Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Vi ska diskutera EU:s årsbok i dag och göra en tillbakablick på det gångna året. Men att bara blicka tillbaka utan att ha en idé om framtiden ger inte så mycket.

EU står inför många utmaningar. Konkurrenskraften på en kontinent med en stagnerande och åldrande befolkning påverkas, och det innebär att vi måste ha en flexibel och hållbar syn på migration i alla dess olika former.

Vi har en kunskapsutmaning där utbildning och forskning ska ge morgondagens innovationer och handel. Vi har en demokratiutmaning både inom och utom EU. EU kan också bidra till en klokare värld där miljöinsatser kan göras förnuftigt och effektfullt.

När det gäller Kina är EU och USA den naturliga axel som måste upprättas för att möta den på sina håll orättfärdiga konkurrens som Kina utgör i dag.

Fru talman! EU:s konkurrenskraft måste öka, och EU behöver leda utvecklingen för en frihandelsvänlig värld. EU ska därför fokusera på fler handelsfrämjande reformer och en effektivare miljö- och klimatpolitik, ta krafttag mot den gränsöverskridande brottsligheten, utveckla utrikes- och säkerhetspolitiken, ha en långsiktigt hållbar migrationspolitik och värna frihet och demokrati i EU och i vår omvärld. Det bör i sammanhanget också ställas tydliga krav på EU:s medlemsländer att efterleva fattade EUbeslut men också att följa grundläggande demokratiska principer och värderingar.

Med hjälp av det europeiska samarbetet kan vi hantera många av våra stora framtidsutmaningar och hitta gemensamma lösningar som de enskilda länderna inte klarar på egen hand. Vi moderater vill att EU fokuserar särskilt på fler handelsfrämjande reformer och en effektivare miljö- och klimatpolitik, och vi vill också att EU tar krafttag mot den gränsöverskridande brottsligheten.

Att värna frihet och demokrati i EU och vår omvärld är en nyckelfråga. Samtidigt är det också viktigt att EU inte ges uppgifter som medlemsländerna bäst hanterar själva.

Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Det är 25 år sedan den svenska omröstningen om EU-medlemskapet hölls. Diskussionen bör fokusera på vad Sverige vill ha det europeiska samarbetet till och hur det bäst kan bidra till att genuint lösa de gemensamma och gränsöverskridande utmaningarna. För Moderaterna är det centralt att varje medlemsstat själv tar det huvudsakliga ansvaret för sin ekonomiska politik och de strukturreformer som måste genomföras för att förbättra konkurrenskraften.

När den globala konkurrensen snabbt hårdnar ser vi tydligare än på länge behovet av ökad konkurrenskraft också inom EU. Svaret på den utmaningen får aldrig vara ekonomisk protektionism eller nationalism. EU behöver leda utvecklingen för en frihandelsvänlig värld, och att alla medlemsstater bekänner sig till grundläggande värderingar är en förutsättning för att EU ska fungera väl.

Fungera väl var det, ja. Ett av de stora länderna är på väg att lämna EU. Brexit är ett genuint sorgligt kapitel i EU:s historia. Det är det mest sorgliga inom det europeiska samarbetet sedan andra världskriget. Det är en följd av politiska felbedömningar och politiska felbeslut. Sverige har allt att vinna på att Storbritannien knyts så nära EU som möjligt. Det är i Sveriges och EU:s intresse att Storbritanniens utträde sker under ordnade former och att EU har en så nära relation till Storbritannien som möjligt i framtiden. Vi måste därför hitta nya former för vårt goda samarbete och utbyte.

Men det finns också en värld utanför EU. År 2018 präglades av ett osäkert omvärldsläge med ett ökat ifrågasättande av internationella normer och internationellt samarbete. Den här utvecklingen visar på behovet av en aktiv och gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik som värnar om den europeiska säkerhetsordningen. Det är just här som EU ska vara som starkast, då inget europeiskt land ensamt kan hantera de utmaningar som finns när det gäller den gemensamma säkerheten.

EU använder sanktioner som ett utrikespolitiskt instrument för att främja säkerheten, försvara demokratiska principer och mänskliga rättigheter, förhindra spridning av massförstörelsevapen och bekämpa terrorism. Moderaterna välkomnar att diskussionen om en möjlig global tematisk sanktionsregim för mänskliga rättigheter inkluderar samspelet med existerande instrument för mänskliga rättigheter och sanktionsregimer. Vi vill också förstärka Europol och använda EU mer för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. EU-samarbetet inom brottsbekämpning ska bygga på ömsesidigt erkännande och respekt för varandras rättssystem.

Fru talman! Det är nu tio år sedan det östliga partnerskapet mellan EU och sex östeuropeiska länder bildades. Det var ett initiativ från Polen och Sverige. Vissa framsteg kan ses i de östliga partnerskapsländerna när det gäller ekonomisk utveckling, handel och energieffektivitet. Men samtidigt finns fortfarande brister när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, korruptionsbekämpning och civilsamhällets möjligheter att verka.

Den starka ryska reaktionen mot partnerskapet har eskalerat och satt partnerländerna, inte minst Ukraina, under hård press. Sverige måste stötta Ukraina gentemot Ryssland - det ska göras genom EU - och bidra till att hitta en fredlig lösning på kriget i östra Ukraina, som Ryssland startade 2014 genom annekteringen av Krim.

Möjligheten för länderna i det östliga partnerskapet att utvecklas till vitala demokratier och marknadsekonomier är central för ett säkert och stabilt Europa. En framgångsrik grannskapspolitik är avgörande, men då måste det också bli ett tydligare stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och öppna ekonomier. Det kommer att kräva stor uthållighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

För att partnerskapet ska få reell genomslagskraft krävs dock att EU tydligt deklarerar att dessa länder kan bli medlemmar i EU om de så önskar eller förmår. Vägen till medlemskap är ofta krävande och komplicerad. Men det är just uppfyllandet av EU:s medlemskriterier som i grunden ger medlemskapet dess stora värde eftersom det skapar förutsättningar för att bli en del av en gemenskap av fria samhällen och konkurrenskraftiga ekonomier.

Fru talman! Välstånd börjar genom handel. Det är handeln som har skapat välstånd och bidragit till att miljontals människor lyfts ur fattigdom världen över. Sverige ska vara den främsta rösten för frihandel inom EU och i världen. Det är ett ansvar som vi med nöje tar på oss. I tider av handelskrig mellan USA och Kina är vikten av en tydlig EU-gemensam handelspolitik desto större. Fler frihandelsavtal ökar vår förmåga att sätta standarden för den globala ekonomin, för respekt för internationell rätt samt för avtal för hälsa och miljö.

EU:s frihandelsavtal ska därför vara så ambitiösa och heltäckande som möjligt. Världshandelsorganisationen WTO:s regelverk är satt under hård press, och det är viktigt att vi slår vakt om och bidrar till ett robust internationellt handelssystem som tryggar att ingångna avtal och överenskommelser också följs.

Fru talman! Att blicka tillbaka på ett år med EU låter sig inte göras under åtta minuter. Jag skulle gärna tala flera gånger åtta minuter, men för tids vinnande yrkar jag bifall till Moderaternas reservation 1. Vi står bakom övriga reservationer.

Jag hoppas på ett gott 2019-2020 och en god framtid för Europeiska unionen. Det är den värd.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande Verksamheten i Europeiska unionen under 2018. Det är en debatt som självklart känns lite extra aktuell då det i dag är bara elva dagar kvar till valet till Europaparlamentet.

Sedan vi i Sverige fick chansen att rösta om medlemskap till Europeiska unionens föregångare EG har gemenskapen i unionen förändrats väsentligt. Makten över allt fler politikområden har flyttats från Sveriges riksdag till politikerna och armén av byråkrater och lobbyister i Bryssel. Med Lissabonfördragets ikraftträdande försvagades medlemsstaternas självbestämmande ytterligare, och unionens utgifter har fullkomligen skenat.

Den politiska ambitionen i Bryssel är tydlig. Man vill begränsa det nationella självbestämmandet ytterligare, och inom ramen för den sociala pelaren väntas EU på sikt att lägga fram förslag om att ta över ansvaret för flera av de områden som är förknippade med välfärdsstaten.

Samtidigt har EU gång på gång visat sig oförmöget att hantera de mest grundläggande uppgifterna inom ramen för sitt åtagande. När den globala finanskrisen slog till år 2007 drabbades de länder som hade anslutit sig till det tätaste finanspolitiska samarbetet allra värst, medan de länder - inklusive Sverige - som inte gått med klarade sig något bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Vi såg också ett EU som inte klarade av att skydda sina yttre gränser eller upprätthålla de regler man själv hade infört för asylhantering inom EU när migrationsströmmarna drastiskt ökade under 2015. I takt med att EU utvidgats till att omfatta fler länder med alltmer skilda ekonomiska, politiska och kulturella förutsättningar har också den fria rörligheten i allt högre grad kommit att ifrågasättas.

Ett annat mörkt moln som dykt upp på EU-himlen är Sveriges EU-avgift. Kommissionen vill att vi svenska skattebetalare - vi som redan är en av de historiskt sett största nettobidragsgivarna - ska betala 15 miljarder kronor ytterligare per år till EU när Storbritannien lämnar EU. Det är ett förslag som vi sverigedemokrater ser som fullständigt oacceptabelt och verklighetsfrånvänt.

Fru talman! Sverigedemokraterna ser naturligtvis ett behov av ett fungerande europeiskt samarbete, inte minst eftersom ett litet land som Sverige har stor nytta av den fria handeln på den inre marknaden, liksom på den externa marknaden, där EU som global aktör genom handelsavtal är en viktig nyckel. I en allt rörligare värld är det också viktigt med gemensamma normer och samarbeten vad gäller gränsöverskridande situationer och utmaningar.

För oss Sverigedemokrater finns bara en väg att gå för EU, nämligen förändringens väg. I stället för att fördjupa unionen på fler politikområden måste EU i högre utsträckning visa respekt för de olikheter som finns inom unionen.

Fru talman! Årets val till Europaparlamentet är ett av de viktigaste någonsin. Tack vare att konservatismens förändringsbenägna vindar blåser allt hårdare såväl i Sverige som runt om i Europa finns nu en faktisk möjlighet att påverka och förändra EU inifrån.

Sverigedemokraternas vision för Europa är ett Europa som präglas av starka nationella demokratier med stort medborgarinflytande där varje nation ska avgöra sin egen framtid och där även de minsta nationernas kulturer ska respekteras. Vi har en vision om ett Europa som hålls samman genom sin historia och sitt gemensamma västerländska kulturarv.

I vårt Europa tar vi ett gemensamt ansvar för att skydda och bevara vår miljö och för att skydda oss mot terrorism, våld och organiserad brottslighet. Vi vill också se ett Europa där varje skattekrona används på ett ansvarsfullt sätt och där korruption och slöseri bekämpas med kraft.

Vårt Europa består av självständiga nationer som handlar fritt och utbyter idéer med varandra. Det ska vara ett Europa där medborgarna fritt kan studera och arbeta i andra länder utan illojal konkurrens, och där vi samverkar runt relevant forskning samtidigt som varje land tar ansvar för sina egna sociala problem och sin egen utveckling.

Sverigedemokraternas mål är att steg för steg återföra beslutandemakten tillbaka till Sverige, tillbaka till våra svenska folkvalda politiker - en resa som kan påbörjas efter den 26 maj.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om Ryssland.

Det har gått mer än fem år sedan Ryssland olagligt annekterade Krimhalvön. Den olagliga annekteringen kvarstår fortfarande, samtidigt som utvecklingen i Ryssland fortsätter att gå i en auktoritär icke-demokratisk riktning. Det är något som vi sverigedemokrater ser med mycket stor oro på. Regimens avsaknad av respekt för andra staters territoriella integritet - något som vi har sett genom invasionen av både Ukraina och Georgien - är mycket oroande. De ryska övningarna på och runt Östersjön har försämrat säkerhetsläget i vår del av Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

På grund av Rysslands agerande och utveckling anser vi Sverigedemokrater därför att de befintliga ekonomiska sanktionerna, liksom de riktade sanktionerna mot delar av statsledningen, ska kvarstå och om möjligt skärpas. Vi sverigedemokrater ser också ett behov av en plan för att åtgärda det strategiska hot som uppstår om medlemsstaterna blir alltför beroende av just rysk energi.

Fru talman! Lars Anderssons anförande började som en litania över den europeiska unionen och allt som den medför. Jag noterade att han hellre talade om Europa än om EU. Men i dag diskuterar vi just EU, det europeiska projekt som innebär att vi under ordnade former verkar tillsammans och drar nytta av det vi kan bidra med under ett gemensamt paraply.

Under det gångna året har Sverigedemokraterna bytt hållning till EU. Man säger sig inte längre vilja lämna EU eller åtminstone inte driva frågan om utträde. Om det är en ärligt menad hållning eller om det är ett opportunistiskt förhållningssätt i tider av ökat folkligt stöd för EU får framtiden avgöra. Om det är en ärligt menad förändring måste den i så fall ha sin grund i något av det senaste årets skeenden, sannolikt något som finns upptaget i den digra årsboken.

Min fråga till Lars Andersson är därför: Vad var det som under det gångna året hände i EU som fick Sverigedemokraterna att lämna kravet på svenskt utträde ur EU? Var det kanske rent av när man såg hur kraftfullt EU agerade när artikel 7 aktiverades gentemot Polen och Ungern för deras bristande demokratiska utveckling?

Fru talman! Tack, ledamot Rothenberg, för frågan!

Personligen tycker jag inte att det är det minsta konstigt att förhålla sig pragmatisk till EU som institution. Faktum är att vi för första gången har en reell möjlighet att påverka unionen inifrån i och med den utveckling som vi just nu upplever. Ledamot Rothenberg är naturligtvis medveten om att de EU-kritiska partierna runt om i mer eller mindre samtliga medlemsländer kommer att växa ordentligt och på så vis kunna påverka på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt.

Strömningarna är solklara. Men med det sagt finns det såklart delar av EU som är väldigt positiva och som ska bevaras och på vissa områden gärna även utökas. Samarbete vad gäller frihandel, miljö och internationell brottslighet är inte bara positivt utan också nödvändigt. Men att det existerar en diskrepans medlemsländer emellan där nyttan, behoven och önskemålen för unionen varierar är väldigt tydligt.

Det finns som sagt uppenbara områden för positivt samarbete. Men vårt självbestämmande på områden som transport, jordbruk, vargjakt, snus och den sociala pelaren är något vi ska värna. Både inom dessa områden och andra är vår egen kunskap och kännedom både djupare och bredare än den hos globalisterna i Bryssel. Det är ökandet av vårt självbestämmande som vi sverigedemokrater kommer att kämpa för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Jag noterar att ledamoten Andersson hade förberett sig väl på min fråga; dock ingick i förberedelserna inte att svara på densamma.

Det internationellt högt aktade V-dem-institutet vid Göteborgs universitet gör kontinuerliga studier av demokratiutvecklingen i världen. Den senaste rapporteringen visar att av världens befolkning lever en tredjedel i länder där demokratiutvecklingen går bakåt. Europa är dessvärre den region där tendensen är starkast. Det finns tyvärr också exempel på länder i EU-gemenskapen där demokratin, yttrandefriheten och pressfriheten är hårt ansatta. I två av dessa länder har artikel 7 alltså aktiverats.

Sverigedemokraternas nyvunna stöd och engagemang för EU fanns inte för ett år sedan. Något har uppenbarligen hänt under det gångna året. Jag räknar med att Lars Andersson svarar på vad det var som hände. Men med det starka stöd som man nu har för EU som institution undrar jag hur Sverigedemokraterna ytterligare vill arbeta för att vända utvecklingen och stärka demokratin i de länder där demokratiutvecklingen går bakåt. Det gäller främst inom Europeiska unionen, där det finns två länder som Ungern och Polen.

Jag vet ju att Sverigedemokraterna har ett ganska intensivt samarbete med partier i dessa båda länder. Hur vill ni hjälpa till för att stärka demokratin, yttrandefriheten och pressfriheten i dessa länder? Det vore verkligen, som ni säger i alla andra sammanhang, att hjälpa på plats.

(Applåder)

Fru talman! Tack återigen, ledamot Rothenberg!

Du talar om Ungern och Polen och våra täta samarbeten med dem. Du vet tydligen mycket mer än vad jag gör om dessa täta samarbeten. Det är inget som jag över huvud taget upplever i mitt dagliga liv.

Brexit, som också alltid är uppe på tapeten, har naturligtvis varit ett avskräckande exempel, inte minst i den inhemska svenska opinionen. Vi verkar ha blivit ännu mer EU-positiva på grund av utvecklingen beroende bland annat på Storbritanniens utträde. Samtidigt som England självt har interna slitningar verkar EU göra det så svårt som möjligt att lämna unionen. Ibland undrar jag varför. Om EU är den underbara och helt oslagbart fantastiska unionen kan man fråga sig varför man inte bara låter dem lämna oss.

EU:s attityd utåt är att det helt och hållet är Storbritanniens förlust och att man där kanske inte riktigt vet vad man håller på med, trots att vartenda valdistrikt i hela England, förutom Storlondon, röstade för brexit. Det är lite farligt att idiotförklara en tydlig majoritet i ett stort och välfungerande land.

Det är inte helt omöjligt att britterna och även Polen och Ungern sneglar lite på våra kära grannar och kanske även på Schweiz och inser att det finns andra framgångsrika vägar framåt än inom ett detaljstyrande överstatligt organ som gradvis och i relativt högt tempo förflyttar makten från de individuella medlemsstaterna till just Bryssel. Detta är en utveckling som vi vill motverka och bekämpa.

Jag ser ingen större relevans i att Ungern och Polen kontinuerligt ska dras upp när vi diskuterar frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Verksamheten i Europeiska unionen 2018 har präglats av förhandlingar, får man väl säga. Det är förhandlingar som syftar till fred, försoning men också frihet.

Elva dagar före Europaparlamentsvalet kan många uppfatta att detta är en debatt om just Europaparlamentsvalet, men så är inte fallet. Det handlar egentligen om årsboken för 2018, men självklart finns kunskap från historien att ta med.

Valet handlar om att ge energi till de grundläggande värderingar som bär upp EU: öppenhet, frihet och medmänsklighet. Vi har en union som är utsatt för rätt mycket spänningar. Som tidigare nämnts inleddes ett artikel 7-förfarande under 2018, och det baseras på att de grundläggande värderingarna är hotade inifrån. Vi vet och hör att andra vill fortsätta på den vägen och inifrån förändra EU. Det behövs fler insatser för att hävda de grundläggande värderingarna. Det visar utvecklingen under 2018.

Vi har ett EU som också måste klara utmaningarna, och de är många. Låt mig bara nämna klimatfrågorna, som är en central utmaning för oss alla. Vi lyfter i andra sammanhang också upp antibiotikafrågorna och sund och säker mat som viktiga delar för att kunna möta framtida utmaningar vad gäller hälsa.

Det råder ingen tvekan om att vi inte hade haft ett Parisavtal att arbeta med utan EU. EU spelar också en central roll för att kunna hålla i och hävda Parisavtalet framåt.

Vi har under det gångna året även tittat på och försökt restaurera utsläppshandelssystemen. Det är någonting som är viktigt att arbeta framåt med för att kunna klara klimatfrågorna.

EU har också haft en betydelse för att upprätthålla den multilaterala ordningen och främja frihandel och möjligheter för människor att lyfta sig ur fattigdom. EU är en av de stora stöttepelarna när det gäller Agenda 2030 och att nå de globala målen. Vi har under 2018 sett flera nya frihandelsavtal förhandlas fram. Det är naturligtvis viktigt i en tid när protektionismens banerförare allt oftare rider till storms mot just frihandel.

Man kan självklart inte tala om 2018, ett år av förhandlingar, utan att tänka på brexit. Det är klart att brexit har varit en våt filt för oss alla. Samtidigt har det varit lärorikt. Från vår sida har vi självklart respekt för det brittiska folkets beslut och ställningstagande, oavsett om det brittiska folket i slutändan bestämmer sig för att inte fullfölja brexit utan göra någonting annat. Det är upp till det brittiska folket.

Oavsett detta är det centralt för oss att ha en nära relation med Storbritannien och säkerställa att vi får en så god förbindelse som möjligt med landet. Det handlar om vår säkerhet, men det handlar också om väldigt långvariga relationer som har betydelse för oss och i Norden för att klara de utmaningar vi ser framåt.

Året 2018 har också varit en utmaning när det gäller vår säkerhet. Vi har sett att försvarssamarbetet har förstärkts, och det kommer att hända mer på det området. Men det handlar också om nya hot, till exempel cyberhot, och om att bli starkare på att möta och hantera den typen av frågor gemensamt. Det är viktigt. Vi har i grunden en stor förväntan på att EU ska kunna göra skillnad för säkerhet. Ta den just nu aktuella utvecklingen när det gäller Iran och Arabiska halvön! JCPOA har varit en av de frågor som vi från EU:s sida har hållit i. Vi försöker hålla tillbaka en utveckling där kärnvapnen på nytt kommer upp och hotas och hotar andra. Det är naturligtvis en viktig del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

EU:s förmåga att attrahera andra att följa EU:s exempel har visat sig stark. Det handlar om att lösa konflikter vid förhandlingsbordet för fred, frihet och försoning och hävda demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat. Jag tycker inte att vi kan prata om 2018 utan att nämna en av de frågor som varit förlamande på Balkan, men som man nu lyckats lösa, nämligen den långvariga namnkonflikten, som egentligen bottnar i mycket mer. Det som öppnat en dörr för detta har varit just perspektivet om ett framtida medlemskap. Det är viktigt att vi har tagit det steget. Nordmakedonien och Grekland har gett ett gott exempel för oss alla.

Ett dåligt exempel, som inte heller kan undgås, gäller de regionala förbindelserna. Ryssland fortsätter att kränka de överenskommelser som vi har enats om. När vi i år högtidlighåller det östliga partnerskapets tio år fortsätter Ryssland att försöka blockera våra östliga partnerskapsländer från att söka sig närmare. Fortsatt är varken Georgien eller Ukraina fullt ut ansvarigt för sitt territorium. Det kränks av Ryssland genom ockupation, krig och annektering. Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Det gäller Abchazien, Sydossetien, Krim och östra Ukraina. På det följde Kertjsundet 2018. Ukrainska sjömän sitter fortfarande i fängelse, tagna till Moskva i Ryssland.

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Vi måste skärpa sanktionerna. Det räcker inte att bara upprätthålla de gamla, utan detta måste skärpas ytterligare. Vi har från vår sida lyft fram frågan om att kunna införa en Magnitskijlagstiftning eller Magnitskijsanktioner på den europeiska nivån. Vi tycker att det vore en bra väg framåt och skulle gärna vilja se det.

Men vi hör också att det går trögt och att det finns många som vill lägga grus i det maskineriet. Av det skälet väljer vi att lyfta fram frågan om att jobba tillsammans med like-minded-länder för att ta fram Magnitskijsanktioner som kan bli verkningsfulla och som också kan vara en push som påverkar EU till att gå framåt självt. Det bästa vore som sagt om alla vore med, men om inte alla är med ska vi försöka göra detta tillsammans med like-minded. Det handlar om att kunna införa sanktioner mot personer som ansvarar för korruption och brott mot mänskliga rättigheter. Pengar förs över till andra länder och ingenting händer. Här måste vi skapa redskap för att sätta p.

Fru talman! Vi står självklart bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 17 under punkt 6.

(Applåder)

Fru talman! Europa har aldrig varit så rikt och samtidigt så ojämlikt. Ojämlikheten mellan dem som har och dem som inte har breder ut sig såväl inom länder som mellan länder i Europa. EU:s svar på finanskrisen var ännu mer av den högerpolitik som skapade krisen. Banker räddades, men kostnaderna fick bäras av oss andra. Den växande ojämlikheten har skapat en grogrund för nationalister och rasister som vill inskränka demokratin. Med högerns hjälp tar de makten i Europa genom en retorik och en politik som sparkar nedåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Klimatförändringarna är redan här. På våra fjäll smälter det snabbare, och i våra skogar börjar det brinna allt oftare. Klimatförändringarnas konsekvenser hotar människor, djur och samhällen. Det behövs omfattande samhällsförändringar för att mildra konsekvenserna. Framför allt är det bråttom. Det finns en stark folkrörelse för omställning till ett långsiktigt hållbart samhälle. Men motståndarna är mäktiga, ska vi komma ihåg, för de tjänar pengar på dagens system. Vänsterpartiet kan inte acceptera att fossilindustrin och dess lobbyister kan avgöra allas vår framtid. Deras makt i EU måste brytas.

Det krävs ett mer ambitiöst samarbete i Europa för att komma till rätta med klimatförändringarna. Vänsterpartiet vill använda EU till att sätta betydligt högre klimatambitioner för utsläppsnivåer, energieffektivisering och krav på förnybar energi genom bindande mål och regler. Det gör att vi blir av med beroendet av olja, gas och kol och att kolkraften i EU kan bli utfasad ur EU redan år 2030. Priset för utsläppsrätter behöver också höjas. I dag försvåras detta av EU:s inbyggda företräde för storföretagens vinster och intressen. Genom att progressiva länder går före tillsammans kan vi bana väg för att fler lever upp till Parisavtalet.

Fru talman! Sedan hösten 2015, då antalet asylsökande i EU ökade kraftigt, har migrationspolitiken i EU och dess medlemsstater förändrats i en mycket restriktiv riktning. Kommissionen har börjat driva en politik som går ut på att hindra migranter och flyktingar från att komma till Europa. Denna politik har framför allt byggt på stöd till den libyska kustbevakningen och avtal med ett antal afrikanska stater där bistånd, handel och investeringar villkoras med insatser för att stoppa människor som är på flykt. Det är en politik som bryter mot överenskomna principer om hur bistånd ska användas, går emot andemeningen i asylrätten och resulterar i grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Politiken försämrar även möjligheterna att åstadkomma en hållbar utveckling i dessa afrikanska länder och leder till ökad instabilitet.

Vänsterpartiet är mycket kritiskt till den förda politiken och vill se lagliga vägar till Europa så att vi slipper se mer död på Medelhavet. Då kan detta ansvar inte överlåtas till banditer, som det många gånger är, i den libyska så kallade kustbevakningen.

Fru talman! Vi ser också en oroande utveckling i Europa, där demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter ifrågasätts. Rasism, sexism och homofobi utgör kärnan i de växande högernationalistiska rörelser som finns i Europa.

Vänsterpartiet driver feminismen framåt i EU. Vi kräver ekonomisk rättvisa för kvinnor. Vi försvarar rätten till lagliga och säkra aborter, liksom kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och hbtq-rättigheter, och vi bekämpar alla former av könsbaserat våld. Vi står upp mot de högerkonservativa krafter som vill förminska våra liv. EU behöver fler feminister.

Fru talman! Trygga anställningar och sjysta arbetsvillkor är grunden för ett tryggt samhälle där människor kan försörja sig och planera sina liv. Oavsett om vi är svenskar, polacker eller fransoser behöver vi alla ett arbete med skälig lön och trygga arbetsvillkor.

I dag ser det inte ut så. EU:s arbetsmarknadspolitik sätter företagens behov framför arbetstagarnas rättigheter. Arbetstagare ställs mot varandra med en uppenbar risk för att arbetares löner och villkor pressas nedåt. Seriösa företag med goda anställningsvillkor kan konkurreras ut av företag som dumpar de sociala villkoren för att pressa priserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Ofta utnyttjas utländsk arbetskraft hänsynslöst. Det är också ofta den utländska arbetskraften som får skulden för de dumpade arbetsvillkoren och för rasismen som sprider sig på våra arbetsplatser. Lösningen är såklart att garantera all arbetskraft, oavsett varifrån den kommer, lika bra villkor och löner som inhemska arbetare.

Vänsterpartiet vill att EU skriver in i fördragen att sjysta arbetsvillkor och sociala rättigheter ska värderas minst lika högt som den fria rörligheten för tjänster och kapital - ett så kallat socialt protokoll. Ett socialt protokoll gör att respekt för kollektivavtal och lagar som skyddar arbetstagare blir ett villkor för arbetskraftens rörlighet, något som är bra för jämlikheten i Europa.

Fru talman! EU har använts som ett instrument för att sprida idén om att politik ska styras av experter och byråkrater som inte kan påverkas av folkliga opinioner. Vänsterpartiet vill demokratisera EU genom att ge mindre makt till EU:s byråkrater, kommissionärer och domare och mer makt till nationella parlament, som riksdagen. Vi vill begränsa lobbyisternas närvaro i EU. I ett folkstyrt Europa ska inte EU kunna påtvinga länder högerpolitik med nedskärningar i välfärden.

Sverige ska ha en självständig ekonomisk politik, och de länder som vill lämna euron ska kunna göra det. Det är vi medborgare som genom våra folkvalda ska styra politiken, inte EU-byråkraterna.

Fru talman! Sedan en tid tillbaka finns det regimer på flera håll i världen som vill begränsa det demokratiska utrymmet, särskilt civilsamhällets utrymme, genom att inskränka möjligheterna till verksamhet och genom hot, våld och begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. Mellan 2014 och 2016 antog över 60 länder snarlika lagstiftningar som på olika sätt försämrar eller förhindrar organisationers möjligheter att ta emot internationellt stöd. Omfattningen är mycket oroväckande, och det är också oroväckande att stater inspireras av varandra i sina försök att hindra den demokratiska utvecklingen.

Europa är inget undantag. En tydlig slutsats från de organisationer som granskar detta är att utvecklingen när det gäller demokratin på flera håll kanske just nu är värst i Europa - dock såklart från bättre nivåer. Vänsterpartiet menar att Sverige måste arbeta aktivt inom såväl EU som Europarådet för att vända denna negativa och oroväckande utveckling.

Under Viktor Orbáns tid vid makten har Ungern haft en oroande utveckling och begränsat friheten för medier, universitet och civilsamhälle. En lag som antogs i juni 2017 hindrar organisationer från att ta emot bidrag utifrån.

Polen är ett annat exempel. Där har man infört begränsningar i demonstrationsrätten, och rapporter från Amnesty talar om hur polis trakasserar demonstranter och försöker hindra människor att delta i protester.

Ungern och Polen pekas ofta ut, och det med rätta, men vi ska ha klart för oss att vi kan se denna utveckling i många länder. Storbritannien antog 2014 en lag som handlar om att man inte ska kunna driva kampanjer i samband med val. Lagens syfte sägs vara att hindra företag och lobbyister från att påverka valresultatet, men den slår också stenhårt mot människorätts- och välgörenhetsorganisationer som vill sätta sina frågor på dagordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

I Spanien har demonstrationsrätten begränsats, och det har förekommit mycket våld mot människor som har velat demonstrera. Frankrike har haft ett två år långt undantagstillstånd som upphävdes 2017, men man inkluderade då undantagstillståndslagarna i ny lagstiftning.

Fru talman! Vänsterpartiet har i ett flertal motioner klargjort vår position när det gäller den svenska vapenexporten och behovet av ett förbud mot export av vapen till länder som kränker mänskliga fri- och rättigheter och till diktaturer och krigförande stater.

Även på EU-nivå måste vi sträva mot ett regelverk som förbjuder export av krigsmateriel till länder som kränker mänskliga rättigheter och länder som begår krigshandlingar. Regeringen bör därför verka för att EU:s riktlinjer för export av krigsmateriel ska innehålla ett förbud mot export till dessa länder.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 14, även om vi också har fem andra reservationer i detta betänkande.

Fru talman! Inledningsvis vill jag ställa mig bakom Kristdemokraternas reservationer, och jag yrkar bifall till reservation nr 15.

Det är, som många talare har varit inne på, ett både händelserikt och betydelsefullt år för det europeiska samarbetet som ligger bakom oss. Mycket har kretsat kring Storbritanniens utträde ur unionen, kring klimatfrågan och kring migrations- och flyktingpolitik, för att bara nämna några exempel.

Samtidigt har EU:s samlade ekonomi fortsatt att växa. För sjätte året i rad har bnp i samtliga 28 medlemsländer ökat. Arbetslösheten har minskat, och tack vare arbetet med att effektivisera den inre marknaden har företagande och konkurrenskraft stärkts. Slutsatsen av detta är att Europasamarbetet även under det gångna året, 2018, har haft avgörande betydelse när det gäller säkerhet, tillväxt och välfärd.

Framgången till trots står det europeiska samarbetet, som vi alla vet, inför utmaningar. Sedan Europaparlamentsvalet 2014 har vi sett de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget. Vi har sett en gemensam valuta i kris. Misslyckandet med brexit har omkullkastat tron på sammanhållning i unionen, och växande islamism hotar Europas säkerhet. Därutöver har medlemsländer som Ungern, Polen och Rumänien ifrågasatt unionens grundläggande värderingar - om den liberala demokratin är värd att bevara. Inför dessa problem är ett starkt och enigt EU helt centralt och rent av en politisk nödvändighet.

Fru talman! Politik handlar i grunden om ideologi och människosyn. För Kristdemokraterna innebär detta att vi i samband med beslutsfattande och opinionsbildning lyfter fram betydelsen av personlig frihet i kombination med socialt ansvarstagande och solidaritet med de mest utsatta. Det handlar med andra ord om de värderingar som i decennier utgjort grunden för den europeiska värdegemenskapen och som i kombination med den fria rörligheten är EU-samarbetets största tillgång.

EU behöver i dag ett ledarskap som ser den djupa betydelsen av försoning mellan nationer och folk och som agerar för en gemenskap byggd på mer än ekonomi och pengar. Detta är väsentligt, inte minst i relation till omvärlden. Oavsett om det gäller kriget i Syrien, diktaturen i Iran, utvecklingen i Ryssland eller förföljelsen av kristna har EU möjlighet att göra skillnad. Därför arbetar Kristdemokraterna för ett EU som talar med en röst i utrikespolitiken och som alltid prioriterar människovärde och mänskliga rättigheter högst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Vårt löfte inför Europaparlamentsvalet för fem år sedan var att kombinera visionen om samarbete och samverkan mellan Europas länder med en vaksamhet när det gäller subsidiariteten. Ideologiskt bärs detta upp av den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen, som går ut på att politiskt beslutsfattande ska ske på lägsta och mest ändamålsenliga nivå.

När vi kristdemokrater analyserar beslutsfattandet i Bryssel utifrån våra värderingar om personlig frihet och maktdelning väljer vi att vara tydliga: EU:s institutioner och beslutsfattare måste i högre grad visa förståelse för att det finns gränser för vad som kan och bör skötas på EU-nivå. Utan den förståelsen, om ett EU som är lagom, hotas grunderna för Europatanken och unionens folkliga förankring.

För svensk kristdemokrati är subsidiariteten både en drivkraft och en utmaning. Därför var det en viktig framgång när den samlade EPP-gruppen i Europaparlamentet ställde sig bakom vårt förslag från valrörelsen om en särskild subsidiaritetskommissionär. Förslaget blev glädjande nog också verklighet när Jean-Claude Juncker i november 2014 fördelade ansvarsområdena i den då nyvalda kommissionen.

Fru talman! Efter den brittiska folkomröstningen om brexit 2016 har debattens vågor gått höga när det gäller Europasamarbetet och EU:s framtid. Det har fått federalismens förespråkare att vädra morgonluft men även de krafter som verkar för ett försvagat EU.

Som varma Europavänner, med respekt för medlemsländernas egen beslutsrätt, står Kristdemokraterna för ett tydligt alternativ i framtidsdebatten. Låt mig ge några korta exempel.

Det första exemplet är EU:s budget. När Storbritannien lämnar EU uppstår ett hål i den gemensamma budgeten. Samtidigt står unionen även fortsättningsvis inför viktiga och stora uppgifter som kräver finansiering. Hur denna ekvation ska gå ihop diskuteras intensivt. Vissa föreslår EU-skatt och kraftigt höjda medlemsavgifter. Omprioriteringar inom en redan alltför stor budget, säger Kristdemokraterna.

Det andra exemplet är försvarssamarbetet. Frågan hur EU kan användas för att stärka Europas säkerhet i en situation där instabilitet och osäkerhet ökar är högst relevant. Samarbetet kring forskning, materielutveckling och enskilda fredsbevarande insatser är viktigt och ska välkomnas.

Men polariseringen i debatten skapar låsningar - å ena sidan finns vänsterpartierna, som ser spöken i form av ökad militarisering, å andra sidan finns medlemsländer som Frankrike, som verkar för en gemensam EU-armé.

Kristdemokraternas svar i den här frågan är Nato. I decennier har de västliga demokratiernas försvarsallians bidragit till fred och säkerhet i Europa och världen, och det ska vi bygga vidare på. Parallella militära strukturer i Europa skapar fler problem än de löser.

Det tredje exemplet är de sociala frågorna. Den svenska regeringen och Europas socialdemokrater har, som vi vet, gjort till sin huvuduppgift att skapa en så kallad social pelare. Trots att detta handlar om politikområden som är nationell kompetens har vänstern fått med sig EU-kommissionen i detta projekt, som genomfört skulle innebära en historiskt omfattande och långtgående maktöverföring till Bryssel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Kristdemokraterna säger ja till sociala reformer och fungerande välfärd i hela Europa men nej till att svensk välfärdspolitik och svensk föräldraförsäkring ska avgöras i Bryssel.

Vägen framåt för Europa under 2019 och därefter är ett effektivt samarbete som förmår att leverera lösningar på gränsöverskridande problem - ett mer solidariskt och ansvarstagande samarbete och ett nära samarbete med respekt för olikheten.

Fru talman! Kristdemokraterna har gått till EU-val på att imitera Trumps slogan: Make EU lagom again.

Trots att Lars Adaktusson och Kristdemokraterna sitter i EU:s största partigrupp, som sitter på mycket makt och besitter alla tunga positioner, försöker man lite lagom till EU-valet att framstå som EU-kritiker - i vart fall lite lagom.

I KD:s reservation nr 15 står det: "Att EU talar med en röst i utrikespolitiken är väsentligt för medlemsländernas intressen." Man kan då lätt få intrycket att vi skulle ha lite mer gemensam utrikespolitik i KD:s lagom-EU. Men detta att följa Trump, inte bara när det gäller sloganer utan också i politisk handling, verkar ha blivit KD:s nya grej. Jag ska ta några exempel.

Man talar om gemensam utrikespolitik i EU. Men när EU säger att man vill ha en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina vill KD, precis som Trump, flytta Sveriges ambassad till Jerusalem, något som EU har fördömt i sin gemensamma utrikespolitik.

Lars Adaktusson tog också för två veckor sedan emot israeliska bosättare som inte erkänner ockupationen av Palestina och som förespråkar fördrivning av palestinier från deras mark.

För en månad sedan reste Lars Adaktusson till Colombia och var huvudtalare på ett möte för abortmotståndare och homofober. Många har kallat detta möte för ett hatmöte.

Detta är tre exempel på att Kristdemokraterna har följt Trumps politik tätt i spåren.

Fru talman! Jag tror inte att Kristdemokraterna vill göra EU lagom again. Jag tror att Kristdemokraterna vill make EU till en plats för rå, kall högerpolitik som slår mot kvinnor, hbtq-aktivister och fredsaktivister. Det är inget lagom EU.

Fru talman! Om Håkan Svenneling hade lyssnat på vad jag sa om subsidiariteten hade han förstått att det innebär att makt kan flyttas både uppåt och nedåt. Det finns flera områden i de stora utmaningar som Europa har i dag där vi inte behöver mindre av överstatlighet utan i stället mer. Det är detta som är subsidiaritetens inneboende väsen.

Ett exempel på det är klimatfrågan. Där behöver vi inte mindre samarbete i Europa utan mer. Kampen mot organiserad brottslighet och terrorism är också ett område där vi inte behöver mindre samarbete, utan vi behöver mer samarbete för att brotta ned de krafter som hotar vår säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Det är samma sak när det gäller ökad konkurrenskraft. Vi behöver mer samarbete och en bättre fungerande inre marknad och en bättre fungerande fri rörlighet i Europa för att Europa ska ha en möjlighet att göra sig gällande i den konkurrens som råder runt om i världen.

Samma sak gäller också på utrikespolitikens område. Utan att EU talar med en röst minskar vår möjlighet som kontinent att göra någon som helst skillnad. Därför är utrikespolitiken också ett viktigt område där vi behöver mer av samarbete, inte mindre.

Jag vill sluta med två frågor. Vilka bevis har Håkan Svenneling för sitt påstående att jag har bjudit in bosättaraktivister till riksdagen? Vilka bevis har Håkan Svenneling för anklagelsen att jag har varit huvudtalare på en hatkonferens? Berätta för svenska folket i riksdagens talarstol var de bevisen finns!

Fru talman! Subsidiaritetsprincipen känns som någonting man inte kan vara emot, för det är i grunden en väldigt fin tanke att rätt sak ska beslutas på rätt nivå. Jag vill inte att kommuner runt om i Sverige ska börja lagstifta, för det är någonting vi håller på med här i Sveriges riksdag.

Jag hör ofta om subsidiaritetstanken i EU, men jag ser den väldigt sällan. Jag har själv jobbat med EU-byråkrati, som EU-byråkrat, för att hantera EU-stöd. Jag såg aldrig subsidiaritetsprincipen i närheten av mitt arbete. Det var alltid någon annanstans - en bra bit bort, där man inte förstod hur verkligheten lokalt i Värmland var - som man bestämde hur det skulle gå till. Därför känner jag ofta att det är mer fina ord än faktisk verklighet.

Man kan ta de exempel som Lars Adaktusson är inne på. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram just militären, som han gjorde. Frankrike säger tydligt och klart att man vill ha en EU-armé. Vi i Vänsterpartiet säger: Det vill inte vi. Det vill inte svenska folket. Det finns många folk i Europa som inte vill att vi ska hålla på med något slags försvarsallians.

När det gäller organiserad brottslighet vet vi att Eppo, den här åklagarmyndigheten, ska utreda terroristbrott trots att alla 28 medlemsstater har olika lagstiftningar. Hur ska det gå till? Jag har i varje fall inte förstått hur man ska lyckas med det. Vilken lagstiftning ska det vara i vilket land?

När det gäller klimat och den inre marknaden är problemet just att klimatet inte står över den inre marknaden. Den inre marknaden står alltid över klimatet. Det gör att EU många gånger är ett hinder för klimatutveckling. Men det är klart att vi ska lösa klimatfrågan, och då är EU-nivå bättre än att vi försöker med detta här i Sveriges riksdag.

När det gäller utrikespolitiken uttalar man sig ibland gemensamt från EU, och det blir ett starkare och mer kraftfullt uttalande. Men det är verkligen inte alltid det som kommer mest framåt.

Lars Adaktusson ville att jag skulle presentera bevis. Jag tycker att det snarare är tvärtom. Det är Lars Adaktusson som ska presentera sina bevis. Varför deltar han i dessa möten? Varför bjuder han in dessa personer? Det är snarare han än jag som ska presentera bevis. Vi vet att det har skett. Han behöver svara på varför han har gjort det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Vi vet att det har skett, säger Håkan Svenneling om de här anklagelserna. Sedan ska jag bevisa motsatsen. Vi har inte omvänd bevisbörda i Sverige.

Håkan Svenneling anklagar mig för att ha varit huvudtalare på en hatkonferens och för att ha bjudit in bosättaraktivister till riksdagen.

Håkan Svenneling! Jag ger dig en möjlighet att från riksdagens talarstol ta tillbaka detta eller att bevisa att detta är sant.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 16 under punkt 5. Det är en gemensam reservation från Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna om Magnitskijsanktioner i EU.

Jag började engagera mig politiskt hösten 1994. Jag var då 17 år gammal. Men jag gick inte direkt med i dåvarande Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet, utan jag började engagera mig i det som hette Ja till Europa. De drev en kampanj för att Sverige skulle bli medlem i Europeiska unionen. Jag fick en massa klistermärken där det stod: Rösta ja för barnens skull! Rösta ja för ekonomins skull! Rösta ja för miljöns skull! Rösta ja för jobbens skull! Det fanns ett där det stod: Rösta ja för kvinnornas skull! Det fanns faktiskt inget där det stod: Rösta ja för männens skull! Men det fanns ett där det stod: Rösta ja för kvinnornas skull!

Jag gick runt i hela Kärrtorp och Skarpnäck och satte upp klistermärken på lyktstolpar. Det visade sig sedan att det valdistriktet var det enda i Stockholms stad där det blev en nej-majoritet i folkomröstningen, men jag tror inte att det nödvändigtvis var en följd av just min insats.

Det slog mig att man på den tiden betraktade Europasamarbetet som framtiden. Det kalla kriget var slut. Apartheidsystemet hade runnit ned i historiens skitigaste avlopp. Sovjetunionen hade kollapsat. På den tiden visste egentligen ingen vilka Vladimir Putin, Recep Tayyip Erdogan eller Donald Trump var. Jo, Trump var känd men inte som politiker.

Man blickade framåt. Det fanns enorma tragedier runt om i världen, även i Europa, till exempel kriget i Bosnien. Men det fanns en framåtanda och en tro på att globaliseringen, frihandeln och demokratin verkligen hade kommit för att stanna.

I dag, 25 år senare, tvingas jag gå ut i en Europavalrörelse och argumentera för varför detta samarbete över huvud taget behövs - inför människor som säger att vi ska ha svexit. Det gäller i praktiken två partier här inne, även om de för stunden inte talar så högt om det.

Vi har sett brexitomröstningen i Storbritannien och det enorma kaos som har följt av den. Men framför allt ser vi en våg av auktoritära stater och gaphalsar. Det är populism och extremism som breder ut sig. Det är en sorts mobbmentalitet i sociala medier och så vidare. Vi har ett mycket hårdare klimat i dag. Framför allt ser vi hur demokratin går tillbaka på många områden.

För mig som liberal är det en väldigt oroväckande utveckling. Jag vill att Europa ska vara en dynamisk, demokratisk, fri och socialt engagerad kontinent, där människor får mer frihet, där människor kan lyftas ur fattigdom och där vi blickar framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

I det perspektivet, fru talman, finns det ingen annan väg framåt än att fördjupa Europasamarbetet. Vi står nämligen inför utmaningar när det gäller klimathot, enorma flyktingströmmar, sönderfallet i vår omvärld, i Nordafrika och i Syrien, och de väldiga problem som finns i Ryssland. Det är problem både internt i Ryssland och i Rysslands agerande gentemot sina grannländer och så vidare. Följden av detta är att vi gemensamt måste fatta de långsiktiga strategiska besluten för vår kontinent.

När de sydeuropeiska länderna befriades från det fascistiska oket och militärjuntorna på 70-talet blev de medlemmar i Europasamarbetet. När de östeuropeiska länderna befriades från det socialistiska och kommunistiska oket blev de medlemmar i EU. Det vi nu står inför är att på olika sätt stötta och stärka de länder som vill närma sig EU. Det är länder som ligger i vårt närområde men som ännu inte är medlemmar i Europeiska unionen. Det handlar om att knyta dem närmare oss, integrera dem i våra marknader, ge människor möjligheter att komma hit och jobba, ge studenter möjligheter att enkelt plugga i andra länder i Europa och så vidare. Det handlar om Ukraina, Georgien, Armenien och länder på västra Balkan som inte är medlemmar i EU än: Serbien, Bosnien och Hercegovina och så vidare.

Jag delar inte exakt Lars Adaktussons och Kristdemokraternas slutsatser, men det handlar också om den debatt om Europeiska unionens framtid som nu förs, om vilken väg man ska gå framåt.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis beröra ett annat område som tyvärr, tycker jag, ännu inte har fått den uppmärksamhet som det borde få! Det gäller det som nu händer i Turkiet och det stundande omvalet i Istanbul.

Låt oss notera att Istanbul är världens fjärde största stad, efter Shanghai, Beijing och Karachi. Det är Europas största stad. Det som principiellt är mycket viktigt att förstå och det som är nytt i turkisk politik är att den politiska regimen i landet inte erkänner ett officiellt fastslaget valresultat. Det är alltså ett land som kandiderar till att bli medlem i Europeiska unionen och som ogiltigförklarar ett officiellt fastslaget valresultat i en stad med 15 miljoner invånare.

Detta har förstås att göra med att Istanbul är en central kloss i president Erdogans grandiosa projekt för att omstöpa Turkiet till en islamisk auktoritär stat med en hårdhänt president med närmast obegränsade befogenheter. Förlorar presidenten i Turkiet kontrollen över Istanbul innebär det att man förlorar kontrollen över megaprojekt, som den nya kanal som ska förbinda Marmarasjön med Svarta havet. Man förlorar kontrollen över den nya flygplatsen och många andra stora projekt. Väldigt mycket av den korruption som finns i Turkiet är också kopplad till ekonomin i Istanbul.

Det här kan Europeiska unionen och omvärlden inte acceptera. Man måste vara oerhört tydlig i detta läge: dels kritisera att valresultatet i borgmästarvalet i Istanbul ogiltigförklaras, dels vara mycket tydlig med att om Turkiet har för avsikt att vara en demokrati finns det vissa spelregler som demokratier ska följa. Till dessa spelregler hör inte att bedriva makten på det sätt som Turkiets president och hans parti AKP i allians med partiet MHP gör just nu.

Jag önskar att det skulle komma en tydligare signal också från Sverige i den här frågan, det vill säga att man tydligt fördömer Turkiets agerande vad gäller Istanbul.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Jag stannar där, fru talman, och ber om ursäkt för att jag dragit över min talartid med några minuter.

(Applåder)

(forts. § 19)

Fru talman! Jag vill börja med att berömma Fredrik Malm för den kritik som han riktar mot Turkiet och dess ledare president Erdogan och dennes sätt att hantera valet i Istanbul. Jag delar Fredriks kritik till fullo.

Jag har funderat på en helt annan sak, och det är om Liberalerna är Sveriges naivaste parti. Inför valet går man fram med budskapet yes och ja. En skillnad jämfört med KD är att det som Liberalerna driver här i riksdagen stämmer väl överens med vad de driver i Europaparlamentet. Att säga nej till ett förslag från EU-kommissionen ligger liksom inte i en liberals DNA, om jag har fattat rätt. Man är för höjd EU-budget, man är för EU-skatt, man vill införa EMU i Sverige och man vill ha en bankunion så att vi kan få betala för dåliga italienska banker. Jag kan nog använda hela min talartid till att räkna upp saker som Liberalerna är för i EU.

I detta EU-val går Liberalerna fram hårt med att man vill ha underrättelsesamarbete. Ett av Liberalernas problem i det här fallet är att alla regeringar i Europa inte är liberala numera, utan alldeles för många är långt ute på högerkanten med nationalister, högerextrema och så vidare. Detta gör att när man till exempel har ett samarbete om underrättelseverksamhet blir det så att man delar med sig till regeringar som sedan kanske springer vidare med informationen till länder som vi inte vill att man ska springa vidare med information till.

Jag undrar om Liberalerna ser någon fara med att Sverige har ett fördjupat EU-samarbete med Orbáns Ungern, Salvinis Italien eller Babis Tjeckien. Finns det något förslag från EU-kommissionen som Liberalerna säger nej till? Är det någonstans där överstatlighet i EU inte är en liberal universallösning på alla tänkbara problem?

Fru talman! Håkan Svenneling säger bara halva sanningen. Han säger att Liberalerna säger yes och ja, men hela sanningen är att vi på våra valaffischer också säger oui och sí. Rätt ska vara rätt i detta. Jag hade gärna sett att vi också sa kyllä.

Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Sedan har Håkan Svenneling fel vad gäller EU-avgiften. Det är inte så att Liberalerna är några entusiastiska anhängare av en höjd svensk medlemsavgift till EU. Det har vi aldrig sagt, utan vi ser gärna att man drar ned på områden som till exempel jordbruksstödet och att man ökar på inom andra områden, till exempel forskning och annat. Men det är klart att vi måste vara realister här. Det finns oerhört starka krafter som inte är beredda att göra så stora neddragningar på vissa områden som vi vill.

Detta gör att man till följd av brexit, om britterna nu lämnar EU, kan komma till en situation som innebär att avgiften höjs. Jag tror inte att det blir på de nivåer som nu skisseras från kommissionen, men det kan komma till en sådan situation. Det blir intressant om andra partier i Sverige har tänkt blockera hela EU:s budget på den frågan. Det låter så i debatten nu, men jag är inte säker på att det kommer att bli så i slutändan.

När det gäller underrättelsesamarbete sker det givetvis oerhört mycket som inte vi vet om mellan säkerhetstjänster och militära underrättelsetjänster och andra, både i demokratiska stater och i stater och regimer av det mer hårdhänta slaget. Men om vi tittar ut över Europa i dag med det organiserade hot som finns från till exempel terrorister ser vi att det kommer att behövas ett fördjupat samarbete på underrättelseområdet för att skydda vår demokrati. Detta är något som vi står bakom.

Fru talman! Jag tror nog att Liberalerna skulle säga ja på EU:s samtliga språk, för det är den känsla man får av Liberalernas inställning till EU.

Precis som Fredrik Malm var inne på är en av parlamentets nya uppgifter att förhandla om den nya långtidsbudgeten för sju år. EU-kommissionen har lagt fram ett förslag till budget där man går från 1 procent av bni till 1,14 procent av bni. Det låter inte som att det är så himla mycket, men om man tittar på vad det handlar om i reda pengar ser man att det är 105 miljarder svenska kronor under de kommande sju åren eller en ökning på 37,5 procent. Jag skulle kalla detta för en skattechock. Det är kanske inte så ofta som vänsterpartister använder det uttrycket, utan man hör det oftast från borgerligt håll.

Vänsterpartiet vill minska EU:s budget. Vi vill återföra EU:s ineffektiva och orättvisa jordbrukspolitik till nationell nivå så att vi kan satsa på den landsbygd och det jordbruk som vi själva vill se, med höga ambitioner för ett gott djurskydd med låg antibiotikaanvändning och framför allt för hur vi ska nå våra klimatmål.

De pengar vi använder ska gå till att öka jämlikheten, både inom länder och i Europa, och till att lösa klimatutmaningarna, inte till en ökad militarisering och framför allt inte till att rädda spekulationsglada banker eller ha en inhuman migrationspolitik, så som vi ser i dag.

Jag tror att om vi på allvar ska ta fajten om EU:s budget måste vi vara stenhårda. Om regeringen och Hans Dahlgren ska kunna åka ned till Bryssel och förhandla om budgeten måste det finnas ett starkt stöd. Att redan nu, som Liberalerna och delvis Centerpartiet, säga att det är okej, vi kan betala denna jätteskattechock, det är inga problem och Sverige står alltid här som nettobetalare redo att "paya" när ingen annan vill betala. Detta är jag väldigt orolig över.

Jag blir också orolig över att Liberalerna vill sänka värnskatten med 5 miljarder, öka försvaret med 25 miljarder och ge EU 15 miljarder mer per år. Det är ju lika mycket som vi har i biståndsbudget. Någonstans går Liberalernas ekonomiska politik inte ihop, och man undrar om ni har en sedelpress i källaren, Fredrik Malm. Vem ska betala priset för er förblindade kärlek till EU?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Jag tror att Håkan Svenneling missuppfattar vissa saker här. Att man är anhängare av ett fördjupat europeiskt samarbete betyder inte att man säger ja till precis alla förslag som kommer från EU-kommissionen. Det gör vi inte. Det har vi aldrig gjort, utan vi står för vår liberala politik. Vi är ett självständigt parti i Sveriges riksdag, precis som andra partier här.

Det finns i den svenska historien bara ett enda exempel på ett politiskt parti i Sveriges riksdag som har sagt ja till precis allt som kommer från en annan stat, och det råkar vara Håkan Svennelings eget parti under Kominternåren, från 1919. Man var sektionsparti i Komintern från 1921 fram till 1943. Det finns inga andra sådana exempel. Vi värderar givetvis de politiska förslag som kommer utifrån innehållet i förslagen.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att för mig som liberal och demokrat handlar EU-samarbetet i slutändan inte om en viss exakt fixerad nivå av kronor och ören, utan för mig handlar detta om värderingar och hur vi ska hantera de gemensamma utmaningar som vår kontinent står inför. I ärlighetens namn är jag inte helt fixerad vid exakta nivåer i Sverige heller när det gäller skatter och annat. Det kan vara så att vi behöver höja vissa skatter och sänka andra för att få vår ekonomi att fungera. Den totala låsningen hos en del partier vid exakta promillenivåer vad gäller budget och annat krockar lite med min syn på Europasamarbetet. Jag tycker att det har ett värde i sig att vi samarbetar gemensamt och löser de utmaningar som vi står inför.

Fru talman! Vi lever i en tid som vi aldrig trodde att vi skulle komma till igen. Auktoritära tendenser stärks i land efter land. Den värderingsbaserade globala ordningen är under attack. Protektionismen och nationalismen hotar att ta strypgrepp om världen. Nu mer än någonsin behövs en stark och samlad EU-röst i världen som kan stå upp för försvaret av folkrätten och de okränkbara mänskliga fri- och rättigheterna och som kan vara en röst för kvinnors frihet, en röst för vår jord och för klimatet.

Om EU ska kunna vara den röst för fred, frihet och progressivitet som världen suktar efter måste vi börja med att sopa rent framför egen dörr.

Därför vill jag i dag lyfta fram två avgörande frågor om EU:s legitimitet.

För det första handlar det om respekten för rättsstatens principer och de mänskliga fri- och rättigheterna. För det andra handlar det om att minska ojämlikheten, både mellan EU:s medlemsländer och inom länderna.

De senaste åren har vi sett en beklaglig utveckling. I den årliga rapporten från demokratiinstitutet Freedom House har EU:s medlemsstater alltid rankats som helt fria. Men i 2019 års rapport har EU för första gången fått ett delvis fritt land - Ungern.

Ungern har vid upprepade tillfällen det senaste decenniet fått kritik från EU:s institutioner, FN, Europarådet, OSSE och en rad andra oberoende organisationer för otillräcklig efterlevnad av de mänskliga rättigheterna. Kritik har riktats mot avsteg från demokratin och rättsstatens principer, vad gäller genomförandet av rättvisa val, bristande maktfördelning och ett alltmer politiskt kontrollerat rättsväsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Utrymmet för det civila samhället har också begränsats av den ungerska regeringen med motiveringen att vissa organisationer hotar den nationella säkerheten genom att syssla med verksamhet som hjälper flyktingar.

Journalister smutskastas, och ett flertal tidningar och tv- och radiostationer har nu tagits över av regeringskontrollerade aktörer. Den högerkonservativa regeringen har inte tagit avstånd från begränsningarna av det fria ordet och från trakasserier mot journalister utan snarare tvärtom uppmuntrat till fortsättning.

Den 12 september 2018 röstade Europaparlamentet för ett förslag om att aktivera artikel 7.1-varning när det gäller Ungern för brister och inskränkningar i olika fri- och rättigheter i landet. Det bör påpekas att Sverigedemokraterna då valde att inte ställa sig bakom varningsförfarandet till Ungern. Flera ledande sverigedemokrater, däribland EU-parlamentarikern Kristina Winberg, har i stället gjort uttalanden om att Ungerns premiärminister och partiledare för det högerpopulistiska partiet Fidesz, Viktor Orbán, är en politisk förebild.

Fru talman! Även utvecklingen i Polen är mycket oroande. Ända sedan 2015, då det ultrakonservativa partiet Lag och rättvisa fick egen majoritet i parlamentet och bildade regering, har landet tagit stora steg mot ett mer auktoritärt styre. Situationen för rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna i Polen är hotade på riktigt.

Polen har nu en abortlagstiftning som hör till de mest restriktiva i Europa. Tillgången till lagliga aborter hotas också då läkare har möjlighet att vägra utföra aborter med hänvisning till en samvetsklausul.

Enligt civilsamhällets organisationer har antalet hatincidenter mot minoriteter ökat, framför allt mot muslimer och hbtq-personer. Åklagarmyndigheten i Polen registrerade ungefär dubbelt så många anmälda hatbrott 2016 som 2013.

Fru talman! De antidemokratiska krafterna i EU mobiliserar. Det gör också högerextremisterna i Europaparlamentet. De använder parlamentet inte bara som en plattform för sina konspirationsteorier och lögner. De använder sina röster för att försvaga löntagares rättigheter och inskränka kvinnors rätt till sin egen kropp. Många av dem vill splittra unionen en gång för alla. På 90-talet var de ett tiotal representanter. I dag är de över 100. Enligt prognoser kan de bli ännu fler. Vi måste stoppa dem.

Det finns nämligen ett annat Europa. Det är ett Europa där vi samarbetar för att gynna inte bara marknaden utan även människorna. Det är ett Europa där vi har fri rörlighet men aldrig fritt utnyttjande av löntagare och där Europa skapar en gemensam arbetsmarknad som inte krossar löntagares drömmar utan ser till att förverkliga dem. Det är ett Europa där gränsöverskridande hot möts av gränsöverskridande samarbete. Det är ett Europa som är motståndskraftigt mot politiska och religiösa extremister, eftersom trygga, jämställda och jämlika människor är så mycket svårare att hetsa till att hata varandra. Vilket Europa vi vill ha kommer att avgöras i det kommande EU-valet.

Den socialdemokratiska ingången är att vi behöver hålla trycket uppe på de länder som bryter mot EU:s värden. Vi vill införa en ny mekanism för att granska att EU:s medlemsländer lever upp till grundläggande rättigheter, rättsstat och demokrati och slutföra arbetet med lagförslaget om att kunna dra in medel från EU:s fonder från medlemsländer som har systematiska hot mot rättsstaten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Framför allt vill vi stärka den sociala tryggheten i EU. När människor har försörjning och kan känna trygghet och framtidstro minskar grogrunden för rädsla och extremism.

Jag är stolt över att regeringen har verkat för att vi har en social pelare på plats i EU - ett handslag om social rättvisa på mellanstatlig nivå som går väl hand i hand med de antagna målen i Agenda 2030. De 20 principerna i den sociala pelaren fastslår bland annat rätten till utbildning, att kvinnor och män ska ha lika lön för likvärdigt arbete och att arbetstagare ska ha rätt till en rättvis lön som tillåter en skälig levnadsstandard.

Fru talman! Högerpopulister, vare sig det rör sig om högerextrema partier som Marine Le Pens Nationell samling eller borgerliga partier som gått extremt högerut som ungerska Fidesz, ska inte få forma Europeiska unionens framtid. Deras idéer hör till Europas mörka förflutna.

Människor i Sverige och Europa ska vara fria att utvecklas som individer, råda över sina egna liv och forma sin tillvaro efter egna önskningar och genom att kunna påverka det egna samhället. Det är jämlikhetens och frihetens förutsättningar, och det är förutsättningen för legitimiteten för EU som global aktör.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Ärade ledamöter! Europeiska unionen är kanske världens mest framgångsrika politiska union. Det är ett unikt projekt sedan starten 1957, där Sverige har medverkat i snart ett kvarts sekel. Det är framgångsrikt, men det är också ett nödvändigt samarbete för att klara uppgifter som inget land kan klara på egen hand.

Under den gångna mandatperioden har EU tagit flera viktiga steg framåt. Handeln med utsläppsrätter, som har nämnts tidigare här i dag, har gjorts om. Och priset har redan stigit avsevärt. Det är viktigt för EU:s klimatarbete. Jobben och den sociala dimensionen har satts högre på unionens dagordning i spåren av finanskrisen. EU har tagit viktiga steg framåt för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Den inre marknaden har stärkts. Företag och konsumenter har stora friheter, men det finns också skydd och tydliga rättigheter på denna vår gemensamma marknad.

Men allt är inte positivt. För första gången i EU:s historia har en medlemsstat bestämt sig för att lämna unionen. Vi har mött utmaningar i form av en allvarlig migrationskris. Vi har sett grymma terrorbrott drabba flera medlemsländer - även oss här i Sverige. Allt detta har utsatt det europeiska samarbetet för påfrestningar. Vi har fått en mer polariserad debatt, och flera medlemsstater har vägrat att ta ansvar för gemensamt fattade beslut.

Fru talman! När Europeiska unionen började formas för över 60 år sedan var strävan att föra befolkningar och länder samman i en allt tätare union. Man utgick från gemensamma värderingar, som alla människors lika värde och rättigheter. Det är värderingar som kan tyckas självklara i vår del av världen, men som flera talare har berört tidigare i dag ifrågasätts dessa värderingar i flera medlemsstater i takt med att högerextrema och nationalistiska krafter växer sig starkare. I några länder har dessa krafter till och med tagit regeringsmakten och fått direkt politiskt inflytande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Den utvecklingen kan inte få fortgå. Samarbetet oss emellan kan nämligen inte bli detsamma om några av medlemmarna inte accepterar de grundläggande värdena. EU kan inte heller vara en stark röst i världen för demokrati, för yttrandefrihet och för rättsstatens oberoende om inte alla medlemsstater också ställer upp på dessa värden på hemmaplan. Regeringen står helt bakom att i fråga om Polen och Ungern använda sig av den artikel i EU-fördraget som i förlängningen skulle kunna leda till förlorad rösträtt. Vi stöder också förslaget om en ny mekanism för granskning av alla medlemsstater gällande hur rättsstatens principer respekteras.

Det behöver dock göras ännu mer - och mer kraftfullt - för att stärka och skydda våra demokratiska värderingar i Europa. I nästa beslut om långtidsbudgeten för EU driver regeringen att det ska finnas med en konditionalitet som är kopplad just till respekt för rättsstatens principer. Vi driver också att länder som inte har tagit ansvar i migrationsfrågan inte heller ska få samma tillgång till stöd från EU:s fonder som de annars hade fått. Det ska kosta att inte ta ansvar.

Fru talman! Den budget som EU ska följa framöver behöver anpassas till de nya utmaningar vi har framför oss. Regeringen är därför beredd att prioritera om, med inriktning på områden där EU:s insatser verkligen har störst mervärde. Det handlar om områden som klimat, migration, säkerhet, innovation, forskning och utveckling. Det är de viktigaste.

Detta måste dock betalas, och vi vill inte öka på EU:s budget. Därför måste vi också göra neddragningar i jordbruksstödet och i regionalstödet i takt med att vi satsar på nya saker. När Europa nu har blivit rikare och har ett större välstånd är det inte rimligt att lägga lika mycket på regional sammanhållning. Det kan inte heller vara rimligt att 40 procent av EU:s budget går till ett jordbruksstöd som driver upp markpriserna och dessutom gör det svårare för unga människor att starta lantbruk.

När britterna lämnar EU, när det nu blir, blir det ett hål i budgeten. Unionens utgifter måste anpassas efter det; vi behöver rätta munnen efter matsäcken. Vi måste hålla nere den svenska avgiften, och vi vill ha en rättvis bördefördelning när det gäller vad alla medlemsstater betalar. Sverige och några få andra länder ska inte behöva betala mer än vad som är rätt.

Fru talman! Det hot som klimatförändringarna för med sig är en verkligt existentiell fråga. Den uppvärmning som pågår hotar inte bara vår ekonomi, människors hälsa och sammanhållningen mellan länder - jag menar att det är helt avgörande att lösa klimatkrisen om den här planeten över huvud taget ska vara beboelig för kommande släkten.

Också här har Europeiska unionen en nyckelroll i att leda en klimatsmart utveckling och sätta mer ambitiösa klimatmål samt för att Parisavtalet verkligen ska kunna genomföras och den globala uppvärmningen hållas under 1,5 grader. Vi vill se ett bindande mål där våra nettoutsläpp av koldioxid och andra växthusgaser blir lika med noll i hela EU senast år 2050. Detta blir en tillgång inte bara för miljön, utan genom klimatomställningen kan det skapas nya jobb, nya industrier, nya verksamheter och gröna jobb.

Frågorna om jobb och tillväxt står också i centrum för regeringens EU-prioritering. Vi vill utveckla den inre marknaden, vi vill undanröja flera handelshinder, vi vill främja den digitala marknaden och vi vill göra tjänster lika lättrörliga som varor. Men vi vill också se till att den inre marknaden blir till fördel för alla. De jobb som skapas ska vara sjysta; det ska inte vara möjligt att inom EU konkurrera med sämre löner eller sämre arbetsvillkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

För att klara jobben behöver Europa och EU hävda sig bättre i den globala ekonomiska konkurrensen. För det krävs det mer satsningar på innovation, forskning och utveckling. Vi behöver också en balanserad diskussion kring EU:s industripolitik där vi väger in både konkurrensen på vår egen inre marknad och EU:s globala konkurrenskraft. Vi ska också fortsätta att stå upp för frihandeln - även i en tid då de multilaterala systemen ifrågasätts på flera håll.

Fru talman! Migrationsfrågan är en annan europeisk utmaning. Här i Sverige har vi lagt om migrationspolitiken efter den stora tillströmningen 2015. Nu tar vi emot färre asylsökande, medan andra tar emot fler. Det är mer rättvist. Att ge skydd åt människor som är på flykt från krig och förföljelse och därmed har rätt till asyl är ett gemensamt europeiskt ansvar. Vi måste forma ett rättssäkert system där alla tar det ansvaret.

Ytterligare ett område där de gemensamma insatserna behöver stärkas är säkerhet och försvar. Genom bättre samarbete kan vi lättare bekämpa internationell terrorism, snabbare upptäcka annan organiserad brottslighet och även stärka EU:s förmåga till konfliktförebyggande krishantering och konfliktlösning.

Fru talman! De kommande månaderna blir viktiga för att definiera EU:s framtid. Först måste vi klara ut det här med brexit. Regeringen hoppas naturligtvis att det blir ett ordnat utträde så att britterna inte kraschar ut ur EU. Vi vill nämligen ha en stark relation med Storbritannien även efter utträdet. Sedan har vi valen på söndag nästa vecka, liksom det toppmöte som kommer därefter - vid midsommartid, i juni - och där den strategiska agendan för Europeiska unionens kommande fem år ska bestämmas.

Efter det är det dags att börja jobba och förverkliga alla dessa mål. Jag hoppas verkligen att det ska kunna ske med stort beaktande av vad som är Sveriges intressen i det här samarbetet. Arbetet med dessa intressen stärks hela tiden av den uppslutning som finns i vårt land - nu starkare än någonsin - bakom de grundläggande tankarna och värderingarna i det europeiska samarbetet.

Fru talman! Ja, statsrådet - det är dags att börja jobba! Men innan dess ska vi ha en rejäl debatt.

Europasamarbetet ska fokusera på områden som ger ett verkligt mervärde för Europas befolkning. I det sammanhanget är det viktigt att vi värnar den nationella kompetensen på områden som exempelvis arbetsmarknad, familjerätt och beskattning. Den nationella kompetensen är värd att värnas. Den ska inte användas som resårband. Det handlar om att legitimera EU. Även om det i dessa dagar är så att stödet för EU har ökat kan det lätt förbytas, och framför allt förbyts det när människor uppfattar att EU är inne och petar i saker det inte har med att göra.

EU-ländernas förutsättningar och traditioner ser väldigt olika ut. I Sverige sköts exempelvis lönesättningen av arbetsmarknadens parter, och i andra medlemsländer har man valt andra system. Trots detta finns det alltså krafter som vill att EU ska in och peta i detta. Den sociala pelarens 20 principer innehåller långtgående och detaljerade ambitioner inom dessa områden. Moderaternas farhågor om att den sociala pelaren skulle skapa en grund för att driva fram EU-lagstiftning som i vissa fall inkräktar på den svenska partsmodellen har dessvärre besannats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Ett verkligt socialt Europa åstadkommer vi genom att öka det ekonomiska välståndet och garantera stabilitet, frihet och demokrati för Europas invånare. Att göra EU starkare är inte detsamma som att göra EU bredare.

Jag skulle vilja fråga statsrådet Hans Dahlgren: Var går den bortre gränsen för Socialdemokraternas och regeringens syn på den sociala pelaren?

Fru talman! Tack, Hans Rothenberg, för frågan!

Den sociala pelaren handlar om 20 principer som inte på något sätt flyttar någon beslutanderätt enligt fördraget från den nationella kompetensen till institutionerna i Bryssel. Det är ett gemensamt ställningstagande som de 28 regeringarna inom Europeiska union har gjort om lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor, social trygghet och social integration.

Inte någonstans i texten om den sociala pelaren, som jag har framför mig, står det någonting om att man ska flytta beslut om lönebildningen till EU:s institutioner. Tvärtom står det följande om lön: "All lönesättning ska vara öppen och förutsägbar i enlighet med nationell praxis och med respekt arbetsmarknadens parters oberoende."

Det är inte att flytta någon gräns, utan det är att ha det som det är. Men man har respekt för de intressen som finns här.

Fru talman! Tack för svaret!

Det läggs fram skarpa förslag. Vi kan ta direktivtexten till förslaget om förutsägbara arbetsvillkor. Det sägs att det direktivet bidrar i första hand till genomförandet av pelarens princip nr 5 om trygg och anpassningsbar anställning och nr 7 om information, anställningsvillkor och skydd i händelse av uppsägning. Det är ett skarpt förslag.

I förordningstexten till förslaget om europeiska arbetsmyndigheten sägs det: Den föreslagna förordningen kommer att bidra till genomförandet av de principer och rättigheter som fastställs i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Statsrådet måste väl ändå se kopplingen till den sociala pelaren? Han kan väl inte förneka att det leder till skarpa förslag? Vi är då inne på den EU-debatt vi har i Sverige. Hur mycket EU ska det vara? Jag vill nog hävda att EU är bäst när EU är duktigt på det EU är relevant i.

Jag har under mitt tidigare anförande angivit ett antal områden där vi moderater och många andra partier ser att EU borde kunna bli starkare. Men här handlar det om att förtunna EU genom att ge EU större och fler uppgifter. Det är uppgifter som enligt subsidiaritet bör hamna på de enskilda nationalstaternas bord. Det är inte att ge EU vare sig mer muskler eller ökad legitimitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Vi behöver i EU en politik som stärker konkurrenskraften och skapar förutsättningar för jobb och tillväxt och som bygger vidare på den inre marknaden, vilket statsrådet mycket riktigt sa. Men den sociala pelaren bidrar i det här sammanhanget inte till det. Den sociala pelaren bidrar till förtunning.

Fru talman! Till Hans Rothenbergs andra replik vill jag säga att det är klart att man kan hänvisa till vad som står i texten som alla EU:s medlemsstater har ställt sig bakom när man lägger fram förslag. De förslagen får vi pröva vart och ett som de kommer fram. Man kan ha olika uppfattningar om hur pass relevanta de är oavsett vilken hänvisning som görs till texten.

Det är inte så att det genom beslutet om den sociala pelaren har bestämts att EU ska hantera besluten om arbetsmarknadsfrågor, arbetsvillkor, löner eller social trygghet på något annat sätt än vad man har gjort tidigare. Det är ett sätt att visa att också de europeiska regeringarna tar hänsyn.

Den fria rörligheten handlar inte bara om vad företagen ska få göra och att man ska få skicka varor och tjänster fritt över nationsgränserna. Också de som jobbar i de industrier som tillverkar varor och tjänster ska ha sina rättigheter. Det finns väl uttryckt i de olika kapitlen.

Fru talman! Kriget i Jemen har skapat världens värsta pågående humanitära katastrof. Över 22 miljoner människor behöver humanitärt stöd, fler än 3 miljoner befinner sig på flykt i landet, och 85 000 barn tros ha dött av svält.

Kriget inleddes mars 2015 av Saudiarabien och dess allierade när man gjorde flyganfall mot huthirebellerna i Jemen. De har i sin tur stöd av Saudiarabiens ärkefiende Iran. Saudiarabien är en av världens största vapenköpare, i särklass störst i Mellanöstern. Mellan 2013 och 2017 kom 34 procent av de vapen Saudiarabien köpte från just EU. Koalitionen som strider mot huthirebellerna består också av Bahrain, Kuwait, Qatar, Förenade Arabemiraten, Egypten, Jordanien, Marocko och Sudan, utöver Saudiarabien.

EU-parlamentet har antagit flera resolutioner med krav på vapenembargon mot de stater som ingår i den saudiskledda koalitionen i Jemen. Parlamentet menar att exporten av vapen till exempelvis Saudiarabien strider mot EU:s egna regler. Parlamentets beslut innebär att EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetsfrågor, Federica Mogherini, har fått i uppdrag att ta fram ett förslag på vapenembargo. Beslutet är också en tydlig signal till medlemsstaterna att sluta exportera vapen till Saudiarabien.

Nyligen avslöjades vilka krigsmateriel som används i krigets Jemen. Bland annat används svenska Saabs radar- och stridsledningssystem Erieye i kriget. Det går inte längre att ducka för det delansvar som vi i Sverige har för det enorma lidandet i Jemen.

I punkt 70 i januariöverenskommelsen mellan S, MP, L och C som den nya regeringen vilar på står följande: "De fyra partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexportaffärer till ickedemokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår."

Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press på parterna i konflikten. Avser regeringen att verka för att EU inför ett vapenembargo mot de stater som ingår i den saudiskledda koalitionen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Vad regeringens inställning är till att skicka vapen till Jemen eller till länder som agerar i Jemen framgår tydligt av det som Håkan Svenneling alldeles nyss citerade ur 73-punktsprogrammet.

När det gäller EU:s ansvar på området har jag för mig att det var redan i slutet på 80-talet som medlemsstaterna kom överens om att man skulle fastställa gemensamma bestämmelser för kontroll av vapenexport, även om det fortfarande är nationell kompetens. Det finns kriterier som alla medlemsstater ska tillämpa i prövningen av enskilda exportärenden.

Så görs förstås också. Det handlar bland annat om respekt för mänskliga rättigheter men också om risken för att en väpnad konflikt kan fortsätta eller förvärras. Sverige är stark tillskyndare av strikta och tydliga bestämmelser för vapenexport. Men exakt vad som kan beslutas i den europeiska gemenskapen ber jag att få återkomma till. Det har jag inte klart för mig just nu.

Fru talman! Statsrådet lyfte fram i sitt inlägg att han ville att EU ska jobba konfliktförebyggande. Då vill jag ge ett tips: Sluta exportera vapen till diktaturer. Det tror jag är väldigt bra.

Jag uppskattar egentligen den principiella inställning som ni har tillsammans med tre andra partier. Vill man genomdriva den på allvar tycker jag att man ska driva på för ett vapenembargo även på europeisk nivå.

Jag förstår att det är svårt. Jag fattar att det finns många medlemsstater som kommer att hålla emot. Men ska man stå upp för feministisk utrikespolitik och konfliktförebyggande måste man också lyfta upp de här frågorna på EU-nivå.

Jag tänkte nu ta och byta fråga. Vi har berört EU:s budget många gånger. Jag uppskattar statsrådets tydlighet i de här frågorna och att vi inte tycker att man ska höja EU-avgiften för Sverige. Detta är kanske den enskilt viktigaste uppgift som statsrådet har i år och kanske under hela mandatperioden. Det är statsrådet Dahlgrens uppgift att förhandla om det.

Det man kan känna som svensk parlamentariker är att EU är en sammanslutning av 28 eller 27 medlemsstater. Man kommer överens om en budget. Den gäller i sju år, och det är supersvårt att ändra på den. Det är en lång och seg förhandling som du kommer att vara en stor del av.

Det man ofta känner är maktlöshet. Den budgetpost som vi beslutar om varje år i riksdagen - jag tror att det är utgiftsområde 26 - är ingenting som vi kan gå in och ändra på och säga: Vi vill nog betala lite lägre EU-avgift. När det är bestämt så är det bestämt. Det gör att vår makt är väldigt svag.

Jag undrar egentligen hur statsrådet ser på budgetprocessen. Den kommer att ha en massa hinder, problem, avslutade förhandlingar, pågående förhandlingar och sådant.

Men vilken makt har vi egentligen som nettobetalare? Det är ju ändå Sverige som står för den stora delen av kakan. Det är vi som ska täcka upp för britternas utträde. Det kommer att kosta de svenska skattebetalarna och innebära en rejäl skattechock om inte du förhandlar på ett väldigt bra sätt.

Fru talman! Tack för denna andra fråga från Håkan Svenneling!

Jag är tack och lov inte ensam om att stå på den återhållande sidan i den förhandling som nu förestår. Vi är ganska många länder som absolut inte accepterar att det brittiska bortfallet ska kompenseras av skattebetalare i våra länder.

Samtidigt finns det många önskemål om att vi ska göra mer på viktiga områden som innovation, klimat och försvar. Samtidigt med detta finns också ett starkt motstånd mot att dra ned på det som Sverige tycker är ganska naturligt att dra ned på: de stora posterna med strukturfonder och jordbrukspolitik. Jag hörde häromdagen att det är 20 länder av de 28 som har skrivit på ett papper där man till och med motsätter sig att den nuvarande nivån på jordbruksstödet på något sätt skulle reduceras. Kommissionen har ju ändå föreslagit en viss minskning. Det kommer alltså att bli hårda tag.

Det sägs ibland: Hur kan ni tro att ni ska få igenom idén om att man ska få mindre pengar om man inte lever upp till rättsstatens principer? De länder som är berörda kan ju lägga in ett veto. Då är mitt svar: Det kan vi också göra. Vi har allihop ett veto, för budgeten måste antas med enhällighet. Vi måste komma överens om den, så det blir ett givande och ett tagande.

Jag vågar inte lova vad den slutliga avgiften blir och vad som kommer att stå i detta utgiftsområde i nästa budgetproposition, för det beror inte bara på vår andel av budgeten. Det beror också på hur valutakurserna har utvecklats och hur Sveriges ekonomiska tillväxt är i relation till de andra ländernas tillväxt. Det är alltså omöjligt att förutsäga.

Men vi kan räkna på genomsnitt, och som jag mycket tydligt sa är vår ambition att vi ska hålla nere den svenska avgiften. Vi vill också ha en rättvis bördefördelning så att inte Sverige ska behöva betala relativt sett mer.

Fru talman! Det är helt klart att vi kan vara överens om mycket när vi diskuterar EU och EU:s framtid. En del är frågan om konditionalitet, där vi delar synen att det bör gälla.

Från Centerpartiets sida skulle vi gärna se att regeringen och statsrådet Dahlgren också stod upp för skärpta klimatmål, för det är vad som behövs i det här läget.

För att klara detta finns det dock ändå en fråga: Hur hårt ska man se på att alla alltid måste vara eniga? Det som riskerar att hända är att den som vill minst kommer att bestämma hastigheten. Det som måste till, oavsett om vi pratar om mänskliga rättigheter, demokrati, klimatfrågor, migrationsfrågor eller något annat, är att man hittar en samsyn och inte tillåter några att hela tiden blockera utvecklingen. Ett EU i olika hastigheter där en koalition av de villiga driver utvecklingen framåt är någonting som man måste vara beredd att titta på. Annars riskerar vi att tappa helheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Jag skulle avslutningsvis vilja fråga om Magnitskijsanktioner på EU-nivå. Vad är regeringen och statsrådet Dahlgren beredda att göra för att åstadkomma ett mer kraftfullt sanktionsinstrument än det vi har i dag för att kunna hantera brott mot mänskliga rättigheter och korruption, som föröder EU?

Fru talman! Tack, Kerstin Lundgren, för frågorna!

Vi vill ha skärpta klimatmål. Vi vill att alla EU-länder och hela Europeiska unionen ska sätta målet nettonollutsläpp av växthusgaser år 2050. Men där är vi inte ännu. Jag vet att statsministern försökte driva detta i samband med det senaste EU-toppmötet och få in det i slutsatserna. Det finns inte allmänt stöd för detta ännu, men vi ska förstås fortsätta att driva det.

När det gäller EU i olika hastigheter håller jag med Kerstin Lundgren; det finns situationer och verksamheter där några skulle kunna gå före och där inte alla vill vara med. Vi har flera exempel på det: Vi har ett euroområde som i dag har 19 länder. Vi har ett Schengensamarbete som inte heller omfattar alla medlemsstater. Vi har den europeiska åklagarmyndigheten, där inte heller alla är med men där Sverige kanske ändå är på väg in att bli delaktigt. Det finns alltså sådana saker, och jag tror att vi ska vara beredda på att det också kan bli så framöver.

Sedan är det inte bra för sammanhållningen i unionen om det blir alltför fragmenterat så att det bara blir en massa olika cirklar som ibland överlappar varandra. Det finns förstås ett egenvärde i att de allra flesta är med i det allra mesta.

Till sist ska jag säga något om sanktionsinstrument. Jag är mycket intresserad av det här med sanktioner. Jag hade en gång i tiden privilegiet att vara ambassadör i Förenta nationerna och satt som ordförande i en sanktionskommitté där. Om de görs rätt är sanktioner otroligt verkningsfulla instrument som kan få regeringar att ändra sig.

Jag tycker att det bästa är om vi kan ha så globala sanktioner som möjligt - att hela FN:s medlemskår står bakom dem. Men vi har också EU-sanktioner, och det är bra att vi har detta verktyg. Om vi kan ha någonting på EU-nivå som liknar de Magnitskijlagar som finns i andra delar av världen - några EU-länder har ju redan sådana själva - är det någonting som vi är beredda att positivt pröva. Svaret är ja på den frågan.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

När det handlar om EU:s framtid är det viktigt att EU är i rörelse och att ingen tillåts blockera. Det vi kan se nu, fru talman, är snarare att de som vill minst försöker dra EU bakåt.

Vi kan också riskera att få ett Europaparlament efter den 26 maj som har samma ambition. Jag har sett noteringar som talar om att man i princip vill tillbaka till näst intill den gamla ekonomiska unionen, där man behåller friheten för varor, tjänster och kapital men i princip stryper friheten för människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Det skulle vara ett grundskott mot EU. Då måste man bjuda alternativ, för annars tappar EU i attraktionskraft för världen där ute men också för oss som medborgare. Det är därför viktigt att försöka jobba också på att utmana dem som vill minst och som hela tiden utmanar i dag för att dra EU isär och bakåt.

Det är välkommet om Magnitskijsanktioner skulle kunna införas på EU-nivå, men frågan har mer eller mindre begravts i en arbetsgrupp som knappast kommer framåt på grund av just enhällighetskrav. Gruppen har problem med att komma framåt. Det är också därför vi från vår sida har varit beredda att låta Sverige även här gå före tillsammans med andra EU-länder för att åstadkomma en motkraft.

Jag undrar: Är statsrådet och regeringen beredda att låta Sverige gå före tillsammans med andra länder och införa Magnitskijsanktioner och därmed påverka övriga EU att gå vidare?

Fru talman! Ett kort svar på den sista frågan är nej. Vi är inte beredda att göra detta nu, utan vi vill fortsätta att försöka få till stånd en gemensam ordning på EU-nivå. Om det inte lyckas får vi se om det finns något annat sätt att hantera frågan på.

När det gäller detta med att några länder riskerar att bromsa utvecklingen av EU-arbetet och kanske dra oss tillbaka håller jag med om denna risk. Vi ser det påtagligt när det gäller inte minst migrationsarbetet och strävan att få ett gemensamt ansvarstagande. Vi ser det förstås också i det rättsstatliga samarbetet.

Men det får inte heller vara så att några som inte vill göra rätt för sig bara ska slippa undan. Det måste i så fall kosta dem någonting att de inte är med på det gemensamma ansvarstagandet. Att hålla ihop samtidigt som de som inte är engagerade verkligen får betala för att de inte är med tror jag är två saker som vi måste hålla i huvudet samtidigt.

Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om en fråga som har kommit lite grann i skymundan i det här betänkandet, och även i den valrörelse som vi befinner oss i, men som faktiskt påverkar oss mer än vad många inser.

Även om Sverige traditionellt har varit förskonat, eller relativt förskonat, från korrupta makthavare har medlemskapet i Europeiska unionen under 25 års tid undan för undan förändrat den situationen, detta helt utan reaktion eller motåtgärd från de vänsterliberala partier som har fört Sveriges talan under den här tiden.

Att bekämpa korruption är på papperet en målsättning för Europeiska unionen. Det framgår bland annat av fördragen men också av uppdragen för vissa av unionens myndigheter. Jag tänkte att vi skulle kika lite grann på hur det går med just den frågan.

År 2010 bad kommissionen rådet att återkomma med en övergripande antikorruptionspolicy, vilket fortfarande, så här nästan tio år senare, inte har skett. I stället publicerade kommissionen 2014 en särskild antikorruptionsrapport för att undersökta dels hur allvarligt problemet är, dels vad medlemsstaterna gör för att hantera det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Enligt rapporten uppger 76 procent av européerna att korruption är utbredd i det egna landet - 99 procent i Grekland, 97 procent i Italien och 95 procent i tre andra länder. Ungefär tre fjärdedelar av européerna uppger att mutor och kontakter är det bästa sättet att få tillgång till offentlig service. Även om problemet finns i samhället över lag är naturligtvis offentlig upphandling värst drabbad. De främsta orsakerna till det är bristande kontrollmekanismer, bristande informationsfrihet, bristande öppenhet inom lobbyistverksamhet och bristande skydd för visselblåsare.

Enligt rapporten uppgår kostnaden för korruption och maktmissbruk inom unionen till ungefär 1 200 miljarder kronor per år, vilket sannolikt är rejält i underkant. Enligt en sammanställning som gjorts av De gröna/EFA-gruppen i Europaparlamentet uppgår den totala kostnaden i stället till nästan ofattbara 9 000 miljarder kronor per år, vilket är en hiskelig summa pengar.

I samband med att antikorruptionsrapporten publicerades meddelade kommissionen att man planerade en uppföljning två år senare för att mäta hur pass väl de åtgärder man vidtagit hade påverkat situationen. Det finns dock ingenting över huvud taget som pekar på att unionens arbete har haft någon som helst framgång, ett problem som kommissionären Frans Timmermans löste på klassiskt EU-manér. Han valde helt enkelt att stoppa huvudet i sanden, skrota uppföljningen och sluta undersöka hur allvarligt problemet faktiskt är.

Transparency International har dessutom stämt kommissionen enligt EU:s informationsfrihetsförordning för att få ut de data som finns, men kommissionen har hittills vägrat att lämna ut dem.

I samband med att man valde att skrota undersökningen gjorde kommissionen också ett uttalande som jag tycker förtjänar att läsas upp i sin helhet i denna debatt: "For the commission, the fight against corruption is not in any way an attempt to interfere or offer value judgments within the political life in a member state."

Frans Timmermans, alltså den kommissionär vars i stort sett enda arbetsuppgift sedan ett par år tillbaka har varit att selektivt utvärdera, kritisera, nedvärdera och fördöma inrikespolitiska beslut hos sina ideologiska motståndare inom unionen, säger alltså samtidigt att det inte är hans uppgift, helt plötsligt, att lägga sig i det kanske största gränsöverskridande problem som unionen har.

Skälet till detta otroliga hyckleri är naturligtvis att hans socialdemokratiska partivänner i bland annat Rumänien och Bulgarien är de värsta förövarna. Detta är ytterligare ett bevis på att Socialdemokraterna är ett parti och en partigrupp som har tappat intresset för allt utom makt.

Hur går det då med utvecklingen sedan den första antikorruptionsrapporten publicerades? Europarådets Group of States against Corruption, ett slags arbetsgrupp, publicerade sin senaste så kallade Grecorapport 2017, vilken slog fast att nya lagstiftningsinitiativ i vissa medlemsstater riskerar att sudda ut tidigare viktiga reformer och bryta mot Europarådets antikorruptionsstandarder.

Transparency Internationals årsrapport 2018 visar att situationen i EU-länderna stått still sedan man började mäta och att 16 av 28 medlemsstater ligger under korruptionsindexets medelvärde på 65, vilket betyder att mer än hälften av unionens medlemsstater har en värre situation på området än länder som Bhutan och Uruguay.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Organisationens vd Carl Dolan kommenterade arbetet så här: "Far from seeing a step-change in the EU's efforts to fight fraud and corruption in the intervening seven years, from the point of view of anti-corruption policy, this Commission is doing nothing new and considerably less than the last Commission."

Fru talman! Varför är det här då så viktigt för oss? Som jag konstaterade inledningsvis är ju vi i Sverige relativt förskonade från sådant här. Jo, därför att Europeiska unionen i dag i praktiken är ett federalt statsbygge. Precis som en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk är en federation aldrig starkare än sin svagaste medlemsstat. Och, fru talman, de svagaste medlemsstaterna i den här unionen lämnar en hel del övrigt att önska.

Eftersom vi befinner oss i en situation där lagstiftning beslutas av politiker som bevisligen och bokstavligen kan köpas för pengar, där offentlig upphandling genomförs för svenska skattemedel i länder där förskingring och bedrägeri är lika vanligt som ägg är på påsken, där problemet går så långt upp som till regeringsnivå i vissa medlemsstater, där kommissionen själv - alltså EU:s regering - för inte så länge sedan ertappades med att begära in en halv miljard kronor i mutor från ett svenskt företag i utbyte mot lagstiftning och där den politiska viljan till förbättring lyser med sin frånvaro är det av största vikt att unionen börjar ta detta problem på allvar.

Sverigedemokraterna föreslår därför ett antal konkreta åtgärder.

För det första bör kommissionen omedelbart lämna ut de data som finns från den hemliga rapporten och besluta om en uppdatering av samma rapport under kommande lagstiftningsperiod.

För det andra måste de hårt korruptionsdrabbade strukturfonderna skäras ned rejält. Dåligt planerad och dåligt övervakad offentlig investering riskerar att göra situationen värre snarare än bättre.

För det tredje behövs en europeisk motsvarighet till tryckfrihetsförordningen, vilket skulle ge ökad transparens.

För det fjärde behöver EU:s antikorruptionsbyrå, Olaf, ökade anslag.

För det femte behöver den kommande långtidsbudgeten innehålla regler om att stater som systematiskt genom uppsåt, oaktsamhet eller underlåtelse utsätter EU-budgeten för bedrägerier bör få minskade EU-stöd.

Sverigedemokraterna är det enda parti som tar den här frågan på allvar. Vi kommer aldrig att låta oss köpas, och vi kommer aldrig att sälja ut våra väljares förtroende. Vi kommer som enda parti att driva på för öppenhet, för nolltolerans mot missbruk och slöseri och för en union som anammar vår förvaltningstradition i stället för tvärtom.

Jag vill därför avsluta med att uppmana Sverige att ge oss förtroende i det kommande valet till Europaparlamentet och yrka bifall till våra reservationer nr 2 och nr 18.

Fru talman! Det råder ingen tvekan om att det finns väldigt många frågor som vi skulle kunna diskutera i denna debatt med tanke på hur många områden som berörs av den här EU-årsboken. Eftersom min partivän Lars Andersson redan på ett förtjänstfullt sätt har redogjort för Sverigedemokraternas generella syn i dessa frågor tänkte jag dock inte gå in så mycket mer på det. Jag tänkte rikta in mig på en specifik fråga som jag själv har jobbat väldigt mycket med, både här i riksdagen och i Europarådet. Jag talar naturligtvis, fru talman, om Magnitskijsanktioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Det här är frågor där vi borde ha en ganska gemensam syn, åtminstone om man tittar på olika uttalanden.

Den 16 november 2009 somnade Sergej Magnitskij in i sin fängelsecell i Moskva efter statssanktionerad fysisk och psykisk tortyr. Han plågades till följd av att han nekats vård efter att ha drabbats av en inflammerad bukspottkörtel. Magnitskij var en 37-årig revisor och jurist som blev ett hot mot den ryska regimen när han under 2007 kunde föra fram information om stölder och statligt bedrägeri i miljardklassen.

Magnitskij arbetade som jurist åt finansmannen Bill Browder, som många känner till, som då var Rysslands största utländska fondförvaltare. Browder kunde avslöja hur korrupta statstjänstemän mjölkade den ryska statskassan på minst 230 miljoner dollar. När dessa anklagelser kom för nära Rysslands högsta ledning utsattes han för förtal, anklagelser, frihetsberövande och till slut under 2005 för landsförvisning.

Efter Magnitskijs bortgång har Browder valt att hedra hans minne genom att föra kampen mot korruption vidare, med gott resultat. Det här är det vi kallar för Magnitskijsanktioner eller Magnitskijlagstiftning.

Den 14 december 2012 skrev USA:s dåvarande president Barack Obama under den så kallade Magnitskijlagen i USA. Lagen hade som avsikt att straffa ryska tjänstemän som ansvarat för Magnitskijs död, och sedan 2016 tillåts också den amerikanska regeringen att sanktionera människorättsbrott, frysa tillgångar och förhindra vissa personer från att resa in i landet, även om de inte hade med just det här att göra.

Länder som Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien och Kanada har efter det följt efter men tyvärr inte Sverige. Jag ser faktiskt inte hur det kan vara så svårt för Sverige att följa dessa goda exempel och gå vidare med det här för att förhindra förtrycket som vi ser och som är statssanktionerat.

Fru talman! Det är inte helt enkelt att förhindra brott mot mänskliga rättigheter i länder som har en stor avsaknad av ett väl fungerande rättssamhälle eller demokratiska institutioner. Det finns dock sätt att minska risken för korruption eller brott mot mänskliga fri- och rättigheter. Det här är ett tydligt exempel på det. Olika varianter av Magnitskijlagar har, som jag också har nämnt, antagits av ett flertal olika länder. Det finns alltså flera exempel. Man har haft som mål att personer som har gjort sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter ska kunna straffas oavsett nationalitet.

Riktade Magnitskijsanktioner är extra effektiva just för att de straffar det fåtal personer som bär ansvar för vissa brott samtidigt som vanliga medborgare inte drabbas, som när det kommer till vissa andra sanktioner. Det kan verka preventivt just för att en sanktion mot en enskild person blir särskilt kännbar för just den personen, vilket avskräcker korrumperade personer från att agera rättsvidrigt.

Fru talman! Jag vet att flera ledamöter, väldigt många ledamöter, som sitter här nu och som normalt sett sitter i denna kammare delar Sverigedemokraternas syn i den här frågan. Det borde finnas en majoritet här i riksdagen för att genomföra den här typen av lagstiftning baserat på de artiklar vi har läst, på olika uttalanden i medierna och så vidare. Det är egentligen inte så konstigt. EU-parlamentet men även FN är positivt inställda till detta. Så även Europarådet där jag tillsammans med samtliga övriga svenska riksdagsledamöter där - moderater och socialdemokrater - och en överväldigande majoritet av rådets valda ledamöter har röstat ja till just detta. Man har aktivt valt att uppmana Europas länder att genomföra dessa sanktioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Ändå ser vi i dag att detta inte kommer att gå igenom under morgondagens votering, och det beklagar jag. Socialdemokraterna som har makten i Sverige tillsammans med Miljöpartiet går tvärsemot svenska förtroendevalda i Europarådet och tvärsemot sina systerpartier i Europarådet som också har verkat för detta.

Moderaterna, som likt Sverigedemokraterna är för den här typen av lagstiftning, tror jag faktiskt så småningom kommer att ansluta till den här linjen. Nu nöjer man sig med ett särskilt yttrande. Det har jag respekt för, men jag önskar ändå att vi hade kunnat göra gemensam sak så att vi hade kunnat få till den här lagstiftningen nu.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag bara beklaga att Centerpartiet valde att inte skriva ihop sig med oss i en gemensam reservation i det här betänkandet. Våra förslag är så gott som identiska. Det hade gett en tydlig signal om åtminstone tre partier hade kunnat vara enade - det hade blivit fyra partier om Moderaterna hade anslutit. Jag önskar att vi hade kommit längre. Med tanke på hur det ser ut nu får vi se hur det blir framöver.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 18. Jag står naturligtvis bakom även övriga reservationer från Sverigedemokraterna i betänkandet.

Fru talman! När den här debatten började för några timmar sedan ställde jag i en replik en fråga till Markus Wiechels partikollega Lars Andersson. Därefter har vi hört ytterligare en sverigedemokrat, Ludvig Aspling, tala.

Jag tänkte nu när Markus Wiechel går upp som siste sverigedemokrat att han också ska få chansen att svara på de frågor jag ställde till ledamoten Andersson men fick svar som var fullkomligt intetsägande. Jag fick svar upplästa, men det var svar på frågor som inte hade ställts. Därför kommer jag nu att ställa samma frågor till Markus Wiechel.

Sverigedemokraterna har under det gångna året bytt hållning till EU. Man säger sig inte längre vilja lämna EU eller åtminstone inte driva frågan om utträde. Om det är en ärligt menad hållning eller ett opportunistiskt förhållningssätt i tider av ett ökat folkligt stöd för Europeiska unionen är svårt att avgöra. Om det är en ärligt menad förändring måste den i så fall ha sin grund i något av de senaste årens skeenden, sannolikt också någonting som finns upptaget i årsboken om EU som vi nu debatterar.

Mina frågor till Markus Wiechel är: Vad var det som hände i EU under det gångna året som fick Sverigedemokraterna att lämna kravet på svenskt utträde ur EU? Var det när man såg hur kraftfullt EU agerade när artikel 7 aktiverades mot Polen och Ungern för deras bristande demokratiska utveckling, eller var det något annat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Fru talman! Tack, Hans Rothenberg, för frågorna!

Det är naturligtvis mycket som har gjort att vi har ändrat inställning i den här frågan. Om vi går till botten med det handlar det om att vi ser ett helt annat läge nu än vad vi gjorde för två, tre eller fyra år sedan. Vi ser hur fler partier som har en liknande syn på EU:s utveckling växer och blir starkare. Vi ser en möjlighet att faktiskt kunna förändra EU så att det blir mer av ett mellanstatligt samarbete och mindre av ett överstatligt samarbete.

Sedan har vi också sett hur det har gått för Storbritannien. Vi menar att man måste vara försiktig och hela tiden ha en annan utväg om man skulle vilja lämna unionen. Men faktum är att vi nu ser vilken potential vi har när liknande partier växer och vi kan samarbeta med andra för att förändra så att vi faktiskt fokuserar på kärnområdena inom EU och kan fokusera på att bekämpa brott, bedriva miljöarbete och så vidare.

Vi försöker återföra makten till medlemsländerna inifrån.

Fru talman! Tack, Markus Wiechel! Här behövde man inte lyssna mellan raderna, utan här sas det faktiskt rent ut. Vi ser vilken potential vi har att förändra EU, sa Markus Wiechel - inte vilken potential EU har. Den opportunism som frodas i EU-kritiska sammanhang vill man nu använda inifrån. Men då finns det en del uppgifter att göra. Jag utgår från att Sverigedemokraterna liksom Moderaterna och andra partier i grunden värnar om yttrandefriheten, pressfriheten och demokratin och dess utveckling.

Som jag tidigare nämnde gör V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet årliga undersökningar av demokratiutvecklingen i världen. Den senaste rapporteringen visar att en tredjedel av världens befolkning lever i länder där den demokratiska tendensen går tillbaka. Det finns länder även i Europa där tendensen är stark men också länder inom Europeiska unionen som har en starkt regressiv utveckling. I två av dessa länder har artikel 7 aktiverats.

Nu kommer jag att upprepa min andra fråga, som jag inte fick svar på förra gången. Med anledning av Sverigedemokraternas plötsliga stöd till EU som institution undrar jag om Markus Wiechel kan förklara hur man ytterligare vill arbeta för att vända utvecklingen och stärka demokratin i de här två artikel 7-länderna, alltså Ungern och Polen. Som jag sa tidigare vore det verkligen att hjälpa på plats.

Fru talman! Det finns mycket man kan göra. Låt mig förtydliga vad jag sa tidigare. Det finns absolut en potential. Det är den potential vi har för att skapa ett bättre EU.

Det handlar egentligen om att skapa ett EU sådant det var tänkt från början, det vill säga ett EU som består av länder som samarbetar. Vi har haft samma mål tidigare liksom nu, men nu ser vi en faktisk möjlighet att kunna påverka EU inifrån. Det är mycket mer effektivt.

Sedan var det frågorna om demokratiarbete inom EU. Genom ett arbete där makt återförs till enskilda medlemsländer stärks demokratiarbetet i EU. Dessutom har vi möjlighet att påverka andra länder med hjälp av ett tydligare mellanstatligt samarbete inom unionen. Det utesluter inte goda kontakter med olika parter inom EU och med andra länder på ett nationellt plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

Men faktum är att det finns ett genuint demokratiproblem med EU som institution. Det är det vi vill ändra på.

Nu vet jag att Hans Rothenberg inte kan svara, men jag vill ändå poängtera det jag lyfte upp i mitt anförande. Sverigedemokraterna och Moderaterna delar synen på en Magnitskijlagstiftning. Därför ställer jag mig lite frågande till varför Moderaterna inte kan stå bakom det förslag som har kommit från Sverigedemokraterna och Centerpartiet i dagens betänkande. Nu kan, som sagt, Hans Rothenberg inte svara, men jag vill gärna att han plockar med sig att situationen är beklaglig. Förslaget visar på ett sätt att använda en lag mot korrupta politiker.

Fru talman! Det har varit en spännande debatt om ett oerhört spännande ämne, nämligen EU:s framtid. Det finns många perspektiv att anlägga, och jag ska vara ärlig med att jag kommer att fokusera på framför allt en sak. Jag kan göra det i förvissningen om att jag har en kompetent kollega i Kerstin Lundgren, som har tagit upp några av de intressanta perspektiven om Magnitskijlagar, EU:s utveckling i olika hastigheter och hur man hanterar en union som vill och behöver utvecklas i olika hastigheter.

Jag vill fokusera på diskussionen om EU:s budget och EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jag vill göra det, fru talman, eftersom jag tror att vi har hamnat i ett olyckligt läge där de flesta svenska politiker vill göra mer med EU. Man tycker att unionen ska ta ett större ansvar, men man vill inte betala.

Vi har hamnat i ett olyckligt läge där den gemensamma jordbrukspolitiken har blivit kassakon där alla ska hitta pengar till sina egna angelägna satsningar. Även om jag anser att det är bra att vi har en grundsyn som innebär att EU ska göra mer, behöver göra mer, och att problem som delas inom unionen ska lösas gemensamt inom unionen, tycker jag att det är oerhört olyckligt när det blir landsbygden som får betala för de satsningar vi inte vill finansiera på annat vis. Jag är rädd, fru talman, för att det är precis det läget vi håller på att hamna i.

Det har sagts tidigare i debatten att vi kan spara in på ett omodernt jordbruksstöd, som hindrar unga lantbrukare från att träda till - från att få tag på jord. Det råkar falla sig så att jag håller på att bli en av dessa unga lantbrukare. Förra året hamnade jag i den lyckliga situationen att jag efter en generationsväxling fick ta över vår familjegård hemma i Östergötland. Det är i år 100 år sedan min familj trädde till gården.

När jag nu ser fram emot en process där jag inte bara ska ta över ägarskapet till gården utan också driften förstår jag att om ekonomin i lantbruksföretaget ska gå ihop är jag i dagsläget beroende av de betes-, miljö och jordbruksstöd som vi lyfter för den verksamhet vi bedriver och den samhällstjänst vi faktiskt levererar.

Jag är inte ensam om att vara i det läget. Även om svenska lantbrukare inte tar ut mest jordbruksstöd är Sverige ett av de länder där lantbruksföretagarna är mest beroende av stödet för att få ihop till svarta siffror i bokslutet, det vill säga för att klara ekonomin i sina lantbruksföretag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2018

I det här läget är det oerhört olyckligt om det blir så att det är svenska lantbrukare, som vi är överens om i svensk politik att vi vill stödja och öka konkurrenskraften för, som får betala för alla satsningar som ska göras. Det är också oerhört olyckligt om CAP-budgeten får bli en gödkalv som ska slaktas för att få ihop EU:s budget. Det är inte bara produktionsstöd och jordbruksstöd som finns i detta, utan det är också fråga om att regionalpolitiken - som även den behöver bli mer effektiv; vi behöver fundera över vad vi ska göra av den - har en viktig roll för att utveckla landsbygder i Europa och i Sverige. Det är där pengarna kommer att saknas om medlen för dessa projekt dras in. Det är inte här i Stockholm utan det är i min hembygd i södra Östergötland.

Sist men inte minst tror jag att man ska vara försiktig. Miljöforskare, bland annat Johan Rockström, har pekat på vad som händer med de miljö och klimatsatsningar som också ryms inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Det finns en stor risk att det är de som får stryka på foten först. Det är de som stryks först ur budgeten om vi oförsiktigt minskar EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 maj.)