa sjukförsäkringen för frilansare ska ses över. Det har varit en viktig fråga för mig och för Miljöpartiet. Det är också rimligt att investera 75 miljoner under nästa år för att konstnärernas villkor ska stärkas under 2022 som ett led i kulturens återstart. Konstnärsnämnden och Författarfonden fördelar pengarna som stipendier till konstnärer inom scenkonst, bild och form, musik, lyrik, prosa och dramatik.

50 miljoner avsätts också till fria aktörer inom scenkonst och musik. Det handlar om att ge fria aktörer såsom arrangörer och fria grupper stärkta förutsättningar att bedriva scenkonst och nå en bred publik i hela landet.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt filmland som är fullt av producenter, manusförfattare, regissörer och skådisar av högsta klass. Men filmen var redan innan pandemin en sårbar bransch, och nu behöver den stöd till återstart. Därför föreslås att 55 miljoner ska avsättas till stöd för filmens återstart.

Mycket glädjande är att 100 miljoner per år permanent avsätts för att produktionsincitament för film ska utvecklas och införas. Det är en fråga som Miljöpartiet har drivit under lång tid. Denna mycket viktiga reform välkomnas också av hela filmbranschen.

Med ett produktionsincitament för film kan Sveriges konkurrenskraft stärkas mot omvärlden. Såväl svenska som utländska produktioner kan i högre utsträckning flytta sina produktioner hit. Det stärker filmsektorn, dess näring och dess kulturella utveckling. Men reformen ger också en skjuts åt det svenska näringslivet, som inom områden som hotell, restaurang och teknik kommer att kunna dra nytta av de fördelar det innebär att produktioner flyttas hit.

Kulturen tillhör det viktigaste vi har. Kulturen ska vara tillgänglig för människor i hela landet. Därför föreslår vi att den regionala kulturen permanent ska stärkas med 100 miljoner per år. Det innebär att vi under mandatperioden har stärkt det regionala kulturlivet med sammanlagt en kvarts miljard i permanent ambitionsökning. Det innebär en injektion för våra museer, teatrar, arkiv, scenkonstinstitutioner, hemslöjden och det fria kulturlivet i hela landet.

Miljöpartiet kommer noga att följa den nya regeringens arbete på kulturområdet och driva på för fortsatta stöd till kulturen och återhämtningen efter pandemin. Vi måste se till att kulturen inte får orättvisa regler jämfört med andra sektorer. Jag hoppas också att den nya kulturministern tar arbetet med kulturens frihet, som vår tidigare minister Amanda Lind lade stor vikt vid, vidare.

(Applåder)

Anf. 20 Roland Utbult (KD)

Fru talman! Jag ställer mig bakom förslaget i betänkandet om anslagen för 2022 inom utgiftsområde 17.

Jag vill börja med att tala om en oerhört viktig fråga - den fria konsten. Den nya kulturministern, Jeanette Gustafsdotter, nämnde detta som en viktig punkt när hon presenterade sig för svenska folket. I Svenska Dagbladet skrev avgående kulturministern, Amanda Lind, Miljöpartiet, för bara ett par dagar sedan om skyddet av den fria konsten som en av kulturpolitikens viktigaste uppgifter.

Men enligt Myndigheten för kulturanalys är kulturen i hög grad styrd av politisk klåfingrighet och inte alls oberoende. Och i stället för att som ansvarig minister ta åt sig av den kraftiga kritiken skyller den avgående kulturministern på den borgliga alliansen. Vi kristdemokrater undrar varför de miljöpartistiska kulturministrarna i S-MP-regeringen under sina sju år vid makten inte gjort mer för att stärka friheten i kulturen.

Myndigheten för kulturanalys gav i juni i år ut rapporten Så fri är konsten. Det är en oroväckande bild över Kultursverige. Konstnärer och kulturskapare känner misstro mot bidragssystemet, som de menar i många fall är snävt och i hög grad politiskt styrt utifrån mål och krav. Samtidigt står följande på regeringens hemsida: "Kulturpolitiken handlar om att främja ett levande och oberoende kulturliv."

Vi kristdemokrater efterfrågar mer, inte mindre, frihet i kulturen.

Rapporten Så fri är konsten, från Myndigheten för kulturanalys, slår fast att delar av den statliga bidragsgivningen styrs och implementeras med negativ påverkan på den konstnärliga friheten, att principen om armlängds avstånd inte är möjlig och att det sker en målstyrning som riskerar att påverka den konstnärliga friheten negativt.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det viktigt att både den konstnärliga friheten och principen om armlängds avstånd respekteras, så att konst och kultur inte påverkas negativt av kulturpolitiken. Nästa regering måste, menar vi, uppmärksamma de brister som Kulturanalys redovisar i rapporten och återkomma med kraftfulla förslag så att den statliga styrningens negativa påverkan helt undviks.

I rapporten beskriver Kulturanalys hur Kulturrådet påverkar den konstnärliga friheten negativt: "Ett konkret exempel är att bidragssökande tillfrågas om och hur de ska integrera ett jämställdhets, hbtq, mångfalds och interkulturellt perspektiv i sin verksamhet, sitt projekt, sin utgivning eller dylikt. Frågan som ställs i Kulturrådets ansökningsblankett tolkas av de sökande, i stor utsträckning, som att Kulturrådet frågar efter hur perspektiven ska integreras i den konstnärliga idén och innehållet."

I en enkät om styrningens påverkan på konsten och kulturen som gjorts bland konstnärer och kulturskapare svarar 33 procent av de tillfrågade att de avstått från att söka bidrag på grund av att de upplevt att bedömningskriterierna står i konflikt med konstnärlig frihet. Att en av tre tillfrågade konstnärer och kulturskapare känner misstro och avstår från att söka bidrag är ett stort misslyckande för kulturpolitiken och den tidigare regeringen, bestående av socialdemokrater och miljöpartister.

Kulturanalys rapport visar också att det finns en tendens till anpassning hos de sökande för att konsten ska passa in i de kriterier som myndigheterna frågar efter vid ansökan om bidrag eller stöd. Den kulturpolitiska styrningen missar målet med en armlängds avstånd och respekten för den konstnärliga friheten.

Vi kristdemokrater vill alltså att den tillträdande socialdemokratiska regeringen tar de förslag som förs fram av Kulturanalys i beaktande. Det handlar till exempel om att regeringen i större utsträckning låter idealet om konstnärlig frihet vara vägledande, att bidragsgivande myndigheter blir noggrannare i kommunikationen och bedömningsprocesserna och att regioner och kommuner tydliggör sin hållning i fråga om konstnärlig frihet. En konstnär ska till exempel inte behöva tvingas till att måla enbart feministiskt inriktad konst, vad nu det egentligen innebär, för att kunna erhålla statligt stöd.

Vi kristdemokrater vill ha en tydlig förändring, och det bör tas ett bredare grepp om effekten av den statliga kulturpolitikens styrning.

Fru talman! I den fastslagna budgeten på kultursidan utökar vi med 20 miljoner. Det är scouternas barn- och ungdomsverksamhet som tilldelas de pengarna. Vi tillför dessutom 25 miljoner till föreningar och organisationer vars verksamhet syftar till att bryta äldres ofrivilliga ensamhet och isolering. Ensamhet har blivit en ny folksjukdom bland våra äldre, och det är viktigt att bryta den trenden.

Vi håller emot neddragningar när det gäller folkbildning. Vi accepterar regeringens satsning och ser Folkbildningsrådet, folkhögskolorna och studieförbunden som oerhört viktiga i att bygga ett gott samhälle.

Naturligtvis återkommer jag med mitt partis syn på de olika förslag som tas fram allteftersom. I en gemensam budget, med andra partier, får man inte med allt. Vissa prioriteringar görs. Jag kan lova att det så kallade fritidskortet kommer tillbaka så småningom. Jag har ju sett ett ökat intresse från andra partier i fråga om att ge barn och ungdomar, inte minst de som lever i ekonomisk utsatthet, större möjligheter att delta i kultur, som är så viktigt för att vi ska må bra, var och en och tillsammans.

Jag ser fram emot våren och valrörelsen, då vi ska mötas i debatter kring den viktiga kulturen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).

Anf. 21 Anna-Belle Strömberg (S)

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i Lawen Redars tidigare anförande i dag.

Det är många som har längtat efter att få träffas i studielokalerna för att umgås, för att lära sig svenska, för att delta i olika aktiviteter som gör att vardagen blir meningsfull, för att bryta den ofrivilliga ensamheten eller för att läsa upp betygen. Oavsett längtan leder dessa möten till en god folkhälsa eller till en utbildning, som i sin tur leder till ett arbete och framför allt till en framtidstro om ett arbetsliv och en inkomst att leva på.

Fru talman! Jag tänker i mitt anförande belysa hur viktiga folkrörelserna är för Sverige, för regionerna, för kommunerna och framför allt för våra medborgare.

Jag har med mig mångårig erfarenhet från kommunpolitiken i Örnsköldsviks kommun, som ligger i Västernorrlands län. Tro mig - jag vet vilken betydelse folkbildningen har för många. Själv fick jag min yrkesutbildning via Mellansels folkhögskola, och jag har två söner som under studieförbundets vingar fick möjlighet att utöva musik och bilda band, spela in skivor och turnera med andra band runt om i Europa.

Utan studieförbundens hjälp hade detta varit väldigt svårt att uppnå. Utan folkhögskolan hade jag inte heller kunnat uppfylla min ungdomsdröm om att utbilda mig till fritidsledare med idrott och friluftsliv som profil. Det gav mig en yrkestitel och ett fast jobb.

Fru talman! Vi är alla medvetna om pandemin från 2020 som än i dag är påfrestande för hela samhället. Hela det svenska föreningslivet fick lägga om sina verksamheter, möten, studiecirklar, seminarier och utåtriktade aktiviteter. Allting sköts upp, ställdes in eller ställdes om till deltagande via länk. Detta var och är helt rätt. Människoliv ska skyddas och räddas, och det är helt nödvändigt än i dag. Folkhögskolor och studieförbund har gjort stora insatser för att möta utmaningar, och med rätt stöd och rätt resurser är de beredda att göra ännu mer för ett samhälle där människor blir sedda, känner tillit och är delaktiga.

För dem som har hamnat i ofrivillig ensamhet och långvarigt utanförskap kan studieförbunden och folkhögskolorna vara en vändpunkt och en väg vidare. Vi har 155 folkhögskolor runt om i landet och elva studieförbund om man räknar in Sisu Idrottsutbildarna. Folkhögskolorna erbjöd förra året kurser i 151 kommuner, vilket är en minskning med fem kommuner. Med anledning av pandemin genomfördes en större del av verksamheten på distans.

Under de senaste åren har vi inom ramen för Kunskapslyftet förstärkt förutsättningarna för folkbildningen, och i den här budgeten vill vi förlänga den utbyggnad av folkhögskolan som inleddes 2020 i syfte att öka med 3 000 årsplatser. Vårt förslag är därför en höjning av anslaget med 300 miljoner.

Under den här veckan har ett flertal studieförbund och folkhögskolor hört av sig till oss socialdemokrater med djup oro för vad en M-KD-SD-budget skulle innebära för deras verksamheter. I sina partimotioner har dessa partier nämligen föreslagit kraftiga nedskärningar. Hur man ska tolka att de nu går med på regeringens förslag får de själva svara på. Oron för framtiden kvarstår ändå.

Folkhögskolorna kan genom sin unika pedagogik ge fler människor chansen till utbildning. Genom utbildning via studieförbund får de även träning i demokratiskt ansvarstagande och ledarskap som ger dem möjlighet att forma sina liv, stå upp för sina rättigheter och kräva en del av makten.

Folkbildningen är grunden till demokratins framväxt och de demokratiska grundidéerna om yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Folkbildningen är en starkt bidragande orsak till att Sverige ligger i topp när vi talar om demokratiska länder.

Fru talman! Att inte satsa på folkbildningen är en missad chans att satsa på demokratin.

Ett antal fall av fusk och oegentligheter har skapat en förtroendekris för folkbildningen. När skattemedel som ska gå till folkbildning missbrukas innebär det att det finns de som missar möjligheten att delta i ett fritt och frivilligt lärande. Därför ser vi fram emot utredningen om demokrativillkor, för vi vill arbeta för att skärpa dessa villkor. Studieförbunden har själva arbetat in egna åtgärdsplaner för att komma åt fusket, och utökade kontrollinsatser och Riksrevisionens granskning pågår. Statliga bidrag till folkbildningen ska uteslutande gå till verksamheter som uppfyller statens syften med bidraget och stärker vår gemensamma demokrati. Om det råder det inget tvivel.

Folkhögskolor och studieförbund spelar en viktig roll för personer som inte fått sin utbildning tillgodosedd i andra utbildningssystem eller för den som vill byta yrkesinriktning mitt i livet. Folkhögskolor och studieförbund ger möjlighet att lära, uppleva och delta i kultur och bildningsarbete, och dess betydelse för folkhälsan och människans självförtroende när det gäller att aktivt delta i samhället är mycket stort.

Fru talman! Folkhögskolorna börjar redan nu att rusta sig för att ta emot fler ungdomar som inte klarat gymnasiet eller halkat efter på grund av pandemin. Vi kan även konstatera att andelen deltagare med särskilda behov har ökat i folkhögskolorna, och man gör redan i dag stora insatser för att kunna möta varje individ utifrån hens behov för att skapa delaktighet och möjlighet för individen att påverka sin livssituation för framtiden.

Därför vill vi socialdemokrater lyfta fram att folkbildningen är en viktig och växande aktör för människor med olika bakgrund och förutsättningar. Vi vill stärka deras ställning på arbetsmarknaden, och det gäller särskilt utrikes födda och personer med kort utbildning liksom unga som inte fullgjort sina gymnasiestudier.

Fru talman! Utvecklingen på kommunal nivå oroar mig. Kommuner med högerstyre har kraftigt minskat på stödet till folkbildning eller helt tagit bort det, detta trots att man vet att det finns närmare 150 000 unga som varken arbetar eller studerar liksom tusentals människor som varje dag möts i studiecirklar, studieförbund och folkhögskolor. Dessa mötesplatser är som sagt särskilt viktiga för personer med funktionsvariation, nyanlända och de som hoppat av skolan. Vi behöver få ut dem i arbetslivet.

Fru talman! Avslutningsvis har vi socialdemokrater ett särskilt yttrande. Därför har vi inte deltagit i beslutet. Men vi kommer med denna budget att kunna bygga ut folkhögskolan och rusta verksamheterna.

(Applåder)

Anf. 22 Annicka Engblom (M)

Fru talman! Ärade kollegor!

Jan Ersa ägde Nackabyn,Per Persa ägde Backabyni By i Västra Ed.Jan Ersa,Per Persa,de höllo aldrig fred.

Var havren god i Nackabyn,så slog den fel i Backabyn.Då blev Per Persa vred,då svor i mjugg Per Persa,då gren och flen Jan Ersa,så mun gick halvt ur led.

Var klövern grann i Backabyn,så var den klen i Nackabyn,där växte blomst och bär.Då gren och flen Per Persa,då hyttade Jan Ersamed näven bort åt Per.

Sedan, mina kära kollegor, är det många, långa verser som kanske egentligen skulle läsas av Lars Mejern Larsson. Diktaren är ju Gustaf Fröding, som härstammar från Värmland. Men jag ska ändå ta avslutningen på historien:

Så stredo de, så trätte de,så levde de, så mätte devarandra skäppan full.Processen bröt Jan Ersaoch brännvinet Per Persa,för bägge gick det kull.

Och ingen av dem mjuknade,när de på slutet sjuknadeoch stoppades i jord."Ve nästa ting, Jan Ersa!","vi möts, vi möts, Per Persa!",var deras sista ord.

Men "trilsk som Jan i Nackabyn"och "ilsk som Per i Backabyn"är stäv i Västra Ed.Jan Ersa,Per Persa,de höllo aldrig fred.

Fru talman! Lyckligtvis är det inte alls så vi har det i kulturutskottet. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom, även om en viss grälsjukhet kanske har kunnat skönjas i tidigare inlägg.

Snarare är det tvärtom. Jag skulle vilja lyfta fram just det goda samarbete vi har, och förhoppningsvis framöver också kommer att ha, i de stora tagen där vi faktiskt gör gemensam sak.

Med åtta olika partier har man olika agendor. Moderata samlingspartiet pratar med alla och samlar majoriteter för sina olika förslag; då är det som i alla förhandlingar - man får ge och ta.

Det ska inte råda något som helst tvivel om att Moderaternas förslag i de olika kulturpolitiska motionerna även i fortsättningen kommer att drivas i kammaren och ute på olika debattarenor. Det handlar om utveckling och utvärdering av kultursamverkansmodellen. Det handlar om den politiska styrningen, som Roland Utbult så förtjänstfullt lyfte fram, och den är så otroligt viktig. Det är inte bara Myndigheten för kulturanalys som har lyft fram att modellen är ett stort hinder för den fria konsten och den fria idrotten, utan det har även många kulturarbetare och idrottsutövare själva gjort under framför allt pandemin.

Det handlar om ett starkt och kvalitetssäkrat stöd till civilsamhället. Kvalitetssäkrat, vill jag understryka. Moderaterna vill tredubbla produktionsincitamentet, och vi vill att den ska utformas som en skattereduktionsmodell i stället för bidrag.

Det handlar även om etablerandet av en samisk nationalscen, revitalisering av de samiska språken och fler språkcentrum samt repatriering - där staten bör ta ett större ansvar.

Fru talman! Det handlar vidare om en ny och samlad idrottspolitisk utredning. Det är 60 år sedan det togs ett samlat grepp om idrottspolitiken. Idrotten behöver samlas inför 2020-talet, och utredningen bör också innefatta elitidrotten.

Den rapport, fru talman, som Riksidrottsförbundet presenterade för lite över ett år sedan lyfte fram bristerna i mål och strategi för elitidrotten i landet. Det behövs verkligen många extra kliv. E-sporten bör också behandlas som en sport.

Jag kan även lyfta fram andra frågor som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen kulturarv, museer och musik.

Så här kan vi hålla på, och det är det som är så fantastiskt med att sitta i kulturutskottet. Där finns den breda paletten av olika ämnesområden att hantera. Och, som jag inledde med, vi är för det mesta överens. Vi är också överens om ett område som har varit ett moderat fokusområde, nämligen barns och ungas rätt till kultur. Det handlar om vikten av barns och ungas läsförståelse och läsinlärning.

Min mamma läste Jan Ersa och Per Persa för mig. När jag som ung lärarvikarie för många år sedan skulle hoppa in i en åttondeklass och undervisa i diktanalys förstod jag genast att det här är en särskild utmaning. Jag funderade mycket över hur jag skulle få de tonårströtta VIK-juniorerna och de lite långhåriga hårdrockarna längst ned i rummet att få upp ögonen för vad poesi och dikt kan innebära.

Jan Ersa och Per Persa hjälpte mig i det. Dikten är rolig! Den är tragisk på slutet, men den är rolig.

Jag städslade de två långhåriga hårdrockarna att uppföra Jan Ersa och Per Persa. Det gjorde de alldeles fantastiskt. Jag städslade också de lite trötta VIK-juniorerna att skriva uppsatser om sina stora intressen i livet, i det här fallet Västerås Ishockeyklubb. Det är därifrån jag härstammar. Det blev uppenbart att dessa ungdomar besatt fantastiska talanger för att bli skribenter.

Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vi måste främja läsförståelse hos fler barn och unga. Vi ser i dag att även om barn har vuxit upp med ett bibliotek i familjen är det inte alltid att dagens ungdomar tar fram böcker, läser och bläddrar. De införskaffar information på annat sätt.

Jag vill lyfta fram Svenska Akademiens stora satsning på unga, framför allt poesi. Tillsammans med Skolverket har man tagit fram den bok jag håller i min hand, En bro av poesi, som finns i klassuppsättningar och individuella exemplar, till barn i ung ålder så att de kan introduceras till poesi. Sådana här insatser ska vi prata mycket om. Den här boken borde vi alla i kulturutskottet bära med oss när vi är ute och talar om var den allra första starten på ett aktivt kulturliv börjar, det vill säga hos barnen.

Fru talman! Jag vill självklart yrka bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande KrU1 och avslag på reservationerna.

Jag vill förstås rikta ett stort tack för samarbetet under det här året och tidigare år till kulturutskottet. Jag önskar alla en god jul och ett gott nytt år. Det är fortfarande tidigt, men i de här sammanhangen är det grande finale vad gäller kulturutskottets framträdanden.

Sluta gräla, slut fred och älska kulturen och idrotten!

(Applåder)

I detta anförande instämde Viktor Wärnick (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8).

Riksrevisionens rapport om statliga myndigheters FoU-verksamhet