Yrkestrafik och taxi

Yrkestrafik och taxi

Herr talman! Det betänkande vi nu ska debattera anknyter lite till den tidigare debatten. Det handlar om yrkestrafik, det vill säga lastbilstrafik samt taxibranschen. Det är branscher som är viktiga delar i svensk transportnäring. De säkrar bland annat att varor kommer fram i tid och att personer som av olika skäl inte kan eller vill köra bil eller åka kollektivt kan förflytta sig.

Pandemin har det senaste året påverkat båda branscherna, om än i olika omfattning. När det gäller godstransporter blev det inledningsvis problematiskt med gränsövergångar, och viss protektionism spred sig över Europa. Men det löste sig genom samarbete inom EU.

Taxibranschen är en helt annan fråga. Man har under 2020 sett en övervägande del av sina körningar försvinna, och krisen kvarstår. Från taxibranschen kommer klagomål på att de stöd som erbjuds är för små, kommer för sent och är alldeles för krångliga att söka. Det är allvarligt och innebär en risk för att vi när pandemin klingar av inte har en tillräckligt stor taxibransch kvar för att uppfylla de önskemål som finns.

Herr talman! Det finns en politisk enighet om att det ska råda sjysta villkor i åkeribranschen. Men att vi är eniga och pratar om det är inte tillräckligt. Det krävs också handling. Trots att det finns en parlamentarisk utredning från 2012 om vad som behöver göras för att få bort den olagliga konkurrensen inom åkerinäringen har den här regeringen valt att inte göra mer än att konstatera problemen. Men för att på riktigt komma åt dem krävs handling.

Vid våra vägar fattas fortfarande trafikpoliser som kan klara av att stoppa olaglig yrkestrafik. Det har regeringen inte gjort något åt, trots att åkerinäringen har pekat ut det som ett av de största problemen.

Regeringen har inte heller tillsatt den konkurrenskraftsutredning som trafikutskottet och riksdagen via ett tillkännagivande har bett regeringen att göra. Den 19 april 2017 fattade riksdagen beslut om ett tillkännagivande till regeringen angående tillsättande av en utredning för att skyndsamt stärka den svenska åkerinäringens konkurrenskraft. Syftet var att man skulle se över skatter, avgifter och regler för att sedan kunna åtgärda dessa och stärka den svenska åkerinäringen. Regeringen har inte ens tillsatt denna utredning ännu och har därmed inte genomfört det som riksdagen har fattat beslut om.

Vackra ord leder knappast till en bättre situation för Sveriges åkeriägare. De kan inte betala sina räkningar med de vackra orden. Det krävs handling. När kommer utredningen? Det är snart fyra år sedan beslutet togs här i riksdagen.

Herr talman! Vi moderater har förutom förslagen i vår budget föreslagit en sänkning av drivmedelsskatten med 1 krona, vilket skulle motsvara cirka 100 000 kronor i lägre skatt för en svensk lastbil per år, för åkerier som kör 20 000 mil om året. Vi kommer även med den sänkningen att ha bland de högsta drivmedelsskatterna i världen, och det är fortfarande ett tydligt incitament till branschen att ställa om.

Det är imponerande att se allt det arbete som sker i branschen när det gäller omställning. En viktig förutsättning för att den omställningen ska ske är att det finns tillräckligt med laddstationer och dessutom tillräckligt med förnybar el för att kunna ladda elfordonen. Vi har inte kommit särskilt långt om elbilarna kommer att laddas med el som kommer från kolkraftverk i andra länder.

Herr talman! Trafikutskottet har dessutom påpekat att vi vill se över möjligheterna när det gäller kör- och vilotider och försöka ge Sveriges åkerier samma regelverk som finns i Danmark. Där tillåts en mindre överträdelse på cirka 5 procent av kör- och vilotiderna, eftersom chaufförer och åkerier inte alltid kan planera vad som händer utmed vägen. Det är orimligt att behöva åka på böter för att man har tvingats köra över med kanske någon halvtimme för att hinna hem på kvällen. I Danmark har man denna möjlighet, och både Danmark och Sverige har att rätta sig efter samma regelverk som övriga i EU. Men Sveriges åkerier har inte samma möjligheter som de danska åkerierna när det gäller kör- och vilotider.

Dessutom behöver Sverige se över möjligheten att ge dispens för kör- och vilotiderna för mindre och korta transporter, vilket vore helt rimligt. Kommer regeringen att ta tag i detta konkurrensproblem med kör- och vilotider?

Om vi ska säkra likvärdiga villkor för svenska och utländska åkerier behövs också bättre kontroller. Vi moderater har länge krävt bättre övervakning av utländska lastbilar i Sverige. Vi vill att en gps aktiveras i de utländska lastbilarna för att säkerställa att de betalar sina trängselavgifter, eurovinjetter och eventuella böter. Dessutom kan vi då lättare följa om de håller sig till regelverket när det gäller cabotagetrafik och kombitrafik. Trots att regeringen skulle ta tag i även det problemet har fortfarande ingenting hänt.

För att yrkestrafiken ska fungera krävs det också att man kan parkera sina fordon säkert och ta raster när det är dags för dygnsvila. Och det ska kunna ske på en säker plats. Åkerinäringen har jobbat fram ett material över var nya rastplatser bör placeras och vilka som behöver byggas ut. Trafikverket jobbar med en analys av rastplatserna. Men arbetstempot är lågt, och arbetet går alldeles för långsamt.

Det finns flera privata och lokala lösningar på uppställningsplatser. Men det finns ingen samordning på statlig nivå. Trafikanalys konstaterar sammanfattningsvis att efterfrågan på uppställningsplatser är stor och att utbudet av trygga och säkra uppställningsplatser i Sverige i dag inte alls stämmer överens med efterfrågan.

Lastbilschaufförer är en utsatt grupp som känner stor otrygghet. Trafikanalys har genomfört undersökningar som visar att ett stort antal chaufförer upplever otrygghet och uppger sig ha blivit utsatta för brott, och mörkertalet kan vara stort. Enligt Trafikanalys är brottsutsattheten en tydlig indikator på behovet av trygga och säkra rastplatser.

Sveriges lastbilar är nödvändiga för att hålla igång landets företag, och de utgör ett blodomlopp i svenskt näringsliv. Det är därför rimligt att Sveriges åkerier har rimliga nivåer på skatter och avgifter och inte missgynnas i konkurrensen av utländska transporter. Sveriges regering och Polismyndigheten är ansvariga för att sköta kontrollerna utmed våra vägar så att inte olagliga transporter kan konkurrera ut lagliga transporter.

Herr talman! I juni 2014 beslutade riksdagen om nya regler för taxibranschen. Det handlade om att ta bort möjligheten att bevilja taxameterundantag. Riksdagen beslutade även längre fram, i maj 2018, att det ska finnas en annan typ av taxinäring som ska ansluta sig till en tillståndspliktig beställningscentral för taxitrafik. Dessa fordon ska sedan förses med en särskild utrustning för taxifordon. Detta syftade till att städa upp bland de olika plattformslösningar som fanns och att säkerställa sjysta och likvärdiga villkor oberoende av vilken typ av taxi det handlar om. I och med detta tog man bort möjligheten att söka dispens från taxameterkravet.

I propositionen stod mycket om att bejaka ny teknik och digitalisering. Men trots det finns i dagsläget ingen särskild utrustning på marknaden. Det innebär att alla som vill köra taxi är hänvisade till taxameter oavsett vilken verksamhet det är. Detta drabbar inte minst exempelvis hyrverksbranschen som kör på uppdrag mot faktura.

Vi i Moderaterna vill bejaka delningsekonomin och nya typer av persontransporter. Det behövs en ny lagstiftning, och den behöver följas upp. Vi undrar vad regeringen tänker göra när det gäller den särskilda utrustningen. I dagsläget finns det över huvud taget inga sådana lösningar.

Vi står bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall bara till reservation nummer 17.

Herr talman! Vi diskuterar nu trafikutskottets betänkande 2 Yrkestrafik och taxi. Vi i Sverigedemokraterna står givetvis bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Herr talman! Under det senaste året har den seriösa åkerinäringens villkor debatterats flitigt, inte enbart här i riksdagen utan också hos gemene man. Allt fler människor förstår kopplingen mellan den olagliga godstrafiken och annan kriminell verksamhet. I medierna har man uppmärksammat att det årligen förs ut stöldgods ur landet motsvarande cirka 2 miljarder kronor, och då talar vi enbart om det gods som är försäkrat.

Vägen är helt enkelt de kriminellas verktyg, och här har regeringen fullständigt tappat kontrollen över utvecklingen. Trafikpolisen har under de senaste åren kraftigt minskat i antal, och pensionsavgångarna fortgår alltjämt.

Regeringen har tillsatt en utredning om hur kontrollverksamheten ska vara organiserad i framtiden. Det är bra. Att man samtidigt låter verksamheten minska i den omfattning som skett under de senaste åren är däremot ofattbart. Varför säkerställer man inte bemanningen till dess att utredningen är klar? Det är obegripligt.

Jag kan däremot med glädje se att allt fler partier här i riksdagen börjar tala om en effektivare kontroll av den yrkesmässiga trafiken, och det är bra. Vi blir allt fler som vill skydda det seriösa företagandet inom transportnäringen och därmed trygga de arbetstillfällen som finns hos de seriösa företagen. Att bekämpa den olagliga trafiken innebär också att man kraftigt beskär de kriminellas möjlighet att utnyttja logistiksystemet för sina interna transporter av smuggelgods och stöldgods.

Herr talman! När vi har temat om en sund transportnäring uppe för diskussion måste jag ändå kommentera den motsatta utveckling vi ser inom transportsektorn i dag. Alltmer gods flyttas från fordon som klarar en bruttovikt på 64 ton till så kallade Europadragare som oftast har en bruttovikt på bara 40 ton.

Om vi ska få en sund, miljövänlig och fungerande transportmarknad, där åkerier, järnväg och sjöfart kan utveckla en sund och hållbar transportnäring, måste hårdhandskar tas mot de aktörer som sätter i system att fuska. Ur miljösynpunkt är den här utvecklingen fullständigt förkastlig, då det går tre Europadragare på två fullstora svenska ekipage.

Herr talman! Cabotagereglerna tillkom för att minimera transporter utan gods, så kallade tomkörningar, och reglerna säger att det ska vara en tillfällig inrikestransport i ett värdland. Cabotage och även kombinerade transporter har i stället utvecklats till en verksamhet vid sidan om alla regelverk. Det har etablerats mobila verkstäder och tankstationer som förser de utländska fordonen med verkstadstjänster och bränsle. Gemensamt för de mobila verksamheterna är att arbetet sker under bar himmel, vilket innebär ökade risker för spill av miljöfarliga vätskor.

Det sker bromsbyten, kopplingsbyten, oljebyten och mer eller mindre stora reparationer utmed våra vägar eller på parkeringsplatser. Det är ett något märkligt förhållande eftersom en av grundpelarna i cabotagereglerna är just tillfällig inrikestransport i värdland. Om det hade varit fråga om tillfälliga transporter skulle det givetvis inte skapa en marknad med mobila verkstadstjänster utomhus.

Det vi ser är resultatet av en transportnäring som lämnats utan kontroll och skydd från våra myndigheter. Den här situationen har lett till att seriösa åkeriföretag med höga miljöambitioner inte kan konkurrera med skumraskföretag som ständigt bryter mot gällande regelverk. Utvecklingen har också påverkat järnvägsföretagen negativt då dessa förlorar transportuppdrag. Men vad annat kan man förvänta sig med en politisk ledning som bokstavligt talat sitter på händerna?

För en tid sedan antogs det så kallade mobilitetspaketet, och det är ett stort steg i rätt riktning för att stärka det seriösa företagandet. Även om mobilitetspaketet är på plats måste varje medlemsstat se till att rusta sin kontrollverksamhet så att det skärpta regelverket också kommer åt det medvetna fusket.

Herr talman! Det är med glädje jag läser artiklar om de kontrolltjänstemän ute på vägarna som gör en fantastisk insats för det seriösa företagandet inom transportnäringen. I en artikel publicerad den 19 januari i tidningen Proffs sammanfattas situationen på följande sätt:

"Bilinspektör Roger Ogemar är luttrad då han skrivit många rapporter på åkeriet. Det handlar exempelvis om tredjelandsförare utan förartillstånd, fordon som körts på ogiltiga nyttjanderättsavtal och flera sanktionsavgifter.

- Åkeriet har i det närmaste 'klippkort' på cabotagesanktioner och de sviker oss inte denna gång heller, säger han."

Herr talman! Enligt en kartläggning som gjorts av Svenska Taxiförbundet har svarttaxi via Facebookgrupper tagit ett järngrepp om taximarknaden i flera svenska städer. Det är ett förhållande jag har tagit upp i samband med interpellationsdebatter här i kammaren. De seriösa taxiföretagen tvingas se på hur kunderna flyttar över till den svarta marknaden när samhället passivt ser på.

Ovanpå detta har pandemin slagit till med full kraft mot taxiföretagen och ytterligare förvärrat läget för hela taxinäringen. Till slut hotas hela existensen för de seriösa taxiföretagen. Det är därför vi ser att allt fler orter i Sverige saknar taxitjänster, vilket är ett problem för såväl det lokala näringslivet som samhället i stort.

Kommuner och enskilda drabbas när skolskjuts, sjukresor och färdtjänst ska upphandlas eftersom det saknas lokala anbudsgivare. Välfärden går miste om skatter, avgifter och moms. Därtill riskerar seriösa företag att slås ut då dessa omöjligt långsiktigt kan tävla mot företag som konkurrerar med priser baserade på obeskattad svart verksamhet.

Herr talman! Tillsammans har vi ansvaret att skydda det seriösa företagandet inom transportnäringen. Vi kan inte låta utvecklingen fortsätta som den gjort under de senaste åren. Det krävs helt enkelt en kursändring för att skydda de seriösa företagen och i en förlängning hela vårt samhälle.

Sverigedemokraterna kommer inte att vika en tum från kraven om en fungerande kontrollverksamhet på väg, ty det seriösa företagandet inom transportnäringen kan med rätta kräva att olaglig verksamhet bekämpas.

Herr talman! Vi debatterar nu yrkestrafik i alla dess former. Vi kan väl konstatera att en fungerande transportsektor, oavsett transportslag, är en förutsättning för att det ska kunna gå att bo, leva och verka i hela landet. Att näringslivets transporter fungerar utgör grunden för ett välmående näringsliv i hela vårt land.

Teknikutveckling, effektivisering, digitalisering, regelförändringar, ordning och reda och sund konkurrens bidrar sammantaget fortsatt till goda kommunikationer och bra företagsklimat i hela landet och till att vi samtidigt kan klara av de klimat- och miljöåtaganden som vi som land har och som branschen har. Det finns ingen motsättning mellan detta, enligt mitt och Centerpartiets sätt att se det.

Herr talman! För att hela landet ska leva fordras friska företag som får verka i en hård men sund konkurrens, också på transportmarknaden. I dag råder en utomordentligt hård konkurrenssituation i transportsektorn. Vi kan konstatera att det finns tecken på att antalet åkerier som bedriver illegal verksamhet ökar. Även om polisen har fått ökade befogenheter att stoppa och hålla kvar lastbilar och förare som utför till exempel olagligt cabotage räcker inte resurserna eller den uppmärksamhet som Polismyndigheten tillägnar detta.

För Centerpartiet är det en prioriterad fråga att minska fusket på våra vägar och minska de olagliga transporterna i form av cabotage och annat. Ett sätt att klara det är att se till att tillsynen blir effektiv inom ramen för alla de regler som vi har beslutat om här i riksdagen. Då kan vi stävja fusket och samtidigt öka trafiksäkerheten.

Det finns därutöver skäl att gå vidare med ytterligare åtgärder. En del är nämnt här i debatten tidigare. Det gäller till exempel icke manipulerbara gps-positionerare för de åkare, oavsett nationalitet, som trafikerar det svenska vägnätet. I dag är brist på bevis eller svårigheter att bevisföra ett skäl till åtalseftergift. Den som drar någon inför skranket måste vara väldigt säker på att ett brott har begåtts.

Centerpartiet anser att det behövs fler trafikpoliser, fler fälttjänstemän från Transportstyrelsen och framför allt bättre samordning mellan de olika myndigheter, till exempel Polismyndigheten, som har i uppdrag att stävja och motverka brottsligheten och ägnar sig åt detta. Bristen på personal med kompetens och kunskap att utföra kontroller är i sig ett problem. Det behövs förstärkt bemanning. Den skulle kunna komma fram till exempel genom att myndigheterna, Transportstyrelsen och Polismyndigheten, genom upphandling i andra strukturer än statens egna, exempelvis besiktningsbranschen, hittar människor som är beredda att bredda sitt kompetensområde, som i grunden har god teknisk kompetens och som skulle kunna bidra med en effektivare och mer frekvent tillsyn.

Centerpartiet anser vidare att teknikutvecklingen på trafikområdet i större omfattning än i dag borde kunna användas för att komma till rätta med oseriösa aktörer. I dag är det alldeles för lätt för den som vill vara en oseriös aktör att skaffa sig information om var kontrollerna sker, hur man kan undvika dem genom att välja en annan färdväg och så vidare. Centerpartiet menar att en mer grundläggande analys måste ligga till grund för hur flöden och transporter utförs, så att polisen med betydligt större precision än i dag vet vilka knutpunkter och vilka transportörer som finns i riskzonen för oseriös verksamhet och därmed kan utforma kontrollerna så att det inte går att undvika dem.

Ett annat sätt att öka effektiviteten är att använda möjligheten till automatisk registerskyltsavläsning. Den tekniken finns. Den finns redan i flera av de bilar som används i trafiken. Det får då gärna ske tillsammans med trafiksäkerhetskameror, som också finns längs vägarna. Det skulle på så vis gå att läsa av fordons identiteter. Det skulle lättare än i dag gå att kartlägga rutter i tid och rum. Därmed skulle man, kopplat till det riskvärdessystem som redan finns inom ramen för myndigheternas tillsyn, noggrannnare än i dag kunna välja ut fordon och åkerier för djupare kontroll, vilket ger mer precision i arbetet.

Herr talman! Centerpartiet vill slutligen framhålla att det i mycket högre utsträckning måste till ett samarbete mellan det dryga halvdussin statliga myndigheter som i dag på olika vis är involverade i kontroll och tillsyn av yrkestrafiken. Kanske är Polismyndigheten och Transportstyrelsen de som är mest involverade. Jag är övertygad om att det tillvägagångssätt som har tillämpats inom andra områden där fusk har funnits, det vill säga bättre myndighetssamverkan, skulle innebära högre effektivitet och träffsäkerhet i detta arbete och färre incitament att vara den som väljer fuskvägen även i fråga om den här branschen och den brottslighet som finns på våra vägar.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 3 i betänkandet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 23 om sjysta villkor i taxibranschen. Jag vill dock inledningsvis tala lite om åkeribranschen, som under lång tid haft stora problem med lönedumpning, osund konkurrens och bristande trafiksäkerhet. Genom åren har allt fler inrikestransporter utförts av utländska åkerier som betalar löner långt under svenska kollektivavtalsnivåer och som dessutom pressar sina chaufförer att bryta mot både arbetstids- och trafikregler. Seriösa åkerier som följer lagar och kollektivavtal får allt svårare att klara konkurrensen.

Europakommissionens mål om att öppna vägtransportmarknaden och ge fritt tillträde för alla aktörer och operatörer har under lång tid motverkat en socialt och ekologiskt hållbar transportförsörjning. Politiska åtgärder krävs därför både inom EU och på nationell nivå för att stoppa de oseriösa åkerierna. För Vänsterpartiet är utgångspunkten att alla som kör i Sverige ska arbeta under lika och goda arbetsvillkor. För att nå dit krävs tydliga politiska åtgärder.

Det av Europaparlamentet i juli 2020 antagna vägpaketet, eller mobilitetspaketet, innehåller nya regler för att få en bättre ordning på den tunga trafiken på våra vägar. Vänsterpartiet välkomnar beslutet, som ger förutsättningar för att trafiken ska ske med sundare konkurrens och bättre arbetsvillkor.

Vänsterpartiet anser att det nu brådskar att stärka det nationella regelverket samt se till att kombinerade transporter omfattas av cabotagebestämmelserna, vilket nu är möjligt i och med vägpaketet. Men för att vägpaketet verkligen ska få genomslag måste även de nationella möjligheterna till kontroll av efterlevnaden förbättras.

Till exempel har Danmark under 2019 och 2020 infört nya och striktare regler för rättvisa transporter och sjystare arbetsvillkor. Även regeltillämpningen har gjorts striktare. Grunden för initiativet var att man konstaterade att social dumpning och exploatering av förare från Östeuropa och Asien var ett enormt och olöst problem. Det var även ett stort och helt avgörande hinder för de förändringar som behöver göras för att alla transporter ska bli miljövänliga och hållbara. Så länge det är en vinstgivande affärsmodell att utnyttja lastbilschaufförer från andra länder för att erbjuda billiga transporter, inklusive tomkörningar, är det en lång väg kvar innan vi har rättvisa och miljövänliga transporter.

Den danska modellen innebär bland annat strängare nationell tillämpning på vägarna med utökade och bättre kontroller och nationella regler för utstationering av buss- och lastbilschaufförer. Detta ska skapa likvärdiga villkor på transportföretagens marknad. Som en del av de nya reglerna måste utländska transportföretag till exempel före varje transport på de danska vägarna ladda upp detaljerade uppgifter i den danska transportdatabasen. Uppgifterna används sedan vid kontrollerna ute på vägarna. Man har också infört nya strängare regler för busscabotage, och man har infört betydligt högre böter för att få ett slut på missbruket att utnyttja förare som tvingas leva i lastbilen som affärsmodell.

Herr talman! Vi har blivit alldeles för vana vid orden "fri frakt". Det finns inget sådant som "fri frakt". Någon betalar alltid, och är det inte konsumenten så är det chauffören, klimatet och miljön. Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag för att använda den danska modellen för rättvisa transporter och sjystare villkor.

Herr talman! Taximarknaden avreglerades 1990. Konsekvenserna har varit stora, inte minst för taxichaufförerna. Överetableringen i storstäderna är stor, och chaufförernas situation har försämrats radikalt med sämre villkor, mer stress, ekonomisk osäkerhet och låga löner. Yrket har gått från att vara ett högstatusyrke med goda villkor till ett lågstatusyrke med dåliga villkor och stora risker. Upphandlingar vinns alltför ofta av oseriösa företag som pressar priserna genom social dumpning.

Kollektivavtal är alltför sällsynta, och när de finns följs de ofta inte. På grund av hur branschen är uppbyggd är fackliga organisationers ställning svag. Så kallade plattformsbolags inträde på marknaden har ytterligare förvärrat problemen. Viss återreglering för att stävja de värsta avarterna har skett, men det gäller endast sådant som direkt drabbade kunderna, såsom ockerpriser. Konsekvenser för taxichaufförer och deras villkor har man inte funderat så mycket på.

Taxibranschen är i dag ohållbar. Situationen har varit känd under en lång tid, och det är hög tid att politiken tar ansvar och ser till att taxichaufförer får en god arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor. Det behöver göras en större utredning av taxibranschen och tydliga åtgärder för en hållbar taxibransch. Men under tiden finns det saker vi kan genomföra här och nu för att förbättra villkoren.

Förhållandena mellan förare, åkare, beställningscentraler och upphandlare är komplexa. Mycket tyder på att den som egentligen ska ha arbetsgivaransvaret smiter undan det. Regeringen bör utreda de arbetsrättsliga gränsdragningarna för egenföretagare i taxibranschen för att förtydliga vad som utgör ett anställningsförhållande och vem som har ansvar för anställda och tydliggöra regler och roller samt föreslå åtgärder för att undvika att arbetsgivare smiter undan sitt ansvar.

Precis efter att taximarknaden hade avreglerats och det rådde mer eller mindre kaos passade Biltrafikens Arbetsgivareförbund på att säga upp kollektivavtalet. Det tog två år att förhandla fram ett nytt, och facket tvingades att gå med på att införa procentlön i avtalet. Många taxichaufförer arbetar i dag enbart mot procentlön. Ni kan ju gissa hur det går när antalet körningar har sjunkit drastiskt under coronapandemin, exempelvis.

Vissa, alltför få, har kollektivavtal med en mycket låg garantilön, men alltför ofta betalas den inte ens ut. Som alla som någonsin varit i den situationen vet leder det till väldigt stor stress och mycket ångest att inte veta om man klarar sin vardagsekonomi från månad till månad. Det går naturligtvis ut över chaufförernas hälsa och påverkar deras livssituation och i förlängningen också trafiksäkerheten.

Genom en EU-förordning har procentlön förbjudits inom godstrafiken med hänvisning till trafiksäkerheten. Samma sak borde göras gällande taxibranschen. Att heltidsanställda arbetstagare jobbar mot ackord i Sverige år 2020 är under all kritik och kan självklart inte tillåtas fortsätta.

Dåliga upphandlingar där oseriösa företag vinner kontrakt genom social dumpning och orimliga tidsberäkningar är ett problem för taxibranschen. Det har förbättrats något sedan lagen ändrades och upphandlare numera får ställa krav på kollektivavtal och annat och inte tvingas enbart ta hänsyn till lägsta pris, men situationen är fortfarande inte bra.

På grund av bristande kontroller är det heller inte säkert att företag som vinner upphandlingar sedan följer de krav som ställts. Ofta är brister i leveransen kopplat till stora viten samtidigt som man har beräknat alldeles för korta ledtider som inte ger något utrymme alls för oväntade händelser, vilket ökar förarnas stress och leder till att de inte kan ta sina raster som de ska.

Upphandlarna måste få möjlighet att ställa större krav på anbudsgivare men måste också ta ett större ansvar för att lagar och regler följs och att kraven uppfylls. Det bör också vara obligatoriskt att vinnande företag tar över personalen med bibehållna eller bättre villkor från det bolag som tidigare körde. Upphandlare ska också ha ett beställaransvar.

Coronakrisen har lyft upp och tydliggjort problemen än mer, inte minst den bristande kontrollen av branschen från myndigheterna. Det är stor risk att de seriösa taxiföretagen slås ut och de oseriösa blir kvar. Regeringen bör se till att kontrollerna utökas och att tillsynsmyndigheterna får i uppdrag att ha ett större samarbete.

Herr talman! Vi behöver som land börja vara mycket mer medvetna om människors arbetsvillkor och livsvillkor och göra medvetna val när vi handlar. Det gäller även när vi köper frakt av gods eller av oss själva. Att spara några kronor är ju alltid trevligt. Men det är mycket mindre trevligt när det görs på en annan människas bekostnad. Jag ber om ursäkt för att jag drog över den anmälda talartiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

Herr talman! Vi talar i dag om yrkestrafik. Lite kort innan jag fortsätter mitt huvudanförande måste jag ändå reflektera över den situation som yrkestrafiken har landat i. När vi skrev motionerna var kanske inte läget som det är nu. Jag vill reflektera över det faktum att hela transportsektorn med åkerier, taxi och kollektivtrafik har drabbats oerhört hårt av pandemin.

Min upplevelse är ändå att vi här i riksdagen, även om vi inte alltid är överens om detaljerna, har jobbat väl ihop med att försöka parera rätt mycket. Det vill jag ha sagt från kammaren. Sedan finns det detaljer och bitar där vi inte är överens och kan ha tyckt att det kunde ha gått fortare. Men vi är väl medvetna om den situation som många åkare befinner sig i. Vi är tacksamma för det stora arbete man gör för att Sverige fungerar under pandemin. Jag vill bara ha det sagt.

Sedan pågår också en spännande process inom hela transportsektorn. Kollektivtrafiken har i många stycken gått före. Man är mer eller mindre fossilfri på många sätt. Det handlar om biobränslen och elektrifiering. Man har jobbat med processer som gör att vi har en bättre och miljövänligare verksamhet. Vi ser att exakt samma utveckling sker nu på lastbilssidan och även på bilsidan.

Det finns dock en liten hake. Den kanske vi kan debattera här eller i utskott. Det är det faktum att om den elektrifiering som nu sker ska få de stora miljöeffekter som vi önskar när vi inom trafiksektorn tar ansvar tillsammans måste också den el man använder vara fossilfri. Där känner åtminstone vi kristdemokrater en stor oro. Det kan mycket väl bli så att vi elektrifierar stora delar av transportsektorn men att elen kommer från polsk kolkraft. Då har vi inte vunnit någonting.

Herr talman! Svensk åkerinäring är utsatt för en hård internationell konkurrens. Vi vill därför lyfta fram behovet av bättre övervakning av lastbilstrafik så att vi kan få till en sund konkurrens. Vi kan konstatera att risken för att åka fast är liten för utländska lastbilar, och utvecklingen med allt färre trafikpoliser behöver därför vändas. Erfarenheter från exempelvis Danmarks arbete med att motverka illegala cabotagetransporter visar att det krävs lagändringar samt att polisen har tillräckliga resurser för att motverka fusk.

Vi kan även peka på behovet av konkurrensneutrala kontroller av svenska och utländska åkare. Medan svenska företag kontrolleras av Transportstyrelsen kontrolleras utländska företag av polisen. Vi anser att detta skapar en risk för att man snedvrider konkurrensen. I stället borde en och samma kontrollmyndighet hantera kontrollerna för att på så sätt kunna hitta de företag som missköter sig.

Vi anser att polisen bör återfå ansvaret för kör- och vilotidskontroller även för svenska åkerier. Vi vill också uppmärksamma att flera EU-länders fordonsregister ännu inte är tillgängliga för våra kontrollmyndigheter, trots att de enligt EU-beslut ska vara det sedan 2012. Om den gemensamma marknaden ska fungera måste alla register vara öppna för alla medlemsstater och myndigheter. En gemensam marknad förutsätter att vi har någon form av gemensamma spelregler.

Herr talman! Vi anser att reglerna för skötsamma åkeriföretag bör förenklas. Reglerna inom transportbranschen är rigorösa för att förhindra fusk, men regelverken har blivit för svårhanterliga för att laglydiga företag ska kunna bedriva en fungerande verksamhet.

Transportstyrelsen har beslutat om höga sanktionsavgifter för smärre avvikelser som åkerierna har liten eller ingen möjlighet att påverka. Vi kan även notera att de färdskrivare som företag måste ha installerade inte är användarvänliga och att de ofta skapar misstag som gör att företagen påförs en sanktionsavgift.

Vi anser att Transportstyrelsens tillsyn av åkeriföretagen behöver bli mer rättvis och rättssäker. Jag kan säga här i kammaren att jag anser att Anders Åkessons förslag till lösning på detta lät intressant och att jag ämnar titta vidare på det.

I dag är det de företag som fastnar i polisens kontroller som hamnar på Transportstyrelsens lista över tillsynsobjekt. Eftersom relativt få företag fastnar i poliskontroller medför detta system enligt vår mening en hög grad av slumpmässighet. Det missgynnar just den som en gång har fastnat medan andra, som inte har fastnat, egentligen kan bedriva en konkurrenssnedvridande verksamhet.

Herr talman! Vi har problem med externa företag som bryter mot Sveriges lagar och därefter lämnar landet. Vi anser därför att beslut om klampning ska kunna fattas av personal på en kontrollplats, vilket innebär att all kontrollpersonal med förordnande att utföra flygande inspektioner också ska kunna fatta nödvändiga beslut i fråga om klampning.

Vi anser också att det behövs en utökad tid för klampning från dagens 36 timmar till dess att skälet för klampningen är åtgärdat. Det är lite orimligt att man först klampar och sedan klampar loss, och så smiter de i alla fall.

Herr talman! Mer eller mindre varje sommar läser vi om rån vid rastplatser. Vi fortsätter därför att lyfta fram behovet av att väginfrastrukturen utformas så att den kan erbjuda god säkerhet och trygghet för dem som kör yrkesmässig trafik liksom för andra trafikanter som använder våra vägar.

Vi vill därför framhålla lastbilschaufförernas samt övriga trafikanters behov av säkra rast- och uppställningsplatser, och vi anser att en plan för säkra rast- och uppställningsplatser bör arbetas fram.

Herr talman! Den avreglering som genomfördes av den svenska taximarknaden 1990 har lett till ett större utbud av taxiföretag och jobb. Taxibranschen är en viktig del av besöksnäringen.

Vi kan samtidigt konstatera att Sveriges rykte när det gäller priser och pålitlighet dessvärre har naggats i kanten de senaste åren. För att stoppa fusk inom taxibranschen har ett antal nya regler införts som kan bidra till att avhjälpa problemen. För att säkerställa att nya regler inom taxinäringen följs och inte blir verkningslösa anser vi att det behövs ytterligare informationsinsatser samt utökad tillsyn och kontroll.

Herr talman! I Sverige är det inte tillåtet för döva att beviljas taxilicens. Det beror på Transportstyrelsens regler, som anger att den som har taxiförarlegitimation ska kunna uppfatta vad en passagerare eller annan trafikant försöker kommunicera på fyra meters avstånd. Vi anser att detta i de allra flesta fall är ett helt rimligt krav.

Vi vill samtidigt peka på att det finns personer som inte kan göra sig förstådda på annat sätt än med teckenspråk, och för dem spelar den muntliga kommunikationen inte lika stor roll. Vi vill även peka på att arbetslösheten bland döva är hög. Om döva tillåts ta taxilicens skulle det kunna skapa möjligheter för nischade taxibolag som i första hand vänder sig till dem som är beroende av teckenspråk.

Vi anser att detta skulle underlätta för döva som behöver färdtjänst, skolskjuts och annan samhällsservice samtidigt som det ökar möjligheten till försörjning för den som är döv. Mot denna bakgrund anser vi att reglerna ska förändras så att även döva ska kunna beviljas taxiförarlegitimation.

Herr talman! Vi kan konstatera att delningsekonomin kommer att vara en viktig del i omställningen till gröna transporter. När det gäller den lagstiftning som reglerar taxibranschen anser vi att den släpar efter och behöver moderniseras. Vid sidan av delningsekonomin växer även andra former av taxitjänster fram, vilket ökar utbudet samtidigt som det finns en risk för att de nya företagen och tjänsterna snedvrider konkurrensen.

Regeringen bör därför initiera en översyn av taxiutbildningen och taxilagstiftningen i syfte att inkludera och öka digitaliseringen och delningsekonomin i branschen.

Herr talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 5.

Herr talman! Nu lämnar vi år 2020 bakom oss - ett år som helt har dominerats av coronapandemin.

Transporter är det område som drabbats tuffast. Allt hårdare restriktioner för att förhindra smittspridning har slagit hårt mot alla slags transporter men framför allt mot persontransporter, bland annat taxibranschen. Jag har pratat med förtvivlade taxiföretagsägare som har sett efterfrågan och alla sina sparade medel förvinna. Det är livsverk som har försvunnit.

Liberalerna har genom januariavtalet tagit fram en lång rad extrabudgetar för att mildra effekterna och för att vi ska ha en fungerande taxibransch den dag det vänder. Vi utesluter inte heller att vi kommer att behöva lägga fram fler förslag för att underlätta för branschen.

Godstransporterna har inte sett samma minskning, bland annat på grund av att andra konsekvenser av pandemin, till exempel ökningen av ehandeln, har hållit igång godstransporterna. Branschen har dock drabbats på annat sätt genom stängda gränser i Europa under en begränsad tid i våras, genom lokala efterfrågetapp, som längs gränsen till Norge, och genom svårigheter för chaufförer att förnya sina yrkeskompetensbevis för att lagligt kunna köra sin lastbil. Det har vi debatterat tidigare här i dag i kammaren.

I en svår tid är det ännu viktigare att värna sjysta konkurrensvillkor och att regelverk efterlevs. Åkerinäringen har stor betydelse för svenska företags konkurrenskraft och godshantering, och den ger många jobbtillfällen i Sverige. Vi vill underlätta för en sund bransch i Sverige. Vi har höga ambitioner för att få till en överflyttning av gods till järnväg och sjöfart. Men med nuvarande ökning av behovet av godstransporter kommer åkerinäringen för lång tid framöver att stå för majoriteten av godstransporterna i Sverige.

Herr talman! Godstransporter är gränsöverskridande, och det råder hård konkurrens inom transportnäringen. Därför är EU:s direktiv och regleringar genom mobilitetspaketen av största vikt för att vi ska ha ett regelverk som stöder seriösa åkerier.

Vi måste också stärka arbetet mot utländska och svenska åkerier som bedriver illegal verksamhet. Regelverk utan uppföljning blir tandlösa och får därför inte avsedd verkan.

När nu polisen har fått ökade befogenheter måste det paras med tillräckligt med trafikpoliser som kan utföra utökade kontroller av den tunga trafiken. Annars riskerar fusk med bland annat cabotage, kör- och vilotider och rattfylleri att öka.

Vi vill påskynda arbetet med gps-sändare för utlandsregistrerade åkare enligt cabotageregelverket och satsa på fler trafikpoliser som arbetar ute på fältet med kontroller. Slutligen vill vi också se bättre samordning mellan olika myndigheter och att regeringen skyndsamt tar till vara förslagen i uppdraget om effektivare kontroller av yrkestrafik på väg för att motverka brottsligheten inom transportsektorn.

Fru talman! Åkeribranschen måste medverka i omställningen till fossilfria transporter. Marginalerna i branschen är små, så samverkan mellan olika branschaktörer är viktig. Det var ett tungt vägande skäl till att Liberalerna tog initiativ till Elektrifieringskommissionen för att utbyggnaden av laddinfrastrukturen i Sverige verkligen skulle kunna underlätta övergången till en elektrifiering av branschen.

Detta är i sin linda. Lastbilsfordon ligger av naturliga orsaker efter personbilarnas omställning. Därför drev Liberalerna på för att premien vid inköp av ellastbilar skulle hamna på en nivå som verkligen mötte branschens tuffa ekonomiska villkor, så att man skulle kunna räkna hem ett inköp av en ellastbil i stället för en fossildriven lastbil, när lagen antogs.

Fru talman! Nu hoppas jag att vaccinet under 2021 ska sätta stopp för pandemins långtgående nedsläckning av vårt samhälle så att efterfrågan därmed kan gå tillbaka till normala nivåer för taxibranschen och att vi kan öka kontrollerna för regelefterlevnaden inom åkeribranschen för att stärka branschen. Jag yrkar härmed bifall till Liberalernas reservation nummer 6 om reglering och kontroll av åkerinäringen.

Fru talman! I dag behandlar vi trafikutskottets betänkande TU2, Yrkestrafik och taxi. Jag vill börja med att för Socialdemokraternas del yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Sedan kammaren debatterade dessa frågor senast har branschen precis som alla andra delar av samhället prövats hårt av coronapandemin. Trots stora stödinsatser har exempelvis taxibranschen drabbats väldigt hårt när allt fler tvingas jobba hemifrån och vi inte kan och ska resa på samma sätt som tidigare. Men det har också visat sig än tydligare att transport av gods, varor och människor trots pandemin är en central del för att få samhället att hålla igång.

Även om coronapandemin påverkat branschen stort kvarstår många av de viktigaste utmaningar för både yrkestrafik och taxi som fanns också innan pandemin, inte minst vikten av att få ordning och reda. En av de enskilt viktigaste uppgifterna för oss som jobbar med dessa frågor är just att säkerställa sjysta villkor för arbetarna i branschen och konkurrens på lika villkor för företagen. En del aktörer gör allt för att slippa följa gemensamma regelverk och skor sig på andras bekostnad. Det är helt oacceptabelt och motarbetar inte bara den svenska åkerinäringens konkurrenskraft utan också hela den svenska modellen.

Jag vill understryka att tunga transporter på väg i många fall är gränsöverskridande. Det är därför det krävs gemensamma åtgärder på europeisk nivå för att upprätthålla en konkurrens på lika villkor. Vi kan inte klara jobbet själva i Sverige.

Hur ser det då ut på vägarna i Sverige i dag? Jo, Transportstyrelsen hänvisar till att de ser ett flertal steg i positiv riktning, bland annat när det gäller godsekipagens regelefterlevnad. Samtidigt ser de med oro på att hastighetsefterlevnaden har försämrats och på en ojämn utveckling när det gäller kör- och vilotider. Detta riskerar att få konsekvenser såväl för risken för olyckor som för våra förutsättningar att nå rättvisa villkor inom åkerinäringen.

En annan bild är den som jag får bekräftad när jag träffar representanter för branschen. Det handlar dels om chaufförer som tvingas leva i sina lastbilshytter, som inte får träffa sin familj under långa tidsperioder och som samtidigt har helt oacceptabelt låga löner, dels om beställare som inte tar sitt ansvar.

Vi har jobbat och jobbar fortfarande hårt för att stoppa detta. Därför, fru talman, är det glädjande att rådet och Europaparlamentet förra sommaren, efter en lång och krokig väg av arbete med det så kallade mobilitetspaketet, antog tre akter som omfattar bland annat tillträdet till godstransportmarknaden, inkluderat reglerna om cabotage, samt bestämmelserna om kör- och vilotider och om färdskrivare. Därutöver infördes specialutformade regler för utstationering av yrkesförare inom vägtransportområdet.

Detta innebär i praktiken att alla som kör inrikestransport i Sverige ska göra det med svenska löner och arbetsvillkor. Befinner man sig permanent i Sverige ska man registrera fordonet och betala skatt i Sverige. Nu ska vi sätta stopp för affärsmodeller som bygger på dumpade löner och villkor.

Fru talman! Trots att detta viktiga arbete nu äntligen nått resultat i EU krävs mer åtgärder för att följa upp och kontrollera regelverket ute på våra vägar. Därför är det bra och viktigt att regeringen i augusti 2019 beslutade att ge en särskild utredare i uppgift att se över hur kontrollverksamheten för yrkestrafik på väg bedrivs och lämna förslag på förbättrande åtgärder, inklusive organisatoriska, för att fler ska följa reglerna på området. Utredningen ska bland annat kartlägga och analysera myndigheternas nuvarande kontrollverksamhet, göra en internationell utblick över hur kontrollverksamhet för yrkestrafik på väg har utformats för att regler ska följas bättre, föreslå åtgärder för att stärka kontrollverksamheten och ytterligare förbättra hur regler följs samt ta ställning till om det behövs en förändrad organisation för att bedriva denna kontroll.

Det finns ingen snabb eller enkel lösning på dessa problem. Men jag kan konstatera att när andra partier har förhalat, fördröjt och ifrågasatt värdet och vikten av arbetet för ordning och reda har vi socialdemokrater alltid stått kvar vid samma position: Det är oacceptabelt att skapa osund konkurrens genom att dumpa svenska löner och villkor!

Fru talman! Vi har vidtagit åtgärd efter åtgärd och ser nu äntligen framgång också på europeisk nivå. Det är ett bevis på ett ihärdigt och tydligt prioriterat arbete för ordning och reda, särskilt från Stefan Löfvens regering och infrastrukturministern men också från Europaparlamentariker som tidigare Jens Nilsson och Marita Ulvskog och numera även Johan Danielsson.

Fru talman! Redan innan utredningen kom till stånd och beslutet gick igenom i EU hade regeringen vidtagit en rad andra viktiga åtgärder för ordning och reda. Bland annat har vi möjliggjort för polisen och tullen att hindra fordon från fortsatt färd genom så kallad klampning. Vi har också tillfört resurser så att cirka 400 poliser och bilinspektörer utbildats i kontroller av utländska lastbilar samt infört sanktionsavgifter vid överträdelser av cabotagebestämmelserna. Nyligen remitterade regeringen också ett förslag om omedelbara sanktionsavgifter om du bryter mot gällande kör- och vilotider, i enlighet med mobilitetspaketet.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga något särskilt om taxibranschen. Även den har ju, som jag sa inledningsvis, följts upp och granskats för att komma till rätta med fusk och osund konkurrens.

I Transportstyrelsens granskning från 2019 års uppföljning noteras: "Snarare är taxibranschens bekymmer de som inte officiellt kör taxi, men som trots det kör människor mot betalning, så kallad svarttaxiverksamhet. Genom plattformar på diverse sociala medier blir det möjligt för dessa att marknadsföra sina illegala tjänster på ett sätt som riskerar att skada den seriösa taxinäringen."

I takt med den digitala utvecklingen, som ju är så bra och viktig för samhället, växer det alltså också fram och etableras verksamhet som inte gör annat än att pressa priser och förstärka den osunda konkurrensen. Det är såklart helt oacceptabelt. Det krävs en fungerande kontrollverksamhet för att nå ordning och reda.

Slutligen, fru talman: Vi kommer att fortsätta arbeta för ordning och reda på våra vägar. Det är aldrig okej att dumpa svenska löner och villkor. Det handlar till syvende och sist om att slå vakt om den svenska modellen.

Fru talman! Efter det anförandet finns det många frågor jag skulle vilja ställa till Elin Gustafsson. Jag tänkte dock hålla mig till två.

Elin Gustafsson pratar sig varm om villkoren för åkerinäringen och vikten av att det är sjysta villkor och inte osund konkurrens. Den 19 april 2017 fattades här i riksdagen beslut om ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med förslag på hur man skulle kunna stärka svensk åkerinärings konkurrenskraft och att tillsätta en utredning för att hitta verktyg för just detta. Den utredningen är fortfarande inte tillsatt i januari 2021. Det är ganska många år som har gått utan att regeringen har gjort någonting.

Precis som jag sa i mitt anförande kan åkerinäringen inte betala sina räkningar med tomma ord från regeringen. Man behöver handling också.

Den andra frågan jag vill ta upp handlar om trygga rastplatser. Bra arbetsvillkor brukar ligga socialdemokrater varmt om hjärtat, och det är någonting som Elin Gustafsson pratade mycket om. I dagsläget känner sig många lastbilschaufförer oerhört otrygga eftersom det inte finns några säkra platser för dem att ställa upp sina fordon på när de ska vila. Trafikverket har ett uppdrag att titta på det här, men det händer i princip ingenting.

Vad är regeringen beredd att göra för att skynda på, och hur länge ska lastbilschaufförer behöva uppleva den otrygghet de känner i dag innan regeringen agerar?

Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för engagemanget i de här viktiga frågorna och för frågorna du ställer till mig!

Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att just Moderaterna har ett så högt tonläge i de här frågorna och att ledamoten börjar med att ställa en fråga till mig angående just den här utredningen och också i sitt tidigare anförande påstod att regeringen inte skulle göra nog med de här frågorna.

Samtidigt har jag precis stått här och redogjort för, punkt för punkt, exakt vad regeringen har vidtagit för åtgärder när det gäller ordning och reda. Jag tycker att det är värt att notera hur verkligheten faktiskt ser ut.

Jag kan ställa en fråga tillbaka till Maria Stockhaus. Under sin tid i regeringsställning lyfte inte Moderaterna fram ett enda förslag som faktiskt bidrog till ordning och reda. Kollegorna nere i Europaparlamentet har inte ens alltid varit med vid voteringarna när det gäller de här frågorna och vid behandlingen av mobilitetspaketet. När de har varit med har de också i många fall röstat emot. Man kan alltså ifrågasätta om Moderaternas engagemang faktiskt är så starkt som Maria Stockhaus säger att det är.

Jag tycker att Maria Stockhaus är skyldig att ge ett svar när det gäller Moderaternas ärliga engagemang i de här frågorna. Regeringen är väldigt tydlig, och det visar vi gång efter gång med handling, inte minst nu efter mobilitetspaketet och den pågående utredning som jag nyss redogjorde för.

Frågan om trygga rastplatser återfinns också i betänkandet. Jag håller inte med Maria Stockhaus om att det inte görs något arbete på det området, för det gör det. Jag vill understryka att det är viktigt att våra rastplatser är trygga och att det är någonting som vi måste fortsätta att arbeta med. Jag delar alltså den bilden. Det görs redan ett arbete, men vi måste givetvis göra mer.

Fru talman! Att implementera beslut som redan är fattade i EU-parlamentet är knappast att vara särskilt handlingskraftig som regering. Jag ifrågasätter fortfarande vad regeringen har tänkt göra med tillkännagivandet från den 19 april 2017. Det handlar om att se över skatter, avgifter och annat som vi själva här i Sverige kontrollerar och om att tillsätta utredningen. Att det ska behöva ta så lång tid och att regeringen sitter på händerna och inte ens kan tillsätta utredningen är en ganska tråkig signal till svensk åkerinäring om att man inte tror på den.

När det gäller säkra och trygga rastplatser är det enda som görs, mig veterligen, att Trafikverket har det här uppdraget. Jag har inte sett några tecken på att lastbilschaufförerna som kör ute på våra vägar har upplevt någon skillnad. Från Trafikanalys är man väldigt tydlig med att en majoritet av chaufförerna upplever en stor otrygghet.

Vad menar Elin Gustafsson att regeringen har gjort mer konkret som de här lastbilschaufförerna skulle uppleva i sin vardag? Att Trafikverket håller på med någon kartläggning och utredning är ingenting som gör någon skillnad över huvud taget i dag för de lastbilschaufförer som kör ute på våra vägar.

Fru talman! Jag tycker att Maria Stockhaus väldigt lätt viftar bort regeringens arbete och inte riktigt vill hålla sig till verkligheten när hon säger att implementering av regler från EU inte handlar om att agera kraftfullt.

Regeringen har inte bara gjort ett viktigt påverkansarbete gentemot EU, utan regeringen har också under förra mandatperioden och denna på punkt efter punkt levererat åtgärder, vilket jag också nämnde i mitt anförande. Det handlar om klampning, historiska satsningar på polisen och särskilda utbildningsinsatser för att göra de här kontrollerna - på punkt efter punkt levererar vi åtgärder.

Faktum är att Moderaterna inte gjorde något åt de här frågorna när man själv satt i regeringsställning. Kan vi lita på att Moderaterna verkligen tycker att det här är viktigt?

Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att Moderaterna höjer tonläget rörande de här frågorna och samtidigt själva inte har visat det engagemanget. Det är en fråga som jag upplever att Maria Stockhaus över huvud taget inte svarar på.

När det gäller trygga rastplatser pågår det, som jag sa, ett arbete, men det är också någonting som vi måste fortsätta jobba med. Vi är inte nöjda där, utan vi måste säkerställa att våra chaufförer runt om i hela landet kan stanna och känna sig trygga varhelst de befinner sig. Det är regeringen tydlig med, och det här är ett viktigt arbete som vi kommer att fortsätta med.

Fru talman! Tack för ett intressant anförande, Elin Gustafsson!

Jag måste säga att jag blir lite nyfiken, för ledamoten säger här att regeringen levererar på punkt efter punkt. Då undrar jag till vilken adress man i så fall levererar saker och ting, för det är i alla fall inte ut på vägen.

Några springande punkter i det som ledamoten sa var det här med ordning och reda, sjysta villkor och lika villkor. Man måste ställa sig frågan: Varför är regeringen så saktfärdig i att agera mot den kriminella verksamheten på vägen? Att köra i Sverige utan att följa regelverket är en kriminell handling. Man slår undan benen för det seriösa företagandet när man inte följer regelverket.

Ledamoten tog också upp det här med att hastigheten drivs upp på vägarna. Det är en naturlig effekt av att man betalar förare lön efter antal mil de har kört. Det är så det fungerar där ute. Förarna är klart underbetalda. De får möjligen 10 kronor per mil de kör och inte en krona när bilen ska lastas och lossas. Då handlar det om att försöka plocka så många mil som möjligt så att man ska få sin lön. Vill man ha värme i hytten när man ska sova får man betala sitt bränsle själv eller möjligen stjäla det från en annan bil. Det är så det fungerar ute på vägen.

Det här har vi diskuterat i många år med regeringen, men ingenting händer. Ledamoten säger att ni levererar på punkt efter punkt, och jag är nyfiken på: Till vilken adress levererar ni?

Fru talman! Tack, Thomas Morell, för frågorna!

Jag kan börja med att säga att Morell inte behöver tala om för mig hur verkligheten ser ut. Jag vet mycket väl hur verkligheten ser ut. Man kan ändå fråga sig om Sverigedemokraterna faktiskt avsiktligt inte vill visa hur verkligheten ser ut utan snarare är intresserade av att kasta ut dimridåer kring vad som verkligen sker.

Thomas Morell står ofta här i talarstolen och debatterar de här frågorna med infrastrukturministern. Jag är övertygad om att Thomas Morell mycket väl följer de åtgärder som infrastrukturministern har vidtagit under både förra mandatperioden och denna.

När det gäller till vilken adress åtgärderna skickas - ja, jag vet inte, men det gäller väl kanske att till att börja med följa de beslut som ministern och regeringen fattar. Jag radade upp ett antal exempel i mitt anförande på åtgärder som vi har vidtagit under denna mandatperiod och den förra, och inte minst lade jag vikt vid att beskriva den utredning som verkligen tar ett helhetsgrepp om många av de frågor som Sverigedemokraterna brukar efterfråga fokus på.

Kom inte här och låtsas som att regeringen inte vidtar åtgärder eller tar seriöst på de här frågorna! Det gör vi, men man kan undra om Sverigedemokraterna gör det när de höjer tonläget på det här sättet.

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten Elin Gustafsson!

Jag höjer inte tonläget. Jag bara konstaterar att det som ständigt och jämt sägs från regeringens sida inte får effekt på vägen. Jag pratar ofta med mina gamla kollegor, och det enda som händer är att de förlorar allt fler av sina arbetskamrater som kan göra jobbet för att stävja fusket där ute. Det fylls inte på med nya. Nu har man fått in några bilinspektörer, men det fylls inte på i den takt som folk knallar ut från stationerna.

Detta är ett bekymmer. Vi kan gå till färdskrivarna, exempelvis, som ledamoten tog upp. Det har aldrig varit så enkelt att fuska som det är i dag - aldrig någonsin tidigare. Man kan sätta systemet helt ur funktion med ett enkelt handgrepp. För att komma åt detta räcker det inte med några automatiserade kontroller, vilket regeringen ofta pratar om, utan det gäller att ha duktiga tjänstemän på vägen som kan läsa av var bilen har varit och vilka mått och steg föraren har tagit.

Jag har själv jobbat ute på vägen och stoppat förare. Den värsta föraren då hade kört 55 timmar utan godkänd vila genom att manipulera systemet - 55 timmar. Det är vardagsmat i dag. Antingen kör man på flera förarkort eller också sätter man in ett system som slår ut färdskrivaren. För att komma åt detta måste vi ha folk på vägen. Där har regeringen inte levererat, inte på en enda punkt.

Fru talman! Jag vill återknyta till det som Thomas Morell sa tidigare, nämligen att regeringen sitter på händerna. Det har Thomas Morell sagt till mig i andra debatter. Jag tyckte att jag försökte vara tydlig i ett tidigare svar, men jag får väl igen understryka att är det något område där regeringen absolut inte sitter på några händer är det detta, och det är tydligt.

Jag delar bilden av att det är oerhört viktigt att vi kontrollerar det fusk som finns. Det var också det jag lade störst vikt vid i mitt anförande, så det vill jag verkligen understryka. Det är därför vi satsar historiskt mycket på polisen. Vi har öronmärkt resurser för att utbilda om cabotagetransporterna. Vi gör nu också ett omtag när det gäller den övergripande utredningen för att se: Behövs det förändringar i organisationen? Behövs det regelförändringar och annat för att just stärka kontrollen?

Återigen vill jag säga att det verkar som att Sverigedemokraterna faktiskt inte är intresserade av att höra vad det är för åtgärder som görs. Som jag sa tidigare kastar man ut dimridåer. Det stämmer inte att vi inte gör någonting.

Däremot vill jag säga, som jag också nämnde i mitt anförande, att det inte finns några enkla lösningar. Jag hoppas att också Sverigedemokraterna tycker att det är viktigt att vi har belägg när vi kanske ska göra organisatoriska förändringar och liknande. Man kan inte direkt införa nya yrkesgrupper eller göra snabba förändringar.

Vi har, som sagt, gjort historiskt stora satsningar på polisen. Och den nuvarande utredningen tittar också på ett bredare perspektiv. Vi satsar alltså här och nu samt gör en långsiktig satsning för att stävja fusket. Det är definitivt regeringens prioritering för att få ordning och reda.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga. Rent historiskt har Socialdemokraterna varit duktiga på att följa teknikflöden. Man har som parti samverkat i riksdagen med olika partier från olika traditioner över lång tid. Jag tillstår att Socialdemokraterna var med och byggde landet, tillsammans med näringsliv och alla andra som gjorde det de gjorde för Sverige.

Nu befinner vi oss i ett teknikskifte. Det handlar om elvägar, laddstationer och en helt ny tanke runt elektrifiering. Men detta sker inte bara inom vårt ansvarsområde - vägar, flyg och laddstationer - utan det sker i hela samhället. Vi ser hur industrin funderar på att växla om för att bli mer fossilfri. Även industrin kommer då att ställa högre krav på elektrifiering.

Då uppstår det för mig ett dilemma. Jag har den största respekten för Socialdemokraternas historia som ett industriparti, men man samverkar i dag med ett parti som har en annan historia och ett annat sätt att se på det politiska landskapet. Därför handlar min fråga lite grann om det som jag rörde vid i mitt anförande: Hur ser Socialdemokraterna på möjligheten att elektrifiera, vilket kräver mer el, samtidigt som man minskar på den fossilfria elen? Här uppstår alltså ett dilemma som Socialdemokraterna, som gammalt industriparti, behöver fundera lite över.

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för de viktiga frågorna, för inlägget och för, som jag förstår det, engagemanget för en hållbar omställning! Det är väl där någonstans jag skulle vilja ta vid i mitt svar till Magnus Jacobsson.

Regeringens absoluta prioritet är nämligen att vi ska bidra till att nå klimatmålen och att Sverige ska bli det första fossilfria välfärdslandet. Vi ser också att vi redan i dag har möjlighet att elektrifiera och ställa om väldigt stora delar av transportsektorn. Vi måste intensifiera det arbetet än mer.

Jag ser väldigt optimistiskt men också alarmerat på att vi faktiskt behöver vidta åtgärder. Jag ser inte att det behöver finnas den motsättning som Magnus Jacobsson målar upp. Vi måste givetvis se till att det blir en rättvis omställning för hela landet.

Magnus Jacobsson underströk detta med att bygga landet. Det är något vi socialdemokrater fortfarande vill göra och gör, skulle jag vilja understryka. Därför är det viktigt att vi har båda perspektiven med oss när vi pratar om omställningen av transportsektorn. Elektrifieringen kommer att vara helt nödvändig, och vi hörde tidigare ledamoten Gellerman nämna just Elektrifieringskommissionen. Det är ett viktigt arbete som är igång, och vi måste fortsätta arbeta för att ställa om hela transportsektorn.

Men Magnus Jacobsson får gärna utveckla mer hur Kristdemokraterna ser på detta. Såvitt jag vet ställer Kristdemokraterna inte riktigt upp på alla de miljöambitioner som regeringen har. Men Magnus Jacobsson får gärna utveckla hur Kristdemokraterna ser på just vikten av en hållbar omställning.

Fru talman! Jag ser framför allt att vi måste ge besked om var man ska ha slutförvar - det har regeringen på sitt bord nu. Ger man inte det beskedet innebär det i praktiken att man bromsar eller avvecklar ytterligare kärnkraft.

Det är klart att man inte kan prata om ett miljövänligt samhälle samtidigt som man avskaffar fossilfri el. Vi kommer att behöva mer fossilfri el. Den kommer att kunna finnas i kärnkraft. Den kommer att finnas i vatten. Den kommer troligtvis att finnas i både vind och sol. Men det är ett problem när man pratar om en stor samhällsförändring samtidigt som man fattar beslut eller rättare sagt, i detta fall, icke-beslut som riskerar att motverka den samhällsförändringen.

Jag har en annan fråga också, fru talman. Jag tror att vi egentligen är väldigt överens i utskottet om att det ska vara ordning och reda, inte bara i våra finanser utan också i trafiksystemet.

Vi kristdemokrater har lagt fram ett konkret förslag. Vi är lite fundersamma över varför regeringen inte riktigt nappar på det. Det gäller klampningen. Det har skett förändringar, och ur vårt perspektiv har det skett förbättringar. Man klampar alltså längre tid. Men vårt förslag är rätt konkret: Låt klampning ske till dess att man antingen har betalat en bot eller har åtgärdat fordonet, om det gäller en annan förseelse som gör att fordonet helt enkelt är farligt.

Fru talman! Hur ser ledamoten på att faktiskt gå ett steg längre och klampa tills klampningen inte längre behövs?

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för ytterligare frågor! Låt mig börja med att konstatera att jag tycker att det är synd att moderater och kristdemokrater i klimatdebatten ofta upprepar ett vurmande för kärnkraften som den enda lösningen för klimatomställningen.

Jag hör också att Magnus Jacobsson cirkulerar kring det i sina frågor till mig.

Jag tycker att det är tråkigt att man inte har större ambitioner och kan se längre när det gäller miljöperspektivet och omställningen av transportsektorn och samhället i stort. Man fokuserar bara på detta.

Vi har möjligheter redan i dag. Vi måste ställa om hela transportsektorn, och vi måste se till att det blir en rättvis omställning.

Vi hade kunnat göra betydligt mer om fler hade varit med i båten och tryckt på ytterligare. Men jag ser fram emot att Kristdemokraterna blir mer klimatvänliga och bidrar ytterligare till den hållbara omställningen, som är nödvändig i hela landet och i hela transportsektorn.

När det gäller klampning och ordning och reda var jag väldigt tydlig i mitt anförande. Vi har vidtagit åtgärder, vilket Magnus Jacobsson refererade till. Jag nämnde också att den utredning som nu pågår tar ett övergripande grepp om dessa frågor och tittar på om ytterligare åtgärder behövs.

Självklart måste vi titta på om det behövs ytterligare sanktioner eller liknande för att komma åt det här fusket, de olaga transporterna och den brist på ordning och reda som vi ser på många ställen.

Självklart måste vi därför vidta ytterligare åtgärder. Vi har gjort jättemycket, men vi ger oss inte förrän vi når full ordning och reda och har sjysta villkor på våra vägar.

Fru talman! Transporter är en viktig funktion för samhället. Det märker vi alla, inte minst i dessa pandemitider när våra transporter har begränsats. Varor och personer behöver transporteras, och för att så ska kunna ske behövs faktiskt lastbilstrafik - det säger även vi i Miljöpartiet. Samtidigt kan vi konstatera att den tunga lastbilstrafiken fortfarande i stort sett är beroende av fossila drivmedel och att arbetsförhållandena inte alltid är goda, eftersom många företag fuskar med kör- och vilotidsregler, för tunga laster med mera. Detta måste ändras.

S-MP-regeringen presenterade förrförra året en godstransportstrategi som syftar till att skapa ett effektivt, kapacitetsstarkt och hållbart godstransportsystem. Regeringen lyfter i strategin att de företag som verkar inom transportsektorn och hur de bedriver sin verksamhet är helt avgörande för att åstadkomma både konkurrenskraftiga och hållbara godstransporter.

Regeringen pekar vidare på vikten av att de företag som tar ansvar och satsar på åtgärder för att minska miljöpåverkan, öka trafiksäkerheten och erbjuda bra arbetsvillkor inte konkurreras ut av företag som inte följer reglerna.

Miljöpartiet vill se en nödvändig överflyttning av gods från väg till järnväg och sjöfart, vilket också är inriktningen i regeringens godstransportstrategi. Då behöver konkurrensförutsättningarna för godstransporter med tåg och sjöfart stärkas i förhållande till lastbilstrafikens förutsättningar. Miljöpartiet vill därför införa en avståndsbaserad skatt på lastbilstrafiken, en så kallad vägslitageskatt, som utjämnar skillnaden mellan vägtrafiken och de mer hållbara transportslagen och mellan svenska och utländska åkare. Skatten ska vara lägre där alternativ till vägtransporter saknas och styra mot mer miljövänliga lastbilar.

Samtidigt behöver de tunga lastbilarna bli mer fossilfria. Elektrifiering av regionala transporter och flytande biogas är några av de lösningar vi ser framför oss. Klimatklivet har varit ett viktigt steg från regeringen för att bidra till omställningen, och regeringen lade i budgetpropositionen fram ett stöd till regionala elektrifieringspiloter med laddinfrastruktur för tunga fordon.

Förutom behovet av en klimatomställning för lastbilstrafiken behöver också trafiksäkerhet, god arbetsmiljö och sund konkurrens främjas. Det senaste decenniet har åtgärder som sanktionsavgifter vid cabotageöverträdelser, klampning och ett tydligare beställaransvar införts.

Reglering av yrkestrafik, precis som vi har debatterat om tidigare här i dag, sker genom samarbete på EU-nivå eftersom transporterna ofta är gränsöverskridande. Mobilitetspaketen har lagt fram nya regleringar, och den första delen antogs i somras.

För att få en efterlevnad av lagar och regler krävs dock kontroller. Kontrollerna behöver vara tillräckligt omfattande och effektiva. Sund konkurrens, ordning och reda och sjysta villkor är enligt regeringen viktigt inom alla trafikslag, men arbetet med dessa frågor behöver stärkas särskilt när det gäller godstransporter på väg.

Enligt regeringen kan kontrollerna på vägtransportområdet förbättras och effektiviseras, men även beställarna måste ta sitt ansvar och köpa transporter av företag som följer gällande regelverk. Regeringen bedömer att åtgärder för sund konkurrens och sjysta villkor för vägtransporter också stärker den svenska åkerinäringens konkurrenskraft.

För att få bättre kontroller tillsatte regeringen under 2019 en särskild utredare som ska utreda just effektivare kontroller av yrkestrafik på väg. Den utredningen förväntas komma under våren.

Utredaren ska kartlägga och analysera myndigheternas nuvarande kontrollverksamhet för yrkestrafik på väg, bland annat när det gäller hur och i vilken omfattning kontrollerna sker och den effekt de har för hur regler följs och därmed för brottsbekämpning, trafiksäkerhet, miljö, arbetsmiljö och sund konkurrens.

Man ska också göra en internationell utblick över hur kontrollverksamhet för yrkestrafik på väg har utformats i andra länder för att regler ska följas bättre.

Utredaren ska också föreslå åtgärder för att stärka kontrollverksamheten och ytterligare förbättra hur regler följs, till exempel genom nya arbetssätt, effektiv användning av tekniska möjligheter, ökad myndighetssamordning och mer informationsutbyte.

Utredaren ska även ta ställning till om en förändrad organisation för att bedriva kontroll av yrkestrafik på väg kan leda till en förbättring av hur regler följs med hänsyn till resurseffektivitet.

Utredaren ska slutligen lämna förslag på en samlad organisation för kontrollverksamheten som innebär att vissa uppgifter överförs till någon annan myndighet än den som i dag har ansvaret eller till en ny myndighet samt föreslå direktiv till en genomförandeutredning.

Jag ser väldigt mycket fram emot resultaten av utredningen. Precis som det har debatterats här tidigare behöver vi utreda saker och ting innan vi går till ett genomförande. Det är så praxis i offentlig verksamhet i Sverige fungerar för att vi ska fatta kloka och väl genomtänkta beslut.

Yrkestrafik och taxi

Regeringen har också gjort en historisk satsning på Polismyndigheten. Målet är som bekant 10 000 fler polisanställda, och det är ett mål som vi nådde halvvägs till redan i juni. Det har aldrig funnits fler polisanställda.

Jag menar att det är viktigt att Polismyndigheten prioriterar kontroll och regelefterlevnad på väg, inte minst hastighetsöverträdelser som är ett stort problem. Transportstyrelsen menar att det har skett förbättringar när det gäller regelefterlevnad för teknisk beskaffenhet för fordon liksom för lastsäkring men försämringar när det gäller just hastighetsefterlevnad.

Transportbranschen behöver bli mer hållbar utifrån både ett klimatperspektiv och ett socialt perspektiv. Sjysta villkor genom tydliga regler, ansvarstagande från branschen och en effektiv och väl fungerande kontroll och regelefterlevnad behövs.

Transporter behöver flyttas till de mer energieffektiva och hållbara transportslagen tåg och sjöfart. Lastbilen kommer dock alltjämt att ha en viktig roll för våra transporter, och därför behöver lastbilstransporterna genomgå en nödvändig omställning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Cykelfrågor