Frågestund

Herr talman! Min fråga riktar sig till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

Det kan inte ha undgått någon att den svenska filmpolitiken är i gungning. Redan i maj lovade kulturministern att riva upp den svenska filmpolitiken så som vi i dag känner den, och i budgetpropositionen gjorde man verklighet av detta löfte.

Att regeringen vill se över och modernisera filmpolitiken välkomnar vi, men vi beklagar det sätt på vilket det har skett. Det är en oskicklig hantering där regeringen har börjat i helt fel ände.

Den avtalsmodell som har tjänat oss sedan 60-talet har man sagt upp utan någon som helst utredning av konsekvenserna eller av vilka alternativ som ska finnas i stället. Vi vet inget om vilka filmpolitiska mål som ska gälla, vi vet inget om hur stödet ska fördelas, vi vet inget om vilka parter som är tänkta att bidra och vi vet inte hur regeringen ser på filmens långsiktiga förutsättningar.

I maj utlovade kulturministern på DN Debatt en filmpolitisk proposition innan årets slut. Mina frågor blir därför: Blir det en proposition? När kommer den? Vad kommer den att omfatta?

Herr talman! Jag tackar riksdagsledamot Lavesson för frågan.

Svensk film är viktig. Svensk film behöver de bästa förutsättningarna för att kunna fortsätta att vara viktig men också för att kunna utvecklas.

Det filmavtal som regeringen sa upp och som upphör den 31 december 2016 är ett haltande filmavtal. Det har haltat under många års tid. De många olika representanterna för branschen som inte har suttit runt avtalsbordet och som inte är någon av dem som har lämnat avtalsbordet har efterlyst en förändring av förutsättningarna för den svenska filmen.

Min förhoppning är att vi ska kunna komma till riksdagen med en proposition om den svenska filmens framtid för att det ska vara en diskussion som förs i riksdagens kammare. Men då det inte innebär några lagförändringar behöver det inte tvunget vara en proposition. Det kan mycket väl bli en skrivelse.

Målet är dock en diskussion om den svenska filmen, för det är den värd.

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret, men det är lite förvånande. Regeringen har kastat ut Filmsverige i en osäker situation, och man har ingen kontroll över vad konsekvenserna blir och ingen aning om vad som ska komma i stället.

Vi får veta att det kommer någon ny form av filmpolitik, men det är oklart vilken den blir. Oavsett innebär det ett av de största paradigmskiftena i svensk filmpolitik. Nu är det dessutom oklart om detta ska underställas riksdagens prövning eller på vilket sätt det ska göra det. Det är orimligt.

Herr talman! Riksdagen är inte ett rundningsmärke. Filmpolitiken och de filmpolitiska målen samt filmens finansiering och långsiktiga förutsättningar är givetvis något som riksdagen både ska debattera och fatta beslut om. Det gör man inte med en skrivelse.

Moderaterna och Alliansen förutsätter att regeringen håller fast vid sin tidigare utfästelse och det som kulturministern aviserade i maj och återkommer med en proposition, och jag vill gärna veta när den kommer.

Vi kommer annars att se över vilka verktyg vi har till vårt förfogande för att se till att regeringen kommer med en proposition.

Herr talman! Jag ser fram emot fortsatta diskussioner. Jag hoppas verkligen att det blir en proposition, för det är svensk film värd.

Jag är också glad för att riksdagsledamotens partikamrat, den förra kulturministern, inledde den långa process som uppsägningen av filmavtalet är en del av. Det är en process som har pågått i ett och ett halvt år där representanter för samtliga aktörer inom filmbranschen har varit delaktiga. Det är en väl genomarbetad och genomtänkt process.

De diskussioner som återstår och de beslut vi ska komma fram till ska återstå. Det är en del av processen. Jag hoppas verkligen att Moderaterna och de andra partierna i oppositionen är en del av denna diskussion så att vi gör det bästa för svensk film långsiktigt.

Herr talman! Aldrig förr har Sverige haft ett sådant massivt asyltryck som i dag. Detta tryck kommer inte bara att innebära enorma förändringar för samhället i stort, utan det kommer också att kosta svenska skattebetalare åtskilliga miljarder kronor.

Det enda enfrågeregeringen bryr sig om är att fortsätta att finansiera en urholkad och urspårad migrationspolitik.

Man kan fråga sig hur mycket det kommer att kosta exakt, och faktum är att det handlar om ofantliga belopp som man bara kan drömma om. Regeringens tänkta skattehöjningar räcker inte.

Mina frågor till finansministern är: Varifrån tänker finansministern ta dessa pengar? Vilka är det som får ta smällen?

Herr talman! I den budgetproposition som regeringen har lämnat till riksdagen finns stora och omfattande välfärdssatsningar. Det handlar om att förbättra skolan så att barnen ska få bättre stöd. Det handlar om att förbättra äldreomsorgen så att våra äldre ska få en tryggare vardag. Det handlar om att sänka skatten för pensionärerna, framför allt för dem som har lite lägre pension. Vi satsar också på jobbskapande åtgärder, såsom att fler ska få möjlighet till utbildning, på infrastruktur och på bostadsbyggande.

Det är korrekt som Markus Wiechel säger att vi har en flyktingsituation i Europa. 60 miljoner människor är på flykt i världen. En del av dem söker sig till Europa och Sverige. Det kommer självklart att påverka statsfinanserna i närtid, även om det kan räknas av från biståndet. Samtidigt ska man ha i åtanke att på längre sikt innebär fler människor som arbetar också högre skatteintäkter.

Herr talman! Jag är trött på hyckleri, lögner och brutna löften. Jag är också trött på ansvarslösa politiker som låter svensk välfärd gå i graven för att man fortsätter att försvara en havererad migrationspolitik och en illusion om en välgärning. Samtidigt som man talar om att göra en god gärning är det de facto svenskt välstånd som möjliggör ett generöst bistånd.

Regeringen är tydlig med sina prioriteringar. Svensk välfärd slaktas, och det är uppenbart att det till stor del är våra sjuka, våra elever, våra pensionärer och våra företagare som får stå för notan.

Statsministern talade om empati i gårdagens partiledardebatt. Hur kan då finansministern med gott samvete försvara denna sorts prioriteringar?

Herr talman! Jag har lätt att försvara prioriteringen att vi ska sänka skatten för pensionärer, framför allt för dem som har riktigt låg pension.

Det är ingen prioritering som Sverigedemokraterna gjorde, för de stoppade denna skattesänkning förra hösten. Annars hade pensionärerna redan nu haft lägre skatt.

Det gläder mig att vi nu kan gå fram med detta förslag trots att Sverigedemokraterna har gjort allt de har kunnat för att stoppa det - apropå att bryta löften.

Jag kan också lätt försvara det faktum att vi lägger mer pengar på skolan så att skolan ska bli bättre för alla barn. Vi lägger mer pengar på förskolan så att förskolan ska bli bättre. Vi lägger mer pengar på fritidshemmen så att fritis ska bli bättre.

Vi lägger även mer pengar på äldreomsorgen så att äldreomsorgen ska bli bättre.

Vi gör en lång rad välfärdssatsningar i budgeten. Att kalla de extraresurser vi lägger i budgeten för slakt är väl så nära en lögn man kan komma.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en fråga till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

I dag presenterades siffror på att antalet mjölkföretagare och mjölkkor har minskat sedan sommaren 2014. Det har knappast undgått någon att det är ett tufft läge för våra mjölkproducenter, ej heller landsbygdsministern.

I början av september hölls ett krismöte i Bryssel då jordbruksministrarna diskuterade situationen för mjölkbönderna. Resultatet av mötet blev att det skulle vidtas riktade stödåtgärder, och Sverige fick 76 miljoner.

Landsbygdsministern sa att dessa pengar skulle börja betalas ut i oktober. Vi är nu inne i oktober, men mig veterligen är det inga mjölkbönder som har fått ta del av dessa pengar ännu.

När kommer dessa pengar att börja betalas ut, landsbygdsministern?

Herr talman! Tack för frågan!

Pengarna kommer att levereras från EU till Sverige under oktober månad. Jordbruksverket hinner inte betala ut dem under oktober, men det kommer att ske i november.

Det är en allvarlig kris för mjölkbönderna. Det är inte bara dessa insatser som gjorts för dem, utan när regeringen tillträde satte vi oss tidigt i ett högnivåmöte med hela branschen för att hitta lösningar på både kort och lång sikt.

Krisen har sitt ursprung i en global överproduktion. De högsta priserna fanns i februari 2014. När krisen kom gjorde inte den dåvarande regeringen någonting, utan vi försattes i en tuff situation. Man hade inte ens sett till att det fanns ett landsbygdsprogram på plats.

Herr talman! Tack för svaret!

Jag uppfattar att det finns ett regeringsbeslut som säger att pengarna kommer att börja betalas ut i november. Det är positivt om det är så.

Kommissionen gav möjlighet att trappa upp med nationella pengar motsvarande det belopp som kommissionen tilldelade, det vill säga 76 miljoner. Jag är intresserad av att veta hur man tänker hantera den frågan.

Det är bra att ni har nämnt ett antal åtgärder, men många åtgärder som har presenterats har kanske inte riktigt nått hela vägen. De kreditgarantier som presenterats vill inte ens branschen ha.

Ni har nyligen skickat ned ett förslag till omgjorda stödområden till Bryssel, som innebär att många Norrlandsföretag kommer att få en avsevärd försämring. De har fått vänta på pengarna.

Hur tänker man arbeta framöver, och kommer regeringen att trappa upp med de 76 miljonerna?

Herr talman! Jag kan meddela här i kammaren att vi kommer att medfinansiera. Inom en mycket snar framtid kommer vi att ge information om den saken mer i detalj.

Kristina Yngwe var inne på det nationella stödet till Norrland, där en ram framförhandlades i samband med att vi gick med i EU 1995.

Ramen har bara nyttjats till fullo under ett par tre år under 90-talet. Sedan har den inte utnyttjats fullt ut. Men regeringen har, för första gången sedan 90-talet, anslagit pengar så att ramen kan nyttjas fullt ut.

Vi vet att de bönder som finns där uppe är särskilt trängda.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till energiminister Ibrahim Baylan.

För att skapa en långsiktig energipolitik har regeringen bjudit in till blocköverskridande samtal i en särskild energikommission. Frågan om elförsörjningen är av central betydelse både för industrin och för de enskilda hushållen, inte minst i fråga om att säkerställa tillräcklig effekt för att möta behovet av el under dygnets alla timmar.

I går fick vi beskedet att kärnkraftsreaktorerna i Oskarshamn ska fasas ut. Totalt sett verkar det röra sig om fyra reaktorer som kommer att fasas ut före år 2020.

Jag vill fråga energiministern: Vad får detta för konsekvenser, och hur påverkar det elförsörjningen?

Herr talman! Jag tackar Hanna Westerén för frågan. Den är angelägen.

Det är inte helt oväntat att vi fått beskeden om reaktorerna både i går och i dag. De aviserades redan under våren.

Hela den energipolitiska inriktning som finns i dag och som är antagen av riksdagen bygger på detta. År 2009 kom den dåvarande regeringen överens, vilket sedermera ledde till ett riksdagsbeslut 2010.

Utgångspunkten var att de 70- och 80-talsreaktorer vi har i Sverige kommer att behöva avvecklas. Den dåvarande regeringen trodde att de skulle ersättas med nya reaktorer. Avvecklingen har påbörjats, men däremot inte nya reaktorer.

Vad innebär de fyra reaktorerna? Enligt alla oberoende experter och myndigheter kommer vi fortsatt att ha ett överskott av el i Sverige. Det kommer att innebära att vi kan försörja oss själva - våra industrier och hushåll - med el men också fortsätta att vara exportörer.

På sikt finns naturligtvis en utmaning, när de återstående sex reaktorerna åldras.

Herr talman! Jag tackar energiministern så mycket för svaret.

En utveckling vi har kunnat se på den svenska energimarknaden är det ökade inslaget av förnybar energi. Ur hållbarhetssynpunkt är det naturligtvis positivt, men det är utmanande i fråga om säker eltillgång dygnet runt.

Hur ser energiministern på framtiden för det förnybara inom ramen för vårt energisystem?

Herr talman! Det är just detta som gjort att regeringen har tillsatt en energikommission där alla åtta riksdagspartier ingår.

Även om vi enligt alla prognoser klarar de fyra reaktorerna i den meningen att vi kommer att fortsätta att ha ett elöverskott står vi i dag utan en lösning för de återstående sex reaktorerna, som enligt ägarna kommer att fasas ut framåt 2040-talet.

Energikommissionen har påbörjat sitt arbete, och vi är precis i den fasen att vi ökar på våra kunskaper. Vad är då lösningen framöver? Sverige har goda förutsättningar för en rad saker.

Vi har redan i dag bioenergi som den största förnybara energikällan i Sverige; den går att utveckla. Den näst största källan är vattenkraft; den går att utveckla. Vi är ett land där det blåser mycket; det går också att utveckla.

Vi är dessutom väldigt duktiga på energieffektivisering. Vi ska vara medvetna om att elanvändningen inte har ökat i Sverige sedan 80-talet trots att vi har blivit fler människor och vår industri producerar betydligt mer än tidigare.

Herr talman! Jag har en fråga till finansministern.

Antalet nya sjukfall, inte minst den psykiska ohälsan bland kvinnor, ökar. Det är oroande. Dessutom är sjukperioderna längre bland de nyinsjuknade.

I det läget väljer regeringen att föreslå att slopa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, trots kraftig kritik från regeringens egna myndigheter, inte minst Försäkringskassan.

Det redan i dag hårda trycket på Försäkringskassans handläggare kommer således att bli ännu större, då fler människor blir kvar längre i försäkringen. Regeringen föreslår 1 miljard extra under planperioden för att förstärka Försäkringskassans handläggning. Men de medlen behövs ju redan i dag.

I budgetförslaget och de konsekvenser för statens finanser som finns avseende detta framgår det att sjukfallen kommer att öka och att färre kommer att gå till arbetet.

Min fråga är därför: Från vad ska medel tas till de ökade kostnader som kommer att uppstå när den bortre tidsgränsen slopas?

Herr talman! Jag tackar Lotta Finstorp för frågan. Hon tar upp en fråga där det finns en djup ideologisk konflikt mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.

Vi socialdemokrater tycker att det är orimligt i ett modernt Sverige att det första som händer efter att den första chocken lagt sig när man fått ett allvarligt sjukdomsbesked är att man ska börja oroa sig för om man kommer att klara sin försörjning och ha kvar sin sjukförsäkring.

Jag tycker inte att det är rimligt att vi har det så i Sverige 2015. Det tycker däremot Moderaterna. Här finns en djup ideologisk skillnad.

Vi tycker att det är bra att ta bort den bortre parentesen. Vi tror att det är bättre att människor som får allvarliga sjukdomar kan koncentrera sig på att bli friska i stället för att oroa sig för sin försörjning. Det är därför vi gör denna förändring, och vi har finansierat den i budgeten.

I detta anförande instämde Linus Sköld (S).

Herr talman! Jag får tacka för svaret, men jag tycker inte att jag fick svar på min fråga.

Regeringen Perssons egen utredare föreslog redan 2006 att man ska ha just tidsgränser i sjukförsäkringen. Reformen är sprungen ur det.

Rehabilitering och arbetslivsintroduktion är viktiga förutsättningar för att få tillbaka människor i arbete. Arbetslivsintroduktionen slopas nu och ses som en besparing i budgeten, men den som är sjukskriven får en mycket svårare och längre väg tillbaka till arbetet.

Jag hoppas att svaret blir nej på den fråga jag nu ska ställa: Är slopandet av den bortre tidsgränsen ett led i att nå regeringens mål att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020, det vill säga att man ska fortsätta att gömma människor i långa sjukskrivningar, som före 2008?

Herr talman! Svaret är nej. Det är därför vi har formulerat arbetslöshetsmålet på ett sådant sätt. Vi vill nå det genom att öka sysselsättningen och få upp antalet arbetade timmar. Det utesluter det som Lotta Finstorp försöker indikera.

Vi föreslår inte att tidsgränsen ska tas bort. Däremot tycker jag att det är viktigt att man är trygg om man får en allvarlig diagnos. Det är självklart att det ska kunna finnas tidsgränser i sjukförsäkringen och att man ska kunna få det stöd som behövs för att komma tillbaka i arbete.

Jag är precis som Lotta Finstorp väldigt oroad över den psykiska ohälsan bland unga. Till skillnad från Lotta Finstorp vill jag dock satsa mot psykisk ohälsa hos ungdomar. Därför har vi en särskild satsning i den budgetproposition som nu ligger på riksdagens bord. Jag tror att det vore väldigt bra för unga om den gick igenom.

Herr talman! Min fråga är till finansministern.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och nu Folkpartiet är alla partier som kan tänka sig att göra någonting åt de växande riskerna för en bostadsbubbla och statens skenande kostnader och som därför är beredda att diskutera en nedtrappning av ränteavdragen. Men socialdemokrater påhejade av moderater håller emot.

Expertisen är dock tydlig. I förra veckan varnade Konjunkturinstitutets mångåriga generaldirektör Mats Dillén för en bostadsbubbla. För två veckor sedan varnade Internationella valutafonden och föreslog en halvering av ränteavdragen på sex till tio års sikt. I dagens tidning kallar Finanspolitiska rådets ordförande John Hassler nedtrappningen av ränteavdragen en "no-brainer", alltså att det inte är något att fundera på.

När tänker finansministern agera för en nedtrappning av ränteavdragen?

Herr talman! Håkan Svenneling tar upp en mycket viktig och allvarlig fråga. Vi har under en lång period sett att bostadspriserna i Sverige har stigit och att hushållens skuldsättning har ökat. Det är en allvarlig situation som vi behöver agera i.

Det har den här regeringen gjort, bland annat genom att vi i den här budgetpropositionen har den största bostadspolitiska satsningen på 20 år, som har lagts på riksdagens bord. Det är en satsning för att vi ska bygga fler bostäder, fler billiga hyresrätter, så att ungdomar och studenter har möjlighet att flytta dit där jobb och bostäder finns. Det är ett viktigt steg för att få ned hushållens skuldsättning - att faktiskt få upp bostadsbyggandet.

Ett annat sätt är att införa amorteringskrav. Här har regeringen haft konstruktiva samtal med Vänsterpartiet och de borgerliga partierna och kommer att gå fram med ett sådant förslag.

Men självklart måste vi fortsätta att följa utvecklingen och se om vi behöver komma med ytterligare åtgärder.

Herr talman! Jag delar finansministerns syn på bostadspaketet. Det är en mycket viktig satsning som vi får i Sverige nu.

Finansministern lyfter det kommande kravet på amorteringar. Men som riksbankschefen Stefan Ingves konstaterade i en debattartikel räcker inte förslaget på amorteringskrav för att få större effekt på hushållens skuldsättning.

Ränteavdragen är också djupt problematiska ur ett fördelningsperspektiv, då 80 procent av bidragen går till samhällets 20 procent rikaste. Det beror bland annat på att det saknas ett tak för hur stort avdrag man får göra. Avsaknaden av tak leder också till en snedfördelning mellan stad och land. 80 procent av dem som gör avdrag över 100 000 kronor finns enligt riksdagens utredningstjänst i städerna.

Ränteavdragen är dessutom ojämnt fördelade över landet, där landsbygden är förlorare och storstädernas villaområden är vinnare. En rapport från RUT visar att medelavdraget i storstäderna är dubbelt så stort som i glesbygdskommunerna.

Tänker finansministern göra något åt de orättvisor som finns i detta avdrag?

Herr talman! Håkan Svenneling har verkligen rätt i att det är tydligt att det inte finns någon fördelningspolitisk träffsäkerhet i ränteavdragen, för att uttrycka sig milt. Det är de hushåll som har högre inkomster som också har köpt de större och dyrare husen och därmed har de högre ränteavdragen.

Precis som Håkan Svenneling säger finns det en snedfördelning mellan stad och landsbygd. Då ska vi i och för sig också säga att man i städerna får lägga mer av sin inkomst på att köpa husen, för de är ju dyrare att köpa i storstäderna, så det är därför som ränteavdragen är högre.

Vi kommer att fortsätta att följa utvecklingen, och vi vill gärna fortsätta att diskutera frågan med andra partier i riksdagen. Är det så att utvecklingen fortsätter kan vi naturligtvis inte utesluta att vi kommer att behöva vidta ytterligare åtgärder från regeringens sida. Blir läget akut går det inte att utesluta några åtgärder.

Herr talman! Min fråga riktar sig till finansminister Magdalena Andersson.

Att ha ett jobb att gå till handlar om trygghet och möjlighet att få en plats i samhället. I dag är det framför allt två grupper som inte kommer in på arbetsmarknaden. Det är ungdomar utan utbildning och nyanlända som har låg utbildning. Just nu ser vi en ökad flyktinganstormning till Sverige, inte minst med människor från krigets Syrien som flyr till Sverige.

Regeringen väljer tyvärr lite ensidigt att visa bilden att det i den gruppen enbart skulle vara högutbildade människor, medan den allra största delen av de flyktingar som kommer nu i själva verket har låg utbildning, vilket naturligtvis kräver att regeringen agerar för att skapa vägar in på arbetsmarknaden för den gruppen.

Oberoende experter säger att vägen in handlar om enklare jobb, modeller med lägre ingångslön till att börja med för att kunna komma in och få ett entréjobb in på arbetsmarknaden. Det är bättre att ha ett jobb att gå till än att gå arbetslös.

Min fråga till finansministern är: Varför är det bättre att ha ett socialbidrag än att ha ett enkelt jobb att gå till?

Herr talman! Mats Persson tar upp en angelägen fråga. Jag tror att det är viktigt att vi ser de människor som nu flyttar till Sverige som individer, på samma sätt som vi ser alla andra som bor i Sverige som individer. Självklart ska människor få stöd på arbetsmarknaden utifrån vilket behov man har och det stöd man behöver, oavsett var i världen man är född. Det är precis det som är regeringens politik.

Mats Persson tar upp behovet av utbildning genom att Mats Persson påpekar att det i huvudsak är personer med lägre utbildning som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det har varit mycket tydligt efter krisen att arbetslösheten går tillbaka i grupper som har utbildning men har fortsatt att öka i grupper som inte har utbildning. Därför gör regeringen ett stort, nytt kunskapslyft i budgeten och ökar via arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken antalet jobb och utbildningsplatser med 80 000 i slutet av mandatperioden, så det är en massiv satsning för att den vägen få in fler personer i jobb. Sedan kan ytterligare insatser behövas därutöver.

Herr talman! Det är ingen som ifrågasätter vikten av utbildning och utbildningsinsatser. Men det som behövs nu är reformer på arbetsmarknaden som gör det möjligt för människor att få ett enkelt jobb, ett entréjobb in på arbetsmarknaden. Där stänger regeringen med klinisk precision alla vägar in genom att höja RUT-avdraget och genom att inte göra de reformer som behövs för att skapa lärlingsanställningar på arbetsmarknaden för människor.

Den fråga som många människor ställer är: Om man i dag inte har en utbildning och inte är motiverad att gå en utbildning, vilket jobb ska man då ta på den svenska arbetsmarknaden?

Det regeringen gör nu i sin budget är att man stänger vägen och gör vägen till första jobbet längre genom att försämra RUT-avdrag, höja skatten på arbete och helt enkelt göra allt man kan för att motverka den utveckling som vi ändå vill se, med att det finns fler vägar in, fler entréjobb, fler enkla jobb.

Jag upprepar min fråga till finansministern: Varför är det bättre för människor att gå på socialbidrag än att komma in på arbetsmarknaden med ett enkelt jobb?

Herr talman! Jag tror att Mats Persson behöver lära sig lite mer om den förändring som vi gör på RUT-avdraget innan han drar slutsatsen att det kommer att stänga dörren för många människor på arbetsmarknaden.

Det vi gör är att sänka taket för hur mycket man får dra av. De som drar av över taket är 2 procent av RUT-köparna. Av dem bedöms 1 procent kunna föra över avdraget på den andra personen i hushållet, så de facto är det 1 procent av RUT-köparna som påverkas. De har en genomsnittlig inkomst på 960 000 kronor om året, det vill säga har nästan miljoninkomster. Min bedömning är att många av dem kommer att kunna fortsätta att köpa RUT-tjänster även sedan den här subventionen från staten är borta. Att det skulle ha någon större betydelse för invandrares möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden är faktiskt rent nonsens.

Däremot behöver vi driva en aktiv politik för att människor ska komma in. Jag delar inte Folkpartiets politik med att vi ska ha väldigt låga löner i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att man kan ha en lön som man kan leva på. Men självklart kommer vi att behöva jobba med fler dörrar in och fler vägar in. Det gör regeringen också, bland annat i det snabbspår som vi har förslag på i budgeten.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Efterfrågan på ekologisk mat har ökat mycket de senaste åren i Sverige. Förra året gick konsumtionen upp med 38 procent, och bara första halvåret i år har den gått upp med 50 procent. Man kan verkligen prata om en ekoboom i Sverige. Men tyvärr ser vi inte samma ökning på produktionssidan. Däremot börjar de danska ekobönderna alltmer rikta in sig på den svenska marknaden. Det är inget ont i det, men det är tydligt att det nu finns stora möjligheter att öka den svenska ekoproduktionen.

Jag vill fråga ministern: Vad vill ministern göra för att den ökade efterfrågan på ekomat ska leda till jobb och tillväxt på den svenska landsbygden?

Herr talman! Tack för frågan!

Det är helt riktigt att vi har en enorm efterfrågeökning på ekologiska livsmedel i vårt land. Det är inte något som händer bara i Sverige, utan det är också internationellt ett stort tryck på de här frågorna, inte minst om man förflyttar sig västerut till USA, där man talar om en hysteri kring detta.

Den moderna människan kopplar alltmer mat med hälsa. Mat är hälsa. Det är viktigt att primärproduktionen och livsmedelsindustrin kan kroka arm med vad konsumenter efterfrågar. Vi har i dag stor import av ekologiska produkter.

Vi har tillfört 200 miljoner i landsbygdsprogrammet för att stimulera fram mer ekologisk produktion.

Jag får återkomma i mitt nästa inlägg.

Herr talman! Jag tycker förstås att det är jättebra att regeringen förstärkte stödet för ekologisk odling i landsbygdsprogrammet med 200 miljoner jämfört med det program som den borgerliga regeringen tog fram. Det var mycket bra och nödvändigt.

Men med tanke på den ekoboom som vi nu ser i Sverige börjar man bli orolig för att dessa pengar tar slut före 2020. Jag tror att detta stöd till ekoproducenter är mycket viktigt. Det är viktigt både för dem som funderar på att ställa om, eftersom det innebär en kostnad att ställa om, och för dem som är ekoproducenter i dag så att de kan producera mer.

Jag skulle därför vilja fråga ministern följande: Är det möjligt att under innevarande programperiod, alltså före år 2020, anslå mer pengar inom landsbygdsprogrammet till den ekologiska produktionen i Sverige?

Herr talman! Det är absolut möjligt. När det gäller det program som är fastlagt och godkänt av kommissionen finns det möjlighet att under programperioden göra två till tre större förändringar. Sedan går det också att under programperioden göra mindre förändringar.

Vi gör nu en mindre förändring som just tar ansats på det som Stina Bergström frågar om. Det handlar om att när en jordbrukare ska ställa om till att bli godkänd för att bedriva ekologiskt jordbruk är det olika tidsgränser för att ställa om mark och vissa djur. Dessa kopplingar gör, om man fortsätter på detta sätt, att den ekologiska bonden kommer att förlora år två i omställningsperioden. Detta är en mindre justering som görs nu.

Men jag är övertygad om att vi vid kommande större justeringar måste se över detta, eftersom det inte är bra att vi importerar den här typen av produkter när vi har alla förutsättningar i detta land att öka denna produktion med tanke på vårt klimat.

Herr talman! Sveriges mjölkbönder har fortfarande ett mycket svårt och utsatt läge. Varje vecka slutar fem mjölkföretag med sin verksamhet. Konsekvenserna av detta kommer att bli enorma.

Regeringen har lagt fram olika förslag, exempelvis om en minskning av skatten på diesel med 29 öre per liter. Det ger mjölkbonden 1 öre per liter mjölk i förbättrad lönsamhet. Vidare har regeringen talat om en kreditgaranti som bankerna säger nej till.

Min fråga till landsbygdsministern är: Vad mer tänker regeringen göra, eller är detta allt som mjölkbönderna kan tänkas få?

Herr talman! Det är en besvärlig situation för bönder i dag, och framför allt för mjölkbönder. Det är riktigt, som Magnus Oscarsson säger, att fem slutar varje vecka. Enligt prognosen kommer 260 att sluta 2015. Det är alldeles för många. Men jag vill ändå upplysa om att under alliansregeringens åtta år slutade i snitt 300 bönder per år. Det finns alltså anledning att bromsa upp detta.

Alliansregeringen höjde faktiskt dieselskatten vid två tillfällen. Det var betydligt mer än den dieselskattehöjning som nu görs. Samtidigt sänkte alliansregeringen dieselskattereduktionen från 2:38 till 90 öre.

Den här regeringen ser allvarligt på detta och höjer dieselskattereduktionen till bönderna från 90 öre till 1:70.

Vi kommer inom kort att komma med information om kreditgarantier och medfinansiering. Men vi har sagt att vi kommer att göra en medfinansiering när det gäller de 76 miljonerna.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

För bara några veckor sedan var det i Stockholm massor med mjölkbönder från hela landet. Vi och även ministern var med och lyssnade på deras krav och vädjan: Gör någonting nu som kan göra skillnad!

Under många av mina besök runt om i Sverige, hos mjölkföretagare i Ödeshög och mjölkföretagare i Vindeln, har budskapet varit detsamma: Ni politiker måste underlätta när det gäller de extra kostnader som ni politiker har bestämt. Dessa extra kostnader finns bara här i Sverige. Låt oss få konkurrera på samma villkor som bönder i övriga EU.

Min fråga till ministern är: Kommer Sveriges mjölkbönder att få konkurrera på samma villkor som de europeiska bönderna?

Herr talman! De svenska böndernas produktion, både mjölkböndernas och köttböndernas, håller en mycket hög standard. Jag kan säga att vi i Sverige är världsmästare på miljötänk inom jordbruket. Vi är världsmästare inom djurvälfärd. Vi är också bäst i EU när det gäller antibiotikaanvändning. Vi använder mycket lite antibiotika. Vi har mycket högkvalitativa produkter. Det ska vi fortsätta ha. Vi ska inte konkurrera på någon lågprismarknad, utan vi ska konkurrera med högkvalitativa produkter. Mat är hälsa, och det upptäcker allt fler människor.

Vad gör vi ytterligare? Vi satsar 300 miljoner på dieselskattereduktionen. Vi satsar på exporten för att få ut dessa produkter på nya marknader. Vi har tillsatt en livsmedelsattaché i Peking. Vi har också satsat 300 miljoner i landsbygdsprogrammet på innovation och utveckling. Vi kommer med massor med åtgärder.

Herr talman! Jag har en fråga till finansministern. Man kan undra om finansministern har uppmärksammat att det är en bostadsbrist i hela riket men i synnerhet i städer som Göteborg och Stockholm. När det gäller studentlägenheter kan det ta flera år för en student att få en lägenhet.

Nu när Akademiska Hus har ett nytt uppdrag att kunna investera, förvalta och producera nya studentlägenheter väljer de att göra det till viss del. Men den 19 oktober i år kommer det att vara en extrastämma i Akademiska Hus. Då kommer staten att få en utdelning på 6,5 miljarder. Man skulle ha kunnat bygga ungefär 8 000 nya studentbostäder för dessa pengar. Dessa 6,5 miljarder kommer att gå in till statskassan.

Då är min fråga till finansministern: Hur kommer det sig att man vid rådande brist på studentlägenheter inte har valt att bygga studentlägenheter för dessa pengar? Eftersom man inte har gjort det undrar jag vad pengarna kommer att användas till. Kommer de att användas till ökade bidrag?

Herr talman! Efter åtta år med alliansregeringen råder det en mycket stor bostadsbrist i stora delar av landet. Det är uppenbart att bostadsbyggandet var mycket eftersatt under alliansregeringens tid, under ledning av Erik Anderssons parti. Det är olyckligt.

Därför vänder regeringen nu bostadspolitiken och kommer med den största bostadspolitiska satsningen på 20 år och med ett särskilt stöd just för att bygga små hyresrätter som ungdomar och studenter, men naturligtvis även andra, ska kunna bo i. Jag tycker att det är ett mycket bra förslag, och jag hoppas att vi kan få stöd av Erik Andersson för detta förslag.

Däremot är Akademiska Hus överkapitaliserat. Dessa pengar går in till staten i år och förbättrar det offentliga finansiella sparandet och används för att betala av på statsskulden i år, men de kommer inte att kunna användas framöver.

Herr talman! Jag hade nästan på känn att finansministern skulle klaga på den tidigare regeringen. Det är inte ovanligt att det händer. Men nu är det faktiskt inte vi som sitter i regeringsställning, utan det är ni, Magdalena Andersson, som gör det. Därför är det ni som ska svara.

Finansministern säger att Akademiska Hus är överkapitaliserat. Men saken är den att de för att kunna dela ut dessa pengar har tagit ett lån för att staten ska kunna få 6,5 miljarder. Anser finansministern då att det är en ansvarsfull ekonomisk politik att de ska ta lån för att kunna ge dessa pengar till staten, pengar som kan gå till de dagliga utgifterna?

Jag har inte fått svar på vad pengarna ska användas till. Vi anser att de skulle ha använts till ett ökat byggande av studentlägenheter.

Finansministern talar om mindre lägenheter. Fördelen med en studentlägenhet är att en student verkligen kan bo i en sådan. När det gäller andra mindre lägenheter, som finansministern talade om, måste man oftast ha ett arbete för att få tillgång till ett kontrakt på en sådan lägenhet.

Herr talman! Vi har faktiskt samma principer som den tidigare regeringen när det gäller hur vi ser på statliga bolag. Man har krav på kapital och kapitaliseringsgrad i fråga om bolagen. Har de högre kapitaliseringsgrad gör de förr eller senare en utdelning till staten. Så arbetade den tidigare regeringen, och så arbetar den här regeringen också.

Sedan har bostadsbristen inte uppkommit under det år som vi har suttit vid regeringsmakten, utan det är faktiskt en bostadsbrist som har byggts upp inte minst under de åtta år som Erik Anderssons parti satt i regeringen då bostadsbyggandet var alldeles för litet.

Därför är det så bra att regeringen nu gör den största bostadspolitiska satsningen på 20 år för att vi ska kunna bygga lägenheter och naturligtvis också studentlägenheter.

Herr talman! Häromdagen anordnades konferensen Sverige tillsammans, där statsministern stod som värd. Syftet med dagen var att utifrån olika perspektiv belysa nyanländas väg till etablering i Sverige.

En av konferensens talare var Ingrid Lomfors, överintendent för Forum för levande historia. Lomfors anförde följande: "Föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur som går tillbaka till urminnes tider, den bygger inte på fakta." Uttalandet mötte hård kritik, och trots en pudel i efterhand inställer sig frågan hur kulturministern ser på att man ger uttryck för denna uppfattning. Dels står den i strid med ministerns egna tidigare uttalanden, dels skapar den intolerans och försvårar förståelsen för vad människor behöver integreras i när de kommer till Sverige.

Herr talman! Jag tackar riksdagsledamoten för frågan.

Det är oerhört viktigt att vi i Sverige har en bred och stor förståelse för vår kultur och vårt kulturarv, den stora förankringen i att människor har rört på sig och att vi inte sätter upp ramar. Det är ett arv som är i ständig utveckling. Jag förväntar mig självklart att vi här i Sveriges riksdags kammare har den förståelsen när vi utvecklar den svenska kulturpolitiken, och jag förväntar mig också det av myndighetschefer och de människor som driver frågorna framåt. Jag är inte alls insatt i det här fallet och hörde inte heller uttalandet, men det är en förväntan jag har.

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret, och jag noterar att vi båda har förståelse sedan tidigare för att det finns en svensk kultur och att den naturligtvis utvecklas.

Samtidigt återstår flera frågor. Det är naturligtvis allvarligt att en myndighet som har till uppgift att verka för tolerans och brobyggande ger uttryck för intolerans mot Sveriges land och folk, döljer uppenbara trösklar och förringar de utrikes födda som har lyckats anamma den svenska kulturen. Hur kommer ministern att försäkra sig om att den här typen av uttalanden, som snarare stjälper än hjälper just integration och som skapar osämja och kolliderar med andra verksamheter - verksamheter som har till uppgift att främja, värna och visa just svensk kultur, inrikes och utrikes - kan förebyggas i framtiden?

Herr talman! Jag har ingen anledning att misstro någon av de myndighetschefer jag har ett ansvar för eller hur de myndigheterna bedrivs. Forum för levande historia är en fantastisk myndighet med ett stort och viktigt uppdrag, och det är självklart för mig att de som leder myndigheten har förståelse för vilket uppdrag de har. Vi har myndighetsdialoger där vi följer upp myndighetschefernas ansvar och arbete, och de kommer att följa sin naturliga gång. I dagsläget har jag ingen anledning att misstro något eller någon.

Herr talman! Min fråga går till inrikesminister Anders Ygeman.

I spåren av de flyktingar som kommer till vårt land har vi sett att det innebär en hård ansträngning för våra myndigheter. Jag vet att myndigheterna behöver stöd - jag tänker främst på Migrationsverket och MSB men kanske även på länsstyrelser och kommuner - och jag vet också att man i dagsläget vänder sig till försvarets och MSB:s frivilligorganisationer, som har utbildning för att klara av vissa av de uppgifter som behöver göras.

Det är väldigt bra, och jag vill påminna om kriget i Libanon 2006. Då behövde UD hjälp med att bemanna telefoner och även med att ta emot människor på Arlanda. Det var svenskar som fanns där, och vi fick till ett snabbt bemötande så att de kunde komma tillbaka till Sverige. Vi skulle kunna göra samma sak i detta med våra frivilligorganisationer, och jag vet att de medlemmar som finns hemskt gärna vill hjälpa till. Skulle ministern kunna se över hur människor snabbare skulle kunna få ledigt från sina ordinarie jobb?

Herr talman! Sverige står inför sin största humanitära insats sedan andra världskriget. Runt om i vårt land välkomnar vi människor som har flytt från krig och förtryck. De har flytt från Asads oljefatsbombningar, från Isils vidriga avrättningar och från det förtryck som sker där.

Vi ska från regeringens sida naturligtvis vidta varje möjlig åtgärd för de människor som frivilligt vill vara med och delta i mottagandet. Jag är djupt imponerad av alla de frivilliginsatser som har gjorts hittills. Vi gör nu veckovisa avstämningar inom ramen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap när det gäller hur frivilligsituationen ser ut, hur myndighetssituationen ser ut och hur samarbetet ska se ut. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har också fått regeringens uppdrag att koordinera arbetet mellan frivilligorganisationerna, myndigheterna, stat och kommuner.

Herr talman! Det känns skönt att höra att ministern är så insatt i problematiken. Jag vet att till exempel Migrationsverket och MSB frågar efter människor från frivilligorganisationerna som kan komma och hjälpa till. Jag tänker kanske i första hand på Försvarsutbildarna, Röda Korset, Civilförsvarsförbundet och Svenska Lottakåren. De har speciella utbildningar som skulle kunna behövas.

Man får en fråga, och inom 24 timmar ska man sedan finnas på plats i den kommun eller i den myndighet som frågar om hjälp. Det går alltså väldigt snabbt, och man har ett ordinarie arbete som man kanske inte kan släppa. Man har då ingen möjlighet att ställa upp, eftersom arbetsgivaren förmodligen anser att man behöver vara på sin arbetsplats. Om det vore en räddningsinsats skulle räddningsledaren kunna peka och säga: Jag vill ha dig på plats här och nu. Det går dock inte i det här läget, och jag tror ändå att vi skulle behöva någon form av lagstöd för den grupp människor som kan tänka sig att ställa upp och även har utbildningen.

Herr talman! Vi får väl inom ramen för det arbete som sker i Regeringskansliet och inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap se över om det finns anledning att ändra lagar. Just nu är vi inte i det läget. Människor behövs även på jobbet, och vi ska vara glada att så många människor i Sverige har ett jobb. Vi fick i dag arbetslöshetsstatistiken, som visar att ungdomsarbetslösheten har sjunkit. Det är glädjande, och det visar att regeringens politik börjar ge resultat i verkligheten.

När det gäller frivilligorganisationerna ska jag även lägga till att Röda Korset har fått 10 miljoner kronor extra att just förmedla till andra organisationer som jobbar med frivilligarbete med anknytning till flyktingmottagandet.

Herr talman! Trots att vi har en EU-gemensam och oerhört strikt process för att pröva och godkänna genetiskt modifierade organismer har EU-kommissionen lagt fram ett förslag om att möjliggöra för medlemsländer att hindra eller rent av förbjuda handel med och användning av genetiskt modifierade livsmedel och genetiskt modifierat foder inom sina territorier.

Oavsett vad man har för uppfattning om GMO, herr talman, är detta ett förslag som varje vän av EU:s inre marknad måste säga nej till. Att öppna för att enskilda länder på osäkra grunder ska kunna hindra handel med varor som redan har blivit godkända på EU-nivå är ett hot mot EU:s inre marknad. Trots att förslaget redan har varit uppe för behandling här i riksdagen och på ministernivå i EU har regeringen inte tagit ställning till förslaget.

Därför, herr talman, vill jag fråga landsbygdsminister Bucht varför regeringen inte sätter ned foten och säger nej till detta förslag, som uppenbarligen strider mot principen om EU:s inre marknad.

Herr talman! Frågan är under behandling på EU-nivå, och jag fick höra att jordbruksutskottet i parlamentet hade omröstning om den i förrgår. Man röstade nej till förslaget.

Det finns dock en problematik i detta, och det är just att det sätter upp hinder för att varor ska kunna röra sig över gränser. På EU-sidan tittar man på rättsaspekterna - är detta verkligen genomförbart, och finns det konflikter med de WTO-regler vi har godkänt? Frågan är alltså inte tillräckligt belyst för att man i Sverige ska kunna ta ställning till den än.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag tycker att det är djupt olyckligt och märkligt att regeringen inte kan ta ställning till förslaget redan nu. Det är tämligen uppenbart att förslaget står i strid med principerna för EU:s inre marknad. Den inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital är grundbulten i EU-samarbetet.

Därför är det anmärkningsvärt och uppseendeväckande att regeringen håller sig passiv i stället för att skarpt reagera mot förslaget som kommissionen har lagt fram.

Jag kan konstatera, precis som ministern, att miljöutskottet i Europaparlamentet i förrgår röstade för att uppmana kommissionen att förkasta förslaget. Och jag konstaterar att bland andra ministerns partikamrat Jytte Guteland ställer sig bakom just detta.

Då är min fråga: Menar ministern att Jytte Guteland och övriga i miljöutskottet har fel när de anser att kommissionens förslag borde förkastas och att det äventyrar EU:s principer för den inre marknaden?

Herr talman! Den här frågan har vid ett tillfälle varit uppe i ministerrådet. Där har vi sagt att vi vill avvakta vad EU:s rättssekretariat säger, om förslaget står i strid med EU:s principer för den inre marknaden och WTO:s regler. Frågan kommer säkerligen att komma upp på ett ministerråd återigen. Vi följer också hanteringen av frågan i parlamentet. Den kommer att tas upp i parlamentet någon gång i höst.

Herr talman! Min fråga till landsbygdsminister Bucht handlar om utbildning och kompetens inom de gröna näringarna.

För några dagar sedan kunde vi i debatten i tv:s Agenda höra statsministern tala om de många enkla jobb som skulle finnas i de gröna näringarna, i jord- och skogsbruk. För mig är det en mycket tveksam beskrivning av verkligheten. Kraven på utbildning i teknik, ekonomi och biologi ökar ständigt inom branschen. Det ställs allt högre krav på kompetens hos dem som jobbar där. Forskning, utbildning och innovation är viktiga framtidsfrågor, inte minst inom en bransch som de gröna näringarna.

Jag undrar helt enkelt om landsbygdsministern håller med om att det finns många enkla jobb inom just de gröna näringarna och hur han ser på behovet av utbildning och kompetens inom branschen inför framtiden.

Herr talman! Tack för frågan!

Utbildning och kompetens är nog avgörande inom alla näringar för att vi ska lyckas, att vi har välutbildat folk, bra kompetens och också forskning. Men det säger inte att alla jobb kräver det. Det finns givetvis också enklare jobb inom de här sektorerna. Inte minst inom den näring som statsministern talade om, skogen, kan man med enklare utbildning utföra många jobb, typ röjningsjobb, under ledning.

Under regeringen Persson gjordes väldigt stora insatser för gröna jobb i svenska skogar, som naturvård men också röjningsuppdrag. Det var alltså människor som fick en grundutbildning och som under ledning kunde utföra ett mycket bra jobb för svensk skog och naturvård. Det finns både och i den här sektorn.

Herr talman! Jag känner väl till röjningsarbete både i ledningsgator och i skogsbruk och vet att det även där handlar om rätt mycket av kunnande och kompetens.

Att jag ställer frågan beror på de signaler som lätt skickas att det fortfarande är i jord- och skogsbruk som de enkla jobben finns. Faktum är att jag träffar många verksamma företagare inom branscherna i dag som upplever stora problem med att rekrytera och framför allt rekrytera personal med kompetens och kunnande. Det är därför som jag tycker att det här är en viktig fråga att lyfta fram.

Jag vill gärna höra lite mer om hur ministern ser på möjligheten att ytterligare utveckla den kompetens och det kunnande som finns bland dem som söker jobb och att få tillräckligt många att söka jobb inom branschen, för det kan behövas om vi ska få den goda utveckling som vi säkert alla vill ha inom de gröna näringarna.

Herr talman! Det är helt riktigt. Inom jordbruket möter jag väldigt mycket problematiken att man inte får tag i rätt utbildad personal. Det är brist på djurskötare och brist på maskinskötare. Jag möter också en brist på maskinskötare inom skogsbruket.

Alla i de näringarna tar upp just att problemet är att naturbruksgymnasierna inte får tillräckligt många elever. Elevantalet sjönk drastiskt när den förra regeringen tog bort kravet på att man ska kunna gå vidare till högre utbildning. Det här avser regeringen att förändra. Vi måste få fler att söka sig till de grundläggande utbildningarna på naturbruksgymnasierna och sedan att fler av dem går vidare i utbildning.

Jag har väldigt noga följt det naturbruksgymnasium som finns närmast mig, i Kalix. 97 procent av alla som går där går direkt ut i jobb.

Herr talman! Jag har en fråga till inrikesminister Anders Ygeman.

Polisens yrkesroll har med tiden blivit alltmer komplex, och kraven på poliserna ökar. Det krävs en mängd olika kompetenser för att klara av polisarbetet i dag. En av anledningarna är den ökade it-brottslighet som sker.

I sin nuvarande utformning är grundutbildningen för en polis ungefär fem terminer, fyra i studier och en i VFU, så kallad verksamhetsförlagd utbildning.

På vilket sätt tror inrikesministern att regeringens förslag om att göra polisutbildningen till en högskoleutbildning bättre kan rusta poliserna för det yrke som de utbildar sig till?

Herr talman! Tack för frågan! Frågeställningen i sig fångar grunden för att polisutbildningen måste bli en högskoleutbildning, som den är i alla våra grannländer, nämligen genom att samhället förändras och brottsligheten får mer och mer av it-komponenter. Därmed måste också polisutbildningen förändras, så att de poliser som om några år går ut sin utbildning gör det med den kompetens som krävs för att klara den brottslighet de kommer att möta. Det ger också en möjlighet för polisutbildningen att dra nytta av hela den akademiska världen och förhoppningsvis även få på plats polisforskning i Sverige, så att man i arbetet inom polisen mer kan dra nytta av all den kunskap som finns i polisorganisationen, omsätta den i forskning och arbetsresultat och på det sättet lösa fler brott.

Herr talman! Tekniken har ju inte bara gjort polisyrket mer komplext utan också lett till en ökad efterfrågan på polisforskning - polisforskning som är relevant för själva polisverksamheten. Den går mycket hand i hand med verksamheten. På engelska benämns det crime science, att söka vägar för att förhindra brott och inte bara utreda brott. Det är en forskning som bedrivs på bland annat Uppsala universitet.

Hur ser inrikesministern på att omvandlingen till högskoleutbildning kan påverka själva polisforskningen?

Herr talman! Först bara ett konstaterande, även om det ordet nu har blivit lite belastat: Vi har ingen forskning i Sverige med polisarbetet som huvudämne, som man har i flera andra länder. Den polisforskning som bedrivs i Sverige bedrivs inom andra huvudämnen. Det kan vara kriminologi, sociologi, psykologi och till och med företagsekonomi. Tanken med att göra om polisutbildningen till en högskoleutbildning och att få polisforskning på plats är att man ska kunna forska utifrån polisens yrkesroll och dra nytta av all den kunskap som finns hos de enskilda polismännen och höja yrkeskunskapen och yrkesstoltheten i polisyrket.

Jag hoppas att vi med den nya polisutbildningen på plats också ska få en polisforskning med polisarbetet som huvudämne, som i en del av våra grannländer, och därmed på sikt stärka svensk polis.

Herr talman! Min fråga riktar sig till kultur- och demokratiministern.

Tidigt i den här mandatperioden beslöt ministern att anlita organisationen Rättviseförmedlingen som rekryteringsbyrå inför tillsättningen av bolags- och myndighetsstyrelser med mera. Detta har ministern och jag tidigare debatterat. Då gjorde vi det från en mer teoretisk synvinkel på mångfald, bredd och kompetens, eftersom beslutet då var alldeles färskt. Nu vill jag ta upp frågan från ett mer konkret perspektiv. Rättviseförmedlingen har nu kommit med sin lista på kandidater, och genom medier har vi kunnat ta del av den.

Min fråga till demokratiministern är om hon fortfarande, nu med facit i hand, står fast vid att beställningen från Rättviseförmedlingen ger mer mångfald, bredd och djup vid rekryteringen till viktiga statliga poster.

Herr talman! Förtjänst och skicklighet är det som ska vara ledmotivet när man rekryterar till staten, och det är fortsatt ledmotivet. Men konkurrensen har inte varit tillräckligt stor.

När vi har letat efter de bästa till alla de poster som vi ska tillsätta har vi tittat i en för snäv krets. Det är samma namn som kommer upp om och om igen.

Efter att jag tagit del av detta och sett det svart på vitt var min ambition att bredda det. I Sverige finns det, runt om i våra verksamheter och i samhället i stort, en massa kompetenser som aldrig kommer på tal. Hur får vi då tag på dem? Jo, vi vänder oss till ett antal aktörer som jobbar med att få fram kompetenser och människor med fler erfarenheter och fler perspektiv. Rättviseförmedlingen är en av de aktörerna. När vi gör bedömningen av vem som är rätt person för en uppgift behöver vi ha ett så brett underlag som möjligt. Det var ett väldigt lyckat samarbete.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Rättviseförmedlingens definition av begreppet "mångfald" kan man enligt min mening se som mycket snäv. Mångfald handlar enligt dem enbart om sådant som hudfärg, ursprung, etnicitet och kön. Men är rättvisa verkligen att bedöma människor utifrån den här typen av medfödda egenskaper?

Det räcker att ta en titt på deras listor. De allra flesta som rekommenderas har till exempel en stark politisk slagsida. Det är väldigt ensidigt. Är detta kontroversiellt för en lobbyorganisation? Nej, inte alls. Men för en rekryteringsbyrå är det helt uppenbart så.

Min fråga kvarstår. Anser ministern att Rättviseförmedlingen är en opolitisk förening som inte torgför politiska åsikter eller arbetar för annan agenda än mångfaldens? De flesta verksamheter blir bättre av att det finns människor med olika perspektiv. Om detta är vi helt eniga.

Herr talman! När regeringen tillsätter en tjänst är det oerhört viktigt att vi får den absolut bästa på den posten. För att finna den absolut bästa kan regeringen använda sig av olika verktyg, till exempel rekryteringsbyråer. Det gör vi fortsatt. Men jag såg att jag behövde mer - fler perspektiv, fler röster och andra erfarenheter. Då var en av de aktörer som jag anlitade Rättviseförmedlingen. De listor som de har tagit fram är till god hjälp. Läser man dem ser man att det finns enorma kompetenser.

Men det betyder inte att jag enbart tittar på deras listor. Där fanns bara ca 300 namn - jag behöver många fler. Jag behöver tusentals namn. Jag ska tillsätta 400 tjänster under mandatperioden, så jag behöver verkligen ett brett underlag för att hitta de bästa. Jag tänker vända på varenda sten. Det kommer inte att finnas några gräddfiler kvar, utan här ska det konkurrensutsättas till hundra procent.