Frågestund

Fru talman! Signalspaning har en central roll i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken och är viktig för vårt lands förmåga att värna vår säkerhet och hämta in uppgifter om omvärlden. Så har det varit under mycket lång tid.

Den ökade militära närvaron i Östersjöområdet har ytterligare stärkt behovet av en aktiv svensk signalspaning. Enligt uppgifter från FRA finns det önskemål om en ökad rapportering från myndigheten just med anledning av det anspända läget i Östersjön. Sverige bör då fortsätta att prioritera signalspaning i Östersjöområdet.

Vice statsminister Åsa Romson har tidigare ifrågasatt signalspaning i allmänhet och omfattningen av denna i synnerhet. Vice statsminister Romson har också i december 2013 ifrågasatt behovet av signalspaning gentemot Ryssland.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson i hennes roll som vice statsminister: Delar vice statsministern bedömningen från FRA att signalspaning i Östersjöområdet fortsatt ska prioriteras och att myndigheten även framgent ska ha ett starkt mandat i detta område?

Fru talman! Tack för frågan! Signalspaning är ett av de verktyg som är viktiga i en tid av oro inte minst i Sveriges närområde med den ökade militära anspänningen. Jag är medveten om att det också finns konflikter längre bort i området. Vi nåddes i dag av den som vi hoppas positiva nyheten att fredssamtalen mellan de olika parterna om Rysslands invasion i Ukraina och de pågående våldsamheterna där kan komma till ett fredligt slut.

Miljöpartiet har inte ifrågasatt signalspaning som ett arbetsmoment i den militära delen. När kontrollen och reglerna infördes för hur vi ska vara tydligare om integriteten för de svenska medborgarna har vi däremot tyckt att vi än så länge har svagheter i regelverket. Det är någonting som man nu tittar på. Men det är viktigt med signalspaning av militära skäl också i Östersjöområdet.

Fru talman! På Miljöpartiets hemsida kan man, som vice statsministern säger, läsa att man vill riva upp FRA-lagen. Skulle det ske skulle det betyda att vi inte hade någon signalspaning under tiden man ska göra en parlamentarisk utredning. Det vore inte speciellt bra för Sverige i den nya säkerheten.

Åsa Romson har också uttalat sig i december 2013. Hon svarade i en SVT-intervju att man inte tycker att Sverige ska gå andras ärenden. Därför bör man eftersöka och klargöra vem som gynnas av att man eventuellt spanar på exempelvis Ryssland.

Vidhåller vice statsministern fortfarande inställningen som hon hade i december 2013 att vi inte bör spana lika mycket på Ryssland?

Fru talman! Det är tvärtom, Lena Asplund. Jag tycker att du läser och tolkar svaren fel i intervjun. Det handlade om att det i det globala samhället avslöjades ganska anmärkningsvärda uppgifter såsom samarbeten mellan amerikanska och andra underrättelsetjänster och bland annat den svenska. Inte minst rapporteringen tillbaka till försvarsutskottet och riksdagen var ganska undermålig vid det tillfället.

Det var också väldigt tydligt att vi behöver ha signalspaning. Men den var otillräckligt reglerad i den form vi hade tidigare. Det är också en anledning att man tittar vidare på de sakerna. Från regeringens sida är det tydligt att signalspaning är ett verktyg inom den militära underrättelsetjänsten som är viktigt att använda. Men vi behöver också adekvata regler för att skydda inte minst integriteten för svenska medborgare.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsministern.

Att regeringen tycker att det är problematiskt med riksdagens inflytande över den demokratiska processen har inte minst decemberöverenskommelsen visat. Jag vill ställa en fråga om riksdagens tillkännagivanden.

Vi kommer senare i dag att besluta om ett tillkännagivande om arbetsmarknadsfrågor. Det är ett tillkännagivande om att återstarta en statlig utredning om arbetsförmedlingar som arbetsmarknadsministern har lagt ned. Direkt efter justeringen av betänkandet säger Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen att regeringen kan strunta i riksdagens tillkännagivande.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är mycket enkel. Anser regeringen och arbetsmarknadsministern att regeringen kan strunta i riksdagens tillkännagivanden generellt sett? Mer specifikt: Avser regeringen och arbetsmarknadsministern att strunta i detta tillkännagivande?

Fru talman! Det är lite oklart vad frågeställaren egentligen är ute efter. Självklart är det min och regeringens uppfattning att det är riksdagens roll att hävda demokratin och att det är regeringen som har att följa de lagar och regler som riksdagen sätter upp. Så fungerar det parlamentariska systemet. Det är också självklart att om riksdagen beslutar om ett tillkännagivande har regeringen att beakta det i sitt fortsatta arbete.

Fru talman! I tillkännagivandet uppmanas regeringen att i april återstarta den statliga utredningen om Arbetsförmedlingens funktionssätt. Jag tackar för svaret. Om en majoritet i riksdagen fattar det beslutet i eftermiddag förutsätter jag att den kommer att återstartas i april.

Fru talman! Jag har inget mer att tillägga. Vi får se vilka beslut som riksdagen fattar. Om riksdagen gör tillkännagivanden till regeringen har regeringen att beakta det i sitt fortsatta arbete.

Fru talman! Skatteverket tillämpar nya momsregler vilket slår väldigt hårt mot den ideella sektorn. Jag har själv träffat flera representanter under senare tid som signalerar om en mycket besvärlig situation. Här i riksdagen har frågan ställts flera gånger till finansminister Magdalena Andersson om vilka åtgärder hon tänker vidta. Svaret har varit att för tillfället ska det inte vidtas åtgärder.

Jag vill därför ställa en fråga till vice statsminister Åsa Romson. Är det hela regeringens uppfattning? Om så inte är fallet, vilka konkreta åtgärder vill vice statsministern vidta för att rädda och hjälpa den ideella sektorn och därmed skapa underlag för att den mycket viktiga samhällsverksamheten för behövande människor kan fortsätta?

Fru talman! Tack för en väldigt adekvat fråga! Vi är många som oroar oss för en utveckling där det blir svårare för samhället att utveckla verksamheter som vi alla ser blir alltmer viktiga. Det gäller inte minst arbetet med att hitta en integration på arbetsmarknaden för personer som står långt från den.

Det handlar också om ett samspel mellan det civila samhället och åtgärder där man får andra positiva effekter. Det gäller inte minst återbruk av resurser som textilier, kläder och andra produkter. Vi ser att allt fler medborgare i vårt samhälle använder sig av återbruk i sammanhanget.

Det är definitivt någonting som oroar oss. Den utveckling av regelverket som har skett utan att regeringen har gjort några ändringar är någonting som vi måste titta på och se om det går att kompensera för eller ändra så att vi med full kraft kan jobba för att dessa aktörer kan fortsätta att vara starka och viktiga samhällsaktörer.

Fru talman! Tack för svaret. Det är bra att ministern signalerar en stark uppbackning av den ideella sektorn. Allt annat skulle vara förvånande.

Men nu börjar situationen bli akut. Detta är en viktig verksamhet som bedrivs runt om i landet och som är mycket samhällsnyttig. Någon måste bedriva denna verksamhet. Därför är det angeläget att det vidtas snabba åtgärder från regeringens sida så att inte samhällsnyttig och viktig verksamhet börjar monteras ned. Det är utsatta människor som därmed skulle drabbas.

Någon måste ta ansvar för dessa människor. Om inte den ideella sektorn kan göra det på grund av regelverket på bland annat skattesidan måste någon annan göra det. Om samhället skulle gå in och ta kostnaderna skulle det bli mycket större kostnader, men framför allt skulle det skapa problem för de människor som är utsatta.

Jag skulle gärna vilja att ministern är lite mer distinkt när det gäller vad hon vill göra.

Fru talman! Jag har talat med finansminister Magdalena Andersson, och vi är helt överens om att regeringen ska titta på vad det är man kan göra i den situation som har uppstått efter tolkningar av rättsfall. Det är en prekär situation, och jag tror att vi ska titta både på de möjligheter som finns inom skatteområdet och på andra saker som kan underlätta för den här delen av den ideella sektorn att fortsätta att spela en betydelsefull och även utvecklad roll i vårt samhälle.

Vi ser att detta är en uppskattad verksamhet i form av återbruk. Det handlar också, inte minst, om det sociala hänseendet. Detta är verksamheter som inkluderar många människor och som kan få dem ännu mer engagerade för gemensamma samhällsmål.

Jag har ingen annan uppfattning än vad jag tror att ledamoten har i det här fallet.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Ungdomsarbetslösheten har länge varit hög, och det är en av orsakerna till att den borgerliga regeringen fick foten av de svenska väljarna. Vi har sett en rapport från LO om att andelen unga utanför samhället mellan 20 och 25 år som varken har jobb, utbildning eller praktik växer.

Min enkla fråga till regeringen är: Vad avser regeringen att vidta för åtgärder för att motarbeta att fler unga hamnar i utanförskap och för att fler unga ska komma i arbete? Och på vilket sätt ska kommunerna kunna vara delaktiga i det?

Fru talman! Detta är, precis som Eva-Lena Jansson beskriver, ett oerhört stort samhällsproblem och ett oerhört stort problem för de individer - unga människor - som är arbetslösa och som är arbetslösa under lång tid och hamnar utanför samhället. Många tappar tilltron både till sin egen förmåga och till sina framtida möjligheter.

Detta är en av regeringens absolut högst prioriterade frågor. Vi ska se till att utrota långtidsarbetslösheten bland ungdomar. Det är en mycket hög ambitionsnivå, men ingenting annat duger.

Jag ägnar just nu tiden åt att träffa landets alla 291 kommuner. Jag har hittills träffat ungefär 200. Jag för en dialog med dem om hur vi gemensamt mellan staten och kommunerna ska kunna avreglera arbetsmarknadspolitiken - det är mitt ansvar att göra det - så att vi kan använda resurserna samlat mellan kommun och stat så att ett och ett kanske kan bli tre när vi lägger pengarna tillsammans.

Det handlar om att göra individuellt utformade insatser för de ungdomar som står längst från arbetsmarknaden. Det kommer att handla om kombinationer av praktik, arbete och utbildning.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Den fråga som har varit återkommande vid mina besök i olika kommuner och i samtal med såväl arbetsförmedlare som kommunala tjänstemän och arbetslösa är att det behövs lokala lösningar.

Kommer det att vara möjligt med de förslag som arbetsmarknadsministern nu talar om?

Fru talman! Svaret på frågan är ja. Den här regeringen ska inte begå det misstag som den gamla regeringen gjorde: att sitta inne i Regeringskansliet och tänka ut sina fiffiga lösningar som sedan faller ihop som en misslyckade sufflé i mötet med verkligheten. Vi ska se till att lösa ungdomsarbetslösheten på riktigt. Då handlar det om riktiga jobb, riktig utbildning och insatser som leder till riktiga jobb och riktig utbildning.

Det handlar inte bara om att få in en fot på arbetsmarknaden; det handlar om att rusta ungdomar så att de blir kvar på arbetsmarknaden och inte snabbt blir arbetslösa igen. Detta är en stor uppgift, men det är absolut ingen omöjlig uppgift. Det går, men det krävs en kraftsamling i samhället.

Jag är ute och träffar kommuner, företag och den ideella sektorn. Jag erbjuder då kommunerna ett samarbete. Det är frivilligt för dem att vara med. Men hittills har det varit ett oerhört positivt mottagande, och det skulle förvåna mig om inte de allra flesta av Sveriges kommuner vill samarbeta med staten i ett flexibelt användande av resurser för att på riktigt lösa ungdomsarbetslösheten.

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsministern. Det pågår just nu en ganska förfärlig situation runt om i Sverige för våra lantbrukare, och primärt för våra mjölkbönder.

Nu ser jag till min glädje att landsbygdsministern har kallat till ett krismöte för både bönder och olika branscher för att försöka lösa situationen. Det är positivt. Men i sin inbjudan ger landsbygdsministern nästan lite direktiv om vad mötet ska handla om. Bland annat nämns förutsättningar för framtiden och marknadens förutsättningar för utveckling.

Jag undrar därför hur landsbygdsministern själv ser på framtiden för svenska mjölkföretag. Kan landsbygdsministern redan nu lova att det inte blir några fördyrande skatter för våra mjölkföretagare?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Mjölksektorn har det besvärligt i dag. Grunden för det som händer är den globala överproduktionen. Vi har en överproduktion på ca 4 procent globalt. Det kanske inte låter så mycket, men i antal liter mjölk blir det väldigt mycket. Som toppen på isberget kommer det som händer med Rysslands embargo, som givetvis ytterligare försvårar det hela.

Till det högnivåmöte som ska hållas nästa vecka kommer representanter från såväl mjölksektorn som mejerisektorn, banksektorn och handeln att vara inbjudna. Där finns också representanter för konsumentsektorn. Här handlar det om att gemensamt titta på vad vi tillsammans kan göra för att underlätta den svåra situation som just nu råder med låga avräkningspriser. Vi ser dock att avräkningspriserna har börjat vända uppåt de senaste veckorna.

Jag tänker inte gå i förväg till branschen och säga: Si och så ska ni göra! Jag välkomnar dem att vara med i diskussionen.

Fru talman! Jag undrar lite hur ministern ser på arbetet långsiktigt. Hur skapar vi marknadskrafter utanför Sverige för att öka vår export och vår konkurrensduglighet i en alltmer global värld?

Regeringen har avslutat satsningen Matlandet Sverige, som är en stor exportmöjlighet för svenska företagare. Jag ser inte att vare sig ministern eller regeringen har kommit med några konkreta förslag till hur man kan gå vidare, bland annat i frågan om en livsmedelsstrategi som skulle tas i samverkan.

Fru talman! Vi har påbörjat arbetet med en viktig långsiktig lösning - en nationell livsmedelsstrategi. Vi kommer att tydliggöra detta den 5 mars i samband med att vi får Konkurrenskraftsutredningens betänkande, som vi tar avstamp i. Det är en långsiktig lösning.

Den andra är att vi håller på att forma och ta fram en ny exportstrategi, där vi också kommer att vända oss till marknader betydligt längre bort än hemmamarknaden i Europa när det gäller dessa produkter. Vi har bland annat fått ett jordbruksråd på plats i Peking, som jobbar just med mjölksektorn för att få ut mjölkvolymerna på nya marknader. Det har varit framgångsrikt, och bland andra har Arla fått ett antal avtal med kineserna för att få bort volymerna.

Vi kommer också att titta på andra länder där vi har för avsikt att sätta in resurser tillsammans med näringslivet inom de här branscherna för att få export av mjölkprodukter men också av andra livsmedelsprodukter.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till justitieminister Morgan Johansson.

Det finns nog ingen som har undgått videofilm och bilder av den hemska händelsen i veckan när en nioårig pojke misshandlas av en ordningsvakt i Malmö. En vuxen man sätter sig på en liten pojke. Han är ett barn, och han är rädd. Han gråter och kippar efter luft medan en stor hand håller för hans mun och hans huvud dunkas mot golvet.

Minst lika upprörande i händelsen är den tvärsäkerhet med vilken Skånepolisen uttalar sig om att detta inte var övervåld utan helt i sin ordning.

I regeringsförklaringen klargjordes av Stefan Löfven i höstas att barnkonventionen skulle göras till svensk lag. Min fråga är nu: Hur planerar regeringen att säkerställa att rättsvårdande myndigheter som polisen sätter barns rättigheter i första rummet? När blir barnkonventionen lag?

Fru talman! Jag har också sett bilderna och filmen på händelsen i Malmö. Som många andra blir jag djupt tagen. Nu pågår en polisutredning, och vi får se vad den kommer fram till. Jag ska inte föregripa den. Det vore fel.

Låt mig säga, rent allmänt, att det är oerhört viktigt att vi har som utgångspunkt att alla barn i Sverige ska behandlas med respekt - alla barn. Det spelar ingen roll om du bor i en villa på Solsidan eller på ett asylboende i väntan på att få besked om uppehållstillstånd. Alla barn i Sverige måste behandlas med respekt. Det gäller även om du blir påkommen med att kanske ha plankat i kollektivtrafiken. Vi har ju alla varit barn, eller hur? Alla barn i Sverige måste behandlas med respekt, av alla oss vuxna men framför allt av myndighetspersoner.

Som svar på den konkreta frågan om barnkonventionen kan jag säga att vi jobbar med att implementera den.

Fru talman! Det finns ytterligare en aspekt i den här tragiska historien. Det rör ensamkommande flyktingbarn som försvinner efter sin ankomst till Sverige, precis om den nioårige pojken nu har gjort.

Enligt siffror från Migrationsverket har 1 465 ensamkommande flyktingbarn försvunnit under de senaste fem åren. Det är tolv skolklasser med barn. Flera hundratals barn försvinner alltså i Sverige varje år. Myndigheterna har inte någon kontroll över var de här barnen finns, hur de mår eller om de tas om hand. Den stora majoriteten är tonåringar. Men som händelsen i Malmö visar handlar det också om betydligt yngre barn.

Jag skulle därför vilja fråga justitieministern vad ni kommer att göra för att säkerställa att ensamkommande flyktingbarn också tas om hand på det sätt som slås fast i barnkonventionen. Hur planerar ni att följa upp vad som har hänt med de 1 465 försvunna barnen, de tolv skolklasserna med försvunna barn?

Fru talman! Jag tar vid där jag slutade, med barnkonventionen. Regeringskansliet har dragit i gång ett utredningsarbete med målsättningen att barnkonventionen ska kunna implementeras i svensk lag under den här mandatperioden. Det kommer vi att leverera till riksdagen så fort arbetet är färdigt. Det är viktigt att vi gör det, ur många aspekter.

När det gäller de försvunna barnen blev jag också väldigt oroad över vad som hände i början på veckan och när vi fick ta del av de här uppgifterna. Man ska veta att en del av barnen kommer tillbaka. De dyker upp i andra sammanhang. De kommer till rätta. Men en del av barnen är borta, och vi kan bara hoppas att de har åkt till något annat land och sökt asyl och kanske blivit omhändertagna där. Men risken är att de hamnar i sammanhang som människohandel och sexuell slavhandel, den typen av saker som vi vet att de här barnen är väldigt utsatta för.

Om drygt 14 dagar får jag en rapport från Migrationsverket enligt ett uppdrag från regeringen, där de ska redovisa hur de arbetar med frågorna. Då kommer vi att gå vidare med konkreta planer.

Fru talman! Jag riktar min fråga till vice statsminister Åsa Romson. Den är mycket kort och koncis. Kommer Sveriges militära samarbetsavtal med Saudiarabien att sägas upp, eller kommer det att förlängas?

Fru talman! Det korta svaret är att regeringen, vilket vi redan har sagt vid ett par tillfällen, också ser väldigt stora problem med det avtal som finns i dag. Beredning pågår i Regeringskansliet eftersom det finns möjlighet att säga upp avtalet under våren.

Fru talman! Det har kommit lite olika bud. Statsministern har bland annat sagt att avtalet kan komma att omförhandlas, Miljöpartiets utrikespolitiske talesperson sa häromdagen att avtalet ska sägas upp och Åsa Romson, vice statsminister, hävdar nu att frågan bereds och så vidare.

Mot bakgrund av det som har skett i Saudiarabien, inte minst den senaste tiden då bloggaren Raif Badawi har dömts till 1 000 piskrapp och annat, är det förstås viktigt med ett besked från regeringen.

Miljöpartiet har varit tydliga med att de är kritiska till detta avtal. Det har även vi i Folkpartiet varit. Därför är det viktigt att få svar på frågan. Kommer detta avtal att sägas upp, eller är regeringens avsikt att avtalet ska förlängas?

Fru talman! Frågan bereds som sagt. Det innebär att man har möjlighet att komma fram till en punkt där avtalet ändras eller sägs upp, vilket det finns möjlighet till. Men huruvida regeringen landar i detta återkommer vi med.

För fem år sedan fanns en liknande möjlighet att säga upp avtalet, enligt alla dess regler. Vid det tillfället hade vi en alliansregering. Jag är, nu i efterhand, väl medveten om att Folkpartiet och Kristdemokraterna, åtminstone vid det tillfället, var tydliga med att de egentligen ville säga upp avtalet. Det hade varit bra. Då hade vi haft en annan situation i dag. Och jag kan konstatera att situationen för brott mot mänskliga rättigheter i Saudiarabien knappast är ny. Den fanns även för fem år sedan.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till klimat- och miljöminister Åsa Romson.

För snart ett år sedan fattade regeringen beslut om nya etappmål i miljömålssystemet för att stärka biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ett av målen var fler skyddade områden, på land, i sötvatten men också i marina områden. Landbaserade områden skulle vara 20 procent, och till havs skulle 10 procent av de svenska marina områdena vara skyddade.

I dagsläget är det bara 6,3 procent som är skyddade. Min fråga till ministern är: Hur går det med arbetet med de marina skyddade områdena?

Målen ska vara uppnådda till 2020. Då får vi sätta lite fart.

Fru talman! Arbetet pågår i forcerad takt. På regeringssammanträdet i morse tog vi faktiskt beslut om ett tydligt uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten om att under innevarande år göra en analys över det redan skyddade kapitalet på den marina sidan. Det handlar inte bara om procentsatser för arealer utan också om skyddet kvalitet. Skyddet är till för att värna om den biologiska mångfalden i de marina ekosystemen. Det är oerhört viktigt, inte minst för fiskebeståndens utveckling, men också för att vi ska ha rena och friska hav runt våra kuster att bada i och trivas med.

Det är ett forcerat arbete. Utöver handlingsplanen får myndigheten också i uppdrag att ta fram en strategi för hur man ska inrätta skyddet upp till 10 procent.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Det var glädjande nyheter att arbetet är i gång.

Finns det redan nu kriterier framtagna på områdena? Och finns det några utpekade områden där arbetet ska komma i gång snabbare? Många väntar på att det ska bli verklighet där just de bor. Finns det några ställen som är på gång, eller är det under beredning?

Fru talman! Det är väldigt roligt att se engagemanget runt om i Sverige för god marin havsmiljö.

Det är ett arbete som också sker globalt. Det är till exempel en av de pågående diskussionerna om hållbarhetsmålen. Vi gjorde några framsteg för bara några veckor sedan i den internationella havskonventionen när det gäller möjligheten att instifta skyddade områden på internationellt vatten. Stora delar av havsområdena - globalt sett - ligger ju utanför den jurisdiktion som länderna har.

För svensk del kan vi fullfölja strategin att verkligen skydda kvalitativa områden i vårt närområde, som ligger inom vår jurisdiktion, tillsammans med lokala och andra engagerade företrädare som kan vara med och peka ut de svenska pärlorna i områdena.

Man brukar åka till Egypten eller andra ställen för att snorkla vid korallrev och liknande. Men ibland har vi faktiskt små koraller även i de kalla haven uppe hos oss. Det är kanske inte många som vet det. Det finns många pärlor under havsytan som många kan få uppleva om vi är smarta och skyddar dem på ett bra sätt.

Fru talman! Vårdvalet som har funnits i hela landet har gjort det möjligt för patienter att själva välja vårdcentral. Det har också gjort det möjligt att starta vårdcentraler på ställen där landstinget inte har haft förmåga att driva vårdcentraler.

I höstas gjorde regeringen upp med Vänsterpartiet och kom snabbt med en proposition, som inte var riktigt förberedd, om att riva upp vårdvalet. Man fick backa, efter hård kritik både från alla remissinstanser men också från Lagrådet som sa att det inte dög för lagstiftning.

I förra veckan fattade socialutskottet beslut om att vi ska tillkännage för regeringen att man inte ska återkomma till riksdagen om något förslag om att riva upp vårdvalet.

Samma dag sa Veronica Palm, vice ordförande i socialutskottet - jag citerar från TT: "Tillkännagivandet är ju tydligt, att man inte ska återkomma med en proposition om att upphäva tvångsloven, så det kommer regeringen inte att göra."

Min fråga går därför till vice statsministern: Kan vi i dag få ett löfte från regeringen om att ni inte kommer att återkomma med en proposition om att riva upp vårdvalet?

Fru talman! Med risk för att låta som en papegoja vill jag bara säga att regeringen följer praxis för tillkännagivanden från riksdagen och hanterar dem därefter. Det kommer vi även att göra med de beslut som gäller tvångs-LOV:en.

Propositionen har redan återtagits efter kritik från Lagrådet mot beredningsformerna. Huruvida detta förslag kommer att återkomma i någon form eller inte är ett arbete som pågår.

Fru talman! Det är ju väldigt tragiskt att vi inte kan få ett rakt besked från regeringen. Det finns en osäkerhet ute i landet bland vårdgivare och bland dem som vill starta eller driver vårdcentralsverksamhet. I dag får de nej när de söker om lån från banken för att utveckla sin verksamhet eller starta en ny verksamhet. Patienter blir lidande och personal blir lidande bara på grund av den våta filt som regeringen har lagt över frågan genom att inte säga om man kommer att återkomma eller inte.

Vi kan inte se att det finns med något förslag på den propositionslista som regeringen har presenterat. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att regeringen vill låta den våta filten ligga över frågan så länge som möjligt därför att man inte kan hantera den på något annat sätt. Är det rätt uppfattat?

Fru talman! Det är ju ingen hemlighet utan det är allmänt spritt i den politiska debatten att vi är flera partier som ser problem med att tvinga kommunala och landstingskommunala företrädare att tycka vissa saker. Det är en anledning till att vi här i kammaren har haft olika åsikter om vi ska ha den typen av tvingande lagstiftning på den primär- och sekundärkommunala nivån.

Jag är medveten om att ansvaret för ett fungerande omhändertagande inom sjukvården ligger på landstingen, och de tar också det ansvaret. Det betyder att de ska ha full frihet att möjliggöra denna organisering. Det borde ta undan de allra flesta av de osäkerheter som finns runt om i landet när det gäller verksamheter som bidrar till en bra vårdsituation för patienterna. Det vet vi att alla våra olika representanter och politiker i landstingen verkligen vill.

Fru talman! Statliga Vattenfall har fått nya direktiv av regeringen. Sveriges Radio beskriver det så här: Vattenfalls nya direktiv innebär stopp för den pågående utredningen om att ersätta gamla kärnkraftsreaktorer med nya. Det fyrtiotal personer som har arbetat med planerna har fått nya arbetsuppgifter.

Enligt tidskriften Ny Teknik har energiminister Ibrahim Baylan med anledning av detta uttalat: Kärnkraften blir kvar.

Men enligt Sveriges Radio säger vice statsminister Åsa Romson samtidigt: Vi ska säkerställa att det stängs kärnkraftsreaktorer under den här mandatperioden.

Det verkar som att den så kallade samarbetsregeringen inte alls kan samarbeta om en så viktig fråga som kärnkraftens framtid i Sverige.

Min fråga till energiminister Ibrahim Baylan är därför: Vad är det för villkor som nu gäller för kärnkraften framöver i Sverige?

Fru talman! Tack för frågan! Nu blandar ju ledamoten ihop lite olika frågor. Låt oss gå igenom dem i tur och ordning.

För det första: Vattenfall har inte fått några nya direktiv. Ledamoten har åberopat det också tidigare baserat på lösa medieuppgifter på olika sajter. Men så är inte fallet, och det vill jag också klargöra. Vattenfall självt har beslutat att frysa sitt arbete, och det har sedermera fått konsekvenser hos Strålskyddsmyndigheten.

För det andra: När det handlar om kärnkraften finns det inget parti i Sverige i dag som föreslår en snabbavveckling à la den tyska modellen med politiska beslut i parlamentet. Det finns numera en bred samsyn om att kärnkraften ska bära sina egna kostnader. Det handlar både om ökade krav på säkerhet som har tillkommit efter Fukushimakatastrofen och om att ta ansvar för det avfall som lämnas efter kärnkraft.

Fru talman! Tack för svaret, energiministern! När det gäller sammanblandning måste jag säga att de uppgifter som kommer från public service nog är ganska tillförlitliga och källgranskade. Av den anledningen har jag bett konstitutionsutskottet att granska hanteringen av eventuella direktiv till Vattenfall. Så det kommer energiministern tillsammans med näringsministern att få reda ut och bringa klarhet i.

Det som jag tycker är allvarligt med den förvirring som man skapar i Regeringskansliet är att man samtidigt som man har slutit en överenskommelse med allianspartierna har välkomnat en bredare samsyn kring en energiuppgörelse över partigränserna. Men om man från visst håll redan från början i Regeringskansliet antyder att det ska vara ett tankestopp för kärnkraften, då bjuder man in med armbågen. Den typen av inbjudningar tycker jag att man kan betacka sig för.

Vi får väl se vad konstitutionsutskottet senare i vår kommer fram till för slutsats om vad man egentligen har haft för sig på Regeringskansliet i förhållande till det statliga Vattenfall.

Fru talman! Vi välkomnar självklart KU:s arbete. Det är en viktig del av riksdagens granskningsmakt, och den ska naturligtvis följa den praxis som finns.

Men för tydlighetens skull: Några nya direktiv har inte lämnats till Vattenfall. Om det nu har förekommit sådana medieuppgifter bygger de inte på verkligheten.

Sedan tar ledamoten upp det viktiga arbete som vi nu startar med i Energikommissionen. Det är rätt och riktigt att vi eftersträvar ett brett arbete som ska ge långsiktiga förutsättningar för energisektorn. Enda sättet att göra det är att försöka att komma överens över blockgränsen.

Jag kan här tydligt och klart meddela att det inte kommer att finnas vare sig några diskussions- eller tankeförbud i Energikommissionens arbete. Tvärtom räknar jag med att varje parti kommer in med sina ingångsvärden, precis som regeringen gör när vi går in i ett arbete där vi har som mål att göra det svenska energisystemet 100 procent förnybart. Det är våra ingångsvärden, och det är inget ultimatum.

Fru talman! Min fråga går till migrationsminister Morgan Johansson.

Regeringen har enligt uppgifter till Dagens Industri tillsatt en hemlig asylgrupp bestående av fyra icke förtroendevalda personer med uppgift att planera för mottagandet av runt 400 000 nya invandrare under de kommande fem åren.

Regeringens integrationsarbete sägs gå på högvarv, vilket kan vara positivt eftersom det här är bland de viktigaste frågorna i svensk politik i dag.

Frågan som jag skulle vilja ha svar på är varför regeringen inte har informerat om detta viktiga arbete och när i så fall arbetet kommer att redovisas.

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att le när jag fick frågan som utgick från att vi skulle bilda hemliga grupper.

Det är ofta så i regeringsarbetet att om man vill se till att ta fram en ny politik eller nya åtgärder för en ny utmaning som man står infört tillsätter man arbetsgrupper. En form av arbetsgrupp är statssekreterargrupper, det vill säga de som är bland ministrarnas närmaste män eller kvinnor.

Det finns en sådan statssekreterargrupp som leds av min statssekreterare och av Ylva Johanssons statssekreterare som ska titta på både migrationsdelen och integrationsdelen. Där finns också ett stort antal andra statssekreterare från bland annat Näringsdepartementet och Utbildningsdepartementet. De ska se på olika aspekter för att vi ska kunna klara den utmaning som vi står inför.

Det är inget hemligt arbete. Om medierna hade ringt mig och frågat om det pågår ett sådant arbete hade jag sagt: Ja, det är klart.

Vi kommer att redovisa våra åtgärder så fort vi blir färdiga.

Fru talman! Tack, migrationsministern, för svaret! Det känns väldigt tryggt.

Det är allmänt känt att den massinvandring som regeringen arbetar med slår mot stora delar av samhället. Utöver enorma kostnader för mottagandet tillkommer välfärdskostnader, ökat utanförskap och otrygghet till följd av bland annat kulturkrockar.

Vad som också är ett enormt problem är bostadsbristen, som inte skulle existera om man inte förde dagens politik. Enligt nya uppgifter är inte regeringen riktigt enig i synen på bland annat EBO-lagstiftningen. Min fråga är därför vilken linje som egentligen gäller. Är det så att regeringen avser att skrota EBO-lagstiftningen, eller ska den vara kvar? Med vilka andra konkreta förslag kommer migrationsministern att jobba för att motverka problemen?

Fru talman! Som sagt tittar vi på en lång rad åtgärder. Bostadspolitiken är en väldigt viktig del. Ska vi klara integrationen handlar det inte bara om arbetsplatser. Man måste också ha en riktig lägenhet att bo i. Annars kommer vi aldrig att klara av den här uppgiften. Den är väldigt stor för oss. Vi återkommer till riksdagen och till det offentliga så fort vi är färdiga med det paket som vi nu förbereder.

Premissen till Markus Wiechels fråga är tal om massinvandring och kostnader. Förra året fick 38 000 människor asyl i Sverige. Det är 0,4 procent av Sveriges befolkning, 4 promille. Det är det Sverigedemokraterna talar om som massinvandring! Markus Wiechel säger att det bara blir kostnader. Men 25 procent av dem som får uppehållstillstånd och går vidare har högskoleutbildning. Det är läkare, lärare och sjuksköterskor. Tänk hur det kan vara år 2030, Markus Wiechel. Tänk om det är så att en del av de människor som kommer till oss i Sverige i dag kommer att vara med och ta hand om dig och mig när vi blir gamla. Det är ingen kostnad. Det är en stor tillgång för Sverige.

Fru talman! Det hör väl inte till vanligheterna, men under den dryga gångna veckan har regeringens hantering av jakt- och viltförvaltningsfrågor blivit nyheter i riksmedier. Regeringen har på kort tid gjort ett omtag i vargfrågan. Den är tämligen väl besvarad av regeringen. Men samtidigt har landsbygdsministern aviserat att han lagt ned Jaktlagsutredningen. Jag vill fråga statsrådet Sven-Erik Bucht vilka konsekvenser detta får för de nödvändiga viltförvaltningsreformer som riksdagen har tillkännagivit för regeringen. Då tänker jag i första hand på småviltsjakten i fjällen och dubbelregistreringen av älgjakten.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Vi har lagt ned Jaktlagsutredningen. Det gäller den sista delen, del tre, som är mycket omfattande och berör ett hundratal olika lagstiftningar. Den skulle dessutom vara väldigt kostsam. Detta har skett med anledning av att Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna drog ned budgeten på Regeringskansliet med 200 miljoner. Vi har fått lägga ned ett antal utredningar.

Däremot finns det två delbetänkanden med ett antal förslag som vi kommer att gå vidare med och titta på. Det handlar om arrendefrågor, utfodringsfrågor och frågan om en viltmyndighet. Vi kommer att titta på alla de frågorna i det fortsatta arbetet.

Tillkännagivandena om dubbelregistreringen och fjälljakten kommer vi också att hantera. Inte minst fjälljakten är oerhört viktig. Som vi ser det skulle man kunna återgå till det som gällde före 2007, vilket riksdagen också har tillkännagivit.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är många som ser fram emot den beredningen och ministerns fortsatta arbete med de här viktiga frågorna. Jag och många med mig kommer att fortsätta att följa dem.

Nu öppnar också statsrådet Sven-Erik Bucht för en eventuell ny myndighet, som finns föreslagen i det andra delbetänkandet. Kanske Sven-Erik Bucht kan delge oss några av sina tankar kring möjligheterna till en ny viltförvaltningsmyndighet?

Fru talman! Jag kan inte delge er dem i detalj. Det finns en utredning om detta, och det har skett en remissrunda. Svaren har varit lite varierande. Jag tycker att det finns all anledning att pröva om man eventuellt kan inrätta en ny viltmyndighet i någon form. Men detta måste jag få återkomma till, för frågan bereds just nu på Regeringskansliet.

Fru talman! Jag ställer min fråga till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Det handlar framför allt om vikter på våra lastbilar och om skogsnäringen.

Finland införde för drygt ett år sedan möjligheten att köra 76 ton med sina lastbilar. Jag var med på ett möte i Skövde i Skaraborg, där landsbygdsministern uttalade att han var positiv till att vi skulle ha tyngre och längre lastbilar i Sverige. I augusti 2014 lämnade Transportstyrelsen över ett förslag på hur detta skulle kunna lösas med 64 ton respektive 74 ton. Därefter har detta remissbehandlats, och samtliga är positiva. 19 tunga representanter från näringsliv, fackförbund och åkerinäring har tillstyrkt detta och tycker att vi ska fatta beslut. Nu är allt utrett och klart. Näringsliv, fack och alla andra är nöjda och väntar på besked.

Min fråga är: När får vi besked om 64 respektive 74 ton på lastbilar?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det här är ett långvarigt projekt. Man har testat att köra på andra fordon inom skogsindustrin. Under lång tid har man gjort försök bland annat i Norrbotten, och de har slagit väldigt väl ut. Det ger mindre utsläpp och är därför mycket miljövänligare. Det är mindre belastning, axeltryck och så vidare.

Det finns dock ännu ett antal frågor som måste få utredas, bland annat detta med förstärkning av infrastruktur. De frågorna hanteras inte på mitt bord utan av infrastrukturminister Anna Johansson.

Fru talman! Jag tackar för svaret så långt. Det intressanta är att de nuvarande regeringsrepresentanterna Magdalena Andersson och Anders Ygeman före valet skrev att detta var väldigt viktigt för att stärka konkurrenskraften för vår industri, för våra företag och för skogsnäringen runt om i Sverige. Man var väldigt aktiv och frågade varför den dåvarande alliansregeringen satt och rullade tummarna och inte löste frågan.

Nu måste mina frågor följaktligen vara: Var ni socialdemokrater mer aktiva före valet i den här frågan? Sitter ni nu mer och rullar tummarna i stället för att fatta beslut om 64 respektive 74 ton? När får vi ett besked, landsbygdsministern?

Fru talman! Mitt besked till Sten Bergheden är att vi är ännu mer aktiva just nu än före valet. Detta är en viktig del. Men det är också så att vi inte ska flytta över gods från järnväg till väg. Nu gäller det här specifikt skogsindustrin, och ute i våra skogar finns det inte järnvägar. Men det finns en del frågor att klara ut innan vi kommer till en lösning. Jag hoppas att ansvarigt statsråd ska ta i den här frågan inom en ganska snar framtid.

Fru talman! Jag har en fråga till justitieminister Morgan Johansson som gäller situationen för brottsoffer.

Situationen för brottsoffer har vi diskuterat länge och väl i Sverige. Samhället måste göra allt det kan för att den som utsatts för brott ska få den upprättelse den är värd så gott det är möjligt. Det gäller också de skadestånd som utdömts. Många brottsoffer vittnar om att det här inte är alldeles enkelt. De tvingas själva söka sin rätt, och det kan vara en komplicerad sak, även om man är på topp. Men som brottsoffer kan man ha en hel del annat att tänka på än att behöva sätta sig in i vilken blankett som ska skickas vart och vilken myndighet som gör vad.

I det svenska systemet förväntas brottsoffer som fått skadestånds- eller ersättningsanspråk godkända och beslutade i lagakraftvunnen dom själva kontakta kronofogden för att rent faktiskt få ut det skadestånd som brottsoffret har rätt till. Detta förfarande är tveksamt ur rättssäkerhetssynpunkt. Jag undrar därför hur justitieministern avser att agera för att på denna punkt försöka göra livet lite lättare för den som utsatts för brott.

Fru talman! Brottsofferfrågorna kommer att vara prioriterade för den här regeringen under åren framöver. Vi har redan sett till att förstärka Brottsofferfonden genom en höjning av den särskilda avgiften. Den fonden kommer under det här året uppskattningsvis att ha nästan 18 miljoner kronor mer. Dessa medel kan gå dels till forskning om brottsofferfrågan, dels till verksamhet vid brottsofferjourerna, som verkligen behöver en möjlighet till förstärkning av sin verksamhet. Vi gav häromveckan nya direktiv till Sexualbrottskommittén om att se hur man kan stärka brottsoffren i de sammanhangen genom att gå in med målsägandebiträden tidigt, så att det blir ett bra och professionellt stöd.

Skadeståndsfrågan var uppe i går i samband med en uppvaktning vi hade. Då sa jag till dem som besökte mig att jag gärna vill titta närmare på den. Det finns en del motstående intressen i den, men jag återkommer gärna till riksdagen när vi har sett närmare på frågan. Den är öppen för oss.

Fru talman! Jag tackar för svaret. I Norge betalas ersättningarna till brottsoffren direkt efter lagakraftvunnen dom. Staten tar ansvar för att skadestånd betalas ut, och staten tar risken att gärningsmannen kanske inte har de medel som erfordras. Staten följer också upp den eventuella hanteringen med Kronofogdemyndigheten.

Vore det inte en god idé att tillsätta en utredning med målet att se hur ett system kan skapas även i Sverige där brottsoffret får sina tillerkända skadestånd och ersättningar genom statens försorg, direkt efter lagakraftvunnen dom?

Fru talman! Jag vill, som sagt, gärna titta närmare på det. Den norska modellen är en av de intressanta modeller som finns. Men vi ska vara medvetna om att det förmodligen i slutändan kommer att innebära ökade kostnader för staten. Det måste man väga in.

Vi är öppna när det gäller den frågan. Brottsofferfrågorna kommer att vara viktiga för oss under mandatperioden.

Fru talman! Min fråga riktas till energiminister Ibrahim Baylan och gäller det som kallas för den framtida effektreserven.

Elmarknaden står inför stora utmaningar. Målen för klimat och förnybar energi, den snabba ökningen av vindkraft, möjligheterna till egenproduktion av el och utvecklingen av smarta hem är några exempel på det. Regeringen har aviserat att man kommer att bjuda in till blocköverskridande samtal i en särskild energikommission.

Frågan om elförsörjning kommer att vara av central betydelse för att möta behoven vid alla tidpunkter. I dagarna bjöd, vad jag förstår, energiministern in aktörerna på elmarknaden för att diskutera framtiden för den svenska effektreserven. Enligt tidigare beslut ska den avvecklas till 2020.

Min fråga till energiministern är vilka slutsatser han drar vad gäller den svenska effektsituationen.

Fru talman! Tack för frågan! Vi har i dagsläget en god elförsörjning i Sverige. Vi har dessutom en rätt god situation när det gäller effekten i vårt system. Vi är dock fullt medvetna om att det kan förändras ganska snabbt. Det beror på att många av de kärnkraftverk som i dag utgör en viktig del av vår elförsörjning byggdes under en kort tidsperiod på 70- och 80-talen och kan därför behöva tas ur drift samtidigt. Många av kärnkraftverken är lokaliserade till södra Sverige.

Långsiktigt måste vi naturligtvis ha ett mer robust ramverk. Jag ser framför mig att energikommissionen ska ta sig an frågan om effekt, som är en viktig del. Vi måste också bestämma oss för hur vi ska göra med det riksdagsbeslut som togs 2010. För mig handlar det om att vara praktisk. Klarar marknaden att lösa det till 2020 eller behöver vi förlänga tiden? Där har vi inte landat ännu.

Fru talman! Tack för svaret, energiministern! Det känns bra med en konstruktiv och transparent inställning i denna fråga som ju orsakar mycket diskussion. Det är glädjande att frågan kommer att vara föremål för energikommissionens arbete.

Jag ser fram emot det arbete som energiministern initierat.

Fru talman! Vi har nyligen haft ett seminarium och försökt gå igenom detta. Det fanns naturligtvis många olika synpunkter. Nu ska vi försöka ta del av dem och göra en analys.

Jag kommer att bjuda in de fyra borgerliga partierna till samtal för att se om det beslut som togs 2010 håller. Om vi gör en gemensam bedömning att det håller behöver vi kanske inte göra så många förändringar. Skulle vi göra bedömningen att det behöver förlängas återkommer vi naturligtvis med förslag till Sveriges riksdag.

Min ambition är att hitta en praktisk lösning, att inte låta prestige eller ideologi ta över den praktiska frågan.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Ylva Johansson om Arbetsförmedlingen.

För omkring en timme sedan debatterade vi översynen av Arbetsförmedlingen. När ärendet var uppe för drygt en månad sedan sa statsrådet och Socialdemokraterna att det är överflödigt, att det inte behövs någon översyn av Arbetsförmedlingen, att man vet vad man vill göra. I dag framkom tydligt i kammardebatten att det var direktiven som regeringspartierna inte gillade.

I november aviserade man att man kanske ville ändra lite i direktiven men ändå göra den nödvändiga reformeringen av Arbetsförmedlingen, men i stället landade man den 13 januari i beskedet, som gavs i kammaren, att det inte ska göras någon översyn av Arbetsförmedlingen. Hur kommer det sig att man gjorde den bedömningen?

Fru talman! Den tidigare regeringen tillsatte en utredning av Arbetsförmedlingen med ganska detaljerade och nästan lite småaktiga direktiv. Den nuvarande regeringen och jag övervägde om vi skulle ändra i direktiven eftersom det finns behov av att göra en extern genomlysning av Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen är en myndighet som har stora problem och mycket stora utmaningar, och därför krävs en extern genomlysning av verksamheten.

Det stämmer som Roger Haddad säger att regeringen i november övervägde att ge ändrade direktiv till den pågående utredningen. Det som därefter hände var att riksdagen beslutade att dra ned resurserna till Regeringskansliet med 200 miljoner. Det en regering då måste göra är att börja skära i kostnaderna och ändra sin planering. Det som snabbast går att göra förändringar i är utredningar. Då får man prioritera på ett annat sätt, och i det läget prioriterade regeringen bort den utredningen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag misstänker att orsaken är en annan, nämligen att stödpartiet Vänsterpartiet ogillade synen på bemanningsföretag och alternativa aktörer under Arbetsförmedlingen. I så fall hade det kanske varit lämpligt att ta bort just det direktivet och fortsätta det viktiga arbetet.

Arbetsförmedlingen är en mycket ineffektiv verksamhet. Den har mycket resurser i form av anslag både för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och för integrationspolitiska åtgärder som aldrig används. Huvudproblemet för Arbetsförmedlingen är inte pengar.

Tidigare under frågestunden sa statsrådet att hon ska beakta kammarens beslut. Jag vill ha ett tydligare besked. Kl. 16 ska vi rösta för en översyn av Arbetsförmedlingen. Kommer statsrådet, ja eller nej, att låta genomföra den externa utredningen?

Fru talman! Under åtta år styrde den tidigare regeringen över Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Jag vill säga att det sätt som man styrde arbetsmarknadspolitiken på gav den direkta effekten att det ledde till ineffektivitet i Arbetsförmedlingens sätt att arbeta. Det var en klåfingrig detaljstyrning av arbetsmarknadspolitiken som gjorde att myndigheten år efter år, trots skyhög arbetslöshet, ville skicka tillbaka pengar till regeringen. Det krävs inte en utredning för att ändra på det så att vi får en mer effektiv användning av resurserna för arbetsmarknadspolitiken.

Med detta sagt ser jag ändå behov av extern genomlysning av verksamheten inom Arbetsförmedlingen. Det kommer regeringen att återkomma till. Roger Haddad säger att pengar inte är problemet för Arbetsförmedlingen. Nej, men pengar krävs i Regeringskansliet för att kunna tillsätta utredningar. Den sittande regeringen fick med mycket kort varsel ändra planeringen och skära bort 200 miljoner kronor. Det är i utredningar det snabbast går att göra ändringar av utgifterna, och det gjorde regeringen.

Fru talman! Tack för möjligheten att ställa frågan! Återigen har en skandal briserat där de allra rikaste för att undkomma skatt gömt undan pengar på hemliga bankkonton. Jag talar om banken HSBC. Vi har fått höra hur banken genom hemliga nummerkonton hjälper de rikaste kunderna att undkomma beskattning. Sammanlagt handlar det om konton med över 800 miljarder kronor. Flera av kontona tillhör förmögna svenskar. Senast i dag avslöjades en koppling till JAS-affären med Sydafrika.

Skattefifflet slår hårt mot fattiga länders ekonomier, som plundras, men också mot den svenska välfärdsstaten, som mer än väl behöver dessa resurser. Frågorna hopar sig. Hur mycket pengar har svenska staten gått miste om? Hur många och vilka svenskar är inblandade?

Jag har tre frågor till vice statsminister Åsa Romson. Hur tänker den svenska regeringen agera gentemot Schweiz och de svenskar som flytt undan skatt med hjälp av HSBC? Hur tänker Åsa Romson agera med anledning av det nya avslöjandet om mutorna i JAS-affären? Kan vi vara säkra på att AP-fonderna inte har investerat i HSBC?

Fru talman! Daniel Sestrajcic får upprepa den tredje frågan, för jag hörde den inte på grund av mikrofonljudet. Men det var ju gott om frågor innan dess.

Precis som alla andra är vi upprörda - jag tror att finansministern är den som är mest upprörd - över de uppgifter som kommer. Det är naturligtvis helt oacceptabelt med smitningar från skatteunderlag varhelst det sker i världen.

Det är ändå en positiv trend i den globala utvecklingen när det gäller arbetet mot skattefiffel, som vi har kommit mycket långt med när det gäller ytterligare informationsavtal mellan olika länder. Det var även så när det gäller de schweiziska bankerna, att de har kommit ett steg.

Med den här utredningen och andra fakta är det helt uppenbart att det finns fler steg att ta där. Det är steg som den svenska regeringen ser som viktiga i fråga om att driva ett mycket aktivt globalt arbete för att minska möjligheterna att hålla undan skattemiljarder, oavsett om det är från den svenska statskassan eller från fattiga länder.

Fru talman! Jag vill konkretisera frågan. Jag förstår att den svenska regeringen är olycklig över situationen, men jag ser inte tillräckligt med aktivitet i frågan.

Skatteinformationsavtalen som har kommit fram är mycket bra, men det är helt otillräckligt. Man måste agera med krafttag mot länder som Luxemburg och Schweiz som tillåter detta att fortgå.

Jag har två andra frågor, som jag hoppas att du hinner beröra. Den ena frågan är: Hur ska vi agera med det avslöjande som kom i dag om JAS och att JAS-affären och de eventuella mutskandalerna är inblandade i samband med HSBC? Avser Åsa Romson att vidta några åtgärder i den frågan?

Den sista frågan är om det kan vara så att AP-fonderna har medel investerade i HSBC och i så fall hur regeringen avser att se till att detta avstyrs.

Fru talman! Jag ska försöka vara så konkret som jag kan. Naturligtvis är detta frågor som finansministern skulle kunna svara på och som hon kommer att återkomma till när det gäller de exakta handlingsvägarna.

Om det kommer nya uppgifter när det gäller mutmisstankarna i samband med JAS-affären är det någonting som de svenska åklagarmyndigheterna får titta vidare på, precis som de har varit inne i utredningen vid tidigare tillfällen. Det är någonting som jag förutsätter att de gör - det är deras uppgift. Det är konkreta, enskilda ärenden, som regeringen inte ska eller kan lägga sig i.

Däremot kan vi för framtiden se att det finns uppenbara problem i den typ av affärsupplägg som gjordes med JAS-affären i Sydafrika. Det kan man också dra lärdomar av. Detta noterar jag.

I den andra delen, vad de svenska AP-fonderna kan påverka när det gäller skandalen med HSBC, är jag glad att AP-fonderna har börjat ta ett alltmer aktivt ansvar för sina placeringar och sitt ägande. Vi får ha en löpande dialog, om de vill ha en dialog med regeringen för att rådgöra om hur de ska agera vidare.