Fru talman! Testa, testa, testa - uppmaningen har varit kristallklar. Väldigt många länder som i övrigt har valt olika strategier i den här krisen har gjort precis detta, det vill säga ägnat sig åt omfattande provtagning, för att mäta är att veta.
Finland, Norge och Tyskland testar väsentligt mycket mer än Sverige. Danmark testar dubbelt så många trots att Sverige är dubbelt så stort som Danmark. Sverige är alltså sämst i Norden när det gäller provtagning.
Den 30 mars fick Folkhälsomyndigheten uppdraget att skapa en nationell strategi för provtagning, och en månad senare kom de med sitt resultat. De landade i slutsatsen att Sverige borde nå en kapacitet på 150 000 tester per vecka. I förra veckan testades i Sverige 29 400 personer.
I Aktuellt i går kom ett nästan övertydligt exempel på orsaker till testning. Rätt människor ska vara på jobbet, och rätt människor ska vara hemma från jobbet. Antikroppstester hjälper till att återstarta ekonomin. Hela exitfrågan ut ur corona bygger på omfattande provtagning.
Jag tog upp denna fråga första gången på statsministerns möte den 11 mars. Då mötte jag ett rätt brett ointresse för den här frågan. På varje partiledarmöte sedan dess har frågan tagits upp, med ett växande intresse.
Strategier och planer räcker inte. Detta kräver logistik, provtagningskedjor, personal och turordningar. Det är inte raketforskning, men det är svårt.
Min fråga till statsministern i detta läge, när regeringen nu antytt att det snarare är regionerna som bär ansvaret för svensk provtagning, är denna: Exakt vem bär nu ansvaret för exakt vad som måste göras för att snabbt nå det svenska målet?