Cykelfrågor

Anf. 178 Jens Holm (V)

Fru talman! Att cykla är fantastiskt ur alla aspekter: inga utsläpp av växthusgaser, inget buller och minimal risk för smittspridning. Den bättre hälsan får man på köpet. Det finns därför många goda skäl till att samhället ska främja en ökad cykling.

Dessvärre har cykling inte setts som ett transportmedel i Sverige. Det märks också i infrastrukturplaneringen, alltså det som vi politiskt styr över. I bästa fall ses cykling som ett bihang till bilismen. I värsta fall syns inte cyklingen alls.

Ingetdera är gott nog. Vi behöver en aktiv politik för ökad cyklism. Låt mig därför ta upp några förslag från oss i Vänsterpartiet på hur vi i närtid kan göra det enklare och säkrare att cykla.

Vi kan dra nytta av pandemin. Den pandemi som vi är mitt uppe i är förstås förfärlig på många sätt och vis, men det sker också positiva förändringar just nu. Cykling har på kort tid vuxit fram som ett klimatsmart och smittsäkert sätt att ta sig till och från jobbet för dem som fortfarande behöver resa till och från jobbet - och de flesta gör faktiskt det.

Cykelfrågor

Runt om i världen ser vi hur städer, regioner och länder satsar på att invånarna ska cykla mer. Enligt den europeiska cyklistorganisationen European Cyclists' Federation har mer än 10 miljarder kronor satsats på ökad cykling sedan pandemins utbrott i Europa, och 230 mil ny cykelinfrastruktur har anlagts i europeiska länder. I Paris ska nio helt nya cykelstråk anläggas från stadens förorter in till city - 65 mil ny cykelinfrastruktur håller just nu på att byggas i den franska huvudstaden.

I Milano, Paris, London, Berlin och Barcelona - i många städer - konverteras just nu bilvägar, bilutrymme och parkeringsplatser till utrymme för gång och cykel. I London har världens, enligt uppgift, största bilfria område anlagts. I Bryssel har man sänkt bashastigheten. Det är något som också gynnar gång och cykel. Och mycket annat sker runt om i världen just nu.

Vad har regeringen gjort för att öka cyklingen i Sverige? I höstas utlovade regeringen 325 miljoner kronor till ökad cykling, som ska betalas ut i år. Men det här räcker inte, och det bleknar i en internationell jämförelse. Mer pengar måste satsas på att bygga ut cykelinfrastrukturen. Passa på nu under pandemin då intresset för och viljan att cykla är så pass stor!

Därför behöver vi investera mer i ny cykelinfrastruktur. De pengar som pekas ut i den nationella infrastrukturplanen räcker helt enkelt inte. Där fanns tidigare två uttalade cykelstråk med, nämligen Märstastråket och Täbystråket, men de ströks när regeringen till slut lade fram den infrastrukturplan som fortfarande gäller.

Vänsterpartiet tycker också att vi ska sätta ett konkret mål för ökad cykling i Sverige. Vi borde till exempel ha ett mål om att cyklingen ska utgöra 20 procent av alla resor senast 2025.

Vi vill också ändra väglagen så att cykelvägar kan byggas oberoende av en ordinarie bilväg. Här vill jag yrka bifall till det tillkännagivande som finns i betänkandet, som nu snart kommer att röstas igenom i denna kammare. Efter att motioner har väckts av bland annat Vänsterpartiet och flera andra partier kräver nu trafikutskottet att regeringen ska ändra i väglagen så att cykelvägar kan anläggas oavsett om det finns en bilväg där eller inte. Det kommer att avsevärt förenkla utbyggnaden av ny cykelinfrastruktur i Sverige. Hur Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna kan motsätta sig detta, dessutom med hänvisning till den privata äganderätten, övergår mitt förstånd. Varför ska just byggande av cykelvägar försvåras? Det borde Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna svara på i denna kammare.

Fru talman! Vi borde också satsa mer på så kallade steg 1- och steg 2-åtgärder. Det handlar om att förändra beteende och vidta enkla trimningsåtgärder i stället för att bygga nytt. Steg 1- och steg 2-åtgärder ska kunna finansieras med statliga medel, men det görs inte i dag. Det finns massvis med saker som kan göras här och nu, till exempel tillfälliga cykelbanor, information, skyltning, bra, rena och upplysta cykelställ, ekonomiskt stöd för ökad cykling, lånecyklar etcetera. Allt detta är exempel på så kallade steg 1- och steg 2-åtgärder som borde kunna finansieras av staten.

Vi i Vänsterpartiet vill också ha en sänkt bashastighet i städer. Ändra normen från 50 kilometer i timmen ned till förslagsvis 30 kilometer i timmen. Med sänkt bashastighet blir det enklare och säkrare att cykla och gå i våra städer. Det var något som också FN:s trafiksäkerhetskonferens särskilt lyfte upp när man samlades i Stockholm för ungefär ett år sedan.

Vi vill också att det ska vara möjligt att ta med cykeln på tåget. Jag vill därför, fru talman, yrka bifall till reservation nummer 8 från Vänsterpartiet, som handlar om just detta. I många andra jämförbara länder - Danmark, Tyskland, Schweiz, Österrike, för att nämna några - är det en självklarhet att man kan ta med sig cykeln på tåget. Men av någon anledning får man inte göra det i Sverige. Det behöver vi ändra på.

Gör det enklare att cykla mot enkelriktat, och tillåt högersväng mot rött där det passar. Låt oss lita på att våra kommuner kan fatta besluten för sina invånare och tillåta detta för cyklister just där det passar.

Ta hänsyn till cyklisterna vid byggande av två-plus-ett-vägar. Två-plus-ett-vägar kan vara bra från ett bilistperspektiv eftersom det blir säkrare och lättare att ta sig fram på de vägarna, men tyvärr innebär anläggandet av två-plus-ett-vägar ofta att man bygger upp en barriär för fotgängare och cyklister om man inte tar särskild hänsyn till fotgängare och cyklister. Det sker inte i dag, och därför vill vi i Vänsterpartiet att Trafikverket ska få nya riktlinjer som ska handla om att prioritera fotgängare och cyklister vid anläggandet av en två-plus-ett-väg.

Fru talman! Flera ledamöter har tagit upp frågan om elsparkcyklar och elskotrar i betänkandet. De kan vara bra, men det måste vara ordning och reda på elsparkcyklarna. Här borde vi ha ett system att de ska vara en tillståndspliktig verksamhet. Om man vill ställa ut elsparkcyklar för kommersiella ändamål i en kommun ska man ansöka om tillstånd för detta, precis som om man vill sätta upp en falafelvagn eller ett portabelt kafé. Allt detta är tillståndspliktig verksamhet, och det borde även elsparkcyklarna vara. I dagsläget har elsparkcyklarna i vissa städer, till exempel i Stockholm, blivit ett stort hinder för funktionshindrade, fotgängare och cyklister. Detta måste vi få ordning på.

Fru talman! Låt oss fatta de rätta besluten för att underlätta för fler att cykla. Att cykla är bra för hela samhället. Det är tidseffektivt, billigt, hälsosamt, klimatsmart och smittsäkert. I dag tar vi ett viktigt steg framåt när vi kräver att regeringen ska förändra väglagen för att underlätta byggandet av nya cykelvägar. Det är bra och viktigt. Låt oss sedan snabbt fortsätta att driva igenom fler cykelreformer.

(forts. § 10)

Anf. 179 Abraham Halef (S)

Fru talman! I dag debatterar vi Trafikutskottets betänkande TU3 Cykelfrågor, med 88 yrkanden från den allmänna motionstiden. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nr 6 under punkt 3. I övrigt står jag bakom utskottets förslag.

Jag vill inledningsvis konstatera att det känns speciellt att stå här i kammaren mitt under rådande pandemi, när hela världen kämpar mot covid19. Fastän pandemin är något av det värsta som hänt oss ser vi dock att coronakrisen har lett till att fler tänker om och tänker nytt och att fler använder nya sätt att transportera sig.

Men, fru talman, vi socialdemokrater är inte nöjda utan vill att fler människor - unga eller äldre, boende i städer eller på landsbygden, tjejer som killar - ska kunna förflytta sig delar eller hela sträckan med cykel även efter coronakrisen.

I detta avseende är den socialdemokratiskt ledda regeringen tydlig: Man har vidtagit åtgärder för att öka cyklingen och även för att stärka cykelns roll i samhällsutvecklingen. Vi ser redan nu att flera gärna kombinerar sina resor med gång eller cykling och kollektivtrafik. Detta tycker vi är glädjande, då det tydligt framkommer i den nationella cykelstrategin att cyklingen ska öka samtidigt som trafiksäkerheten måste förstärkas.

För att vi ska kunna nå detta mål måste vi hjälpas åt och göra ännu mer tillsammans för att cykeln ska få precis den plats i samhällsbilden som lyfts fram i cykelstrategin. I detta arbete har regionerna och kommunerna en viktig roll men även organisationer som Svenska Cykelstäder och andra cykelorganisationer.

Fru talman! Jag vill även ta upp frågan om väglagen och markåtkomst. En majoritet av utskottspartierna vill här gå vidare med ett tillkännagivande kring just väglagen.

Jag vill poängtera att frågan om markåtkomst för cykelinfrastrukturen har diskuterats under flera år. Likaså har Trafikverket i olika rapporter undersökt frågan. Regeringen har även uppmärksammat frågan och initierat en närmare utredning. Det jag ställer mig frågande till är just att de partier som står bakom detta så lättvindigt är beredda att ge upp äganderätten. Är detta möjligtvis ett vallöfte, eller är det endast ett populistiskt förslag?

Den nationella cykelstrategin lyfter fram fem insatsområden som är regeringens utgångspunkter. Låt mig fördjupa mig inom dessa områden och hur regeringen arbetar med dem nu och framöver.

Det första området handlar om att lyfta cykeltrafikens roll i samhällsplaneringen. Det behövs ett helhetsperspektiv för att på olika nivåer bidra till en breddad syn på infrastrukturplaneringen i våra tätorter och städer som möjliggör fler resor med cykel till och från arbete och fritidsaktiviteter. Transportsystemet behöver utvecklas i samspel med andra samhällsfunktioner, så att det skapas goda förutsättningar för tillgänglighet och effektiva resor och transporter där cykel är ett alternativ.

Det andra området handlar om att öka fokus på grupper av cyklister. Det handlar bland annat om barn, som ju är en viktig målgrupp för att främja ökad och säker cykling. Men även nyanlända behöver bättre förutsättningar att lära sig cykla och få ökade kunskaper om trafikregler.

Regeringen är tydlig med att det fortsatta arbetet bör inriktas på att ta fram en nulägesbild av befintliga turist- och rekreationsleder, öka kunskapen om vad som utmärker framgångsrika cykelleder och ta fram förslag till hur områden kan utvecklas. Man behöver även ta fram ett målgruppsanpassat informations- och utbildningsmaterial.

Det tredje området handlar om att främja en mer funktionell och användarvänlig infrastruktur. Inom detta område är regeringen tydlig. Senast i oktober fattade regeringen beslut om att ge kommuner möjlighet att inrätta så kallade cykelgator - detta för att främja cykeltrafik på gator med blandtrafik utan att utesluta motorfordonstrafik. Man ska också utreda om det under vissa förutsättningar är möjligt att medge undantag från reglerna om stopplikt vid röd signal när fordonet gör en högersväng, vilket skulle gälla samtliga fordonsslag.

Vi vill även att cyklingen ska göras smidigare, säkrare och mer attraktiv. För att klara detta kan det behövas nya innovativa lösningar i form av ny ytbeläggning, mer anpassade cykelparkeringar med mera.

Jag vill också nämna frågan om cykling på enkelriktade gator, där ministern har tydliggjort att det är möjligt att vidta lösningar för att cykla i båda riktningar mot enkelriktad biltrafik. Men om det skulle visa sig att det är ett bekymmer och att det behövs förändringar när det gäller detta är han också beredd att pröva det.

Jag vill också understryka betydelsen av de så kallade stadsmiljöavtalen, som lanserades under 2015 och som syftar till att främja hållbara stadsmiljöer genom att bland annat ge stöd till kommuner och regioner. Dessa stadsmiljöavtal finns med som grund i regeringens samarbetsavtal tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna, där vi är tydliga med att stadsmiljöavtalen ska utvecklas för att främja mer barnvänliga och hållbara stadsmiljöer.

Glädjande är också att Trafikverket uppger att de ansökningar som har inkommit och beviljats innehåller satsningar på cykelvägar och andra åtgärder kopplade till cykling. Det är väldigt roligt.

Det fjärde området handlar om att främja en säker cykeltrafik. En rad åtgärder är viktiga för att främja säker cykling, till exempel hjälmanvändning, underhåll och drift av cykelvägar samt säkrare fordon. Därför är det bra och viktigt att det i den nationella planen ingår satsningar på trafiksäkerhetshöjande åtgärder som gång- och cykelpassager och portar.

Målsättningen är att vidta åtgärder där potentialen för en ökad och säker cykling är störst. Det innebär i första hand satsningar inom eller mellan ett fyrtiotal större tätorter som skapar sammanhängande säkra stråk för främst pendling till arbete och studier. Det föreslås även en satsning på förbättrat underhåll av cykelvägar längs nationella och regionala vägnät som används frekvent året om.

En annan viktig åtgärd rör hastigheten eftersom cyklister är så kallade oskyddade trafikanter. Därför är det välkommet att regeringen har gett Trafikanalys i uppdrag att se över möjligheten att sänka bashastigheten i tätort. Sverige har även i Stockholmsdeklarationen uppmärksammat frågan om att begränsa hastigheten till 30 kilometer i timmen i områden där det finns stor risk för dödsfall och allvarliga skador.

Det femte och sista området handlar om att utveckla statistik och forskning. Här vill jag särskilt understryka vikten av att även tillämpa forskningen i praktiken.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen bidrog under förra mandatperioden till att vi fick ett nationellt cykelcentrum hos VTI i Linköping, vilket vi glada för.

Fru talman! Jag yrkar åter bifall till vår reservation nummer 6, punkt 3. I övrigt står jag bakom utskottets förslag.

Anf. 180 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag tackar Abraham Halef för ett engagerat anförande om cykling. Jag instämmer helt i potentialen som finns för att öka cyklandet i Sverige. Precis som Abraham var inne på inledningsvis är det en speciell situation nu under pandemin, och vi märker att människor är beredda att förändra sitt beteende. På många platser väljer man att cykla mer för att det upplevs som ett säkrare och bättre sätt att ta sig fram på.

Jag har två frågor till Abraham Halef. Den första är: Vad har regeringen konkret gjort under pandemin för att få människor att cykla mer?

Min andra fråga rör det som Halef tog upp angående den privata äganderätten. I betänkandet kräver en majoritet att regeringen ändrar väglagen för att det ska bli lättare att anlägga cykelvägar utan krav på en direkt anslutning till vägar för motortrafik. Ungefär så lyder vårt förslag till tillkännagivande.

Detta har Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna reserverat sig mot, bland annat med motiveringen att det måste tas hänsyn till äganderätten när cykelvägar byggs.

Jag undrar vad exakt denna reservation innebär i det avseendet? Ska det tas särskild hänsyn till den privata äganderätten bara när man bygger cykelvägar? Eller ska det vara samma process och metoder avseende den privata äganderätten när man bygger cykelvägar som när man bygger vägar för motortrafik?

Anf. 181 Abraham Halef (S)

Fru talman! Jag tackar Jens Holm för frågorna, men jag förstår dem inte riktigt.

Väglagen gäller byggnation, drift med mera av allmänvägar. Cykelvägar utan direkt koppling till bilvägar betecknas inte som vägar enligt väglagens definition, vilket innebär att det kan vara svårt att med väglagens vägrätt nyttja mark för en cykelväg, då det inte finns samma exploateringsmöjligheter som för allmänväg.

Väglagens olika åtgärder har diskuterats länge, och det har också pekats på cykelstrategin. Trafikverket har också i olika rapporter lyft fram frågan och kommit fram till att lagen antingen behöver ändras eller tolkas annorlunda. Som Jens Holm vet fick vi så sent som i oktober en dragning i utskottet. Man har analyserat frågan, och vi har precis fått en rapport på bordet.

Anf. 182 Jens Holm (V)

Fru talman! I Abraham Halefs anförande hörde jag ett stort engagemang för satsningar på ökad cykling och att det vore bra om vi cyklar mer. Men jag ser tyvärr inga konkreta satsningar från regeringen. I mitt inledningsanförande nämnde jag de 325 miljoner som ska betalas ut i år, men med en infrastruktursatsning på tolv år på 700 miljarder kronor är 325 miljoner kronor inte särskilt mycket. Mer ser jag inte från regeringen, och jag hör inte heller något mer från Abraham Halef.

Vad gäller väglagen och anläggande av cykelvägar är det precis därför vi har motionerat om att väglagen behöver ändras så att man ska kunna anlägga en cykelväg oberoende av om det finns ett så kallat funktionellt samband med den ordinarie vägen eller inte. Man ska helt enkelt kunna bygga en cykelväg som ska kunna vara friliggande oavsett om det finns en annan väg eller inte.

Därför är det så förbryllande med invändningen från bland andra Socialdemokraterna. Man hänvisar till den privata äganderätten och att den uppenbarligen ska ha en särställning när man ska bygga just cykelvägar. Jag förstår inte detta, men Halef får en chans till att förklara det.

Anf. 183 Abraham Halef (S)

Fru talman! Som jag framförde i mitt anförande och även i repliken behöver frågan beredas. Det här är en rätt stor fråga som får ta den tid som behövs. Vi ska inte ta förhastade beslut.

Jag är inte helt säker på att en uppdatering av väglagen behövs. Vi behöver självfallet ge förutsättningar för cykelvägar i det statliga vägnätet, men samtidigt måste det finnas god samverkan mellan kommuner, regioner och regering.

Vi behöver som sagt vidta många olika åtgärder för att detta ska bli verklighet. Vi behöver satsa mer på cykling, och vi behöver leverera mer utifrån den nationella cykelstrategin. Detta ser vi fram emot.

Jag har inte varit med så länge, men jag vet att den nuvarande regeringen har satsat mer på cykling än någon annan regering. Ideella organisationer kan ansöka om bidrag, och det finns satsningar i stadsmiljöavtalen. Pengar finns, så man har satsat.

Anf. 184 Helena Antoni (M)

Fru talman! Vi debatterar nu cykelfrågor. Cykling har blivit allt viktigare för många under pandemin. Vissa ser cykeln som ett bra sätt att komma ut och röra på sig mellan digitala möten, och andra har valt cykeln till och från jobb, skola och andra aktiviteter för att undvika trängseln i kollektivtrafiken.

Även innan pandemin kunde vi se ett ökat intresse för cykling, men det är ingen tvekan om att entusiasmen för cykling har växlats upp i det rådande läget. Under ett år av distansmöten, digitala kramar och inställda firanden ser jag det ökande cyklandet som ett litet ljus i mörkret.

Att både barn och vuxna blir alltmer stillasittande är ett folkhälsoproblem. Det kan i längden leda till fetma, sämre livskvalitet och värre saker. Ett ökat cyklande löser givetvis inte alla problem. Men forskning visar att vardagsmotion är en viktig del av en långsiktigt god hälsa.

Givet detta blir cyklande och dess långsiktiga förutsättningar i stadsplaneringen viktiga politiska frågor. Det finns ett tydligt samband mellan tillgången till säkra och sammanhållna cykelstråk och människors vilja att cykla. Moderaterna prioriterar frågor om cyklandets förutsättningar och vill se en modern politik som främjar ett tryggt och säkert cyklande i alla åldrar.

Cykling tenderar att glömmas bort när det ska prioriteras bland stora infrastrukturprojekt. Stora och viktiga frågor om vägar, ny spårbunden trafik och flygets utveckling tar i kraft av sin storlek, både politiskt och ekonomiskt, det mesta av det mediala utrymmet. Detta innebär att det finns lagstiftning kring cykelfrågor som är gammal och behöver revideras. Cyklingen bör vara en naturlig del av infrastrukturplaneringen, tycker vi.

Ett exempel på en brist i dagens lagstiftning är väglagens krav, som ger staten ensamrätt att bygga cykelväg som är i direkt anslutning till väg avsedd för motortrafik. Detta försvårar för utbyggnaden av sammanhängande cykelstråk som är logiska. Problem har uppstått vid en rad olika platser i landet, bland annat i mitt hemlän Halland, där man varit tvungen att leda cykelstråken i omvägar eller stoppa dem helt.

Jag har tidigare nämnt att det finns ett tydligt samband mellan tillgången till säkra och sammanhållna cykelstråk och människors vilja att cykla. Detta handlar i grund och botten om prioritering. Vill man att Sverige ska bli ett föregångsland för cykling eller inte?

Fru talman! Utskottet föreslår i betänkandet en översyn av väglagen. Det är bra att steg nu tas i rätt riktning. Väglagen är föråldrad på denna punkt, och cyklingens utveckling har utan tvekan sprungit om, eller kanske cyklat om, dess befintliga formulering många gånger om. Jag vill med anledning av detta yrka bifall till utskottets förslag till beslut under punkt 3 om en översyn av väglagen.

Det finns en rad olika exempel på hur man kan lyfta och säkra cyklingen i staden. Till exempel visar erfarenheter från Danmark, Holland och Stockholms stad att cyklisters rätt att, under vissa premisser, svänga höger mot rött ökat framkomligheten och säkerheten.

Ett annat exempel är geofencing, en digital geografisk zon där fordon kan styras och fordons tillgång till zoner begränsas. Erfarenheterna visar att detta gör transporter mer effektiva och ökar tryggheten, inte minst för cyklister.

Allgrönt ljus för cyklister har visat sig öka tryggheten och effektiviteten för cyklister i stora korsningar. Detta innebär att alla cyklande i en korsning får grönt ljus samtidigt och att motorfordon samtidigt har rött ljus. På dessa områden behövs utredningar och ett intensifierat arbete för att göra cyklingen till en självklar och säker del av stadstrafiken.

Under det senaste decenniet har en marknad där möjlighet att hyra cyklar och elsparkcyklar vuxit fram. Detta är i grunden positivt då det främjar folkhälsan, minskar trängseln och ökar människors mobilitet. Det finns dock ett växande problem inne i städerna med cyklar och elsparkcyklar som lämnas mitt på vägar och på andra olämpliga platser. Det försvårar framkomligheten för många, vilket är allvarligt, inte minst för äldre, funktionsnedsatta och blåljuspersonal. Här behövs förtydliganden av regelverket för hyrda cyklar och elsparkcyklar.

Vi har alla ett ansvar för det offentliga rummet, och ingen har mer rätt till det än någon annan. Därför vill jag även yrka bifall till reservation 20.

Anf. 185 Patrik Jönsson (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att nämna att vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation 12 gällande likriktning av regelverket för väjningsplikt vid cykelöverfarter och cykelpassager.

Fru talman! Varje år skadas enligt Folksam cirka 2 800 barn så pass allvarligt att de måste uppsöka sjukhus för omvårdnad. Runt 25 cyklister omkommer. Enligt NTF är cyklister den trafikantgrupp som står för det allra största antalet allvarligt skadade personer. Drygt 2 000 av 4 200 allvarligt skadade i trafiken år 2018 var cyklister, och 226 cyklister var mycket allvarligt skadade.

Vikten av att cykla trafiksäkert är något som måste läras in redan från barnsben, och Sverigedemokraterna har en motion om att det från samhällets sida ska tas ett större ansvar för att lära barn att cykla på ett säkert sätt. Ett minne som många av oss har, i alla fall vi som är till åren komna - där räknar jag in mig själv - är trafiklekskolorna, där man redan i femårsåldern på ett lekfullt sätt fick trampa runt och lära sig trafikregler och hur man agerar i trafiken. Tyvärr är dessa lekskolor ett minne blott, men det vore kanske en bra sak att starta upp dem igen.

Fru talman! Det är av största vikt att vi minskar antalet skadade och omkomna i cykeltrafiken. Trafikregler ska vara lätta att förstå, men när det gäller reglerna för cykelpassager och cykelöverfarter kan vi konstatera att de olika reglerna tyvärr pekar på raka motsatsen. En hög andel cyklister känner inte till att bilisterna ska lämna cyklisterna företräde vid en cykelöverfart men att cyklisterna ska lämna bilisterna företräde vid en cykelpassage. Här vill vi, precis som vi anför i reservation 12, att regelverket ska ses över och reglerna harmoniseras så att de blir likalydande. Förslagsvis kan det vara lämpligt att cyklisterna i båda fallen ska lämna bilisterna företräde då cyklister tillhör gruppen oskyddade trafikanter.

Oavsett vilken grupp som ska lämna företräde måste regelverket likriktas för att öka säkerheten och undvika missförstånd - missförstånd som i värsta fall har en dödlig eller invalidiserande utgång.

Fru talman! Äntligen ser det ut som att vi får till en översyn av väglagen gällande byggnation av cykelväg längs statliga vägar. Det är inte varje dag man kan se Sverigedemokraterna och Miljöpartiet kämpa på samma sida, men plötsligt händer det. Jag delar Jens Holms ifrågasättande av Socialdemokraternas, Centerpartiets och Liberalernas hållning i frågan och har inte riktigt förstått logiken, som tagits upp tidigare här.

I trafikutskottets betänkande ingår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag som gör det möjligt att anlägga friliggande cykelvägar utan krav på direkt anslutning till vägar. Detta skulle innebära ett lyft för cyklingen då det kan ge kortare väg att cykla men framför allt göra att cykelvägar kan anläggas i en betydligt trevligare miljö än utmed en tätt trafikerad väg.

Jag har ett exempel från min egen kommun, där stora delar av cykelvägen mellan Tyringe och Hässleholm, som är relativt nybyggd, går utmed väg 21. Det är en 100-väg, och man får verkligen leta efter en sämre miljö att cykla i. Man ser aldrig någon cykla där, och jag förstår varför. Hade denna sträckning kunnat förläggas en bit från vägen hade det blivit mer naturskönt, och man hade sannolikt också fått en genare sträckning. Jag välkomnar verkligen en förändring så att Trafikverket kan få möjlighet till större flexibilitet när nya cykelvägar ska anläggas.

För att göra cyklingen attraktiv, enkel och säker är det viktigt att stor hänsyn tas till bra cykelbanor och cykelstråk vid planering av nya bostadsområden. En kontinuerlig översyn av de befintliga stråken behöver också göras, men här måste man från kommunernas sida också ta stor hänsyn så att övriga fordons framkomlighet inte blir lidande.

Något som är ett orosmoment är att parkera sin cykel på vissa platser. Jag har själv fått min cykel stulen vid stationen i Hässleholm, och jag parkerar därför inte där utan en bra bit därifrån och går sista biten. Jag är nog inte ensam i min oro över att ställa cykeln på vissa platser. Så ska det inte behöva vara. I dag kan man i se flera orter hur det byggs bevakade cykelparkeringar. Att kunna parkera sin cykel utan att behöva oroa sig för att den blir stulen är något som borde kunna locka fler att cykla till tåget eller till bussen. Därför välkomnar vi fler initiativ till säkra och smidiga uppställningsplatser.

Fru talman! Vi sverigedemokrater och Moderaterna har en reservation gällande färgsättning av cykelbanor. Flera kommuner arbetar med färgsättning av cykelbanor, och detta är ett bra sätt att tydliggöra att det är en cykelbana som ska korsas. Men även här menar vi att det vore bra om detta likställs i hela landet, så att färgsättningen inte divergerar mellan olika kommuner. Det är inte en kostnadsfråga om en cykelbana målas gul eller grön. Det är inte heller regelverket kring detta som är omgärdat av höga kostnader. Därför anser vi att cykelbanornas färg bör likställas i landet för att det ska bli en standardisering och en tydlighet.

Fru talman! Slutligen vill jag ta upp fenomenet elsparkcyklar. Få av oss kunde nog se detta komma för tio år sedan. Att ha möjlighet att när som helst och var som helst i våra större städer hyra en elsparkcykel är förstås positivt, och det ökar mobiliteten; det är inte tu tal om det. Men det har också en baksida. Vi ser hur skadorna ökar i omfattning. Det är vanligt med huvudskador och frakturer. Elsparkcyklarna parkeras också väldigt ofta på olämpliga ställen, och i värsta fall kastas de ned i en kanal. Det behövs en kraftigare reglering av elsparkcyklarna då de försvårar framkomligheten för framför allt synskadade. Men de är också ett hinder vid renhållning och snöröjning. De är också ett förfulande inslag i stadsbilden när de står parkerade både här och där eller ligger slängda i en hög. Därför, fru talman, menar vi att regeringen skyndsamt behöver se över regelverket gällande elsparkcyklar.

Anf. 186 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Vi debatterar nu cykelbetänkandet, och jag tänkte redogöra för Centerpartiets ingångar och ställningstaganden.

Cykeln tar mindre plats än bilen. Cykeln genererar inte heller några utsläpp och är samtidigt bra för folkhälsan. Vi från Centerpartiet vill peka på att allt fler upptäcker cykelns fördelar för framkomligheten. Cykeln ger många fördelar, men cyklister möter också många utmaningar. Därför menar Centerpartiet att det är viktigt att öka och förbättra framkomligheten för cyklar genom att bygga fler lokala och regionala cykelbanor och så kallade cykelmotorvägar liksom att minska barriäreffekter från korsande spår och vägar. Cykeln har också i denna svåra tid med coronapandemin gjort att fler har kunnat välja cykeln för att resa och då kunnat minska det kollektiva resandet och på så sätt kunnat bidra till att minska smittorisken.

Centerpartiet vill också betona att det är viktigt att se över behovet av åtgärder som möjliggör cykling i hela landet. I trafikplaneringen måste cyklister och gångtrafikanter ges en säkrare plats. Att kunna transportera sig med cykel är viktigt för en framtida hållbar stadsutveckling. Det är viktigt att man under utbildningstiden i samhällsplaneringen och motsvarande lägger stor vikt vid att tänka in cykelperspektivet i planeringen.

En fråga som är viktig att uppmärksamma i detta sammanhang är att cyklister, precis som bilister, behöver en enhetlig och tydlig skyltning som underlättar orienteringen ute på vägarna. Centerpartiet vill därför understryka vikten av att statliga huvudmän samverkar med de kommunala huvudmännen så att skyltningen genomförs och blir enhetlig och likadan i hela landet.

Fru talman! En tredjedel av våra resor är kortare än 5 kilometer, och då är cykeln ofta ett bra alternativ. I dag sker knappt 10 procent av våra resor med cykel. Vi kan alla se att intresset för cykeln som transportmedel har ökat. Centerpartiet vill därför understryka att bra cykelleder och bättre vinterunderhåll på cykelvägarna skulle öka cyklandet betydligt. Ett ökat cyklande vore också bra för miljön och hälsan och för att minska trängseln i våra städer.

Fru talman! Vi kan konstatera att det är väglagen som reglerar byggande, drift med mera av allmänna vägar. Cykelvägar utan direkt koppling till bilvägar betecknas inte som vägar enligt väglagens definition, vilket bland annat innebär att det kan vara svårt att med väglagens vägrätt nyttja mark för cykelvägar och att det inte är samma exproprieringsmöjligheter som för allmänna vägar.

Frågan om markåtkomst för cykelinfrastruktur har därför diskuterats under flera år. Trafikverket har i olika rapporter och promemorior lyft fram olika aspekter och anfört att det kan krävas antingen en lagändring eller en annan tolkning av väglagen. Trafikverket underströk så sent som i oktober 2020 att en eventuell revidering av väglagen är en stor fråga som bör analyseras och hanteras i särskild ordning.

Centerpartiet vill lyfta fram att frågan om expropriering är viktig att uppmärksamma. Inom ramen för den sakpolitiska överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har partierna kommit överens om att andelen som reser med cykel ska öka men också att den privata äganderätten ska värnas och stärkas. Det är viktigt att framhålla att stor hänsyn tas till äganderätten när cykelvägar byggs och att denna fråga därför bör uppmärksammas om det blir aktuellt i framtiden att genomföra ändringar i väglagen.

I regeringens beslut från den 31 maj 2018 om fastställande av den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2018-2029 anges att Trafikverket ska utreda om, och i så fall hur, frågan om markåtkomst är ett hinder för tillkomsten av cykelvägar eller vid genomförandet av regionala cykelplaner och vid behov lämna förslag till regeländringar. Vidare bör Sveriges Kommuner och Regioner involveras i detta arbete, så att kommuner och regioner får vara med och tycka till.

Vid utskottssammanträdet den 10 december 2020 i Trafikutskottet informerade Trafikverket om det pågående arbetet med anledning av regeringens uppdrag. I arbetet ingår att kartlägga vilka brister och behov som finns och att ta fram förslag till åtgärder. Trafikverket menar att en ändring i väglagen inte alls är nödvändig utan att samarbete med kommunerna om exempelvis detaljplaner kan göra att överenskommelser kan slutas med markägare så att cykelvägar kan byggas utan att man behöver expropriera mark eller att staten ska tvinga till sig mark så att äganderätten åsidosätts.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att Centerpartiet är för att fler ska cykla och att cykeln ska användas än mer. Men när det gäller den sista frågan om stärkt äganderätt kopplad till väglagen vill vi ändå betona att äganderätten inte får åsidosättas. Jag yrkar bifall till reservation 6.

Anf. 187 Jens Holm (V)

Fru talman! Om jag ska förenkla Centerpartiets resonemang lite grann - Mikael Larsson får gärna korrigera mig om jag har förstått det fel - kan jag sammanfatta det som att man gärna vill ha mer cykelvägar men inte om det på något vis äventyrar den privata äganderätten.

Då ska man komma ihåg att när det byggs infrastruktur finns det ofta väldigt bra lösningar för hur man drar vägar. Det är i ytterst extrema fall som staten kan tvångsinlösa mark, alltså ta mark och sedan betala en ersättning till markägaren. Detta kan vara viktigt för att den infrastruktur som vi vill ha ska kunna byggas. För detta har vi en ordning då det byggs vägar för motoriserade fordon, alltså bilvägar. Nu vill vi ändra i väglagen så att man ska kunna bygga en cykelväg mellan exempelvis Lund och Malmö, oavsett om det finns en bilväg där eller inte.

Centerpartiets resonemang tycks vara att man inte ska kunna göra det, därför att om detta kommer i strid med den privata äganderätten är den privata äganderätten viktigare.

Jag vill därför fråga Mikael Larsson och Centerpartiet om ert förslag innebär att vi ska ha en särskild ordning för anläggande av cykelvägar som inte gäller för anläggande av andra vägar. Ska den privata äganderätten vara viktigare då man överväger att anlägga en cykelväg än om man överväger att anlägga en bilväg?

Anf. 188 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Jag tackar Jens Holm för frågan.

Ingången när det gäller den privata äganderätten är att vi alltid ska värna och stärka äganderätten, oavsett om vi bygger vägar, cykelvägar, järnvägar eller nya kraft- och elledningar. Allt detta är samhällsplanering och ofantligt viktigt att vi får till.

Jag har ständig kontakt med min hemkommun, och jag har ett lysande exempel därifrån. Man ska bygga ut riksväg 41 mellan Björketorp och Sundholmen, och alla markägare som är drabbade är positiva till att man bygger ut vägen. De ser också jättegärna att det blir en gång- och cykelväg, men de vill ha den i anslutning till vägen. De vill inte att den läggs någon annanstans längs sträckan och tar än mer mark i anspråk för lantbrukarna.

När vi bygger ny infrastruktur - oavsett om det gäller en cykelväg, en väg eller någonting annat - är det också viktigt att tänka på att vi har en livsmedelsstrategi som ska uppnås. Vi vill producera mer livsmedel och är i behov av detta. Därför bör äganderätten värnas i allt vi jobbar med, och den ska vägas in som en viktig aspekt. Vi ska vara försiktiga med att gå in och expropriera för mycket så att staten tar för mycket. Vi ska i stället på ett så smidigt sätt som möjligt komma fram till bra lösningar, oavsett om det rör vägar, järnvägar, cykelvägar eller kraftledningar.

När det gäller den här frågan anser vi att det är precis som Trafikverket för fram, nämligen att det i så fall är bättre att föra fram och jobba med detaljplaner så att man på ett så smidigt sätt som möjligt kommer fram till en bra lösning som gör att fler kan cykla, att vi kan få fler cykelvägar och att den privata äganderätten bibehålls och stärks.

Anf. 189 Jens Holm (V)

Fru talman! Väglagen är lika gammal som jag, nästan 50 år, och vid mängder av tillfällen har våra regioner, kommuner och cyklistorganisationer pekat på problem med den. Väglagen säger att cykelvägar endast får anläggas om det finns ett funktionellt samband med en motoriserad väg, alltså med en bilväg.

Trafikverket har faktiskt flera gånger fått i uppdrag att utreda den här frågan, och Trafikverket vill inte göra någonting åt den. Jag tror att det snarare handlar om att Trafikverket inte har någon större erfarenhet av att bygga fristående cykelvägar och kanske att ambitionsnivån inte är särskilt hög på det området. Därför behöver vi ändra i väglagen. Den behöver helt enkelt moderniseras så att vi kan bygga mer cykelvägar - och bygga dem fristående från motoriserade vägar.

Det jag fortfarande inte förstår med Centerpartiets invändning, fru talman, är om man vill ha någon särskild ordning för att bygga cykelvägar. Nu lät det som att vi ska stärka den privata äganderätten i alla avseenden: när vi bygger elledningar, när vi bygger järnväg och när vi bygger nya motorvägar. Är det så Centerpartiet menar? Vill man som en konsekvens av detta göra den privata äganderätten överordnad utbyggnad även av annan infrastruktur? I så fall får jag ihop det. Men varför vill man annars stärka den privata äganderätten bara när det handlar om utbyggd cykelinfrastruktur?

Anf. 190 Mikael Larsson (C)

Fru talman! Tack för frågan, Jens Holm! Den privata äganderätten är väldigt viktig att värna och stärka i alla hänseenden, oavsett vad vi ska jobba med.

Vi står inför stora utmaningar. Vi jobbar just nu med den nationella infrastrukturplanen, och det är mycket infrastruktur som kommer att behöva byggas och renoveras. Vi står inför behovet av att bygga nya stambanor, vilket jag vet att Jens Holm och Vänsterpartiet väldigt gärna vill. När vi bygger ny infrastruktur - oavsett om det är vägar, järnvägar eller, som i det här fallet, cykelvägar - behöver vi bygga den på ett sådant smart sätt att vi inte gör ett för stort ingrepp i den privata äganderätten.

Jag tar exemplet hemifrån, där man som boende och markägare är väldigt intresserad och vill ha en ny riksväg. Man ser behovet av bra infrastruktur, men man vill ha den byggd på ett sådant smart sätt att den inte tar för mycket mark i anspråk. Detta är det oerhört viktigt att trycka på i alla frågor som rör intrång i den privata äganderätten och hos de privata markägarna: Oavsett vad det är vi sysslar med ska vi se till att vi bygger infrastrukturen på ett sådant smart sätt att vi inte tar för mycket mark i anspråk.

På det kan vi alltså även koppla på att vi har en livsmedelsstrategi som ska uppnås och att vi vill producera mer livsmedel. På det sättet får vi ihop det. Vi vill fortsätta att utveckla infrastrukturen och bygga cykelvägar, och vi vill producera mer livsmedel - men vi bygger det på ett sådant smart sätt att äganderätten inte åsidosätts.

Anf. 191 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! Cykeln är ett alldeles utmärkt fordon som ger både motion och naturupplevelser samtidigt som man har möjlighet att flytta sig från punkt A till punkt B. Tyvärr ser vi att det finns problem med att få fram nya cykelvägar, och då framför allt mellan olika kommuner. Det är därför positivt att riksdagen ställer sig bakom det utskottet anför om att regeringen bör återkomma med förslag som gör det möjligt att anlägga friliggande cykelvägar, utan krav på direkt anslutning till vägar avsedda för motortrafik, och att detta ska tillkännages till regeringen. Vi är positiva till detta.

Fru talman! Vi vill framhålla att cykling är ett utmärkt sätt att förflytta sig. Tyvärr ser vi att många barn lär sig cykla sent. Vi menar att cyklingen behöver främjas bland barn och ungdomar samt bland nya svenskar. På många håll i landet pågår projekt för att nå nya målgrupper i syfte att öka cyklingen. Vi har noterat att det i ett antal kommuner genomförs projekt som är inriktade på trafiksäkerhet och på att barn och vuxna ska lära sig att cykla. Att främja barns cykling och att utbilda barn i trafiksäkerhet stärker enligt vår mening barns hälsa samt ökar förståelsen för de lagar som gäller i trafiken. Vi anser att vi bör göra mer för att uppmuntra enskilda att lära sig att cykla. Tidig kunskap om trafiksäkerhet och ökad medvetenhet om faror i trafiken leder enligt vår bedömning till färre olyckor.

Fru talman! Vi vill betona att cykling har en stor utvecklingspotential med goda miljö-, klimat- och hälsoeffekter. Vi vill framhålla att det är mycket viktigt att fortsätta arbetet för en ökad säkerhet för cyklister i trafiken och att det behövs mer strategiskt förebyggande arbete för att minska antalet cykelolyckor. Vi vill här särskilt påminna om att målet med allt trafiksäkerhetsarbete är att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken. Vi kan konstatera att cyklister inte toppar statistiken över antalet omkomna i trafiken men att det ändå var 17 dödsfall under 2019, vilket är alldeles för många. När det kommer till allvarliga och måttliga skador är cykeln den farligaste fordonstypen i trafiken. Den vanligaste orsaken till allvarliga skador hos cyklister är singelolyckor.

Vi anser att kommunerna bär ett stort ansvar för att vidta åtgärder för att underlätta för cykeltrafik. Vi anser att det är viktigt att kommunerna samarbetar för att hitta gemensamma lösningar för att underlätta för cyklisterna. Kommuner som underhåller vägbanor och bland annat åtgärdar grus och löv kan göra stor skillnad. Det är också angeläget att cyklister och gångtrafikanter i så liten utsträckning som möjligt delar körbana. Vi menar att det finns anledning att stärka cyklisternas trafiksäkerhetskunskap. Vikten av hjälm behöver understrykas eftersom skallskador är det vanligaste vid allvarliga eller dödliga olyckor hos cyklister.

Vi vill också påminna om att det utefter allt fler vägar finns väldigt väl fungerande cykelbanor. Men på många ställen delar cyklisterna fortfarande väg med bilisterna, och i dessa sammanhang behöver trafiksäkerheten förbättras. Det gäller inte minst när bilar behöver köra om cyklister. Det är också viktigt att polisen har resurser att följa upp regelverken.

Sammanfattningsvis menar vi att trafiksäkerheten för cyklister måste främjas. En sådan åtgärd är att införa ett hastighetsberoende avståndsvillkor på minst en och en halv meter för motorfordon som kör om cyklister.

Fru talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall enbart till reservation 10.

Anf. 192 Helena Gellerman (L)

Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande TU3 Cykelfrågor.

Pandemin har slagit väldigt hårt mot transportbranschen, med en kraftigt nedsatt efterfrågan. Här har cykeln varit ett starkt undantag, då den naturligt ger möjlighet att undvika smittrisker. Man är ute hela tiden i stället för att vara i ett begränsat utrymme, man kan hålla fysiskt avstånd till andra människor och man behöver inte beröra ytor. Låt oss hoppas att intresset för cykling håller i sig efter pandemin!

Fördelarna med att människor cyklar gör att Liberalerna vill underlätta för cyklisterna. En mycket viktig förutsättning för att det ska vara smidigt att cykla är att det finns sammanhängande säkra stråk och att dessa underhålls kontinuerligt. Det finns alltför många ogenomtänkta trafikmiljöer som försvårar för cyklisterna. Det handlar naturligtvis om den komplexa infrastrukturen i våra större städer, men det handlar också om att bristen på en sammanhållen planering har gjort att standarden på en cykelväg kan försämras vid en kommungräns. Det är inte rimligt. Vi vill se fler satsningar på sammanhängande regionala cykelstråk för att göra det lättare att cykla längre sträckor.

Väglagens texter om byggnation av cykelvägar har diskuterats under en rad av år. Cykelvägar utan direkt koppling till bilvägar betecknas inte som vägar enligt väglagens definition, vilket bland annat innebär att det kan vara svårt att med väglagens vägrätt använda mark för en cykelväg. Det finns heller inte samma möjligheter att ta mark i anspråk som det finns för allmänna vägar.

En utredning som vi beslutade om i den nationella planen 2018 ser nu över vilka hinder som finns för byggnation av cykelvägar. Därmed ansåg jag inte att det fanns behov av ett initiativ från utskottet i frågan. Trafikverket var också i trafikutskottet den 10 december och redovisade då att det finns en rad olika lösningar på problemet med att bygga cykelvägar på kommunal mark. Vi vill därför invänta denna utredning.

Dessutom förvånade det mig att äganderätten inte lyftes i majoritetens förslag, då man bör ta stor hänsyn till äganderätten när man bedömer eventuella ändringar i väglagen för att underlätta byggnation av cykelvägar.

Liberalerna vill också öka möjligheten att ta med cykeln på pendeltåget. Genom att kombinera kollektivtrafik och cykel kan fler låta bilen stå och därmed göra en insats för miljön och minska trängseln på vägarna.

Elsparkcykeln är utsatt för mycket diskussion, men just som ett fordon för att transportera sig till och från kollektivtrafiken är den mycket intressant ur ett dörr-till-dörr-perspektiv. Den tar liten plats på tåget och tar dig sedan smidigt de kortare sträckorna från start till mål.

Vi i Liberalerna är positiva till elsparkcyklarnas nisch inom mobiliteten, men ett regelverk behöver utredas för att undvika de negativa effekter som finns och som bland annat våra stora städer har fått erfara. Framkomligheten för alla gångtrafikanter, inte minst för äldre och personer med funktionsnedsättning, är här avgörande för oss. Vi menar att regeringen skyndsamt måste säkerställa att det genomförs nödvändiga förtydliganden av regelverket för elsparkcyklar för att minimera både personskador och parkeringsproblem.

Fru talman! Cyklister är oskyddade i trafikmiljön. Separata cykelvägar finns på många ställen, men samtidigt delar cyklister ofta vägbanan med bilister. Trafiksäkerheten behöver förbättras, inte minst när cyklister blir omkörda på större vägar.

Sverige bör gå före och införa ett hastighetsberoende avstånd vid omkörning. Regeringen bör ge berörd myndighet i uppgift att skyndsamt utreda och införa ett hastighetsberoende avståndsvillkor på minst en och en halv meter för motorfordons omkörning av cyklister. En sådan regel skulle signalera att det handlar om fler faktorer än bara avståndet - många länder har bara en och en halv meter. Det är viktigt att visa på att fler faktorer än bara avståndet påverkar trafiksäkerheten och att det krävs riskkompensation vid omkörningar. Samtidigt vill jag betona att det måste vara enkelt att komma ihåg dessa regler för att vi ska få en bra regelefterlevnad.

Tekniken utvecklas snabbt. Vi ser en ständig utveckling av cykelkonceptet, inte minst med de nya elcyklarna och elsparkcyklarna. Liberalerna ser positivt på denna utveckling, men samtidigt måste trafiksäkerheten värnas. Det är därför viktigt att forskningen på olika aspekter av cykling får ökat stöd så att vi kan förstå hur cykling kan underlättas och hur vi kan undvika ett ökande antal skador för cyklisterna framöver när nu intresset för cykling ökar. Cykelcentrums kunskapshöjande arbete bör också få fortsatt stöd för att få en kontinuitet i arbetet.

Med de här orden vill jag säga att vi i Liberalerna står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 16.

Anf. 193 Emma Berginger (MP)

Fru talman! Cykelvägen ska inte längre vara ett bihang till bilvägen - det ska vi nu ändra på! Miljöpartiet har länge kämpat för att få till en ändring av väglagen så att det blir möjligt att anlägga statliga cykelvägar fristående från bilvägar. I dag har vi äntligen en majoritet för att rikta ett tillkännagivande till regeringen i denna fråga, och därmed bifalls också en del av min motion Öka cyklandet. Det är minst sagt en vinst för alla oss som älskar att cykla.

Jag är glad att det äntligen finns en majoritet för detta förslag, som vi från Miljöpartiet har drivit under väldigt lång tid. Cykeln ska ju inte vara ett bihang till bilen. Självklart ska cykelvägar kunna byggas så att de får en logisk och gen sträckning för cyklister. Det här är ett förslag som kommer att göra det lättare att bygga bra cykelvägar på landsbygden.

Väglagen gör så att cykelvägar utanför tätorterna i princip alltid måste läggas intill den allmänna vägen för motortrafik. Genom väglagens definition av väg och kraven på funktionellt samband och samfärdsel omintetgörs möjligheten att få gena och logiska cykelstråk. Vi måste kunna bygga cykelvägar fristående från bilvägar - det är säkrare, smartare och billigare. Det gynnar både bilisten och cyklisten. Cykeln ska inte vara ett bihang till bilen - det är självklart!

Nu förväntar vi oss att infrastrukturministern inleder nödvändiga processer för att ändra på detta så att det blir lättare att bygga bra cykelvägar på landsbygden.

Vi finner det märkligt att vår regeringspartner Socialdemokraterna vill avslå detta förslag med hänvisning till äganderätten. Alltså tycker de att enskilda markägares rätt att förhindra cykelväg är viktigare än att vi ska få möjlighet att bygga bra cykelvägar till allas gagn. Detta är en rätt som bara finns när det gäller cykelvägar - inte när det gäller bilvägar.

Att våra samarbetspartier Centerpartiet och Liberalerna är av den uppfattningen är inte förvånande, bara tråkigt. Centerpartiet, som ofta vill framhålla sig som ett parti för den som värnar om landsbygden, vill alltså inte stödja ett förslag som kan ge bättre cykelvägar på landsbygden. De visar nu tydligt att cykelfrågan inte är en prioriterad fråga för dem.

De skrivningar som finns i januariavtalet om att värna och stärka äganderätten står i ett annat sammanhang - ett sammanhang som handlar om skydd av skog och att anslagen för ersättningar för skyddad mark ska vara tillräckliga för detta. Vi menar att dessa skrivningar inte är tillämpliga när det handlar om cykelinfrastruktur.

Cykling är fantastiskt. Man får frisk luft, motion och bättre hälsa samtidigt som man bidrar till att minska klimatskadliga utsläpp. Det kan vara ett väldigt smidigt sätt att ta sig fram, åtminstone om det finns bra cykelinfrastruktur.

En bra cykelinfrastruktur är avgörande för att få fler att börja cykla. En bra infrastruktur uppnås genom resurser, yta och framkomlighet. Därför behövs det mer investeringar i bra cykelinfrastruktur såväl i kommuner som från staten för att möjliggöra cykelvägar mellan orter, för dessa vägar är oftast statliga.

Miljöpartiet har varit drivande bakom stadsmiljöavtalen, den statliga medfinansiering på 1 miljard om året som erbjuds kommuner för investeringar i infrastruktur för cykel, kollektivtrafik eller hållbara godstransportlösningar.

Vi menar att denna pott borde utökas. Därför är vi glada över den särskilda cykelsatsning som gjordes i budgetpropositionen, där regeringen både utökade medlen till stadsmiljövtalen särskilt vikta till cykel och tillförde resurser till Trafikverket för statliga cykelvägar. Men denna tillfälliga satsning behöver följas upp med en mer omfattande och långsiktig satsning i den kommande nationella planen för transportinfrastruktur.

Vi vill också göra det enklare för Trafikverket att arbeta med så kallade steg ett- och tvååtgärder enligt fyrstegsprincipen. Fyrstegsprincipen är en metod för att pröva vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå god resurshushållning och inte göra stora infrastrukturinvesteringar i onödan.

Trafikverket har kritiserats för att inte pröva och genomföra åtgärder inom steg ett och två, bland annat i Riksrevisionens rapport om fyrstegsprincipen. Regeringen har en ambition att fyrstegsprincipen ska användas. Tillämpandet av principen skulle kunna motivera större insatser för ökad cykeltrafik, särskilt om steg ett och två tillämpades oftare.

Tillgänglighet för cykel behöver också säkerställas vid om- och nybyggnationer av vägar. Ombyggnation av vägar kan tyvärr ofta innebära en sämre tillgänglighet för cykel. När statliga vägar byggs om för ökad säkerhet för biltrafik med mötesseparerade filer och högre hastigheter försvinner ofta möjligheten att cykla längs med vägen. Även vid nybyggnation av statliga vägar uteblir åtgärder för att skapa tillgänglighet för cykel. Miljöpartiet vill att det ska ställas krav på att det vid om- och nybyggnation av vägar alltid ska ges bättre tillgänglighet för cyklister och cykeltrafik.

Miljöpartiet vill också se ett nationellt mål för att öka andelen som cyklar. Det behövs en trafikplanering där cykeln verkligen prioriteras. Många kommuner och regioner har egna mål och planer för ökad cykeltrafik, men sådana mål och planer saknas på nationell nivå. Miljöpartiet vill därför se både ett nationellt mål för ökad cykling och en plan för hur cyklingen ska öka. Mål är viktigt för att styra och leda myndigheternas arbete och fördelning av resurser och ska inte underskattas. Med ett sådant mål blir det också naturligt att genomföra förenklingar av cykelregler, såväl för cykling mot enkelriktat som för undantag som gör det möjligt för cyklister att cykla mot rött vid högersväng och allgrönt.

Tyvärr har vi en situation i Sverige där barn och unga cyklar allt mindre. Enligt Trafikanalys rapport Cyklandets utveckling i Sverige 1995-2014 cyklade barn i åldrarna 6-14 år 42 procent kortare sträcka nu än under mitten av 1990-talet, och ungdomar och vuxna i åldrarna 15-24 år cyklade 46 procent kortare sträcka. Cyklandet i dag är i genomsnitt 30 procent lägre vid grundskolor och 60 procent lägre i bostadsområden jämfört med 25 år tillbaka i tiden. Parallellt med det minskade cyklandet visar statistik från Folkhälsomyndigheten att alltför få barn når upp till rekommenderad nivå av fysisk aktivitet.

För att skapa goda vanor är det viktigt att tidigt etablera en aktiv livsstil. Aktiv mobilitet är ett sätt att göra motion och rörelse till en del av vardagen. Cykeln är då ett transportmedel som gör att barnen får både en större rörelsefrihet och mer fysisk aktivitet. Om barn tidigt lär sig att göra cykling till en del av sin vardag ökar sannolikheten att de även senare i livet kommer att cykla och vara fysiskt aktiva. Men en förutsättning för att barn ska få möjlighet att cykla mer är faktiskt säkra cykelvägar till skolor, förskolor och fritidsaktiviteter. Som förälder vet jag själv hur osäkert det kan kännas att tillsammans med sitt barn cykla i en trafikmiljö som inte känns trygg och säker.

Cirka 400 000 personer cyklar som träningsform och som en del av sitt fritidsintresse. Många av dessa deltar också i olika motionslopp och cykeltävlingar runt om i landet. Dessutom är de i större utsträckning benägna att pendla, även längre sträckor, med cykel. Det är såklart en stor folkhälsovinst.

Tyvärr har det funnits en hel del problem med att ansöka om tillstånd för att få arrangera tävlingar. För att underlätta för landets cykelklubbar behöver det bli enklare att arrangera såväl motionslopp som tävlingar. Och kunskapen om cykelidrottens förutsättningar behöver bli bättre hos berörda myndigheter för att arrangörer av både små och stora lopp ska kunna känna en tillit till att bedömningar av ansökningar prövas på ett rättssäkert och likvärdigt sätt i hela landet.

Jag vill avslutningsvis säga att många har upptäckt cykelns förträfflighet nu under pandemin. Jag uppmanar alla att fortsätta hålla i sin cykelvana även när pandemin så småningom klingar av. Vi som politiker har ett ansvar att försöka hjälpa till att skapa bra förutsättningar för cykling genom att satsa mer på bra cykelinfrastruktur och bra förutsättningar för cykling i hela Sverige.

Miljöpartiet vill se ett stomvägnät för cykel i Sverige. Det tror vi skapar bästa möjliga förutsättningar för att upprätthålla den goda cykelviljan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 januari.)