Vissa frågor om läkemedelsregistret

Fru talman! I dag ska vi debattera socialutskottets betänkande 2017/18:SoU2 Vissa frågor om läkemedelsregistret. I betänkandet behandlas regeringens proposition med samma namn samt en följdmotion.

Propositionen innehåller förslag som innebär att det läkemedelsregister som i dag innehas av Socialstyrelsen bättre ska kunna användas för att följa upp effekter av olika läkemedel.

Regeringen föreslår i propositionen att lagen om receptregister ändras så att personuppgifter i detta register får behandlas om det är nödvändigt för registrering och redovisning till Socialstyrelsen även när det gäller uppgifter för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Regeringen föreslår också att förskrivningsorsak ska få rapporteras till Socialstyrelsens läkemedelsregister för registrering och redovisning. Detta registreras redan i dag av E-hälsomyndigheten, men enligt förslaget i propositionen ska förskrivningsorsaken i framtiden också omfattas av myndighetens uppgiftsskyldighet till Socialstyrelsen.

De uppgifter som finns i läkemedelsregistret har liksom övriga hälsodataregister hos Socialstyrelsen ett mycket starkt skydd. Samtidigt är hälsodataregistren av stort värde för den medicinska forskningen i Sverige.

Fru talman! I propositionen föreslås att läkemedelsregistret ska få användas för att följa upp enskilda läkemedels effekter, inklusive biverkningar. Syftet med att föra över uppgifter om förskrivningsorsak handlar också om att förbättra uppföljningen.

Att bättre kunna följa upp hur ett läkemedel verkar och hur kostnadseffektivt det är kan bli ett mycket viktigt led vid introduktionen av nya och dyra läkemedel. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket skulle få större och bättre möjligheter att utvärdera nya läkemedel och att långsiktigt kunna följa kostnadseffektiviteten. Det skulle ge stora vinster för patienter, för samhället och för läkemedelsindustrin.

Fru talman! Det behövs snabbare och bättre kunskaper om effekten av läkemedel i vårdens vardag. Annars finns det risk för att patienter inte får tillgång till verksamma och bra läkemedel. Det kan orsaka onödigt lidande och uteblivna hälsovinster för samhället och naturligtvis också stora kostnader.

Läkemedelsverket skulle få ökade möjligheter att verka för en förbättrad läkemedelsanvändning och ökad patientsäkerhet om man får fler och bättre kunskaper om hur läkemedel verkar och om deras biverkningar.

Socialstyrelsen i sin tur skulle kunna dra stor nytta av kunskaperna i sitt uppdrag när det gäller uppföljning och kvalitetssäkring av läkemedel, och en förändring enligt förslaget skulle innebära en mycket välkommen harmonisering av hälsodataregistren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Fru talman! Sammantaget är bedömningen att värdet av de föreslagna förändringarna är till så stor nytta för patienter och samhället att de väger tyngre än intrånget i den personliga integriteten. Skyddet i Socialstyrelsens hälsodataregister, ska tilläggas, är också mycket starkt. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

Fru talman! Glädjande nog finns en stor enighet i utskottet om fördelarna i förslaget från regeringen. Men allianspartierna har med stöd av Sverigedemokraterna valt att driva igenom ett tillkännagivande om att regeringen ska fullfölja arbetet med en nationell samlad läkemedelslista.

Vi socialdemokrater är överens med oppositionen om att det är av stor vikt att förbättra patientsäkerheten när det gäller läkemedelsbehandlingar och att arbetet med att ta fram en nationell samlad läkemedelslista ska fortskrida. Men samtidigt som en nationell samlad läkemedelslista inte har ett dugg att göra med förslaget om förändring i receptregistret är det enligt vår mening att slå in vidöppna dörrar att driva igenom ett tillkännagivande om detta när det är känt att arbete pågår i Regeringskansliet för att en samlad läkemedelslista ska komma till stånd.

En lagrådsremiss är att vänta innan året är slut, och den bygger på den departementspromemoria som publicerades i december förra året och vars remisstid gick ut i april i år.

E-hälsomyndigheten har fått ett uppdrag att göra en förstudie angående de mycket komplicerade tekniska förutsättningarna som ska möjliggöra en samlad läkemedelslista, och det pågår ett antal projekt inom ramen för den nationella läkemedelsstrategin som på olika sätt stöder en kommande nationell läkemedelslista. I det förslag till statsbudget som ligger på riksdagens bord aviseras också medel för utvecklingsarbete med att ta fram en nationell läkemedelslista.

Fru talman! Summa summarum är alltså ett tillkännagivande inte nödvändigt i det här sammanhanget.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag om regeringens proposition och bifall till vår reservation när det gäller utskottets förslag om en nationell läkemedelslista.

Fru talman, åhörare, tittare och lyssnare! Den rödgröna feministiska regeringen arbetar, som ni numera allesammans vet, långsiktigt och målmedvetet för ett bättre Sverige. Den nyss lagda budgeten innehåller ett stort antal satsningar som jag tror gör att även den mest tveksamme numera inser att den här regeringen är väldigt bra för de flesta medborgare.

Fru talman! Läkemedlen har med åren blivit alltmer potenta och kan därmed på ett ständigt bättre och effektivare sätt hjälpa patienter med deras problem. Ibland talar företrädare för läkemedelsindustrin till och med om helt individualiserade läkemedel som är anpassade för just den enskilda patienten. Så fantastiskt har det blivit med läkemedlens utveckling.

Kunskapen om hur patienter använder läkemedel och hur de reagerar på dem blir allt viktigare för att den här utvecklingen ska kunna fortsätta. När det inte fungerar att samla upp den kunskapen kan man slås av att utvecklingen ibland springer ifrån lagstiftningen väldigt snabbt.

I betänkandet från utskottet och SoU2 kan man läsa att en del av den information som var möjlig att hämta ur läkemedelsregistret och använda för uppföljning före 2005 stoppades när registret omvandlades till ett hälsodataregister. Det innebar, enligt betänkandet, att man inte längre kunde använda uppgifterna i registret för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring. Motivet på den tiden var att den enskildes personliga integritet var i fara. Tänk, det är faktiskt bara tolv år sedan man motiverade en sådan lagändring på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

I dag, när vi lever i skuggan av andra stora registerskandaler med risk för att uppgifter om rikets säkerhet eventuellt skulle ha kunnat komma i orätta händer, kan man tycka att det där argumentet inte var så tokigt.

Men i dag är kraven annorlunda. Socialstyrelsens roll har förändrats med ett ökat fokus på just utvärdering, uppföljning och kvalitetssäkring och på att följa hur olika verksamheter fungerar. Därmed har behoven av underlag och kunskapsinhämtning förändrats.

De uppgifter som registreras vid ett köp av ett receptbelagt läkemedel i läkemedelsregistret i dag är individens kön, ålder, folkbokföringsort och personnummer. Där noteras även vem som har förskrivit läkemedlet. Det som nu tillkommer med det här förslaget är att man också ska notera orsaken till förskrivningen, vilket naturligtvis underlättar för uppföljningen där man bland annat ska försöka kartlägga om läkemedlen används som det var tänkt när de godkändes. Det är väsentligt att de används till det som de är avsedda för.

För att det här ska fungera krävs det en ändring i lagen om receptregister så att den information som finns där kan överföras till Socialstyrelsens läkemedelsregister. Det här bedöms i dagsläget inte innebära några större risker för integriteten. Den bedömningen gör man alltså i dag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den delen av betänkandet.

Men sedan kommer, precis som den förra talaren påpekade, kapitel två. I utskottet behandlar man även en följdmotion till propositionen med ett krav på att regeringen ska fullfölja arbetet med en samlad läkemedelslista. Som föregående talare sa har det egentligen inte någon koppling till det här förslaget, den här propositionen. Arbetet pågår för fullt, och en lagrådsremiss beräknas komma under hösten. Jag vill också påpeka att regeringen är minst lika angelägen som oppositionen om att det här arbetet snarast ska bli klart. Patientsäkerhetsfrågor prioriteras väldigt högt av den här regeringen.

Fru talman! Ibland har tanken slagit mig att oppositionens företrädare i de olika utskotten kanske har en intern tävling om vem som kan skapa flest tillkännagivanden mot regeringen utan att egentligen reflektera över varför man gör det. När man missbrukar riksdagens olika instrument tappar de faktiskt i värde.

Tillkännagivanden brukar i huvudsak användas när riksdagen anser att regeringen ska ta tag i något som regeringen inte arbetar med. Möjligen kan tillkännagivanden också användas i de fall då riksdagen anser att regeringen medvetet drar frågor i långbänk och visar ett ointresse för att egentligen föra en fråga till ett avgörande i kammaren.

Men att i ett fall som det här, då man kan se att frågan faktiskt kommer till kammaren i närtid, föreslå att uttala ett tillkännagivande blir nästan som en demonstration utan innehåll. Jag kan förstå att motionen skrevs när den skrevs, men när man i betänkandet kan läsa att vi får en lagrådsremiss i närtid tycker jag att det är märkligt att man fullföljer tillkännagivandet. Jag tycker att det förminskar riksdagens egen roll i processen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Fru talman! Jag yrkar avslag på tillkännagivandet och bifall till reservationen.

Fru talman! En nationell läkemedelslista vill vi alla ha. Så långt är vi överens. Om man tittar i regeringens budget ser man också att det finns en rejäl påse pengar till det. Men den diskussionen ska vi ta senare.

Pågår det något arbete egentligen? Händer det någonting? Det verkar oppositionen vara tveksam till, trots att de har läst att något pågår. Och det gör det absolut. Jag tänker dra en snabb repetition.

Det är bra att vi har tuffat på så här långt. Vi i Vänsterpartiet ställer oss självklart bakom regeringens förslag till lag om ändring i lagen om receptregister. Vi yrkar avslag på det förslag om tillkännagivande, ett av många, som den samlade högern har lagt fram. Ordet tillkännagivande har använts frekvent under den här mandatperioden. Det är väl bra att allt fler svenskar förstår innebörden av just det ordet, men om tillkännagivanden leder till någonting är en helt annan sak.

"Regeringens förslag innebär att personuppgifterna i receptregistret får behandlas om det är nödvändigt för registrering och redovisning till Socialstyrelsen även när det gäller uppgifter för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvårdsområdet samt att förskrivningsorsak ska få redovisas för ändamålet registrering och redovisning till Socialstyrelsen. Vidare ska E-hälsomyndighetens uppgiftsskyldighet mot Socialstyrelsen även omfatta uppgifter om förskrivningsorsak." Det här är väldigt bra.

Den nationella läkemedelslistan ska vara en gemensam källa för samlad information om patientens läkemedelsbehandling genom ett nytt personregister. Det behövs verkligen. Och det övergripande målet med registret är att bidra till ökad patientsäkerhet och samtidigt skydda personlig integritet från otillbörlig behandling av personuppgifter. De kan läcka ut på olika sätt. Det ska därför säkras upp.

Ett viktigt syfte med registret är att underlätta för yrkesgrupper som ska arbeta med de här frågorna inom hälso- och sjukvården - apotekspersonal och så vidare. I dag finns uppgifterna på lite olika håll, och uppdelat på flera olika källor. Förutsättningarna för återkomst till de källorna varierar över landet, och det är beroende av i vilken lokal eller på vilket apotek man stiger in som patient. Det är liksom lite vilda västern över det hela. Det drabbar exempelvis äldre ganska hårt. Det är därför bra om den här listan kan komma till stånd.

Som föregående talare har sagt skulle en nationell läkemedelslista förbättra förutsättningarna för uppföljning av läkemedelsanvändning. Man kan spåra och forska på ett annat sätt. Det är väldigt bra.

Visionen för den nationella läkemedelsstrategin är att rätt läkemedelsanvändning leder till nytta för patienten men också för samhället. Det finns två spår i det här.

Fyra nya aktiviteter har valts ut och inkluderas i handlingsplanen för 2017. Det gäller läkemedelsanvändning för barn, egenvård med fokus på receptfria läkemedel, förbättring av möjligheter till uppföljning av läkemedelsanvändning inom cancerområdet samt uppföljning av läkemedelsanvändning också för äldre. Det pågår alltså mycket arbete på området, på olika ställen. Och det här arbetet kommer att komma i mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

"Utgångspunkten för förslaget är att förbättra patientsäkerheten" - det får man aldrig glömma - och "att tillgodose patientens och hälso- och sjukvårdspersonalens behov av information om en patients läkemedelsbehandling." När man stiger in på exempelvis en vårdcentral i dag kan läkaren där inte spåra vilken medicin man använder sig av. Det kan sluta olyckligt.

"Det övergripande målet med en nationell läkemedelslista är att skapa en samlad bild av en patients läkemedelsbehandling", oavsett var i landet man bor och vem som hämtar ut läkemedlet.

Jag tycker att vi har kommit långt i frågan. Det blir uppenbart när man tittar i papperen och ser vad som pågår. En mängd arbeten är på gång på olika myndigheter. Enligt uppgift från Socialdepartementet är ambitionen att det ska kunna beslutas om en lagrådsremiss under 2017.

Tillkännagivandet tycker jag är att slå in öppna dörrar. Det är ganska onödigt, en slags markering, ett slag i luften.

Jag yrkar bifall till förslaget i propositionen och till reservationen från S, V och MP.

Fru talman! Vi är positiva till regeringens förslag om att ändamålen i lagen om receptregister ska ändras. Vi ställer oss bakom förslaget till lag om ändring i lagen om receptregister som kommer att träda i kraft den 1 januari 2018.

Vi anser dock att det är otillräckligt. För att regeringens förslag ska kunna fungera i praktiken bör regeringen fullfölja eller åtminstone slutföra arbetet med en nationell samlad och gemensam läkemedelslista.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Vi har hört tidigare talare, bland annat Anna-Lena Sörenson, redogöra väl för vad lagändringen innebär. Jag kommer inte att upprepa det utan kommer att fokusera på tillkännagivandet till regeringen om att snarast fullfölja arbetet med att ta fram en nationell läkemedelslista. Förslaget om tillkännagivande finns i betänkandet.

Jag kan upplysa Jan Lindholm från Miljöpartiet och Karin Rågsjö från Vänsterpartiet om varför vi tycker att det är viktigt och prioriterat att den kommer på plats. Det är ingen tävling, utan det är väldigt viktigt att den listan kommer på plats.

Fru talman! Det är dags att ansvarig minister och Socialdepartementet levererar en nationell läkemedelslista. Det har nämligen gjorts ett gediget arbete, men tyvärr har material och remisser lett till att det har stannat upp och åker runt, runt i Socialdepartementets tombola. I den har regeringen tappat bort målet, som är en samlad bild av en patients läkemedelsbehandling. Det behövs som sagt en samlad bild av patientens läkemedelsbehandling, oavsett var i landet patienten bor, har ordinerats eller hämtat ut läkemedel.

Varför är det viktigt med en nationell läkemedelslista? Jo, en olämplig kombination av läkemedel kan leda till allvarliga konsekvenser för liv och hälsa. Det förekommer tyvärr.

Information om olika läkemedelsbehandlingar måste hanteras på rätt sätt. En nationell läkemedelslista behövs för att förbättra patientsäkerheten och för att få en överblick av läkemedelsanvändningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

En nationellt samordnad läkemedelslista skulle också innebära en förbättring för alla yrkesgrupper som jobbar inom hälso- och sjukvården - läkare, sjuksköterskor - och inom hemsjukvård och äldreomsorg. I nuläget saknas möjlighet att få en gemensam bild av patientens läkemedelsbehandling.

Fru talman! Majoriteten i riksdagens socialutskott vill som sagt att regeringen snarast fullföljer sitt arbete med att ta fram en nationell läkemedelslista. Regeringen bör också snarast återkomma med ett lagförslag till riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen till det i ett tillkännagivande.

De rödgröna partierna och regeringen vill dock dra i bromsarna. De är nöjda med tombolan som snurrar runt på Socialdepartementet.

Det är inte rimligt att det ska ta så lång tid. I väntans tider riskeras patienternas säkerhet.

Vårdens medarbetare efterfrågar en nationell läkemedelslista, inte om ett tag utan nu. Regeringen borde därför snarast slutföra arbetet med att ta fram en sådan. Det stämmer att remisstiden gick ut för ett tag sedan. Det har gått några månader.

Det finns en bred politisk enighet om att det behövs en nationell läkemedelslista, framför allt för patienternas skull. Felaktig läkemedelsanvändning är en vanlig orsak till att patienter skadas i vården. Förutom det mänskliga lidande som drabbar patienten leder felaktig läkemedelsanvändning till betydande samhällskostnader. Svensk hälso- och sjukvård håller hög kvalitet, men samtidigt står vården inför problem och många utmaningar.

Vi moderater vill som sagt stärka kvaliteten i den svenska hälso- och sjukvården. Det måste därför finnas en hög ambition med fokus på ökad patientsäkerhet. En nationell läkemedelslista behövs för att få en förbättring av patientsäkerheten. Därför går det inte, fru talman, att vänta på detta.

(Applåder)

Fru talman! Det är bra att Jenny Petersson markerar att vi är överens om hur väsentlig en nationell läkemedelslista är för att garantera patientsäkerheten och öka den på många sätt. Men jag förstår inte riktigt varför oppositionen lägger fram detta tillkännagivande och vad mer som önskas. Jag undrar om de förstår komplexiteten i denna lagstiftning.

Som vi tidigare har nämnt har en departementspromemoria remissbehandlats, vilket även står i betänkandet. Svaren kom in i april, och nu arbetar departementet med detta. Och som jag sa i mitt anförande har även andra uppdrag lagts ut för att få arbetet att gå framåt på olika sätt.

De utredningar som hänvisas till i den motion som ligger till grund för tillkännagivandet höll helt enkelt inte måttet, och detta borde man känna till. Flera viktiga remissinstanser påpekade att det inte gick att lagstifta på detta sätt, för det skulle strida mot både grundlag och ett EU-direktiv som numera är en förordning. Detta väljer oppositionen att bortse från.

Jag tror heller inte att oppositionen inser att de tekniska lösningarna inte finns till hands. Det som fanns i en tidigare utredning har förkastats av Sveriges Kommuner och Landsting. Regeringen har därför börjat om på nytt och gett E-hälsomyndigheten i uppdrag att ta fram förutsättningar för tekniska lösningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Ska vi bortse från grundlagsbestämmelser, EU-förordningar och tekniska komplexiteter bara för att ni ska tjäna en politisk poäng? Som Jan Lindholm tidigare sa missbrukar ni faktiskt riksdagens verktyg.

Fru talman! Jag kan inte instämma i Anna-Lena Sörensons påstående om att vi skulle missbruka riksdagens verktyg. Tvärtom är det oerhört viktigt att en nationell läkemedelslista kommer på plats.

Varför gör vi detta? Jo, jag redovisade det i mitt inlägg: Det här är jätteviktigt. Det handlar om patientsäkerheten, och därför borde det ha varit på plats. Jag är som sagt orolig för att detta kommer att snurra runt i Socialdepartementets tombola.

Tyvärr verkar arbetet ha stannat upp. Nu när Anna-Lena Sörenson hänvisar till olika remisser och annat blir jag dessutom väldigt orolig. Är vi inte överens om att det behövs en nationell läkemedelslista? Jag får bolla tillbaka frågan för jag trodde att vi var överens om att det är viktigt att den kommer på plats. I repliken låter det som att Anna-Lena Sörenson vill vänta med att få den nationella läkemedelslistan på plats.

Fru talman! Man hör som man vill ibland. Jag tror inte alls att det var vad jag sa, utan jag försökte förklara varför det blev nödvändigt att skicka ut en ny departementspromemoria och varför man inte kunde lagstifta direkt utifrån de utredningar som oppositionen hänvisar till i den motion som ligger till grund för tillkännagivandet. Detta är förklaringen. Det hela höll helt enkelt inte måttet.

Man bortsåg från den lagstiftning som finns i vår grundlag, från en EU-förordning, som tidigare var ett direktiv, och från integritetsskyddslagstiftningen. Man var helt enkelt tvungen att göra om det här. En ny departementspromemoria skrevs, och den har varit ute på remiss. Punkt. Den behandlas just nu på departementet, och vi kan förvänta oss en lagrådsremiss i december. Vad mer är det oppositionen önskar?

Det går heller inte att låtsas som om detta ska ske jättesnabbt när de tekniska förutsättningarna inte finns till hands. Då får Jenny Petersson i så fall tala om för mig om det är något jag inte känner till, och jag förmodar att inte heller E-hälsomyndigheten känner till hur det här ska kunna lösas med en quickfix.

Fru talman! Vad vill vi? undrades det om. Riksdagens socialutskott vill att regeringen snarast fullföljer sitt arbete med att ta fram en nationell läkemedelslista. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om detta. Vi vill att det arbete som nu snurrar runt i Socialdepartementets tombola avslutas och att man levererar lagförslag om en nationell läkemedelslista.

Varför? Jo, för patientsäkerhetens skull. Vi vill ha en förbättring av patientsäkerheten. Det är därför vi i socialutskottet lägger fram detta i Sveriges riksdag, och därför kommer vi att rösta om detta i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Fru talman! Nu kom ett nytt begrepp upp. Jenny Petersson talade om Socialdepartementets tombola. Det låter käckt.

Vi är absolut överens om att det behövs en nationell läkemedelslista. Detta ställer sig alla partier bakom. Men precis som Anna-Lena Sörenson är jag lite nyfiken på hur man exakt ska få till detta. Förslaget kommer ju att komma. Det handlar om väldigt stora register som ska sammanföras, och det är komplext. Många aktörer är inbegripna. Allt ska funka. Vi måste ha en lagrådsremiss som inte skickas tillbaka.

Vi i Vänsterpartiet sitter ju inte i regeringen och hade kunnat hoppa upp och säga att detta inte är vår business. Men om man tittar ordentligt på vad som pågår ser man att det är väldigt mycket. Det kommer att bli en läkemedelslista. Eftersom ni lägger fram detta tillkännagivande vill jag därför veta exakt vad som skulle ha gjorts för att det ska gå så här pronto.

Man ska veta att det måste gå att garantera att olika saker inte läcker ut. Det handlar om människors integritet. Exakt vad skulle ha gjorts om det material som har tagits fram av utredningarna inte höll måttet? Vad skulle ha gjorts i nästa steg? Skulle man ändå ha tagit fram ett förslag och bollat ut det även om flera har sagt att det inte funkar? Ska vi jobba så? Jag trodde inte det. I så fall kan vi snacka om tombola.

Fru talman! Socialdepartementets tombola handlar om många olika förslag som har snurrat runt under de år då de rödgröna har suttit vid regeringsmakten. Tyvärr har som sagt ingen vinst kommit ut. Det har inte kommit ut någon nationell läkemedelslista. Detta får tyvärr patienterna betala för.

Det ställdes en fråga om vad som skulle ha kommit ut. Precis som vi skriver har det gjorts ett gediget arbete, och remisser har kommit in. Det hela har pågått länge. En kollega kommer senare i debatten att redogöra för detta i en liten antikrunda om hur det har gått till, varför den nationella läkemedelslistan är så viktigt och varför den måste komma på plats.

Varför är detta viktigt? Jo, vi i Alliansen är väldigt måna om målet om en samlad bild av patientens läkemedelsbehandling, oavsett var i landet patienten bor, ordineras eller hämtar ut sitt recept. Därför, fru talman, lade vi fram denna motion, vilken sedan en majoritet i socialutskottet ställde sig bakom. Motionen har nu blivit ett tillkännagivande.

Varför? Det är tyvärr så att kostnaderna för den enskilde och för samhället när det gäller läkemedel kan ge stora konsekvenser. Därför tycker vi att förslaget är så viktigt. Vi vill ha det på plats.

Fru talman! Det är ingen som motsätter sig, Jenny Petersson, att det ska tas fram en läkemedelslista. Men du låter påskina i din retorik att regeringen, med Vänsterpartiet vid sin sida, inte tycker att förslaget är så viktigt. Det är därför ni gör tillkännagivandet, det vill säga för att misskreditera. Det är så ni jobbar, om jag ska vara ärlig och göra en politisk analys av hur saker och ting går till.

En så gigantisk reform som en gemensam läkemedelslista, från alla dessa register och med alla dessa aktörer, tar tid att sätta sig och fungera med grundlag och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Vad exakt, vilken myndighet, hur skulle det ha gått till att få reformen att fungera snabbare? Det är intressant. Ert tillkännagivande är tunt som is i maj. Det är intressant med de tillkännagivanden, misstroendeförklaringar, whatever som ni sysslar med. Jag skulle vilja veta exakt vad som skulle ha gjorts. Tänk om ni hade skrivit det, inte bara några ynka rader utan i stället fyra sidor så att vi hade fattat.

Fru talman! Det kan ta lite tid, säger Karin Rågsjö. Det verkar som att Karin Rågsjö är mycket nöjd med det långsamma arbetet och tombolan på Socialdepartementet.

Där är skillnaden. Vi är inte nöjda. Det är därför vi skrev motionen, och det är därför vi gör tillkännagivandet om en nationell läkemedelslista.

Fru talman! Självfallet är det viktigt att den personliga integriteten skyddas, speciellt när det handlar om uppgifter om hälsa, sjukdom och vård. Vi menar dock att det är viktigt både på ett personligt plan och ur ett samhällsperspektiv att en nationell läkemedelslista kommer på plats snarast.

Regeringens förslag som ligger på bordet är bra, och innehållet har redan redogjorts för. Även jag kommer att fokusera på frågan om en nationell läkemedelslista. Jag kommer att hålla mig kort så att ni inte råkar ut för en av mina hostattacker.

Varje läkemedelsordination finns dokumenterad på recept. Men varken recepten eller ordinationerna finns samordnade mellan olika vårdgivare. Det innebär att när en läkare skriver ut ett recept kan han eller hon inte se vilka övriga läkemedel som patienten använder. Det finns inget rapporteringssystem för hur den totala läkemedelslistan ser ut.

Det finns i dag, tyvärr, alltför många personer som är felmedicinerade. De kanske tar för få tabletter, för många tabletter eller tar tabletter som över huvud taget inte borde kombineras eller som motverkar varandra om de kombineras. Därför menar vi att en nationell läkemedelslista bör komma till stånd så fort som möjligt. Jag vet att arbetet är på gång, men folk lider under tiden. Arbetet måste skyndas på.

Fru talman! Jag pratade i förra veckan med en man som hade råkat ut för dessa problem. Han hade haft problem under många år. De senaste åren hade han blivit yr. Han ramlade, och ambulans fick tillkallas eftersom hans fru inte kunde lyfta upp honom. Han åkte ett flertal gånger till sjukhuset. De tittade på honom, men de kunde inte hitta något fel. Nu har detta hänt så många gånger att han har slutat ringa efter ambulans utan ligger kvar tills han får hjälp. Nu senast hade han legat från åtta på kvällen till fyra dagen efter, då släktingar kunde komma och hjälpa honom.

Först nu har mannen träffat en läkare som vill se hans samlade intag av läkemedel. Mannen har haft problem under en längre tid med olika sjukdomar - hjärtat, dålig rygg. Medicineringen har byggts på, och han tror att han behöver alla mediciner. Ett sådant förfarande tar både tid och resurser från en redan hårt belastad sjukvård. Därför måste vi få reformen till stånd så fort som möjligt.

I övrigt tycker jag att det liggande förslaget är mycket bra. Vi verkar vara överens. Det är väl klart att det är en mycket bra fråga att lyfta upp och debattera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Det är med glädje som jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Det handlar om två saker. Framför allt är det ett bra lagförslag. Det är ett bra lagförslag, inte minst beroende på att det återigen var alliansregeringen som tillsatte en utredning och som tog fram ett förslag som vi i dag kan fatta beslut om i riksdagen.

Så har det varit under mandatperioden. Så fort det finns skarpa förslag inom socialutskottets beredningsområde, som faktiskt förbättrar situationen i den svenska sjukvården, härrör de från utredningar och förberedelsearbete från alliansregeringens tid. Det är bra att den nuvarande regeringen förvaltar och tar reda på våra bra förslag, men problemet är att vi nu är inne i slutfasen på den här mandatperioden och att oerhört få förslag har kommit från den här regeringens sida där regeringen själv har varit upphovsman.

Jag ska inte gå igenom detaljerna i lagförslaget, men det är en viktig pusselbit att kunna följa upp hur vi använder läkemedel i Sverige i fråga om biverkningar och annat. Det är ett viktigt lagförslag som vi i eftermiddag ska besluta om.

Sedan kommer diskussionen om läkemedelslista. Vi vet att en av de viktigaste orsakerna bakom många av de patientskador som vi ser i den svenska sjukvården handlar om felbehandling med läkemedel. Det finns många olika orsaker till detta, men en av de viktiga orsakerna är att en läkare i dag inte har möjlighet att se vad en annan läkare har skrivit ut för läkemedel.

Vi har fått höra från talarstolen att inte minst när en äldre patient går till en ny läkare på en annan hälsocentral eller på sjukhuset har den läkaren inte tillgång till den fullständiga informationen om vad patienten står på för mediciner. Det är det som leder till att doktor B skriver ut ett läkemedel som har motsatt effekt mot vad doktor A har skrivit ut. Men det får också andra svåra konsekvenser. Inte minst de människor som är fast i ett narkotikaberoende har i dag stora möjligheter att shoppa runt bland olika läkare och få utskrivet beroendeframkallande läkemedel gång på gång utan att det finns någon möjlighet att följa upp. Sedan finns fallet med den patient som kommer in medvetslös till akutmottagningen, och på akutmottagningen står man handfallen och vet inte vilka läkemedel som patienten står på. Det är oerhört angeläget att få fram läkemedelslistan.

Då kommer den stora frågan: Behövs det verkligen ett tillkännagivande från riksdagen? Ja, jag menar att det behövs. Detta är inte en ny fråga.

Det kom en ny patientdatalag - 2007 eller möjligtvis 2008. Redan då drog man igång arbetet med att försöka ta fram det vi i dag kallar en nationell läkemedelslista. Barbro Westerholm kommer senare att redovisa att inte ens det var startskottet. Det är något man har hållit på med inte bara ett decennium utan längre.

Varför lyckas inte Regeringskansliet lägga fram ett lagförslag? Alliansregeringen lyckades inte, och vi är inte alls säkra på att den här regeringen kommer att lyckas. Det beror inte på att det är ett tekniskt komplicerat problem, att det är fråga om ett gigantiskt register eller sådana saker. Det beror på att i fråga om en nationell läkemedelslista står två vitala politiska intressen mot varandra: å ena sidan integriteten och å andra sidan patientsäkerheten. Det gör att försök att ta fram en nationell läkemedelslista gång på gång har fastnat i Regeringskansliet. Socialdepartementet säger att patientsäkerheten är det viktigaste. Justitiedepartementet säger att integriteten är det viktigaste. Hittills har det tyvärr varit de som förespråkar integriteten som har gått segrande ur striden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Det är just därför, herr talman, det är så viktigt att få det vi förhoppningsvis får nu: ett tillkännagivande från Sveriges riksdag där vi sätter tryck på Regeringskansliet, där vi säger att vi i kammaren vill ha det här förslaget på plats. Det handlar inte om att det finns någon illvilja på Socialdepartementet eller att det statsrådet inte klarar av att ta fram det här arbetet. Det handlar om en konflikt mellan två genuint viktiga intressen. Då är det viktigt, herr talman, att vi i dag får ett beslut där Sveriges riksdag säger att nu är det dags, att det politiska trycket är starkt för att Regeringskansliet i avvägningen mellan integritet och patientsäkerhet ska säga att patientsäkerheten - att rädda liv - är det viktigaste.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Anders W Jonsson har många starka sidor. Blygsamhet är inte en av dem. Det mesta av det goda som har hänt här i världen skedde tydligen under den borgerliga regeringen. Det finns nog olika meningar om det.

Anders W Jonsson beskrev de konsekvenser som vi ser av att förskrivarna inte har samlad information. Man kan tillägga att patientens delaktighet kommer på skam när vi inte har möjligheten att ha en samlad läkemedelslista. Där är vi överens; vi är överens om att det här ska fram och att det är viktigt och väsentligt.

Anders W Jonsson säger också att det här har man hållit på med i decennier. Återigen: Under den här guldåldern när Centerpartiet var med och regerade Sverige, varför gjorde man inte mer? Man tillsatte de här utredningarna - ja, det gjorde man, men de tog inte tillräcklig hänsyn till de lagar vi har att förhålla oss till.

Anders W Jonsson tar sig sedan an att kritisera de lagarna när det gäller den personliga integriteten. Det kan man göra, men - rätta mig om jag har fel - har inte Centerpartiet också suttit med och beslutat i Sveriges riksdag om just dessa lagar?

Vi pratar inte om vilka lagar som helst; vi pratar om grundlagar, som vi inte ändrar med ett riksdagsbeslut. Vi pratar om EU-förordningar, som också är svåra att ändra. Bryter vi mot dem släpas vi dessutom till EU-domstolen. Är det vad oppositionen ser framför sig?

Frågan kvarstår: Vad exakt är det oppositionen vill att Sveriges riksdag ska ge ett tillkännagivande om, när skulle vi i så fall få fram det - som redan är på gång - och vad exakt är det som ska göras av regeringen som inte redan är gjort?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Herr talman! Anna-Lena Sörenson tar upp två ganska intressanta frågeställningar.

Den första är huruvida jag är av den blygsamma sorten eller inte. Det jag konstaterade var att av alla de skarpa lagförslag som vi i socialutskottet haft att behandla från 2014 fram till i dag är merparten sådant som kommer från utredningar som tillsattes under alliansregeringens tid. Det tycker vi förstås är bra, men det som bekymrar mig är att det nu har gått nästan en hel mandatperiod och vi inte har fått ett enda skarpt lagförslag kommet av att regeringen har enats om att tillsätta en utredning för att processa detta. Sjukvården står inför jättestora utmaningar, men det är helt tomt på skarpa initiativ. Då är det ju bra att alliansregeringen var aktiv i att plocka fram lagförslag så att vi har haft någonting att göra i socialutskottet. Men vi skulle ha behövt fler skarpa förslag från regeringssidan. Man kan kalla det blygsamhet eller inte, men det var en produktiv tid. Det kan man objektivt se genom att titta på de propositioner vi har. Var kommer de egentligen ifrån?

Den andra frågeställningen är varför det behövs ett tillkännagivande och vad exakt vi vill att riksdagen ska göra. Jag säger - det sa jag i talarstolen också - att det här har varit en komplicerad fråga, just beroende på att det är två vitala politiska intressen som står mot varandra.

Alliansregeringen tog fram förslaget till patientdatalag som beslutades 2007 och kom igång 2008. Redan där fanns det tankar på det här. Men sedan gick det i stå under våra år, och det har faktiskt varit problem även nu. Vi vet att Regeringskansliet har haft stora bekymmer, och det handlar om att det är två viktiga intressen som står mot varandra.

Orsaken till att vi vill ha ett tillkännagivande är att sätta politisk press. Det hade jag hoppats att vi skulle kunna göra tillsammans.

Herr talman! Att vi har kontinuitet över olika regeringar och genom decennierna när det gäller synen på hälso och sjukvården och patientsäkerheten ska vi väl välkomna och tycka är bra. Så är det - i de flesta frågor har vi samma värdegrund och tycker ungefär samma sak. Det är snarare om hur det här ska genomföras och lite grann i marginalen som vi står här och träter.

Därför tycker jag att det är anmärkningsvärt att man lägger fram ett tillkännagivande när man vet att det här förslaget praktiskt taget ligger på regeringens bord. Det kommer en lagrådsremiss i december. Vad mer är det man vill?

Tycker Anders W Jonsson verkligen att man ska bortse från grundlagar, att man ska bortse från vad EU-förordningar säger, bara lägga dem på hyllan och på något vis trivialisera och förenkla någonting som är väldigt komplext?

Anders W Jonsson nämner över huvud taget inte den tekniska komplexiteten. Sveriges Kommuner och Landsting har förkastat den nod som man tänkte sig att bygga det tekniska systemet på och börjat om från början, för den noden hade skapat väldiga problem när det gäller lagstiftningen. Vi kan kanske tillsammans påverka våra kamrater i kommuner och landsting och skynda på det arbetet, som behövs för att kommunsektorn och landstingssektorn ska göra sitt arbete när det gäller det här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Herr talman! Då blir det märkligt att Socialdemokraterna och vänsterpartierna inte kan ställa upp på det här förslaget till tillkännagivande. Ett tillkännagivande är ingenting annat än att riksdagen säger att här vill vi ha ett lagförslag så fort det går. Om det är så att det levereras ett lagförslag på riksdagens bord i december är ju tillkännagivandet tillgodosett.

Orsaken till att vi tycker att tillkännagivandet är viktigt är att vi vet från vår tid i Regeringskansliet att den här processen inte är enkel. Det beror på att Justitiedepartementet kommer att göra det man kan för att hitta integritetsskäl till att det här inte ska läggas fram medan Socialdepartementet kommer att driva på för patientsäkerheten.

Då vore det ett stöd för socialdemokraterna på Socialdepartementet om riksdagen säger: Det här är så viktigt att här måste vi ha ett lagförslag. Det får vi förhoppningsvis nu genom ett tillkännagivande, men det skulle ha varit betydligt starkare om vi kunde ha varit överens om det i ett läge där vi faktiskt är överens i sak om att vi vill ha det här och ha det så snabbt det någonsin går.

Som sagt: Om det nu är så att lagförslaget kommer i december eller januari - ingen skulle bli mer lycklig än jag - är tillkännagivandet tillgodosett, och då är det inget problem. Jag tycker att det är viktigt att riksdagen i vissa frågor ställer krav på regeringen och säger: Det här tycker vi är en viktig fråga. Här måste vi få ett lagförslag så fort det någonsin går. Därför kommer vi att rösta för ett tillkännagivande.

Herr talman! För att inte upprepa allt som sagts till förmån för läkemedelsregister och en nationell ordinationsdatabas eller vad vi nu ska kalla det tänkte jag gå antikrundan.

Vi började lägga upp läkemedelsbiverkningsregister i mitten av 60-talet, efter Neurosedynkatastrofen. Världshälsoorganisationen ordnade varje år möten med dem som var ansvariga för de här registren. År 1969 träffades vi på en restaurang i Genève och diskuterade om vi hade alla data vi behövde. Vi var överens om att det inte räckte med bara anmälningarna om biverkningar; vi måste också ha uppgifter om läkemedlens användning.

Jag åkte hem och sa: Vi behöver ett individbaserat läkemedelsregister. Jag prövade att få till ett i Stockholm. Det blev nej. Däremot blev det ett i Jämtland för 17 000 personer, en sjundedel av befolkningen där.

Varför blev det ett register där? Jo, där fanns det en kemlabbläkare, PA Hedman, som ville ha en dataanläggning för sina prover från kemlabb och behövde fylla den med mer uppgifter.

Då kom han på att vi kanske skulle lägga upp ett läkemedelsregister, och detta gjordes 1970. Det var tur att det kom 1970, för det var före datalagstiftningen. Om vi inte hade startat då utan senare hade det blivit nej av integritetsskäl - integritet, integritet, integritet!

Det visade sig att detta register löste många problem, så litet det var, så det överlevde datalagstiftningen. Ingen vågade lägga ned det på grund av den värdefulla information om läkemedels användning och felanvändning som det gav, och om hur man kunde lösa en hel del frågeställningar om biverkningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Detta gick så bra att man från Apoteket AB, Socialstyrelsens läkemedelsavdelning och Klin Farm Lab i Huddinge uppvaktade Ingegerd Troedsson, som då var hälso- och sjukvårdsminister: Det behövdes ett nationellt register. Hon var riktigt positiv. Men Läkarförbundet gjorde tydligt tummen ned - integritet. Nej, vi kan inte ha ett sådant register.

Då dog frågan. Sedan var den död under 80-talet, för då kom George Orwell med sin bok om just storebror och dataregister. Det vi hade att göra då var att rädda de hälsoregister vi redan hade: missbildningsregistret, läkemedelsbiverkningsregistret, cancerregistret och så vidare. De var ju nedläggningshotade under 80-talet.

Under den tiden såg man att läkarna inte hade någon koll på vilka läkemedel en patient står på. Det utvecklades mängder av små datakort som man skulle bära med sig och ha sina läkemedel registrerade på.

Ingenting av detta fungerade, så på 90-talet insåg vi att vi måste väcka tanken om läkemedelsregister och individbaserad receptregistrering. Vi laddade upp, och vi hade en stor aktivitet planerad till den 11 september 2001. Då på morgonen intervjuades vi av tidningar, tv - alla möjliga. Klockan tre på dagen satt jag med en radiojournalist. Vi visste båda: Detta kommer inte att sändas. "Nine eleven" gjorde att frågan om individbaserat läkemedelsregister dog för ett tag framöver. Tala om oväntade hinder!

Sedan kom det en läkemedelsutredning, och då hade pensionärs- och patientorganisationerna vaknat. Här sitter arbetsnarkomaner till politiker och talar om integritet, när det är vår säkerhet det handlar om! Då pressade man på: Vi behöver ett individbaserat läkemedelsregister för att analysera användning och biverkningar, men också för att ha en överblick över vilka läkemedel som har förskrivits. Det är vår hälsa och säkerhet det handlar om, och här sitter ni och talar om integritet, som om det vägde tyngre än de risker vi utsätts för.

Så då, 2005, fick vi ett register. Sedan skulle det börja användas. Då slog juridiken ned - integriteten igen. Det har gjorts många bra studier med hjälp av det läkemedelsregister vi har i dag. Men det används inte fullt ut i alla de larmsituationer där det skulle kunna användas. Internationellt ser man det som ett Mecka för sådana studier.

Nu har vi faktiskt kommit så här långt. Vi är eniga här! Patientsäkerheten är viktig, och det är viktigt med register. Det enda vi är oeniga om är om det ska bli ett tillkännagivande eller inte. Jag undrar vad allmänheten egentligen tänker här. Men ni förstår: Det är 48 år sedan tanken på ett sådant här register kom. Det har tagit ganska lång tid. Jag är så otålig att jag till 100 procent står bakom detta tillkännagivande för att förhindra att nya, oväntade stoppklossar lägger hinder i vägen för registret.

(Applåder)

Herr talman! Det blir svårt att toppa en sådan exposé som vi fick av Barbro Westerholm gällande nödvändigheten av en nationell läkemedelslista; det kan man lugnt säga.

Det Barbro var inne på var de många försök som har gjorts tidigare. Jag har själv motionerat om bland annat ett digitalt hälsokort, eller ett sådant kort som medlemmarna i Sveriges motorcykelförbund har haft i hjälmen. Man ska kunna skriva upp sina läkemedel och behandlingar så att man, om en olycka eller något annat skulle hända och man inte själv kan tala för sig, ska kunna få rätt medicin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret

Ett antal händelser gör att i alla fall jag personligen länge har känt att detta är helt otroligt. Vi är ett av världens bästa länder när det handlar om registerföring för patienter. Om jag räknar rätt har Socialstyrelsen 112 kvalitetsregister på sin lista. Det är inte dåligt. Det är tvärtom en av världens bästa datasamlingar för patienter inom vården.

Jag vill bara nämna något som jag sagt även i andra sammanhang. Jag var inbjuden av The Economist till London i vintras; det gällde hjärtsjukvård. Där talade andra föreläsare om Sverige som ett föregångsland när det gäller vikten av att kunna följa vård och behandling över tid på olika sätt, genom denna typ av registerföring.

Detta är något som du och jag kan drabbas av som patienter: att inte kunna tala för sig själv vid en olycka eller svår sjukdom. Då gäller det att den läkare man kommer till vet vad man ska ha för läkemedel. Det räcker att vara svårt allergisk för att hamna i en situation där man får fel läkemedel. Detta kan få svåra konsekvenser.

Läkemedelslista är, anser jag, på ett sätt ett lite missvisande namn. Det har funnits en rädsla hos dem som inte har läst hela betänkandet och fått signaler om att vi politiker vill ha något slags klassikerlista, likt den som finns över litteratur - att vi vill ha en lista över vad som är godkänt och inte för vissa sjukdomar. Men det är inte detta det handlar om. Det handlar om att vi som patienter ska kunna få rätt vård och behandling.

Det är viktigt att konstatera, som man också gör i departementsskrivelsen Nationell läkemedelslista, att en "sammanhållen journalföring kommer att kvarstå som ett viktigt komplement för att samla information om en patients ordinerade läkemedel". Vi kan inte komma ifrån att en sådan här lista egentligen, om vi ska vara riktigt ärliga, är otroligt nödvändig och har varit det i många år. Men vi kan inte heller ta bort det faktum att vi har 21 landsting. Det sägs att det finns hundratals datasystem bara i Stockholms läns landsting. Då kan vi räkna ut hur många datasystem det finns i 21 olika landsting i Sverige, med olika journalföringar.

Detta är inte rätt. Det är inte säkert, och det bidrar inte till en jämlik vård för de svenska patienterna. Jag vill också som kristdemokrat poängtera att jag är bekymrad över att regionutredningen numera är så död och närmast begraven att man inte ens kan diskutera frågan om en bättre regionalisering av statligt styrd sjukvård från regeringens sida. Jag är av den åsikten att vi hade kunnat göra mycket mer, mycket snabbare för svenska patienter om vi inte hade haft 21 olika landsting.

Men till dess bör vi på något sätt återuppliva denna utredning eller på annat sätt i alla fall förbättra för vården i detta avseende. Jag vill poängtera att Kristdemokraterna ställer sig bakom utskottets förslag till beslut och ser fram emot en skyndsam beredning av frågan inom Regeringskansliet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)