Vildsvin och viltskador

Fru talman! Vi ska debattera betänkande MJU4 om vildsvin och viltskador. Det kan också hänföras till den förra debatten om hållbarhet.

Vi socialdemokrater har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet två reservationer. Men för att inte uppta kammarens tid med ytterligare borgerligt tjafs yrkar vi bifall endast till reservation 1.

Regeringens proposition 2015/16:199 Vildsvin och viltskador är uppbyggd i tre delar: utfodring, kameraövervakning och skyndsam hantering av mål som handlar om jakt efter björn, järv, lo eller kungsörn. Regeringen har föreslagit ändringar i jaktlagen. Ändringarna innebär i huvudsak att det i jaktlagen införs möjlighet för ansvariga myndigheter att utifrån behov förbjuda eller reglera utfodring av frilevande vilt.

Det föreslås även att det i jaktlagen föreskrivs att mål om jakt efter björn, järv, lo eller kungsörn ska hanteras skyndsamt.

När det gäller kameraövervakning har regeringen funnit att frågan är komplex och har därför flyttat över den till en utredning som pågår på Justitiedepartementet om kameraövervakning. Det handlar om direktiv 2015:125, som i det här huset hanteras av justitieutskottet och KU. Vi kommer alltså säkert att få anledning att återkomma till det.

Just den frågan blev inte mindre komplex när Högsta förvaltningsdomstolen i en uppmärksammad dom som kom förra veckan meddelade förbud mot kameraövervakning vid drönarflygning. Det ska också hanteras av utredningen.

Fru talman! Den förra regeringen beslutade efter förslag från förre landsbygdsministern, Eskil Erlandsson, i juni 2012 att en särskild utredare skulle se över jaktlagstiftningen i den så kallade Jaktlagsutredningen. I uppdraget ingick bland annat att överväga hur utfodring av vilt kan regleras. I ett tilläggsdirektiv från 2013 gavs utredaren också i uppdrag att utreda möjligheten att införa just ett undantag från tillståndsplikten för övervakningskameror för viltövervakning.

Det här utskottet har drivit fram både tilläggsdirektiv till jaktlagen och tillkännagivande för regeringen om att det är angeläget att regeringen lämnar ett lagförslag om undantag från tillståndsplikten när det gäller kameraövervakning av vildsvinsåtlar och annan viltövervakning. Man bör se över om det är möjligt att införa ytterligare undantag från tillståndsplikten.

Kameraövervakningen är ju en större fråga. Även om vi tycker att den är lätt när det gäller viltövervakning är det en fråga som rör den personliga integriteten. Därför har regeringen också tillsatt en särskild utredning under ledning av Susanne Kaevergaard, som är tillsynschef på Åklagarmyndigheten. Hon har fått regeringens uppdrag att utreda vissa frågor om kameraövervakning av vilt. Utredningen har fått förlängd tid och ska redovisa resultatet av sitt uppdrag i juni 2017.

Med hänvisning till regeringens pågående arbete anser vi att det inte finns skäl för riksdagen att komma med ett uttalande i frågan. Vi avstyrker således de motionerna och majoritetens text. Frågan blir som sagt inte mindre komplex av att Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat en dom på området. Den domen kan ingen regering - oavsett färg - bortse från. Vi kommer därför att få anledning att återkomma. De motioner i frågan och den majoritetstext som allianspartierna och Sverigedemokraterna har skrivit anser vi vara trams.

Fru talman! Vi socialdemokrater eftersträvar en hållbar och effektiv viltförvaltning. När det gäller rovdjursförvaltningen har regeringen nu ändrat i förordningen och direktiv till ansvariga myndigheter så att jaktbeslut kan tas med god framförhållning. Regeringen beslutade den 25 februari i år om en ändring i jaktförordningen som innebär att länsstyrelsernas beslut om jakt efter de stora rovdjuren björn, varg, järv, lo och kungsörn ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Det beslutades också om ett skyndsamhetskrav för ärenden om jakt efter de stora rovdjuren. Det är viktigt att överklagandeprocessen blir effektiv och att överklaganden hanteras på ett sådant sätt att beslut kan komma i god tid före jaktstart. För att tydliggöra det ytterligare har regeringen flyttat alla mål som handlar om sådana överklaganden till en förvaltningsrätt, nämligen Förvaltningsrätten i Luleå.

Det är extra aktuellt då vinterns vargjakter traditionellt överklagas av mer extrema bevarandeorganisationer. Det vi ska besluta om i dag är att ett krav på skyndsam hantering av sådana överklaganden införs, så att vi kan få stopp på det.

Fru talman! När det gäller utfodring eller dumpning av foder är det märkligt. Två regeringar driver och arbetar med en fråga under ganska lång tid. När frågan sedan kommer tillbaka till oss i riksdagen får vi en majoritet i utskottet som tvivlar på två regeringars intentioner.

Jag kan ha förståelse för att Sverigedemokraterna tvivlar på två regeringar. Det är liksom Sverigedemokraternas grej, att tvivla på all trovärdighet.

Det är ställt utom allt rimligt tvivel att utfodring av vilt har ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Trots intensiv debatt och opinionsbildning mot detta, inte minst från LRF, minskar inte utfodringen av vilt. En undersökning från SLU, gjord 2014, visar att vilt utfodras för minst 340 miljoner kronor per år. LRF har också kunnat visa att utfodringen har fortsatt att öka sedan dess. Det beror bland annat på att synen på vilt, jakt och jaktutövning har förändrats successivt. Konflikterna bottnar i olika synsätt på hur stor mängd vilt ett landskap och mark bör och kan bära och hur det påverkas av viltutfodring.

Vildsvin och viltskador

Socialdemokraternas bedömning är att viltförvaltningens kantring mot att naturen ska manipuleras för att producera mer vilt till del är en följd av den kapprustning som startade när vildsvinet kom tillbaka. Det är en kapprustning som är och har varit driven av de stora godsägarnas vilja och intresse av att sälja jakt dyrt.

Utfodringen blev en metod för att få vildsvin och klövvilt att stanna kvar på marken. Sockerrör är en fantastisk gröda för att locka kronhjort, dovhjort och älg att stanna kvar på markerna, så att de kan jagas och säljas dyrt. De som blir kvar sprids sedan på grannmarkerna och trampar ned grödorna för andra jordarrendatorer. Ska det vara på det sättet? Vi tycker inte det.

Stora mängder foder som dumpas lockar också andra, till exempel fåglar och råttor, som bär med sig andra olägenheter såsom smittspridning.

Det känns också för mig ytterst märkligt att de borgerliga partierna nu så öppet tvivlar på sin förra minister. Regeringen har utgått från Jaktlagsutredningen. Man har utgått från remissinstansernas synpunkter. Eskil Erlandsson får förklara sedan vad som var så fel med den. Han kan ju också redovisa varför man inte ska beakta remissinstansernas svar. Varför ska det vara så att en markägare kan fortsätta att göda vilt i akt och mening att driva upp stora stammar som man kan sälja för dyra pengar, samtidigt som bondens grödor på fastigheten bredvid och sommarstuge- eller villaägarens trädgård förstörs?

Fru talman! Man uttrycker också en stor oro över den svenska modellen och våra svenska myndigheters förmåga att hantera en sådan här fråga, en fråga som ju är särskilt lämpad att få regionalt prövad. Vildsvinen är hemtama och lätta att fodra fast i ett område. Vildsvin är svårjagade, eftersom de är mest aktiva nattetid. 63 procent av vildsvinen fälls vid åteljakt, 13 procent vid skyddsjakt på åker och 14 procent med drivande hund.

Det finns också studier som tydligt visar att det krävs 17 timmars vakjakt per skjutet vildsvin vid åteljakt. Den utan tvekan viktigaste frågan är att få åteljakten mer effektiv. Det funkar ju inte, fru talman, om grannen utfodrar med stora mängder foder i grannfastigheten och stör hela den lokala bilden och hur det rör sig.

Fru talman! I stället för att kunna göra en riktig skillnad för de markägare, bönder och villaägare som får sina marker och grödor nedtrampade hemfaller här borgarna till trams och fulspel. Vi kommer senare att rösta här i kammaren om ordning och råda i viltförvaltningen. Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna kan fortfarande rädda sitt anseende ge-nom att lägga ned sina röster och indirekt stödja vår reservation. Ni skulle få många lantbrukare att göra tummen upp och säga: Det var bra gjort!

Men det återstår att se. Röstar ni för majoritetstexten kommer ni faktiskt att sänka det arbete som två regeringar har arbetat med, ett arbete som har pågått i över sex år.

Fru talman! Jag vill avsluta med att uppmana alla som får sina grödor förstörda av vildsvin eller annat vilt och villaägare som får sina trädgårdar förstörda att skicka räkningen till Centerpartiet. Det är de som bär det tyngsta ansvaret om regeringens proposition faller i dag.

Vildsvin och viltskador

(Applåder)

Fru talman! Vi är alltså här i dag för att debattera jaktfrågor, en proposition som heter Vildsvin och viltskador. Borgarna har tillsammans med Sverigedemokraterna drivit igenom två tillkännagivanden. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Jag står givetvis bakom även reservation 2, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till den ena.

Vi är alltså här för att debattera jaktfrågor. Det är frågor som ofta engagerar detta utskott, där vi ofta har starka åsikter. Men jag trodde nog inte att vi skulle stå och debattera emot varandra i just de här frågorna, för här har vi tidigare varit överens.

Vi har, precis som ledamot Isak From redogjort för, tre delar i den här propositionen. En del handlar om utfodring, vilket är den del jag kommer att prata mest om.

Vi har också en del som handlar om kameraövervakning med åtelkameror, och precis som Isak From sa har detta arbete flyttats över från utskottet till att ingå i en utredning om kameraövervakning, brottsbekämpning och integritetsskydd. Den utredningen har fått förlängd tid för att reda ut dessa komplexa frågor, och jag kan hålla med om att det är trams att hålla på med tillkännagivanden i en fråga som det faktiskt arbetas med och där det kommer att komma fram bra ställningstaganden som också är hållbara. När det finns så många komplexa frågor som skär igenom så många områden måste vi ha ett gediget underlag.

Vi har också en tredje del som handlar om skyndsamhet när det gäller hanteringen av överklaganden för rovdjuren. Den nuvarande regeringen har tagit tag i den delen av politiken för att bringa ordning och reda i jaktfrågorna, där vi försöker att få ihop den förra regeringens sammelsurium av olika delar till en rak linje. Där föreligger heller inga skilda meningar.

När det gäller utfodring är det för mig väldigt konstigt att vi står här och pratar emot varandra. Det här är en fråga som handlar om att underlätta för lantbrukare, få ordning på ett problem och få ett modernt regelverk på plats. Här borde vi vara överens. Men det är vi inte, trots att förslaget för att komma till rätta med utfodring av vilt, framför allt vildsvinen, kommer från Jaktlagsutredningen som påbörjades under den förra regeringen.

Vår regering tog vid i det arbetet, och det processades vidare. Det har anpassats efter remissförslagen. Det har varit i Lagrådet, och det har blivit bästa möjliga förslag utifrån alla dessa intressen, med undantag för några: det stora kapitalet och de stora jordägarna.

Nu har de borgerliga partierna lyssnat på Moderaternas skrämselpropaganda och vänt kappan efter vinden. Man ser till det stora kapitalet och röstar emot det här i stället för att se till allas bästa.

Vildsvinen, som det här framför allt handlar om, har ökat i rask takt i Sverige. Vi har över 175 000 vildsvin i dag, och i vissa delar av landet ökar de med 30 procent per år. De har alltså en enorm reproduktionsförmåga.

Det är glädjande på många sätt. Vi har fått in naturliga markarbetare i faunan igen. Vildsvinen gör ett väldigt bra underhållsarbete. Det är ett bra, jaktbart vilt och bra föda. Som vi har hört ger det en god avkastning och kan inbringa en del pengar på landsbygden i form av upplevelser, jakt och även gratis markberedning.

Vildsvin och viltskador

Men vildsvinen ställer också till en hel del oreda. Vi har enorma skador på både skogsbruk och jordbruksgrödor. År 2014 gjordes det en undersökning som visade att vildsvin är det djurslag som orsakar störst skada på grödor förutom på havre, för där är älgen värst. För två år sedan förstörde vildsvinen 42 700 ton spannmål.

Det är enorma belopp, och det handlar inte bara om det ekonomiska. Det handlar också om allt nedlagt arbete och förstås även om ett psykiskt lidande för den som har investerat i allt detta och fått sitt livsverk förstört.

Detta påverkar också hur lantbruket arbetar. I samma undersökning svarade var fjärde lantbrukare att de inte har de grödor som de skulle vilja odla, eftersom de vet dessa blir förstörda. Man använder inte heller marken optimalt, och då får man heller inte bästa avkastning. Lokalt finns det odlare som helt har slutat med både ärter och höstraps.

Detta är som sagt ett stort problem för lantbrukarna. Men det finns förstås de som tjänar pengar på vildsvinen. Att mata vildsvin så att de ökar och vi får en större population än vad marken har bärighet till ger en stor mängd vilt att jaga på. Vi får en större stam än vad naturen själv skulle tillåta, och det blir konflikter. Djuren håller sig inte på ett ställe. Djuren tillhör oss alla, fram tills att de är skjutna, och om de äter på en gård och sedan går och förstör på en annan gård är det förstås väldigt, väldigt svårt.

Vildsvinen orsakar också enorma skador i trafiken. Förra året hade vi över 4 000 trafikolyckor med vildsvin. Det är stora ekonomiska värden, men det innebär också ett enormt lidande för den enskilde som blir drabbad.

För Miljöpartiet är det självklart att det ska finnas en ekosystembaserad viltvård och att det ska ingå att inte ha större viltstammar än bärigheten på marken. Om en stam måste utfodras för att upprätthållas är den inte i balans.

Förvaltningen måste utgå från ekosystemet. Hur ser marken ut? Hur många rovdjur finns? Vad äter de? Hur ser åldersfördelningen ut? Vad är bäst? Därefter gör man sitt jaktuttag. Också trafiken är viktig.

Alla inser att det behövs regler för utfodring. Jag är därför förvånad över att de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna är emot förslaget. Det är ett förslag som skulle gynna alla lantbrukare, allmänheten, trafiksituationen - de absolut allra flesta utom några få som lever gott på att föda upp vildsvin och sälja jakten dyrt samt de människor som betalar dyrt för att få jaga vildsvin.

Jag tycker att tillkännagivandet bara är att försvåra och förhala. Jag träffade representanter för LRF i måndags. De var förtvivlade över utfallet. De partier som röstar mot förslaget är skyldiga Sveriges bönder, trafikskadade och allmänheten som får sina villaträdgårdar förstörda ett svar. Det gäller även andra fritidsintressen. Fotbollsplaner, golfbanor och tennisplaner förstörs - till stora kostnader.

Jag hoppas att det blir en ändring av hur ni tänker rösta i dag så att det går att få bukt på frågan. En lite krystad invändning är att åteljakt skulle försvåras. Nej, det skulle det inte. Det står tydligt i propositionen att det skulle försvåra utfodringen av fåglar. Det är inte fråga om bara klövvilt, utan det måste finnas vilt. Det finns goda resonemang både från remissinstanserna och i propositionen om hur förslaget ska formuleras. Det är utifrån det som regeringen har skrivit sin proposition.

Vildsvin och viltskador

(Applåder)

Fru talman! En bakgrund till att vi i dag debatterar frågan är att det finns en snabbt växande vildsvinsstam i Sverige. I dag finns mer än 175 000 vildsvin i Sverige. För ett par decennier sedan var populationen nästan ingen alls. Stammen förökar sig med en hastighet av 30 procent per år. Det är en oerhört snabb tillväxt.

Precis som har anförts tidigare i debatten ställer den stora stammen av vildsvin till med stora problem runt om i Sverige. Olyckorna i trafiken har nämnts. Det är ungefär 4 000 olyckor med ungefär lika många vildsvin involverade varje år. Det blir stor skada på människor, djur och jordbruket. Emma Nohrén talade tidigare om de 40 000 ton spannmål som förstörs varje år på grund av att vildsvin bökar och förstör för lantbrukarna. Bönderna måste anpassa vad de odlar på grund av att det kan finnas så mycket vildsvin i området. Skadorna på skogen är också allmänt kända, liksom skador för fritidsverksamhet och annat.

Ett skäl till att vildsvinspopulationen växer så snabbt är att det finns begränsade men tydligen mycket röststarka intressen som vill ha höga populationer av vildsvin. Inte minst är det redan välbeställda godsägare som kan sälja jakträttigheter för att jaga vildsvin. Populationerna kan ökas genom att man helt enkelt utfodrar - matar - djuren så att djuren kommer tillbaka och blir lätta att jaga.

Är man en rik godsägare eller en skjutglad jägare kan man tycka att detta är trevligt, men för nästan alla andra i samhället får detta mycket negativa konsekvenser. Nu har det gjorts utredningar. Det har varit en lång process för hur man ska komma till rätta med problemet. Regeringen lade nyligen fram en proposition med förslag för att få kontroll över utfodringen. Regeringen ska kunna förbjuda utfodringen av vilda djur, men där det är befogat ska dispenser mot förbudet utfärdas. Ibland kan det finnas rimliga skäl för att utfodra djur.

Jag trodde att vi skulle vara relativt överens om saken i kammaren. Någonting måste göras. Men döm om min förvåning då jag såg förslaget från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. Det innebär att det väl genomarbetade förslaget från regeringen, det vill säga att få kontroll över situationen och minska mängden skador, inte kommer att genomföras efter voteringen kl. 4 i eftermiddag.

Jag skulle vilja ställa ett par frågor till Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Med ert förslag, alltså att inte göra något alls, tror ni att det blir färre trafikolyckor med vilda djur? Med ert förslag, alltså att inte göra något alls, kommer skadorna för jordbruket att minska? Med ert förslag, alltså att inte göra något alls, kommer skadorna i skogen att minska? Om svaret på de tre frågorna är nej, bör ni verkligen överväga hur ni röstar i eftermiddag.

Jag yrkar bifall till reservation 1, där vi skriver att vi motsätter oss förslaget från borgarna och Sverigedemokraterna.

Fru talman! Det finns en fråga till i ärendet som jag skulle vilja ta upp, nämligen att det återigen finns ett förslag från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna om att inte längre behöva be om tillstånd för att ha kameraövervakning i skogen. Genom att sätta upp en kamera i skogen kan de som vill jaga vilda djur lätt se när det kommer in vilda djur på området. Då kan man ge sig ut och jaga dem.

Vildsvin och viltskador

För att sätta upp en sådan kamera i dag krävs tillstånd. Det har utfärdats ungefär 700 tillstånd för kameraövervakning, men alla vet att antalet kameror runt om i våra skogar är långt mycket större. Det talas på ett ställe om att det finns tiotusentals kameror ute i skogarna.

Jag tycker att kameraövervakning - och så är det också formulerat i svensk lag - är en inskränkning av den personliga integriteten. Det är något som vi ska vara restriktiva med. Det är just därför som man måste ansöka om ett tillstånd för att sätta upp kamera på allmän plats.

Jag tycker att skogen ska vara en plats som generellt sett ska vara fri från massövervakning. Man ska kunna gå ut i skogen och veta att man är helt och hållet ensam, att här finns inga kameralinser som zoomar in vad man gör ute i skogen. Därför är jag så oroad över förslaget från de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. I eftermiddag kommer det att röstas om ett förslag där ni vill ta bort kravet på tillståndsplikt för kameraövervakning och bara öppna alla spjäll så att det blir tusentals fler kameror runt om i skogen.

Jag vänder mig särskilt till Liberalerna och Centerpartiet. Ni har tidigare hållit en hög profil i integritetsfrågor. Vad hände med kampen mot massövervakningen? Varför ska det vara kameraövervakning i den stora skalan i våra skogar? Ni är svaret skyldiga.

(Applåder)

Fru talman! Jakt och viltvård har en lång tradition i Sverige och har varit en väg till framgångsrikt samspel mellan människa, djur och natur. I dag debatterar vi från miljö- och jordbruksutskottet en del av dessa frågor från propositionen Vildsvin och viltskador.

Propositionen spänner över ett brett område, vilket är en av anledningarna till att frågan är komplicerad att behandla här i kammaren. Jag ska därför förklara varför Alliansen och Moderaterna gjort det ställningstagande vi gjort. Vi väljer nämligen att skicka tillbaka propositionen till regeringen. Vi har hört regeringsföreträdarna här svartmåla oppositionen på alla sätt. För att förstå ärendet bättre krävs det lite förkunskap om vad som skett fram till nu.

Det finns problem med en vildsvinsstam som växer, i vissa delar av landet snabbt och helt okontrollerat. Viltets skador på jord och skog kostar den enskilde lantbrukaren tiotusentals kronor och ställer till problem och ökade kostnader även för den enskilde i trädgårdar och för kommuner på allmänna platser.

Vi i Alliansen tar det här problemet på största allvar. Det var också därför alliansregeringen tillsatte en jaktlagsutredning när den såg att det behövdes en reform inom området. Vi tillsatte en ambitiös jaktlagsutredning redan 2012. Syftet var att göra lagstiftningen modern, systematisk och ändamålsenlig. Till detta kom ett tilläggsdirektiv året efter för att möjliggöra undantag från tillståndsplikten för övervakningskameror vid viltövervakning.

Vildsvin och viltskador

När den rödgröna regeringen tillträdde 2014 valde den att plötsligt lägga ned Jaktlagsutredningen innan den var helt avslutad. Dock hann det komma ett delbetänkande, varifrån brottstycken har tagits till propositionen.

Varför regeringen valde att lägga ned Jaktlagsutredningen kan vi bara spekulera i. Det är fortfarande höljt i dunkel. Det står klart att viktiga samhällsproblem förblir olösta för den rödgröna regeringen. Men att nu lägga fram en framhastad och ofullständig proposition som skapar fler frågor än klargöranden är oansvarigt och gynnar inte landet.

Herr talman! Den proposition som de rödgröna nu presenterat handlar om tre olika delar. Den del som väckt mest uppmärksamhet är frågan om utfodring av vilt, men propositionen behandlar även handläggningstider i domstol och kameraövervakning av vilt. Jag kommer att beröra de delar av propositionen där det finns en skiljelinje mellan oss och regeringen.

Landsbygdsministern har ända sedan propositionen kom i somras varit tvungen att gå ut i medierna och förklara vad den egentligen syftar till men framför allt vad den inte syftar till. Det säger en del om hur många frågor propositionen väcker och lämnar obesvarade.

Vi vill komma till rätta med avarterna av utfodring, men då krävs en tydlig lagstiftning. Till exempel hör mängder av spannmål och majs inte hemma i skogen, och detta skulle kunna regleras mycket bättre än det görs i dag.

Regeringens förslag till lösning är dock mer långtgående än vad vi vill. Man vill införa generella förbud. De är dessutom otydliga och oprecisa, vilket riskerar att ställa till med oreda och göra mer skada än nytta i praktiken.

I propositionen föreslås att den myndighet som regeringen utser ska kunna införa generella förbud mot utfodring eller villkorad utfodring. Det riskerar att ställa till problem för både markägare och jägare som sköter viltvården på ett bra sätt med avledning och stödutfodring.

I ett förslag till reglering av utfodring är det viktigt att ta hänsyn till olika typer av vilt och olika typer av utfodring och åtling. Det är även viktigt att ta hänsyn till viltets värde, då en urholkning av äganderätten försvårar brukandet. Det finns bättre sätt att komma åt avarterna av utfodring än generella förbud och ingrepp i äganderätten.

Vi förespråkar en lagstiftning som bygger på frihet under ansvar och inte detaljreglering från okunniga politiker eller oklara myndighetsuppdrag som inte går att verkställa i praktiken.

För att nämna några av de saker som ett så här pass långtgående förbud mot utfodring skulle kunna hindra kan jag nämna fågelutfodring på vintern, kantremsorna på fältet som bonden lämnar oskördade och den anlagda våtmarken som är bra för den biologiska mångfalden som vi alla tycker är viktig. Definitionen av utfodring är också viktig när den lilla månskensbonden ställer upp ett jakttorn vid sin åker och plötsligt blir fälld för otillåten åtling. Det är inte rimligt.

Det är inte bara vi här i riksdagen som ser problem med propositionen. LRF, Sveriges Jordägareförbund och Svenska Jägareförbundet har även de riktat kritik mot förslaget. I en gemensam skrivelse är de eniga om att propositionen bör revideras i syfte att på ett tydligt sätt precisera regelverket i lagtext.

Vildsvin och viltskador

Herr talman! En annan del av propositionen som vi inte heller är överens med regeringen om rör kameraövervakning av vilt. I dag krävs det tillstånd för att sätta upp en viltkamera. Vi vill skapa ett undantag från tillståndsplikten genom att i stället införa anmälningsplikt i efterhand. Regeringen håller inte med och ser inte någon mening med att gå vidare med detta.

Vi här i den lagstiftande församlingen måste göra det lätt att göra rätt. I dag säljs det tiotusentals viltövervakningskameror, men endast ett fåtal är registrerade. Det tyder på att något är fel. Onödig och slentrianmässig övervakning är på inget sätt bra, men under kontrollerade former där det finns ett tydligt syfte kan övervakning vara av godo. Därför är det tråkigt att regeringen väljer att ignorera den lagstiftande församlingens tillkännagivande. Därför vill vi nu skicka tillbaka frågan till regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vildsvin och viltskador

De rödgröna regeringspartierna säger här i kammaren detsamma som landsbygdsministern har sagt i medierna: att vi i Alliansen sviker landsbygden genom att skicka tillbaka propositionen. Det kan inte bli mer fel. Det är inte vårt fel att regeringen lämnar en slarvig proposition som inte hänger ihop. I sak är vi ju hyggligt överens, men vi kan inte fatta beslut som inte går att genomföra där ute. Det måste vi väl ändå vara överens om här i den lagstiftande församlingen.

En slarvig proposition som den här säger kanske mer om regeringssamarbetet än den gör om sakfrågan. Vi tycker att det är oansvarigt att lämna över en proposition till riksdagen som är en skrivbordsprodukt som aldrig borde ha lämnat Rosenbad. Vi tycker att det är viktigt att se de riktiga samhällsproblemen och hitta riktiga lösningar som faktiskt fungerar.

Regeringens politik är landsbygdsfientlig på otroligt många olika sätt. Den här propositionen är bara en i raden av dåliga förslag som de rödgröna lämnar till riksdagen. Därför, herr talman, skickar vi tillbaka propositionen till regeringen för att den ska göra om och göra rätt.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Åsa Coenraads, för anförandet! Tack också för tydligheten, i vart fall när det gäller äganderättens betydelse för Alliansens agerande. Man följer tydligt jordägarnas remissvar. Man följer inte LRF:s första remissvar.

I slutet kallar Åsa Coenraads propositionen för en skrivbordsprodukt. Som jag sa i mitt anförande var den utarbetad av Jaktlagsutredningen och låg i princip färdig på regeringens bord när regeringen tillträdde - bortsett från att den tidigare regeringen hade glömt att ta del av remissinstansernas synpunkter på hur en tillsyn ska kunna fungera och vad som är möjligt att genomföra. Det är en sak som den här regeringen har fört in. Då tycker Åsa Coenraads att det helt plötsligt blir otydligt.

Sedan kvarstår, Åsa Coenraads, att grundproblematiken är att Moderaterna och Alliansen säger sig inte ha förtroende för Sveriges myndigheter. Detta är en sådan specifik sakfråga som det är extra viktigt att avgöra regionalt så att länsstyrelserna faktiskt kan utöva tillsyn och göra regionala avvägningar. När vi justerade försökte vi komma till rätta med detta. Vi aviserade att vi skulle kunna gå med på en gemensam skrivning och ett tillkännagivande till regeringen. Men Alliansen och Sverigedemokraterna yrkar avslag på punkt 1! Det är rätt viktigt, herr talman, att ha med sig i den fortsatta debatten.

Vildsvin och viltskador

Herr talman! Isak From från Socialdemokraterna tar till brösttoner, och det gör man i regel när argumenten tryter.

Vi lämnade inte ifrån oss ofullständiga förslag från alliansregeringen. En av anledningarna till att detta inte blev en konkret lagstiftning var att ärendet inte var färdigt. Jag hade förväntat mig mer av ett regeringsbärande parti som Socialdemokraterna än att de skulle lämna ifrån sig en så pass ofullständig proposition som detta faktiskt är.

Vi tycker också att det är ett problem med den utfodring som görs i stora mängder ute i naturen och inte behöver göras på det viset. Men vi behöver precisera vad som är utfodring och vad som är åtling och hur det ska gå till.

Förtroende för myndigheterna kräver tydlig lagstiftning, där lagstiftaren pekar på vad myndigheterna ska göra och inte göra. I denna proposition ges myndigheterna och de enskilda brukarna tolkningsföreträde när det gäller hur man ska göra, och jag tycker inte att det är värdigt att lämna ifrån sig ett sådant förslag här i kammaren.

Vi tycker att detta är ett problem. Vi vill göra något åt det. Men det är inte vi som har lagt fram en slarvig proposition, och därför lämnar vi tillbaka den till regeringen och ber er göra om och göra rätt.

Herr talman! Saken är väl den, Åsa Coenraads, att ni ska stå i två spannar samtidigt. Ni vill göra jordägarna glada, och äganderätten är ju överställd all annan lagstiftning och ska avgöra om jag som jordägare har rätt att utfodra en stor mängd vilt som trampar ned grannens och arrendebondens grödor och trampar ned eller käkar upp sommarstugeägarnas trädgårdar. Det är den avvägning ni gör och den faktiska skillnad som detta handlar om.

Sedan anför ni att det är slarvigt skrivet och kan tolkas si eller så. Ja, precis som jag sa i anförandet: Ni har inte förtroende för Sveriges myndigheter, och därmed har ni inte heller förtroende för den svenska modellen.

(Applåder)

Herr talman! Till vem är propositionen egentligen skriven? Vi skulle väl säga att den är skriven till den stora allmänheten: de som vistas i naturen, brukar naturen och faktiskt dör i alla de trafikolyckor som viltet ställer till med.

För att komma till rätta med allt detta behöver vi en tydlig lagstiftning, och den lagstiftning som regeringen har lämnat ifrån sig är inte tydlig. Vi ber er därför att göra om den och komma tillbaka till riksdagen så att vi kan få till stånd ett beslut.

Vi har stort förtroende för människor ute i Sverige. Vi har stort förtroende för myndigheter där ute. Men vi har inte stort förtroende för en regering som ständigt lämnar ifrån sig slarvigt skrivna förslag i denna kammare. Vi kommer att återkomma.

Herr talman! Åsa Coenraads och Moderaterna säger att det är viktigt att göra rätt, men när det gäller att sätta upp kameror ute i skogen tycker Moderaterna uppenbarligen inte att man ska avvakta en utredning som tittar just på detta och en del andra övervakningsfrågor. Jag undrar hur det kom sig att det blev så bråttom att vi redan här och nu ska ha ett tillkännagivande om att det inte längre ska vara tillståndspliktigt att sätta upp en kamera i skogen.

Jag tog upp detta därför att jag har läst er motion och tycker att det känns oklart vad syftet är. Ni pratar om att det är så bra med kameror i skogen - då kan man se hur vilda djur rör sig, och forskare kan använda sig av materialet och så vidare. Men som jag förstått det ska kamerorna bara sättas upp vid åtelplatser, det vill säga där man utfodrar djur. Det kanske Coenraads kan bringa lite klarhet i.

Från talarstolen fick vi nu höra ett helt nytt argument från Moderaterna, nämligen att det redan nu finns tiotusentals kameror uppsatta i skogen. De är uppsatta utan tillstånd, så därför måste vi ta bort tillståndskravet. Det tycker jag känns som ett väldigt ologiskt eller felaktigt resonemang. Det skulle vara som att säga att det redan nu är så många som kör 130 på 110-vägar, så därför måste vi tillåta människor att köra 130. Tycker inte Moderaterna att det är viktigt att man kan göra en avvägning mellan den personliga integriteten - viljan och önskan att inte bli massövervakad - och det rimliga i att ibland kunna sätta upp en kamera?

Herr talman! Frågan om kameraövervakning av vilt handlar inte alls om massövervakning, som Vänsterpartiet gärna gör gällande. Det handlar om att kunna underlätta jakten på framför allt vildsvin men också, precis som Jens Holm tog upp i sin replik, om att kunna bedriva forskning på ett bra, enkelt och snabbt sätt.

Vi i Alliansen ser ett samhällsproblem. Vi ser också enkla lösningar på det problemet. Vi kommer med konkreta förslag, vilket vi har gjort i ett tidigare tillkännagivande. Nu ser vi att regeringen inte vill göra så som den lagstiftande församlingen har sagt, och vi kommer därför med ytterligare ett tillkännagivande om exakt samma sak.

I dag är tillstånden väldigt dyra, och det är ganska komplicerat att få tillstånd för kameror. Vi anser därför att det skulle vara mycket enklare att i stället införa anmälningsskyldighet för kameror till en mycket billigare peng enligt förslaget. Detta handlar om att underlätta för våra medborgare i Sverige att göra rätt.

Herr talman! Jag har två frågor till Åsa Coenraads. Den ena frågan får jag ställa igen, för den fick jag inte svar på. Den gäller det nya argument som vi hörde från talarstolen: att det redan finns tiotusentals kameror uppsatta i våra skogar och att vi därför måste ge tillstånd för dem eller ta bort tillståndskravet. Hur, Åsa Coenraads, kan det komma sig att detta blev ett argument för er? Tycker inte Moderaterna att det är viktigt att man faktiskt kan göra den avvägning som görs i dag i kameraövervakningslagens 8 § mellan den personliga integriteten å ena sidan och önskan att sätta upp en kamera å andra sidan?

Vildsvin och viltskador

Jag vill påminna om att man vid 700 tillfällen har sagt att en kamera får sättas upp. Men tycker inte Moderaterna att det är viktigt att man kan göra denna avvägning? Då blir argumentet att man redan satt upp tusentals kameror ute i skogen så att säga ett icke-argument.

Sedan får vi ett till argument, nämligen att de filmer som spelas in ute i skogen ska kunna användas vid forskning. Jag skulle vilja fråga Åsa Coenraads hur länge man ska kunna använda det material som spelats in med kamerorna ute i skogen. Tycker inte Moderaterna att det ska finnas en begränsning, återigen utifrån den personliga integriteten?

Herr talman! Lag stiftas och ska följas - om detta hoppas jag att vi är överens här i kammaren.

Vi kan i dag se att det säljs tiotusentals kameror i butiker, via internet och på olika sätt, men vi vet inte var de finns. Vi vet dock att det finns ungefär 700 tillstånd för kameror. Vart tar alla dessa kameror vägen? Jag antar att de sitter i skogen någonstans, och då kan man ställa sig frågan varför. Jo, antagligen därför att man vill använda dem just för viltövervakning. Vi ser också att vi behöver bra viltövervakning för att kunna skjuta av fler vildsvin, eftersom det är ett stort problem i samhället. Jag hoppas att det besvarar Jens Holms ena fråga.

Den andra frågan är: Vad ska filmerna användas till, och varför ska vi spela in i forskningssyfte? Jag vill ta ett exempel, nämligen det mårdhundsprojekt som vi har haft i Sverige. Där har vi tack vare viltövervakningen kunnat stoppa denna invasiva art, som var på väg att angripa Sverige på många fronter. Det är ett lyckat projekt där viltkamerorna har spelat en stor roll.

Om detta kan vi prata mycket. Det är intressant att Vänsterpartiet, som stöder regeringens proposition, också stöder det mycket slarviga förslag som lämnats till riksdagen. Jag tycker att detta säger mer om Vänsterpartiets politik än de konkreta förslag som Alliansen vill ha från regeringen.

Herr talman! Jag ska börja med att säga att Sverigedemokraterna står bakom utskottets samtliga ställningstaganden i det betänkande vi diskuterar här i dag.

Regeringens föreslagna utfodringsförbud är dåligt utformat och lämnar gamla problem olösta, samtidigt som man med ett utfodringsförbud skapar nya problem som ger upphov till juridiska oklarheter och utrymme för olika tolkningar. Det föreligger en överhängande risk för att förbudet leder till vitt skilda bedömningar om vad som är utfodring från fall till fall. Det framgår inte av propositionstexten hur allt detta ska hanteras i praktiken. En väl avvägd utfodring kan däremot minska både antalet trafikolyckor med vilt och skador på grödor och skog.

Vildsvin och viltskador

Liksom en majoritet av remissinstanserna tillstyrker Sverigedemokraterna att dagens krav på tillstånd för kameraövervakning av vildsvin vid åtel ska ersättas med ett krav på anmälan och att kameraövervakning därefter får användas från kväll till morgon. Det skapar incitament och förutsättningar för en effektivare jakt. Det är väl ändå detta som är andemeningen i detta - att vi ska komma underfund med hur vi ska kunna skjuta av vildsvinsstammen på bästa sätt. Då ska vi inte ta bort incitamenten för jakt.

Vi är som sagt kritiska till inriktningen i propositionen. Vi anser att det är helt fel att förebygga lokala skador med ett nationellt beslut. Viltskador uppkommer ju väldigt lokalt. Jag har till exempel aldrig någonsin sett ett vildsvin i mina trakter i Värmland, även om de finns i Vänerområdet. Att i ett statligt regelverk reglera hur markägare får använda sin mark kan aldrig vara rätt väg att gå.

Däremot ligger såklart ett extra stort ansvar på den markägare som utfordrar viltet. Att reglera viltet med jakt är jägarens ansvar. Det är också det bästa och mest gångbara sättet för att minska skador på grödor.

Herr talman! Propositionen väcker ett antal berättigade frågor. Skulle ökade konflikter kunna bli ett resultat av propositionen? Utfordringsförbud, efterlevnad och kontroll - hur ska det hanteras? Leder det till skvaller, anmälningar och hotelser? Hur blir sämjan mellan markägare och jägare i grannskapet?

Det kan skapa djupa konflikter som omöjliggör jaktsamverkan över stora områden, vilket bland annat är nödvändigt för att reglera just vildsvinsstammen. Lokala konflikter är inte önskvärda. Att man ska samsas om mängd och typ av utfordring, viltförvaltningsmål och viltstammarnas storlek, i dialog, jägare, bönder och andra markägare emellan, måste ändå vara det absolut viktigaste. Utfodring ska ske med rimliga mängder, god etik och rätt foder.

Som sagt, en nationell lagstiftning för lokala problem löser inga problem.

Herr talman! Sverigedemokraterna har också i ett särskilt yttrande förtydligat att ärenden och mål som gäller skydds- och licensjakt på de stora rovdjuren ska handläggas skyndsamt med förtur i domstol. Beslut om skyddsjakt, som syftar till att förhindra skador vid rovdjursattacker, kräver snabba beslut. Beslut om licensjakt som överklagas kräver en skyndsam hantering för att domstolarna ska hinna avgöra målen före jakttidens början.

Dagens rättsordning har visat sig ha brister, vilket i sig medfört att myndighetsbeslut som överklagas har fördröjts så länge att den korta jaktsäsongen redan är till ända när väl målet har avgjorts av domstol. Detta medför inte bara bekymmer för drabbade djurägare utan skadar också förtroendet för hela rättssystemet när myndighetsbeslut inte kan verkställas. Det har vi sett prov på under 2012, 2013, 2014 och 2016. Vi i Sverigedemokraterna vill inte ha samma rättscirkus gällande utfodringen som har blivit den dystra verkligheten när det gäller överklagade myndighetsbeslut om licensjakt på varg.

Vildsvin och viltskador

Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande Vildsvin och viltskador innehåller som sagt tre delar. Den första delen handlar om handläggning i domstol. Jag ser den delen som en del av svaret på de frågeställningar som har funnits under ganska lång tid när det gäller hur rovdjursförvaltningen ska vara i vårt land. När nu läget är som det är, efter de domstolsprövningar som har varit, tycker jag att regeringen har kommit med ett bra förslag i denna del. Det går säkert att utveckla det ytterligare, men det får duga i dagsläget.

Den andra delen i betänkandet handlar om vildsvin och viltskador. Den delen tänkte jag återkomma till efter att ha nämnt den tredje delen, nämligen kameraövervakningen.

Det har av tidigare talare här framhållits att det förmodligen finns tiotusentals övervakningskameror - vi får väl beteckna dem som illegala - i vårt land i dag, för det finns inte mer än drygt 700 tillstånd för att sätta upp denna typ av övervakningskameror. Det är en etablerad del av bland annat den jaktliga utövningen att använda övervakningskameror för att övervaka det vilda. Då tycker jag att det är rimligt att det också finns ett regelverk som möjliggör för människor att leva ett legalt liv. Jag tycker att det är häpnadsväckande att regeringen ännu inte har kunnat få fram ett förslag som kan reglera denna frekventa företeelse i dag. Jag förutsätter att det arbete som i dag har aviserats av majoritetsföreträdarna påskyndas.

Den stora delen i betänkandet handlar emellertid om vildsvin och viltskador. Jag var del av en regering som tillsatte den utredning som benämndes Jaktlagsutredningen. Den utredningen fick faktiskt inte arbeta färdigt. Den nuvarande regeringen tyckte tydligen att dessa frågor inte var av den vikten att man ville slutföra ett arbete som pågått under flera år. På så sätt blev det, kan man säga, kastat i sjön.

Jag tycker att det är häpnadsväckande, vilket jag har sagt i någon tidigare debatt, att man inte lät en pågående utredning om en fråga som är angelägen för väldigt många människor i vårt land arbeta färdigt. Det var att kasta arbete och därmed offentliga medel i sjön att avsluta det arbete som hade pågått under en så lång tid.

Jag tillsatte den här utredningen - jag talar i jagform, för det var jag som var ansvarig för tillsättandet - bland annat för att jaktlagstiftningen som sådan var föråldrad. Den har sina grunder i 1930-talet. Men jag gjorde det också för att vi har viltskador i vårt land. Det är viltskador som berör jordbruket och dess grödor men också skogen, skogsbruket, trafiken och så vidare. Och jag gjorde det för att vi i den regering som jag var en del av tog de här skadorna på stort allvar. Det vi eftersträvade var att få en samsyn från de olika intressenter som är berörda av de här frågorna.

Nu kan jag konstatera att den samsyn som vi eftersträvade faktiskt har delgivits oss. Alla vi som nu är i kammaren har fått ett papper där man har skrivit ihop sig kring hur man vill ha det i den fråga som är under en väldig debatt i dag. Det är ett papper där Lantbrukarnas Riksförbund - LRF -, Jordägareförbundet och jägarna har enats om hur de vill ha utformningen av de bestämmelser som ska reglera den här saken.

Till det tycker jag emellertid ska läggas att det redan i dag finns två lagstiftningar som i varje fall indirekt reglerar detta. I 3 kap. jordabalken står det ordagrant: "Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom taga skälig hänsyn till omgivningen." Jag tycker att det måste utgöra grunden för hur markägare och fastighetsägare är gentemot varandra. Samma sak är, med lite andra ord, uttryckt i miljöbalken, vilken jag också betecknar som en grundläggande fundamental lagstiftning i vårt land. Detta måste på något sätt, tycker jag, utgöra grunden för följdlagstiftningar som kan komma att behövas i vårt samhälle.

Vildsvin och viltskador

Varför har då detta blivit en nödvändighet? Ja, herr talman, som det har påpekats flera gånger kan det vilda ställa till skador. Men man måste alltså enligt lagstiftning som redan i dag finns ta skälig hänsyn till omgivningen - ingenting annat. Då handlar det om att avväga saker och ting, och det tycker jag inte att regeringen har gjort i det här fallet. Man har till exempel inte tagit hänsyn till vad som händer med alla de viltåkrar som finns. Ska de sprutas ned, plöjas upp eller inte få nyttjas? Man har inte tagit upp frågan om vad som händer när någon glömmer att skörda en gröda. Ska ett statligt organ ge sig ut, herr talman, och skörda eller destruera klövervallen, viltåkern eller den glömda grödan? Eller hur ska man göra?

Dessutom är lagstiftningen, enligt det förslag som är framlagt, väldigt generellt utformad. Jag ska inte ta kammarens tid till att resonera ytterligare runt det, för det har tidigare talare gjort tillräckligt.

Jag vill med det här anförandet, herr talman, yrka bifall till förslaget i föreliggande betänkande.

I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Jag tackar Eskil Erlandsson för anförandet även om jag inte kunde höra honom bringa någon klarhet i varför han har svängt. När Eskil Erlandsson tillsatte Jaktlagsutredningen och egentligen arbetade fram hela grunden för det förslag som nu ligger på vårt bord var det precis som både jag och Eskil sa: Det förekommer stora utfodringar som inte tas om hand.

Vi har redan nu jordabalken, precis som Eskil Erlandsson redovisade. Vi har miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i miljöbalken, som också kan användas men som inte används.

Vi var bägge förmodligen ganska överens om att det behövde göras en insats på området. Och om vi nu var lite osäkra på vad som stod här fanns det möjlighet att göra ett gemensamt tillkännagivande till regeringen. Men Eskil Erlandsson och hans parti yrkar faktiskt avslag på punkt 1 i propo-sitionen. Man yrkar avslag, för man vill inte ha någon reglering av den felaktiga utfodring som pågår. Och man skickar in olika former av tvivel: Det är otydligt skrivet, man har inte förtroende för myndigheten och så vidare.

Det ser väldigt olika ut runt om i landet. Det är därför som jag har tyckt att det är bra att länsstyrelsen ska ges ett reellt inflytande över detta. Det hade vi kunnat komma överens om. Ska det bli någonting måste ju också tillsynen fungera.

Vildsvin och viltskador

Herr talman! Skälet till att regeringen normalt lagstiftar i vårt land är att regeringen gör beredningar. Riksdagen lagstiftar ytterst sällan. Under de år jag har varit en del av riksdagen har det hänt vid något enstaka tillfälle, alltså inte ens en gång per år. Det beror på att riksdagen inte har den beredningsmöjlighet som en regering har. Det är skälet till att vi i det läge som vi var i när vi fick det ofullständiga materialet från regeringen sa: Vi måste avslå det. Därefter kom skrivelsen från Lantbrukarnas Riksförbund - LRF -, Jordägareförbundet och Jägarnas Riksförbund, där man hade enats. Det är ungefär det vi har uttryckt i vår motion som man nu har kommit överens om. Vad jag förstår, genom deras förbundsordförande och motsvarande, är man överens om detta.

Herr talman! Eskil Erlandsson talar om vad skälet är. Skälet är väl snarare att Eskil Erlandsson nu har hemfallit till att lyssna mer på Jordägareförbundet än på sin tidigare organisation LRF. Det torde bli en diskussion mellan LRF:s medlemmar om det. Det är nämligen helt klart att i september tillskrev LRF oss alla och tyckte att det här var tämligen bra. Efter att Alliansen hade väckt sin motion kom ett gemensamt brev. När motionen var offentlig och lagd på riksdagens bord kom det en skrivelse. Detta måste LRF:s ordförande svara på gentemot sina medlemmar. Det är ingenting som vi kan ta i debatten här. Men det är ett faktum. Man ville avslå regeringens förslag. Allting här handlar om att man vill sätta käppar i hjulet för regeringen, som vill reglera den olagliga och osunda utfodringen. Det bygger på Jordägareförbundets förslag att man ska kunna utfodra stora mängder vilt och sälja för dyra pengar.

Eskil Erlandsson har här i kammaren tydligt tagit ställning för den starka jordägaradeln mot de svaga arrendebönderna. Det är det som är fakta i kammaren i dag. Fakta är att Alliansen har yrkat avslag på regeringens förslag om att få till en ordning. Fakta är också att Eskil Erlandsson har bytt knä. Tidigare kanske han har suttit i LRF:s knä, men nu sitter han i Jordägareförbundets knä.

(Applåder)

Herr talman! Jag sitter inte i någons knä. Jag står för de värderingar som jag genom åren har byggt upp för mig själv. En av de grundläggande värderingarna för mig är rådighet i äganderätten. Anledningen till det är att jag vet att man vårdar och sköter det man äger.

Sedan finns det en omgivning, och den ska man också vårda. Lagstiftaren, Sveriges riksdag, har sagt att man ska ta skälig hänsyn till denna omgivning. Denna princip har varit ledande för mig också i den här debatten. Det gäller den lilla bonden såväl som den större jordägaren. Båda är skyldiga att ta hänsyn till omgivningen.

Jag förutsätter att man kan tala med varandra, vilket nu har bevisats av det förslag som vi alla har fått ta del av. Enligt mitt sätt att se det är det dock inte möjligt att lagstifta om detta direkt i riksdagen. Det borde och ska en regering sköta.

Vildsvin och viltskador

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de två reservationerna.

Jag vill ta upp frågan om skyndsamhet i domstol. Jag gick tillbaka och kontrollerade vad Liberalerna och jag själv sa i maj när vi diskuterade jakt och viltvård. Jag konstaterar att vi då sa att Högsta förvaltningsdomstolen hade sagt ifrån vad gäller överklaganden av dessa beslut. Vi måste fatta beslut så att funktionen blir som den var tänkt och så att man kan avgöra dessa frågor skyndsamt innan jaktsäsongen startar.

Därför konstaterar jag nu att det är bra att det införs en paragraf i jaktlagen om att mål om de stora rovdjuren ska handläggas skyndsamt. Detta gäller Förvaltningsrätten i Luleå och även kammarrätten.

Det är viktigt att följa upp denna förändring i lagstiftningen så att den i praktiken verkligen blir som vi har tänkt oss. Tanken är att de här målen ska avgöras i sak innan jaktperioden börjar för licensjakt och skyddsjakt. På den här punkten är vi eniga om att detta är bra, men vi måste följa upp det så att det fungerar i praktiken. Det torde det väl också kunna göra - förutsättningarna finns.

Herr talman! Vi är också eniga om att det, vid vissa tillfällen och på vissa platser, förekommer direkt felaktig viltutfodring. Framför allt gäller det klövvilt. Vi diskuterar kanske mest vildsvin, men det handlar även om andra djur. Detta leder till oacceptabla skador på jord- och skogsbruk. Vi har pratat om skador i trädgårdar, och inte minst viltolyckor är en fråga som är relevant för många människor, med tanke på de tragedier som följer i spåren av dessa.

Verklighetsbilden av det problem som vi ska lösa är det nog inte särskilt stor skillnad på. Därför kan jag tycka att man använder överord i denna debatt beträffande att vi skulle ha olika bild av problematiken, eller huruvida det finns en problematik eller inte. Från Liberalernas och Alliansens sida har vi tydligt markerat att det finns klara motiv för att det ska finnas möjlighet att utfärda förbud mot felaktig viltutfodring.

Problemet är att det lagförslag som vi har fått från regeringen är alldeles för långtgående och oprecist. Därför vrids diskussionen och de frågor som har kommit upp här till att detta skulle handla om att inte göra någonting alls. Det handlar inte alls om det, utan det handlar om att göra det på ett annat sätt.

Genom att - som regeringen nu gör - föreslå en lagstiftning som utgår från generella förbud, där man sedan beslutar om undantag utifrån lokala hänsynstaganden, riskerar man att slå över målet. Detta är inte lösningen. Det sättet att hantera lagstiftning riskerar definitivt att resultera i ett ökat antal juridiska processer. Det måste ändå kunna gå att överklaga alla dessa beslut. Varken viltvården eller de inblandade aktörerna gynnas av detta. Jens Holms påstående om att det handlar om att inte göra någonting alls är helt felaktigt.

Att vi säger nej och vill avslå propositionen i denna del - vilket Isak From skapar dramatik kring - beror på att det är det sätt vi har att arbeta på när vi ska skicka tillbaka en proposition för att få tillbaka ett nytt förslag från regeringen. Vi har också markerat vilka utgångspunkter vi har: Vi vill att förslaget ska vara tydligare, mer preciserat och ge en tydligare ram för hur en lagstiftning ska se ut.

Vildsvin och viltskador

Det ska handla om att ha möjlighet att kunna utfärda förbud mot utfodring av klövvilt när andra lösningar inte visar sig möjliga och när påtagliga skador finns. Det handlar, som sagt, om ett tydligt ramverk.

Vidare tycker vi att det ska göras tydligt att ett förbud ska gälla i begränsade områden och under begränsad tid.

Vissa organisationer har blivit slagträn i debatten. Vi kan konstatera att det kanske finns intresse även från dessa organisationer av att ha en samsyn i frågan. Det är väl inte alldeles märkligt att LRF, Jordägareförbundet och Svenska Jägareförbundet sätter sig ned och diskuterar en gemensam linje. Detta är också något vi har fått presenterat för oss.

Jag tycker inte att vi ska använda dessa aktörer som slagträn i den politiska debatten. Man kan i stället konstatera att de har kommit fram till en linje som stämmer ganska väl överens med den linje som vi nu lägger fram som förslag. Jag tycker att regeringen också bör kunna ta sitt ansvar i detta avseende och skyndsamt - för att använda detta ord även här - återkomma med ett lagförslag som innehåller de förändringar som vi föreslår.

Jag är övertygad om att det absolut mest effektiva sättet att få denna lagstiftning på plats är att vi nu säger nej till förslaget i propositionen och skickar tillbaka det till regeringen, som då får ett tydligt budskap från riksdagen om hur man vill ha lagstiftningen utformad. Regeringen kan sedan återkomma med ett nytt förslag.

Att Isak From gör ett sådant stort nummer av att detta handlar om att avslå, att vi inte ens ser problemet och att vi inte vill göra någonting alls, kan jag i sammanhanget tycka är ganska märkligt.

När det gäller tillståndsplikt och anmälningsplikt för kameraövervakning tänker jag inte säga så många ord. Det diskuterades kring att det finns tillstånd för 700 kameror. Jag kan inte verifiera den siffran, men om någon säger att det finns 10 000 kameror ute i skogen får jag väl hoppas att det stämmer. Det visar att vi har ett system som vi har tappat kontrollen över. Det måste vara angeläget att vi får ett system som faktiskt fungerar och som vi har kontroll över. Detta har definitivt med den personliga integriteten att göra - vi kan inte ha så många kameror ute i terrängen som vi inte har kontroll över.

Herr talman! I somras besökte jag Lillhärdal i södra Härjedalen, en by där jag är uppväxt. Jag talade med en man från Dalarna som berättade att folk i Älvdalen var förundrade och upprörda. De undrade vilka som upp-repade gånger hade förstört byvägen som man skulle köra på. Den var uppgrävd med stora diken, och man tittade snett på varandra och undrade vem det kunde vara.

Svaret kom när en bilförare en natt plötsligt upptäckte att ett vildsvin bökade upp vägen som var belagd med oljegrus, som tydligen innehåller salt som vildsvinen gillar.

Av denna berättelse förstår vi alltså att vildsvinen inte bara finns i Skåne och Mellansverige utan även i Norrland. Dessutom förstår vi att vildsvinen inte bara bökar upp åkrar, vallodlingar, villaträdgårdar, golfbanor och kyrkogårdar utan också vägar som är belagda med oljegrus. Vildsvinen står också för ett stort antal viltolyckor i trafiken, omkring 3 000 per år eller ett sextiotal i veckan, vilket är väldigt omfattande. Vi kan konstatera att vildsvinen orsakar skador för miljonbelopp varje år.

Vildsvin och viltskador

Det är uppenbart att vildsvinsstammen i Sverige under ett antal år har ökat snabbt, och det är det många talare här i dag som har sagt. Ingen vet med säkerhet hur många det finns, men man har uppskattat, som vi har hört här tidigare i dag, att det finns 175 000. Jag har också sett siffror på 250 000 och 350 000 djur i Sverige.

I stället för att lägga krut på att försöka se till att så många vildsvin som möjligt skjuts tycker jag att regeringen skjuter över målet när man kommer med sitt förslag, som vi tycker borde återförvisas, och vi tycker att man ska komma tillbaka med ett bättre förslag.

Gränsdragningen mellan vad som å ena sidan är utfodring och å andra sidan handlar om avledning från vägar, odlingar och åtling är svår att dra. Men det är alldeles riktigt att avarter med en omfattande utfodring av vildsvin leder till fler kultingar. Men, som sagt, vem avgör var gränsen går mellan avledning, åtling och utfodring? Som Eskil Erlandsson sa förut: Om någon skulle glömma att ta upp sin potatis ur jorden, är det då att betrakta som utfodring?

Regeringen föreslår ett generellt förbud sommartid, medan problemet framför allt är stort vintertid. Vi vill komma åt den omfattande utfodringen, avarterna. Men jag tycker som sagt att regeringen skjuter över målet.

Det gynnsamma vädret i år har dessutom lett till att bok och ek producerar extra mycket ollon, vilket brukar leda till att betydligt fler kultingar föds. Därmed kan vi förvänta oss att vildsvinsstammen växer i antal om inte avskjutningen ökar.

Hur ska man då öka avskjutningen? Det finns en utredning som också tog upp alternativet med skottpengar. Men jag tror att det är betydligt bättre att låta marknaden ta hand om det här.

Orsaken till att avskjutningen hittills inte varit tillräcklig är till stor del svårigheter att enkelt nå ut till konsumenterna med köttet. Därför behöver en översyn göras av vilka hinder som i dag finns för att vildsvinskött lättare ska nå till restaurangerna och till butikernas köttdiskar.

Den modell som finns i Tyskland är värd att titta på och kanske kan tjäna som inspiration. Där har de inte, som i Sverige, krav på att vildsvinsköttet först måste passera vilthanteringsanläggningar innan det kan nå ut till kunderna. Självklart ska kravet på trikintest finnas kvar, men frågan är om inte kravet på vilthanteringsanläggningar borde tas bort i vårt land.

Herr talman! Livsmedelsverket har också tidigare utrett frågan och föreslagit hur reglerna för hanteringen av vildsvinskött skulle kunna förenklas och att jägarna själva kanske skulle kunna leverera mindre mängder kött utan mellanhänder direkt till konsumenterna. Förslaget går ut på att med hänsyn till folkhälsan behålla kravet på trikinprovtagning, men i princip skulle jägaren vara ansvarig för provtagningen.

Ett argument för att slopa kravet på vilthanteringsanläggning skulle också kunna vara att det sänker incitamentet för svart försäljning av vildsvinskött. Jag har i dag googlat på det här och sett att man kan köpa vildsvinskött. Jag misstänker starkt att det är illegal handel och att köttet inte gått via en vilthanteringsanläggning.

Vildsvin och viltskador

Den vanligaste jaktmetoden för vildsvin är med åtel nattetid. Jakten försvåras dock av att det krävs tillstånd för att ha kameraövervakning av åteln. Ett borttagande av tillståndsplikten skulle underlätta jakten. Det är därför beklagligt att regeringen inte velat lägga fram ett sådant förslag.

Det behövs också ett bättre stöd till näringsidkare som blivit lidande av vildsvinsskador. Eftersom vildsvin inte är ett fredat vilt kan den drabbade bonden i dag inte ansöka om ersättning för förlorad skörd eller pengar för stängsel. Kristdemokraterna föreslår att en möjlighet till ersättning för skador orsakade av vildsvin och annat klövvilt ska införas.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag, som vi har hört också har stöd från LRF, Jordägarna och Jägareförbundet, och avslag på motionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)