En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring

Anf. 1 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Den grova organiserade brottsligheten förstör så mycket i vårt land.

Kvinnor utnyttjas sexuellt på grund av den, ungdomar går ned sig i droger på grund av den, mammor sörjer sina döda barn på grund av den, arbetare utnyttjas som slavar på grund av den och krögare får sina restauranger sprängda på grund av den - för att bara nämna något. Det mänskliga priset för den organiserade brottsligheten är enormt.

Jag tycker att alla väljare har rätt att förvänta sig av oss politiker att vi ska göra precis allt vi kan för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Vi måste tänka i nya banor och anta nya lagar. Mycket har gjorts, men mer måste göras.

I dag debatterar vi regeringens förslag för att stärka rättsprocessen och öka lagföringen, med andra ord hur vi ska kunna lagföra fler på ett rättssäkert sätt.

Fru talman! Bland det viktigaste vi har i detta arbete är våra vittnen. Det är de som dag efter dag tar plats i våra tingsrätter för att berätta vad de har sett eller hört, plikttroget och rakryggat. Men fler skulle kunna vittna; fler skulle kunna säga mer. Rädslan hos vittnen är en jordmån ur vilken den organiserade brottsligheten kan växa sig starkare.

Vi måste bättre skydda våra vittnen. De som hotar vittnen angriper både personen som ska vittna och rättsprocessen som behöver vittnesmål för att fungera. Det handlar om rättvisa för brottsoffret, vittnet och oss alla.

Regeringen föreslår därför att minimistraffet för övergrepp i rättssak av normalgraden ska höjas till fängelse i sex månader. I dag anges endast högsta straffet i lagen.

Vidare föreslår regeringen att den särskilda graden ringa övergrepp i rättssak, som har straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader, ska tas bort och ersättas med en möjlighet att bestämma straffet till fängelse i högst ett år vid mindre allvarliga fall av övergrepp i rättssak.

Regeringen föreslår även en lagändring som gör att fler ska kunna dömas till grovt övergrepp i rättssak och på så sätt möta hårdare straff. Att brott begås inom ramen för kriminella nätverk ska bli ett nytt kriterium för att klassa ett brott som grovt.

Sekretessen kan också utgöra en skyddsvall för vittnen. Regeringen föreslår därför att sekretess ska gälla hos en domstol för kontaktuppgifter till en enskild i ett brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men. Motsvarande sekretess föreslås också gälla i skadeståndsmål kopplade till brott.

Fru talman! Ju närmare vittnen är kriminella gäng, desto mer har de ofta att berätta. Men ju mer de har att berätta, desto tystare är de ofta. Det är utifrån denna vetskap regeringen nu föreslår en ny strafflindringsgrund som innebär att den tilltalades medverkan i utredningen av någon annans brott ska kunna leda till att domstolen dömer ut ett lägre straff. Det gäller fall där den tilltalade lämnar uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott där lagbokens strängaste straff för brottet i fråga är fängelse i minst sex månader.

Fru talman! Den som lämnar felaktiga uppgifter eller avstår från att säga sanningen i en domstol hindrar rättvisan. Värre än så kan personens agerande aktivt leda till orättvisa genom att oskyldiga personer pekas ut i domstol. Detta gör mened till ett mycket allvarligt brott. Nu går regeringen fram med en skärpning så att fler ska kunna dömas till grov mened - detta genom att som skäl för att brottet ska ses som grovt lägga till om meneden begåtts med uppsåt att försvåra eller förhindra utredningen av allvarlig brottslighet eller lagföringen av någon för sådan brottslighet.

Vad som är att se som allvarlig brottslighet ska enligt regeringens förslag vara ett brott med ett straffvärde om två år - detta sett till hur begreppet används på annat håll i lagboken. Men en majoritet i utskottet vill i stället att gränsen ska gå vid ett år och sex månader, vilket är en relativt liten skillnad.

Jag har stor respekt för att partier gör olika bedömningar, men det som stör mig här är inte att man vill ändra i regeringens förslag utan hur man vill ändra. Man försöker inte ändra lagtexten, utan man ändrar bakgrundstexten. Denna kommer praktiserande jurister ha svårt att hitta till eftersom det förutsätts att det är i propositionen man hittar de förklarande texterna när de ska tolka svensk lag. Nu får vi se om jurister hittar till detta genom att bläddra i riksdagens protokoll. Ändringen har för den enskilde en stor betydelse i det enskilda fallet, både för brottsoffer och gärningsmän.

I stället för att man uppmanar regeringen att återkomma med ett noggrant förberett förslag med tydligt förarbete som jurister är vana att arbeta med bryter man ny juridisk lös mark. Är detta rättssäkert? Är det rimligt att hantera brott och straff med så fri hand? Dessutom är det ytterst osäkert om det verkligen kommer att bli kammarens beslut eftersom det råder falsk majoritet i utskottet.

Utöver vad jag hittills varit inne på innebär regeringens förslag även skärpta straff för skyddande av brottsling, vilket ligger i linje med det jag nämnt tidigare.

Fru talman! Sammantaget är detta angelägna och välkomna ändringar som visar att regeringen menar allvar med att ta sig an den grova organiserade brottsligheten.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 2 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Som Gustaf Lantz sa ska vi nu debattera en stärkt rättsprocess och en ökad lagföring. Jag börjar med att yrka bifall till reservation nummer 14 gällande anonyma vittnen.

Sverige har sedan många år tillbaka mycket stora problem med gängkriminaliteten. Enligt polisen finns i dag drygt 8 200 gängkriminella. Av dessa är drygt 1 200 under 18 år, med andra ord barn. De blir bara fler och fler för varje dag som går. Med sitt våldskapital skapar gängen parallellsamhällen där människor inte vågar vittna och staten är alltmer frånvarande. Allt yngre barn rekryteras som spejare, hantlangare och ibland till och med mördare. De som drabbas hårdast av gängens våld är vanliga människor som vill göra rätt för sig. I värsta fall är det barn som faller offer. Utvecklingen i Sverige är skrämmande. Den skrämmer mig på riktigt. Det är helt bedrövligt.

Fru talman! I propositionen presenterar regeringen flera förslag som Moderaterna efterfrågat för att bryta tystnadskulturen inom de kriminella gängen. Det handlar bland annat om införande av ett kronvittnessystem som innebär att den som medverkar i utredningen av någon annans brott ska kunna få lindrigare straff. I propositionen föreslås också skärpningar av straffen för olika former av falska anklagelser, övergrepp i rättssak, grova fall av mened och skyddande av brottsling.

Ett system med kronvittnen behöver införas, men i regeringens förslag finns brister. En brist är att det inte finns någon möjlighet för åklagaren att lämna ett bindande erbjudande när hon förhandlar med ett potentiellt kronvittne. Åklagaren kan alltså inte lämna några garantier för att hennes förslag till strafflindring kommer att accepteras av rätten. Detta innebär att en misstänkt som bistår brottsbekämpande myndigheter med viktig information löper en påtaglig risk att göra det utan att få den strafflindring som åklagaren föreslagit. Det gör systemet tandlöst. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt starka incitament för den misstänkte att ge viktig information.

Moderaterna föreslår därför att det införs ett kronvittnessystem som säkerställer att den misstänkte som bistår brottsbekämpande myndigheter på ett värdefullt sätt kan garanteras den straffreduktion som åklagaren erbjuder i utbyte mot samarbetet. Därför är det mycket glädjande att vi får igenom ett tillkännagivande gällande detta.

Något som också finns med i betänkandet är anonyma vittnen, som vi har följdmotionerat om. Utöver kronvittnessystemet anser vi moderater att ett system med anonyma vittnen bör införas. I Sverige har vi vittnesplikt. Det innebär att man som huvudregel är skyldig att vittna i domstol. Undantag från vittnesplikten gäller bland annat nära släktingar till den tilltalade. Dessvärre förekommer att den som anmäler brott eller vittnar utsätts för hot och våld, vilket är mycket allvarligt.

De kriminella gängen håller delar av Sverige i ett järngrepp, och många vägrar vittna eller ens tala med polisen över huvud taget. Ofta beror det på rädsla. I dag är det i Sverige som huvudregel inte tillåtet med anonyma vittnen i domstol. Däremot är det möjligt att i domstol höra en person som är anställd av polisen eller försvaret under så kallad kvalificerad skyddsidentitet.

Vi moderater ser dock ett behov av att införa en möjlighet till anonymitet i domstol i mål som är kopplade till organiserad brottslighet. Förutom polisspanare är det särskilt de som av en tillfällighet blivit vittnen till något som skulle få nytta av anonymiteten, det vill säga vittnen som bara råkar vara på fel plats och se ett grovt och allvarligt brott. Om man kan ge anonymitet kan det vara ett sätt att få vittnet att säga vad det har sett. Vi har sedan tidigare påpekat detta och anser att ett system med anonyma vittnen ska införas.

Det är inte bara vi moderater som tycker det här, utan även Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Brottsofferjouren. Åklagarmyndigheten är också positiv. Polismyndigheten anser att anonyma vittnen skulle utgöra ett mer resurseffektivt och mindre ingripande alternativ till identitetsbyte. Till exempel är en gängmedlem som vittnar mot någon annan i ganska stor fara. Då behöver man ibland byta identitet, vilket är väldigt ingripande. Anonyma vittnen skulle göra att färre behövde byta identitet.

Men regeringen föreslår alltså inte att anonyma vittnen ska införas. Då tänker jag lite grann på det som Magdalena Andersson säger om att hon och hennes regering kommer att vända på vareviga sten för att bekämpa den grova kriminaliteten. Det är faktiskt bara tomma ord, fru talman. De vill inte införa anonyma vittnen. Det tycker jag är väldigt konstigt.

Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten vill ha anonyma vittnen. Åklagarmyndigheten är positiv men vill först ha en utredning där man rätar ut några frågetecken. De tre tyngsta rättsvårdande myndigheterna, som jobbar vareviga dag med att bekämpa gängkriminaliteten, vill ha anonyma vittnen. Men regeringen och Magdalena Andersson säger nej. Det här med att man ska vända på varenda sten är alltså bara tomma ord. Jag förstår faktiskt inte hur man kan gå emot dessa tre tunga rättsvårdande myndigheter. Det är riktigt illa.

Regeringens motiv är att det är komplicerat. Men Finland, Danmark och Norge har anonyma vittnen och har klarat av att utforma ett system för det, så det borde väl även Sverige kunna göra.

Brottsförebyggande rådet släppte 2021 en rapport gällande skjutvapenvåldet. Rapporten visar att Sverige ligger väldigt högt i den europeiska rangordningen. Inget annat land i Europa går att jämföra med Sverige. Första kvartalet i år, 2022, har varit det blodigaste hittills i Sverige. I går kom uppgifter om att det på 151 dagar skett 151 skjutningar, det vill säga en om dagen. 30 eller 31 personer har mördats genom skjutvapenvåld. Det ökar hela tiden. Det är alltså fler än en person i veckan som skjuts till döds.

Detta är helt enkelt förfärligt. Så här såg det inte ut för 20 år sedan. Då blev man häpen när någon hade skjutits till döds. Nu reagerar man knappt. Man tänker: Jaha, ännu en skjutning. Det är en ytterst farlig utveckling när det börjar bli så vardagligt att man till och med slutar reagera.

Möjligheten till anonyma vittnen skulle tillsammans med en rad andra åtgärder vara ett viktigt verktyg i kampen mot den grova brottsligheten. Läget är väldigt allvarligt, inte minst med tanke på att bara ungefär 25 procent av alla skjutvapenmord klaras upp.

Fru talman! Jag vill säga några ord om mened. Det behövs åtgärder för att komma till rätta med vittnen som medvetet lämnar felaktiga uppgifter eller förtiger sanningen. Regeringen föreslår en ny kvalifikationsgrund för att brottet ska betecknas som allvarligt. Till exempel ska straffvärdet vara minst två års fängelse. Ekobrottsmyndigheten tycker att gränsen i stället ska gå vid ett år och sex månader. Vi håller med Ekobrottsmyndigheten. Det är väldigt många grova brott där straffvärdet är ett år och sex månader. Gustaf Lantz sa att det inte är så jättestor skillnad. Då tänker han på skillnaden i antal månader mellan två år och ett och ett halvt år. Visst, det är sex månader. Men den stora skillnaden är att väldigt många fler döms. Antalet blir mycket större.

Jag vill även ta upp övergrepp i rättssak - att använda hot och våld för att påverka vittnen. Vi vill att maximistraffet ska höjas till tio års fängelse. Det vill inte regeringen.

När det gäller skyddande av brottsling har vi ett förslag till tillkännagivande om att det bör utredas att brottet ska omfatta fler situationer.

Tiden går fort här i talarstolen, så jag hoppar över en del saker jag tänkt säga.

Anf. 3 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring. Vi är inne i året 2022, och man kan göra en liten tillbakablick på den rödgröna regeringens tid vid makten. Nu är det den röda regeringen - den socialdemokratiskt ledda regeringen.

Sedan 2014 har socialdemokratiskt ledda regeringar tillträtt i vårt land. År 2014 hade vi ett betänkande som rörde strafflindring vid medverkan av utredning av egen brottslighet, det vill säga en närbesläktad principiell proposition från den dåvarande regeringen.

I detta sammanhang valde Sverigedemokraterna att motionera om och yrka på införande av just ett kronvittnessystem. Som svar på det sa den dåvarande regeringen: SD föreslår att ett kronvittnessystem införs. Som regeringen anför skiljer sig ett system med kronvittnen i flera avseenden från en ordning som möjliggör strafflindring vid medverkan till utredning av egen brottslighet. Bland annat aktualiseras frågor om hur man ska bedöma bevisvärdet av de uppgifter som lämnas av kronvittnen samt hur en sådan ordning förhåller sig till övriga medtilltalades rätt till en rättvis rättegång.

Avslutningsvis ansåg den dåvarande regeringen med tillhörande anhang att utskottet skulle avstyrka motionen om att införa ett kronvittnessystem.

Sverigedemokraterna var alltså tidigt ute och såg behovet av just införande av ett kronvittnessystem, medan den rödgröna regeringen vid detta tillfälle anförde att det fanns tvivelaktigheter kring just bevisvärdet och de medtilltalades rätt till en rättvis rättegång som skäl för att avslå ett sådant förslag.

Sedan har verkligheten utvecklats ungefär som Sverigedemokraterna har förutspått, det vill säga att vi har fått en massinvandring som har skapat segregation och motsättningar. Vi har fått kulturella utanförskap, där normalläget är att man inte pratar med polisen. Förtroendet för våra myndigheter är i botten. Man väljer att ha rättskipning utan inblandning av svenska myndigheter, både när det gäller civilmål och andra typer av uppgörelser som kan komma att ske i dessa områden.

Nu har vi en situation där vi har rekordmånga dödsskjutningar, som har påpekats av tidigare talare i denna talarstol. Utvecklingen har alltså gått åt det hållet att vi har en skjutning om dagen och en dödsskjutning i veckan i vårt land.

Nu anser regeringen att tiden är mogen att införa ett kronvittnessystem. Det är lite sent påkommet. Detta hade kunnat vara på plats redan när Sverigedemokraterna såg behovet för åtta år sedan. Det berättigar också den kritik som Sverigedemokraterna ofta anför om att regeringen gör alltför lite och alldeles för långsamt. Och när man väl gör någonting blir det oftast ihåligt och relativt verkningslöst.

Samtidigt som man ska införa ett kronvittnessystem reglerar man inte straffen nämnvärt. Och då ska jag påminna om att detta alltså handlar om individer som kan vara involverade i grov organiserad brottslighet och som då ska välja att ange sina medbrottslingar och deras brottslighet mot ett erbjudande om strafflindring.

Då kan följande fråga ställas: Är det för en individ som har gjort sig skyldig till ett grovt vapenbrott, där man sitter av två år i fängelse med tvåtredjedelsfrigivning, värt att delge viktig information om någon annans brottslighet inom den miljön? Jag tror att alla förstår att detta inte kommer att vara verkningsfullt, såvida det inte blir kraftiga straffskärpningar riktade just mot den miljön som gör att de som blir åtalade ser en rimlig avvägning mellan valet att delge information om sina medbrottslingar och den strafflindring som kan erbjudas.

Här säger regeringen fortfarande nej till exempelvis dubbla straff för brott i gängrelaterad miljö som skulle kunna göra det mer attraktivt för dem som befinner sig i gängrelaterad miljö att vittna mot sina medbrottslingar.

Vi kan också se att samma typ av argument från regeringens sida som man för åtta år sedan anförde mot ett kronvittnessystem, och som man i dag alltså föreslår, nu används mot just anonyma vittnen i domstol, nämligen att man ser en problematik med medtilltalades rätt till en rättvis rättegång och att man bedömer att bevisvärdet kan vara mindre. Därmed väljer man att avstyrka förslag om anonyma vittnen i domstol.

Detta är någonting som Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna står bakom i en gemensam reservation, och jag väljer att yrka bifall till reservation 14. Det är en av de mest avgörande delarna som Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten inte minst har pekat på kan vara avgörande för att nå framgång i de fall som har nämnts här - skjutvapenvåld och mord i gängrelaterad kontext där ingen hör av sig till polisen trots att polisen vet att det finns väldigt många som sitter på värdefull information. Polisen vet att individer har befunnit sig i närheten av de brottsplatser där människor har skjutits ihjäl - i närheten av förskolor - men ingen hör av sig till polisen.

Regeringen förstår alltså inte än i dag varför ingen hör av sig till polisen. Det är för att det är förenat med livsfara att involveras i en rättegång i gängrelaterade kontexter. Ska det vara så? Ska det vara förenat med livsfara att ställa upp som vittne i dessa rättegångar? Sverigedemokraterna tycker inte det. Vi ser ett skriande behov av att positionerna flyttas fram i denna fråga också. Men som det ser ut nu har det tagit åtta år för regeringen att komma fram till slutsatsen att ett kronvittnessystem kan vara en bra idé, och man lämnar ett bristfälligt förslag på bordet. Hur lång tid ska det behöva ta innan regeringen - Socialdemokraterna - i Sverige förstår att vittnen behöver skyddas till den grad att de blir anonyma i domstol för att de ska vilja ställa upp och vittna mot dessa gängmördare.

För min och Sverigedemokraternas del är det utsiktslöst att ge Socialdemokraterna en ny chans att komma till rätta med denna problematik. Vi har sett en tydlig utveckling i vårt land, och den utvecklingen får inte fortsätta efter valet i höst. Därför yrkar jag ett starkt bifall från Sverigedemokraternas sida till reservation 14 om att införa anonyma vittnen i domstol.

Anf. 4 Malin Björk (C)

Fru talman! Vi ska krossa gängen. Jag hade hört den formuleringen så många gånger från politiker, både till höger och till vänster, innan jag kom in i riksdagen i höstas. Jag lovade då mig själv att jag för egen del inte skulle formulera mig så i talarstolen. Ändå gjorde jag det nyss. Varför? Jag gjorde det för att jag vill belysa att ett vallöfte om att krossa gängen är något som ingen politiker kommer att kunna uppfylla, oavsett partifärg och oavsett politiska förslag - tyvärr.

Efter många år som åklagare är det för mig rätt tydligt att det inte går att krossa gängen. Däremot går det att trycka tillbaka den grova brottsligheten. Det går att se till att de kriminella nätverkens inflytande minskas betydligt, och det går definitivt att se till att dessa nätverks ekonomiska muskler försvagas. Och det är oerhört angeläget att vi lyckas med allt detta, även om det kommer att ta tid att vända den våldsamma utveckling som vi just nu ser.

Det var nog först när jag läste en artikel i Dagens Nyheter häromdagen som det slog mig att det kanske inte är ohederlighet från politiker som det handlar om när de använder uttrycket "krossa gängen". Det är kanske okunskap och bristande förståelse. I artikeln intervjuades Magnus Sjöberg, chef vid Nationella taktiska rådet vid Polismyndigheten. Han har arbetat mot kriminella nätverk sedan 1990-talet. I artikeln kommenterade han just politikers slagord om att krossa gängen med orden: Det går inte, och det är inte det vi är ute efter. Det går inte att krossa ett socialt nätverk. Kriminalitet och gäng kommer att finnas. Det vi försöker göra är att minska det dödliga gängvåldet.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring som är sprunget ur regeringens 34-punktsprogram mot gängbrottsligheten. Med de förändringar som nu föreslås vill vi komma åt den tystnadskultur som vi tyvärr sett breda ut sig alltmer, en kultur som innebär att den som blir vittne till ett brott, han eller hon, låter bli att berätta för polisen och senare för domstol om detta.

Det stannar heller inte vid vittnen, utan även den som utsätts för brott, alltså brottsoffret själv, kan hotas och skrämmas till tystnad - till att inte gola. Det här är en sjuka som under senare år har spritt sig i vårt samhälle och som på allvar undergräver de rättsprocesser som ska ta vid när ett brott har begåtts. Det är en sjuka som vi måste få stopp på eftersom den i förlängningen utgör ett hot mot rättsstaten och mot vår demokrati.

Det är därför mycket välkommet att det nu sker flera straffskärpningar i de brott som återfinns i 15 kap. brottsbalken, som övergrepp i rättssak, mened och skyddande av brottsling. I och med dessa straffskärpningar markerar vi hur allvarligt det är att begå handlingar som på ett eller annat sätt undergräver rättsväsendets arbete att beivra brott. Den som begår övergrepp i rättssak, liksom den som ljuger när den vittnar i domstol, gör så för att hindra rättvisans gång, och den som gör det ska veta att det kostar.

Centerpartiet anser dock att det finns behov av att ytterligare markera allvaret i brottet övergrepp i rättssak. Om någon har begått flera allvarliga brott och döms för dessa vid ett och samma tillfälle kan faktiskt effekten av straffet för övergrepp i rättssak helt utebli till följd av den så kallade asperationsprincipen. Den innebär ju att ett brott som i sammanhanget har lägre straffvärde än de övriga i slutänden kanske inte ens räknas när straffets längd ska bestämmas.

Att ett så allvarligt brott som övergrepp i rättssak i vissa fall inte skulle påverka påföljden är stötande. Centerpartiet menar därför att det finns anledning att se över den rådande ordningen, och därför vill jag yrka bifall till reservation 7 under punkt 7.

Fru talman! En annan viktig förändring som nu sker är att en misstänkt som medverkar i utredningen av någon annans brott ska kunna få fördelar i den brottsutredning där han eller hon själv förekommer. Det här innebär att vi i Sverige nu inför ett slags kronvittnessystem, som kan ge den som vittnar ett lindrigare straff. Detta är bra, men det förslag som nu läggs fram innebär att det är upp till domstolen att avgöra i vilken omfattning som den här sortens medverkan i utredningen av någon annans brott ska påverka straffet för den egna brottsligheten. Det är alltså upp till domstolen att bedöma om det ska bli strafflindring och hur mycket strafflindring det i slutänden ska bli, som Ellen Juntti var inne på.

Den som rör sig bland kriminella grupperingar är väl medveten om det stora våldskapital som finns där. Att då lämna uppgifter som kan vara avgörande för att bevisa en annan persons skuld vid exempelvis en dödsskjutning bär förstås emot; det är inte svårt att förstå. Det är ju förenat med livsfara, som Adam Marttinen var inne på.

Därför är det viktigt att den misstänkte som väljer att medverka på det här sättet vet vilka fördelar han eller hon kommer att få till följd av sitt vittnesmål. Det får inte finnas några frågetecken kring att det i slutänden verkligen blir ett lindrigare straff för den som vittnar. Men så ser alltså det lagförslag som har lagts fram tyvärr inte ut, och därför står Centerpartiet bakom ett förslag till tillkännagivande om att den misstänkte ska garanteras den straffreduktion som åklagaren erbjuder.

Fru talman! Vi debatterar som sagt ett betänkande som är sprunget ur regeringens 34-punktsprogram mot gängbrottsligheten, som presenterades hösten 2019. Anslaget i detta 34-punktsprogram var brett. Men när jag läser programmet kan jag, trots detta, konstatera att det i princip inte innehåller något som fokuserar på varifrån de kriminella nätverken får sina inkomster och hur detta pengaflöde till grovt kriminella ska stoppas.

Jag vill faktiskt passa på att lyfta fram den vinkeln här, även om den möjligen är lite vid sidan om betänkandet. Jag har arbetat med ekonomisk brottslighet och bedrägerier och är väl förtrogen med hur ofta det finns nära kopplingar mellan den typen av brottslighet och kriminella nätverk med våldskapital. Det gäller alltifrån brott inom ramen för avancerade skattefiffelupplägg till systematiska och omfattande välfärdsbedrägerier.

I samma artikel som jag nyss nämnde intervjuades även Hans Brun. Han är en välrenommerad säkerhetsanalytiker, just nu vid Polismyndighetens nationella bedrägericentrum. Han uttrycker att bedrägeripengarna är bränslet i den kriminella ekonomin och att det här är systemhotande.

Fru talman! Vi har i dag ett allvarligt problem i Sverige med grov brottslighet, och det är oerhört viktigt att trycka tillbaka den brottsligheten. De lagförslag som antas här i dag är absolut steg på vägen för att lyckas, men för att på allvar få bukt med den grova kriminaliteten i vårt land krävs mer - på många olika områden. Flera frågor avhandlas och debatteras i andra utskott än i justitieutskottet.

Jag hoppas att vi framöver med gemensamma krafttag, beslutsamhet och fokus på det som verkligen har effekt kan genomföra det som behövs på ett genomtänkt sätt.

Anf. 5 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Vi diskuterar i dag en väldigt viktig proposition. Jag kommer att fokusera på att gå emot någonting som väldigt många andra partier önskar genomföra.

Vänsterpartiet yrkar bifall till reservation 1, där vi argumenterar emot regeringens förslag om kronvittnen. Bakgrunden till propositionen är ju, som alla har nämnt, en mycket allvarlig brottsutveckling med grov och organiserad brottslighet som vi naturligtvis måste hantera seriöst. Men vi får inte bidra till impulser som samtidigt riskerar att leda till ytterligare brott; det vore kontraproduktivt.

Det är en intressant proposition med delvis motsägelsefulla reformförslag - å ena sidan viktiga förslag om ökad trygghet för bevispersoner, vittnen och målsägande, bland annat via ökat sekretesskydd och andra insatser, å andra sidan ett riskabelt förslag om kronvittnen. Dessutom innehåller propositionen förslag på en serie straffskärpningar som kan gagna rättssäkerheten men som aldrig får ses som en seriös lösning på problematiken i stort.

Förslaget om kronvittnen syftar inte till straffskärpning utan till strafflindring i utbyte mot uppgifter om andras brottslighet. Vi har andra regler om strafflindring i vår brottsbalk i dag. Det anges att domstolen i skälig omfattning ska beakta om en tilltalad har angett sig frivilligt eller lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för att utreda brottet. Här premieras alltså den som aktivt visar att den ångrar brottet och så att säga vill lägga korten på bordet. Det går inte att ifrågasätta som något problematiskt.

Kronvittnessystemet är både likt och mycket olikt den strafflindring som vi sett nyss. Kronvittnessystemet går ut på strafflindring om den misstänkte lämnar uppgifter om andras brottslighet. Lagrådet har kallat den situation som uppstår för en moment 22-problematik. För att uppgifterna ska kunna anses tillförlitliga fordras att personen utlovas en ganska stor belöning för att leverera dem. Om man avstår från att ge positiva incitament att lämna uppgifterna blir systemet i stället ineffektivt.

Det här blir en balansgång. Det som är önskvärt ur effektivitetssynpunkt får oönskade effekter ur rättssäkerhetssynpunkt.

Risken finns att uppgifter kommer att lämnas i större utsträckning än i dag. Det påverkar bevisvärderingen, som blir mer problematisk, och riskerar att få dåliga effekter. Det innebär också en risk för felaktiga domar.

Justitiekanslern är också tveksam till förslaget, framför allt därför att det inte blir förutsägbart.

Juridiska fakultetsnämnden vid både Stockholms och Uppsala universitet, liksom Sveriges advokatsamfund, avstyrker förslaget. Deras skäl till det är framför allt att det kan ifrågasättas om detta kommer att uppnå avsedd effekt och att förslaget är förenat med risker, till exempel, som jag nyss nämnde, risken för oriktiga uppgifter och risken att de som lämnar uppgifter utsätts för repressalier, vilket ju utgör en ny risk för brott.

I remissvaren lyfts också fram att resursstarka brottslingar kan komma att utnyttja systemet så att det innebär att de som står längre ned i rang i hierarkin får ta konsekvenserna av andras brottslighet. Detta kan alltså öka riskerna för att särskilt unga medhjälpare drabbas hårt av beskyllningar.

Om utpekandet skulle avse en mer jämbördig i den kriminella hierarkin är det befogat att ifrågasätta om den misstänkte kan känna tillit till att staten tar ansvar för uppgiftslämnarens och hans närståendes säkerhet. Det är uppenbart att risken för repressalier är hög för den som samarbetar med de brottsbekämpande myndigheterna.

Lagrådet menar att det framstår som ytterst tveksamt att införa ett system med kronvittnen, och fördelarna överväger inte nackdelarna. Lagrådet avråder från att genomföra förslaget. Det gör Vänsterpartiet också.

Vi vill verkligen bekämpa den grova kriminaliteten och kriminalitet generellt. Men vi vill inte ge avkall på rättssäkerheten. Då går vi fel väg, som jag hoppas att jag har kunnat argumentera för. Det är förstås flera andra saker som vi skulle behöva hantera i relation till den grova kriminaliteten.

Fru talman! Jag ska avsluta att instämma med det som Malin Björk tog upp om att vi behöver följa pengarna på olika sätt och att vi behöver följa orsakerna till kriminaliteten. Vi behöver arbeta väldigt starkt med att ha sociala åtgärder och välfärdsåtgärder som gör att det inte triggande och positivt att lockas in i kriminella gäng. Så kan vi i varje fall kupera nyrekryteringen. Det måste också prioriteras mycket starkt.

Anf. 6 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! "Man reagerar inte längre i någon större grad när man hör eller läser om en ny skjutning med dödlig utgång." Det är ett tragiskt citat som jag möter när jag är ute och träffar människor och diskussionen kommer in på det grova gängvåld som visar sig på många platser i vårt land. Det visar på en tragisk avtrubbning mot dessa hemska händelser.

Trots att regeringen säger sig ha genomfört massiva åtgärder och ändrat och skärpt ett stort antal lagar uteblir det synliga resultatet. Inledningen av detta år har rekordnivåer på antal skjutningar med dödlig utgång. Det är 31 personer som har skjutits ihjäl de första fem månaderna i år.

För bara några dagar sedan inträffade två dödsskjutningar i Örebro. Det är tydligt att det är svårt för polisen att reda ut dessa brott. Ansvarig polischef uttalade i en tv-intervju en förhoppning om att de senaste skjutningarna, som troligtvis hade ett stort antal vittnen, skulle kunna utgöra en vändpunkt som bryter den tystnadskultur som försvårat tidigare utredningar. Faktum är att tre av fyra gängmord förblir ouppklarade.

Det är dags att samhällets rättsvårdande myndigheter får ytterligare möjligheter att bekämpa brottsligheten. Det visar sig inte minst i de listor på förändringar som rikspolischefen lämnat om nödvändiga lagändringar. Dock har detta inte alltid mötts upp med aktivitet i tillräckligt hög grad från regeringens sida. Det är dags att någon annan tar över ansvaret. Sverige behöver en ny regering som visar större lyhördhet mot polisens och rättsväsendets behov och efterfrågade förändringar.

Fru talman! Regeringen har överlämnat en proposition med flera angelägna förslag, såsom höjt straff för övergrepp i rättssak och mened och införandet av ett kronvittnessystem. Det är särskilt välkommet att propositionen kommer nu, eftersom det är förändringar som regeringen länge motsatt sig och som man röstat ned i riksdagen. Exempelvis ansåg Socialdemokraterna att nackdelarna övervägde fördelarna med ett system med kronvittnen när riksdagen röstade om frågan för bara tre år sedan.

Emellertid vann Kristdemokraternas yrkande om att införa ett sådant system riksdagens gillande. Det är bra att regeringen nu tillgodoser det tillkännagivandet och att det sker relativt snabbt. Det är inte alla tillkännagivanden som regeringen lyckas tillgodose på dryga tre år.

Emellertid är regeringens proposition inte tillräckligt omfattande för att på allvar komma till rätta med de allvarliga problem med tystnadskultur och skrämda vittnen som präglar Sverige, detta trots att Sverige har enorma problem med skjutvapenvåld som kan fortsätta att eskalera eftersom få vågar prata med polisen.

Fru talman! Utredningen SOU2021:35 kom fram till att ett system med anonyma vittnen inte bör införas. Kristdemokraterna delar inte den uppfattningen. Det gör inte heller Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, som alla förespråkar att ett system med anonyma vittnen införs.

Ett av skälen till att regeringen säger nej är att systemet skulle användas sällan. Men det är ju själva poängen. Systemet ska användas endast i undantagsfall likt det görs i de länder i vår närhet som har detta system.

I de fall där det finns goda skäl att tro att ett vittne eller dennes familj riskerar allvarliga repressalier från organiserade kriminella ska han eller hon kunna vittna anonymt. Att det inte är en vanlig företeelse är något positivt. Men det hindrar inte att det ändå skulle skydda just i de fall där det bör och kan användas.

Vidare konstaterar regeringen att den som har skyddad identitet och är tjänsteman redan i dag kan vittna anonymt. Således faller rättssäkerhetsargumentet, vilket även faller på att flera andra europeiska länder har system med anonyma vittnen som prövats av och godkänts i Europadomstolen.

Att systemet använts sparsamt i våra grannländer är naturligtvis bra. Men Sverige är relativt ensamt bland jämförbara länder med den problembild vi har med veckovisa gängrelaterade mord och en omfattande tystnadskultur som enligt polisens egna rapporter gör det svårt för myndigheten att utföra sitt arbete. Ett system med anonyma vittnen bör införas.

Fru talman! Systemet med kronvittnen som regeringen föreslår är otillräckligt. Precis som Åklagarmyndigheten skriver i sitt remissvar kommer systemet inte att vara tillförlitligt för den som medverkar i en utredning om annans brottslighet. Det går att ifrågasätta hur attraktivt systemet över huvud taget kommer att vara och om det alls kommer att gå att övertyga brottslingar att vittna när åklagare inte kan lämna strafflindringsgarantier till en gärningsman som vittnar om andras brottslighet. Ett kronvittnessystem kräver ett stort mått av förutsägbarhet och avsevärd strafflindring för att fungera.

Om man ska våga vittna mot andra med koppling till grov brottslighet måste förutsättningarna vara klara. Det kan inte bara vara en förhoppning om strafflindring. Då riskerar systemet med kronvittnen att inte ge det utfall som man kan förvänta och inte heller bryta tystnadskulturens grepp. Det tycker inte bara vi utan också en majoritet i utskottet, och vi föreslår därför ett tillkännagivande till regeringen.

Fru talman! Kristdemokraterna välkomnar att regeringen vill höja straffen för övergrepp i rättssak och konstaterar att det är något som riksdagen riktat ett tillkännagivande om. Vi är dock inte nöjda med straffskalan som regeringen föreslår. Om man försöker påverka en rättegång för att minska eller undvika straff måste samhället tydligt markera mot det. Straffet behöver vara högre än vad propositionen föreslår. Därför yrkar jag bifall till reservation 5.

Vidare nämner Åklagarmyndigheten behovet av resning till nackdel för den tilltalade ifall denne beviljats strafflindring på felaktiga grunder. En sådan förändring behöver genomföras.

Fru talman! Den otrygghet som råder i vårt samhälle på grund av gängkriminellas våldsamma uppgörelser behöver stoppas. Det är flera talare och jag tror alla här i salen eniga om. För att det ska bli möjligt måste tystnadskulturen brytas genom att människor vågar vittna. Denna proposition är ett steg i rätt riktning. Men den borde, likt många andra propositioner från dagens regering, innehålla fler förslag på åtgärder. Det visar denna debatt och reservationerna på.

Vi kristdemokrater och övriga oppositionspartier lyssnar till de rättsvårdande myndigheterna och rikspolischefens önskemål. Vi vill göra mer, mer än regeringen nu föreslår.

Jag ställer mig därför bakom Kristdemokraternas yrkanden och reservationer samt de tillkännagivanden som föreslås riktas till regeringen. Men i denna debatt yrkar jag som sagt bara bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)