Särskild debatt om händelseutvecklingen i Ryssland

Särskild debatt om händelseutvecklingen i Ryssland

Fru talman! Ett ammunitionsförråd sprängs i EU-landet Tjeckien. Ansvariga ryska element pekas ut. Diplomater och ryska medborgare har utvisats. Ryssland har upprättat en officiell lista över ovänliga stater. Ryssland har tidigare agerat inom dåvarande EU-området med giftförsöket mot Skripal i Salisbury. I Ryssland slås oppositionella ned brutalt. Utländska diplomater kastas ut grundlöst. Aleksej Navalnyj har placerats i ett läger och därmed har försök gjorts att tysta en viktig Putinkritisk röst inför höstens val, precis som extremiststämplar nu används mot den organiserade oppositionen. Uppemot 150 000 soldater har Ryssland dragit samman i Ukrainas omedelbara närhet.

Det är mot denna bakgrund som Moderaterna har begärt denna särskilda debatt om just Ryssland. Till det kan också adderas att inget händer i Belarus utan godkännande av Kreml.

Det krävs tydlighet. Det krävs bestämdhet. Det krävs handling.

Fru talman! Dessvärre har de senaste årens utveckling i Ryssland varit negativ. Såväl internt som externt agerar Ryssland på ett sätt som utmanar Sveriges och EU:s intressen och värderingar. Långsiktighet och principfasthet är nödvändigt för att effektivt hantera utmaningarna men också möjligheterna i vår relation med Ryssland.

Rysslands invasion av Georgien 2008 var en väckarklocka. Aggressionerna mot Ukraina och den illegala annekteringen av Krim 2014 förblir de främsta hoten mot den europeiska säkerhetsordningen. Såväl i de postsovjetiska staterna som i exempelvis Syrien och Libyen framträder ett mönster av negativt ryskt utrikespolitiskt agerande. Ryssland skyr få medel för att hävda sina intressen. Desinformation, cyberangrepp, provocerande militärt uppträdande - senast i och omkring Ukraina - utgör integrerade delar i Rysslands utrikespolitiska verktygslåda.

Samtidigt ser vi en koppling mellan Rysslands negativa externa agerande och den inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland. Situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer har successivt förvärrats. Den exekutiva lagstiftande och dömande makten har blivit alltmer koncentrerad.

Inför dumavalet i september ser vi ökad repression och hårdare tillämpning av lagarna om utländska agenter. Kontakterna med omvärlden begränsas, och rättssystemet används för att tysta oppositionella och journalister. Myndigheternas hantering av Aleksej Navalnyj och Jurij Dmitrijev är symtomatisk för oppositionens och civilsamhällets inskränkta möjligheter att verka fritt.

Fru talman! Sammantaget är detta en bekymmersam utveckling. Vi behöver principfast markera när Rysslands agerande strider mot folkrätten och utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Samtidigt ska vi långsiktigt stödja konstruktiva krafter i Ryssland. Detta är grunden för vår tvåspårspolitik. Vi behöver stärka vår egen motståndskraft, inklusive vår försvarsförmåga, och fortsätta att samordna med partner för att upprätthålla ett internationellt tryck på Ryssland.

EU-enighet och transatlantisk samordning förblir viktigt. Det var glädjande att Europeiska rådet i veckan kunde bekräfta EU:s fem principer. De fem principerna omfattar sanktionspolitik, östliga partnerskapet, motståndskraft, selektivt engagemang, civilsamhällesstöd och mellanfolkligt utbyte. Det är i svåra tider som vi särskilt måste värna balansen i tvåspårspolitiken.

Vårt engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och miljö hör till det tydligaste bland EU:s medlemsländer. Jag har upprepade gånger framfört våra ståndpunkter till ryska företrädare, och våra diplomatiska beskickningar i Ryssland följer särskilt MR- och civilsamhällesfrågor. Vi ska också fortsätta att söka samarbete i Ryssland i frågor där Sverige har intressen, som handel, hälsa, klimat och miljö.

De regionala organisationerna Arktiska rådet, Östersjöstaternas råd och Barentsrådet har en särskild betydelse i detta arbete. Ryssland har nu tagit över ordförandeskapet i Arktiska rådet, och jag kunde i förra veckan framföra våra förväntningar till Rysslands utrikesminister om att rådet ska förbli ett forum för konstruktivt samarbete i en region som präglats av låg spänning.

Fru talman! I fråga om Ryssland är tydlighet och bestämdhet det som gäller. Utvecklingen inom landets gränser är oroväckande med hårda nedslag mot oppositionella. Försöket att etablera något slags intressezoner i Europa och därmed förneka länder deras självklara rätt att göra egna politiska eller säkerhetsmässiga val måste det ständigt punktmarkeras emot. En tredjedel av Georgiens territorium är under rysk kontroll via två så kallade utbrytarrepubliker. Ett krig bedrivs mot Ukraina sedan den illegala annekteringen av Krim 2014. Delar av Moldaviens territorium står under rysk kontroll genom den så kallade utbrytarrepubliken Transnistrien.

Ryska myndigheter opererar inom EU som giftmördare i Salisbury eller som bombmarodörer i Tjeckien, och ryska intressen finns inom cyberdomänen. Till och med regeringen i Norge har pekat ut Ryssland för just attacker mot demokratins själva hjärtkammare, parlamentet - stortinget - i Oslo.

Då måste frågor ställas. Var är EU-solidariteten gentemot Tjeckien? Var är de kännbara sanktionerna mot Ryssland? Mer än något annat argumenteras från Moskva mot att göra något mot Nord Stream 2. Just därför är ledningen som ska pumpa in fossilgas i vårt Europa och göra EU-länder mer beroende av Ryssland ett särskilt väl valt objekt.

Ytterligare sätt att stärka säkerheten i Östersjöregionen skulle vara att Sverige tog steget från ett nära och konstruktivt Natosamarbete, som inte minst denna regering medverkat till, för att fullt ut bli Natomedlem.

Då finns det anledning att påminna om Centerns Kerstin Lundgren och hennes briljanta replikskifte med utrikesminister Ann Linde under den utrikespolitiska debatten. Hon påminde om Sergej Lavrovs kommentarer på den presskonferens som de båda höll i Moskva. Där gav han beröm och sa att Sveriges politik att inte delta i någon militärallians är en viktig faktor för den regionala stabiliteten. Jag delar fullt ut Lundgrens konklusion: "Jag tycker att det vore mer klädsamt från utrikesministerns och regeringens sida att i det läge vi befinner oss i lyssna mer på riksdagen än på Sergej Lavrov."

EU ska nu förbereda ett strategiskt dokument om Ryssland att behandla i juni. Det är ärligt talat svårt att förstå vilken linje den svenska regeringen driver. Statsministern har sagt: "Det är därför det är så viktigt att vi också håller ihop. Underskatta icke detta!" Ja, enighet är viktigt. Men det går att ha två förhållningssätt: att acceptera det som blir den minsta gemensamma nämnaren i enighetens namn eller att likt våra baltiska grannländer försöka driva på och få något skarpt och tydligt på plats.

Fru talman! Det är inte i baksätet Sverige hör hemma, för att hamna där fordonet till slut hamnar. Sverige hör hemma där framme för att vara med och välja väg, ta ut kursen och styra.

Fru talman! Den dystra situationen i Ryssland är onekligen någonting som vi sorgligt nog tvingas återkomma till. Händelseutvecklingen på senare tid har tyvärr inte visat på någon positiv förändring. Tvärtom har vi all anledning att ta varningssignalerna vi ser på allvar. Det gäller såväl MR-situationen i landet som det uppenbara säkerhetspolitiska hot som Ryssland utgör mot andra länder.

I söndags såg vi hur ett passagerarplan i reguljär trafik mellan två EU-stater i princip kapades av en av Rysslands närmaste allierade, nämligen den belarusiska diktatorn Lukasjenko. Agerandet var överraskande i sin metod, men att Ryssland och dess allierade med hot om vapenmakt inte skyr några tillvägagångssätt är allt annat än nytt. Att Ryssland direkt eller indirekt varit inblandat i kapningen är mycket sannolikt. Sedan lång tid tillbaka ingår Belarus och Ryssland i en unionsstat, och det finns tydliga uppgifter om att den ryska säkerhetstjänsten ska ha varit involverad i gripandet av två av planets passagerare, den belarusiska journalisten Roman Protasevitj och dennes partner.

Detta är dock bara en i raden av händelser den senaste tiden som alla pekar på ett konstant och allt ökande ryskt aggressivt agerande. För bara tre dagar sedan landade ryska strategiska bombflygplan i Syrien, och från rysk sida meddelas nu att dessa flygplan ska patrullera över Medelhavet. Bombflygplanen i fråga är av samma typ som det som påsken 2013 övade vad som sannolikt var ett kärnvapenanfall mot Sverige.

Fru talman! Sedan Putin tillträdde som president år 2000 har han konsekvent agerat alltmer aggressivt. Många reagerade när Putin några år efter att han blivit vald refererade till Sovjetunionens kollaps som den största geopolitiska katastrofen. Därefter har Rysslands agerande blivit övertydligt i sin aggressivitet.

Exemplen på detta är många. År 2007 återupptog Ryssland de första patrullerna med strategiska bombflygplan sedan kalla krigets dagar. År 2008 invaderade man Georgien. Därtill har vi, som Wallmark förtjänstfullt redogjorde för, de så kallade fredsbevarande trupperna i Transnistrien i Moldavien samt kriget i östra Ukraina och naturligtvis annekteringen av Krim.

I Ryssland har också oppositionen förtryckts alltmer under Putin. Oppositionella såsom Boris Nemtsov har mördats på öppen gata i Moskva. Nu senast har vi fängslandet av den modiga oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, som förgiftats av ryska agenter. Samtidigt tilltar censuren i landet, och i dagarna diskuteras en censurlag som klart och tydligt inriktar sig på det ryska utbildningsväsendet.

Fru talman! Händelseutvecklingen i Ryssland är en följetong av förtryck. Nu skruvas tumskruvarna åt. Det civila utrymmet krymps kraftigt. Tillgången till fria medier stryps. Rätten att organisera sig stryps. Reell opposition mot korruption och makten fängslas, torteras eller dödas. Kreml känner sig hotat av fria tankar. Vi kan redan nu förutse att det kommande parlamentsvalet inte blir vare sig rättvist eller fritt. President Putin har en enda prioritering: att behålla makten och säkra regimens överlevnad. Folket ska tuktas och inse att alla tänkbara och otänkbara medel står redo att användas av regimen. Lukasjenko och Kadyrov tjänar det syftet väl.

Ryssland har, som konstaterats, brutit mot samtliga vägledande principer OSSE grundats på. Kreml vill inte upprätthålla någon säkerhetsordning utom sin egen. Sovjetunionen skrev under principerna, men Ryssland vill nu återskapa sin sovjetiska intressesfär. Med öppna arkiv vet vi att förslag fanns efter andra världskriget om att förutom Finland även bland annat Sverige skulle ingå i den intressesfären. Runt den ville man skapa en neutral zon.

Detta är värt att påminna om, fru talman, när man läser om Rysslands aggressiva agerande i vår närmiljö och mot självständiga stater i EU:s grannskap eller när Lavrov upprepar Kremls förslag om 5 + 3 + 1-format för säkerhetssamtal i vår region. Det är ännu ett bevis på Rysslands konsekventa försök att hota, splittra och sätta sin ordning.

Fru talman! Ryssland under Putin förgiftar sina medborgare, torterar och mördar utmanare som Nemtsov, använder kemiska vapen som mot Navalnyj och dödar advokater som Magnitskij i fängelse. Putins styre angriper inom Ryssland och inom EU, skjuter ned ett malaysiskt civilflygplan, går in militärt i Georgien och Ukraina, annekterar olagligt och ockuperar, bidrar till destabilisering och öppna, olösta konflikter och spränger ammunitionslager i Tjeckien. Det finns inga gränser för Rysslands agerande. Statskapningen av Ryanairs plan till Vilnius fördöms inte - tvärtom. Därmed sänds signalen att kapning av civilflyg i luftrummet är accepterat. Alla medel är tillåtna, och det finns inga regler att lita till.

Man kan läsa i Musts årsbok att Ryssland eftersträvar en säkerhetsordning som erkänner landets rätt till en intressesfär där framför allt länder som Belarus, Ukraina, Moldavien och Georgien ingår. Detta är det Ryssland vi och vår tid måste förhålla oss till. Vi och EU måste prioritera och inse att vi i dag har gemensamma frågor men väldigt olika intressen.

Fru talman! Vladimir Putin har nu styrt Ryssland i drygt 20 år. Under hans tid vid makten har landet blivit alltmer odemokratiskt och auktoritärt. Under åren efter Sovjetunionens fall fanns det hopp om ett demokratiskt Ryssland, men i dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare samt agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken.

I Sverige är tonläget ofta högt när Ryssland debatteras. Landets agerande används som argument för Natomedlemskap och höjda försvarsanslag, men alltför sällan lyfter man fram behovet av stöd till de modiga människorättsförsvarare som dagligen hotas av den ryska regimen. Ryssland är i dag ett säkerhetspolitiskt hot, först och främst mot alla i Ryssland som motsätter sig regimen eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska hbtq-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och vänsteraktivister är den egna regimen ett dagligt säkerhetshot.

Rysslands imperialistiska politik utgör även ett direkt hot mot befolkningen i flera grannländer, främst Ukraina, Georgien, Moldavien och länderna i Centralasien. I Belarus blir diktatorn Lukasjenko en förlängd arm till Putins regim när hans beroende av Ryssland ökar för att han ska kunna behålla makten. Hans galenskap blir allt tydligare när han kapar civila flygplan.

Sverige är ordförande i OSSE under 2021. Det är ett svårt och tufft uppdrag då man i praktiken varje dag går en diplomatisk brottningsmatch med Ryssland om förutsättningarna för den europeiska säkerhetsordningen. Europa har sedan Putin för två decennier tog makten inte blivit säkrare, men allting kan inte skyllas på Ryssland. En krigisk retorik och upprustning från Natos sida spär på de säkerhetspolitiska spänningarna på kontinenten.

I Ryssland vill folk slänga ut kleptokratin i Kreml som skor sig själv, och i Belarus vill folk ha fria och rättvisa val. Men regimerna skyr inga medel för att tysta sina motståndare. Förgiftningar och massgripanden blir vardagsmat mot en rysk och belarusisk opposition som behöver allt vårt stöd. Låt inte regimernas fulspel bryta vår solidaritet med de belarusiska och ryska folkens kamper för frihet, rättvisa och demokrati.

Utvecklingen i världens till ytan största land låter sig inte beskrivas på tre minuter. Jag hinner lyfta fram några av de frågor vi i Vänsterpartiet anser är viktiga i relationen mellan Sverige och Ryssland. Vi vill se en utveckling som ökar de mellanfolkliga kontakterna mellan svenskar och ryssar. Vi vill understryka vikten av ökad rörlighet för den ryska befolkningen, inte minst genom lättnader vad gäller visumregler och turism. Vi vill underlätta för ryska studenter att studera i Sverige.

Sverige behöver vara en tydlig och konsekvent röst för demokrati, folkrätt och de mänskliga rättigheterna i våra relationer med Ryssland.

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka Moderaterna för initiativet till den här debatten. Att ämnet verkligen är högaktuellt visar inte minst den senaste veckans händelser.

Få tvivlar på att det var Ryssland som var inblandat när diktaturregimen i Belarus häromdagen tvingade ned ett reguljärt Ryanairplan och grep den regimkritiske journalisten Roman Protasevitj. Så ser statsterrorism ut i Lukasjenkos och Putins anda.

Att Ryssland blir alltmer hänsynslöst, alltmer brutalt, bekräftas av utvecklingen inom landet. Fredliga demonstranter slås ned, journalister hotas, och regimkritiker fängslas och förgiftas. Försöket att tysta Aleksej Navalnyj med det kemiska nervgiftet novitjok visar vad detta handlar om, en despot som klamrar sig fast vid makten.

Fru talman! För att skyla över sönderfallet internt och vilseleda befolkningen ökar den ryska regimen konfliktnivån mot omvärlden. EU och Nato utmålas som akuta hot samtidigt som påtryckningar och desinformationskampanjer riktas mot grannländerna.

Ukraina liksom de baltiska staterna står i dag under ett närmast permanent tryck från Moskva politiskt men även militärt. Maktdemonstrationen nyligen med tiotusentals stridsberedda soldater längs den ukrainska gränsen är ett exempel. I en redan spänd situation är detta en allvarlig upptrappning och en provokation mot de fria och självständiga stater som sedan länge fått nog av det ryska maktmissbruket.

Fru talman! Viljan och förmågan att stå upp mot den ryska regimens aggression måste stärkas. Det handlar om att öka motståndskraften mot militära angrepp och inte minst mot cyberattacker och påverkansoperationer. För detta krävs kunnande och ekonomiska resurser, men det krävs framför allt samarbete.

Det är tillsammans med EU, USA och andra demokratier som det går att stå emot Putins expansionism. Det är genom samarbete som tröskeln för den ryska regimen höjs och avskräckning uppnås. Om detta, fru talman, måste insikten öka, inte minst hos den svenska regeringen.

Fru talman! Utvecklingen i Ryssland är mycket allvarlig. Vanstyret i landet under Vladimir Putins ledning och de militära överfallen på grannländer har sänt chockvågor över Europa och världen. Det påverkar högst påtagligt även oss i Sverige. Vi är ju ett grannland till Ryssland.

Vi har en lång och komplicerad historia med Ryssland. Den sträcker sig många hundra år tillbaka i tiden. Vi är grannar, men vi har inte alltid varit vänner. Sverige är inte fientligt mot Ryssland. Vi är de varmaste vänner till alla ryssar som vill leva ett gott liv i frihet och i demokrati. Men vi är djupt oroade över den utveckling som Ryssland tagit under Vladimir Putins tid vid makten.

Mordförsöken på Sergej Skripal och Aleksej Navalnyj och inte minst mordet på Boris Nemtsov och tidigare Anna Politkovskaja visar hur skoningslöst den ryska diktaturen och dess allierade grupperingar är. De här dåden - oavsett vem som har genomfört dem - har ett syfte. De sänder en signal att ingen kritiker till Putin går säker någonstans.

Fru talman! Ryssland vägrade även i FN:s säkerhetsråd att fördöma Aleksandr Lukasjenkos kapning av ett Ryanairplan i Belarus för några dagar sedan. Det är Putins stöd som möjliggör för Lukasjenko att fortsätta att vara diktator i Belarus.

På samma sätt stöder Moskva en rad diktaturer och skurkstater runt om i världen, inte minst Syrien, Venezuela och Iran. Samtidigt förvägras Ryska federationens invånare sina mest grundläggande friheter.

Fru talman! Slutsatsen är mycket enkel och koncis. Ingenting vore bättre för Sverige, Europa och världen än om Ryssland blir en demokrati.

Fru talman! Rysslands bristande respekt för demokrati och mänskliga rättigheter är tydlig för alla att se. Landets ledare verkar inte ens vilja dölja det. De som vågar sätta sig upp mot regimen riskerar livet. Ryssland är ett av världens farligaste länder för journalister. Utomlands ägnar sig Ryssland åt cyberangrepp och destabilisering, beordrar mord, hotar forskare, begår mordförsök och hotar människor som utövar sina mänskliga rättigheter.

Förgiftningen och fängslandet av Aleksej Navalnyj har fördömts av många, men det tål att upprepas. Han och alla andra politiska fångar måste friges. Politiska partier ska kunna verka fritt i demokratisk anda i alla länder och även i Ryssland. Det hjälper inte att det finns en lagstadgad mötesfrihet om den inskränks av myndigheterna.

Rättsliga åtgärder som massgripanden och åtal mot dem som organiserar och deltar i fredliga demonstrationer som kritiserar makten förekommer i hög utsträckning, men domstolarna kan inte anses vara oberoende

Orättfärdiga sanktioner som svar på omvärldens kritik när Ryssland öppet bryter mot ingångna överenskommelser är möjligen inte överraskande, men de är likväl oacceptabla. Sverige och EU är tydliga i sina fördömanden och sanktioner, och det är viktigt med den enigheten.

Europeiska rådets slutsatser där vi fördömer Rysslands olagliga, provokativa och omstörtande verksamhet mot EU, dess medlemsstater och andra länder är tydliga. Men Ryssland fortsätter att öppet visa sin nonchalans för demokrati och mänskliga rättigheter.

Hur ska vi förändra utvecklingen framåt? Omvärlden måste fortsätta att reagera, tydligt och bestämt. Obevekligt ska vi hävda internationell rätt och mänskliga rättigheter. Trycket att leva upp till de principer som gäller i en regelbaserad världsordning behöver vara konstant.

Fru talman! Lev Tolstoj skrev att de två mäktigaste krigarna är tålamod och tid. Likt vi värnar balansen i Sveriges tvåspårspolitik behöver även EU agera strategiskt. Rysslands fulla genomförande av Minskavtalen, som tillkom efter förhandlingar om Ukraina, behöver förbli grundbulten i EU:s politik. Vi behöver upprätthålla och anpassa sanktionsregimen, utveckla EU:s motståndskraft och stärka det östliga partnerskapet.

Det var positivt att EU under våren kunde enas om restriktiva åtgärder med anledning av det försämrade MR-läget i Ryssland. Samtidigt behöver EU söka samarbete med Ryssland i frågor av långsiktigt intresse, såsom civilsamhällesstöd och mellanfolkligt utbyte.

Fru talman! Relationerna mellan EU och Ryssland har försämrats. Ryssland har utfärdat sanktioner mot åtta medborgare, däribland en chef vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Jag har framfört våra protester mot dessa ogrundade och politiskt motiverade sanktioner till utrikesminister Lavrov.

Ryssland har även asymmetriskt förklarat ett antal EU-diplomater som oönskade med anledning av Rysslands inblandning i explosionen vid vapendepån i Tjeckien. Ryssland har också klassificerat Tjeckien och USA som ovänliga stater. Detta är fullständigt oacceptabelt. Jag var en av de första utrikesministrarna att uttrycka stöd till Tjeckien, och vi har verkat för ett tydligt EU-agerande samt erbjudit stöd till Tjeckiens ambassad i Moskva.

Såväl EU som Sverige har emellertid intresse av att den diplomatiska verksamheten upprätthålls för att värna våra utrikespolitiska prioriteringar, utveckla mellanfolkliga förbindelser och stödja det ryska civilsamhället. För detta krävs diplomatisk närvaro.

Fru talman! Sveriges ordförandeskap för OSSE är ett uttryck för regeringens ambition att stärka säkerheten i närområdet. Rysslands roll i OSSE-regionernas konflikter är uppenbar. Tillsammans med partner verkade vi för att minska spänningsläget i och omkring Ukraina i samband med vårens ryska manövrar. Vi följer nu noggrant tillbakadragandet. Vi fortsätter att verka för en fungerande verifikationsmekanism av vapenvilan längs kontaktlinjen i Ukraina och för fullt tillträde för OSSE:s observatörsmission SMM.

Därtill försöker vi bidra till hållbar konfliktlösning i Georgien och Moldavien, mellan Azerbajdzjan och Armenien och mellan Kirgizistan och Tadjikistan. Vårt engagemang är brett och starkt.

Fru talman och utrikesministern! Om jag säger Nord Stream 2 som kännbara sanktioner mot Ryssland, vad säger utrikesministern då? Om jag säger att Belarus inte kan agera på det groteska sätt som de gör utan stöd från Putins Ryssland, vad säger utrikesministern då? Om jag säger att EU-länder som Estland, Lettland, Litauen och Polen har visat solidaritet med Tjeckien genom att markera diplomatisk utvisning, vad säger utrikesministern då?

Och om jag säger att Europas säkerhet och Östersjöregionens säkerhet skulle öka med ett svenskt Natomedlemskap, vad säger utrikesministern då?

Fru talman! Om vi börjar med Nord Stream 2 har regeringen tidigare klargjort sin ståndpunkt och hur en sådan diskussion inom EU i praktiken handlar om flera medlemsstaters nationella energipolitiska vägval.

EU-sanktioner är i nuläget orealistiska eftersom det kräver enighet. Också USA har nu dragit tillbaka sitt tidigare ställningstagande när det gäller sanktioner med anledning av Nord Stream 2.

Regeringen fortsätter samtidigt ansträngningar för att minska EU:s beroende av rysk gas. EU:s gröna giv är en viktig komponent i detta. Jag har framfört denna position, som en majoritet i EU-nämnden enades om, som Sveriges position i utrikesrådet.

När det gäller Belarus är det helt tydligt att Ryssland nu kommer närmare sin önskan om att göra en unionsstat tillsammans med Belarus, vilket inte är positivt.

Fru talman! Stort tack, men utrikesministern får nog be sina medarbetare att läsa pressmeddelandet från USA lite noggrannare! Vad man har gjort är att man har lättat på vissa sanktioner mot tyska företag och tyska intressen, men kritiken mot Nord Stream 2 är lika distinkt som tidigare.

Jag tycker inte att det är klädsamt att man undergräver Nord Stream 2-positionen, som utrikesministern nyss gjorde. Det är framför allt inte klädsamt om man säger att man också är en del av den, det vill säga att man delar oppositionens synpunkt att Nord Stream 2 borde användas som en sanktion.

Jag ska fortsätta med mina frågor, fru talman. Om jag säger att det östliga partnerskapet efter Lukasjenkos illegala kidnappning i söndags i praktiken nu har fallit sönder, vad säger utrikesministern då? Utrikesministern anförde ju just i sitt anförande att det östliga partnerskapet som EU har är viktigt. Det tycker jag också. Det är viktigt för att visa solidaritet mot Georgien, mot Ukraina och mot Moldavien. Men någonting har hänt i Europa efter i söndags.

Fru talman! Det östliga partnerskapet är en av de absolut viktigaste relationer som EU har med de sex länderna i östliga partnerskapet. Det infördes under den tid då Carl Bildt var utrikesminister, och vi har fortsatt med det. Jag tycker att det är väldigt positivt

Men det är mycket möjligt att det som har hänt när det gäller Belarus kan få konsekvenser för det östliga partnerskapet. Det toppmöte som ska hållas med det östliga partnerskapet i höst hoppas vi ska få riktigt konkreta resultat, men jag utesluter inte att detta också kommer att få konsekvenser för vilka som bjuds in och på vilket sätt.

I går hade utrikesministrarna en informell diskussion i Portugal, bland annat om Belarus. Där tittade vi på de mycket stränga regler och de stränga konsekvenser som stats- och regeringscheferna fattade beslut om i måndags.

Fru talman! På utrikesministern låter det ofta som att man agerar direkt mot de övertramp som Ryssland återkommande kommer med.

I Sveriges riksdag är vi faktiskt tämligen unika: Samtliga partier brukar fördöma de aggressioner som Ryssland visar och de övertramp mot mänskliga rättigheter som vi konsekvent ser. Skillnaden i riksdagen, fru talman, handlar om hur de olika partierna agerar rent praktiskt. Det är handling som spelar roll.

Av den anledningen tror jag att vi är många som såg vilket skamlöst svek Socialdemokraterna uppvisade för snart två år sedan i Europarådet när man där släppte in Ryssland i värmen igen. De hade kastats ut just på grund av sina aggressioner i Ukraina och på grund av den utveckling vi såg.

Fru talman! Hur ser utrikesministern på detta?

Fru talman! Jag konstaterar att när man sitter i regeringen kan man verkligen agera. Och det är det vi gör genom till exempel sanktioner mot ryska medborgare via EU.

När det gäller handlingarna i Europarådet är det naturligtvis den parlamentariska församlingen och de riksdagsledamöter som sitter där som får svara för sitt agerande.

Fru talman! Naturligtvis ska de som sitter där svara för sitt agerande. Men kan vi tolka detta som att utrikesministern tar avstånd från de socialdemokrater som likt många andra socialdemokrater i Europa röstade för Rysslands återinträde trots att det inte fanns några motkrav och trots att Ryssland inte hade visat några som helst tecken på att ha förbättrats?

Vidare kan jag bara konstatera att sanktioner absolut är någonting väldigt positivt. Det är just därför Sverigedemokraterna har drivit på för nationella Magnitskijsanktioner så att vi inte ska vara beroende av en trög EU-koloss. Vad är problemet? Varför kan inte Sverige ha egna, nationella sanktioner för att snabbt och resolut kunna agera tillsammans med andra länder, som Visegrádländerna har gjort?

Fru talman! Sverige har sedan lång tid varit övertygat om att sanktioner görs bäst och blir mest effektiva i samarbete med andra. Vi följer sanktioner som gäller från EU och FN. Dessutom har vi nu fått de nya så kallade Magnitskijsanktionerna, globala MR-sanktioner, och de har använts vid flera tillfällen. Jag tror fortfarande att det är mest effektivt att ha gemensamma sanktionsregimer där Sverige ingår i ett sammanhang.

Fru talman! EU ska ju förnya sin Rysslandsstrategi, och det är viktigt att klargöra om Sveriges regering där driver en tvåspårspolitik eller om det är att agera entydigt som gäller.

Jag är också lite nyfiken när det gäller det östliga partnerskapet. Driver Sveriges regering att Belarus i det här läget ska uteslutas ur detta?

Slutligen, fru talman: Vilka principer i de fem principerna prioriterar Sveriges regering? Vi talar om energisäkerhet. Där har vi inte samma syn som Ryssland. Ryssland har intresse av olja och gas, men också av uran som man ju säljer även till Sverige. Hur är regeringen beredd att agera för att bygga större robusthet i energin?

Fru talman! När det gäller tvåspårspolitik och vilka av EU:s fem principer vi prioriterar är själva poängen med tvåspårspolitik och fem principer just att det ska vara balanserat. Vid olika tillfällen, beroende på vad som händer, har man vissa delar som man kanske understryker mer. Men det är inte så att man har dessa fem principer för att prioritera den ena eller den andra mer. Det är just balansen som är poängen, att man har en sanktionsregim som gör att man kan ta till sanktioner när det behövs men att man samtidigt har möjlighet att stötta civilsamhället, vilket EU gör. Då ska vi prioritera det på samma sätt. Sedan kan man vissa dagar, vissa veckor och vissa månader behöva gå tuffare fram när det gäller till exempel sanktioner.

Det är likadant när det gäller tvåspårspolitiken. Det är det som är hela poängen: att vi inte bara har det ena eller det andra.

Fru talman! Bekymret är att Ryssland har ettspårspolitik. Om vi ska kunna agera tydligt gentemot Ryssland måste vi också hitta spåret som ska gälla i relation till Ryssland, så att de förstår att vi inte har en meny som de kan välja att spela på. Vi vet att de använder menyer för att destabilisera och påverka där möjlighet ges. Här krävs, fru talman, att EU samlar ihop sig och prioriterar vad som behövs i närtid visavi Ryssland, så att Ryssland också förstår budskapet.

Jag är också lite nyfiken när det gäller Magnitskijlagstiftning: Är regeringen beredd att nu följa upp med sanktioner kopplat till systematisk korruption och penningtvätt? Det skulle drabba både Lukasjenko och Putin.

Fru talman! När det gäller Rysslands ettspårspolitik tror jag ändå att det är lite mer nyanserat än så. Riksdagen har antagit en arktisk strategi, och vi hade då en arktisk debatt som jag menar är väldigt positiv. Där kan vi se att delar av samarbetet med Ryssland kan fungera, vilket är väldigt viktigt. Vi vill ha en lågspänningspolitik. Vi vill ha miljösamarbete, som nu är otroligt intensivt. Vi vill också ha möjlighet till hälsosamarbete. Där kan vi ha en bra relation med Ryssland som jag tycker att vi ska fortsätta med.

Den största delen nu är den negativa utvecklingen i Ryssland, och det är den vi koncentrerar oss på i den här debatten. Men att allting nu skulle vara entydigt negativt tror jag är lite förenklat.

Fru talman! Vid ett par tillfällen i debatten har Nord Stream 2 varit uppe, ett projekt som både den borgerliga regeringen Reinfeldt och den socialdemokratiska regeringen Löfven borde ha gjort mer för att stoppa. Redan när projektet initierades stod det klart att det från såväl miljömässiga som säkerhetspolitiska aspekter borde ha avslagits.

Även i Sverige har dock beroendet av energi från Ryssland ökat. Sedan 2016 köper statliga Vattenfall in ryskt uran från Rosatom till sina kärnkraftverk. Detta tillsammans med Nord Stream 2 ökar det europeiska beroendet av rysk energi och minskar vårt handlingsutrymme att agera kraftfullt vid en eventuell kris. Vad gör vi om Ryssland stoppar leveranserna av uran när vintern är som kallast? Vad gör Tyskland när gasleveranserna upphör? Att få gas indragen är något som både Ukraina, Georgien och Belarus redan har provat.

Ska vi ha ett totalförsvarsperspektiv måste det svenska energibehovet säkras i Norden. Då är inte kärnkraft med ryskt uran lösningen. Hur kan en S-MP-regering komma på en så här dum idé?

Fru talman! Sverige har varit emot Nord Stream 2. Vi har agerat emot det. Men vi vägrar att gå emot folkrätten och Unclos, som är havsrätten. Det är anledningen till att vi inte har kunnat stoppa det. Om vi helt plötsligt skulle säga att i den här frågan bryter vi mot folkrätten, vilken trovärdighet skulle Sverige då ha när vi vid andra tillfällen säger att man inte ska bryta mot folkrätten? Det finns både miljömässiga och säkerhetspolitiska skäl att vara väldigt negativ till Nord Stream 2, vilket är Sveriges linje.

När det gäller uran köper Sverige det från flera länder. Det är inte bara Ryssland som står för uranet till Sverige.

Fru talman! I Ryssland finns det två olika ord för opposition. Det gör det därför att man vill beskriva skillnaden mellan den opposition som sker inom systemet, med regimens godkännande, och den egentliga oppositionen, som vill införa riktig demokrati.

I veckan kom nya uppgifter om den ryska dumans behandling av ett nytt lagförslag. Det handlar om att alla personer som betecknas ha samröre med en organisation som klassas som utländska agenter ska förbjudas att inneha parlamentariska uppdrag på alla politiska nivåer, och det gäller retroaktivt tre år tillbaka i tiden. Förslaget leder till att kontakter mellan två olika typer av opposition hindras och att människor fråntas politiskt valda uppdrag, något som har ökat alltmer i Ryssland.

I de senaste lokalvalen hade den tillåtna oppositionen stor framgång genom så kallad smart voting, det vill säga att människor röstade på kandidater som inte tillhörde Putins parti Enade Ryssland.

Jag undrar vad utrikesministern anser om lagförslaget som stänger ute de oppositionella från parlamentariska uppdrag. Hur ska vi agera fram till parlamentsvalet i höst i Ryssland?

Fru talman! Detta är definitivt ett exempel på det minskade demokratiska utrymmet i Ryssland. Det är någonting som vi hela tiden har agerat emot, och det har blivit värre och värre. Till exempel kommer nu den 9 juni frågan upp om att klassificera Navalnyjs organisation FBK som extremistisk, vilket också är ett tydligt exempel på hur det går i fel riktning.

Självklart är vi väldigt kritiska till de inskränkningar som Håkan Svenneling talade om men också till andra inskränkningar. Jag träffade vid mitt senaste besök i Ryssland en rad civilsamhällesorganisationer som nu i princip inte kan verka som de har gjort tidigare. Man kastar ut ledare och hänvisar till det man säger är administrativa problem så att deras verksamhet omöjliggörs. Detta är naturligtvis förkastligt.

Fru talman! I Säkerhetspolisens årsrapport för 2020 beskrivs Ryssland som det största säkerhetshotet mot vårt land tillsammans med Kina och Iran. Bland annat beskrivs hur regimen i Moskva med lagliga och olagliga metoder försöker att påverka Sveriges försvarspolitiska samarbeten med andra länder. I årsrapporten heter det att målet för Rysslands aktiviteter är att verka för att Sverige ska vara alliansfritt och hållas utanför försvarsalliansen Nato.

Hur ser utrikesministern, mot bakgrund av detta, på att den regering hon företräder har samma syn på ett svenskt Natomedlemskap som Vladimir Putin?

Fru talman! I enlighet med det försvarspolitiska beslutet från 2020 fortsätter vi att ha ett nära och fördjupat samarbete, inklusive med USA och Nato. Detta är en del av den solidariska säkerhetspolitiken. Det har en konfliktavhållande verkan. På ett övergripande plan utnyttjar regeringen alla möjligheter till internationell samverkan för att upprätthålla respekten för internationell rätt och för den europeiska säkerhetsordningen.

Det säkerhetspolitiska läget i Sverige, i närområdet och i Europa har försämrats över tid, och ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Det försvarsbeslut som riksdagen antog i december är svaret på utvecklingen och svaret på Lars Adaktussons fråga.

Som svar på det ryska agerandet och den militära uppbyggnaden i närområdet har de olika länderna höjt sin försvarsförmåga kraftigt - så även Sverige.

Fru talman! Att den ryska regimen vill att Sverige ska stå utanför Nato säger sig självt - det skulle nämligen innebära att tröskeln höjs väsentligt för att i något läge angripa vårt land. Detta inser naturligtvis Putin, och det borde även den svenska regeringen inse.

Försvarsministern har i olika sammanhang pekat på att vi lever i en tid med i grunden förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar på grund av Ryssland. Det är, fru talman, hög tid att agera utifrån detta. Det är hög tid, Ann Linde, att sätta Sveriges säkerhet främst - före Putins intressen och före husfriden i det egna partiet.

Fru talman! Regeringen sätter den svenska säkerheten högst. Vi sätter den mycket högre än att ha en partipolitisk debatt i riksdagen. Det är därför vi har ökat försvarskostnaderna kraftigt. Det är därför vi har samarbete med Nato, Finland, Norge, USA och UK.

Det är också därför vi framhåller att ett svenskt Natomedlemskap inte är aktuellt. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl. Den bidrar till stabiliteten och säkerheten i norra Europa. Samtidigt bygger detta på att vi samarbetar med andra.

Jag har inga som helst problem med att försvara Sveriges säkerhetspolitiska linje. Den ligger fast. Den bidrar till fred, stabilitet och säkerhet för Sveriges folk.

Fru talman! Riksdagen antog nyligen, efter stor diskussion i utrikesutskottet, en så kallad Kinastrategi, som Sverige nu har. Där fastslogs de övergripande förhållningssätten till Kina, liksom synen på kritiska investeringar, säkerhetspolitik och annat.

Fru talman! Min fråga till utrikesministern är: Varför har Sverige inte en motsvarande strategi vad gäller Ryssland som har förankrats i riksdagen och kunnat diskuteras brett och som fungerar som en sorts bottenplatta för hur vi ser på Ryssland?

Vi har i dag en strategi för demokrati och mänskliga rättigheter som delvis reglerar en del av det bistånd som går genom Sida, men det finns ju ett behov av att Sverige brett - och även riksdagen parlamentariskt - slår fast och förtydligar positionen gentemot Ryssland och hur vi ska agera för att inte diktaturen där ska ha initiativet.

Fru talman! Jag håller med Fredrik Malm om att det är väldigt viktigt med en parlamentarisk samsyn för att få en effektiv Rysslandspolitik. Ryssland är ju ett ofta förekommande ämne i frågor, i interpellationer, i diskussioner i utrikesutskottet och i EU-nämnden. Vår Rysslandspolitik utgör också en central del av vår nationella säkerhetsstrategi, som är förankrad i riksdagen.

Fru talman! Det var mycket intressant när riksdagen skulle anta just den här Kinastrategin, vill jag säga. Eftersom alla partier i riksdagen ansåg att denna fråga var så pass viktig blev utrikesutskottet och riksdagen eniga. Detta kvitterade dessutom statsministern i regeringsförklaringen, vilket är mycket ovanligt. Det har även stärkt regeringen att man vet att det finns en enighet när det gäller den linje som Sverige driver.

Vi vill ha enighet och breda allianser på Europanivå och över Atlanten, och jag tror att det är väldigt bra om detta kan tydliggöras även inrikespolitiskt här hemma.

Detta får väl egentligen betraktas mer som ett medskick, men jag tycker att utrikesministern ska ta sig en ordentlig funderare på om man inte ska ta initiativ till en Rysslandsstrategi i likhet med den vi har när det gäller Kina. Nu ska det även uppdateras på EU-nivå, så det här kan vara ett bra tillfälle att göra detta.

Fru talman! När det gäller Rysslandspolitiken har vi sedan länge, med tvåspårspolitiken, en etablerad politik som är förankrad i riksdagen. Den innebär både hårda sanktioner och stöd till civilsamhället. EU har den så kallade femspårspolitiken, och i Sverige har vi tvåspårspolitiken. Detta är ju förankrat i riksdagen.

När det gäller Kina fanns inte samma sak, och det var därför Kinastrategin togs fram. Jag tycker att den blev ännu bättre efter diskussionerna i utrikesutskottet och de tillägg och förändringar som gjordes så att vi sedan kunde ha en gemensam syn. Vi är mycket starkare när vi har det. Jag menar att det har varit skillnad eftersom EU inte har haft en gemensam Kinapolitik som EU har en gemensam Rysslandspolitik.

Fru talman! Låt mig i mitt avslutande anförande påminna om vad det är för Ryssland vi har att göra med.

Vi har mordet på Boris Nemtsov och kalsongförgiftningen av Aleksej Navalnyj - två ledande oppositionsföreträdare. Vi har bombdådet i Tjeckien. Vi har giftmordsförsöket i Storbritannien mot Skripal. Vi har ett mordförsök i Gävle; utrikesministern har i närtid kallat upp den ryske ambassadören för att markera avståndstagande från detta.

Detta är handlingar som begåtts av ryska företrädare i vårt Europa.

Vi har en FOI-anställd som på oriktiga grunder svartlistats. Vi har ett cyberangrepp mot det norska stortinget, vårt systerparlament, i Oslo. Det är uttalat, från norska myndigheter, att det kom från rysk sida. Vi har den senaste händelseutvecklingen i Belarus. Utrikesministerns kollega från Litauen, Gabrielius Landsbergis, beskriver detta som en risk för att vi får ett nytt, stort Krim alldeles på kanten mot vår del av världen.

Fru talman! Vi har Sydossetien, Abchazien, Krim, Transnistrien, som är olika delar av fria stater, vilka nu kontrolleras av Ryssland genom olika konstruktioner.

Detta kräver handling. Utrikesministern sa tidigare att det är när man sitter i regering som man verkligen kan agera. Just så! Då vill jag ha en regering som sitter i förarsätet och som styr, pekar ut och vet vilken väg man ska ta. Då vill jag ha en regering som också lyssnar på en riksdagsmajoritet som begär att en Nato-option ska införas i den säkerhetspolitiska linjen.

Fru talman! Putins regim utgör ett allvarligt säkerhetspolitiskt hot mot Sverige. Det är ett hot som vi måste ta på allvar. Men om Ryssland utvecklas i en mer demokratisk riktning kommer landet att utgöra ett mindre säkerhetspolitiskt hot mot oss och mot grannländerna. Det är därför som den ryska oppositionen - då pratar vi inte om några partier utan om den riktiga, modiga oppositionen som består av hbtq-aktivister, feminister, människorättsförsvarare och miljökämpar - behöver omvärldens stöd. Att stödja dem är att stödja en demokratisk utveckling i Ryssland och förbättrad säkerhet för omvärlden.

Agentlagen och lagen om oönskade organisationer har försvårat verksamheten för den ryska demokratirörelsen och civilsamhället att verka. Vänsterpartiet vill öka upp det svenska stödet till det ryska civilsamhället med 60 miljoner kronor. Men Moderaterna har flaggat för att man vill minska och dra ned biståndet med en fjärdedel och vill framför allt fokusera på det humanitära biståndet.

Hur ska vi då stödja den riktiga ryska oppositionen? Vad vill Moderaterna göra för att stärka folk-till-folk-kontakterna mellan Sverige och Ryssland?

Fru talman! När det gäller biståndspolitiken utgör humanitära och mänskliga åtgärder, som katastrofstöd, ungefär en tiondel av Sveriges samlade bistånd. Vi skulle vilja öka det till där det verkligen är nöd, så att vi kan ge direkt till människor.

När det gäller mänskliga rättigheter i vårt närområde är vi också oerhört varma anhängare av det. Uppbyggnaden av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat i Estland, Lettland och Litauen efter att de återfick sin självständighet är goda och inspirerande exempel. Det vill jag se också i Ryssland. Det vill jag se också i Belarus. Jag vill till och med använda biståndsmedel för detta, även om det inte är avräkningsbart enligt regler från OECD-Dac. Vill Vänsterpartiet och Håkan Svenneling det?

Till det vill jag säga att även partier har en betydelse i Ryssland, om de står på demokratins sida. Vi ska alltså inte avfärda det. Däremot har Putin slagit undan benen för partibildning i Ryssland.

Fru talman! Det är välkommet att Moderaterna inte bara bryr sig om att räkna av bistånd från OECD-Dac. Det senaste året har det annars varit lite av en svensk tävling i vem som kan räkna av mest bistånd. Vänsterpartiet har varit den stora förloraren eftersom vi har velat räkna av minst. Vi har velat värna det svenska biståndet. Det är viktigt att det går dit behoven är som störst.

Det gäller också att se behovet, inte bara prata om humanitära behov, och de människorättsförsvarare som vi nu är inne på. Jag välkomnar Hans Wallmarks stöd för att stötta dem.

Jag tror att det är viktigt att man från moderat sida inte bara ropar "Nato" varje gång man ser ett problem utan också ser över hela den diplomatiska verktygslådan och pratar även om sätt att bidra till avrustning, nedrustning och stöd för demokratirörelser.

Jag tror att det finns en stor fara i att måla upp en bild av att alla ryssar utgör ett hot mot Sverige. Det är Putinregimen, Putins kleptokrati, som utgör det säkerhetspolitiska hotet mot Sverige.

Fru talman! Så är det absolut. Därför tycker jag också att exemplet med Estland, Lettland och Litauen förtjänar att inspirera oss alla. Det är inte heller en tillfällighet att just Estland, Lettland och Litauen i dag är de starkaste kritikerna mot utvecklingen i Ryssland och Belarus.

Jag har inte nämnt Nato i replikskiftet. Men det gjorde Håkan Svenneling, vilket är desto mer välkommet. Det råkar nämligen också vara den väg som Estland, Lettland och Litauen valde. När de fick friheten var det sättet att säkra den egna säkerheten. Det borde leda till någon form av inre reflektion hos Sveriges rödgröna partier.

Jag håller med om den synpunkt som jag tycker att Fredrik Malm från Liberalerna gav uttryck för på ett vältaligt sätt. Vi är inte emot Ryssland. Ryssland är en stor kulturnation och en historisk granne. Men vi är emot snattarna i Kreml och är för folket. När de demonstrerar på gator och torg är jag med dem i anden. Jag hoppas att Svenneling är detsamma.

Fru talman! Den negativa händelseutvecklingen i Ryssland beträffande mänskliga rättigheter måste mötas med såväl handling, genom exempelvis riktade Magnitskijsanktioner, som fördömanden. När oskäliga diplomatutvisningar och andra uppenbara övertramp sker från rysk sida måste vi vara beredda att tillsammans med andra länder och genom snabba och resoluta motåtgärder visa att det inte tolereras. Vi måste vara tydliga med att den aggression som Ryssland bedriver, bland annat genom militär verksamhet, i Sveriges närområde är fullkomligt oacceptabel.

Att regeringen går riksdagsmajoritetens vilja om en Nato-option till mötes och att fördjupa vårt militära samarbete med Finland borde därmed vara självklart. Det förväntar jag mig från regeringen.

Vad har då de svenska reaktionerna på denna repression och aggressivitet varit under 2000-talet? En snabb tillbakablick ger tyvärr en mycket nedslående bild. Sverige har inte rustat upp sitt militära försvar. I stället har man, med undantag för ett fåtal år, sysslat med en destruktiv nedrustning. Inte heller har ansvariga regeringar tydligt fördömt ryskt agerande. Det finns sorgligt nog exempel på vad som kan ses som rena motsatsen. Det är fullkomligt oacceptabelt, fru talman.

Svenska regeringar har tyvärr mycket att lära av den undfallenhet som varit och av hur man har agerat vid rysk aggression. I dagsläget är uttalandena och fördömandena av ryskt agerande tydligare. Det välkomnar jag. Men fortfarande saknas handling i många fall. Det är inte minst bekymmersamt att så få partier i denna kammare är beredda att deklarera att vi behöver satsa minst 2 procent av bnp på försvaret för att möta den här aggressionen.

Med det sagt vill jag tacka för den här viktiga debatten.

Fru talman! Ryssland skapar eller utnyttjar splittring inom eller mellan länder genom att samordnat använda en stor bredd av militära och icke-militära medel. Det sker ofta dolt och är förnekbart. Möjligen är det också en del av det vi har sett utspela sig den här veckan i Belarus med statskapningen av Ryanairplanet.

Fru talman! Där Ryssland vill splittra EU och Nato måste Sverige stå upp för EU och Nato. Vi får inte skapa en otydlighet i vår säkerhetspolitik. Sverige måste med alla medel klargöra att vi inte på nytt kommer att inordna oss efter en rysk intressesfärstanke. Det kan vi tydligt göra genom att uttala att vi vill ha den Nato-option som riksdagen har begärt. Den nationella säkerhetsstrategin är inte förankrad i riksdagen, fru talman.

Alliansfrihet har sedan andra världskriget tjänat Ryssland väl. Det gäller också deras tankar om att vi skulle ingå i deras intressesfär. Vi ska stå upp för varje lands rätt att välja sin väg och till territoriell integritet. Vi ska stå upp för mänskliga rättigheter och liberal demokrati med ett fungerande oberoende rättsväsen, yttrandefrihet, fria medier och ett livaktigt civilsamhälle.

När Rysslandsstrategin nu ska förändras och utvecklas i EU måste Sverige tydligt stå upp för att prioritera stöd till östra partner som är med i associeringsavtal, för Minsköverenskommelsen, för stärkt motståndskraft när det gäller vår energi och för sanktioner som också omfattar korruption, systematisk korruption och penningtvätt.

Fru talman! Vi var nog många som studsade till i söndags när nyheten om att ett civilt flygplan över Belarus med stridsflygplan och ett påhittat bombhot hade tvingats ned till Minsk och att två oppositionella hade tillfångatagits av den belarusiska säkerhetstjänsten KGB. Det är ett vidrigt agerande av diktatorn och den illegitima regimen i Belarus.

Det land som mest aktivt försöker ge diktatorn Lukasjenko legitimitet är Ryssland. Sedan det förfalskade valet i augusti förra året har Putin och Lukasjenko träffats flera gånger, senast i dag. Den ryska regimen har gett såväl militärt som ekonomiskt stöd till att Lukasjenkos regim ska sitta kvar.

Det är bara genom ett kraftfullt agerande från omvärlden som vi kan begränsa Belarus och Rysslands makt och utrymme. Men i Sverige gör vi oss beroende av dessa regimer.

De senaste veckorna har historien om Exportkreditnämndens, EKN:s, taffliga affärer med det belarusiska energibolaget rullats upp - affärer som aldrig borde ha inletts och definitivt kunde ha stoppats mycket snabbare än vad som nu skedde. EKN:s och regeringens hanterande är oacceptabelt och måste utredas. De ansvariga måste ställas till svars för sina ageranden. Det är därför bra att utrikesutskottet har kallat både utrikesminister Ann Linde och utrikeshandelsminister Anna Hallberg till utskottet i närtid.

Även det svenska energiberoendet av Ryssland har ökat. Sedan 2016 köper Vattenfall in ryskt uran från Rosatom till sina kärnkraftverk i Ringhals. Detta tillsammans med Nord Stream 2 ökar det europeiska beroendet av rysk energi och minskar vårt handlingsutrymme att agera kraftfullt vid en eventuell kris. Det gör att såväl kärnkraften som Nord Stream 2 är dåliga för svensk säkerhet.

Därför måste Sverige ha ett breddat säkerhetsbegrepp när det gäller Ryssland. Vi kan inte stirra oss blinda på ett "inte sannolikt" militärt angrepp utan måste rusta hela vårt samhälle för framtida kriser utifrån ett totalförsvarsperspektiv som kan möta såväl klimathot och pandemier som energikriser och cyberattacker.

Fru talman! Jag är helt enig med kamraten Håkan Svenneling - om utrikesutskottet bjuder in ministrar är det kutym att de kommer, så jag delar uppfattningen att en träff med utrikesministern i närtid är önskvärd.

Jag delar inte utrikesministerns synsätt att man ska undvika partipolitisk debatt i riksdagen om Nato. Tvärtom ser jag ett värde i det. Vi lever ju i en demokrati. Det finns andra länder där man undviker sådana debatter, och de är inte demokratier.

Nu tänker jag inte ta upp Natofrågan specifikt med Håkan Svenneling, men den är intressant såtillvida att Ryssland vill projicera sin makt genom att inrätta den här typen av intressesfärer och neka länder olika former av säkerhetspolitiska val.

Håkan Svenneling talade i sitt första anförande om en Natoupprustning i Rysslands närområde. Skulle ledamoten Svenneling kunna utveckla det? Det är kusligt nära det ryska narrativet.

Fru talman! Jag tror att det står klart för var och en att även Nato rustar upp. Man säger att det beror på rysk upprustning, och det finns väl en sanning i det. Men vi kan se att en militär upprustning på båda sidor leder till ökad tilltro till militära medel som ett sätt att lösa konflikter och dämpa oroshärdar runt om i världen, och vi kan se att det inte funkar.

Ta kriget i Syrien som exempel. Det började som intern opposition för demokrati, men när stormakterna blandade sig i förlängdes konflikten. I dag har vi ett krig som har pågått i över tio år, med stort mänskligt lidande.

Jag tror att tilltron till militära medel är för stor. Jag tror att dialog och samtal är viktigare för att lösa diplomatiska kriser. Men vi måste också förstå att det finns motsatta intressen och att det är dessa motsatta intressen som skapar konflikterna som vi ser mellan Ryssland och EU och Europa i stort. Därför måste vi också prata om avspänning.

Fru talman! Jag vill ändå i all vänlighet varna Vänsterpartiet för att blanda bort korten för mycket.

Jag ska ge ett exempel, fru talman. De senaste åren har den stora upprustningen i världen varit i Asien. Den drivs av Kina, vilket har lett till att Sydkorea, Japan och Taiwan nu ökar sina försvarssatsningar. Kan man på något sätt säga att det är därför att de utgör ett hot och att de söker en krigsrisk? Absolut inte, fru talman! De gör det ju som logiska motreaktioner på vad Folkrepubliken Kina ägnar sig åt.

På samma sätt är det i vår del av Europa, och då är det väsentligt att försöka förstå att det Ryssland vill inrätta är sin egen intressesfär. Man vill neka länder, inklusive Sverige, möjligheten att om de så önskar söka Natomedlemskap.

Där, fru talman, måste väl ändå Vänsterpartiet hålla med. Ni i Vänsterpartiet är emot ett svenskt Natomedlemskap, men ni måste erkänna att Sverige ska ha rätt och möjlighet att om man så önskar söka det.

Fru talman! Jag tycker inte att Sverige ska söka Natomedlemskap. Det gör jag främst för att jag tror att det skulle bidra till ökad upprustning i Sverige men också ökade spänningar mellan Sverige och andra länder.

Att gå med i en militärallians som säger att man ska försvara varandra om något händer, betyder det att agerande från till exempel Turkiet, Ungern eller USA skulle kunna leda till att Sverige dras med i krig som vi inte vill vara en del av?

Jag är stolt över att vi har varit utanför krig i 200 år. Senast var vi i krig mot Ryssland, men jag hoppas att det aldrig kommer att upprepas. Jag tror att vi kan lösa det på ett diplomatiskt sätt.

Vi måste se att Sveriges säkerhet inte blir bättre för att Storbritannien skaffar fler kärnvapen. Jag kan inte förstå hur det skulle stärka min säkerhet.

Vi måste också se hur olika aktörer som till exempel Ryssland medvetet eldar på de konflikter som finns, till exempel i Nagorno-Karabach, genom ökad vapenexport. Det finns liknande exempel på att svensk vapenexport bidragit till att elda på konflikter, till exempel den mellan Indien och Pakistan.

Fru talman! Ja, vi i utrikesutskottet är numera överens om att både utrikesministern och utrikeshandelsministern ska komma till utskottet.

Vi hörde tidigare utrikesministern nämna att sanktioner mot Nord Stream 2 skulle kunna drabba svenska eller europeiska företag. Det är klart att sanktioner drabbar företag. Det är viktigt att se över hur svensk handelspolitik fungerar om den hindrar sanktioner mot till exempel belarusiska energiföretag. Det är viktigt att klargöra.

Fru talman! Håkan Svenneling talar om tydlighet och en konsekvent röst. Jag undrar: Anser Håkan Svenneling att den svenska alliansfriheten tjänar Ryssland väl?

Fru talman! Sanktioner är ett viktigt instrument, särskilt i kampen mot diktatorn Lukasjenko. Jag hoppas att Sverige nu vänder från att ha hjälpt energibolagen i Belarus till att vara med och sätta upp dem på EU:s sanktionslista mot Belarus, just för att de är en del av regimens sätt att finansiera sig och finansiera internt förtryck av oppositionen.

När det gäller svensk alliansfrihet menar jag att den gynnar Sverige och vår omvärld. Det gäller inte bara Ryssland utan alla länder runt omkring oss. Att vi säger att vi är alliansfria betyder att vi tydligt signalerar fredliga anspråk i världen. Vi har inga ambitioner att utöka vårt territorium eller ha något otalt med våra grannländer, och jag tror att det är väldigt bra.

Sedan är det ju så att situationen är svårare mellan många grannländer än mellan oss och de grannländer vi har. Men det har tagit lång tid att bygga upp de relationerna. För bara drygt 100 år sedan var Sverige på väg in i krig med Norge. Men då stod den svenska arbetarrörelsen upp mot kriget, och det blev ett fredsavtal i stället.

Fru talman! Jag är nyfiken på om Håkan Svenneling och Vänsterpartiet har hört någon annan än just utrikesminister Lavrov uttala att den svenska alliansfriheten tjänar landet väl. Finns det några andra uttalanden att hänvisa till?

Fru talman! Om vi ska klara att vara tydliga mot Ryssland och konsekventa i vår politik måste vi naturligtvis också vara beredda att bredda sanktioner. Är Vänsterpartiet redo att stå upp för Magnitskijsanktioner som träffar systematisk korruption och penningtvätt?

Fru talman! Ja, jag har ett nytt besked till Kerstin Lundgren i dag. Vänsterpartiet står numera bakom breddade sanktioner inom den så kallade globala sanktionsregimen för mänskliga rättigheter så att de även omfattar systematisk korruption. Detta är ett nytt besked vi lämnar. Vi har funderat, tittat på de förslag som finns och tagit ställning - vi har landat i att det kan vara en bra väg att gå.

Däremot finns det hos mig fortfarande stor oro kring rättssäkerheten i EU:s nya sanktionsregim. Det finns en historia kring till exempel terrorlistningen som jag tycker har visat på det problematiska med att peka ut personer eller organisationer för snabbt när det sedan visar sig att det inte rör sig om terrororganisationer. Detta drabbade flera svenskar i början av 2000-talet. De drabbades hårt av detta, ekonomiskt och personligt.

Jag tycker att de rättssäkerhetssystem som har byggts upp kring sanktionsregimen inte är tillräckliga i dag. Jag hoppas att vi tillsammans i Sveriges riksdag kan jobba för att utveckla detta i EU.

Fru talman! Som jag tidigare nämnde utgör enligt Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänster Ryssland det största säkerhetshotet mot Sverige, tillsammans med Iran och Kina. Säpo skriver i sin årsrapport att den ryska regimen har avsikt och förmåga att allvarligt försvaga Sveriges handlingskraft, vilket tar sig uttryck i kontinuerlig rysk säkerhetshotande verksamhet. Var tredje rysk diplomat i Sverige är en underrättelseofficer.

I den situationen, fru talman, skriver Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson följande: "Det största hotet mot Sverige och den svenska befolkningen är inte Ryssland."

Så, Håkan Svenneling, varför förminska hotet? Varför förvanska sanningen?

Fru talman! Jag tycker att jag har varit tydlig både i den här debatten i dag och i tidigare debatter, men också i den debattartikel som Lars Adaktusson hänvisar till. Det finns ett militärt hot från Ryssland. Men efter 200 år av fred i Sverige tycker jag samtidigt att man med visst fog kan säga att det inte är sannolikt att ett ryskt militärt angrepp sker mot Sverige. Jag tycker att man i debatten spelar upp det hotet, förstärker konflikten och bidrar till att inte skapa ett folkligt utbyte mellan svenskar och ryssar. I stället utmålar man det lite som att alla ryssar utgör ett hot mot Sverige.

Därför är jag tydlig med att det finns andra hot mot Sverige, som mer troligt kommer att bli verklighet. Det handlar till exempel om klimatkrisen, pandemier och cyberattacker. Sverige behöver i ett totalförsvarsperspektiv rusta sig för att möta de hoten. Vi kan inte stirra oss blinda enbart på ett militärt angrepp.

Fru talman! Vladimir Putin tackar för det svaret, Håkan Svenneling. Det är nämligen precis så det brukar låta från Kreml.

När Ryssland annekterar Krim och mördar i östra Ukraina är Nato ansvarigt för det försämrade säkerhetspolitiska läget. När fria och demokratiska stater blir medlemmar i den västliga försvarsalliansen rustar Nato upp och utvidgar sitt territorium.

Med sin debattartikel i Alltinget och det vi just hörde fullföljer Håkan Svenneling en inom Vänstern nedärvd sedvänja, nämligen att demonisera det demokratiska USA och relativisera diktaturen i Ryssland. Det är, med förlov sagt, bedrövligt.

Fru talman! Jag instämmer inte i Lars Adaktussons beskrivning av den politik jag för. Jag tycker att jag har varit tydlig med att Putin utgör ett hot mot framför allt sitt eget folk, mot grannländerna runt omkring Ryssland, vilket vi tydligt har sett många exempel på, och även mot Sverige. Men det hotet måste man spegla på rätt sätt. Man måste visa på att det är ett dagligt säkerhetshot mot dem som inte gillar regimen i Kreml eller kleptokratin och dess beteende - att roffa åt sig tillgångar som tillhör det ryska folket.

Jag skulle rekommendera Lars Adaktusson läsning. Jag skulle rekommendera Anna-Lena Laurén, DN-korrespondent i Ryssland sedan många år tillbaka, och hennes bok Sammetsdiktaturen. Hon pekar just på hur man slår mot den civila befolkningen och hur man är en auktoritär stat, men inte en totalitär stat, som till exempel Nordkorea och Iran, som är tydliga exempel på sådana. Ibland krävs det lite sunt förnuft också.

Fru talman! Despotin i Moskva, inte det ryska folket, utgör i dag ett allvarligt internationellt säkerhetshot. Dödandet i östra Ukraina och annekteringen av Krim illustrerar vad den kraftiga ryska upprustningen syftar till. Det är ingen tvekan om att Putinregimens maktambitioner sträcker sig långt utanför det egna landets gränser.

I Mellanöstern bidrar Rysslands agerande till krig och allvarlig destabilisering genom direkt stöd till regimerna i Syrien, Iran och Libyen. I den säkerhetshotande verksamhet som bedrivs i Sverige är Ryssland tillsammans med Kina det största hotet.

Fru talman! För att skydda sig mot auktoritära stormakter, politiskt och militärt, är internationell samverkan ett måste. Samtidigt gäller det att vara tydlig i denna situation. Inget av de avtal som Sverige i dag har på försvarsområdet innehåller några löften om hjälp utifrån.

Vi talar om ökad osäkerhet. Vi ser hur Ryssland utvecklas. Vi vet att en skarp situation någonstans i Östersjöregionen påverkar alla länder i området. Ändå, fru talman, står Sverige utan försvarsgarantier.

Det är hög tid att ändra på detta. Är det något denna debatt har visat är det att ett svenskt medlemskap i Nato är viktigare och mer angeläget än kanske någon gång tidigare.

Fru talman! Den 10 juli i sommar går mandatet ut för Förenta nationerna enligt den resolution som ger FN möjlighet att föra in humanitär hjälp till Syrien, till de områden som inte kontrolleras av regeringssidan.

Tidigare var fyra gränsövergångar öppna, bland annat Rabia från den irakiska sidan, en gränsövergång från Jordanien och även en från Turkiet in till de icke Asadkontrollerade områdena. Förra året tvingade Ryssland och Kina FN att stänga tre av dessa fyra gränsövergångar. Nu finns det en kvar; den går in till Idlib och är enda möjligheten att få in humanitär nödhjälp till den enklav som i dag härbärgerar uppskattningsvis 4,2 miljoner syrier, varav väldigt många är internflyktingar.

Nu hotar Ryssland att i FN:s säkerhetsråd ganska snart blockera möjligheten att fortsatt hålla denna gränsövergång öppen.

Det innebär i så fall att den enda möjligheten att få in hjälp till Idlib ska gå via Damaskus. Alla förstår att det inte kommer att fungera. Det kommer inte in en enda säck mjöl till Idlib, där 4 miljoner civila just nu befinner sig.

Detta agerande från Ryssland i FN riskerar att skapa ytterligare en humanitär härdsmälta i Syrien. Följden blir förutom det mänskliga lidandet också ett ökat tryck på FN, på grannländerna och i förlängningen också på Europa och Sverige.

Fru talman! När vi diskuterar Ryssland blir det ofta en diskussion om vårt närområde. Det är fullt förståeligt, för kartan ser nu en gång ut som den gör. Men vi måste även se hur Ryssland destabiliserar utvecklingen i Mellanöstern och vilka konsekvenser det får.

Fru talman! Sveriges internationella samverkan med Ryssland avser breddad demokrati, mänskliga rättigheter, miljö, klimat och jämställdhet. Sidas fortsatta arbete och närvaro för ökade självbärande relationer mellan länderna är avgörande, i synnerhet när ryska medborgare inte kan åtnjuta grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Det allmänna säkerhetsläget har försämrats, och Sverige har därför haft anledning att se om sitt eget hus. Sverige har inrättat Myndigheten för psykologiskt försvar och Nationellt centrum för cybersäkerhet. Sverige stärker också det civila och militära försvaret i enlighet med det försvarsbeslut som vi har fattat i riksdagen.

Demokratiindex sjunker världen över, mänskliga rättigheter kränks och människor blir mindre fria. Detta är Ryssland ett exempel på. Demokratisering skapas dock inte av förstärkta försvarsbudgetar allena utan av respekt för människor och deras rättigheter.

Avslutningsvis vill jag därför rikta blicken bort från den ryska staten och våra egna säkerhetspolitiska behov och mot människors vardag i Ryssland. Vad kan vi göra för att bidra till positiv förändring, stödja de goda krafter som finns och uppmuntra samarbeten där det verkligen behövs inom det civila samhället, demokrati, jämställdhet och miljö- och klimatfrågor? Det är genom lyckat arbete inom de områdena som det säkerhetspolitiska hotet från Ryssland på sikt kan minska.

Vi måste ge allt stöd vi kan till de krafter i Ryssland som vill se en annan framtid. Stödet till civilsamhället och till fria medier är oerhört viktigt. Våra markeringar mot den ryska staten får inte innebära att vi kväver stödet till de krafter som måste vara grunden för en förändring. Det gäller att skilja på det ryska ledarskapet och den ryska befolkningen, där det civila samhället, som är satt under hårt tryck av myndigheter, behöver ökat stöd.

Fru talman! Jag har tidigare berömt Camilla Hansén för det nya Miljöpartiet som hyllar ökade försvarsutgifter. Jag gör det igen. Jag tycker att det är bra att ni har anslutit er till den gruppen av partier i Sveriges riksdag.

En av de poster Miljöpartiet har i den i mitt tycke olyckliga rödgröna regeringen är posten som biståndsminister. Vi vet att det finns grupper i Ryssland som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter - detta visade sig i replikväxlingen mellan Håkan Svenneling och undertecknad. Men det finns också sådana grupper utanför Ryssland. Allt fler tvingas ju ut. Inte minst gäller detta Belarus, där man har upprättat exilstationer i både Polen och Litauen.

Min konkreta fråga är: Vad försöker Miljöpartiet göra för att underlätta och hjälpa även de i exil verkande? Jag ställde en fråga om detta till biståndsministern för någon tid sedan och fick ett mycket kryptiskt svar. Skulle Camilla Hansén kunna vara förebedjare för att vi skulle kunna göra något för exilgrupperna också?

Fru talman! Tack, Hans Wallmark, för ditt beröm! Vi ska ändå vara klara över att det vi gör är att vi förhandlar om vad som behöver göras, vi kommer överens och står upp för de fattade besluten. Det är så jag och Miljöpartiet tycker att det ska fungera.

Sedan är vi ett parti som på lång sikt vill se en militär nedrustning. Det vi vill se är en fredligare värld där det inte finns ett behov av ökade militära utgifter och fler vapen. Vi vill inte exportera fler vapen till konflikter. Vi tror inte att fler vapen leder till mer fred.

När det gäller stöd till exilgrupper är jag rädd att om biståndsministern ger ett i Wallmarks tycke kryptiskt svar kan jag nog inte klargöra det på rak arm. Men det är såklart viktigt att stödja demokratikämpar var de än befinner sig. Om man tillhör den demokratiska oppositionen och flyr utomlands är man fortfarande i behov av stöd.

Fru talman! Konflikten mellan vad Miljöpartiet gör i regeringen och vad Miljöpartiet skriver i sina program får ni nog lösa själva inom det gröna.

Det budskap som Camilla Hansén ger här i talarstolen är väl bra, men jag önskar att Miljöpartiet skulle kunna vara drivande inom regeringen när det gäller hur vi på plats skulle kunna ge stöd och hjälp åt olika exilgrupper.

Fru talman! Låt mig ge ett konkret exempel. I Riga finns Stockholm School of Economics, som har ett journalistprogram som utbildar duktiga medieföreträdare och granskare när det gäller förhållanden i Ryssland och också i Belarus. Det handlar om småpengar i biståndsbudgeten, och just därför kanske de bara försvinner. Man har pekat på Svenska institutet som ansvarigt och så vidare.

Är inte detta ett typexempel på vad som verkligen skulle behövas i dessa tider, alltså granskande journalister, personer som befinner sig utanför Ryssland och Belarus men ändå kan följa vad som händer? Vore inte detta ett bra projekt för Miljöpartiet att driva inom regeringen?

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att man kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt och både se en vision av hur samhället ska se ut och hantera det som behöver göras här och nu och i samverkan med andra partier i riksdagen, såklart.

Precis som jag sa förstår jag den ökade risken för den som tillhör en demokratisk opposition men befinner sig utomlands och fortsätter sitt arbete. Jag nämnde i mitt anförande att Ryssland är ett av världens farligaste länder för journalister. Att stötta den typen av insatser tycker jag låter som en klok idé. Utan att veta de exakta detaljerna när det gäller de satsningar som görs tycker jag att Hans Wallmarks beskrivning låter positiv.

Fru talman! Tack, Camilla Hansén, för ett intressant inlägg! Jag tror nog att vi är ganska många som är överens om att brott mot de mänskliga rättigheterna kan tacklas med dels piska, dels morot. Ett exempel på en piska kan vara sanktioner. Vi har nu sett hur man inom EU äntligen har kunnat enas om en form av Magnitskijsanktionsregim.

Min fråga till Camilla Hansén är: Vad är det som gör att Miljöpartiet och den svenska regeringen inte står bakom en nationell Magnitskijsanktionsregim? Varför ska vi inte ens ha möjligheten att införa nationella sanktioner om ett sådant behov skulle uppstå?

Fru talman! Tack, Markus Wiechel, för frågan! Den sanktionslagstiftning som finns inom EU är relativt ny och har precis börjat användas. Jag tror att denna typ av sanktioner behöver införas tillsammans med andra för att de ska fungera effektivt.

Sedan tror jag att det är viktigt att man följer upp, diskuterar och vrider och vänder på hur sanktionerna fungerar, vad de ger för effekter och hur man i framtiden vill utveckla dem.

Fru talman! Naturligtvis blir det mer effektivt om fler länder agerar gemensamt. Men varför motsätter man sig att vi ens ska ha möjligheten att agera ensamt som land? Vi har ju sett att exempelvis baltländerna, Storbritannien och en lång rad andra länder har nationella Magnitskijlagstiftningar av olika typ. Det de då har som inte vi har är möjligheten att snabbt agera när det gäller. Det har vi också sett att baltstaterna har gjort.

Varför ska inte Sverige ha den möjligheten? Vad är det som hindrar regeringen från att göra så att vi får den möjligheten?

Fru talman! Jag kanske återupprepar mig lite, men jag tror fortfarande att det är just den stora enigheten. Det är också något som jag tycker har präglat debatten i dag: Det är viktigt att man kan kroka arm och vara tydlig tillsammans med olika åtgärder.

Jag tycker fortfarande att Magnitskijlagstiftningen och sanktionsregimer är någonting som man ska hålla ögonen på. Man ska fortsätta att diskutera och vrida och vända på dem och kanske utveckla dem än mer för att de ska bli ännu mer effektiva verktyg.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Camilla Hansén om Miljöpartiet har sett eller hört något land som hävdar att den svenska alliansfriheten tjänar dem väl, något annat land än Ryssland? Lavrov har ju sagt det - det har vi hört. Men finns det några andra som anser att den svenska alliansfriheten tjänar dem väl?

Sedan, fru talman, vill jag fortsätta med Magnitskijlagstiftning. Vi hade ju framgång här med Vänsterpartiet. Jag hoppas att jag kan få ett lika framgångsrikt svar från Miljöpartiet när det gäller att bredda Magnitskijsanktionerna till att också omfatta systematisk korruption och penningtvätt. Det skulle drabba och slå tydligt mot både Putin och Lukasjenko, fru talman.

Fru talman! Tack, Kerstin Lundgren, för frågan! Jag ska säga att jag är osäker på hur ofta andra länder i offentliga diskussioner diskuterar just Sveriges alliansfrihet och huruvida den har tjänat dem väl.

Jag tycker att man ska vara noggrann med att det är Sverige som bestämmer vad Sverige gör. Att Miljöpartiet och regeringen inte vill gå med i Nato handlar inte om vad Ryssland tycker om det. Det handlar om vad vi tycker om det och om hur vi vill att vår säkerhetspolitik ska se ut.

När det gäller framgången med Vänsterpartiet är det alltid spännande att höra nya besked i kammaren. Jag säger lite som jag sa i det tidigare replikskiftet. Det en ny lagstiftning som börjar användas. Jag tycker att man ska hålla öppet för att diskutera den och att man ska utvärdera hur den fungerar och hur den kan användas. Och det är av stor vikt att man kan vara många och att det är inom EU som man genomför dessa sanktioner.

Fru talman! Det är spännande att lyssna till Camilla Hansén. Det finns då inget tydligt exempel på något annat land, vid sidan av Ryssland, som ser att det är av värde för dem att Sverige är alliansfritt.

Jag hör att Camilla Hansén och Miljöpartiet vill att Sverige ska fatta beslut om svensk säkerhetspolitik - det tycker självklart vi också. Men, fru talman, Sveriges riksdag har uttalat att en Nato-option ska ingå i svensk säkerhetspolitik. Det är väl en tydlig signal om vad Sveriges riksdag vill se. Varför vill Miljöpartiet inte lyssna på Sveriges riksdag?

Och, fru talman, det finns ett antal länder som har systematisk korruption och penningtvätt med i sina sanktionsregimer. Varför ska vi inte vara med och ta lead i stället för att vänta till sist?

Fru talman! När det gäller huruvida Sveriges alliansfrihet gynnar eller inte gynnar andra länder vet jag inte heller om det är länder som uttalar att de tycker att Sveriges militära alliansfrihet är ett problem för dem. Men det kanske finns exempel på det som jag inte känner till.

Det är regeringen som ansvarar för säkerhetspolitiken, och där är regeringspartierna överens. Vi ser inte att en Nato-option eller en Natoanslutning ökar vår säkerhet. Vi vill se multilaterala samarbeten som stärker Sverige.

Fru talman! Miljöpartiets Europaparlamentariker har nyligen i olika sammanhang uttalat skarp kritik mot gasledningen mellan Ryssland och Tyskland, Nord Stream 2. Kravet är att det politiska trycket på regimen i Moskva måste öka för att få detta projekt avbrutet. Samtidigt har Miljöpartiet på hemmaplan, så att säga, tillsammans med Socialdemokraterna motsatt sig att Nord Stream ska vara en del av de nya sanktioner mot den ryska regimen som EU just genomfört.

Min fråga är: Vad är det som gäller? Är det Miljöpartiets kritiska hållning i Bryssel? Eller är det den fogliga linjen i Stockholm?

Fru talman! Miljöpartiet har under lång tid varit negativt inställda till Nord Stream 2. Det tror jag inte är någon hemlighet. Sedan tycker jag att utrikesministern på ett tydligt sätt klargjorde hur situationen ser ut. Ett skäl är att vi inte vill vara beroende av Ryssland på något sätt, inte när det gäller rysk gas och inte heller när det gäller ryskt uran. Det är också en fråga som jag tycker att man behöver kunna besvara om man tycker att det är viktigt med kärnkraft i Sverige. Uranet kommer ju någonstans ifrån.

Fru talman! Ja, men det är väl utmärkt om Miljöpartiet är emot detta och ser farorna, inte minst säkerhetspolitiskt, med en fortsatt utbyggnad av Nord Stream 2. Men om partiet verkligen ser farorna går det ju inte att samtidigt säga nej till att se gasprojektet som sådant i ljuset av Rysslands alltmer auktoritära och aggressiva uppträdande i närområdet.

Vi måste sätta tryck på den ryska regimen nu, genom sanktionerna och genom att kräva ett stopp för Nord Stream 2. Varför vill ni inte vara med på det?

Fru talman! Utrikesministern redogjorde för hur den politiska situationen och den folkrättsliga situationen ser ut inom EU när det gäller Nord Stream 2 och också hur utrikesministern för fram de ställningstaganden som Sverige har gjort i EU-nämnden.

Det är ju så - det känner säkert alla igen som arbetar med demokrati - att det är ett ständigt samarbete. Det handlar om att hitta vägar framåt tillsammans, och det behöver man göra i regeringar, i riksdagar och inom EU.

Fru talman! Sveriges och Europas relationer med Ryssland kommer att förbli komplicerade så länge Ryssland fortsätter att utmana våra intressen och värderingar. Vi behöver agera långsiktigt och balanserat och med strategiskt tålamod både bilateralt och inom EU, OSSE och FN. Vi måste fortsätta markera mot Rysslands överträdelser av folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen. Samtidigt ska vi söka samarbete på områden där det ligger i vårt intresse, exempelvis när det gäller miljö, klimat, hälsa och handel, samt vidareutveckla stödet till det civila samhället och det mellanfolkliga utbytet.

Jag välkomnar dagens särskilda debatt om den viktiga relationen till Ryssland. En bred parlamentarisk samsyn i denna viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska relation är en styrka för Sverige.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.