Diskriminering av elever med funktionsnedsättningar i skolan

Herr talman! Nadja Awad och Daniel Riazat har frågat mig vilka skolpolitiska åtgärder jag avser att vidta med anledning av de uppgifter som framkommit om skolan i Diskrimineringsombudsmannens rapport om förekomsten av diskriminering.

Diskrimineringsombudsmannens rapport visar på allvarliga problem i svensk skola. Det är fullständigt oacceptabelt att elever diskrimineras. Skolan ska vara en trygg och säker plats för alla elever. Att man känner sig trygg och får det stöd man behöver är en förutsättning för att må bra och trivas i skolan men även för att kunna ta del av undervisningen.

Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder för att varaktigt förbättra tryggheten och studieron i skolan. I uppdraget ingår bland annat att föreslå åtgärder som säkerställer att nolltolerans råder mot alla former av trakasserier och kränkande behandling, inklusive mobbning. Det ingår också att föreslå åtgärder för att skolors arbete mot mobbning, trakasserier och kränkande behandling på ett mer systematiskt sätt ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Jag konstaterar också att alltför många elever inte får tillgång till effektiva stödinsatser i tid. För att komma till rätta med problemet behöver skolan få bättre förutsättningar att möta varje elev. Därför har Utredningen om en förbättrad elevhälsa (U 2024:01) i uppdrag att lämna förslag som stärker elevhälsan och att se över regleringen av stödinsatser i skolan. Utredningen ska bland annat lämna förslag som innebär att det ska bli enklare att placera elever i mindre, flexibla undervisningsgrupper eller att ge elever enskild undervisning.

I budgetpropositionen för 2025 föreslås även ett samlat statsbidrag för personalförstärkningar i skolan för att bland annat stärka skolornas förutsättningar att öka tryggheten och studieron i skolan, avlasta lärare, förbättra elevhälsan och bättre kunna möta elevers behov av stöd. Regeringen föreslår att det sammanslagna statsbidraget, som ska ersätta befintliga statsbidrag, förstärks med 850 miljoner kronor för 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver dessa åtgärder har regeringen beslutat om ett stort antal insatser för att motverka rasism och diskriminering, bland annat i skolan. Forum för levande historia genomför utbildningsinsatser om olika former av rasism genom historien och i dag, riktade till bland annat skolpersonal. Statens skolverk har i uppdrag att tillsammans med Forum för levande historia vidareutveckla och följa upp verktyget för systematiskt arbete med demokratistärkande insatser i bland annat skolväsendet för att motverka nutida uttryck för antisemitism och andra former av rasism. Därutöver har regeringen gett Diskrimineringsombudsmannen i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om afrosvenska elevers utsatthet för rasism och diskriminering i grundskolan och gymnasieskolan.

Elever ska kunna gå till skolan fyllda av förväntan, inte med en klump i magen på grund av rädsla eller oro. Diskriminering och rasism hör inte hemma i svensk skola.

Herr talman! Jag tackar skolminister Lotta Edholm för svaret.

Det gläder mig väldigt mycket att skolministern började sitt interpellationssvar med att konstatera att det är fullständigt oacceptabelt att elever diskrimineras och att Diskrimineringsombudsmannens rapport visar på allvarliga problem i svensk skola.

Det som jag kommer att ta upp i mitt första anförande kan uppfattas som irrelevant. Men det hör ihop med dagens debatt om diskriminering och att bejaka människors rättigheter, vilket är att den regering som ska tackla diskrimineringen inom svensk skola också bör vara en regering som håller löftet om att se till att de mänskliga rättigheterna tillgodoses i Sverige.

Herr talman! Den här debatten är så extremt absurd för mig på ett sätt, att jag står här och kräver svar från regeringen på hur den har tänkt stoppa diskrimineringen av de mest utsatta barnen och unga i svensk skola så att det inte finns några hinder mot att få tillgång till sina mänskliga rättigheter.

Jag själv och väldigt många andra i Sverige upplever att den här högerregeringen ofta kränker våra mest grundläggande mänskliga rättigheter. Det gäller hur man pratar om människor, hur man värderar människor och vilken politik det är man driver.

Det är väldigt många i dag som inte mår bra. Det är många som känner hopplöshet och helt enkelt känner sig väldigt rädda över vart samhällsutvecklingen är på väg. Jag talar för alla i Sverige som sedan valet 2022 har upplevt att den här regeringen konstaterar att det är skillnad på folk och folk.

Hur ska vi kunna förlita oss på regeringens arbete mot diskriminering och för människors rättigheter när det upprättas visitationszoner i förorterna, när regeringen vill utveckla ett angiverisamhälle i Sverige, när Sveriges statsminister gör skillnad på muslimer och judar och när det görs en tydlig skillnad på palestinier och israeler och på palestinier och ukrainare? Hur tror ni att det känns som muslim, vilket jag är, att få höra hur regeringen pratar om muslimer och islam, där vice statsministern använder muslimer som ett politiskt slagträ? Hur tror ni att det känns när regeringen tillåter sitt största regeringsunderlag, Sverigedemokraterna, att totalt bedriva en häxjakt på muslimer och islam? Hur tror ni att det känns att höra dem som har invandrat eller flytt till Sverige utmålas som lata, farliga, potentiella kriminella, därför att det är en framgångssaga för regeringen att göra det svårare för människor att komma till Sverige? Regeringen vill ju inte ens stoppa terrorstaten Israels folkmord, apartheid och ockupation i Palestina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta som jag nämnt nu påverkar hur våra barn och unga blir bemötta ute i samhället och hur barn och unga blir behandlade i skolan, där de spenderar den största delen av sin tid. Det påverkar också deras självbild och hur de mår när deras folkvalda pratar så här dåligt om dem.

På vilket sätt ska jag och alla andra som lyssnar på oss i kammaren eller ute i samhället tro att den här regeringen värdesätter ett antidiskrimineringsarbete och mänskliga rättigheter så pass högt att de genuint vill stoppa diskrimineringen i samhället och exempelvis i skolan?

Därför vill jag inleda debatten med att fråga skolminister Lotta Edholm och regeringen: Anser ministern och regeringen att de är försvarare av våra grundläggande mänskliga rättigheter?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i allt det som min kollega Nadja Awad har sagt från talarstolen.

Jag lämnade in en interpellation gällande afrosvenska barns situation i den svenska skolan och risken för diskriminering med anledning av Diskrimineringsombudsmannens rapport som släpptes häromveckan. Detta är långt ifrån den första rapporten som visar på att rasism är ett stort samhällsproblem och att det också i hög grad förekommer i skolan. Det är inte den första rapporten som säger att afrosvenska barn har en extra dålig situation när det kommer till att bli utsatta för diskriminering i den svenska skolan.

Stiftelsen Friends har år efter år sagt att rasism är den största grunden till diskriminering i den svenska skolan. Rädda Barnen har år efter år tagit fram rapporter som visar att rasism är den största diskriminering som sker i skolan. Det sker mellan elever, det sker från personal gentemot elever och det sker från elever gentemot personal.

Jag ställde denna fråga förra veckan till statsminister Ulf Kristersson med anledning av Diskrimineringsombudsmannens rapport: Jag undrar om Ulf Kristersson och hans högernationalistiska regering har en plan för att se till att Sverige ska följa internationella lagar gällande diskriminering och därmed säkra att alla afrosvenska, judiska och muslimska barn som utsätts för rasism aldrig ska behöva utsättas för det i framtiden. Då blev svaret: Det händer att jag på allvar ifrågasätter vänsterns ärliga motiv i dess antirasismretorik. Förra året gjorde en del människor allt de kunde för att förnedra och håna muslimer genom att bränna Koranen. Även om det är lagligt sa jag gång på gång: Gör det inte! Då var det ingen som frågade om jag inte såg allvarligt på antisemitismen. Nu säger jag: Sluta upp med era antisemitiska trynen! Sluta upp med att säga att staten Israel inte har rätt att existera och att judar är skyldiga till allt världens elände! Nu får jag i stället gång på gång frågan om jag inte är bekymrad över islamofobin. Det är ett sådant hyckleri.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade alltså ställt en fråga om afrofobi i skolan, och det här var svaret från statsministern. Frågan om afrofobi i den svenska skolan bemöts alltså inte ens från regeringen.

Skolministern har varit bättre på det, måste jag säga. I svaret finns det ändå ett erkännande av att det här är ett problem. Det lyfts också fram exempel på åtgärder som regeringen har vidtagit. Jag vill då bara gå igenom de tre åtgärderna.

Den första handlar om Forum för levande historias uppdrag. Detta uppdrag har funnits länge. Det är inte denna regering som har gett det. Men rasismen fortsätter likväl i den svenska skolan.

Den andra frågan handlar om att Diskrimineringsombudsmannen har fått i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om afrosvenska elevers utsatthet för rasism - jättebra. Därför har nu också DO släppt denna rapport. Men vad gör man åt detta? Den tredje frågan är hur man med trovärdighet kan prata om att man som regering står upp mot diskriminering och rasism när hela detta regeringsunderlag vilar på röster från ett parti grundat i nazismen. Det är ett parti vars historia går ut på att kränka människor på grund av deras så kallade ras eller huruvida man har en funktionsnedsättning eller inte. Hur kan man på allvar mena att det partiet och den regeringen kan anses vara trovärdiga i denna fråga?

Faktum är att den enda företrädare för de borgerliga partierna som inte vilar sitt mandat på de högerextrema är talmannen Andreas Norlén, som har fått röster från alla i den här riksdagen.

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa i mitt interpellationssvar handlar det om flera olika saker för att komma till rätta med de stora problemen som svensk skola har.

Rapporten är ju allvarlig på många olika sätt. Diskrimineringsombudsmannen har därför fått i uppdrag att utveckla och sprida kunskap om afrosvenska elevers utsatthet just för diskriminering och ren rasism i grundskolan och gymnasiet. I detta arbete ingår också att sammanställa och analysera de anmälningar som kommer in, så att man får en bra verklighetsuppfattning. Men man ska också genomföra dialoger med representanter för civilsamhället i de här frågorna.

Jag tycker att det är ett viktigt arbete. Men det är också viktigt med ett arbete som förändrar lagstiftningen på en rad olika områden. Då finns det två stora utredningar som berör detta.

Den ena är Utredningen om trygghet och studiero. Vi har skolor som är alldeles för stökiga och där elever är utsatta för mobbning, diskriminering och rasism, och skolorna är helt enkelt inte tillräckligt bra på att hantera detta.

Den andra är den stora utredningen om elevhälsa. Jag menar att vi i större utsträckning måste ha en elevhälsa där vi vet att det ingår olika personalkategorier, till exempel, men också att elever faktiskt får särskilt stöd mycket tidigare än i dag. Man ska ju komma ihåg att en del av de elever som beter sig som allra värst också är elever som ofta har ganska stora behov av särskilt stöd för att klara sig i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En lång rad åtgärder vidtas nu, men jag tycker att uppdraget till Diskrimineringsombudsmannen är viktigt för att skapa sig en bild och kunna ge skolorna verktyg för hur man ska arbeta i de här frågorna. Mobbning, rasism och diskriminering hör inte hemma i svensk skola.

Herr talman! Jag skulle vilja gå in lite mer specifikt på de olika förslag på åtgärder som Diskrimineringsombudsmannen lyfter upp i den årliga rapporten om diskriminering.

Utbildningsanordnare ska enligt diskrimineringslagen ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra trakasserier. Som det står i rapporten följer skolorna dock inte alltid dessa rutiner och riktlinjer. Det förekommer också att skolor brister i sin skyldighet att utreda och åtgärda trakasserier. Detta framkommer både i anmälningar till DO och i dialoger med organisationer i civilsamhället.

DO har också fått in ett antal anmälningar från skolpersonal om att rektor eller huvudman inte tar anmälningar om diskriminering på allvar, oavsett om det rör afrosvenska elever eller elever med funktionsnedsättningar. I DO:s dialog med företrädare för organisationer i civilsamhället uppges även att rektorer agerar bromskloss vid anmälningar om diskriminering, så att anmälningarna aldrig når skolans huvudman. Detta står i total strid med skolans anmälningsskyldighet enligt skollagen.

Min första fråga är på vilket sätt regeringen ska säkerställa att skolor följer diskrimineringslagen. Här är det viktigt att regeringen inför jämlikhetsdata. Vi behöver, likt två tredjedelar av världens länder, få information om hur olika diskrimineringsgrunder är fördelade i populationen och hur de samverkar med varandra, så att vi får kunskap om förekomsten och effekterna av diskriminering. Min andra fråga är alltså hur regeringen ser på jämlikhetsdata och på att införa det.

Utbildningsinsatser av Forum för levande historia och Diskrimineringsombudsmannen är bra för att sprida kunskap om rasism och diskriminering, i synnerhet om afrosvenska elevers utsatthet för rasism och diskriminering i grundskolan och gymnasieskolan, men hur ska detta följas upp? Skolverket borde få i uppdrag att ta fram en konkret handlingsplan gällande skolors arbete mot rasism, och Skolinspektionen bör som en del av det ordinarie inspektionsuppdraget få i uppdrag att följa upp skolornas arbete mot rasism. Min tredje fråga är hur regeringen ser på det.

Flera statliga utredningar har faktiskt föreslagit att Skolinspektionen även ska ansvara för att hantera kränkningar i skolan enligt diskrimineringsgrunderna. En till fråga är om även detta är något man kan se över.

Elever med funktionsnedsättningar får inte tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid - eller över huvud taget. För att komma till rätta med detta problem behöver skolan få bättre förutsättningar att möta varje elev. Som skolministern vet har jag dock i många tidigare debatter med henne undrat hur det ska vara möjligt när det sker nedskärningar i skolor över hela landet. Det är de största nedskärningarna på 30 år. Regeringens - vad är det - 850 miljoner kronor för personalförstärkningar i skolan är ingenting när skolorna sammanlagt har miljarder i underskott. Personal blir av med sina jobb, elevgrupperna blir större och stödinsatser sätts inte in i tid. Hur ska det öka tryggheten? Hur ska detta avlasta lärare och förbättra elevhälsan? Jag vill ha ett svar på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också tydligt utifrån Skolinspektionens granskningar att det finns otillräcklig kunskap om hur undervisningen kan utformas för att den ska fungera bra för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och autism. Hur ser skolministern på att tillsätta en utredning som utvärderar och föreslår utvecklingsområden för skolans kompetens kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar?

Herr talman! Jag vill fortsätta där jag var i mitt tidigare anförande. Vi har alltså en situation där olika organisationer, statliga myndigheter, civilsamhället - som ministern själv nämnde - och olika organ har kikat på detta. De har kommit fram till exakt samma sak, nämligen att rasismen är ett stort samhällsproblem i Sverige och att skolan inte är en isolerad ö, vilket leder till att rasismen också är ett stort problem i skolan.

Vänsterpartiet har tidigare lagt fram förslag som handlar om att ge Skolinspektionen olika uppdrag om att jobba mot diskrimineringen men också om jämlikhetsdata, som Nadja Awad nämnde tidigare. Då har regeringspartierna röstat nej.

Diskrimineringsombudsmannen skriver väldigt tydligt att diskriminering fortfarande är ett stort och allvarligt problem i samhället. Minst 500 000 människor upplever sig diskriminerade varje år. När man har gått in och kikat på detta har man på olika sätt grupperat vilka som påverkas mest av diskrimineringen. Där kunde man konstatera att både elever med funktionsnedsättningar och elever med utländsk bakgrund råkade illa ut väldigt ofta.

Apropå att skolan inte är en ö som är isolerad från resten av samhället kan man fråga sig hur barn i ett land där statsministern säger att islamofobi inte är lika farligt som antisemitism ska känna sig trygga. Hur ska barn i ett land där regeringen föreslår angiverilagar, som i en hel del auktoritära och icke-demokratiska stater, känna att de är säkra och inte utsatta för diskriminering? Hur ska barnen vars modersmålsundervisning just nu ifrågasätts känna sig hemma i Sverige, när det största partiet i regeringsunderlaget säger att barn inte ska få lära sig annat modersmål än svenska? Barn kollar på en politisk debatt från riksdagen och hör denna regering prata om återvändarbidrag och om att sätta in visitationszoner där poliser ska få göra lite som de vill, lite när de vill och lite var de vill - fast vi vet att "var" är i förorten. Hur ska de barnen få känna att de inte är utsatta för diskriminering?

Jag menar att frågan om diskriminering och afrofobi i skolan inte är en fråga som enbart handlar om diskriminering och afrofobi i skolan. Den handlar om det samhällsklimat som har byggts upp. Sverige gick från att absolut inte vara perfekt - vi har också en mörk historia av rasism gentemot samer och många andra grupper - till att ändå bli ett välfärdssamhälle som stod upp för jämlikhet och allas lika värde. Vi blev kända för det över hela världen och sågs som ett föredöme när det gäller frågan om antirasism. Vi har gått från det till att vara ett land där politiska företrädare med ena handen säger att de har gett uppdrag till Forum för levande historia för att jobba mot rasismen och med andra handen själva institutionaliserar rasismen så att den blir en del av det här samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte värdigt ett land som Sverige att ha politiker och en regering som låter politiken vila på ett parti som har rötterna i nazismen. Det är klart att elever är utsatta för afrofobi, islamofobi och antisemitism i ett sådant land.

Herr talman! Som jag nu har påpekat ett antal gånger är rasism och diskriminering naturligtvis helt oacceptabelt i svensk skola. Det är också alldeles uppenbart för den som läser skollag och läroplaner att det enligt de papperen och handlingarna inte bara finns en uppgift att motverka rasism och diskriminering utan också en uppgift att agera när det inträffar.

Nadja Awad säger att det finns mängder av riktlinjer som inte följs. Det är helt sant. Så är det på många områden. Min slutsats av detta är att svensk skola behöver mer av regleringar. När föräldrar kliver in genom skolans dörrar ska de veta vad en skola är och att vi har regleringar som till exempel säkerställer att det finns en väl fungerande elevhälsa, att lärare är utbildade och att de har kunskap om skollag, läroplaner och så vidare.

Jag tillhör dem som tycker att skolsystemet är av nationell vikt. Vi behöver ett skolsystem som håller ihop och som bygger på lagar och regler som faktiskt följs.

Men det är också viktigt att påpeka att det finns luckor i den lagstiftning vi har. Vi behöver skärpa lagstiftningen på en rad områden, inte minst när det gäller trygghet och studiero. I dag är det svårt för lärare att agera när elever till exempel utsätter andra för trakasserier.

Vi har ett problem. En av dessa interpellationer handlar om diskriminering av elever med funktionsnedsättningar. Det är klart att det är extremt allvarligt att det förekommer. Men skolan har också svårt att agera när det förekommer.

Jag är helt övertygad om att de utredningar som nu jobbar och som kommer att lägga fram sina förslag under våren kommer att ge svar på en del av de frågor som ställs här i kammaren i dag.

Herr talman! Utifrån debatten med skolminister Lotta Edholm i dag upplever jag att vi håller med varandra om väldigt mycket. Vi måste stoppa diskrimineringen av afrosvenska elever och av elever med funktionsnedsättningar. Det innebär att vi måste skärpa lagstiftningen. Resurser behöver tillsättas. Och relevanta aktörer måste få ytterligare uppdrag för att kunna möjliggöra detta.

Jag och min kollega Daniel Riazat har lyft upp ett antal exempel som jag tycker att regeringen borde ta vidare. Vi borde alltså göra en kraftsamling tillsammans för att stoppa diskrimineringen ute i samhället. Inget barn, ingen ung och ingen elev ska bli dömd vid dörren när det bara handlar om föreställningar som grundar sig i hudfärg, etnicitet, religion eller funktionsnedsättning. Vi kan inte ha ett samhälle där människor döms på förhand på grund av föreställningar om dem och där de underordnas i ett slags hierarki. Så kan vi inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har lyft upp att skolor inte följer diskrimineringslagen. Det ska man inte få komma undan med. Många olika slags organisationer ute i samhället säger att det är viktigt med jämlikhetsdata. Det är inte bara de som säger det. Även FN har kritiserat Sverige för att man inte infört detta. Det handlar också om utbildningsinsatser för skolans personal och om att man ska stoppa nedskärningar inom svensk skola så att stödinsatser kan sättas in i tid.

Detta är konkreta förslag för hur man kan stoppa diskrimineringen ute i samhället.

Herr talman! Jag vill tacka skolministern för svaren i dag. Jag vill också säga att Vänsterpartiet delar uppfattningen att det är staten som ska ha huvudmannaskapet för den svenska skolan. Där är vi överens. Skillnaden är väl att Liberalerna tycker att olika typer av vinstdrivande företag ska få finnas inom det systemet. Vi anser att skattemedel ska gå till det som de är avsedda för och inte till annat.

Men jag ska hålla mig till ämnet. Då vill jag upplysa skolministern och andra om att frågan om rasism och diskriminering inte enbart handlar om trygghet och studiero. Även i de lugnaste klassrum och skolor förekommer rasism och diskriminering.

När det gäller diskriminering av afrosvenska barn, muslimska barn, judiska barn och samiska barn - det handlar om alla barn som utsätts för olika typer av diskriminering - blir det fel, menar jag, att prata om detta bara som ett brett trygghetsproblem. Det är nämligen inte det. Det handlar inte bara om studiero.

Vad det handlar om är att tusentals elever går runt med ont i magen för att de blir dömda på olika sätt - av personal eller andra skolelever. Det handlar om att elever tappar framtidstron när de inte känner sig som en del av gemenskapen i vårt samhälle. Detta förvärras såklart av att vi har en regering som är högernationalistisk.

Men skolministern är överens med oss om att vi ska göra något åt detta. Jag ser fram emot att vi kan sitta ned tillsammans och prata om och komma fram till olika åtgärder. Jag ser fram emot att skolministern lovar att det inte blir så att ett visst parti som regeringen vilar på får bestämma att så inte får ske. Rasismen måste upphöra i skolan nu.

Herr talman! Jag tackar för denna väldigt viktiga debatt.

Det är oacceptabelt att elever är utsatta för diskriminering oavsett grunderna för det. Ingen elev ska diskrimineras. Men jag vill nog ändå hävda att detta också är en fråga om trygghet. Om man utsätts för diskriminering och rasism är nog otrygghet en av de viktigaste känslor som man har. Man går till skolan och kan inte vara helt säker på att man inte blir utsatt för diskriminering eller rasism. Det är klart att det är samma typ av otrygghetskänsla som man får om man blir mobbad av något annat skäl eller blir mobbad utan att det ens finns något skäl till mobbningen.

Jag menar att frågan är viktig. Jag menar även att regeringen genom en rad olika utredningar nu har vidtagit åtgärder. Det är också viktigt med det uppdrag som Diskrimineringsombudsmannen har, att informera om detta, att se till att skaffa sig mer kunskap och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tro mig! Jag tar denna fråga på stort allvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.