Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation nr 1, från Sverigedemokraterna.

I den här propositionen föreslår regeringen att grunden könsöverskridande identitet eller uttryck ska läggas till i bestämmelserna om hets mot folkgrupp. Tyvärr, fru talman, är det inte första gången vi står här och diskuterar just särlagstiftning.

I de gamla partiernas Sverige är vissa lite finare än andra. Men i vårt Sverige gör vi faktiskt ingen skillnad på folk och folk.

Regeringens förslag är avhängigt av en grundlagsändring. Enbart detta faktum ställer utomordentligt höga krav på att förarbetet till propositionen är gediget och att föreslagna förändringar är väl förankrade i svensk rättstradition.

Regeringens proposition bygger på innehållet i en statlig offentlig utredning som har utförts av en särskild utredare. Utredningen har inhämtat information och synpunkter från referensgrupper och experter men har samtidigt helt saknat parlamentariskt inslag.

Svensk rättstradition bjuder att grundlagsändringar i regel ska kunna utredas av en parlamentariskt sammansatt kommitté snarare än av en liten utredning. Det har nu inte skett, och enbart detta faktum är väl egentligen skäl nog att överväga att faktiskt avslå hela propositionen. Men frågan är om regeringen på ett godtagbart sätt ändå kan motivera denna lagskärpning.

I den tidigare propositionen, från 2001, anförde den dåvarande socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström följande:

”Regeringen vill framhålla att de personer som ingår i beteckningen transpersoner naturligtvis inte är mindre skyddsvärda än andra. Men även om det skulle förekomma hetspropaganda mot transpersoner som grupp saknas det i vart fall belägg för att detta skulle ha skett på ett sådant sätt att det nu skulle kunna motivera någon ytterligare begränsning av yttrandefriheten. Denna grupp bör därför inte föras in i bestämmelsen om hets mot folkgrupp.”

I den nu aktuella propositionen anför regeringen att det torde röra sig om i runda slängar 45–75 anmälningar per år. Sverigedemokraterna finner därför att förhållandena knappast kan ha förändrats så mycket sedan 2001, då den tidigare propositionen avlades, att en inskränkning nu skulle kunna vara motiverad. Lagförslaget bör därför avslås redan på den här grunden.

Fru talman! Medan jag ändå har ordet vill jag lyfta en fråga som hör hemma i sammanhanget. För Sverigedemokraterna är principen om alla människors lika värde helt central. Därför förväntas också alla medborgare ha samma rättigheter och skyldigheter gentemot det allmänna under livets olika skeenden. Det innebär att vi motsätter oss alla former av otillbörlig särbehandling på grund av personers egenskaper eller preferenser. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen nu väljer att utöka skyddet för en enskild grupp i stället för att, som Sverigedemokraterna föreslår, stärka skyddet för alla.

De som i dag blir utsatta för diskriminering, till exempel på politisk grund, kan inte få upprättelse. Det handlar om människor som blir uppsagda från sina arbeten, som inte får förlängd anställning, som blir uteslutna ur så kallade opolitiska föreningar, som blir utkastade från facket eller som nekas hyra lokal. Det sker nästan alltid med svepande formuleringar om att man inte delar den gemensamma värdegrunden – det är en värdegrund som såklart aldrig definieras i mer än svepande ordalag. Dessa människor omfattas i dag inte av samma skydd mot diskriminering.

Fru talman! All särbehandling, vare sig den är positiv eller negativ, måste få ett slut men inte genom att man fortsätter att stapla nya diskrimineringsgrunder på varandra. Varken i grundlag eller i annan lag bör man räkna upp några särskilt skyddsvärda grunder. Vi talade om detta i kammaren för bara några veckor sedan.

För att ett sammanhållet och tryggt samhälle ska råda krävs att våra gemensamma resurser och krafter används för det gemensammas bästa och inte för att gynna enskilda grupper som för tillfället uppbär etablissemangets gunst.

Att som i dag ha en mängd olika förutsättningar och åtgärder när det gäller olika personliga egenskaper och preferenser leder till ett godtycke kring vilka som kan anses förtjäna särskilt stöd eller vara mer skyddsvärda än andra. Man riskerar med andra ord att hamna i en orwellsk situation: Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra.

Hela den nuvarande systematiken med lagstiftade diskrimineringsgrunder bör därför avskaffas och i stället ersättas med en enkel regel om förbud mot all form av otillbörlig särbehandling. På så sätt, fru talman, skyddas alla på ett sätt som motverkar diskriminering på riktigt.

Fru talman! Transpersoner är en väldigt utsatt grupp. Enligt Folkhälsomyndigheten utsätts transpersoner för diskriminering, våld, hot och annan kränkande behandling i betydligt större utsträckning än den övriga befolkningen, och det är just för att de är transpersoner. Hälsan, framför allt den psykiska hälsan, är betydligt sämre hos transpersoner än hos befolkningen i övrigt, vilket troligen till stor del kan förklaras av transpersoners utsatta situation.

Vänsterpartiet har länge drivit på och motionerat om att man ska försöka komma till rätta med detta och öka det straffrättsliga skyddet för transpersoner. Därför välkomnar vi förstås regeringens proposition, som på många sätt svarar mot de krav som vi har lyft.

Men vi har också en del invändningar. Vi invänder mot att regeringen – till skillnad från vad som föreslogs i utredningen, som låg till grund för propositionen och för lagrådsremissen, och det som stod i lagrådsremissen – väljer att införa begreppet könsöverskridande identitet eller uttryck i stället för könsidentitet eller uttryck.

När man gör så här tar man alltså sin utgångspunkt i att det finns en norm, och sedan har man något som överskriver den normen. Termen har kritiserats ända sedan den infördes i diskrimineringslagen, framför allt för att den är skriven med ett avvikarperspektiv och utgår ifrån att det finns en definierad uppfattning om vad som är normen.

Förutom att peka ut något som avvikande kräver det här också att man upprätthåller en norm och att den definieras. Vi kan inte ha något som avviker från normen om inte normen är tydligt uttalad. Vad som ska betraktas som typiskt manligt respektive kvinnligt måste alltså definieras om vi ska kunna betrakta något som könsöverskridande.

Det här skiljer sig från hur de andra diskrimineringsgrunderna är formulerade. Där har man i stället haft utgångspunkten att alla har en etnisk tillhörighet, ett kön och en sexuell läggning. Det innebär också att alla skyddas mot diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet, kön eller sexuell läggning, oavsett om den enskilde tillhör den grupp som för tillfället är den rådande normen.

Det rimliga är att alla individer ska vara skyddade från diskriminering utifrån dessa grunder, oavsett hur könsidentitet eller könsuttryck förhåller sig till den rådande normen. Därför bör man ändra detta på ett sätt som gör att vi frångår avvikarperspektivet.

Det svenska begreppet i diskrimineringslagen som man nu inför på fler ställen skiljer sig också från de begrepp som används på internationell nivå. Där säger man ”gender identity” och ”gender expression”, men i Sverige väljer vi alltså ”könsöverskridande” i stället.

Vi tycker att det finns flera tungt vägande skäl för att ersätta den nuvarande termen, och därför yrkar jag också bifall till reservation 2. Vi tycker givetvis också att det här bör återkomma i all lagstiftning där dessa uttryck används, vilket man bland annat ser i reservation 3.

Vad gäller begreppet ”ras” i lagstiftningen har det också varit uppe till diskussion vid flera tillfällen. Här har regeringen inte kunnat komma fram till något nytt förslag, och de förslag som har funnits tidigare finns det, som vi också ser det, klara problem med. Därför vill vi att regeringen ska återkomma till riksdagen med andra förslag på hur det begreppet ska kunna ersättas.

I nuläget yrkar jag alltså bifall till reservation 2.

Fru talman! Vi har under en mycket passande tid på året att debattera konstitutionsutskottets betänkande 14, Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner, eftersom det i morgon är den internationella dagen mot homo- och transfobi. Den här debatten blir alltså ett fint sätt för riksdagen att uppmärksamma detta.

I betänkandet hanteras regeringens proposition med samma namn samt ett antal kommittémotioner och förslag från allmänna motionstiden. I propositionen föreslås att grunden könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till dels i bestämmelserna om hets mot folkgrupp i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken, dels i bestämmelserna om olaga diskriminering i brottsbalken. Brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering ska även omfatta hot och uttryck av missaktning mot samt diskriminering av transpersoner. Dessutom föreslås att samma tillägg görs i brottsbalkens åtalsregel om förolämpning.

Det föreslås vidare ett tillägg så att det uttryckligen framgår att det vid bedömningen av straffvärdet är en försvårande omständighet om ett motiv för ett brott har varit att kränka en person eller en grupp av personer på grund av deras könsöverskridande identitet eller könsuttryck. Jag vill självklart yrka bifall till slutsatserna i betänkandet.

Det här är mycket efterlängtade förslag. Kunskapen om transpersoners stora utsatthet är omfattande och måste tas på största allvar. Vi vet att brottsstatistiken visar att brott där transfobiska motiv kan identifieras är i kraftigt ökande. Vi vet också att transpersoners livssituation i stort många gånger är präglad av psykisk ohälsa, rädsla och tankar om självmord. Samtidigt tvingas de som vill få sitt personnummer ändrat in i ett vardagskaos, och de som vill genomföra någon form av könskorrigerande ingrepp tvingas till långa och omfattande vårdprocesser.

Transpersoners vardag är på många vis präglad av juridisk rörighet samt brister på reglering eller regleringar som inte tar hänsyn till deras unika livssituation. I många fall är det också så att de starka normer som präglar synen på vår respektive könstillhörighet uppenbart hindrar att vi tar kliv framåt som på ett ganska enkelt vis skulle underlätta vardagen för många.

Människor som trotsar de i samhället djupt rotade normerna om kön, oavsett om det sker av fri vilja eller utifrån en känsla av att det fack samhället har placerat en i är fel, har inte bara juridiska och vårdmässiga bördor att hantera. Just det att de bryter mot de mest djupt rotade normerna om hur människor förväntas vara gör att utsattheten för hat, hot, missaktning, våld och diskriminering är alltför stor.

I den undersökning som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter genomförde 2012 svarade 34 procent av de svarande transpersonerna att de utsatts för våld eller hot om våld under de senaste fem åren. 10 procent av de svarande från Sverige sa att de under det senaste året hade utsatts för våld eller hot om våld. 49 procent kände sig diskriminerade eller trakasserade under samma period.

Tittar man på sammanställningar från Transgender Europe och Ilga-Europe över vilket skydd och vilka rättigheter Europas olika länders lagstiftning utsträcker till transpersoner blir det tydligt att Sverige under en tid har sackat efter när det gäller att ge skydd till transpersoner. Även när det gäller att utsträcka och utöka grundläggande rättigheter till en grupp som är i desperat behov av samhälleliga reformer för att kunna leva mer värdiga liv utan normer, juridik och vårdproblem som hindrar sackar vi efter, detta trots att vi på 70-talet var först i världen med att ge transpersoner rätt till könskorrigerande vård och en ny juridisk könstillhörighet.

Det är mot den bakgrunden som regeringens proposition är så otroligt välkommen. Jag ser den, tillsammans med avskaffandet av tvångssteriliseringarna och rätten till skadestånd för dem som utsattes för sådana, som det första steget i en lång radda av nödvändiga reformer för att stärka transpersoners situation i det svenska samhället.

Utsattheten för våld, hot, missaktning och diskriminering kommer säkerligen att kvarstå även efter att de lagförslag som vi diskuterar i dag blir verklighet. Dock visar vi nu att sådana brott är extra avskyvärda och erkänner att transpersoner är en utsatt grupp som måste ges rätt till samhällets fulla stöd.

Som vi hörde har utskottet tidigare haft diskussioner och debatter i den här kammaren om nödvändigheten av att i grundlag stadfästa de olika diskrimineringsgrunderna, och när jag läser och hör vad Sverigedemokraterna har att säga om det här måste jag säga att jag blir förvånad. Jag tycker att det är väldigt talande att ett parti grundat i nazismen även fortsättningsvis vill ha rätten att diskriminera.

Man pratar om särlagstiftning, trots att det är uppenbart att det här handlar om grupper som av samhället har utsatts för missaktning och diskriminering och behöver stöd. Jag hör att man inte vill göra skillnad på folk och folk, trots att det är det som de här regleringarna syftar till: att det ska vara olagligt och förbjudet att göra just skillnad på folk och folk.

Sverigedemokraterna är det enda partiet som under den här mandatperioden inte har stöttat en enda hbtq-reform. Det måste Sveriges väljare veta. Detta kommenterar Sverigedemokraternas partiledare med ett ”där ser man”.

Sverigedemokraterna är det enda partiet som vill fortsätta att tvångssterilisera människor i det här samhället – alltså med tvång ta bort människors genitalier enbart för att de vill byta kön.

Det är det enda partiet i riksdagen som vill frångå Sveriges internationella åtaganden på diskrimineringsområdet, nämligen att det finns en skyldighet att se till att det finns en lagstiftning som förbjuder diskriminering. Det är djupt allvarligt.

Sist, men inte minst, vill jag kommentera det Mia Sydow Mölleby anförde om definitionerna. I stort håller jag med. Nu blev det svårt att genomföra detta i dagsläget, och jag tror att diskussionen måste få leva vidare. I framtiden är det enda rimliga att ha de regleringar som Mia förespråkar. Då skulle vi hamna i en situation att diskrimineringsgrunden faktiskt omfattar alla i Sverige.

Fru talman! Jag vill än en gång tacka utskottet, och jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag satt i bänken och lyssnade med spänning på när Jonas Gunnarsson skulle komma in på Sverigedemokraterna. Det är ett parti som Jonas Gunnarsson vid flera tillfällen har försökt att ge sin tolkning av. Ordspråket att kasta sten i glashus kanske aldrig kan vara mer aktuellt än när en socialdemokrat börjar ge sig på att försöka definiera ett annat partis hemska historia.

Vi kan såklart ägna dessa minuter åt att prata om tvångssterilisering och att man ville ge Adolf Hitler Nobelpriset, men jag tror inte att det tjänar debatten. Det finns såklart även nutida exempel.

Nu har vi frågan om diskrimineringsgrunderna, som är så otroligt omdebatterade, och vi har haft invändningar mot en systematik som socialdemokrater och övriga partier här inne har förespråkat under så lång tid. Där skiljer vi oss åt på det sättet att Sverigedemokraterna inte vill tillåta diskriminering av någon, men Jonas Gunnarsson tycker att det ska man visst kunna göra. Andra människor ska kunna diskrimineras, men inte just de grupperna. Om man hittar en ny grupp som man tycker kanske är lite mer skyddsvärd kan just den gruppen tillföras i listan över skyddsvärda grupper.

Jag förstår inte hur Jonas Gunnarsson, eller någon från ett annat parti, kan tycka att det är en bra lösning på problemet. Varför kan man inte ha en likvärdig lagstiftning, fru talman? Jag förstår inte det.

Gunnarsson har tidigare haft all möjlighet att förklara. Han lyckades inte då, men jag ger honom en ny chans nu.

Fru talman! Det är lustigt att Sverigedemokraterna i den här debatten nämner tvångssteriliseringarna.

Vi socialdemokrater har faktiskt gjort upp med vår historia. Vi har varit med och sett till att avskaffa tvångssteriliseringarna. Sverigedemokraterna är det enda partiet som vill fortsätta att tvångssterilisera människor i dagens samhälle. De är de enda som vill upprätthålla den grymma inställningen gentemot en grupp människor i Sverige.

När det handlar om synen på diskriminering har ett samhälle ett ansvar ett bryta skadliga normer. Det är det som Sverigedemokraterna har så uppenbart svårt att förstå, det vill säga att diskriminering grundad på en negativ norm gentemot en viss grupp måste adresseras. Det handlar inte om att ge människor eller grupper särskilda rättigheter som gör att de ställer sig i någon form av högre rang än andra, utan det handlar om att utjämna spelplanen och se till att grupper som så uppenbart är utsatta i dagens samhälle ges ett skydd som de förtjänar och som vi andra faktiskt har enbart utifrån vilka vi råkar vara.

Detta är själva kärnan i frågan om diskriminering, och det är det som internationella konventioner och annat tar sikte på och som Sverigedemokraterna helt väljer att bortse från. Pratet om missaktning kommer inte att lösa de problem som handlar om normer i vårt samhälle. Det kommer inte att lösa de problem som drabbar transpersoner, bögar, flator, kvinnor och människor av en annan etnisk härkomst. Den regleringen kommer inte att adressera problemet med över- och underordning och normer. Dessa frågor vill Sverigedemokraterna över huvud taget inte lösa. Det är så uppenbart.

Fru talman! Tack, Jonas Gunnarsson, för svaret!

Ungefär så lät det vid den förra debatten också. Vi har inte flyttat oss en enda millimeter. Skillnaden är att Jonas Gunnarsson anklagar Sverigedemokraterna för att stå upp för tvångssteriliseringar. Jag vet inte exakt vad Jonas Gunnarsson syftar på. Jag gissar att det handlar om debatten om könsbyte. Där har det tidigare i Sverige varit aktuellt med steriliseringar. Då skulle Sverigedemokraterna tydligen ha intagit en ställning som enligt Jonas Gunnarsson är hemsk. Det skulle innebära att Socialdemokraterna bara för någon månad sedan också var ett hemskt parti eftersom man drev frågan ända fram till dags dato.

Jag kan inte låta bli att bemöta det Jonas Gunnarsson påstår om att vår systematik inte skulle träffa dessa grupper. Men det är precis vad den gör. Det är frågan om en formulering, en systematik, som träffar alla grupper, inte bara en förteckning över grupper som Socialdemokraterna och andra partier just i dag tycker är extra skyddsvärda.

Om man ska vara noga med att följa internationella konventioner – det är också något Jonas Gunnarsson och företrädare för andra partier ofta lyfter upp – får man hänvisa till vad som står i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Där finns flera diskrimineringsgrunder som inte ingår, till exempel politisk diskriminering.

Det finns andra exempel på människor som blir diskriminerade som inte täcks här. Jag har en artikel här i min hand där det står: Fick inte jobbet – han var stockholmare.

Ska det vara en ny diskrimineringsgrund för de människor som är stockholmare? Personen i artikeln hade tydligen en arrogant attityd och en släpig dialekt, och det dög tydligen inte för den arbetsgivaren.

Med Sverigedemokraternas systematik skulle faktiskt detta också falla inom ramen, och man skulle åtnjuta samma skydd. Personer som har könsöverskridande identitet – vilka kläder de vill klä sig i – skulle också träffas av denna lagstiftning.

Jag förstår att Jonas Gunnarsson har en vilja att misstolka det Sverigedemokraterna säger. Vår lösning skyddar betydligt fler än vad hans lagstiftning gör. Vår lagstiftning inkluderar faktiskt alla. Den exkluderar inte, som i Jonas Gunnarssons fall, fler än den inkluderar.

Fru talman! Det var väl ungefär fem år sedan som frågan om tvångssteriliseringarna hanterades – inte för någon månad sedan.

Som jag beskrev tidigare var Sverige först i världen med att utsträcka rättigheter till transpersoner. Olyckligtvis fanns då kvar rester av lagstiftning om tvångssterilisering som fördes in i den lagstiftningen. Det åtgärdades under förra mandatperioden – tack och lov.

Sverigedemokraterna tyckte att det var rimligt att fortsätta att tvinga människor till onödiga kirurgiska ingrepp. Vad jag har förstått har man inte ändrat inställning. Som jag sa tidigare har man under denna mandatperiod inte velat genomföra en enda hbtq-politisk reform, och man har varit emot allt. Detta kommenterar deras partiledare med: Jaha.

Man måste inse att diskriminering handlar om strukturer och normer. Sverigedemokraterna vill upprätthålla skadliga normer, som ger dem möjlighet att diskriminera och sätta en grupp människor över andra. Det är enda anledningen till att jag kan se att man faktiskt vill avskaffa dagens ordning.

Jag håller med om att det emellanåt kan finnas politisk diskriminering. På arbetsmarknaden löses dessa frågor i de allra flesta fall. Det är bra. På vilket sätt skulle detta att tvinga en socialistisk organisation att ta in rasister lösa diskrimineringsproblem? Jag förstår inte varför man ens skulle vilja vara medlem i en sådan organisation – om man nu är till exempel sverigedemokrat.

Dessutom finns frågan om lokaler. Det handlar i många stycken om organisationer som agerar i enlighet med en viss värdegrund. Där vill en del partier och rörelser ta sig in, trots att de faktiskt inte delar organisationens grundläggande syn på samhället.

(Applåder)

Fru talman! Mycket – för det mesta bra – har redan sagts i debatten. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi moderater har haft en motion i frågan, och vi har drivit frågan om ett utökat skydd för transpersoner länge. Därför tycker vi att det är positivt att den utredning som startades 2014 har lett fram till att dessa förslag till lagändringar äntligen kommer på plats och blir av. Det kommer att innebära en reell praktisk och stor skillnad för extremt utsatta individer i samhället. Därför är vi måna om att genomföra denna förändring.

Jag kan ändå hålla med om den kritik som framfördes här av Vänsterpartiet. Även från moderat håll hade vi gärna sett att man kunde använda ett uttryck som inte är exkluderande, använda ”könsidentitet” i stället för ”könsöverskridande identitet”. Men för oss är det också viktigt att här och nu få till stånd en lagstiftning. Att vänta är inte ett alternativ för oss. Därför ställer vi oss bakom det här förslaget.

Sverige har under de senaste åren blivit bättre för hbtq-personer. Alliansregeringen genomförde många reformer som redan har nämnts i debatten: en enhetlig diskrimineringslag, könsneutrala äktenskap, avskaffande av tvångssterilisering och möjlighet för hbtq-personer att adoptera. Dessutom vill jag påstå vad gäller de negativa attityder som finns i Sverige att mycket har blivit bättre på många håll i landet. Men det är också viktigt att komma ihåg och poängtera att i många områden runt om i Sverige har det inte blivit bättre. Tvärtom, tyvärr – hedersförtryck ökar, och utsattheten för transsexuella i många av våra utanförskapsområden är inte mindre i dag än den var för ett antal år sedan.

Den moderata utgångspunkten är att vi som människor alla ska ha samma möjlighet att utvecklas och förverkliga oss efter vår potential, att vi ska behandlas lika och ha lika möjligheter och att ingen ska tvingas tillbaka eller hållas tillbaka av fördomar eller diskriminering. Men eftersom det inte är så i dag anser vi att vi som samhälle och genom den lag vi har behöver agera.

Om vi inte hade haft diskriminering, om vi alla hade behandlats lika oavsett om vi var transsexuella eller inte, hade vi inte behövt detta. Det hade såklart varit det allra bästa, men nu är inte världen och Sverige så.

Jag skulle avslutningsvis vilja poängtera att inte alla dessa lagförslag och lagändringar kommer att kunna träda i kraft nu på en gång. En del av dem kommer att behandlas tillsammans med bland annat grundlagsändring och ändring av tryckfrihetsförordningen vid senare tillfälle. Så behöver det såklart vara.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det finns anledning att göra ett förtydligande eller kanske visa på vad den reservation jag hänvisar till innebär.

Jag delar helt och hållet Idas uppfattning att det vore olyckligt om vi inte skulle få någon lagstiftning på plats och vara tvungna att vänta ytterligare. Vissa delar av det här kommer från och med den 1 juli och andra delar i ett senare skede, när det blir ett nytt beslut efter valet.

Jag vill påpeka att den reservation jag hänvisar till inte handlar om ett tillkännagivande att regeringen ska återkomma utan om ett skarpt lagförslag som finns med i vårt betänkande. Bilaga 2 innebär ett annat lagförslag; den enda skillnaden är att det i stället för ”könsöverskridande identitet eller uttryck” ska stå ”könsidentitet och uttryck”, det vill säga att vi avstår från att göra en normativ lagstiftning där vi hänvisar till ett slags avsteg från normen utan gör en lagstiftning som träffar alla utifrån könsidentitet och könsuttryck.

Fru talman! Tack för det förtydligandet från Vänsterpartiet! Det var inte min mening att på något sätt få någon att tro att Vänsterpartiet i det här fallet inte ville att vi skulle genomföra förändringar i den här riktningen.

Däremot fick den utredningen och de formuleringarna kritik, och vi tycker att det finns fog för den kritiken och att vi därför inte i dag kan införa den typen av formuleringar i lagstiftningen – även om vi förstår och från början själva föreslog precis den formulering som Vänsterpartiet föreslår.

Fru talman! Jag konstatera att i övriga diskrimineringsgrunder är det inte en sådan formulering – att det ska vara en avvikelse från normen för att utgöra grund för diskrimineringslagstiftning. Jag tycker att det är märkligt. Det finns kritik, men det är alltid avvägningar i en lagstiftningsfråga. För vår del överstiger vikten av ordentlig lagstiftning vikten av den kritik som finns.

Vi ser fram emot att det kommer förbättringar från andra partier av det som läggs fram i dag och att Moderaterna kommer att driva att det ska vara en generell lagstiftning som gäller för könsidentitet och könsuttryck – oavsett om de är avvikande från den för tillfället rådande normen. Är det så jag ska tolka inlägget?

Fru talman! Ja, kritiken och formuleringarna finns ju att läsa direkt i de remissvar som har inkommit från bland annat Lagrådet.

Som jag uppfattat det handlar det om att vi har en diskrimineringslag som är till för att skydda extra utsatta minoriteter. Det handlar inte om att uttrycket ”könsöverskridande identitet” förhåller sig negativt till en norm, utan det handlar om att det skulle omfatta oss alla och därmed inte peka ut exempelvis transpersoner som en minoritet som är särskilt utsatt.

Fru talman! Att få vara den man är ska vara en rättighet för alla i Sverige. Men för några kan det vara en kamp varje dag att våga och orka vara öppen med sin identitet för vänner och familj, att våga säga ifrån vid homofobiska eller transfobiska skämt i fikarummet eller att våga vara sig själv ute på gatorna trots omvärldens motstånd. Kampen förs i vardagen – på bussen, på anställningsintervjun – mot de normer som kan vara nästan förgörande för många människor.

Tidigare har vi hört här om de studier som gjorts när det gäller psykisk ohälsa. Enligt Folkhälsomyndighetens undersökning från 2015 har mer än var tredje transperson övervägt att ta sitt liv och var femte blivit utsatt för våld.

I den omfattande utredning som Ulrika Westerlund avlämnade till regeringen förra året visas också på rent regelkrångel som kan uppstå vid könsbyte. En person säger så här: ”Inga företag verkar ha rutiner eller kunskap. Tidvis var jag utan ID, utan pengar, utan köplats i bostadsförmedlingen och tusen andra bekymmer. Dessutom försvann mitt frikort på apoteket … Allt var kaos.” Det är krångligt och tufft i verkligheten.

I betänkandet KU14 behandlas regeringens proposition 2017/18:59 Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner. Vi behandlar också två följdmotioner och nio motionsyrkanden från allmänna motionstiden.

Propositionen som KU:s majoritet står bakom stärker transpersoners skydd i straffrätten. De lagändringar som regeringen föreslår medför att transpersoner skyddas fullt ut av hatbrottslagstiftningen.

I dag omfattar bestämmelserna till exempel hudfärg, trosbekännelse och sexuell läggning. I propositionen föreslås att grunden könsöverskridande identitet eller uttryck läggs till i bestämmelserna om hets mot folkgrupp, olaga diskriminering och åtalsregeln som avser förolämpning.

Det ska också uttryckligen framgå att det är en försvårande omständighet om ett motiv för ett brott har varit att kränka på grund av könsöverskridande identitet eller uttryck.

Regeringen föreslår också en ändring i straffrätten som inte bara har med transpersoner att göra. Bestämmelserna om olaga diskriminering och åtalsregeln som avser förolämpning utvidgas.

Dessa förändringar löser givetvis inte allt. Det kommer att finnas mycket kvar att göra i arbetet med att stärka transpersoners rättigheter. Men propositionen är ett viktigt steg i rätt riktning, och jag yrkar därför bifall till den.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)