Anf. 52 Jonas Gunnarsson (S)
Fru talman! Vi har under en mycket passande tid på året att debattera konstitutionsutskottets betänkande 14, Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner, eftersom det i morgon är den internationella dagen mot homo- och transfobi. Den här debatten blir alltså ett fint sätt för riksdagen att uppmärksamma detta.
I betänkandet hanteras regeringens proposition med samma namn samt ett antal kommittémotioner och förslag från allmänna motionstiden. I propositionen föreslås att grunden könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till dels i bestämmelserna om hets mot folkgrupp i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken, dels i bestämmelserna om olaga diskriminering i brottsbalken. Brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering ska även omfatta hot och uttryck av missaktning mot samt diskriminering av transpersoner. Dessutom föreslås att samma tillägg görs i brottsbalkens åtalsregel om förolämpning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett utvidgat straff-rättsligt skydd för transpersoner
Det föreslås vidare ett tillägg så att det uttryckligen framgår att det vid bedömningen av straffvärdet är en försvårande omständighet om ett motiv för ett brott har varit att kränka en person eller en grupp av personer på grund av deras könsöverskridande identitet eller könsuttryck. Jag vill självklart yrka bifall till slutsatserna i betänkandet.
Det här är mycket efterlängtade förslag. Kunskapen om transpersoners stora utsatthet är omfattande och måste tas på största allvar. Vi vet att brottsstatistiken visar att brott där transfobiska motiv kan identifieras är i kraftigt ökande. Vi vet också att transpersoners livssituation i stort många gånger är präglad av psykisk ohälsa, rädsla och tankar om självmord. Samtidigt tvingas de som vill få sitt personnummer ändrat in i ett vardagskaos, och de som vill genomföra någon form av könskorrigerande ingrepp tvingas till långa och omfattande vårdprocesser.
Transpersoners vardag är på många vis präglad av juridisk rörighet samt brister på reglering eller regleringar som inte tar hänsyn till deras unika livssituation. I många fall är det också så att de starka normer som präglar synen på vår respektive könstillhörighet uppenbart hindrar att vi tar kliv framåt som på ett ganska enkelt vis skulle underlätta vardagen för många.
Människor som trotsar de i samhället djupt rotade normerna om kön, oavsett om det sker av fri vilja eller utifrån en känsla av att det fack samhället har placerat en i är fel, har inte bara juridiska och vårdmässiga bördor att hantera. Just det att de bryter mot de mest djupt rotade normerna om hur människor förväntas vara gör att utsattheten för hat, hot, missaktning, våld och diskriminering är alltför stor.
I den undersökning som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter genomförde 2012 svarade 34 procent av de svarande transpersonerna att de utsatts för våld eller hot om våld under de senaste fem åren. 10 procent av de svarande från Sverige sa att de under det senaste året hade utsatts för våld eller hot om våld. 49 procent kände sig diskriminerade eller trakasserade under samma period.
Tittar man på sammanställningar från Transgender Europe och Ilga-Europe över vilket skydd och vilka rättigheter Europas olika länders lagstiftning utsträcker till transpersoner blir det tydligt att Sverige under en tid har sackat efter när det gäller att ge skydd till transpersoner. Även när det gäller att utsträcka och utöka grundläggande rättigheter till en grupp som är i desperat behov av samhälleliga reformer för att kunna leva mer värdiga liv utan normer, juridik och vårdproblem som hindrar sackar vi efter, detta trots att vi på 70-talet var först i världen med att ge transpersoner rätt till könskorrigerande vård och en ny juridisk könstillhörighet.
Det är mot den bakgrunden som regeringens proposition är så otroligt välkommen. Jag ser den, tillsammans med avskaffandet av tvångssteriliseringarna och rätten till skadestånd för dem som utsattes för sådana, som det första steget i en lång radda av nödvändiga reformer för att stärka transpersoners situation i det svenska samhället.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett utvidgat straff-rättsligt skydd för transpersoner
Utsattheten för våld, hot, missaktning och diskriminering kommer säkerligen att kvarstå även efter att de lagförslag som vi diskuterar i dag blir verklighet. Dock visar vi nu att sådana brott är extra avskyvärda och erkänner att transpersoner är en utsatt grupp som måste ges rätt till samhällets fulla stöd.
Som vi hörde har utskottet tidigare haft diskussioner och debatter i den här kammaren om nödvändigheten av att i grundlag stadfästa de olika diskrimineringsgrunderna, och när jag läser och hör vad Sverigedemokraterna har att säga om det här måste jag säga att jag blir förvånad. Jag tycker att det är väldigt talande att ett parti grundat i nazismen även fortsättningsvis vill ha rätten att diskriminera.
Man pratar om särlagstiftning, trots att det är uppenbart att det här handlar om grupper som av samhället har utsatts för missaktning och diskriminering och behöver stöd. Jag hör att man inte vill göra skillnad på folk och folk, trots att det är det som de här regleringarna syftar till: att det ska vara olagligt och förbjudet att göra just skillnad på folk och folk.
Sverigedemokraterna är det enda partiet som under den här mandatperioden inte har stöttat en enda hbtq-reform. Det måste Sveriges väljare veta. Detta kommenterar Sverigedemokraternas partiledare med ett "där ser man".
Sverigedemokraterna är det enda partiet som vill fortsätta att tvångssterilisera människor i det här samhället - alltså med tvång ta bort människors genitalier enbart för att de vill byta kön.
Det är det enda partiet i riksdagen som vill frångå Sveriges internationella åtaganden på diskrimineringsområdet, nämligen att det finns en skyldighet att se till att det finns en lagstiftning som förbjuder diskriminering. Det är djupt allvarligt.
Sist, men inte minst, vill jag kommentera det Mia Sydow Mölleby anförde om definitionerna. I stort håller jag med. Nu blev det svårt att genomföra detta i dagsläget, och jag tror att diskussionen måste få leva vidare. I framtiden är det enda rimliga att ha de regleringar som Mia förespråkar. Då skulle vi hamna i en situation att diskrimineringsgrunden faktiskt omfattar alla i Sverige.
Fru talman! Jag vill än en gång tacka utskottet, och jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.
(Applåder)