Extra ändringsbudget för 2023 – Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter

Anf. 1 Edward Riedl (M)

Fru talman! Med hög inflation som leder till högre räntor, både i Sverige och i vår omvärld, och höga el- och bränslepriser har hushåll och företag i både Sverige och andra länder det väldigt tufft just nu. Vi har också krig i Europa med ett enormt lidande i Ukraina. Sverige skickar tillsammans med en ansvarstagande omvärld både vapen och ekonomiskt bistånd. Det finns ett brett stöd i den här kammaren för det, och det är bra.

Vi måste rusta upp den svenska försvarsförmågan och bygga säkerhet tillsammans med andra länder. Efter många år med kriminalitet och organiserad brottslighet har vi en inhemsk situation där vi behöver fler poliser och hårdare straff. Utmaningarna och problemen är stora och omfattande i Sverige. Mycket av det som sker i omvärlden påverkar såklart Sverige. Många problem är också en följd av politiska beslut fattade i Sverige av tidigare regeringar.

Kriget i Ukraina har påverkat oljepriset och självklart även priset på bensin och diesel här i Sverige. Men redan före kriget i Ukraina, fru talman, hade Sverige världens högsta dieselpris. Elpriset i Sverige har såklart påverkats av energikrisen i Europa och kriget i Ukraina, men elpriset i Sverige ökade långt innan Ryssland startade krig mot Ukraina. När kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2 stängdes den förra mandatperioden raderades elproduktion motsvarande 10 procent av Sveriges årliga elkonsumtion. Med en rösts majoritet i den här kammaren lyckades den förra regeringen stänga ned kärnkraft, som om den hade funnits, hade inneburit 30-50 procent lägre elpriser i södra Sverige hösten 2021, det vill säga långt innan Ryssland startade krig i Ukraina.

Efter många år av global högkonjunktur går världen nu in i en lågkonjunktur. Självklart påverkar det Sverige, fru talman. Men åtta år med socialdemokratisk regering innebär också att Sverige hade lägst ekonomisk tillväxt i hela Europeiska unionen föregående år. Det som sker i omvärlden påverkar Sverige, men en stor del av de problem Sverige har i dag är resultat av politiska beslut fattade i den här kammaren och av den förra regeringen. Jag vill påminna dem som lyssnar på debatten i dag och hör tonläget från oppositionen om att mycket av den kritik som kommer mot den nya regeringens politik berör problem skapade av den förra regeringen.

I dag debatterar vi ännu en extra ändringsbudget, som tar sikte på vissa elproducenters överintäkter. Detta är ett led i EU:s arbete med att hantera elkrisen och de katastrofala följder den får för ekonomin, för hushåll och för företag.

Tonläget har varit högt den här veckan. Man har kritiserat regeringen för senfärdighet. Några har till och med gått så långt att de sagt att regeringen har slarvat bort miljarder genom att inte göra det här tillräckligt snabbt. Detta, fru talman, stämmer helt enkelt inte, och jag hoppas att debatten i dag kommer att göra det mycket klart för er som lyssnar.

Faktum är att Finansdepartementet har jobbat så fort det varit möjligt med att få allt det här på plats. Att införa ny skatt är komplicerat, och det är bra att det är komplicerat. I Sverige ska man veta i förväg hur hög skatten är. Tänk att som enskild medborgare i efterhand få veta att fordonsskatten blir tio gånger så hög för att staten behöver pengar! Då är det fråga om beslut som man som enskild medborgare inte längre kan påverka. Det är bra att det är komplicerat med skattelagstiftning, och det är bra att det tar tid att införa nya skatter.

Rent konkret kommer det här förslaget att innebära att elproducenter som producerar och säljer el från de kraftslag som förordningen tar sikte på beskattas för intäkter över 1 957 kronor per megawattimme, vilket alltså är något mindre än 2 kronor per kilowattimme. De vinster som överstiger den nivån kommer staten att beskatta med 90 procent. Då gäller det att komma ihåg att det är nettovinster som kommer att kunna beskattas.

Generellt har processen varit snabb, fru talman. Man har förkortat alla led i processen, med kortad beredningstid, kortad motionstid här i riksdagen och kortare tid för ikraftträdande. Ni som lyssnade på tjänstgörande talman när hon öppnade sammanträdet i dag kunde höra att även tiden fram till kammardebatten förkortats.

I Sverige finns det ett generellt förbud mot retroaktiv beskattning. Den juridiska bedömningen är att det inte har gått att göra detta snabbare eller annorlunda än på det sätt man har gjort. Låt mig vara tydlig: Regeringen har jobbat så fort det bara har varit möjligt utifrån den lagstiftning som jag tror att vi gemensamt är överens om: ramverken för hur det ska gå till med lagar och beskattning i det här landet. Därför, fru talman, har det varit märkligt att följa inte minst Socialdemokraternas kritik i debatten. Bristen på självinsikt är stundtals bedövande. Jag hoppas att Socialdemokraterna håller med om att de lagar som vi stiftar här inne också ska följas.

Grundproblemet är dock elkrisen och bristen på el. Det är Socialdemokraterna högst ansvariga för. Det var Socialdemokraterna som lade ned fullt fungerande kärnkraft. Det var det som skapade den elkris som vi har att hantera och som skapar problem för hushåll och företag i Sverige i dag.

Fru talman! Det är Socialdemokraternas fel att pensionären måste sälja huset och att familjer tvingas skicka hungriga barn till skolan. Det är Socialdemokraternas fel att företag tvingas stänga ned och att personal sägs upp.

Fru talman! Det är Socialdemokraternas fel att pengar som skulle ha kunnat användas i välfärden, som hade gett fler händer i vården och som hade stärkt skola, sjukvård och äldreomsorg, nu går till höga elräkningar. Låt ingen lura i er något annat, för saker hänger ihop!

Sverige sticker ut i EU. 42 procent av alla samlade kapacitetsavgifter kommer i Sverige till Svenska kraftnät. Det är pengar som staten kan använda. Föregående år var det 70 miljarder som var kapacitetsavgifter. Det är långt mycket mer än vad all moms och all punktskatt inbringar. Prognosen är att punktskatten på el från föregående år inbringar ungefär 26 miljarder kronor. Momsen på elen är 20 miljarder. Tillsammans är alltså den totala beskattningen strax under 46 miljarder kronor, enligt nuvarande prognos.

Kapacitetsavgifterna är en bra bit över 70 miljarder. Det är bra att förstå i sammanhanget att Sverige skiljer ut sig. De stora intäkterna kommer alltså inte staten till del via skatt eller moms på elen utan via kapacitetsavgifterna.

Det är därför regeringen har valt att använda kapacitetsavgifterna för att reparera den föregående regeringens orsakade problem för hushåll och företag. Avgifterna används nu till att säkerställa att hushållen och även företagen kommer att få lite hjälp på vägen för att klara de höga elpriserna.

Fru talman! Den regering som nu sitter tillsammans med Sverigedemokraterna kommer att bygga tillbaka kärnkraft. Vi kommer att bygga tillbaka energiproduktion här i landet. Det är en av regeringens främsta prioriteter för att få ordning och reda på Sverige igen.

Den extra ändringsbudgeten är bara en liten del i ett stort paket för att hantera de problem som nedlagd kärnkraft har orsakat. Det kommer att ge en liten intäkt till staten och hjälpa till för att vi ska kunna hantera de problem som detta orsakat.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 2 Samuel Gonzalez Westling (V)

Fru talman! Den 6 oktober antog ministerrådet en EU-förordning för att komma till rätta med de höga energipriserna. En förordning träder i kraft 20 dagar efter att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Som vi alla vet har en EU-förordning direkt rättsverkan i ett EU-land utan att det krävs några nationella genomförandeåtgärder.

Den 17 november lämnade regeringen en proposition med anledning av just den här EU-förordningen, som berörde skatt på extraordinära vinster för vissa företag. I det specifika fallet handlade det om fossila bränslen. Det hela passerade relativt obemärkt, och det tycktes inte föreligga några särskilda hinder. Skatten började tillämpas i enlighet med vad som angavs i förordningen.

Nu har emellertid en ny proposition landat på riksdagens bord utifrån samma EU-förordning. Den här gången gäller det elbolagens övervinster. Nu hävdar dock regeringen att skatten inte kan tillämpas förrän tre månader senare än vad förordningen anger.

Jag har därför två frågor till Edward Riedl. Regeringen och Moderaterna hävdar att skatten inte kan tillämpas i enlighet med EU-rätten. Är det Moderaternas och regeringens inställning att EU-lag inte står över svensk lagstiftning? Varför bereddes inte propositionen om skatt på övervinster på fossilenergi och skatt på elbolag samtidigt när båda grundar sig på samma EU-förordning?

Anf. 3 Edward Riedl (M)

Fru talman! Tack, Samuel Gonzalez Westling, för frågorna!

Låt mig börja med några bitar. Det är inte regeringens primära bedömning utan Lagrådets bedömning. Det brukar vara någonting som vi har att lyssna till härinne. Vi följer också den lag som finns. Den har rättsavdelningen på Regeringskansliet också tittat på.

Det är den samlade bedömningen att svensk skattelagstiftning gör att vi är tvungna att göra på det här sättet. Man kan inte lägga EU-lagstiftningen ovanpå svensk lagstiftning utan att göra någonting, utan den måste implementeras i svensk skattelagstiftning. Det är det som gör att det tar lite längre tid i Sverige och en del andra EU-länder.

Det är inte möjligt med retroaktiv beskattning. Det är som jag sa, fru talman: Det är i grund och botten rätt bra att man inte kan bli beskattad i efterhand. Men för den som lyssnar på debatten kan det vara bra att veta att Vänsterpartiet i går lämnade in ett förslag till finansutskottet som vi nu såklart ska behandla.

Där föreslår man att vi nu helt enkelt bryter mot svensk grundlag och efterbeskattar företagen från och med den 1 december 2022 fram till juni. Det är ett ganska långtgående förslag, och det skulle förändra saker i grunden om man gjorde på det sättet.

Det som är viktigt när man inför skatter är att man vet vem som ska betala den nya skatten. Det gäller framför allt att de som ska betala skatten vet om att det är de som omfattas. På vilken nivå ska skatten ligga, och under vilken period ska skatten gälla?

Det som framför allt var viktigt för den här regeringen var att veta hur det skulle påverka elproduktionen i Sverige, givet att den förra regeringen tillsammans med Vänsterpartiet lade ned 10 procent av svensk energiproduktion när man lade ned kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2. Vi riskerade frånkoppling, det vill säga att elen skulle ta slut i Sverige.

Anf. 4 Samuel Gonzalez Westling (V)

Fru talman! Jag ber fru talman att notera att de frågor som jag ställde inte fick några svar, nämligen om det var regeringens och Moderaternas inställning att EU-lag inte står över svensk lagstiftning. Det var den absolut mer relevanta frågan i det här fallet.

Vi har nu hört Edward Riedl i talarstolen hävda att det på något sätt skulle vara en rekordsnabb behandling av skatter. Vi vet att vi har hanterat en skattelagstiftning utifrån exakt den här EU-förordningen redan i höstas. Var det inte en rekordsnabb behandling av skattelagstiftning i sådana fall? Jag antar att den borde ha varit mycket snabbare hanterad än den som vi har att hantera här i dag.

Frågan kvarstår. Varför väljer regeringen och Moderaterna att inte lägga fram en proposition om just de saker som EU-förordningen föreslår att man ska göra för att vi ska kunna uppfylla de krav som EU-rätten ställer på oss?

Anf. 5 Edward Riedl (M)

Fru talman! Det var det jag försökte beskriva. Självklart ska Sverige implementera EU-lagstiftning. Det gör vi nu. Det kommer vi att fatta beslut om i dag, bara för att det ska bli tydligt för den som lyssnar.

Det jag förklarade för ledamoten Samuel Gonzalez Westling från Vänsterpartiet var att vi i Sverige har en annan lagstiftning än vad en del andra EU-länder har, framför allt på skatteområdet. Det gör att det måste implementeras i svensk lag.

Det gick alltså inte att lägga den här EU-lagstiftningen ovanpå svensk skattelagstiftning och låta den börja gälla, utan den var tvungen att implementeras i svensk lag. Det var inte vi politiker här som sa att det var på det sättet. Det var Lagrådet som sa det. Den juridiska avdelningen på Regeringskansliet konstaterade att det var på det sättet man måste göra.

I grund och botten är det bra att vi inte har möjlighet till retroaktiv lagstiftning i Sverige. Jag vet, fru talman, att Vänsterpartiet har en helt annan uppfattning. Man vill kunna beskatta både privatpersoner och företag i efterhand. Det vore en helt annorlunda ordning än den som jag tror att de flesta partier och politiker här i kammaren är överens om. Man måste på förhand veta hur mycket skatt man ska betala.

Lek med tanken att man som enskild medborgare i efterhand får reda på att nu har Vänsterpartiet bestämt att fordonsskatten blir tio gånger så hög som man trodde från början, och så ska man ska hantera det.

Fru talman! Det är rimligt att man från början vet hur mycket skatt man ska betala. Där, tror jag, skiljer sig Vänsterpartiet och de andra partierna i den här kammaren åt. Vi skiljer oss åt i hur denna implementering skulle kunna se ut.

Vi har olika uppfattningar om detta. Men inte om huruvida EU-lag ska implementeras, för det är vad vi gör i dag.

Anf. 6 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! När man lyssnar på finansutskottets ordförande Edward Riedls anförande bleknar Bagdad-Bob i sammanhanget.

Det är klart att det är en del av det borgerliga narrativet att skylla allting på de problem som man tycker att den tidigare regeringen har skapat. Det är ett sätt att dölja egna tillkortakommanden och egna brister.

Jag tog ändå fasta på en passus i Edward Riedls anförande. Han sa att riksdagens kammare samlas i dag för att debattera skatt på elproducenters övervinster. Låt oss då hålla oss till det, Edward Riedl.

Under den tid som regeringen har verkat, ända sedan valdagen i september, har den gjort en hel del olika vägval. Den har fattat ett stort antal olika beslut. Det har inte funnits en väg att vandra. Den hade kunnat hantera det på väldigt många olika sätt och kunnat komma fram till ett helt annat förslag än det som den levererar till Sveriges riksdag i dag.

Det leder naturligtvis till en fundering. Efter alla de vägval regeringen har gjort, och efter alla de beslut man har fattat, producerar man ett förslag som omfattar 150 miljoner kronor i skatt som man tar in. Man har dessutom satt en ram från den 1 mars till den 30 juni, när EU:s förordning säger att det skulle tillämpas från den 1 december.

Det jag inte kan bestämma mig för är om den borgerliga regeringen representerar inkompetens eller om man representerar en fullständig ovilja att hitta en lösning för att återföra de stora övervinster som elproducenterna i dag gör tillbaka till svenska hushåll och svenska löntagare. Kanske finansutskottets ordförande kan bringa lite klarhet i detta.

Anf. 7 Edward Riedl (M)

Fru talman! Låt mig först säga till den som lyssnar att man verkligen blir provocerad när man hör socialdemokrater som har styrt Sverige i åtta år och som lämnar efter sig ett elsystem där kärnkraft har plockats bort till den grad att svenska hushåll och företag i dag plågas på ett extremt sätt, vilket de inte hade behövt göra. Ändå står Socialdemokraterna här framme och försöker skriva om historien.

Bagdad-Bob, för den som lyssnar, var i Irak och förklarade att det inte fanns några problem och så vidare. Den som närmast liknar Bagdad-Bob, fru talman, står i den andra talarstolen här och låtsas inte om att man har lagt ned kärnkraften och skapat de problem vi i dag är tvungna att hantera. Det är problem som den nya regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har att lösa.

Det är en inkompetens som ledde till att man tog bort koldioxidfri elproduktion - den som gjorde att Sverige som ett av få länder i världen hade koldioxidfri el till ett extremt lågt pris. Detta är nu borta för att ni förstörde det. Det tror jag att man ska ta fasta på.

Fru talman! Den andra delen kanske ledamoten Niklas Karlsson, skatteutskottets ordförande, kan svara på. Den som lyssnade på nyheterna i går hörde Mikael Damberg, som är ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna. Han var, precis som Niklas, kritisk. Han ville inte kännas vid att man har lagt ned kärnkraften, trots att det är ett faktum. Han var kritisk till att detta inte har införts snabbare, men han vill ändå följa den lagstiftning vi gemensamt har. Han kunde inte ge svar på hur snabbt det skulle ske, men det kanske Niklas Karlsson kan berätta för den som lyssnar.

På vilket sätt och var någonstans i processen skulle vi ha kapat tid? Vi har kapat tid i alla delar av beredningsprocessen. Niklas Karlsson får berätta: Var skulle vi ha kapat mer tid? Vilken lag skulle vi ha hoppat över för att göra detta så snabbt som ni säger att det skulle gå att göra? Det kan gärna Niklas Karlsson få svara på.

Anf. 8 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Finansutskottets ordförande återkommer hela tiden till att prata om helt andra saker än det vi är här för att debattera i dag.

Jag kan vid vilket tillfälle som helst, precis när Edward Riedl vill, debattera allting annat: elsystem, kärnkraft och energiförsörjning. Men det vi ska diskutera i dag är tillfällig skatt på vissa elproducenters övervinster. Låt oss hålla oss till det. Tala om för oss som sitter i riksdagens kammare och för dem som lyssnar på debatten varför detta bara ska omfatta 150 miljoner kronor och varför det bara ska gälla från den 1 mars till den 30 juni!

Jag kan upplysa riksdagens ledamöter om att det svar vi får från finansutskottets ordförande i dag visar att det råder inkompetens i Sveriges regering. Efter alla de vägval man har gjort och efter alla de beslut man har fattat hade man kunnat välja en annan väg.

Det är riktigt, Edward Riedl, att Mikael Damberg i debatt i gårdagens Aktuellt med Elisabeth Svantesson sa att vissa saker hade vi inte kunnat göra fortare. Det är riktigt, men vi hade också kunnat göra dem annorlunda. Den som kan hantverket vet att om regeringen hade gått till riksdagen i höstas med en stoppskrivelse och talat om att EU:s förordning ska gälla från den 1 december, men att vi behöver återkomma med kompletterande svensk lagstiftning, skulle vi ha kunnat hantera det som Edward Riedl i dag upplever som ett problem med retroaktivitet.

Detta är ett medvetet val av den borgerliga regeringen. Det ska vara 150 miljoner, och vi ska inte återföra de stora övervinster som elproducenterna nu har gjort tillbaka till hushåll och vanliga löntagare. De ska stanna där. Edward Riedl företräder helt andra intressen än dem vi socialdemokrater företräder. När vi står på vanliga hushålls och löntagares sida företräder Edward Riedl producenterna - detta kryddat med ett visst mått av inkompetens och brist på handlingskraft i Sveriges regering.

(Applåder)

Anf. 9 Edward Riedl (M)

Fru talman! Låt oss börja med det som Niklas Karlsson inte vill svara på. Skulle regeringen ha valt att strunta i Lagrådet eller den juridiska avdelningen på Regeringskansliet? Regeringen har förkortat alla delar i beredningsprocessen för att rekordsnabbt få skattelagstiftning på plats. Vilken del skulle vi ha kortat ned? Där blir Niklas Karlsson svaret skyldig.

Socialdemokraterna har sagt att detta inte hade gått att införa så tidigt som den 1 december; det är det ena beskedet. Man hade tydligen kunnat göra det mycket snabbare än den här regeringen, men man vägrar att svara på frågan om var i processen vi skulle ha kortat ned det hela. Det finns inget svar på det. Då kan man inte hantverket. Då står man här, fru talman, och bara pratar strunt. Man måste kunna svara på den typen av frågor. Om man vill korta ned processen - var någonstans, och vilken lag skulle vi ha hoppat över för att göra detta snabbare än vad det gjordes? Det vägrar man att svara på från Socialdemokraternas sida.

Fru talman! Det går inte att ha den här typen av debatter om elstöd, om överbeskattning av elproducenter eller om någonting annat utan att prata om varför problemet har uppstått.

Jag förstår att Socialdemokraterna hela tiden säger: Låt oss inte prata om det som hände förra mandatperioden när vi lade ned kärnkraften och skapade de här problemen! Jag förstår att man vill föra den typen av debatt. Men, fru talman, det här är inte oväsentligt. Man måste prata om varför problemen har uppstått.

Den här regeringen har att hantera de problem som den förra regeringen skapade, och det håller vi på med just nu. Ni blir svaret skyldiga i fråga efter fråga. Ni kan inte svara på vad som skulle ha gjorts annorlunda, så jag antar att även Socialdemokraterna håller med om att det var rimligt att göra på det sätt vi gjorde. Det var rimligt att lyssna på Lagrådet och andra instanser.

Anf. 10 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Jag vill fortsätta lite grann på spåret rörande avgränsningarna som regeringen har valt att göra när man inför denna exceptionella lagstiftning.

Vi har ett i grunden väl fungerande energisystem, menar jag, med ansvarsfulla och kompetenta aktörer. Vi har konkurrensutsatta marknader, och det är bra. Det behöver vi ha. Men under de exceptionella förhållanden som nu råder med ett krig i Europa finns det orsak att tillämpa den här typen av lagstiftning, som är exceptionell.

Min fundering handlar lite grann om den avgränsning regeringen har valt att göra i förhållande till de aktörer som beskattas. Det var faktiskt fullt möjligt att beskatta även andra aktörer än elproducenter, till exempel dem som handlar med finansiella instrument och spekulerar i elpriset. Under dessa exceptionella förhållanden finns det anledning att beskatta också dessa aktörer.

Min fråga, fru talman, är: Varför har regeringen gjort den avgränsning som man har gjort?

Anf. 11 Edward Riedl (M)

Fru talman! Den som lyssnar på Miljöpartiets ledamot i finansutskottet Marielle Lahti behöver komma ihåg en sak. Ledamoten säger att vi har ett väl fungerande energisystem. Jag tror inte att alla de hushåll som i dag plågas av extremt stora elräkningar - flera gånger större än vad de någonsin har varit - håller med.

Jag, som bor i Norrland, där el närmast har varit en icke-fråga, hade en elräkning på 10 000 kronor i december. Människor har hört av sig till mig från södra Sverige, där man har elräkningar på över 20 000 kronor för en enskild månad. Miljöpartiet tycker att vi har ett väl fungerande energisystem. Jag gissar att man är stolt över det man gjorde under de åtta år man tillsammans med Socialdemokraterna styrde energipolitiken.

Företag lägger ned produktion. Man har inte längre råd att köra bakugnar på bagerier. Personal blir av med sina arbetstillfällen till följd av vad den förra regeringen har orsakat.

Fru talman! Vi har inte ett väl fungerande energisystem. Vi har ett energisystem som är kraftigt påverkat av att man lade ned fungerande kärnkraft. Man gjorde kärnkraften ekonomiskt olönsam, och sedan försöker man i efterhand stå och säga att det var marknadsmässiga beslut som ledde fram till att kärnkraften lades ned. Men kom ihåg: Här i riksdagens talarstol har både socialdemokrater och miljöpartister stått och varit stolta över det som gjorde att kärnkraften, Ringhals 1 och 2, till slut fick läggas ned.

Priset på el gick upp långt innan kriget i Ukraina startade. Hösten 2021, långt innan Ryssland hade inlett sitt anfallskrig mot Ukraina, ökade elpriserna dramatiskt i Sverige - det vet alla som då betalade sina elräkningar - till följd av att kärnkraften lades ned. Det har skapat de här problemen. Där skiljer vi oss åt: i vad som har orsakat dagens situation och om vi är nöjda med den.

Jag får återkomma. Jag ser att min talartid är slut, men jag ska svara på ledamoten Marielle Lahtis fråga i mitt nästa inlägg.

Anf. 12 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Jag noterar att under de två minuter som ordföranden för finansutskottet använde till att svara på min fråga kom inget svar på min fråga. Däremot påminner retoriken lite grann om valrörelsen, som ju sedan länge är över. Regeringsföreträdarna vill prata om allt annat än den fråga som ligger på bordet i dag.

Jag avvaktar svaret, helt enkelt. Jag ber ordföranden för finansutskottet att svara på frågan varför man valt att göra denna avgränsning, som innebär ett mycket stort tapp för både hushåll och företag. Dessa skulle ha kunnat få ett bra tillskott i kassan om avgränsningen inte hade gjorts så snäv som regeringen har valt att göra.

Anf. 13 Edward Riedl (M)

Fru talman! Låt mig börja där jag slutade. Jag avser såklart att besvara den fråga Marielle Lahti har ställt. Men jag blir provocerad - det var därför jag var tvungen att börja i den ändan - när politiker som har orsakat dessa problem, fru talman, står här och låtsas som att man inte har någonting med det att göra. Man går till och med så långt som att säga att vi har ett fungerande energisystem och att det inte finns några problem. Jag tror att både de människor som i dag betalar dessa elräkningar och de företag som plågas av dessa kostnader upplever problem. Jag tror inte att de tycker att vi har ett fungerande energisystem.

Vi behöver prata om båda sakerna. Vi behöver prata om vad som har orsakat problemen, och där är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och de andra som lade ned kärnkraften skyldiga. Vi behöver också prata om vad vi gör här och nu för att mildra konsekvenserna av den politiken.

Det är det denna regering tillsammans med Sverigedemokraterna gör. Gång på gång, i extra ändringsbudgetar, lägger vi fram förslag för att beskatta företag och återföra pengar till hushåll och företag. Vi håller också på att genomföra de första delarna i det som långsiktigt kommer att lösa problemen, fru talman: att bygga tillbaka svensk kärnkraft så att vi tar oss bort från de problem som skapats av den förra regeringen.

Det är alltid svårt att tala om tekniken, men jag ska kort ge mig in på detta. De stora pengarna finns varken i skatten eller i momsen på el utan i kapacitetsavgifterna. Där skiljer Sverige ut sig från övriga EU. Det gör också att det inte finns så mycket övervinster som man försöker hävda från oppositionen. Till och med Socialdemokraternas egen RUT-rapport visade detta. Även risken för minskad elproduktion om man gör på fel sätt är värd att ta med.

Vi var alltså tvungna att göra avgränsningar. Vi var tvungna att titta på konsekvenserna beroende på vilka som skulle få betala den här skatten.

Jag hann inte med hela svaret, men vi kommer kanske att debattera detta ytterligare.

Anf. 14 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Det var bra att Edward Riedl tog upp kapacitetsavgifterna. Regeringen har i flera omgångar sagt att man i stället för att få detta på plats - det har vi debatterat ett tag här, och vi verkar inte få några svar - har bestämt sig för att återbetala kapacitetsavgifterna till konsumenter och företag. Men det har man ju inte gjort. Trots att man fått besked om att småföretagare i vissa fall har gett upp i väntan på regeringen, trots ett rekordstort antal konkurser - som kreditupplysningsföretagen nu enligt uppgift direkt kopplar till förseningen av återbetalningarna av kapacitetsavgifterna till småföretagen - och trots rekordmånga varsel har man ändå inte lyckats få till återbetalningen förrän en modell nu ska vara på plats den 30 maj. Enligt uppgift i går kommer denna dessutom inte att komma företagen till del förrän i många fall nästa vinter, alltså efter den 1 november 2023 eller före jul 2023, inte 2022.

Det var just detta som pekades ut i den förordning vi nu diskuterar och som regeringen hänvisar till - att kapacitetsavgifterna ska kunna betalas tillbaka skyndsamt. Hur kommer det sig då, om regeringen prioriterat detta i stället för beskattningen av övervinster, som det heter, i elbolagen, att man ändå misslyckats så kapitalt och har fått göra om lagen så många gånger? Om det är detta man lagt all sin energi på, hur kan det då komma sig att dessa småföretag fortfarande inte får sina pengar?

Anf. 15 Edward Riedl (M)

Fru talman! Martin Ådahl representerar ett av denna kammares fyra partier, Centerpartiet, som med en rösts marginal lyckades lägga ned 10 procent av svensk elproduktion den föregående mandatperioden när man lade ned Ringhals 1 och 2. Med tanke på de problem man varit med och skapat är det förbluffande att höra det höga tonläget i kritiken av den nya regeringen när denna löser dessa problem.

Men låt oss gå till fakta. Det Martin Ådahl står här och säger stämmer helt enkelt inte. Den här regeringen valde att förlänga och utöka möjligheten till skatteanstånd, vilket innebär att företagen kan låna av sig själva på skattekontot för att överbrygga tiden fram till dess att man får utbetalning av kapacitetsavgifterna.

Det Martin Ådahl står här och säger, fru talman, stämmer alltså inte. Företagen har möjlighet att låna på skattekontot för att ta sig fram till punkten där man får dessa pengar utbetalda.

Det råder inget tvivel om att regeringen har prioriterat att säkerställa att både hushåll och företag, trots den förra regeringens och dess samarbetspartiers politik, ska klara situationen här och nu. Den här regeringen har detta som högsta prioritet. Möjligheterna finns för företagen att klara av detta. Det Martin Ådahl säger stämmer helt enkelt inte.

Jag har hört andra oppositionspolitiker i denna kammare skrämmas med att företagen inte klarar av likviditeten fram till det att stöden betalas ut. Det är helt enkelt inte sant. Man har möjlighet att låna på skattekontot. Regeringen säkerställer detta.

Anf. 16 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag tror inte att ordföranden i finansutskottet riktigt förstår hur cyniskt det låter för många småföretag, som redan gång på gång under pandemin utnyttjat detta skatteanstånd för att överleva de problem vi hade då, att åter få höra att det bara är att låna på skattekontot. Både ledamoten Edward Riedl och jag själv vet ju mycket väl, efter många företagsbesök, hur det i realiteten ser ut - hur detta varierar med vad man har möjlighet att låna på banken, hur man kan klara sig och vad man mäktar med som ett litet familjeföretag. Man behöver pengarna på kontot, Edward Riedl. Man behöver dem inte i fantasin. Nu är det dags att börja leverera.

Det här är lite som berättelsen om mäster skräddare, han som skulle göra en rock till på lördag som skulle hålla mig varm. Så kom jag tillbaka nästa lördag, och då bidde det ett par byxor. Sedan kom jag tillbaka nästa lördag, och då bidde det en halsduk. Och så kom jag tillbaka nästa lördag, nästa lördag och nästa lördag, och till slut bidde det bara en tumme.

Så är det med allting just nu - elstödet, dieseln, norra Sveriges elstöd. Nu när vi har en förordning som skulle ha genomförts till den 1 december gäller det den också.

Men min poäng är denna - och här går det inte att bara säga kärnkraft, kärnkraft, kärnkraft, utan nu måste frågan faktiskt besvaras: Om ni har lovat småföretagen, och de har planerat utifrån det, att detta skulle komma den 1 november, sedan före jul och sedan tidigt i vår, och om detta var möjligt när ni lovade det före valet, efter valet och igen under hösten, hur kan det nu plötsligt inte vara möjligt utan bli av först nästa vinter? Hur kan ni ha misslyckats så kapitalt? Hade ni fel tidigare när ni lovade det? Eller har ni vetat om detta hela tiden men ändå lovat runt?

Anf. 17 Edward Riedl (M)

Fru talman! Martin Ådahl säger att regeringen och jag är cyniska. Cyniskt är för mig är att paja svenskt energisystem och se till att hushåll och företag får enormt mycket högre priser, så höga att de knappt klarar av dem. Tillsammans med tre andra partier i den här kammaren lägger man ned kärnkraft, och sedan står man i kammaren och har högt tonläge mot den regering som nu löser de problem som den förra regeringen skapade tillsammans med bland andra Centerpartiet.

Cyniskt är att skapa problemen, lägga huvudet på sned och försöka låta empatisk - det är vad Martin Ådahl försöker göra, fru talman - inför dem man har skapat problemen för.

Martin Ådahl säger att det inte är riktiga pengar. Det är väl klart att det är riktiga pengar på skattekontot!

Det allra bästa hade varit om kammaren med Martin Ådahl, Centerpartiet och de andra partierna inte hade orsakat nedläggning av kärnkraft, fru talman. Då hade vi inte behövt prata om de här sakerna.

Elexperterna säger själva att om vi hade haft kvar de två kärnkraftsreaktorerna hade följden varit lägre elpriser med ungefär 30-50 procent. Det hade varit riktiga pengar. Det är nämligen med riktiga pengar som hushåll och företag i dag betalar de höga elräkningarna. Det är riktiga pengar som hårt arbetande människor har tjänat ihop och som de nu får betala med, Martin Ådahl.

Fru talman! Det är också riktiga pengar som företag har möjlighet att låna på skattekontot för att överbrygga tills regeringens stöd till företagen kommer. De kommer nämligen att komma. Ja, det är mer komplicerat än vi hade önskat och hoppats.

Framför allt ska Martin Ådahl inte lägga huvudet på sned och försöka verka empatisk när man har orsakat de här problemen. Det är fruktansvärt provocerande.

Anf. 18 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Svenska hushåll och företag pressas hårt av mycket höga elpriser. Rysslands invasion av Ukraina och landets agerande på energimarknaden har orsakat kraftiga uppgångar i priserna på el över hela Europa. Även om Sverige är ett land som inte är beroende av gas för elproduktion importerar vi de höga elpriserna från Europa. På grund av den prissättningsmekanism som används sätts priset på elmarknaden enligt marginalkostnaden för det dyraste kraftslaget i drift.

Samtidigt som priserna på el har höjts kraftigt har produktionskostnaden för majoriteten av elproduktionen i Sverige varit mer eller mindre oförändrad. Nästan hela prisuppgången har därför genererat ökade vinster i systemet. I praktiken har det inneburit stora förmögenhetsöverföringar från elkonsumenter till aktörer på elmarknaden med stora, oväntade övervinster utan några positiva effekter för den svenska ekonomin.

För att möta detta har EU genom en förordning tagit initiativ till att återföra de stora vinsterna till konsumenterna, i akt och mening att skydda hushåll och löntagargrupper mot de höga elpriserna och underlätta för människor i en ekonomiskt svår tid. Syftet med det av EU beslutade intäktstaket är att övervinsterna genom olika åtgärder ska föras tillbaka till hushåll och företag.

Det har också varit tydligt att det är ett sätt att öka vår uthållighet under det energikrig som Ryssland bedriver mot Europa. Genom att ta gemensamma steg för att göra situationen drägligare för hushållen tillåter vi ingen splittring eller osämja mellan våra länder och inom våra samhällen.

Men regeringen lyckas inte leverera. Det förslag vi i dag har att ta ställning till och som ligger på riksdagens bord för beslut är ärligt talat både för klent och otillräckligt. Det är tandlöst och missar helt sitt syfte.

Fru talman! Den 13 december förra året var ansvarig statssekreterare på Finansdepartementet kallad till riksdagens skatteutskott för att redogöra för ärendet och hur regeringen tänkte hantera det. Men några tydliga besked till utskottet kunde inte lämnas, annat än man, som man sa, hade gjort bästa möjliga. Budskapet från skatteutskottet tillbaka till ansvarigt statsråd var otvetydigt: Om regeringen bara förmår leverera ska vi hantera förslagen skyndsamt.

Resultatet ser vi i dag. Sverige blir sist, och Sverige blir sämst. Priset för detta misslyckande ska redan pressade hushåll och företag bära.

EU-förordningen trädde i kraft den 1 december, för att övervinsterna under de bistra vintermånaderna skulle omfattas. Men för den svenska regeringen har frågan inte varit prioriterad. Därför kommer vårt intäktstak på plats tidigast i mars, långt efter vintermånadernas stora övervinster. Det är anmärkningsvärt svagt agerat.

Av de stora övervinsterna i miljardklassen som gjorts under vintermånaderna räknar regeringen och Sverigedemokraterna med att få in 150 miljoner kronor. Alla andra länder lyckas, men inte Sverige. Vi är klart sämre än Danmark, Finland, Nederländerna och så gott som alla andra medlemsstater i EU. Sverige blir sist, och Sverige blir sämst.

I veckan cirkulerade uppgifter om att Sverige med annan konstruktion hade kunnat få in långt mycket större belopp, mer i linje med vad våra europeiska grannländer lyckats med. Till Dagens Nyheter säger Energimarknadsinspektionen att en grov uppskattning ger vid handen en intäkt på 6 miljarder kronor bara under januari och februari. Det är helt andra storheter än den tummetott som regeringen lyckats prestera. Sverige blir sist, och Sverige blir sämst.

Fru talman! För 200 år sedan skaldade Esaias Tegnér:

Vad du ej klart kan säga, vet du ej;med tanken ordet föds på mannens läppar:det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Ett otydligt uttryckssätt röjer ofta okunskap och bristande tankeunderlag.

Tegnérs ord bär syn för sägen. Det vi i dag ser är högerregeringens och Sverigedemokraternas politiska prioriteringar i verkligheten. Särskilt tydligt blir det när vi lyssnar till finansutskottets ordförande Edward Riedl. I replikskiftet kallar han inte ärendet för skatt på elproducenters övervinster utan säger att det är en överbeskattning av elproducenter - "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta".

Regeringen vill helst slippa beskattningen av övervinster helt och hållet. Förslaget utformas med svagast möjliga regelverk inom ramen för EU:s förordning. Förslaget presenteras först nu, tre månader efter att det är tänkt att börja tillämpas. Förslaget har i huvudsak remitterats till producenterna medan konsumentsidan helt utelämnats. Varken hyresgästernas, villaägarnas eller löntagarorganisationernas åsikter har efterfrågats.

Fru talman! Det är helt omöjligt att vara annat än besviken. Möjligheterna att kompensera konsumenter och företag för rekordhöga priser minskar ju sämre vi är på att beskatta övervinsterna. Att regeringen inte kan eller vill leverera bättre förslag är på ren svenska bedrövligt.

Fru talman! Det står bortom rimligt tvivel att regeringen saknar en plan för hur Sverige ska möta det tuffa ekonomiska läge vi nu befinner oss i. Resultatet ser vi i de halvmesyrer som regeringen och Sverigedemokraterna ändå lyckas producera.

Fru talman! Låt mig ändå understryka att det finns anledning att hysa stor respekt för komplicerat lagstiftningsarbete, inte minst när det gäller skattelagstiftning. Men i just det här sammanhanget är ett sådant argument bara svepskäl. "Om det finns en tydlig politisk styrning så löser man problemet", sa ju en regeringskälla till Dagens Nyheter häromdagen.

Det går inte att vifta bort senfärdigheten med att svensk skattelagstiftning inte tillåter retroaktivitet. EU-förordningen kom redan i oktober. Trots krav på kompletterande svensk lagstiftning hade regeringen kunnat avisera den kommande skatten för riksdagen redan under hösten och därefter utformat detaljerna.

Att förslaget är minimalistiskt och enbart omfattar 150 miljoner kronor visar vems intressen regeringen i första hand företräder. Och det är inte vanliga löntagare eller svenska hårt pressade hushåll.

Fru talman! Regeringen har visat en närmast monumental ovilja att erkänna hur tufft det är för svenska hushåll och företag just nu.

I ilfart avskaffar man elbilsbonusen över en natt. Det är högsta tempo i att lägga fram förslag för att sänka skatten för höginkomsttagare och leverera förslag till riksdagen på att hemligstämpla elåterbäring - då vilar man inte på några lagrar.

När det handlar om förslag om att värna vanliga löntagare och hushåll som pressas av tuffa ekonomiska marginaler, då är tempot och prioriteringarna inte lika höga - elprisstöd, övervinster som ska återbetalas, friskolor som inte ska omfattas av offentlighetsprincipen och så vidare.

Fru talman! Så här lättvindigt får man inte hantera den svåra ekonomiska tid vi befinner oss i. Så här nonchalant får man inte bete sig mot svenska hushåll och svenska löntagare.

Det är åtminstone min uppfattning att svenska folket behöver handlingskraft, rejäla åtgärder och framför allt en regering som företräder deras intressen.

(Applåder)

Anf. 19 Edward Riedl (M)

Fru talman! Låt mig först fråga Niklas Karlsson, som också är skatteutskottets ordförande: Hur mycket snabbare hade Socialdemokraterna, om ni hade suttit i regeringsställning, lyckats få igenom detta? Vilka delar av processen hade ni kortat ned? Vilka lagar hade ni hoppat över? Hade ni struntat i Lagrådet? Hade ni struntat i Regeringskansliets juridiska avdelning, som är opolitisk och densamma oavsett regering? Var någonstans hade ni kortat ned detta? Jag har hört Mikael Damberg säga att det inte hade gått den 1 december - men det tog alldeles för lång tid innan den här regeringen gjorde det. Hur snabbt hade det gått för en socialdemokratisk regering? Vilka delar av processen hade ni kortat ned? Det, fru talman, kan Niklas Karlsson gärna få svara på.

Sedan har jag ytterligare några frågor. Elpriserna i södra Sverige ökade redan hösten 2021. Kan det verkligen, fru talman, ha berott på Rysslands anfallskrig mot Ukraina, som kom långt mycket senare än det? Eller vad berodde egentligen de höga elpriserna hösten 2021 på? Kan det vara så, som el- och energiexperter säger, att nedlagd kärnkraft - Ringhals 1 och 2 - är förklaringen till de 30 till 50 procent dyrare elkostnaderna redan hösten 2021? Eller vad är Niklas Karlssons uppfattning om vad detta berodde på? Det är dessa problem som har skapat det vi i dag debatterar. Det vore intressant om Niklas Karlsson kunde bringa klarhet i vad han själv tror orsakade detta. Det var två frågor för Niklas Karlsson att svara på.

Anf. 20 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Nu är ju detta inte riksdagens frågestund, men jag ska ändå ge finansutskottets ordförande en chans att få svar på de frågor han ställer.

Jag är särskilt glad över att Edward Riedl tar denna replik. Vi hade den här diskussionen i replikskiftet efter Riedls anförande. Uppenbarligen har Edward Riedl antingen inte lyssnat eller inte förstått. Och då har vi ju ett par minuter till att försöka reda ut det här.

Svaret på frågan om man hade kunnat göra detta fortare är nej. Den proposition som vi har att ta ställning till i dag skulle vi också med en socialdemokratisk regering ha levererat vid ungefär samma tidpunkt. Det är inte detta som är bekymret. Det är hanteringen. Det är de beslut och de vägval som den borgerliga regeringen har tagit under hösten.

Nu är det viktigt att Riedl lyssnar: Den som kan hantverket vet att regeringen också kan komma till Sveriges riksdag och tala om att det nu finns en EU-förordning som gäller från den 1 december, att det är regeringens ambition att den ska gälla från den tidpunkt som är utsatt men att ärendet är av sådan karaktär att det behövs kompletterande lagstiftning. Detta innebär att den kompletterande lagstiftningen och propositionen kommer under våren men att beslutet gäller från den 1 december. Den möjligheten har Sveriges regering. Det kallas stoppskrivelse. Det beslutet valde den borgerliga regeringen att inte fatta.

Då är min fråga: Beror det på att regeringen är inkompetent och inte förstod detta, eller beror det på att regeringen inte vill beskatta de stora övervinsterna och återföra detta till svenska löntagare och svenska hushåll?

Anf. 21 Edward Riedl (M)

Fru talman! Jag får här höra från Niklas Karlsson att det inte hade gått snabbare med en socialdemokratisk regering. Det är väldigt märkligt att höra, men då har vi fått svaret på den frågan. Jag förstår inte det höga tonläget om svaret är att det inte hade gått snabbare.

Det är intressant att Niklas Karlsson tar upp stoppskrivelser och så vidare. Då gissar jag att han kan hela lagstiftningen kring detta, för man måste också berätta vem det är som ska beskattas och hur mycket. Även om man hade gjort på det sätt som Niklas Karlsson föreslår hade det alltså inte varit möjligt med det som fanns från EU. Det hade inte gällt, eftersom vi hade varit tvungna att gå igenom skattesubjekten. Det hade alltså inte fungerat. Även om vi hade gjort på det sätt som Niklas Karlsson nu i efterhand föreslår hade det inte varit möjligt. Då är vi klara med den delen av diskussionen.

I den andra delen sägs att en socialdemokratisk regering inte hade kunnat göra det snabbare. Jamen, då är ju den delen av debatten avklarad. Tack för det, det var ett tydliggörande!

Fru talman! Då går vi vidare, nu när vi har fått svar på de frågorna. Då får Niklas Karlsson, som står och säger hur mycket Socialdemokraterna vurmar för hushåll och företag, gärna berätta hur mycket elstöd i pengar ni betalade ut till svenska hushåll föregående år. Den här regeringen betalar ut 60 miljarder. Jag skulle gissa att det är ungefär sex gånger så mycket som den socialdemokratiska regeringen gjorde förra vintern, men det kan Niklas Karlsson gärna få berätta för dem som lyssnar.

Berätta gärna också hur mycket elstöd den förra socialdemokratiska regeringen betalade ut till företagen. Det skulle också vara intressant att höra, när man nu står och säger att en socialdemokratisk regering minsann hade tagit mycket större ansvar. Vi hade en socialdemokratisk regering. Det var mycket lägre elstöd till hushållen, och ingenting till företagen. Den här regeringen hanterar resultatet av det ni har orsakat, Niklas Karlsson!

Anf. 22 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Jag ska börja med att erkänna att Edward Riedl vann lite grann i debatten, för nu fick jag chans att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation i betänkandet. Jag glömde nämligen det i anförandet. Så är det gjort!

Åter till frågan. Det är bara att konstatera att Sverige är sist och sämst. I alla EU:s länder klarar man av att hantera detta. Men inte en borgerlig regering i Sverige. Nu har Edward Riedl försökt förklara för riksdagen och mig i det här replikskiftet att detta inte beror på inkompetens eller brist på handlingskraft. Det är gott och väl - vi ska inte bråka om påvens skägg. Men det stärker bara tesen att Edward Riedl företräder helt andra intressen än vad jag och Socialdemokraterna och en del andra partier i riksdagens kammare gör.

Ni förmår att ta tillbaka 150 miljoner kronor. Ni beskattar första ledet. Men pengarna finns ju många gånger någon annanstans, i pensionsfonder eller på en derivatmarknad, vilket ni helt förbiser. Och så lyckas ni återhämta 150 miljoner kronor, när man hade kunnat återföra betydligt större belopp. Det är detta det handlar om - vems intressen man i grunden företräder.

Den här debatten har i dag gett tydliga besked i hur konfliktlinjen går i Sveriges riksdag. Är det hushåll och löntagargrupper som ska skyddas och få tillbaka de stora övervinster som elproducenterna har tjänat på grund av den situation som vi befinner oss i dag, eller är det elproducenternas övervinster som ska stanna hos dem snarare än återbetalas? Där har det - precis som jag tidigare sagt om att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta - visat sig var Edward Riedl och Moderaterna befinner sig. Det är inte skatt på elproducenters övervinster som gäller i Riedls värld utan en överbeskattning av elproducenterna. Mer behöver väl inte sägas.

(Applåder)

Anf. 23 Charlotte Quensel (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande Extra ändringsbudget för 2023 - Tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter.

Den extra ändringsbudgeten grundar sig på en förordning framtagen av EU. Jag återkommer senare till turerna som ledde fram till dagens betänkande. Förordningen är ett svar på en mycket dåligt förd energipolitik både här hemma och i övriga EU. I Sverige stängde man ned planerbar kärnkraft i stället för att bygga nytt och bygga fler kärnkraftverk. I Tyskland satsade man på Putin och hans fossila gas samtidigt som man stängde ned kärnkraftverk. Resultatet lever vi med i dag - ett sårbart elsystem där höga energipriser råder.

Förordningen är ett försök att gömma resultatet av den misslyckade energipolitiken genom att återbörda en del av elproducenternas överintäkter till konsumenterna. Tanken är säkert väl menad, men vi elkonsumenter kommer inte att hjälpas över tid av att vissa elproducenter behöver betala en extra skatt, tvärtom. Mer planerbar och fossilfri elproduktion i varje medlemsstat är vad som pressar ned priserna, inte nya skatter.

Betänkandet handlar om att vissa elproducerande bolag ska betala en punktskatt på 90 procent av intäkter som är över cirka 2 kronor per kilowattimme. Perioden för denna extraordinära skatt är från den 1 mars till och med den 30 juni i år. Intäkterna beräknas till 150 miljoner kronor netto.

Skatten ska gälla från den 1 december 2022, men eftersom det handlar om en ny skatt i Sverige har vi grundlagsregler att följa. Enligt regeringen har man arbetat fram förslaget så snabbt som möjligt utifrån de beredningskrav som ställs. Dessa följer vissa regler, bland annat om att man ska skicka ut förslaget på remiss och att Lagrådet ska ha tillräckligt med tid för att granska. I detta fall har remissinstansernas kommentarer lett till att förslaget har omarbetats under tidens gång.

Vissa efterfrågar en retroaktiv skatt för att inkludera elproducenternas intäkter från vintermånaderna. Men i Sverige har vi ett generellt förbud mot retroaktiv beskattning, vilket gör att skatten kan tas ut först från den dag då lagen träder i kraft.

Fru talman! De som belastas av skatt på överintäkter är vindkraft, kärnkraft och kraftvärmeverk, med undantag av gaskraft. Svensk vattenkraft med magasin är undantagen. Tanken är att man ska beskatta elproduktion som har låga marginalkostnader och som hade producerat lika mycket även med lägre intäkter. Mindre anläggningar med effekter under 1 megawatt är undantagna från skatten.

Sverigedemokraterna har försökt att utöka antalet aktörer som ska belastas av skatt på överintäkter, men EU-förordningen är ett trubbigt verktyg som inte låter medlemsstaterna anpassa skatten utifrån vad som passar i respektive land.

Fru talman! Regeringen bedömer att intäktstaket inte får negativa konsekvenser för elmarknaden eller höjer priserna. Men en av remissinstanserna, Energiföretagen, ser en risk att denna skatt ökar energipriserna. Flera remissinstanser varnar för att straffskatten ska minska elproducenters investeringsvilja framöver. Nyckfulla skatter brukar medföra att investerare höjer avkastningskraven, vilket leder till högre priser för oss konsumenter. Detta är extra olyckligt eftersom skatten främst drabbar elproducenter i elområde 3 och 4, där vi redan producerar för lite el sett till vad vi behöver.

Svenska politiker är oftast överens om att skatter är en nationell kompetens och inte en fråga för EU att besluta om. Ändå sker övertramp utan att kritik förs fram. Denna skatt på överintäkter är ett tydligt exempel på hur man i EU kringgår gällande regler.

När det gäller skattefrågor krävs enhällighet bland samtliga medlemsstater, men gällande denna skatt på överintäkter åberopade man som rättslig grund artikel 122 i EU-fördraget. Genom denna manöver kringgick EU-kommissionen enhällighetskravet. I stället beslutade man om den aktuella förordningen med kvalificerad majoritet i rådet. Det är mycket oroande att man på EU-nivå kringgår regler när det passar. Kravet på enhällighet är till för att samtliga medlemsstater ska känna sig trygga med rättsprocessen.

Tyvärr är det inte första gången som kommissionen kringgår kravet på enhällighet i skattefrågor. Detta leder till upprepade övertramp när det gäller medlemsstaternas skattesuveränitet. Just i det här fallet bestämmer alltså EU hur en skatt ska implementeras i Sverige och vad den ska användas till. Det strider mot hela grundtanken med EU.

Det är oroande att EU:s hantering av skattefrågan inte väcker någon debatt. Vi bör vara mycket vaksamma mot EU:s samtliga försök att styra mot en gemensam skattepolitik.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 24 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! I det anförande vi precis har hört lyste omsorgen om svenska hushåll och vanliga löntagare snarast med sin frånvaro. Det var kritik mot EU, mycket formalia och mycket byråkrati.

Om man tittar på ärendet som regeringen nu har lagt på bordet och som vi ska fatta beslut om i dag ser man att det är ett förslag som utformats utifrån svagast möjliga regelverk i den EU-förordning som är lämnad till Sverige. Det presenteras först nu, tre månader efter det att detta är tänkt att börja tillämpas. Det har dessutom remitterats till i huvudsak producenterna. Konsumentorganisationerna har helt utelämnats. Varken Hyresgästföreningens, Villaägarnas eller löntagarorganisationernas åsikter har beaktats.

Det som fick mig att begära replik på anförandet var följande: Detta är regeringens produkt, men vi är samtidigt medvetna om att ingenting lämnar Regeringskansliet och kommer till riksdagen utan att det har förhandlats med Sverigedemokraterna. Varenda stavelse och nästan vartenda kommatecken har Sverigedemokraterna godkänt. Det innebär att de produkter som regeringen levererar också är Sverigedemokraternas förslag. Det är inte bara regeringens.

Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna nu också behöver bära detta ansvar. Då är min fråga till Sverigedemokraterna: Vad är det som är så bra med det här förslaget? Varför är det rimligt att vi bara tar och beskattar elproducenterna med 150 miljoner kronor? Varför kan vi inte göra som resten av EU och de andra länderna och hämta hem vinsterna och återföra dem till svenska löntagare och svenska hushåll som nu lever med tuffa ekonomiska marginaler? Varför är detta bra? Varför skyddar vi inte svenska hushåll och svenska konsumenter?

Anf. 25 Charlotte Quensel (SD)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag vet inte riktigt om ledamoten lyssnade, men vad jag sa väldigt tydligt var att vi försökte få igenom att fler aktörer skulle beskattas.

Bland annat är det de som trejdar med el. De köper till låga priser, och sedan säljer de till spotpris och tjänar enorma pengar. Vi tyckte att det var väldigt konstigt att vi inte kunde beskatta dem, men det visar sig att det är förordningen som styr.

Då får man titta lite tillbaka på vem i Sverige som förhandlar så dåligt att vi inte kommer åt ens dem som bara trejdar och tjänar pengar, och då får vi backa ett steg till den 8 oktober 2022. Det var en socialdemokratisk energiminister som godkände detta.

Jag tycker att det är beklagansvärt att de enda vi slår på är producenterna som faktiskt gör något slags nytta - de levererar ju el till oss. Men de som trejdar, dem skyddar Socialdemokraterna genom att godkänna förordningen. Jag hade inte godkänt den i EU.

Det vore därför intressant att höra hur ledamoten ser på den här förordningen som hans kollega har tagit fram.

(Applåder)

Anf. 26 Niklas Karlsson (S)

Fru talman! Det är en förordning som den borgerliga regeringen har svårt att leva upp till. Man letar verkligen efter det mest anorektiska förslag man kan hitta inom det direktiv och den förordning som lämnas. Ni har möjlighet att beskatta i betydligt större omfattning än vad ni gör i dag, men Sverigedemokraterna går ut och säger att de gärna skulle vilja göra någonting annat.

Det här är det sverigedemokratiska tricket, och vi ser det om och om igen. Man vill både ha kakan och äta den. Jag förstår att finansutskottets ordförande, de borgerliga ledamöterna och regeringen tycker att detta är smått besvärande. Man orkar ju inte bära ansvaret hela vägen. Sverigedemokraterna står på antingen det vänstra eller det högra benet, eller båda två samtidigt, och försöker undvika ansvar.

Tala om för ledamöterna i Sveriges riksdag och dem som lyssnar på den här debatten varför det är rätt att Sverige är sist och sämst! Varför är det rätt att vi inte har gjort andra vägval under hösten och fattat andra beslut som hade gjort att vi kunnat föra ut betydligt mer av elproducenternas övervinster till svenska hushåll och svenska löntagare? I stället pekar ni finger åt någon annan.

Nu är ansvaret den borgerliga regeringens och Sverigedemokraternas. Hur ska ni ha det? Varför är förslaget som ligger på riksdagens bord bra? Varför är det rätt? Varför är det tillräckligt?

Detta behöver Sverigedemokraterna redogöra för.

Anf. 27 Charlotte Quensel (SD)

Fru talman! Tack, Niklas Karlsson, för den något förvirrade återupprepningen av frågan! Jag svarade just på den, och jag kan inte bortse från att det finns en tidigare regering som är skyldig till de regler som förordningen stipulerar.

Jag har också tydligt sagt, två gånger, att jag gärna hade sett att vi kunde beskatta andra aktörer. Men förordningen gör att vi inte kan det. Jag kan inte heller säga att vi ska bortse från Lagrådet och göra eftertaxering när det är väldigt tydligt att man inte kan göra det vid nya skatter. Framför allt, om vi hade kommit in med skrivelsen hade den inte varit gällande i samma stund som man gjorde justeringar.

Det här vet ledamoten, så det blir bara en fråga om att stå och tala valpolitik eller vad som helst.

Som den skåning jag är kan jag inte heller bortse från att ni applåderade den 22 januari 2020 när vi inte fick igenom ett stopp för stängningen av två reaktorer. Vi såg en kommande energikris, och ni applåderade. Det är fyra partier som är skyldiga till det, och det är så tråkigt att vi står här och bråkar om saker när ni hade kunnat välja andra vägar, precis som Niklas Karlsson säger till mig.

Ni hade kunnat göra på ett annat sätt. Då hade vi haft el i Skåne. Vi hade enligt forskare kunnat ha 30-50 procent lägre energipriser hemma i Skåne, ledamoten och jag. Men han valde en annan väg.

Nu står vi här, och vi ska reda ut det.

Anf. 28 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Jag fick över huvud taget inte något svar från representanten för regeringspartierna på frågan varför man inte i något så när rimlig tid förmår ge svenska småföretag tillbaka på de kapacitetsavgifter som de betalat in.

I brist på svar från regeringen vänder jag mig därför till det parti som jag har förstått egentligen bestämmer i den här regeringskoalitionen, det vill säga Sverigedemokraterna. Tycker ni att det är okej att småföretagen får överleva med hjälp av anstånd på skattekontot för att det fortfarande inte kommit något stöd? Ni säger själva att ni prioriterar det här, som ju faktiskt har sitt ursprung i samma förordning som vi just pratade om. Tycker ni då att det är okej att ni, enligt regeringskonstellationens egen utsago, inte har lyckats få till de här EU-reglerna så att pengarna faktiskt levereras?

Är det okej att småföretag i Finland har fått en skattesänkning på elen som ger lättnader? Det är samma skattesänkning som ni i Sverigedemokraterna påstår att ni drev, som vi drev och som andra drev, men ni förmår inte leverera den. De har fått den sedan den 1 december, medan svenska företag kanske får vänta till den 1 december 2023 innan de får någonting.

Hur kan ni ha ett sådant högt tonläge i debatten när ni har haft samma möjligheter som alla andra EU-länder omkring oss att ge svenska småföretag - företag som nu får varsla människor och i många fall till och med går i konkurs - en möjlighet att få tillbaka de höga elavgifterna och ändå inte lyckats?

Jag upprepar frågan, fru talman: Upplever Sverigedemokraterna som en del av regeringskonstellationen att det här är okej mot småföretagen när man har lovat dem en lättnad till den 1 november, till före jul och så vidare?

Anf. 29 Charlotte Quensel (SD)

Fru talman! Martin Ådahl är fullständigt medveten om att jag inte jobbar med de här frågorna. Det ligger inte heller i betänkandet. Därför kommer jag inte att svara på hans frågor.

När Martin Ådahl nu tar sig den här höga tonen och säger att Centern hjälper småföretagare och ser alla som har problem, då undrar jag varför Martin Ådahl och hans parti röstade med vänsterfalangen den 22 januari 2020 när vi hade chansen att stoppa nedstängningen av två kärnkraftsreaktorer. Enligt forskare hade det lett till 30-50 procent lägre pris på el i södra Sverige. Det hade ju gynnat alla företagare och alla privatpersoner.

Varför väljer Centerpartiet att liera sig med vänstersidan hela tiden och stoppa möjligheten för vanliga människor och företag att leva och verka i Sverige?

Anf. 30 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Ni försöker att locka in mig och andra att börja prata om kärnkraft i stället för er leverans. Det är ju lockande, eftersom det refereras till forskning som visar att de energibesparingar som ni och andra partier hade kunnat acceptera hade haft ännu större betydelse om de hade genomförts för ett år sedan än om just Ringhals hade varit igång. Vi ser ju att även länder som har väldigt mycket kärnkraft har stora problem efter Putins elpriskrig. De som är helt beroende av kärnkraft har ungefär samma problem som alla andra i Europa.

Men det där tricket funkar inte längre. Det är inte ett högt tonläge från mig och Centerpartiet; det höga tonläget kommer från desperata småföretagare. Vi ser i konkreta siffror att de går i konkurs eller tvingas lägga ned verksamheten. De kan inte ta det här längre eftersom vi är sist i hela Europa med att ge dem tillbaka på det som de har betalat in, alldeles bortsett från att vi skulle behöva hjälpa dem i den situation de är i.

Fru talman! Jag vet att Charlotte Quensel inte jobbar med dessa frågor, men vi lade fram i finansutskottet, där jag vet att Charlotte Quensel var med, ett förslag till utskottsinitiativ om en sänkning av elskatten så fort som möjligt, som en gång Sverigedemokraterna och Moderaterna föreslagit. Då skulle småföretagen och hushållen i hela Sverige få någonting i dag, precis som de har fått i Finland, för att överleva. Detta röstar ni utan minsta blinkning nej till.

Min fråga är återigen: Om ni verkligen månar om småföretagen, är det okej att försätta dem i den situationen när man har lovat så mycket, så många datum, så mycket leverans, men de får inte någonting förrän om ett halvår?

Anf. 31 Charlotte Quensel (SD)

Fru talman! Jag tackar för den upprepade frågan.

Vad jag tycker är konstigt med ledamoten och hans parti är att han hade alla chanser att lägga fram en budget där han kunde ta hänsyn till detta. Men det har han valt att inte göra. I stället hoppar han på andra. Det är bara politik. Det här är bara en chans att ställa sig här och gå till attack.

Visst! Samtidigt som Martin Ådahl anser att jag kastar kärnkraften i ansiktet på honom gjorde han ett aktivt val att rösta för nedläggningen av två reaktorer. Nu förringar han till och med forskarna när de säger att det hade varit helt andra priser framför allt i södra Sverige. Jag förstår att det är lätt när man bor i Stockholm att inte se problemen med att bo i den södra landsändan där vi är många som har hus som drivs av direktverkande el. Det är fruktansvärt dyrt att göra den omställningen.

Det är tråkigt, och jag kan bara upprepa att vi hade kunnat ha ett helt annat läge. Vi ska försöka arbeta fram detta, och jag hoppas att Martin Ådahl och hans parti kommer att stötta oss när vi bygger ut kärnkraften.

Anf. 32 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Jag vill återgå till frågan om avgränsningen. Det var glädjande att ni också är intresserade av att utöka gruppen som ska omfattas av beskattningen. Det är också vi.

Många har tjänat stora pengar på energikriget och energipriset. I vanliga fall är det så, men nu är det exceptionella förhållanden. Därför blir det extra angeläget att de också omfattas i den så kallade skattebasen - eller vad den ska kallas - i speciallagstiftningen.

Jag noterar att ni inte har reserverat er mot förslaget med den inriktningen. Vår bedömning - med flera andra - är att det går att ha med aktörer som handlar med finansiella instrument i lagstiftningen. Varför har ni inte lagt fram en reservation?

Min andra reflektion är att det är dyrt med energi. Då ser jag fram emot förslag på energieffektiviseringsområdet från ledamotens parti för att sänka kostnaderna för hushåll och företag.

Anf. 33 Charlotte Quensel (SD)

Fru talman! Jag tackar för frågorna.

Vi har försökt att inkludera fler aktörer, men förordningen lämnar inte den öppningen. Jurister har tolkat, och vi har försökt att få till det.

Förordningen är tydlig med att det måste vara fråga om producenter, vilket innebär en hel jättebransch som tar in överintäkter. Det är tråkigt, men förordningen är något vi måste förhålla oss till.

Jag har redan talat om vad jag tycker om förordningen, så jag ska inte upprepa det, men jag är besviken. Det finns ingen anledning att reservera sig när vi inte kan driva fram förslag på en annan lösning. Vi har försökt, men vi har fått nej. Jag kan inte göra så mycket.

Anf. 34 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Vi menar att det går att reservera sig. Det är vår bedömning, och jag tror att det också är flera andras bedömning. Vi är förvånade över att inte fler säger sig vilja beskatta gruppen som har gjort ohemula övervinster, gå vidare i frågan och reservera sig mot förslaget. Vi menar att det är möjligt.

Anf. 35 Charlotte Quensel (SD)

Fru talman! Det är tydligt att det är producenter som ska betala skatt på överintäkter. Dessa trejdare är inte producenter, och därför faller förslaget, enligt vad vi har fått höra från jurister.

Jag vet inte hur ni kan framhärda i att det går, men vi har inte sett en framkomlighet i frågan. Där står jag.

Jag var också tydlig med vem som har förhandlat fram denna patetiska lösning på en kris. Det är sådant som händer när man grips av panik och måste göra något snabbt. Jag hoppas att vi kommer fram till betydligt bättre lösningar framöver. Framför allt vet vi att mer fossilfri energiproduktion är det som sänker priset. Det är därför det är så tråkigt att det har blivit precis tvärtom. Där anser jag att många partier har varit skyldiga till att stänga ned fungerande energiproduktion samtidigt som man inte har brytt sig om att säkerställa en ersättning. Där står vi i dag.

Anf. 36 Samuel Gonzalez Westling (V)

Fru talman! I dag ska vi ta ställning till ett förslag från regeringen om tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter. Det kan låta som ett torrt och tråkigt ämne, men för den som inte har levt under en sten de senaste månaderna är det här en i allra högsta grad relevant fråga. Den är så relevant att den under valrörelsen var en av de allra viktigaste frågorna att debattera.

Vänsterpartiets förslag har från början varit enkelt och konkret, nämligen att införa Sverigepriser. Många av de problem som vi i dag har att ta ställning till kunde ha undvikits om regeringen hade hörsammat vad både fackförbund och näringsliv nu efterfrågar.

Vi borde inte ha det så här, det vill säga en elmarknad där priserna på el löper amok, inte för att det råder elbrist i Sverige, utan för att det är elbrist i övriga EU. Regeringen har valt att vara fullständigt passiv inför denna situation. Det är till och med så uppenbart att elmarknaden inte fungerar att EU har valt att agera. Ministerrådet i EU beslutade i höstas om en förordning som innebar att företagens övervinster skulle beskattas. Förordningen började gälla den 1 december.

När regeringen nu äntligen behagar komma till riksdagen med ett förslag om att införa skatten kan vi konstatera att regeringen brutit mot EU-förordningen. Den ligger förvisso på den absolut högsta möjliga nivån som förordningen tillåter, men tiden som skatten enligt regeringens förslag ska gälla är för kort. Det här kan inte bara handla om slarv, det tyder på något helt annat.

Det är högst anmärkningsvärt att det kunnat bli så här. Som jag tidigare har anfört i replikskiften borde den här frågan vara ganska enkel. Dels för att EU-förordningar gäller som lag i Sverige, dels för att det redan finns ett liknande skatteförslag utifrån samma EU-förordning, vilket regeringen redan i höstas har hanterat och riksdagen fattat beslut om. Den gången handlade det om övervinster inom sektorn för fossila bränslen. Det berör Sverige i låg utsträckning. Men när det är fråga om den skatt som är tillämpbar för svenska elbolag, då är det enligt finansministern omöjligt att implementera förordningen i tid med respekt för grundlagens beredningskrav.

För mig är det en helt obegriplig slutsats. Finansministern har alltså själv lämnat en proposition så tidigt som den 17 november rörande just den här EU-förordningen. Varför var det möjligt att bereda den ena skatten men inte den andra?

Faktum kvarstår, oavsett om den anser att något är svårt, att regeringen inte står över lagen. Det som står klart för alla är att EU-förordningar gäller som lag i Sverige. Det innebär att oavsett finansministerns och regeringens rent ut sagt klantiga hantering av frågan måste skatten gälla från det datum som den EU-förordning den grundar sig på anger, det vill säga den 1 december 2022. Av det skälet har Vänsterpartiet väckt ett utskottsinitiativ i finansutskottet för att rätt ska bli rätt.

Utöver det blir den tillfälliga skatten som nu införs tandlös när regeringen väljer den högsta möjliga nivå på intäktstaket som förordningen tillåter. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om ett sänkt intäktstak för att i högre grad kunna återföra elmarknadens övervinster till elslutkunder.

Fler aktörer måste också omfattas av taket för marknadsintäkter om syftet är att begränsa övervinster på elmarknaden. Regeringen bör därför också återkomma till riksdagen med kompletterande lagstiftning i vilken övriga aktörer är skattesubjekt.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande. I stället för att hushållen i så hög utsträckning som möjligt får välbehövligt stöd, vilket är syftet med förordningen, är det bolagen som får jackpot. De enda vinnarna på det förslag regeringen lagt fram är elbolagen, som tjänar miljardbelopp - pengar som det är uppenbart för alla borde gå till hushållen. Visst är det typiskt att det bara råkar bli så när en högerregering styr landet?

Jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

Anf. 37 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Under en längre tid har många i vårt land behövt dra ned på värmen i sina bostäder. Trots detta har elräkningarna blivit dyrare. Samtidigt har kostnaden för maten ökat och räntorna på lånen stigit.

Låt mig därför börja med att konstatera att i förrgår började det första elstödet betalas ut. Det är ett stöd som lindrar för alla de hushåll som i detta nu går igenom en svår tid. Då tänker jag inte minst på barnfamiljer och äldre med små ekonomiska marginaler.

Totalt kommer 4,3 miljoner hushåll i södra och mellersta Sverige att få ta del av detta första elstöd. För en vanlig villa i Örebro län, där jag kommer ifrån, med en förbrukning på 20 000 kilowattimmar per år kommer stödet att uppgå till cirka 10 000 kronor.

Inom kort kommer det dessutom nya elstöd, bland annat elstöd till hushåll i hela Sverige, elstöd till företag och organisationer och elstöd till elintensiva företag. De höga elräkningarna har varit och är av högsta prioritet, och ingen annan regering hade fått ut dessa elstöd snabbare.

Parallellt med att lindra i den pågående energikrisen måste vi se till att montera upp det elsystem som monterats ned under åtta år av socialdemokratiskt styre.

Extra allvarlig är situationen i södra Sverige, som pekas ut som den region i Europa som har minst installerad elproduktion jämfört med de behov som finns. Detta bidrar till hård belastning av elsystemet i hela landet, sett till både utbud och prisläge.

När Stefan Löfven tillträdde som statsminister hade Sverige tio fungerande kärnkraftsreaktorer. Fyra av dessa kom att avvecklas. Planeringen av två nya reaktorer stannade av. Svenska folket har betalat och betalar ett högt pris för detta.

Fru talman! Även på europeisk nivå försöker man hitta olika vägar för att lindra effekterna av den pågående energikrisen. EU:s energiministrar kom vid ett extra möte i energirådet den 30 september förra året överens om ett antal åtgärder för att minska de negativa effekterna för konsumenterna. En av dessa åtgärder debatterar vi här och nu via denna extra ändringsbudget för 2023, nämligen en tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter.

Med denna extra ändringsbudget föreslås att ett intäktstak för vissa elproducenter införs för perioden mars till och med juni. Det här taket kräver en kompletterande lagstiftning som enligt svensk rätt utgör en skatt, och att införa en ny skatt är ett omfattande och komplicerat lagstiftningsarbete där det är viktigt att det blir rätt. Frågan ställdes av vår finansminister i går om det någon gång gått snabbare att införa ny skattelagstiftning i Sverige. Jag har inte hört något svar.

Fru talman! Det har inte undgått någon av oss att det finns många åsikter om huruvida det behövs kompletterande lagstiftning eller ej. För egen del ska jag utan omsvep erkänna att det här är oerhört svår materia. Jag lutar mig därför gärna mot dem som har överlägset bättre koll än jag på vad som krävs och inte.

Jag noterar att Lagrådet gör samma bedömning som regeringen, nämligen att tillämpningen av ett intäktstak kräver kompletterande bestämmelser. Det är inte enkom en svensk tolkning, utan flera andra medlemsstater har precis som Sverige gjort bedömningen att det krävs implementering genom nationell lagstiftning för att intäktstaket ska kunna tillämpas. Sverige har ett beredningskrav i grundlagen, och förslaget ska remissbehandlas och granskas av Lagrådet. Så har också skett.

Fru talman! Detta intäktstak kommer inte att generera några miljarder i intäkter som kan gå till landets elkonsumenter, även om vi som följt medierna de senaste dagarna har sett sådana siffror valsa runt. Icke förty är det bra att vi nu kan fatta ett sådant här beslut och att vi även om hanteringen varit skyndsam, för det har den varit, har fått den belyst på ett adekvat sätt. Det kommer nämligen nya vintrar, och med vårt elsystem och den energiproduktion vi har i landet är det bra att vi nu har lagstiftning på plats som kan användas igen.

Det är rimligt nu när vi har en situation där konsumenterna utsätts för extremt höga priser som också skadar medlemsstaternas ekonomier att vi begränsar de extraordinära marknadsintäkterna för producenter med lägre marginalkostnader genom ett intäktstak. Nu får vi på plats ett sätt att säkerställa att överintäkterna till följd av tillämpningen av intäktstaket förs vidare till elkonsumenterna.

Jag yrkar således bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Anf. 38 Samuel Gonzalez Westling (V)

Fru talman! Nu har jag varit uppe några gånger och ställt samma fråga gång på gång. Frågan är fortfarande varför regeringen inte beredde det här skatteförslaget i anslutning till den andra skattelagstiftning som bygger på samma förordning. Det var uppenbarligen möjligt att hantera den propositionen på betydligt kortare tid än en månad från det att regeringen tillträdde.

Det går inte att tolka det här på något annat sätt än att regeringen har valt att inte göra det den borde i tid. Det friskriver emellertid inte regeringen från ansvar, och att regeringen är passiv gör inte att lagen inte gäller.

Hans Eklind upprepar det som andra ledamöter i salen har sagt - att det inte skulle gå att göra det här snabbare. Trots det kunde vi så sent som i går höra energiminister Ebba Busch säga i Aktuellt att regeringen tittade på det här förslaget i höstas, den här förordningen, men valde att prioritera annat. Hur förklarar Hans Eklind det?

Anf. 39 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag noterar att Samuel Gonzalez Westling nu har ställt samma fråga till tre olika representanter. Jag kommer att göra Samuel Gonzalez Westling besviken. Jag kommer inte att ge något annat svar än det ledamoten har fått av de andra, nämligen att en stoppskrivelse kräver att man vet vem som ska betala och hur det ska betalas. Om man följer ärendets gång ser man att det har justerats i och med remissbehandling och så vidare. Då hade detta varit verkningslöst.

Som kristdemokrat är jag i dag oerhört stolt över att vi i måndags fick elstödet på plats så att det kunde börja betalas ut. Jag vet att min partiledare, minister Ebba Busch, har kämpat furiöst för att få detta på plats så fort som möjligt. Jag tror egentligen inte att någon som lyssnar på den här debatten tror att det finns politiker som sitter och tjuvhåller på ersättningar som man vet kan göra dramatisk skillnad för den enskilde, inte minst för barnfamiljer och äldre. Men det har varit svårt att få det på plats så att det blir rätt.

Men nu kommer elstödet, och det kommer att vara på uppemot 65-70 miljarder - jag är inte riktigt säker på den exakta slutliga summan. Vi kommer också nu, tack vare att EU-kommissionen har gett besked, att kunna få på plats ett elstöd på upp till 29 miljarder kronor som ersättning till de företag som också kämpar.

Det händer så mycket gott i Sverige just nu, när vi nu får ut de här sakerna som kan lindra i en mycket svår situation. Det som Samuel Gonzalez Westling då fokuserar på är varför detta inte kom tidigare. Jag skulle då vilja ställa frågan: Om vi skulle kunna göra den här skatten retroaktiv från den 1 januari, vilket vi alltså inte kan, hur mycket pengar hade då kommit in? Nu har vi ju facit för elpriset under januari och februari. Hur mycket pengar hade kommit in? Vet Samuel Gonzalez Westling svaret?

Anf. 40 Samuel Gonzalez Westling (V)

Fru talman! Min fråga till Hans Eklind var ju huruvida Ebba Busch, energiminister och partiledare för Hans Eklinds parti, talade sanning i Aktuellt i går, när hon sa att de tittade på detta i höstas men valde att prioritera annat. Det innebär i så fall att man har tittat på det och hade kunnat göra något mycket tidigare men valde att göra något annat.

Samtidigt hör vi att finansminister Elisabeth Svantesson hävdar att detta har hanterats på rekordtid, trots att vi vet att ett annat skatteförslag, som bygger på exakt samma EU-förordning, hanterades betydligt fortare. Det gick att få fram en proposition om detta mindre än en månad från det att regeringen tillträtt. Det är en och en halv månad från det att det fattades beslut om EU-förordningen.

Hur kan man ta fem månader på sig att få fram detta skatteförslag och sedan hävda att det på något sätt skulle vara en rekordsnabb hantering, när vi ser att det uppenbarligen finns andra skatteförslag, byggda på samma grund, som har gått att hantera mycket fortare? Jag förstår inte det.

Jag skulle gärna vilja höra hur Hans Eklind ser på att energiministerns och finansministerns uttalanden verkar stå i väldigt skarp kontrast mot varandra. Den ena säger: Vi tittade på det, men vi valde att prioritera annat. Och den andra säger: Det här har vi prioriterat jättemycket, och vi har jobbat jättehårt med det; det hade inte gått att göra snabbare. Vem är det som talar sanning av dessa två?

Anf. 41 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Det korta svaret är båda, av det enkla skälet att Ebba Busch naturligtvis ska prioritera att få ut kapacitetsavgifterna, för det ligger på hennes departement. Att finansminister Elisabeth Svantesson, som handhar ny skattelagstiftning, prioriterar den delen innebär inte att det råder något motsatsförhållande, snarare tvärtom. Det är två ministrar som sköter sitt respektive departement på det sätt som de ska.

Jag har tidigare under den här debatten hört ledamöter - jag kanske borde ha begärt replik på dem - stå och säga att Sverige är sist. Är vi det? Det har hävdats flera gånger. Har då alltså Nederländerna och Danmark i morse, denna dag, fattat detta beslut? Vi är inte sist.

Detta har gått väldigt skyndsamt till. Ledamoten hävdar att det har tagit fem månader. Det har tagit lite drygt två månader från det att regeringen satte igång; det är en snabb process. Finansministern ställde frågan i går, och jag ställde den också i mitt anförande: Har det någon gång gått snabbare att få fram en skattelagstiftning i Sverige? Den frågan pockar på ett svar. Jag har inte hört ledamoten hävda att det någonsin har gått snabbare. Det här är ju ny skattelagstiftning.

Det är inte bara regeringen som gör denna bedömning utan också Lagrådet. Jag är så pass ödmjuk att jag konstaterar att om regeringens egna rättsexperter och Lagrådet tillsammans säger att detta kräver att vi tar fram egen lagstiftning för att tillämpa förordningen så är det nog ändå så. Till skillnad från ledamoten har jag den hållningen när det gäller sådant här, för jag är ingen EU-expert som vet exakt. Vi har experter som har gjort denna bedömning, och då utgår jag från att den bedömningen är korrekt.

Utifrån detta har den här regeringen mycket skyndsamt fått det här på plats. Att Ebba Busch prioriterar att få ut elstödet är jag väldigt glad över, och det tror jag att alla hushåll i södra Sverige också är.

Anf. 42 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Det är oundvikligt så här två dagar före årsdagen av Putins fruktansvärda, vidriga invasion av Ukraina att börja lite där. Det är alldeles rätt att diskutera vinster och skatteintäkter i Sverige, men jag tycker att vi hela tiden dessa dagar har anledning att minnas det ukrainska folkets kamp för sin demokrati och sin frihet, som också är en kamp för vår demokrati och vår frihet. Medan vi står här och talar får de kämpa för att upprätthålla elförsörjningen över huvud taget när infrastrukturen terrorbombas av Putin, som något slags straff mot den oskyldiga civilbefolkningen för att han förlorar på slagfältet. Varje dag som går bevisar att frihetens röst alltid har en styrka som ett aldrig så starkt förtryck inte förmår kväsa och att Ukraina förtjänar fördubblat och åter fördubblat stöd till sitt folk och sin armé från oss som inte strider, inte minst från Sverige.

Frågan är också, fru talman, om vi inte när vi i denna kammare diskuterar elproducenters så kallade övervinster borde prata om de överförluster, om ordet tillåts, som det hela tiden hänvisas till som det som den här regeringen prioriterar men som regeringen skapat bland våra svenska småföretag, som väntar och väntar och väntar och väntar på det som regeringen lovat och lovat och lovat och lovat.

Vi som sitter i denna kammare måste förstå att våra ord, oavsett om de gäller hushåll eller småföretag, får konsekvenser. Säger vi att vi ska leverera något - att vi, utifrån den förordning vi diskuterar i dag, prioriterar att leverera stöd till först den 1 november, sedan före jul, sedan tidig vår - rättar sig människor efter det. De tar er på orden. Småföretagen kanske känner att de aldrig mer ska göra det, men de trodde på den här regeringen, som kallade sig borgerlig och liberal, när den sa att detta skulle rädda dem och att det skulle komma i tid - att de skulle få tillbaka de kapacitetsavgifter de betalat in.

Vi ser nu återigen rekordsnabba ökningar av varsel och konkurser på en nivå som vi inte sett på många år, inte ens under pandemin. Analytiker pekar nu ut regeringens senfärdighet med att hjälpa småföretag som den direkta orsaken till detta. Det är nästan en företagsfientlig politik vi står inför, med skattehöjningar, regleringar och nu en karusell av svikna löften som bara rullar vidare, där småföretagen står kvar med räkningen.

Här i talarstolen sades från Kristdemokraterna att ingen annan regering hade kunnat göra detta snabbare. Det oturliga är att vi har grannregeringar, till exempel i Finland, där centerpartiet för övrigt har finansministerposten, som sedan den 1 december hjälper sina småföretag och hushåll - som lyckas leverera.

Nu har vi en debatt om hur vi ska använda en redan beslutad EU-förordning som ger oss rätt, och enligt vissa jurister en skyldighet, att ta tillbaka en liten del av de vinster som en del av energiföretagen gör till följd av de rusande priserna på fossil energi sedan Putins invasion av Ukraina. Det är detta som är orsaken till alltihop i hela Europa.

Det är uppenbart att det finns ett behov av att hjälpa småföretag att göra investeringar i energibesparingar och att hjälpa hushåll så att de kan installera värmepumpar och solceller. Det är behov som inte möts i dag. Det är ganska uppenbart att man åtminstone kan använda pengarna till Ukraina. Ukrainas ekonomi blöder ju, och då hade de här pengarna kommit väl till pass.

Men det är som med allting annat att det blir som i sagan om mäster skräddare: Det bidde bara en tumme, trots att vi väntade vecka efter vecka. Så blev det med detta också.

Nu är vi där. En förordning som skulle ha trätt i kraft den 1 december klarar vi inte få färdig förrän i mars 2023. Vi är inte sämst i EU, utan det finns faktiskt några länder som har behövt få ännu mer tid på sig - det är för övrigt för att de vill få in mer pengar och inte mindre - men Sverige är näst näst sist.

Efter all denna tid är det fortfarande otroligt oklart vad som egentligen gäller med den här skatten. Nu ställs frågan om den gäller retroaktivt. Jag tror inte det, men jag vet inte. Men regeringen verkar ju inte heller riktigt veta vad som gäller! Jag tvivlar inte ett ögonblick på att tjänstemännen på Regeringskansliet har fått arbeta hårt - stenhårt, har man fått läsa i tidningarna - för den här regeringen. Det jag tvivlar på är arbetsledningen, med all respekt. Som tjänsteman är det svårt att leverera när majoritetspartierna har haft fulla håvar. Det är svårt att hantera allt populistiskt snömos som serverades före valet. Det är svårt nog för tjänstemännen att hantera alla beställningar som Sverigedemokraterna har satt högst upp på listan, före allt det som hushållen behöver.

Men jag vill ändå säga att vi inte vet vad konsekvenserna av den här lagstiftningen kommer att bli på energimarknaden eftersom tiden inte heller har använts till att analysera detta. Sannolikt kommer det inte att sabotera marknadens funktionssätt denna gång eller bromsa investeringar eftersom det är en engångsföreteelse. I ett akutläge kan denna lagstiftning vara både rimlig och rätt. Det tycker vi.

Men vi kan inte upprepa en beskattningsräd av det här slaget år efter år. Det är inte uppenbart att det går. Tvärtom måste vi noggrant begrunda vad detta får för konsekvenser om det ska göras igen i Europa, men dit kommer vi ju aldrig, för man kan inte ens leverera på det man redan har ingått. Vi vet fortfarande inte hur hårt detta slår mot investeringarna i det förnybara, som vi akut behöver nu när Europa ska ersätta 1 500 terawatt energi från Putins gas och olja. Vi vet inte hur det påverkar behovet av att investera när Sveriges elbehov ökar väldigt snabbt med elektrifieringen och de nya gröna industrierna.

Det är bara att konstatera - det har nämnts flera gånger med ganska högt tonläge från regeringen - att hushållen lider. Jag tror att vi alla känner personer bland våra nära och kära som har haft sexsiffriga elräkningar och mer därtill de senaste månaderna. De har inte haft råd att installera värmepump eller solceller, och nu får de jättestora räkningar.

Om man är en regering skyller man inte ifrån sig. Då löser man människors problem. Då tar man tag i lagar och förordningar. Då gör man som våra grannländer och levererar.

Men den här regeringen tycks tyvärr landa i den sämsta av alla världar. Man för en politik som är kortsiktig, och dessutom är den kortsiktig på ett otroligt senfärdigt sätt. Det blir så segdraget att konkurser och varsel rusar i höjden och hushållen inte klarar sin vardag från vecka till vecka och månad till månad.

I en tid då företagen borde få de lättnader de akut behöver för att kunna anställa när det är kris i världsekonomin och i Sverige och i en tid då hushåll och företag måste kunna investera för att spara el - ja, då fortsätter regeringen att skylla på tjänstemän. Jag säger bara: Börja leverera! Börja fungera!

Jag vill yrka bifall till Centerpartiets reservation.

(Applåder)

Anf. 43 Marielle Lahti (MP)

Fru talman! Det har varit en tuff vinter för svenska hushåll och svenska företag. Elpriserna har rusat efter Rysslands invasion av Ukraina. Europas beroende av fossila bränslen har stått oss dyrt.

Trots att Sverige har varit den största exportören av el i hela EU har också vi drabbats av högre elpriser. När den fossileldade produktionen på kontinenten har dragits igång har priseffekterna spridit sig hela vägen upp till norra Sverige.

Det är tydligare än någonsin att Europa måste bryta sitt fossilberoende. Det gör vi genom att bygga ut den förnybara energin, men också genom att använda energin smartare.

Samtidigt behöver vi stötta svenska hushåll och företag i den situation vi nu befinner oss i. Tidöpartierna gick till val på att snabbt införa stöd till hushåll och företag för att de skulle klara vintern. Det elstöd som Tidöpartierna lovade skulle vara på plats den 1 november 2022 blev ett brutet vallöfte. Nu är vi i slutet av februari, och stödet har precis börjat sippra ut.

Många hyresgäster och bostadsrättsinnehavare väntar fortfarande. När företagen får sitt stöd vet vi inte alls. Om norra Sverige ska få något elstöd alls kan ingen ansvarig minister svara på. Det är svårt att kalla detta för något annat än ett svek.

Staten har ett ansvar att gripa in och justera den orättvisa som elkunderna har drabbats av. Svenska konsumenter ska inte behöva bära hela bördan för de höga energipriserna.

Givetvis ska de energibolag som sett sina intäkter rusa som ett resultat av omvärldsläget också vara med och bidra. Det är själva andemeningen i det förslag som vi debatterar här i kammaren i dag.

Länderna inom EU har kommit överens om att en del av de övervinster som elbolagen har fått när priserna rusat ska återföras till konsumenterna. Den här överenskommelsen slöts redan i början av oktober 2022, och den 1 december skulle intäktstaket kunna vara på plats.

Vad gör då regeringen? Jo, man drar återigen fötterna efter sig, och återigen sker det på bekostnad av svenska hushåll och svenska företag. Inte förrän den 1 mars föreslår regeringen att intäktstaket ska vara på plats - tre månader senare än vad som anges i EU-direktivet. Då är ju den bistra elprisvintern som förslaget ska skydda europeiska hushåll mot redan över.

Sveriges regering är bland de sämsta i klassen - bara två länder ligger efter - när det gäller att få elstödet på plats i tid. Därmed lämnar man faktiskt sina invånare i sticket.

Regeringens agerande, eller snarare brist på agerande, har kostat oss mångmiljardbelopp, pengar som kunde ha gått direkt till att stötta hushållen och företagen.

Men det finns faktiskt mer att kritisera i regeringens hantering. Inte nog med att regeringen har varit för långsam med att få intäktstaket på plats, man verkar dessutom ha utformat förslaget så att det bara precis lever upp till de minimikrav som ställs.

Detta innebär att en stor del av de intäkter som genereras av de höga elpriserna inte alls omfattas av intäktstaket. Målet har uppenbarligen inte varit att få på plats ett förslag som möjliggör att svenska konsumenter kompenseras.

Vi hade ett replikskifte tidigare rörande avgränsningen av dem som omfattas av den extra skatten. Vi menar att det går att beskatta en större grupp. Det står uttryckligen att medlemsstaterna får "bibehålla eller införa åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna för producenter som producerar el . inbegripet möjligheten att göra skillnad mellan olika tekniker, samt marknadsintäkterna för andra marknadsaktörer, inbegripet dem som bedriver elhandel". Det går alltså att utvidga kretsen för beskattningen.

När situationen uppdagas vägrar ansvarig minister att svara på frågor, och man duckar journalisterna och hänvisar till KU-anmälan för att slippa förklara sig i näringsutskottet.

Frågan man måste ställa sig i detta läge är om det handlar om inkompetens eller om regeringen med flit velat skydda elbolagens övervinster. Oavsett vilket är det svårt att kalla detta för något annat än ett svek.

Fru talman! Vi behöver gå till botten med vad som har orsakat den här situationen. Det kommer larmrapporter inifrån energi- och näringsministerns eget departement som är svåra att tolka på något annat sätt än att regeringen fortfarande tror att de är i opposition.

Att införa en skatt på elbolagens stora övervinster var faktiskt ett vallöfte från ministern. Jakob Forssmed, dåvarande ekonomisk-politisk talesperson, sa den 5 september att det var en prioritet att införa det som kallades windfall tax, som sedermera kom att kallas solidaritetsbidrag av EU.

Det förslag vi debatterar i dag är ett misslyckande, med 6-10 miljarder i missade intäkter. Det är ännu ett i raden av brutna vallöften. Och i detta läge vägrar regeringen att svara på frågor. Det är återigen svårt att kalla detta för något annat än ett svek.

Att den här regeringen säger en sak och sedan gör något annat är tyvärr något som vi börjat vänja oss vid. Ebba Busch sa senast i fredags att det behövs mer vindkraft. Samtidigt anställer man en antivindkraftslobbyist som statssekreterare, och regeringen ger försvaret uppdrag som försvårar för vindkraften. Man tar fram nya utredningsdirektiv som försvårar utbyggnaden av vindkraft och tar bort stöd till havsbaserad vindkraft.

Om regeringen faktiskt hade prioriterat en snabb utbyggnad av vindkraften hade det kunnat sänka elpriserna på sikt. I stället har man gjort precis tvärtom. Om regeringen hade lyckats få intäktstaket på plats hade man kunnat skydda svenska hushåll från elbolagens övervinster denna vinter. I stället har man gjort tvärtom.

Den här regeringen ser ut att bli väldigt dyr för svenska hushåll. När Sveriges ekonomiska utveckling förutspås bli den sämsta i hela EU och kostnaderna skenar måste politiken stå på hushållens sida och stötta dem som behöver det mest. Men det verkar tyvärr inte vara vad vi får med den här regeringen. Hanteringen är rent av pinsam.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till Miljöpartiets reservation. Jag ser fram emot att se eventuella andra reservationer nu när det framkommit att kretsen som omfattas av skatten kan utvidgas.

(Applåder)

Anf. 44 Carl B Hamilton (L)

Fru talman! Låt mig för säkerhets skull börja med att yrka bifall till utskottsmajoritetens och ordförandens krav.

Jag vill i positiv anda ansluta till något dystert, nämligen det som Martin Ådahl tog upp. På fredag är det precis ett år sedan Ukraina angreps av Ryssland ganska brutalt, och successivt allt brutalare. Frågan kan förefalla lite udda i denna debatt, men jag tycker att den är så påträngande och viktig för oss i Norden att den bör nämnas.

Man kan, Martin Ådahl, utan tvekan säga att invasionen av Ukraina och det krig vi nu ser påverkar energiförsörjningen och energimarknaden i Europa. Det gäller inte bara el, som har varit intresset här, utan också andra energislag. Det som jag tycker har fattats i debatten är själva grundfrågan, nämligen hur Sverige och andra europeiska länder på sikt ska ha ett tillräckligt utbud av koldioxidfri energi som kan tillfredsställa efterfrågan. Hur ska det gå till? Man kan svara kärnkraft, som är den lösning som ligger närmast till hands, men den ligger rätt långt bort i tiden.

Vi har ett antal år framför oss då det kommer att vara en grundläggande osäkerhet om hur vårt lands energiförsörjning egentligen ska se ut och vilka priser som kommer att råda. Det är lite besvärande, tycker jag, att vi har denna debatt utan att gå närmare in på just den frågan, vem som bär ansvaret, även om den har tagits upp i förbigående. Det är viktigt att lära av det förgångna, och därför är ansvarsutkrävande en viktig uppgift inom politiken. Detta har vi inte hört något om här annat än när det gäller kollisionen mellan nationell juridik och EU-juridik och den typen av frågor.

Hur ska Sveriges långsiktiga försörjning av energi och el gå till? Den frågan är obesvarad. Det intressanta i sällskapet här är att Socialdemokraterna inte har någon aning om detta. Där finns ingen styrning över huvud taget och ingen antydan om hur det land, som de själva berömmer sig av att ha byggt upp, ska försörjas med energi. Hur ska nyindustrialiseringen av Norrland försörjas med energi? Det finns inget svar på det. Detta är beklämmande och ett misslyckande. Men vi är tack och lov medlemmar i Europeiska unionen, så vi har visst stöd där.

Nu ska jag emellertid gå över till de mer grundläggande frågorna i denna debatt, såsom intäktstaken, som har hamnat i fokus.

Alla som tittar på det här på tv nu ska vara medvetna om vi här har att göra med två frågor i svensk skattejuridik. Det ena är regler i Sverige som ska tillämpas när lagar stiftas, och det andra är EU-lagstiftning, som i och för sig också beslutas och hanteras i Sveriges riksdag. Det är inte alls så att man sitter i Bryssel och bestämmer sin lagstiftning, utan det är alltså en mix av två system. Detta förklarar delvis den något förvirrade och komplicerade beslutsprocess vi har lyssnat till här.

När det gäller skatterätten och beslut om ett så kallat intäktstak är reglerna för ändringar i skattesystemet som vanligt strikta; det råder ett strikt beredningstvång. Om man som regering hoppar över hela eller delar av det strikta beredningstvånget blir det anmälan av detta till konstitutionsutskottet, KU, och - vad värre är - det blir tveksamhet och oklarhet i rättssäkerheten. Hur skatterätten ska tolkas om beredningen har varit dålig ställs, i sista hand, på sin spets i eventuella rättegångar om skatterättsliga frågor i våra förvaltningsdomstolar.

Men det är viktigt att säga att det vore olagligt om regeringen, som oppositionen förefaller att föreslå, inte skulle följa svenska regler för hur man i Sverige till punkt och pricka stiftar lag.

Det finns krav på beredning av ny lag. Om inte dessa konstitutionella regler följs väntar, som sagt, en rannsakan i konstitutionsutskottet och eventuellt fortsatt hantering i domstolar och i offentliga förvaltningsmyndigheter.

Det är för mig en styggelse att förespråka att man ska överge principerna för beredning och rättssäkerhet som ligger i kravet på strikt beredningstvång. Rättssäkerhet är A och O i bland annat denna regerings skatterätt liksom i annan lagstiftning. Vi tummar inte på rättssäkerheten för vår del.

Nu kommer jag till något viktigt i denna debatt, och som kanske är viktigare än mycket annat. Observera att när regeringen har fått stöd för sitt agerande och sitt arbetssätt, som har kritiserats intensivt här tidigare, är det väldigt viktigt att lägga märke till att regeringen har stöd av Lagrådet i dess yttrande över regeringens förslag. Lagrådet är alltså en grupp av höga jurister som arbetar utanför det politiska systemet, bland annat med att kvalitetsgranska ny lagstiftning. Det förefaller som att oppositionen tar lätt på detta faktum, det vill säga att regeringen har stöd av Lagrådet för den föreslagna, aktuella lagstiftningsprocessen.

Såvitt jag begriper förespråkar de facto en del av oppositionen dessutom en retroaktiv lagstiftning i detta fall för att på så sätt få in fler miljoner eller miljarder till den svenska staten. Det är enligt min mening ett besynnerligt agerande.

I detta beredningstvång finns krav på remittering och krav på lagrådsgranskning. Det har jag redan nämnt.

Det är mycket tal här om hushållen och företagen. Men man ska veta att de som framför allt är beroende av att det sker en väldigt noggrann beslutsprocess med detta strikta krav är just företag och individer. Det gäller deras rättssäkerhet. Det handlar alltså inte bara om hushållens ekonomi, utan det handlar också om rättssäkerheten för hushållen - om konstitutionens regler för skattelagstiftning och förbud mot att i efterhand introducera och tillämpa en ny skattelagstiftning. Sådant ägnar sig inte denna regering åt. Det går inte att köpa en borgerlig regerings rättssäkerhet i lagstiftningsarbetet för ett antal miljarder. Vi köpslår inte om rättssäkerheten.

Extra ändringsbudget för 2023 - Tillfällig skatt på vissa elprodu-centers överintäkter

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

En pilotordning för distribuerad databasteknik