Näringspolitik

Anf. 121 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Nu går vi över till näringsutskottets betänkande NU7, ett ganska omfattande betänkande. Det är så många som 170 yrkanden från allmänna motionstiden 2018/2019.

Det är inte lätt att under min talartid övergripa allting, men jag ska göra några nedslag. En del av motionerna handlar om handläggningstider och regelförenklingar.

Vi socialdemokrater, herr talman, delar åsikten att företag inte ska behöva lägga onödig tid på kontakter med myndigheter, hantera tillstånd, lämna uppgifter eller som företagare försöka förstå hur man ska göra för att det ska bli rätt. Det är därför regeringen nu jobbar med den här frågan, och jobbar hårt med frågan.

Bolagsverket har fått i uppdrag att införa digital hantering av årsredovisningarna. Mer resurser har satsats på den digitala plattformen verksam.se. Regeringen satsar på digitaliseringsarbete i särskilt regeltunga branscher. Som många säkert känner till är en sådan bransch restaurangbranschen, följd av besöksnäring och företag inom hotell och på evenemangsområdet.

Dessutom jobbas det vidare med att korta handläggningstider hos myndigheter och att hitta kloka vägar att implementera förändringar, nya lagar och regler. Regeringen arbetar med utgångspunkt i Tillväxtverkets rapport Enklare handläggningsprocesser. Man jobbar vidare med frågan så att handläggningstiderna ska bli effektivare och kortare.

Den här veckan, herr talman, träffade näringsminister Ibrahim Baylan representanter från OECD för att ta del av Sveriges resultat i rapporten Regulatory Policy Outlook. Det är en ganska tuff rapport. Men det är också en tydlig uppmaning att jobba än mer med den här frågan. Därför är det glädjande att regeringen har tagit tag i och jobbar hårt med frågan.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till näringsutskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer. För tids vinnande väljer jag att inte följa upp vår egen reservation.

Herr talman! Det viktigaste som en politiker kan göra, tror jag, är att lyssna och ta till sig de utmaningar som företagen för fram när vi är ute och gör besök.

Jag vill nämna fyra områden som jag ofta stöter på när jag gör mina besök.

Nummer ett är en fråga som nästan alla lyfter fram, nämligen kompetens. Kompetensbehovet är väldigt stort. Drygt 40 procent av företagen upplever brist på arbetskraft. Det är också det största hindret för våra små och medelstora företag som vill ta steg och behöver växa. Då gäller det förstås att satsa på utbildningen.

Regeringens kunskapslyft med ca 100 000 nya platser är jätteviktigt. Det riskerar visserligen att bli något försenat på grund av budgeten från Moderaterna och Kristdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna, men målet är ändå inställt på att det ska komma på plats.

Vi gör dessutom en stor och viktig yrkeshögskoleutbyggnad. Vi vill ju uppgradera yrkesprogrammen så att fler söker till dem. Regeringen har också gett i uppdrag att ta fram fler korta och flexibla kurser för att fler anställda ska kunna uppdatera sina kunskaper, för det finns fortfarande ungefär 100 000 lediga jobb som inte tillsätts på svensk arbetsmarknad på grund av att man inte hittar rätt kompetens. Det är därför det är så viktigt på riktigt att vi gör de här satsningarna och inte halkar efter där, både för företagen och för individen som kan få ett jobb och förverkliga sina drömmar.

Nummer två är bostadsbristen. Hur ofta möter vi inte som politiker företagare som säger att bostadsbristen är hämmande för tillväxten? Här behöver vi göra ytterligare satsningar och kraftsamla för ett ökat bostadsbyggande. I Göteborg, som jag kommer från, bygger vi mer än vad vi har gjort på 40 år. Men det är tillväxthämmande att man inte hittar en bostad om man vill flytta till Göteborg om man finner ett jobb där.

Nummer tre är infrastruktur och bredband. Utan kommunikationer stannar ju Sverige. Regeringen har satsat på en kraftig utbyggnad av bredband som också fortsätter nu, framför allt riktad mot landsbygden med en summa på över 5 miljarder kronor, för ingen kan driva företag, sjukvård eller skola i dag utan bredband och snabb uppkoppling.

Nummer fyra, som blir alltmer alarmerande, är oron för vad som händer med brexit, handelshinder och Trumps tullar på bilar. Regeringen beställde en utredning som visar att om biltullarna skulle slå till skulle det påverka ungefär 4 000 jobb i Sverige, 3 000 bara på västkusten.

Svensk ekonomi är så beroende av handel med andra länder. Export och import motsvarar ungefär 80 procent av svensk bnp. Vi har inget att vinna på ökade handelskonflikter. Det skapar osäkerhet och ökar kostnaderna för såväl exportörer som importörer. Det skadar också produktiviteten genom att det försämrar flytet i de globala värdekedjorna.

Herr talman! Men det finns också glädjande rapporter. Sverige fortsätter att ligga i topp i internationell rankning av innovation och konkurrenskraft. För ett tag sedan kom siffror som visar att industriföretagen ett enskilt år satsar över 72 miljarder kronor i Sverige. Det är en ny rekordnivå. Så mycket har industrin aldrig någonsin investerat i Sverige under de 80 år som SCB gjort sina mätningar.

Och, herr talman, januariöverenskommelsen som ligger till bas för regeringsbildningen. Den är indelad i elva områden och består av 73 punkter. Under rubriken jobb, företagande och hållbarhet anges bland annat att regeringens strategiska samverkansprogram med näringslivet ska byggas vidare och att det nationella innovationsrådet under ledning av statsministern fortsätter.

Vidare ska det göras exportsatsningar för fler jobb i hela landet. Den befintliga exportstrategin ska utvecklas med fokus på hållbarhet. Därtill ska det vidtas åtgärder för att fler ska kunna bli företagare, och det ska finnas på plats en gynnsam beskattning för växande företag. Det här tycker jag är riktigt bra.

I den här debatten har jag visat på delar av den helhet som näringspolitiken ingår i. Fungerar inte infrastrukturen och utbildningssystemet fungerar inte heller det svenska näringslivet, och då kan det inte växa och utvecklas. En offensiv och effektiv näringspolitik är avgörande för att Sverige ska fortsätta att vara ett föregångsland inom arbete och välfärd. Sverige ska självklart ligga i framkant i automatiseringen, i digitaliseringen, i den gröna omställningen och i den nya teknik som kommer att revolutionera vår vardag och säkerligen vår ekonomi.

Jag tycker att det är viktigt att vi slår vakt om fortsätter denna utveckling, och vi är på god väg. I samverkan mellan näringsliv och politik och mellan akademi och offentlig förvaltning sker ett gemensamt ansvarstagande för att företag över hela Sverige ska kunna växa och utvecklas.

(Applåder)

Anf. 122 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Det är en sanning som är väletablerad både hos oss i det här huset och bland svenska folket. Nyföretagande är därför centralt för tillväxten, ökade skatteintäkter och stärkt välfärd.

Svensk ekonomi står inför stora utmaningar. Konkurrensen hårdnar för såväl företag som anställda. Under den gångna mandatperioden försämrades klimatet för svenska entreprenörer. Under 2018 minskade nyföretagandet med 6,6 procent jämfört med förra året. Det är bland de största minskningar vi har sett på snart två decennier.

Regeringen, precis som alla andra, säger sig förstå vikten av att fler och växande företag ska finnas, men i sitt agerande går de i motsatt riktning. Ord och handling hänger inte ihop. Ändrade regler för RUT och ROT och inte minst regeringens tidigare förslag att begränsa vinsterna i välfärden lade sig länge som en våt filt över viljan att starta nytt i hela välfärdssektorn. Detta gjorde att många inte vågade starta nya företag i en framför allt kvinnodominerad sektor.

I Dagens industri den 18 mars i år kunde vi läsa: "Trots högkonjunktur rasade nyföretagandet under 2018 och den tidigare trygga motorn Stockholm tvärnitade. Politisk osäkerhet bidrog sannolikt till fallet som slår mot jobbskapandet. 'Det är bland de största minskningarna vi har sett', säger Harry Goldman, vd för Nyföretagarcentrum Sverige." Det är ingen fin läsning för en högkonjunktur i detta land.

De senaste fyra åren med en socialdemokratiskt ledd regering har lämnat efter sig ett bokslut som på sista raden skriver att två av tre företagare upplever att det har blivit krångligare att driva företag. Det är alltså kvittot för den retorik som förs.

Herr talman! Mot regeringens alla nya regelbördor har Moderaterna föreslagit ett batteri av åtgärder för att minska regelkrånglet. Utgångspunkten är att regelbördan för små och medelstora företag behöver minska generellt. Vi vill att för varje ny administrativ regel som införs måste en motsvarande tas bort för att den samlade regelbördan för den som berörs i varje fall inte ska öka. Stora hinder, särskilt för småföretagare, är just regelkrångel och byråkrati, vilket Mattias Jonsson också var inne på. Därför är det oerhört viktigt att regeringen prioriterar arbete med regelförenklingar genom tydliga skrivningar i myndigheternas regleringsbrev och uppdrag.

"En dörr in" - en plattform där företagare bara lämnar in uppgifter en gång på en plats och uppgifterna sedan slussas till aktuell myndighet - ser vi som nödvändigt. Det är oerhört viktigt att aktivt arbeta med hur Sverige implementerar EU-regelverket i landet. Vi behöver inte övergenomförande som riskerar att ge företagen en regelbörda som övriga länder inte har. Detta måste hela tiden bevakas.

Vi anser också att små- och mikroföretag bör undantas helt från en del administration. Tillgång till kapital är oftast avgörande för att starta och driva växande företag. Offentligt kapital bör därför riktas mot nya företag, men också privat kapital och kompetens bör lockas genom generösare regler för att kunna erbjuda delägarskap, exempelvis i form av personaloptioner för nya företag.

Precis som i andra branscher behöver också strukturella hinder såsom regelkrångel och kompetensmatchningsproblematik åtgärdas för att ge företag, inte minst inom besöksnäringen, möjlighet att skapa fler arbetstillfällen. Här vill vi se att en myndighet får det övergripande ansvaret för näringen.

En annan näring som kan nämnas och som genererar stora exportintäkter, skapar sysselsättning och har betydelse för Sveriges ställning som forsknings- och kunskapsnation är livsvetenskap. Utöver konkurrenskraftiga villkor behöver näringen möta ett företagsklimat som signalerar en tydlig ambition att underlätta för etableringar i landet. Denna kapacitetsstarka verksamhet söker sig till internationella miljöer med låg grad av byråkrati. Vi anser därför att nödvändiga och relevanta regelförenklingar bör genomföras för att ge internationellt konkurrenskraftiga villkor för näringar som livsvetenskap, informations- och kommunikationsteknik samt medicinteknik.

Herr talman! Det finns två grupper i samhället som nyföretagande kan öppna upp fantastiska möjligheter för. Det är ungdomar och nyanlända. Moderaterna vill underlätta för både unga och nyanlända att starta och driva företag. Bland annat anser vi att staten på sikt bör se över hur vi kan stödja Ung Företagsamhet finansiellt. Vi har föreslagit att fler ska kunna läsa en kurs i entreprenörskap på gymnasiet.

Nyanlända bör i ett tidigt skede ges möjlighet till introduktion och vägledning i hur man startar och driver företag, och ett integrationsspår med särskilt fokus på nyanlända kvinnor bör upprättas för att stärka deras kunskap om entreprenörskap och företagande samt stötta dem i att delta i nätverk, mentorskap och affärsrelationer. Vi har sett i en liten skala att detta kan ge bäring.

Regeringen bör också fördjupa samverkan mellan staten och civilsamhällets organisationer och med detta som grund inrätta en samordningsfunktion för att ytterligare främja entreprenörskapet hos nyanlända.

Digitaliseringen och miljöfrågan har seglat upp högt på dagordningen och engagerar inte minst unga och nyföretagare. Ur digitaliseringen har delningsekonomin utvecklats som fenomen. Kombinationen har öppnat scenen för en rad kreativa entreprenörer och nyskapande it-företag, och fler företag anpassar sig nu till det nya. Bland dessa nystartade företag finns flera med fokus på ett mer hållbart samhälle, och där måste vi underlätta förutsättningarna för att de ska lyckas. Moderaterna vill därför se över vilka författningsändringar som behövs, såsom att förenkla och anpassa regelverken till ett digitaliserat och delande samhälle. Regeringen bör också genomföra separata utredningar i berörda branscher för att släppa in tekniken och delningsekonomin på ett ansvarsfullt sätt som är väl anpassat för dessa branscher.

Herr talman! Moderaterna vill att regeringen skyndar på omställningen av den svenska industrin genom att se över hur klimatsmart teknik kan stimuleras. Inledningsvis skulle klimatsmart teknik kunna främjas genom ett investeringsstöd som på sikt omvandlas till ett skatteavdrag och att i det i nästa forskningsproposition blir tydligt hur forskningsmedel ska styras mot projekt som kan främja basindustrins övergång till fossilfri produktion. Sverige behöver en visionsstrategi, och vi ser två ben med utsläppsfri processteknik och teknik för att ta bort och lagra koldioxid, det som kallas carbon capture and storage, CCS. Med ny teknik och smarta lösningar kan Sverige konkurrera med andra länder som har smarta lösningar.

Vi ser att en bättre ansvarsfördelning mellan staten, industrin och akademin är avgörande för att lyckas. Staten kan också tydligt spela en roll genom att myndigheter använder sig av innovationstävlingar. Genom att rikta strålkastarljuset mot en viss fråga eller möjlighet kan tävlingar påskynda utvecklingen mot ambitiösa mål. Att se över regelverk och lagar är därför en nödvändighet för att åstadkomma ett mer tillåtande och öppet innovationsklimat. Samtidigt kommer man aldrig att kunna skapa optimala testmiljöer som omfattar hela samhället.

Det bör finnas enkla, förutsägbara, teknikneutrala och standardiserade förfaranden för att ansöka om möjligheten att få genomföra testbäddar.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 19 samt reservation 20. Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till dessa två.

Anf. 123 Tobias Andersson (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 22 men även uppmärksamma herr talmannen på att vi självfallet står bakom samtliga våra reservationer.

"Sverige går mot tuffaste läget på hundra år." Så lät det när Sveriges finansminister Magdalena Andersson intervjuades för drygt en vecka sedan. Hennes bild av svensk ekonomi har minst sagt haft viss fluktuation de senaste åren. I samband med valet 2014 var hon väldigt mån om att kritisera de borgerliga regeringarnas förda finanspolitik, och uttrycket "ladorna är tomma" kom att spridas som en löpeld på svenska löpsedlar.

Trots de påstått tomma ladorna lyckades hon med konststycket att som statsråd bedriva en ofantligt expansiv finanspolitik nästan från dag ett, och strax därefter påstod hon att svensk ekonomi var urstark. Det är ett uttalande som går att kritisera, givet vår näst intill helt uteblivna tillväxt sett till bnp per capita, vår extremt eftersatta välfärd och vår totala oförmåga att hantera den ökande kriminaliteten, men nåväl.

Förmodligen hade vilken regering som helst agerat som finansministern gjorde om det varit lågkonjunktur. Skillnaden var att Magdalena Andersson gjorde det under en högkonjunktur. Kritiken från den så kallade borgerligheten lät därför inte vänta på sig, och den då fortfarande existerande Alliansen var allt annat än glada över hur statsrådet valde att prioritera. Det fanns dock en spricka i allianskritikens fasad: det faktum att man gång på gång valde att aktivt låta källan till kritiken vara kvar vid makten.

Nu har två partier ur denna låtsasopposition valt att bli stödpartier även formellt genom januariöverenskommelsen. Som läsare av överenskommelsen i fråga får man nästan känslan av att Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har tävlat om vem som kunde svika flest vallöften. Det var en tävling som i slutändan förmodligen vanns av Vänsterpartiet genom att de accepterade hela överenskommelsen och dess medföljande regering utan vare sig inflytande eller deltagande.

Med detta sagt, herr talman, ska jag inte raljera alldeles för mycket, då det i januariöverenskommelsen de facto återfinns några förslag som på olika sätt berör näringslivet och som vi från Sverigedemokraternas sida står bakom.

Att den dysfunktionella arbetsförmedlingen äntligen ska reformeras, att arbetsgivaravgifterna ska sänkas och att RUT ska utvidgas är tre bra förslag.

I överenskommelsen återfinns även ett par andra bra förslag i vår smak. Men min poäng är att jag i egenskap av sverigedemokrat inte har några problem med att stötta och stå bakom bra politik närhelst den kommer på agendan, oavsett vem som skrivit eller uttryckt förslaget. Tvärtom hoppas jag, vilket jag även ämnar verka för, att de positiva förslag som överenskommelsen faktiskt innehåller blir verklighet. Det är en inställning och ett förhållningssätt som jag är övertygad om hade gjort underverk för svensk politik om det varit mer utspritt och tillämpat i detta parlament.

Herr talman! Nog med ros och åter till ris. Januariöverenskommelsen förtjänar en hel del ris sett ur ett näringspolitiskt perspektiv. Den innehåller nämligen bland annat 15 miljarder i så kallade miljöskatter som i den bästa av världar innebär en miljönytta på marginalen men som alldeles oavsett den potentiella miljönyttan kommer att slå hårt mot landsbygden och inte minst mot det näringsliv som verkar där.

Det är också markant olika saker att i en överenskommelse påstå sig uttrycka stöd för olika förslag och att de facto verkställa dem i slutändan. Det faktum att de för näringslivet kanske bästa förslagen dessutom riskerar att grävas ned i utredningar är även det värt att nämna.

Det är onekligen en skillnad på att vilja genomföra och att vilja utreda, och hur stor skillnaden däremellan är lär utkristallisera sig denna mandatperiod. I samband med att vi får se hur det utkristalliserar sig kommer vi även att se hur starkt stödet från Liberalerna och Centerpartiet är för den socialistiska regeringen.

Om jag hade - detta är ett ytterst hypotetiskt exempel - röstat på Liberalerna eller Centerpartiet hade jag självklart förväntat mig att mitt parti hade avbrutit samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om de gång på gång tillsatte en socialdemokratisk utredare som tilläts att utreda utifrån en socialdemokratisk agenda för att därefter landa i ett socialdemokratiskt förslag. Men hur L och C agerar i en sådan situation kan endast framtiden avslöja, vilket någonstans pekar på problemet, det vill säga det faktum att framtiden är oviss för vårt näringsliv.

Vi har en socialistisk regering som, om den ska följa januariöverenskommelsen, både ska utreda och genomföra en rad olika förslag som historiskt är allt annat än socialdemokratiska.

Vi har en liberal opposition. Eller har vi det? Jag vet faktiskt inte, herr talman. Men i denna förvirring och röra finns ett konservativt parti med en marknadsliberal och handelsinriktad politik, ett parti som gör sitt yttersta för att skapa långsiktiga spelregler för näringslivet och stärka innovationskraften och utvecklingen, ett konservativt parti som kanske i närtid kommer att utökas till ett konservativt block.

Oavsett rådande läge och regeringsunderlag kommer vi alltid att kämpa för en näringspolitik präglad av effektivt och resultatinriktat regelförenklingsarbete, riktade satsningar till små och medelstora företag samt i ren allmänhet stärka konkurrensfördelarna för svenska bolag. Det är vad Sverige behöver, inte minst om vår finansminister har rätt i att Sverige går mot det tuffaste läget på hundra år. För även om jag inte lägger alltför mycket vikt och värde i finansministerns spådomar går vi en lågkonjunktur till mötes. I det läget behöver Sverige en effektiv och resultatinriktad näringspolitik och inte ett politiskt roulettespel à la regeringsbildningen och januariöverenskommelsen.

(Applåder)

Anf. 124 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 15 och 19.

Herr talman! Äganderätten och brukanderätten av skog har urholkats de senaste åren. Människor som i många fall har skött sin skog i generationer har ibland fått sin skog utpekad som skyddsvärd men tyvärr inte alltid fått ersättning för den. Därför blir misstron mot dem som är satta att värna folket avgrundsdjup. Politiken och myndigheters agerande, men även brist på agerande, har faktiskt orsakat både psykiskt lidande och en långvarig ekonomisk osäkerhet för många.

Herr talman! Tryggheten i investeringar och ägande är faktiskt en grundförutsättning för stabilitet i det samlade värdet på skogen, som i dag uppgår till omkring en femtedel av Sveriges bnp - drygt 900 miljarder kronor - och årligen levererar drygt 10 procent av värdena från hela landets varuexport. Det är inte så lite. Det finns också många tiotusentals anställda inom skogsbruket, massa- och pappersindustrin och andra näringar som är direkt beroende av skogsråvara, och var femte investerad krona inom svensk industri kommer från skogsindustrin.

Herr talman! Det råder alltså inget som helst tvivel om skogens stora betydelse för befolkningens välstånd. Utan skogsbruket skulle vi vara fattigare. Till detta ska också läggas klimatnyttan som ett aktivt skogsbruk står för. Därför tycker jag att det är positivt att Centerpartiet har fått med flera åtgärder i januariavtalet som stärker äganderätten. Det är viktigt för skogsägarna, jobben på landsbygden, men även för skogsindustrin och svensk export.

Herr talman! Enligt Tillväxtanalys finns 70 procent av allt riskkapital i de tre stora städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är kanske inte så konstigt. Och 50 procent finns i Stockholmsområdet.

På andra ställen i landet är tillgången till riskkapital betydligt mer bristfällig, och företagen har svårt att få lån till och med från den lokala banken. Därför tycker Centerpartiet och jag att det egentligen är logiskt att statligt riskkapital ska finnas i områden där marknaden sviker och där riskkapitalet i det närmaste är obefintligt.

Detta problem gäller inte bara mindre företag utan även i hög grad större och växande företag. Jag besökte häromdagen ett företag i Vindeln som heter Rototilt. De tillverkar tiltrotatorer till grävmaskiner. De är ungefär som en handled så att man kan snurra åt alla håll. Jag vet att jag inte beskriver detta tekniskt jättebra. Men det är ungefär så. Företaget befinner sig på en global marknad, och nu är man också i färd med att bygga ut lokalerna till dubbel storlek. Men banken vill ha en del av aktierna för att låna ut pengar till denna byggnation, eftersom de menar att det inte är något större värde i byggnaden eftersom den ligger på landsbygden. Världens dyraste skotergarage, säger vd:n.

Tidigare fanns det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation med sina 2 miljarder. De fokuserade på lån och delägande i företag i norra Sverige, i Värmland och i Dalarna. Tyvärr ställde sig alla partier utom Centerpartiet bakom att flytta dessa 2 miljarder som fanns i portföljen till bolaget Saminvest som bildades för två år sedan och har säte här i Stockholm. Det är alltså ett nytt riskkapitalbolag.

Tyvärr verkar egentligen inget företag känna till Saminvest. Jag har inte hört ett enda företag som jag har träffat när jag har åkt runt i landet som säger att man känner till Saminvest. Det tycker jag egentligen är lite märkligt, eftersom det har gått två år sedan bolaget bildades. Jag hoppas verkligen att bolaget fokuserar på företag utanför städerna och faktiskt i hela Sverige. Men jag kan inte se att det sker. Därför ser jag fram emot ett besök i utskottet där vi får höra mer om deras arbete, även i bygder där riskkapital inte gör sig gällande.

Herr talman! Småföretagen är landsbygdens hjärta - en samlingspunkt som ger puls till bygden och skapar lokal tillväxt, jobb och framtidstro. Flitiga och drivna entreprenörer sprider liv och hopp med sina verksamheter.

Med detta som bakgrund skulle jag vilja rikta mig till statsminister Stefan Löfven. Jag vet inte om han någonsin kommer att se eller höra detta, men jag tar ändå chansen.

Stefan Löfven! Vi måste prata om att du på fullt allvar hävdar att du har satt stopp för mack- och lanthandelsdöden som plågar många samhällen runt om i Sverige. Det är till att börja med inte sant.

Den mycket påläste mackägaren Bogge Bolstad från Storuman vittnar om det motsatta. Vi är bara i början av ett skeende som kan bli enormt negativt. Den bilden delas av företagarprofilen Mats Eriksson som reser land och rike runt. Stödet till lanthandlarna är att likna vid att sätta ett Kalle Anka-plåster på ett vithajsbett. Tanken är god, men i längden är det inte nog.

Att ge sken av att mackar och lanthandlar långsiktigt kan räddas genom bidrag från staten är nedlåtande och en märklig syn på det extremt viktiga arbete som Sveriges småföretagare gör för sina samhällen. Det gäller speciellt när man medvetet och systematiskt har chockhöjt skatterna med uppåt 50 000 miljoner kronor per år, påfört företagen stora kostnader och via skattsedeln tagit pengar ur kundernas plånböcker. Att då försöka hävda att mack- och lanthandelsdöden är stoppad är tondövt och inte särskilt rättvist mot Landsbygds- och Småstadssveriges hjältar. Jag tycker att statsministern ska be om ursäkt.

Herr talman! Många företagare upplever att det finns väldigt mycket regler. Man ägnar alldeles för mycket tid åt administration i stället för att utveckla sina företag. Tyvärr verkar regelarbetet dessutom ha stagnerat. Det påverkar konkurrenskraften för svenska företag. Det kan helt enkelt inte vara rimligt att företagare ska ägna stor del av sin tid åt regelkrångel. Det håller inte.

Centerpartiet vill att regler ska ha en solnedgångsklausul. Det betyder att man sätter ett slutdatum för en regel. För att den ska fortsätta att gälla måste den omprövas, och fördelar och nackdelar ska vägas mot varandra. Ett annat välkänt förslag är en regel in och en regel ut. Det betyder att nya regler som medför kostnader för företag ska mötas av motsvarande kostnadsminskningar genom att andra regler tas bort. För min del skulle det till och med gärna kunna vara en regel in och två ut.

Avslutningsvis, herr talman, finns det i januariavtalet en del insatser som kommer att stärka näringslivet. Det känns faktiskt bra att Centerpartiet har varit drivande när det gäller mycket av detta. Jag tänker nämna några saker som vi har fått igenom.

Det handlar bland annat om en kraftig förenkling av både beskattning av och regelverk för mikroföretagande. Fler ska kunna testa att vara företagare med färre regler och med en platt skatt på 25 procent på intäkter upp till 250 000 kr. Dessutom kommer kravet på aktiekapital i nystartade aktiebolag att sänkas från 50 000 till 25 000 kronor.

När det gäller RUT kommer taket att höjas till det tredubbla. RUT-avdraget ska också utvidgas till tvätt-, flytt-, hämt- och trygghetstjänster. Även ingångsavdrag ska införas, det vill säga borttagna arbetsgivaravgifter de två första åren för att anställa ungdomar utan gymnasieutbildning och nyanlända.

Det finns en mängd andra spännande saker. Till exempel ska beskattningen av personaloptioner reformeras genom att utvidga storleken och personkretsen, så att svenska regler är konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. Det finns så mycket mer att räkna upp. Jag är faktiskt glad över att vi har lyckats driva igenom de här frågorna.

Herr talman! Jag var väl inte direkt lycklig den dagen Stefan Löfven blev statsminister. Det måste jag erkänna. Men desto gladare är jag för de reformer, inte minst för näringslivet, som Centerpartiet har fått med i januariavtalet. Det är i alla fall en liten tröst.

Anf. 125 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Jag vill tacka Helena för anförandet. Ibland kan det vara intressant att man vänder sig till en person som inte finns i kammaren eller till i det här fallet statsministern. Men jag funderar på en sak. Det som Helena Lindahl sa när det gäller de satsningar som har gjorts på kommersiell service, butiker och mackar, förvånade mig kraftigt.

Alliansregeringen startade en utredning för att se hur man skulle kunna förändra den negativa utveckling som innebar att många slog igen sina butiker. Det var negativt för glesbygden. Den förra regeringen tog den utredningen på allvar och kopierade dessutom i verkligheten precis de summor som utredningen kommit fram till behövdes. Ungefär 35 miljoner skulle gå ut.

Ett par år efter gjorde man en utvärdering och konstaterade, till skillnad från det som Helena Lindahl sa i sitt anförande, att det hade stoppat själva nedläggningarna. Men man kunde inte se att det hade vänt och att antalet butiker ökade igen. Samtidigt startades Landsbygdskommittén.

Jag skulle gärna vilja ha en utvecklad kommentar. Jag blev väldigt förvånad över den bild som Helena Lindahl har. Var kommer de siffrorna och uppgifterna från? Totalt sett satsas 174 miljoner på kommersiell service, herr talman.

Anf. 126 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Jag ska utveckla det. Vi har ingenting emot att man satsar pengar på lanthandlar och mackar - tvärtom. Problemet, Mattias Jonsson, är bara att Stefan Löfven under den gångna helgen sa att nu minsann hade ni satt stopp för mack- och lanthandelsdöden.

Det är absolut inte sant. Jag pratade häromdagen med Bogge Bolstad från Storuman. Han äger själv en mack och driver ett projekt åt Tillväxtverket och Region Västerbotten och inventerar mackar runt om i landet. Han sa till mig att mellan 200-300 mackar står inför faktumet att man kanske måste lägga ned. Mackdöden har bara börjat.

En av orsakerna han nämnde är att det har blivit lite tuffare miljöreglementen. Det gör att till exempel mackägaren i Harads i Norrbotten kommer att få lägga ned vid årsskiftet. Han har inte de hundratusentals kronor som krävs för att investera i macken. Det gör att till exempel hemtjänsten kommer att få köra sex mil för att tanka bilen.

Det jag vände mig mot var att statsministern verkade så proppmätt, det vill säga så nöjd med att säga att man har stoppat mackdöden. Det är inte ens sant. Det är jättebra att man tillför medel. Det är välkommet. Men det han sa är inte sant.

Det var väldigt många som tog illa vid sig. De jobbar och sliter varje dag med att försöka få sina verksamheter att gå runt.

Anf. 127 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Helena Lindahl påstår att det inte är sant. Men det finns studier som visar att de stöd som har kommit på plats har gett effekt. När man tittar numerärt kan man se att nedläggningarna har avstannat. Det finns alltså belägg för att hävda det, till skillnad från när man pratar med enskilda mackägare. På den enskilda platsen kan det såklart finnas sådana situationer som Helena Lindahl beskriver och att det kanske ska läggas ned där.

Herr talman! Jag tycker att det är magstarkt att stå i talarstolen och påstå att det inte skulle vara sant när det finns studier som visar att de satsningar som gjorts har lett till sådana förändringar att det inte läggs ned. Därför vänder jag mig starkt emot det.

Däremot tror jag att vi behöver göra fler saker för glesbygden. Vi behöver få fler av Landsbygdskommitténs förslag på plats. Vi behöver få det här landet att hålla ihop. Vi behöver se till att få på plats den skattepolitik som nu är på remiss och som är jätteviktig för en sammanhållen politik. En rad åtgärder behöver komma på plats.

Dessutom ser vi i dag att det finns olika former av EU-stöd för att bygga ut vissa butiker och serviceställen i glesbygden.

Att påstå att det inte är sant var magstarkt. Men tack ändå för svaret, Helena Lindahl!

Anf. 128 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Jag förstår att Mattias Jonsson vill försvara sin statsminister - det tycker jag är helt naturligt. Men faktum var att han stod på er kongress och sa att man nu hade stoppat mackdöden. Det är inte jag som har blivit mest upprörd. Det är mackägare och andra människor i bland annat mitt hemlän Västerbotten, långt från Göteborg, där man har långt ifrån den macktäthet som man har där Mattias Jonsson kommer ifrån. Hos oss ser utmaningarna helt annorlunda ut. Vi har enorma avstånd. Bara Västerbottens inland är nästan lika stort som Danmark till ytan.

Jag vet inte vilka studier Mattias Jonsson hänvisar till, men jag ser hur verkligheten ser ut. De här mackarna ligger ofta i anslutning till en lanthandel, som har hand om postservice och paketutlämning och är apoteksombud. De har det inte särskilt tufft.

Det är jättebra att mackarna har satsat på kommersiell service. Men säg inte att man har stoppat mackdöden, för det är inte sant. Då har man inte koll på verkligheten. Jag tycker att Stefan Löfven ska resa runt i landet och se sig om lite mer.

Anf. 129 Lorena Delgado Varas (V)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 6 under punkt 3.

Vänsterpartiet vill vässa digitaliseringen i Sverige lite mer. Därför vill vi att berörda myndigheter ska återkomma med en intern digitaliseringsstrategi i syfte att effektivisera hanteringen av främst små och medelstora företag.

Sverige, som är ett av EU:s mest digitaliserade länder, ska ha ett konkurrenskraftigt näringsliv som ligger i framkant vad gäller digital utveckling och forskning. Vi ska ta en ledande position i det internationella utvecklingsarbetet.

Digitaliseringen kan vara verktyget för att hitta lösningar på ekonomiska och miljömässiga utmaningar. Den bidrar dessutom till att skapa nya arbetstillfällen, som kan bidra till en effektiv och jämlik resursanvändning. Att investera i hållbara industrier, forskning, miljövänlig teknik och innovation är viktiga sätt att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

Regeringens digitaliseringsstrategi fokuserar i huvudsak på fem olika delmål: kompetens, trygghet, innovation, ledning och infrastruktur. Men digitaliseringsstrategin saknar djupare nyanser.

Den här utvecklingen går fort, och det är viktigt att vi lägger basen på ett heltäckande och stabilt sätt. Digitaliseringen bör vara ett av verktygen för att skapa viktiga samhällsvinster. Det kan till exempel handla om klimatvinster via produktionseffektivisering och om informationsbyggande. Och kanske kan det vara verktyget för att nå sex timmars arbetsdag. Nu när åttatimmarsdagen firat 100 år är det kanske dags.

Skatteundandragande, lönedumpning och försämringar av fackliga rättigheter hör inte hemma i ett välfärdsland som Sverige. Därför krävs ett politiskt ansvar för den digitala utvecklingen. Vi måste ha en plan för hur vi ställer om arbetslivet, hur vi vidareutbildar och hur vi utbildar för att kunna möta den digitalisering och automatisering som kommer att ske i snabbare takt.

Vi måste ha en plan för att utvecklingen ska ge bättre livskvalitet, effektivisera och öka säkerheten, men inte till priset av att arbetet utförs av färre, till lägre löner, och att de som inte har rätt utbildning eller kunskap byts ut. Alla ska vara med. Om vi gör detta på rätt sätt kommer vi att se en expansion av innovation och utveckling som gynnar oss alla.

Det är inte lätt att ställa om. Företagen måste ha kompetensen men också medlen. Här bör staten göra skillnad genom att tillgängliggöra teknikforskning för de små och medelstora företagen. Små och medelstora företag behöver också ta del av den kompetensförsörjning som alla skriker efter, oavsett om de finns på landsbygden eller i stan.

Enligt Tillväxtverkets rapport Företagens villkor och verklighet 2017 är det tydligt att det främst är större företag som är digitaliserade. Ju större företag, desto vanligare är det att man använder it i verksamheten. Av de medelstora företagen är det så många som 90 procent som använder it i stor utsträckning för att hantera sin administration. Bland ensamföretagarna är det bara drygt 50 procent.

Med tanke på hur viktiga de små och medelstora företagen är för vår ekonomi och utveckling är det direkt avgörande att digitaliseringen når alla plan. Vi vill se att myndigheterna utvecklar sitt sätt att genom digitaliseringen effektivisera de administrativa kontaktpunkterna gentemot företag. Tanken ska vara att det ska vara enkelt så att små och medelstora företag inte ska behöva lägga alltför stora resurser på detta.

Hela Sverige ska vara delaktigt, och därför är det viktigt att även landsbygden tar del av digitaliseringsprocessen. Vi ser att landsbygden urholkas både på möjligheter till jobb och på samhällsservice. Allt centreras till de större städerna. Om företagen i landsbygden ska ha en möjlighet måste internet nå alla. Om näringslivet ska utvecklas måste infrastrukturen funka överallt.

Vi ser den digitala kommunikationen som en nyckel till att underlätta informationsspridning och dialog och även som ett sätt att hålla nere antalet nödvändiga resor och transporter. Detta kan bli utvecklande för landsbygden. Det finns stora möjligheter i digitaliseringen.

Herr talman! Jag vill också passa på att rikta skarp kritik mot regeringen angående det uppdrag som innovationsmyndigheten Vinnova har fått i sitt regleringsbrev för 2018, det vill säga att etablera en innovationsscout för innovationssamarbete i Israel. Regeringen pekar ut Israel som ett särskilt intressant land för forskning och innovation inom it och life science och menar att det är av särskild vikt att stärka banden mellan unga, innovativa företag i Sverige och i Israel. Satsningen kommer att pågå i två år med möjlighet till förlängning.

Jag kan inte förstå varför Israel pekas ut av regeringen. Israel är inte vilket land som helst. Israel är en stat som återkommande bryter mot de mänskliga rättigheterna. Ockupationen av Palestina är brutal och olaglig och strider mot internationella överenskommelser. Detsamma gäller de illegala bosättningarna med understöd av Israels militär, för att inte tala om fängslandet av barn.

Blockaden mot Gaza hindrar införsel av mediciner och sjukvårdsartiklar till befolkningen - essentiella medel för civilbefolkningen som stoppas. Israel respekterar inte överenskommelser och går in i vilket palestinskt område som helst, när som helst, och mördar eller fängslar. Senast var det Sajed Abed al-Hakim Mizher, en 18-årig sjukvårdare som mördades i Betlehem i förrgår.

Att regeringen utan vidare pekar ut Israel som ett intressant land för affärssamarbeten inom it och innovationer är anmärkningsvärt. Genom att göra det normaliserar ni Israels brott mot mänskliga rättigheter, och ni normaliserar ockupationen. Därför anser vi att regeringen bör avbryta det pågående innovationssamarbetet med Israel.

Anf. 130 Tobias Andersson (SD)

Herr talman! Jag skulle vilja uppehålla mig vid Vänsterpartiets ställningstagande under Övrigt om företagsfrämjande, punkt 3. Efter en sedvanlig generell och relativt intetsägande text fastnade jag vid det kanske enda konkreta förslag som lyfts fram och som ledamoten Delgado Varas precis redogjorde för: "Att regeringen pekar ut Israel som ett intressant land för affärssamarbeten inom forskning och innovationer är därför anmärkningsvärt. Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att den ska se till att Vinnova avbryter det pågående innovationssamarbetet med Israel."

Herr talman! Det kommer säkerligen inte som en överraskning för någon i denna kammare att Vänsterpartiets syn på Israel-Palestina-konflikten är ensidig - låt oss stanna vid det. Jag avser dock inte med denna replik att fastna vid att Vänsterpartiet motarbetar Mellanösterns enda demokrati, den enda stat i Mellanöstern som inte på olika sätt försöker terrorisera minoritetsgrupper, homosexuella och så vidare, till förmån för en korrupt icke-stat som förmodligen mest är känd för sin antisemitiska agenda.

I stället, herr talman, önskar jag fokusera på Vinnova och potentiellt innovationssamarbete med Israel, då det knappast är en ren slump att regeringen pekat ut just Israel.

Den senaste seriösa mätning rörande innovation som jag kunnat finna är Bloomberg Innovation Index - som är uppdaterad 2019 - där Israel landar på plats 5, till och med före Sverige. Min poäng är att det uppenbarligen är mer än motiverat att ha tätt samarbete med Israel i allmänhet och på innovationsområdet i synnerhet.

Herr talman! Min fråga till ledamoten Delgado Varas blir således om hennes och Vänsterpartiets förakt mot den israeliska staten väger tyngre än de uppenbara fördelar som det vore med ett fördjupat innovationssamarbete våra länder emellan samt hur det då motiveras.

Anf. 131 Lorena Delgado Varas (V)

Herr talman! Jag blir lite ställd när ledamoten säger att israeliska staten inte terroriserar minoriteter, speciellt med tanke på att man faktiskt gör skillnad på olika minoriteter i Israel. Som palestinier, oavsett om du bor i Gaza eller i det israeliska området, kommer du i vardagen att notera de skillnader som finns.

Man har alltså en mur som gör det oerhört svårt för palestinier att gå in i Israel, till exempel. Man försvårar medicinintag till Palestina och humanitär hjälp som är väldigt viktig.

Jag ifrågasätter faktiskt att ledamoten menar att Israel inte terroriserar minoriteter, för det har vi sett rätt så länge. FN är inte sen med att kritisera Israel i dessa frågor. Därför tror vi att vi helt enkelt inte ska samarbeta med Israel förrän de faktiskt respekterar de internationella överenskommelser som alla vi faktiskt har gjort.

Anf. 132 Tobias Andersson (SD)

Herr talman! Även Vatikanstaten har mur. FN utgörs i hög utsträckning av en rad olika diktaturer. Det är klart att du, om du tillhör en islamistisk diktatur, kommer att vara väldigt snabb med att ge dig på den enda stat i världen som på riktigt står upp för den utsatthet som judar har fått lida av genom historien.

Jag tror inte heller att vi ska prata om vilken stat i sammanhanget som terroriserar den andra mest, när vi vet att Palestinas statliga tv konstant sprider antisemitiska historier och när vi vet att den palestinska så kallade staten betalar ut bidrag till dömda terrorister som begått terrorgärningar på israelisk mark och dödat civila judar. Jag tror inte att vi ska prata om vilka som terroriserar vilka.

Herr talman! Det jag dock tycker är anmärkningsvärt i sammanhanget är det faktum att detta är den enda reservation som Vänsterpartiet har. Vi har samlats här i dag för att diskutera näringspolitik, och Vänsterpartiets enda konkreta förslag kopplat till näringspolitik handlar om att man vill försvåra vårt samarbete med Israel. Jag tycker att det är väldigt anmärkningsvärt.

Min fråga till ledamoten Delgado Varas blir då: Finns det något näringsrelaterat projekt som ledamoten Delgado Varas skulle stå bakom ifall det samkörs med Israel? Det undrar jag oavsett vilka uppenbara positiva resultat det skulle innebära för Sverige. Är allting borta från bordet bara för att det handlar om Israel, eller finns det alternativ som fortfarande är aktuella?

Sedan är det väl även relevant att lyfta fram en absolut sista fråga i sammanhanget, med tanke på den ensidiga bild som Vänsterpartiet har i frågan: Tycker man att vi inte ska göra någonting med Israel, som uppenbarligen är väldigt duktigt på innovation, där vi kan få lärdomar? Anser man från ledamoten Delgado Varas håll att vi i stället borde samarbeta med Palestina på området, en icke existerande stat som inte nämns i någon undersökning kopplad till innovation?

Anf. 133 Lorena Delgado Varas (V)

Herr talman! Jag samarbetar jättegärna med Israel när det handlar om att hitta fredliga lösningar i den konflikt som pågår just nu mellan Israel och Palestina. Så länge man fängslar barn och oskyldiga och mördar oskyldiga är jag inte beredd att samarbeta i sådana här typer av projekt.

Anf. 134 Camilla Brodin (KD)

Herr talman! Vi kristdemokrater anser att det lokala näringslivets förutsättningar är avgörande för Sveriges tillväxt.

Just nu är det en spännande tid vi lever i. Vi kan se digitaliseringens intåg, som många har pratat om i kväll. Digitaliseringen kommer in med full fart, och vi vet faktiskt inte riktigt vilket slutmålet är. Vårt samhälle förändras också tillsammans med digitaliseringen.

I dag kan du bosätta dig i nästan hela världen och arbeta för en uppdrags- eller arbetsgivare utan att behöva vara på plats fysiskt. Det ställer stora krav på samhällsplaneringen. Digitaliseringens möjligheter gör till exempel att fler företag kan vara med på den internationella marknaden, nästan oavsett vilken bransch de tillhör. Du kan vara egenföretagare eller arbeta i ett globalt bolag och ändå ha möjlighet till samma förutsättningar för tillväxt om förutsättningarna finns. Är det möjligt i dag?

Herr talman! Jag är helt övertygad om att vi behöver se på näringslivsfrågorna och företagandet ur ett nytt perspektiv, där vi jobbar för att svenska bolag och företag ska få goda förutsättningar att skapa denna tillväxt. Ytterst handlar det om människor som satsar tid, energi och kraft på att skapa starka och sunda företag som varje dag vidareutvecklas. Det är just framgångsrika företag som står för samhällsutveckling och jobbskapande och som genererar skatteintäkter, som i sin tur genererar välfärd.

Regeringen presenterade en digitaliseringsstrategi i maj 2017, där det övergripande målet, som även Sveriges riksdag beslutat om, innebär att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Det privata näringslivet är en stor del av detta, tillsammans med det offentliga åtagandet.

Vi kristdemokrater kan inte nog uttrycka att vi behöver regelförenkla i takt med att digitaliseringen sträcker sig allt längre. Men här har regeringen delvis gått i motsatt riktning. Jag har tagit upp det förut och tänker säga det igen. Exempelvis införde regeringen så sent som i somras personalliggare i ytterligare branscher och företag. Detta är varken i digitaliseringens tecken eller en regelförenkling för småföretag, utan det är en styrning mot ett föråldrat sätt. Effekten blir inte att man underlättar för småföretag. Det skrivs till och med ut vilken typ av penna som du ska fylla i personalliggaren med. För att underlätta behövs lösningar i fråga om hur vi arbetar för att de gemensamma reglerna ska passa in i den digitala värld vi lever i.

Herr talman! Så sent som i går skrev ett antal tunga företrädare för näringslivet om Sveriges resultat i OECD Regulatory Policy Outlook - det är inte en alltför pigg läsning. Hela 29 procent av företagarna tycker att det har blivit krångligare att följa statliga regler jämfört med för bara ett år sedan. Det är enbart 2 procent som tycker tvärtom.

De uttalar sig så här: Ett konkurrenskraftigt svenskt näringsliv är av avgörande betydelse för tillväxt och välstånd i Sverige. Med rätt förutsättningar och långsiktighet kan företagen möta de utmaningar och möjligheter som globaliseringen, digitaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär.

Rapporten visar att regelbördan för företag i Sverige över tid har ökat explosionsartat. Tillväxtverkets mätningar visar att företagens administrativa kostnader har ökat med 6 miljarder kronor på fem år. Nu har dessa företrädare även uppmanat till konkreta samtal med regeringen om hur man kan vända det skenande regelkrånglet. Jag hoppas att regeringen kan lyssna på detta.

Regelrådet inrättades av den alliansledda regeringen 2008 med fokus på att arbeta för regelförenklingar för företag. År 2015 ändrade den rödgröna regeringen Regelrådets direktiv och sammansättning från att vara en statlig kommitté till att bli ett beslutsorgan inom Tillväxtverket. Regelrådets uppgift är att granska och yttra sig över kvaliteten på konsekvensutredningar av författningsförslag som kan få effekter av betydelse för företag.

Det samlade utfallet av Regelrådets granskning av konsekvensutredningarna visar särskilt brister i analysen av just påverkan på företagens kostnader och konkurrensförhållanden. Regelrådet konstaterade att dessa aspekter är av stor betydelse för företagens förutsättningar att arbeta och växa. Jag anser därför att Regelrådets uppgift och ställning bör stärkas genom att rådet blir ett obligatoriskt remissorgan för Regeringskansliets förslag, så att nya lagar och regler såväl som förändringar i befintlig lagstiftning blir så ändamålsenliga som möjligt. Vi måste tajta ihop arbetet.

Näringspolitiken måste ges stabila, goda och förenklade villkor för fler och växande företag. Det privata näringslivet har varit, är och kommer alltid att vara ryggraden för Sveriges välfärd.

Vi kristdemokrater vill vara med och skapa förutsättningar för tillväxt i våra företag i den digitaliseringsera som vi lever i. Det är inte staten som anställer, utan det är företagen.

Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 19, som vi har tillsammans med M, C och L, samt till reservation 24 av oss kristdemokrater.

Anf. 135 Arman Teimouri (L)

Herr talman! Jag ska nu debattera näringspolitiken i Sverige. Jag tänkte ta tillfället i akt att lyfta fram tre viktiga delar.

Under mina gymnasieår hade jag förmånen att få prova på livet som företagare genom Ung Företagsamhet. Det var så kul och lärorikt att jag passade på att ha två UF-företag. Hade jag inte haft förmånen att få starta UF-företag hade jag förmodligen inte tagit steget och startat eget några år senare. Jag kommer alltid att se mig själv som entreprenör. Jag ser också hur mycket jag lärt mig av både resan som UF-företagare och den senare resan som egen företagare.

I Sverige måste det bli lika självklart att vara anställd som att vara självanställd. Sverige behöver fler unga entreprenörer som vågar utveckla sina idéer.

Jag anser att alla barn och ungdomar bör få en chans att lära sig vad entreprenörskap och företagsamhet innebär, men tyvärr har många inte någon familjemedlem eller bekant som driver företag. Detta minskar möjligheten för barn och ungdomar att själva hitta inspiration och intresse för sitt företagande.

Organisationen Ung Företagsamhet har sedan 80-talet utbildat gymnasieelever i entreprenörskap genom utbildningen UF-företagande. Sedan 2010 arbetar de dessutom på grundskolenivå. Vi anser att deras verksamhet är viktig för att skapa framtidens entreprenörer och vill därför att alla elever i grundskolan ska få ta del av informationen om och chansen att pröva Ung Företagsamhet.

Vidare vill vi att fler elever på gymnasiet får möjlighet att arbeta med sin egen företagsamhet genom att kursen om entreprenörskap tillgängliggörs för fler gymnasieprogram än vad som är fallet i dag. För att genomföra detta bör riksdagen tydliggöra för regeringen att den bör se över hur staten på sikt kan stödja Ung Företagsamhet finansiellt.

Kommer resultatet att bli att alla som fått utbildning i entreprenörskap blir företagare? Nej, svaret är nog inte så enkelt. Men UF-företagare startar företag i större utsträckning senare i livet. De anställer fler personer i sina företag, har högre omsättning i sina företag och har dessutom längre livslängd på sina företag än de som inte har drivit företag.

Dessutom visar en rapport från 2013 att de som fått utbildning i entreprenörskap får högre medelinkomst senare i livet. De blir också chefer i större utsträckning och har högre etablering på arbetsmarknaden. För oss liberaler är det därför givet att vi ska satsa mer på Ung Företagsamhet. Jag yrkar av denna anledning bifall till reservation 9.

Herr talman! Den andra del som jag vill lyfta fram är kvinnors entreprenörskap.

Svenskt Näringsliv mäter antalet företagsamma personer i landet. I år visar resultatet på en oroväckande trend. Andelen personer som blev företagsamma sjönk under 2018 jämfört med tidigare år. Nu är nivån den lägsta sedan mätningarna påbörjades för tio år sedan. Samtidigt som Sverige behöver fler och växande företag för att säkra tillväxt och välstånd sjunker andelen personer som väljer att starta företag. Det är väldigt oroväckande.

Nyföretagsamheten för kvinnor är särskilt bekymmersam, eftersom den fortsätter att sjunka från en redan låg nivå. Den negativa utvecklingen syns tydligt i kvinnodominerade branscher som välfärdssektorn och RUT-sektorn.

Vi liberaler är därför mycket nöjda med att vi genom 73-punktsprogrammet med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet har kommit överens om att stoppa alla försök att försvåra för välfärdssektorn och om att bredda RUT-avdraget till fler tjänster. Det är bra för kvinnors entreprenörskap - inte minst för utrikesfödda kvinnor, eftersom det är många av dem som startar och arbetar inom RUT-företag. Det handlar om att ge mer frihet och mer självbestämmande, och det är en väldigt viktig del i integrationen.

Herr talman! Den tredje del jag vill lyfta fram är det krångliga livet som företagare. Varje höjning av tröskeln till företagande, som gör att det blir svårare att våga ta steget eller för den delen utveckla sitt företag, är skadlig för tillväxten i landet.

I en undersökning från 2017 svarade över 60 procent av företagarna att de upplevde regelkrångel som en av de viktigaste frågorna att hantera. Hela 64 procent svarade att regelbördan blivit tyngre jämfört med de två föregående åren. Dessutom har Sverige tappat i den internationella rankningen de senaste åren.

Regelbördan behöver minska, framför allt för de små och medelstora företagen. Samtidigt behöver nya regler införas i ett samhälle som ständigt förändras. För att förhindra en ökad regelbörda och ökade administrativa kostnader anser vi att man behöver pröva principen "en regel in, en regel ut" när det gäller lagstiftning som påverkar företagande - för varje ny betungande administrativ börda som införs måste en motsvarande börda tas bort. Principen syftar till att garantera att den samlade regelbördan för den som berörs av en ny regel i vart fall inte ökar. Jag vill därför yrka bifall till reservation 19.

Herr talman! För mig och för oss liberaler är det självklart: Om hela Sverige ska leva måste det finnas jobb. Som liberal och tidigare företagare vet jag att bättre företagsvillkor skapar fler jobb. Fler jobb i växande företag betyder ökade skatteintäkter, vilka i sin tur finansierar exempelvis vår gemensamma välfärd. Vi ska värna och utveckla svenskt näringsliv. Svensk näringspolitik måste därför utgå från att uppmuntra fler att starta företag och få fler att utveckla sina företag.

Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 9 och 19.

Anf. 136 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Ur det gröna perspektivet handlar en aktiv näringspolitik om att uppfylla drömmar, skapa jobb och bidra med samhällsutveckling. Det innebär att de som har de bästa idéerna för framtiden ska kunna se hur dessa realiseras, hur innovation driver på i en positiv riktning och hur fossilt byts mot förnybart.

Låt oss först konstatera att svenskt näringsliv ligger långt framme. På globala listor och rankningar hamnar vi oftast i topp vad gäller innovation, företagande, högutbildad kompetens och digitalisering. Den allmänna trenden är alltså positiv, men även de som ligger långt fram kan naturligtvis bli bättre. Därför är många av dessa frågor också starkt närvarande i januariavtalet.

En av rubrikerna är just "Jobb, företagande och hållbar tillväxt". Där anges att regeringens strategiska samverkansprogram med näringslivet ska byggas vidare, och det nationella innovationsrådet under ledning av statsministern ska fortsätta sitt viktiga arbete. Vidare ska det göras en exportsatsning för fler jobb i hela landet, och den befintliga exportstrategin ska utvecklas med fokus på just hållbarhet. Det ska vidtas åtgärder för att fler ska kunna bli företagare och för en gynnsam beskattning av växande företag.

Herr talman! Regeringens aktiva arbete ska fortsätta. Regeringens nyindustrialiseringsstrategi heter inte bara Smart industri - den är också smart. Jag tänkte lite kort gå igenom de fyra fokusområdena som pekas ut i strategin för industrins konkurrenskraft.

För det första: Företag i svensk industri ska vara ledande inom den digitala utvecklingen och i att utnyttja digitaliseringens möjligheter. Det är just därför som regeringen presenterat en digitaliseringsstrategi som följer det mål som riksdagen beslutat, nämligen att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Strategin kompletteras också med en bredbandsstrategi.

För det andra: Ökad resurseffektivitet, miljöhänsyn och en mer hållbar produktion ska bidra till industrins värdeskapande, jobbskapande och konkurrenskraft. Här kommer frågor om hållbar mineralbrytning, cirkulär ekonomi och delningsekonomi in. På alla områdena har regeringen en uppföljande politik som man arbetar aktivt med.

För det tredje: Kompetensförsörjningssystemet ska möta industrins behov och främja dess långsiktiga utveckling.

För det fjärde: Sverige ska vara ledande i forskning inom områden som bidrar till att stärka den industriella produktionen av varor och tjänster i Sverige.

Det här är fyra områden som utgör huvudfokus i strategin, och de handlar om strategisk utvecklingspotential för svenskt näringsliv.

Låt mig fokusera lite extra på frågor om hållbarhet och klimat.

Betongbranschen, bygg- och anläggningssektorn, cementbranschen, dagligvaruhandeln, flygbranschen, gruv- och mineralnäringen, skogsindustrin, stålindustrin, åkerinäringen, bergmaterialbranschen, digitaliseringskonsultbranschen, sjöfartsbranschen och uppvärmningsbranschen - dessa branscher som jag just läste upp är de 13 branscher som genom regeringens initiativ Fossilfritt Sverige har överlämnat färdplaner för fossilfri konkurrenskraft till regeringen. Färdplanerna ska synliggöra vilka möjligheter som klimatomställningen kan innebära för branscherna. Det handlar om att peka ut en riktning för branscherna själva - vi ska bli fossilfria - och det handlar också om att synliggöra de fördelar som kommer rent marknadsmässigt av att faktiskt ställa om sin produktion och verksamhet.

Detta är precis vad smart näringslivspolitik handlar om för oss gröna. Vi ser inte omställningen till ett nytt och mer hållbart samhälle som ett nödvändigt ont utan som en process full av möjligheter. Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation, och det blir inte Sverige om vi inte har med oss näringslivet i arbetet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)