Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är alltså en budgetdebatt om utgiftsområde 23, areella näringar.

Produktionen av livsmedel och biomaterial i Sverige är mycket viktig, inte minst för vår beredskap att möta kris och ytterst krig. Livsmedelsproduktionen måste öka. Samtidigt har jordbruket, skogsnäringen, fisket och andra areella näringar drabbats av svårigheter. Svårigheterna ser olika ut och påverkas många gånger av faktorer utanför Sveriges gränser. Den av regeringen föreslagna budgeten inom utgiftsområde 23 avspeglar just det. Den är mångfasetterad och har många olika satsningar.

Som jag har sagt så många gånger är god lönsamhet och stora frihetsgrader det viktigaste för att jordbruket och andra näringar ska klara av olika problem och även nya, uppkommande problem. Med god lönsamhet kan marginaler skapas, vilket ger aktörerna helt andra alternativ och möjligheter. Stora frihetsgrader gör att olika gårdar kan lösa problemen på olika sätt som passar deras förutsättningar. Det är två av ledstjärnorna för vårt arbete: bättre lönsamhet och större frihetsgrader.

Regelförenklingar är givetvis centrala för stora frihetsgrader, men det är även viktigt att staten möjliggör olika åtgärder och verktyg och löser vissa problem som ett enskilt företag eller en lantbrukare inte själv kan lösa. Teknik- och kunskapsutveckling samt spridning av denna är den tredje ledstjärnan.

I den budget för 2026 som vi ska besluta om senare i dag finns följande satsningar med stor relevans för området areella näringar:

fortsatt skattenedsättning på jordbruksdiesel och detsamma till skogen och vattenbruket

fortsatt låg reduktionsplikt

sänkt matmoms

sänkt arbetsgivaravgift för unga

betesersättning för mjölkkor på bete

ökat stöd till jordbruket i norra Sverige

lantbruksråd på exportmarknaderna

främjande av kustnära fiske och vattenbruk

utbildning vid SLU anpassad till den gröna sektorn med bland annat livsmedelsberedskap och livsmedelsförsörjning

förstärkt växtförädling vid SLU Grogrund

särskild satsning på växtproteiner för svensk primärproduktion

ökat smittskyddsarbete med ökad övervakning av virus- och bakterievektorer

effektivare och mer likvärdig livsmedelskontroll

rådgivning till skogsägare avseende ökat kolupptag och biologisk mångfald

uppbyggnad av beredskapslager i livsmedelskedjan

sänkt elskatt

medel för minskning av vargstammen.

Det här ska gärna ses i kombination med fjolårets satsningar och åtgärder; då får man en bättre helhetssyn. Ett år är ändå bara ett år. Därför vill jag snabbt nämna fjolårets budgetsatsningar som löper vidare även i år:

valutauppjustering av jordbruksstödet

räddning av SLU:s djursjukhus

livsmedelsstrategi med dess olika delar

investeringsstöd för konkurrenskraft

fortsatt och ökat högre stöd för restaurering av betesmark

förstärkning av den veterinära fältverksamheten och dess jourverksamhet

Kväveklivet för minskade utsläpp av klimatgaser och växtnäringsämnen

upprättandet av ett skogsskadescreeningscenter för framtida friskt skogsodlingsmaterial

räddning av alm och ask som trädslag i våra svenska och europeiska skogar

tillskott till Skogsstyrelsen för rättstillämpning

stora tillskott till myndigheter för stärkt beredskap för livsmedels- och vattenförsörjning

förstärkning av bekämpningen av växtskadegörare i jord, trädgård och skog

valutauppjustering av stöd till vattenbruket

förstärkning av gödselgasproduktionen och vattenhanteringen inom LOVA

liten sänkning av arbetsgivaravgiften för små företag inom det så kallade växa-stödet.

Det bör också nämnas att vår regering har lagt den största infrastrukturbudgeten och forskningsbudgeten någonsin. Regeringen har även gjort en stor skattesänkning på inkomst samt pressat ned inflation och ränta. Det är inte alls oväsentligt för de areella näringarna, tvärtom. Allt detta löser problem och skapar möjligheter. Men i slutändan är det företagen som löser problemen och skapar resultatet. Vi ger förutsättningarna. Det får vi aldrig glömma.

Som alla märker åtgärdar eller förstärker vi många olika delar som begränsar de areella näringarna. I branscher med så olika och skiftande förutsättningar menar jag att det är så en politik bör se ut som ska få de areella näringarna att lämna en negativ spiral och komma in i en positiv spiral.

I dag debatterar vi budget, som sagt. Många andra delar ska förstås också till, inte minst knutet till regler – både svenska regler och EU-regler. Men det får vi tala om och debattera en annan gång.

Är då de punkter i budgetpropositionen som jag räknade upp tillräckliga? Nej, det är de naturligtvis inte. Mer ska göras. Det finns fler begränsningar att åtgärda. Vi planerar redan för många andra budgetsatsningar för 2027. Det är kanske ett tips till väljarna i höstens val.

Även om Tidökonstruktionen har varit en succé blir budgetarbetet effektivare med en vanlig statsrådsberedning för förhandling av bland annat budget. Därför är det viktigt även för de areella näringarna att Sverigedemokraterna får sitta i regeringen efter valet.

(Applåder)

I anförandet instämde Chris Dahlqvist (SD).

Fru talman! Tack till ledamoten för anförandet!

I veckan har vi i nyheterna sett fruktansvärda bilder på hur kor blivit sparkade på, hoppade på och slagna med redskap. Det här ska absolut inte förekomma. Vi har ett starkt djurskydd i Sverige, men det måste också efterlevas, annars ska man få djurförbud. Vi har helt enkelt mer kvar att göra.

De här fruktansvärda bilderna kommer att stanna kvar länge hos många. Det visar hur viktigt djurskyddet är men också hur viktigt det är att ha fungerande system runt djuren. Det gäller både tillsynen och den veterinärvård som ska finnas tillgänglig när djur far illa.

Nu, efter tre år med SD-regeringen, ser vi att situationen blivit värre än någonsin just gällande veterinärvården. Veterinärpriserna har ökat med 55 procent på fem år. Värst var det mellan 2022 och 2023. Då ökade priserna med 25 procent på bara ett år.

Sverige sticker ut som värst i Europa med de här prisökningarna. Två riskkapitalbolag dominerar marknaden. SD-regeringen har inte gjort någonting som förändrat det. Ni har till och med sagt nej till flera förslag som skulle bryta oligopolet. Därför vill jag fråga Sverigedemokraternas ledamot: Varför händer ingenting? Varför har ni som största parti i regeringsunderlaget inte levererat, tagit tillbaka kontrollen över veterinärmarknaden och stoppat de skenande priserna?

(Applåder)

Fru talman! Tack till Malin Larsson för frågan!

Mycket har gjorts kring veterinärutbildningen och att få fler platser där. Satsningar har också gjorts på veterinär fältverksamhet och jourverksamhet. Det var 30 miljoner kronor i år, och det budgeterades i förra budgeten. Vi vill ha 30 miljoner även 2026 och 2027.

Malin Larsson ställde en viktig fråga. Djurskyddet ska fungera – men även rättssäkerheten, och det är en balans vi måste säkerställa. Vi jobbar på båda sidorna.

Malin Larsson fokuserade i slutet av sitt anförande på konkurrenssituationen och de ökande priserna. Där finns en hel del att göra. Bland annat tror vi att transparens i prissättningen är ett bra första steg. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har nästan samarbetat och fått igenom ett tillkännagivande. Det är en granskning på gång. Jag vet inte hur förslaget ser ut, så jag kan inte kommentera det, men det kommer någonting i vår.

Jag vet inte om Malin Larsson har sagt något om den ganska tuffa prisstyrning som förekommit, men den har vi sagt nej till. Vi tror att sådant kan få andra negativa effekter. Men att se till att priserna blir transparenta och att det finns tillräckligt med veterinärer är två väldigt bra åtgärder.

Vi vet att det pågår ett arbete för att minska överbehandlingen av smådjur som finns i dag. Det kommer sannolikt att leda till minskad veterinärbrist och kanske även lägre priser, i synnerhet om transparens finns.

Fru talman! Tack till ledamoten för försöket till svar! Men det var inget svar på varför man inte tar tillbaka kontrollen över marknaden och stoppar de skenande priserna. Folk har ju inte råd att ta sina djur till veterinären i dag. Gör man det riskerar man att hamna hos Kronofogden i stället. Det är nämligen otroligt höga priser. Sverige sticker ut som enda land i hela Europa som har de här fruktansvärt höga priserna för djursjukvård. Så kan det inte få fortsätta. Jag hörde tyvärr inget svar och inga lösningsförslag från ledamoten.

En annan viktig fråga är veterinärberedskap. En utredning har slagit fast att staten inte längre ska ta ansvar för akutsjukvård av sällskapsdjur. Jakthundar, som jag själv har, räknas som sällskapsdjur. Men jakthundar gör också eftersök på trafikskadat vilt och har en otroligt viktig funktion i samhället.

Verkligheten i stora delar av landet är att om det händer någonting måste man åka 20, 30, 40 mil för att komma till en veterinär med jouröppen mottagning. Eftersöksjägare och deras hundar gör uppdrag varje dag där de tar stora risker. De arbetar ideellt, och hundarna förtjänar samma respekt som alla andra djur i tjänst.

Tycker Sverigedemokraterna att det är rimligt att staten inte tar ansvar för en svårt skadad jakthund – ett djur som jobbar i samhällets tjänst med eftersök vid trafikolyckor? Enda alternativet blir avlivning, inte akutsjukvård, om de är svårt skadade. Tycker ni att det ska fortsätta så? Om ni inte tycker det – varför driver ni en politik som lämnar stora delar av landsbygden utan fungerande veterinär i beredskap?

(Applåder)

Fru talman! Veterinär i beredskap är viktigt. Därför lade vi 30 miljoner kronor på det i budgeten för i år, 2026 och 2027. Det finns indikationer på att veterinärbristen kan minska. Vi arbetar med budgeten för 2027, och den frågan är uppe där. Men då tänker vi oss kanske ett större belopp till distriktsveterinärerna. Vi tror inte på tvång. Vi tror inte att man ska tvinga veterinärer till jourtjänstgöring. Vi tror att man ska ge medel och belöna dem som vill göra jourtjänst. Det kan gå via distriktsveterinärerna. När vi ger distriktsveterinärerna pengar kanske vi ska öka summan och rätta till en del arbetsmiljöproblem som finns i organisationen. Det pågår arbete kring detta.

Malin Larsson talade om att ta tillbaka kontrollen över marknaden. Jag får lite rysningar. Det låter lite väl socialistiskt. Vi tror inte på att gå in och ändra på den marknad som i stort sett fungerar, utan vi ska påverka med olika mindre signaler.

Det som kan hända om man börjar med en planekonomisk modell är att veterinärbristen ökar. Sedan kan det komma andra betydligt mer negativa effekter av en sådan styrning. Vi kör med mjuka metoder. Vi tror att det kommer att vara tillräckligt. Mycket pekar åt det hållet, men det kommer att ta lite tid.

Fru talman! I dag är det budgetdebatt om utgiftsområde 23. Eftersom Miljöpartiet vill se ett anslag som går utöver budgetramen kan jag inte reservera mig mot regeringens förslag. I stället lämnar vi ett särskilt yttrande där vi framför vad vi tycker och hur vi ser på detta. Jag ska göra några nedslag i vad vi vill på det här området.

Jordbruk, skogsbruk, vattenbruk och fiske är grunden för alltihop. Det ger oss mat, energi och livskvalitet – en ren natur. De gröna näringarna är en central del av samhällsekonomin. De är avgörande för en levande landsbygd och för att vi ska få mat och andra saker in till städerna. Det är de som håller igång både Sverige och världen.

Samtidigt brådskar det med en omställning. Vi vet att världen har feber. Vi behöver få ned utsläppen. Vi behöver göra en omställning och se till att den inte sker på bekostnad av miljömålen. Det måste vara ekosystemens livskraft som sätter ramarna för politiken.

Det behövs ett utvidgat synsätt på vad mark ska producera per hektar, utöver livsmedel. Olika ekosystemtjänster som rent vatten, bördiga jordar och biologisk mångfald måste räknas in. I vår budgetmotion har vi flera förslag på stödåtgärder och satsningar som måste genomföras för att komma närmare detta.

En stor del av utgiftsområdet gäller skogsbruk. Det behövs en omställning till ett mer naturnära, hyggesfritt skogsbruk där skogen kan brukas samtidigt som de andra värdena bevaras. Det finns stora problem med det skogsbruk som bedrivits under nästan 100 år i Sverige. Det var state of the art på sin tid. Nu vet vi bättre och kan bättre, men det tar tid att ställa om system där man har jobbat på ett visst sätt i nästan ett sekel. Det behövs därför reformer och omställningsstöd för att vi ska kunna bruka skogen samtidigt som vi bevarar de andra värdena.

Vi ser att det behöver införas ett bonus-malus-system, ett ganska tråkigt och akademiskt ord. Därigenom skulle man kunna få in en avgift på de större kalhyggena för de klimatutsläpp som de orsakar i närtid. Pengarna skulle i stället gå tillbaka till att genomföra en omställning för de skogsägare som vill jobba på naturnära sätt. Vi switchar helt enkelt om alltihop.

Avgiften skulle inte gälla de allra minsta kalhyggena, vilket gör att den inte drabbar de allra flesta privata ägare. Medelhygget i Sverige är mellan två och tre hektar, beroende på var i Sverige man befinner sig. Ofta är dessa motorn i ett familjeföretag. Men nu pratar vi om de som är större. I mitt tycke finns skräckexempel på tio hektar stora hyggen. För dem ska det finnas en avgift som kan gå tillbaka så att vi kan få tillbaka ett annat skogsbruk.

För att man ska kunna bruka skogen på andra sätt behövs också ett stöd under tiden man gör en omställning. Vi vill se ett omställningsstöd för hyggesfria skogsbruksmetoder. Egentligen ska man nog kalla dem naturnära skogsbruksmetoder, eftersom ”hyggesfritt” har fått en klang som syftar på ett sätt. Men eftersom skogarna är olika behövs olika metoder på olika ställen och beroende på skogens ålder.

Vi tycker också att man behöver hjälpa skogsägare vid exempelvis generationsskiften. Nedtagning av skog är ofta det som finansierar det hela när man tar över och köper ut sina syskon. Vi vill ha ett lånesystem som innebär att man förmånligt kan låna till detta så att man inte behöver ta ned allting på en gång. I stället kan man få till en omställning så att vi får generationsskiften och fortfarande kan göra det på ett bra sätt. Många står annars utan andra alternativ.

Vi ser att många skogsägare vill ställa om sitt skogsbruk, men man har inte kunskapen och det finns ingen hjälp att få. Vi vill därför ha en kompetensutvecklingscheck, som entreprenörer skulle kunna söka för att tillskansa sig kunskap som de sedan kan erbjuda skogsägare. Jag har själv haft problem med att hitta entreprenörer som kan avverka i min skog på det sätt som jag skulle vilja.

Det här är något om hur vi ser på skogen och som vi har med i vår budgetmotion.

Vi har också andra skrivningar om skogen som värde. De som vill bevara sin skog och inte har löst in den har inte fått pengar för den. Det måste finnas pengar. Skogsägare ska inte behöva vänta i åratal för att pengarna i statens budgeten har tagit slut – även om man i det här fallet har man skickat det vidare till Skogsstyrelsen. Det måste finnas medel så att man får pengar när man inte avverkar utan vill lösa in sin skog. Annars hamnar man i limbo, vilket urholkar systemet och förtroendet för de lagar och regler vi har. Det här måste lösas.

Fru talman! Det blir väldigt mycket skog här. Under veckan har vi i tidningarna kunnat läsa om ökad ekofobi. Det skulle man kunna skratta åt. Men forskning – jag tror att den var gjord vid Lunds universitet – har visat att många i dag känner avsky för naturen och vill inte vara i naturen. Det låter lite tokigt, men jag tror också att det är ett problem. Om man inte vågar vara ute i naturen och vet hur det ser ut där har man heller inte någon känsla för vad man ska bevara eller hur man ska bruka den.

En orsak till det är att vi bor längre och längre ifrån naturen. Många har inte kunskap och självförtroende nog att gå ut i naturen. Ett sätt att råda bot på det är att den tätortsnära naturen finns kvar och är tillgänglig. Vi vet ju att skogens sociala värden är väldigt viktiga. Därför har vi en satsning på bevarande av tätortsnära skog och att man ska tillgängliggöra dessa områden mer för alla. Jag tror att detta skulle kunna vara en del av många för att råda bot på ekofobin, som jag hoppas att vi kan få bukt med.

Fru talman! Jag ser att min talartid rinner iväg. Vi har förstås också satsningar på jordbruket och andra delar. En sak som jag vill ta upp innan jag avslutar är one-stop shop.

Något man alltid får höra om när man träffar lantbrukare är regelkrånglet. Man vill ha regelförenklingar, för det är så jobbigt med alla papper. Med större gårdar och mer ansvar blir det också mer att hålla reda på. Man ska givetvis inte ha regler för reglernas skull. De som inte behövs ska bort. Men de som finns måste man förhålla sig till och få hjälp med.

I dag har en lantbrukare ofta elva till tolv olika myndighetskontakter. Vi vill se en one-stop shop där man som lantbruksföretagare bara behöver ringa ett samtal och ha en kontakt för att få hjälp med allt detta. Personen på andra sidan luren ska kunna guida och hjälpa en i det här.

Detta förslag finns med i vår motion, och vi har också anslagit pengar för att man ska kunna påbörja arbetet liksom andra delar för att starta generationsskiften. Det är sådant som behövs för att dessa näringar ska gå bra.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. Jag vill också säga att jag inte hyser den minsta rädsla för naturen. Jag trivs väldigt bra i naturen, apropå det föregående anförandet.

Fru talman! År 2025 har varit ett bra år för Sveriges bönder med goda skördar och höga produktionsresultat. För spannmålsodlingens del har priserna varit låga. Världsmarknadspriserna är rejält nedtryckta. Sveriges växtodlare har i år egentligen haft tur att skörden har varit så god som den har varit. Svenska växtodlare balanserar på gränsen just nu. De har det rejält tufft. Om regeringen inte hade sett till att bränslepriserna hållits på en rimlig nivå hade vi efter det här växtodlingsåret sett konkurser. Sverige har i dag fått tillbaka en konkurrensfördel, som vi har efterfrågat under många år, nämligen att bränslepriserna ska vara på en rimlig nivå. Det är de nu för de svenska lantbrukarna och särskilt för de svenska växtodlarna.

Nya problem tornar dock upp sig, fru talman. Det kommer till exempel en ny gödselskatt på EU-nivå, vilket innebär ökade kostnader för svensk växtodling.

Vi hoppas såklart att Putins orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina ska närma sig ett slut. Då kommer spannmålsmarknaden i östra Europa att blomstra ordentligt igen, vilket innebär att det ökar trycket ännu mer på svenska växtodlare. Vi behöver ge dem rätt förutsättningar att vara konkurrenskraftiga när även Ukraina, med de möjligheter de har, tar tillbaka sin plats på världsmarknaden. Det hoppas vi ska ske snart, helst i går.

Det finns andra farhågor inför framtiden. Exempelvis har svensk mjölk haft ett par riktigt goda år, men nu vänder mjölkpriserna nedåt. Som jag har sagt många gånger förut här i kammaren är mjölken motorn i svenskt jordbruk. Det är superviktigt att det går bra för svensk mjölkproduktion.

Vi ser just nu en ökad produktion runt om i världen. Det är det som trycker ned priserna. Sveriges bönder befinner sig på en världsmarknad och ska konkurrera på den. Det förutsätter att vi ger dem spelregler och konkurrensförutsättningar för att kunna producera på världsmarknaden.

Det finns andra farhågor framgent, nämligen kompetensförsörjningen. Jag pratade senast i går med två större jordbruksföretag som har bekymmer med att få tag på kompetent arbetskraft. Man måste söka sig utanför Sveriges gränser för att hitta arbetskraft. Förut har vi hittat arbetskraften i Europa, men nu får vi leta längre bort. Då behöver vi hitta vägar framåt för hur vi bäst löser detta, och där är vi inte riktigt i dag. Jag vet att den här regeringen är en del i detta, men den här regeringen är också beredd att ta ansvaret och se till att det sker förbättringar för framtiden. Vi har inte råd att växla ned produktionen.

Det finns tydliga skiljelinjer, fru talman. Om man lyssnade på anförandet innan och mitt anförande nu framgår det att vi tror på ökad produktion. Vi vill ha så hög produktion som möjligt, det vill säga att vi inte vill minska, begränsa och försvåra. Vi tycker att vi ska producera så mycket vi kan i svensk skog. Vi ska öka tillväxten i svensk skog, och vi ska ge den rådgivning som krävs för att svenska skogsägare ska hålla en hög produktion med en hög kolinlagring och hög biologisk mångfald.

Detta löser man bäst med frihet under ansvar – precis den frihet under ansvar som vi under många år har gett de svenska skogsägarna. Vi vill inte reglera och tvinga på dem nya brukningsmetoder. Vi tror ju på hur den svenska skogen brukas i dag. Därför tillsätter vi pengar till Skogsstyrelsen för att göra det möjligt med ökade rådgivningsinsatser.

Om man ska sänka produktionen i dag, som ett hyggesfritt skogsbruk skulle innebära, tar det till att börja med mellan 150 och 200 år att ställa om skogen till ett hyggesfritt bruk. Men det som skulle gynnas mest i hyggesfritt skogsbruk är granen. Vi pratar ju ofta om att vi vill minska sårbarheten genom att minska omfattningen av gran i Sverige och öka lövandelen och blandskog. Hyggesfria metoder kommer att funka dåligt.

Svensk skogsavverkning har minskat de senaste åren och tillväxten har ökat. Vi har vänt den nedåtgående spiralen tack vare att vädret har blivit lite bättre – det är vad det hänger på. Men det hänger också på att granbarkborren har lugnat ned sina härjningar. Det har varit färre angrepp av granbarkborre de senaste två åren, vilket har gjort att den höga avverkningstakten på grund av granbarkborren har kunnat sänkas.

Fru talman! Det görs en del satsningar i utgiftsområde 23. Bland annat görs det en satsning för att stärka svensk mjölkproduktion. Svenska bönder som släpper ut sina kor – en svensk lag som inte finns runt om i EU på samma sätt – kan få en peng för detta. Jag och några med mig hade kanske tyckt att det vore bättre att ställa om till en mer flexibel beteslagstiftning.

Men det här är ett förslag så gott som något, och det är framför allt första gången en svensk regering tar fram den typen av peng och stärker svensk mjölkproduktion. Det har inte setts tidigare. Vi tror på ökad produktion, och vi förstår hur viktig en ökad produktion är för den svenska beredskapen. Därför läggs en stor peng i budgeten för en ökad beredskap. De viktiga uppdragen delas ut till myndigheter som ska lösa beredskapen: Livsmedelsverket, Jordbruksverket och så vidare. De ska ta fram de uppdrag, punkter, utredningar och så vidare som krävs för att öka den svenska produktionen.

Vi tillsätter pengar för att stärka jordbruket i norra Sverige. Tyvärr har norra Sverige på senare tid snarare avvecklat än utvecklat sitt jordbruk. Där finns stora möjligheter, särskilt för animalieproduktion. I norra Sverige går det alldeles utmärkt att odla både gräs och majs och hålla djurbesättningar för en ökad livsmedelsproduktion.

Vi behöver också starta uppbyggnaden av det som vi tillsammans i riksdagen har rivit ned, det vill säga beredskapslager med insatsvaror, färdiga jordbruksprodukter och så vidare. Vi börjar om hela resan, men det är ack så viktigt att vi gör så.

En annan satsning i budgeten är de pengar som läggs på vargen och vargförvaltningen. Tidöpartierna har haft en tydlig linje att vargstammen ska minska. Det kräver mer pengar i budgeten eftersom det kräver en ökad bevakning och ökad inventering. Kanske detta kan leda till en förflyttning av viktiga individer för att hålla nere antalet vargar. Antalet vargar behöver vi hålla nere eftersom de också är ett stort hot mot en ökad livsmedelsproduktion och en ökad produktion med betesdjur. Det är viktigt att myndigheterna får dessa verktyg och att Sverige rapporterar in en ny referensnivå till EU.

Fru talman! Jag vill också säga att det tillförs nya medel för forskning i jordbruket. Staffan Eklöf rabblade föredömligt upp olika områden: grogrund, växtförädling och så vidare. Det är frågor som ska stärka svenskt jordbruk i en föränderlig värld. När vi ser att det råder andra odlingsbetingelser än tidigare måste växtförädlingen utvecklas, och det sker med den här budgeten.

Låt mig sammanfatta: Det här är en budget som leder till ökad produktion och beredskap. Den leder till aktivt hållbart skogsbruk. Den leder till forskning och innovationer för framtidens jordbruk. Det handlar om att vi lokalt ska förankra vår rovdjursförvaltning. Vi ska helt enkelt stärka förutsättningarna för Sveriges landsbygd, och det sker nu med den här budgeten.

Jag vill passa på att önska utskottet en god jul och ett gott nytt år. Jag vill även göra detsamma till fru talmannen, talmanspresidiet, kammarkansliet, våra partikanslier och så vidare. God jul!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Widegren för anförandet.

I valrörelsen 2022 skickade Moderaterna ett brev till varje svensk skogsägare. Även jag fick ett fint brev med granar. Det blå M:et var utbytt till en grön logga. Man kunde nästan tro att man fick brev från Miljöpartiet – det var mycket grönt.

Brevet innehöll ett antal löften. Det var löften som Moderaterna inte har levererat på än. Många med mig undrar vad som egentligen hände med löftena. Trots att regeringen har tillsatt utredning efter utredning har inga förslag lagts fram. Det finns ingen samlad skogspolitik, ingen lösning på artskyddets mest akuta problem. Frågan om fåglar, som i praktiken stoppar flest avverkningar, var inte ens med i Artskyddsutredningen.

Medan regeringen fortsätter att prata fastnar verkliga människor i en rättsosäker situation. Det här är inte små frågor, utan det här handlar om att livsverk raseras. Mängden överklaganden fortsätter att rasa in.

År 2023 kom 203 överklaganden och 2024 421 överklaganden. Då kan vi fundera över hur det ser ut i dag 2025: 877 överklaganden fram till den 1 december. Vi hör alla, och vi ser alla, orimligheten i detta.

Frågan är om Moderaterna kommer att leverera det ni lovade. Tiden är på väg att rinna ut. När kommer regeringen med den utlovade helheten, det vill säga en sammanhållen skogspolitik som löser artskyddet, inklusive fåglarna, som ger skogsägarna rättssäkerhet och ersättning när brukandet stoppas och som gör att familjen Hyttsten inte måste få sin framtid förstörd av oklara regler?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det var roligt med skogsbrevet. När man sedan läste brevet förstod man att det inte var från Miljöpartiet. Jag tyckte själv att innehållet i brevet var mycket bra.

Det är på gång. För de delar som är kopplade till EU och skogen har vi redan levererat. EU möter något helt annat i dag när de träffar representanter för Sverige och pratar skog än vad som rådde under den förra regeringens tid.

När EU:s skogsstrategi skulle förhandlas under tre möten behagade inte Socialdemokraternas landsbygdsminister ens vara på plats på något av de tre mötena. Man skickade andra i stället.

Vad gäller EU har vi satt ned foten rejält under mandatperioden. Vi är på plats och för en talan för Sverige och skogen som inte har skett på länge.

När det gäller delarna som handlar om artskydd är detta jättebekymmersamt. Jag instämmer absolut. Om du frågar mig har det tagit alldeles för lång tid, men jag vet också att vi just nu går in för landning. Vi löser de problem som har byggts upp under ganska många år fram till nu och som också har lett till ett antal rättsprocesser, vilket är väldigt olyckligt. Man ska inte behöva gå till domstol för att kunna använda sig av sin grundlagsskyddade ägande- och brukanderätt, men delarna kopplade till artskydd har ställt till det.

Nu tar vi tag i detta, och jag vet att det är på gång. Det kommer att levereras under våren. Om man från Socialdemokraterna är orolig över huruvida Moderaterna kommer att leva upp till sina vallöften eller inte är svaret: Ja, det kommer vi att göra. Moderaterna brukar leva upp till sina vallöften. Just nu tror jag att vi är någonstans kring 85 procent när det gäller vallöften som är klara, och vi har ju fortfarande ett antal månader kvar fram till valet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Widegren, för svaret! Jag vet att tidigare statsminister Löfven och tidigare finansminister Andersson också tog upp skogsfrågorna många gånger och var väldigt tydliga nere i EU med Sveriges ståndpunkt.

Jag måste säga att jag verkligen hoppas att man nu kommer fram med förslag som faktiskt löser den här situationen för landets skogsägare. Vi socialdemokrater hade gärna hjälpt till att hitta lösningar så att detta skulle bli långsiktigt hållbart; det har jag sagt förut. Regeringen har dock valt en annan väg.

En annan fråga jag också vill passa på att ställa gäller den uteblivna ersättningen till de jaktlag som bekämpade svinpesten. Vi i miljö- och jordbruksutskottet reste också till norra Västmanland och besökte det område som drabbades av afrikansk svinpest. Vi träffade de jägare som hade slutit upp och gjort ett fantastiskt arbete. Utan dem hade vi inte klarat av att stoppa den här smittan. Jägarna ställde upp när samhället behövde dem.

När jaktlagen nu söker ersättning för denna jakt, som de har betalat för men som på grund av statliga restriktioner inte fick bedrivas, får de dock kalla handen. De står med kostnader för jaktarrenden samtidigt som de själva gjorde jobbet som höll landet smittfritt. När landsbygdsministern var på plats sa han att regeringen skulle ta ansvar om myndigheterna inte räckte till – och ändå har inte ett enda av dessa jaktlag fått ersättning för utebliven jakt.

Anser ledamoten att det är rimligt att de jägare som gjorde dessa insatser nu ska stå med hela kostnaden själva? Tänker ni ta initiativ till att skapa en möjlighet till ersättning till jaktlag som har drabbats av de här restriktionerna, eller ska de trots sin stora insats fortsatt lämnas utan stöd?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan! Det korta svaret är nej. Jag tycker inte att det är rimligt.

Den svenska jägarkåren gjorde ju en otrolig insats, vill jag säga, som ledde till att Sverige är det land som på kortast tid blivit friförklarat igen från afrikansk svinpest. De gjorde en så pass bra insats att till och med Spanien när de drabbas av svinpest hör av sig till Svenska Jägareförbundet och vill ha hjälp av den svenska jägarkåren. Svenska jägare är duktiga, och det här löste man fantastiskt bra.

Jag kan tyvärr inte glädja ledamoten med ett exakt svar på frågan, men jag vet att det just nu pågår diskussioner och arbete kring detta. Frågar man mig om vår inställning till det här är det självklart att ersättningen ska komma på plats, och jag hoppas att det är en tidsfråga. Jag kan inte spekulera mer kring det än så, men det är min inställning till det hela.

(Applåder)

Fru talman! Tack, herr Widegren, för anförandet! Jag tänkte fortsätta prata om skogen och om Skogsstyrelsens tillsynsansvar.

För att avverka skog som är över en halv hektar krävs att en avverkningsanmälan lämnas in till Skogsstyrelsen. Markägare som vill avverka är skyldiga att redovisa vilka försiktighetsmått och skyddsåtgärder som planeras för att hindra skador på hälsa och miljö. Det är sedan Skogsstyrelsens ansvar att kontrollera om dessa åtgärder utgör ett tillräckligt skydd mot otillåten påverkan på skyddade arter och höga naturvärden. Det är Skogsstyrelsens tillsynsansvar.

Tyvärr är miljöhänsynen inom skogsbruket fortsatt bristfällig, och utvecklingen har varit negativ. Skogsstyrelsen skulle verkligen behöva utökade anslag för att kunna bedriva mer fysisk tillsyn. Bristfällig fysisk kontroll leder till avverkningar i naturskogar med skyddade arter.

Jag undrar varför regeringspartierna – och särskilt Moderaterna, som man kan säga sitter på plånboken – inte tar det här på tillräckligt stort allvar och ser till att Skogsstyrelsen får tillräckliga resurser i budgeten så att de kan utöva den tillsyn som krävs.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Här kan man se en av de största skiljelinjerna när det gäller skogspolitiken här i Sverige. Från Moderaternas sida tror vi på skogsägaren, på frihet under ansvar och på den positiva utveckling som har varit sedan frihet under ansvar infördes 1993.

Det kommer alltid att avverkas skog med något högt naturvärde i. Det är rimligt, för privata skogsägare är också ganska duktiga på att låta skogen stå under lång tid och bli äldre. Då växer naturvärden in. Det är liksom det naturliga – det sker. Det kommer dock att komma nya skogar som blir gamla igen och där höga naturvärden växer in. Men det är också genom att vi brukar skogen som vi lägger grunden till svensk framgång. Skogen och gruvorna är ju det svensk framgång har bestått av. Det är ju så vi har byggt Sverige starkt.

Det har blivit ännu bättre sedan vi införde frihet under ansvar. Många av de biologiska delarna har också blivit bättre sedan dess. Det har blivit fler fåglar i skogen, mängden lövträd har ökat och mängden gamla träd har ökat.

Det här handlar mer om hur man ser på ägande och brukande, menar jag. Om man inte tycker om enskilt ägande och inte tycker om att skogsägarna själva får bestämma över sin lycka kan man gå in och reglera. Då kan man ställa till det och återgå till någon form av reglerat skogsbruk i Sverige igen – men det har inte varit en framgång.

Vi vet själva hur det såg ut när staten skulle bestämma över svenskt skogsbruk. Det var stora hyggen och ett enda trädslag, och om det mot förmodan kom upp lite löv besprutades det med hormoslyr så att vi fick bort de eländiga lövträden som tittade upp i våra stora monokulturer. Så nej – vi är inte så oroliga när det gäller om svenska skogsägare klarar av det här själva.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en rak och tydlig åsikt i frågan!

Nu var ju frågan varför Skogsstyrelsen inte har fått tillräckliga medel för att utöva sin tillsyn. Det har ju till och med gått så långt att man blivit JO-anmäld av ett antal miljöorganisationer för att man inte följer lagen när det gäller kontroll och tillsyn.

Denna JO-anmälan bygger på över 240 rättsfall där domstolar återkommande underkänner Skogsstyrelsens kontroll och tillsyn av avverkningsanmälningar. Enligt domstolarna har myndigheten i många fall inte ens utrett artskydd och försiktighetsmått tillräckligt. Domstolarna har flera gånger konstaterat att avverkning i naturskogar riskerar att orsaka obotliga skador på skyddade arter.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är mycket allvarligt att Skogsstyrelsen saknar resurser för att kunna utföra tillräckligt med fysisk tillsyn – för det är detta vi anser är felet här – vilket leder till avverkning i områden som egentligen skulle ha skyddats. Vi har därför budgeterat en ökning av anslaget i vårt budgetalternativ.

För att komma tillbaka till det här undrar jag återigen varför inte Skogsstyrelsen kan få tillräckliga resurser, när man har flaggat för att man behöver det.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!

Svaret är inte mer pengar till myndigheten – det är vi helt övertygade om. Det behövs inte mer pengar till myndigheter.

Är det så att det eventuellt fattas för just det här ändamålet får man effektivisera inom myndigheten. Det är så det ser ut för alla jord- och skogsbrukare i dag. De får effektivisera med befintliga budgetar. Jag tror absolut att det finns stora effektiviseringsmöjligheter i ett antal av våra myndigheter som berör gröna näringar.

Nej, svaret är inte mer pengar. Men, precis som jag sa innan, tror vi på frihet under ansvar. Vi kommer alltid att ha höga naturvärden i svenska skogar just därför att vi brukar svenska skogar på ett ansvarsfullt sätt.

Från Moderaternas sida är vi mer oroliga över det aktivistiska beteende som just nu pågår, där man springer runt och inventerar andra markägares skogar och sedan låter det gå ut över enskilda skogsägare. Om de här aktivisterna inte är nöjda med myndighetsarbetet får de väl barrikadera sig på myndigheten och så vidare i stället. Men de ska inte låta det gå ut över enskilda skogsägare och enskilda skogsägares möjlighet att bruka sin egen skog. Det är ett större problem än att Skogsstyrelsen inte skulle sköta sina uppgifter, och vi tycker att Skogsstyrelsen sköter sina uppgifter alldeles utmärkt.

Såklart misslyckas man ibland med vissa tillsynsärenden, men det händer överallt. Alla är inte perfekta. Här och där kommer det att finnas misslyckanden, men på det stora hela fungerar det väldigt väl med den svenska skogsapparaten. Det stora problemet i dag är de aktivister som väljer att bedriva någon form av egen tillsyn, många gånger dessutom utan en kvalitetssäkring när det gäller det som de rapporterar.

(Applåder)

Fru talman! Tack, John Widegren, för anförandet!

Jag var i valet och kvalet om jag skulle trycka på knappen, men du fångade mitt intresse när du i ditt anförande började prata om att det saknas arbetskraft. Det vet vi om. Så är det inte bara på det här stället utan på många.

En av anledningarna till att det saknas arbetskraft är de regler som den här regeringen har infört, speciellt när det gäller arbetskraftsinvandring. Du ska tjäna över 33 000 för att kunna få ett jobb i Sverige om du kommer från något annat land. Jag hade själv kontakt med vården alldeles nyligen. Jag kan säga att jag inte hade fått mycket vård om det inte hade varit för utlandsfödda svenskar. Det var de som såg till att stället sköttes.

På många ställen är det samma sak i lantbruket och skogsbruket, där det handlar om att sätta plantor, jobba på gårdar och så vidare.

Jag ska inte förlänga detta alltför mycket, men jag blev nyfiken när det lät som att ledamoten faktiskt öppnade för förändrade regler när det gäller arbetskraftsinvandring. Stämmer det, eller drömhörde jag?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Nej, drömhörde hoppas jag inte att man gjorde.

Men det här är ett problem. Det är ett reellt problem. Jag tycker att man hör det gång på gång, framför allt när man träffar lite större jordbruksföretagare. Man är orolig för det här. Skatter och så vidare kan man ibland köpa, men att inte få arbetskraft och att det är mycket regelkrångel och så vidare är ett stort bekymmer.

Jag tycker att det är oturligt. Vi har just nu en förhållandevis hög arbetslöshet i Sverige, och det går tyvärr inte att hitta människor till de gröna näringarna i den arbetslösheten. Det är ett jättebekymmer. Det innebär att vi behöver hämta arbetskraften från andra länder, och jag får gång på gång till mig att det är ganska svårt nu.

Nej, det är inget löfte, men jag jagar på ganska hårt om att vi måste hitta undantag och så vidare för de gröna näringarna. Jag hoppas att det till sist kommer att landa i det. Det gäller också att förstå vad det innebär om vi inte kan hålla igång produktionen på våra större enheter. Det är de större jordbruken som producerar 90 procent av maten i Sverige. När de får gå ned i effektivitet ser det alltså mörkt ut.

Jag jobbar på i frågan, men jag har tyvärr inga löften att ge.

Fru talman! Tack, John Widegren, för det som förefaller vara ett uppriktigt svar!

Det är trots allt John Widegrens regering och samarbetsparti som har sett till att vi har hamnat i den här situationen. Det är inte så att vi inte visste om att det skulle bli de här konsekvenserna. Detta har ju vi från oppositionen och remissinstanser sagt.

De allra flesta arbetskraftsinvandrare jobbar just i yrken där det inte är så höga löner. Det finns specialistyrken, där vi har väldigt stort behov av utländsk arbetskraft, men framför allt handlar det om gröna jobb och de delarna, där det också finns säsongsarbetare.

Det här har ni gjort – jag höll på att säga det gamla slitna uttrycket ”med berått mod”. Det är er regering som har satt oss i den här situationen. Men ni har ett drygt halvår på er att förändra situationen. Betyder det att vi kanske kan få se någonting till vårändringsbudgeten?

Fru talman! Jag har, som sagt, inga löften att ge. Ja, vi vet att de här problemen lyftes tidigt. Jag trodde nog att vi skulle ha fler undantag kopplade till de gröna näringarna. Men det fanns också en ganska vällovlig grundmening i att man gjorde de här sakerna kring arbetskraftsinvandring för att lösa diverse problem som vi har på arbetsmarknaden. Det är alltså bra, men man måste också vara ärlig och säga att vissa samhällsviktiga sektorer blir direkt lidande av det förslag som finns just nu. Jag hoppas, som sagt var, att vi ska kunna komma till rätta med detta.

Det är nio tio månader kvar till valet, och efter det valet ska den här regeringen fortsätta. Det kommer alltså att finnas gott om tid att stärka just dessa delar. Men kompetensförsörjningen i jordbruket kommer att vara en direkt avgörande fråga om vi ska klara att öka produktionen, som vi ju vill göra. Låt oss återkomma till detta i vår!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater har lagt fram ett eget budgetalternativ som ska ses som en helhet. Därför avstår vi från ställningstagande och har i stället ett särskilt yttrande när det gäller utgiftsområdet.

Utgiftsområde 23 handlar om något av det mest grundläggande för Sverige: jordbruket som ser till att vi har mat på vårt bord, jobben i våra landsbygder, skogen som byggt vårt välstånd och jakten och fisket som format våra samhällen. Det handlar om djurskydd, om försörjningsförmåga och om Sveriges beredskap i en orolig tid. Och det handlar om att hela landet ska fungera. Det ska gå att leva, arbeta och driva företag oavsett om du bor i Ånge, Dorotea, Bjuv, Eda eller Stockholm.

Vi socialdemokrater vill bygga ett starkare och mer sammanhållet Sverige. Därför tillför vi 100 miljoner kronor mer än regeringen inom detta område. Vi återställer stödet till de 39 minsta kommunerna – ett stöd som kommunerna själva beskriver som helt avgörande för att kunna arbeta med utveckling. Och vi stärker veterinär beredskap i hela landet.

Fru talman! Vi behöver mer svensk mat, mer svenska insatsvaror och mer svenskt bränsle i tanken. Våra gröna näringar är nödvändiga för att stärka landets livsmedelsförsörjning och beredskap. Lantbrukarna gör ett av våra viktigaste jobb men får ändå för lite betalt samtidigt som matgrossistjättarna gör rekordvinster. Regeringens livsmedelsstrategi ger inte de svar som vi behöver, och klimatutsläppen behöver minska på ett sätt som är långsiktigt, rättvist och ekonomiskt hållbart för lantbrukarna. Vi vill stärka innovation och forskning för att utveckla mer hållbara system.

Jordbrukets omställning behöver gå betydligt snabbare. När EU:s utsläppshandelssystem träder i kraft kommer fossila bränslen att bli dyrare. Då behövs långsiktiga villkor för fossilfria alternativ som biogas och biodrivmedel. Det finns många bra förslag i Bioekonomiutredningen, som tillsattes av den tidigare socialdemokratiska regeringen.

En fråga som också är särskilt viktig för oss gäller jordbrukets framtid i norr. Livsmedelsverket har varnat för att norra Sverige vid kris riskerar att stå utan matförsörjning. Det är helt oacceptabelt. Norrlandsstödet för mjölkproduktion är därför avgörande – men det räcker inte. Vi vill stärka och bredda stödet så att det exempelvis också omfattar fårnäringen. Det handlar om att hålla landskapet öppet, om biologisk mångfald, om beredskap och om att ge gårdar i norr långsiktiga villkor för att växa. Vi behöver fler levande gårdar i norr, inte färre.

Vi socialdemokrater vill stärka konkurrensen i hela livsmedelskedjan. Det måste bli lättare för nya aktörer att ta sig in. Vi vill bryta låsningarna i grossistledet, tydliggöra prisinformation för konsumenterna och göra ursprungsmärkningen på restaurang skriftlig och obligatorisk.

Fru talman! Djurskyddet är fortfarande en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar, men det finns mer kvar att göra. Jag tänker då återigen på de fruktansvärda bilderna från nyheterna i veckan av kor som blir slagna, sparkade och vanvårdade. Vi har ett förslag om att införa kameror på slakterier som ett komplement till kontrollerna och se till att djurskyddskontrollen är likvärdig och rättssäker i hela landet. Vi vill skärpa straffen för djurplågeri, bekämpa hundsmuggling och förbättra tillsynen.

För att djur inte ska behöva lida i onödan stärker vi också den veterinära beredskapen dygnet runt. Samtidigt vill vi ta itu med marknadsmisslyckandet på veterinärmarknaden, där riskkapitalbolag har drivit upp priserna. Vi vill ha bättre pristransparens och bättre jämförbarhet mellan försäkringar, och vi vill utreda regler som begränsar vinstintresset i djursjukvården.

Fru talman! Strömmingen och sillen är kraftigt pressade och i vissa områden nära kollaps. Strömmingen är basföda för många andra arter, och när den försvagas rubbas hela ekosystemet i Östersjön. Trots detta fortsätter det storskaliga industrifisket att ta upp enorma mängder fisk, och 95 procent av all fångst går till foderproduktion. Det är inte hållbart, det är inte ansvarsfullt och det är inte förenligt med målet om ett levande hav.

Vi socialdemokrater vill stoppa det storskaliga industrifisket i Östersjön. Vi vill reformera kvotsystemet, flytta ut trålgränsen, skydda känsliga områden och stärka kontrollerna med kameror ombord. Vi vill värna det småskaliga fisket och insjöfisket. Det levererar mat till våra bord, är betydligt mer skonsamt mot havsmiljön och ger även viktig beredskapsföda.

Fru talman! Det finns dock lite hopp. Genom omprövningen av vattenkraften har vi nu en historisk möjlighet att återfå fungerande fiskvägar och levande strömekosystem i våra älvar. Längs Ljungan och andra vattendrag kan människor återigen se lax och andra arter vandra upp för att leka. Detta kräver dock politiskt mod som säkerställer att miljökraven genomförs och att vattenkraften moderniseras så att vi förenar energiproduktion och ekologi där det är möjligt och rimligt. Ett fungerande ekosystem i Östersjön börjar i älvarna.

När det gäller jakt- och rovdjurspolitik behövs en långsiktig, ansvarsfull förvaltning som fungerar för både människor och natur. Vi vill bland annat ha en samförvaltning av alla vilda klövdjur, minska vildsvinsstammen och kraftigt begränsa skarvbeståndet. Vi står bakom en vargstam på 170–270 individer med fortsatt gynnsam bevarandestatus och vill samtidigt göra det enklare att besluta om skyddsjakt när tamdjur eller hundar hotas.

Fru talman! Skogen är Sveriges gröna motor. Den skapar jobb, klimatnytta och exportintäkter. Den svenska skogspolitiken vilar på två jämställda mål: produktion och miljö. Det är viktigt att den balansen finns kvar, men vi ser i dag ett rättsläge kring artskydd och ersättning som skapar en stor osäkerhet för skogsägare. Överklagandena eskalerar, och skogsägare får inte avverka sin skog – och får inte heller någon ersättning. Detta måste snarast få en lösning.

Vi socialdemokrater vill ha långsiktiga och tydliga spelregler med rättvisa ersättningar vid skydd och ett aktivt hållbart brukande. Vi vill stärka rådgivningen och utveckla forskningen kring hållbara skogsmetoder. Vi vill också se sjysta arbetsvillkor i skogen och ökad jämställdhet i hela sektorn.

Fru talman! Allt detta samlas i frågan om beredskap. Pandemin, klimatförändringarna och kriget i Ukraina har visat hur sårbart Sverige är. Vi behöver bygga upp beredskapslager, säkra tillgången till insatsvaror och stärka dricksvattenförsörjningen. Det är inte en kostnad, utan det är en investering i Sveriges säkerhet.

Vi vill bygga Sverige starkare, och vi börjar med att stärka de näringar, de människor och de platser som bygger landet varje dag – från norr till söder och från kust till fjäll.

Jag vill önska talmannen och alla andra en riktigt god jul.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Jag vill först nämna livsmedelsstrategin. Det är inte första gången vi pratar om den i kammaren, och det är säkert inte den sista heller.

Livsmedelsstrategin antogs faktiskt av en enig riksdag 2017. Jag har berömt dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, för jag måste säga att han gjorde ett fantastiskt bra jobb. Hans arbete betydde mycket och lade grunden för det vi har i dag.

Grunden för livsmedelsstrategin, fru talman, var tanken att öka livsmedelsproduktionen, få ett mer lönsamt jordbruk, stärka konkurrenskraften och öka den svenska livsmedelsförsörjningen. Det är den grund som även livsmedelsstrategin 2.0 står på. Den är regeringens programförklaring för att stärka svensk livsmedelsproduktion. Strategin skickar en tydlig signal: Konkurrenskraft och lönsamhet i svensk livsmedelsproduktion måste stärkas för att vi ska nå tillväxt.

Fru talman! En brännande het fråga som jag själv har varit mycket engagerad i under många år är hur Sverige ska kunna öka sin livsmedelsförsörjning. I Sverige var detta under många år en icke-fråga. Andra länder skulle producera maten åt oss, var tanken. Jordbruket och vår egenförsörjning var så lågprioriterat att vi till och med hade en statsminister som sa att jordbruk var ett särintresse. Efter min första riksdagsdebatt 2014 sa en ledamot till mig: Varför prata om livsmedelsförsörjningen, Magnus? Du kan vara lugn. Bekymra dig inte – EU fixar maten åt oss!

I dag, knappt elva år senare, är det ingen politiker som uttrycker sig så aningslöst. Hotet från öst är tyvärr en verklighet. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar att vi måste ha en egen beredskap, och där är livsmedelsförsörjningen helt avgörande.

Fru talman! Vårt grannland Finland gjorde inte som Sverige utan behöll sin goda beredskap, och därför har Finland i dag kunnat öka sin livsmedelsberedskap från sex till nio månader. Sverige har en beredskap för tio till tolv dygn. Därefter är det tomt i livsmedelsbutikerna, vilket är mycket bekymmersamt.

Sverige har i dag en livsmedelsförsörjning som är under 50 procent. Varannan tugga vi äter kommer inte från Sverige, och vi är självförsörjande enbart på spannmål, socker, ägg och morötter. Det här duger inte. Vi måste få fler jordbruksföretag i hela Sverige. Vi måste få fler mjölkande kor, fler köttdjur, fler grisar och fler får, liksom fler som odlar grönsaker, potatis, frukt och så vidare. Varför? Jo, Sveriges skafferi, som skulle kunna bågna av svenskproducerad mat, är i dag bara halvfullt.

Vi ser en långtgående trend med färre mjölkföretag och fler nedlagda gårdar. På tio år har 1 685 gårdar lagts ned. I Norrbotten är minskningen drastisk; där har fyra av fem mjölkgårdar försvunnit sedan millennieskiftet. I hela Norrbotten finns det färre än 50 mjölkgårdar kvar. Man kan ju ställa den retoriska frågan vad Socialdemokraterna gjorde under åtta år.

Fru talman! Den här regeringen har insett detta och tagit fram olika förslag på åtgärder för förändring. Livsmedelskedjan måste bli robust igen för att kunna stå emot störningar, allvarliga kriser och i värsta fall krig. Därför avsätts mycket medel för att öka vår livsmedelsförsörjning. Det byggs nu åter upp spannmålslager runt om i landet. Även lagring av insatsvaror är oerhört viktigt.

Regeringen ger ökat stöd till jordbruket i norra Sverige för att möta den akuta nedläggning av gårdar som jag just pratade om. Stärkt konkurrenskraft och ökad lönsamhet är bland det absolut viktigaste för att få fler att vilja satsa och för att få unga att ta vid.

Som exempel på detta fortsätter regeringen att sänka skatten på jordbruksdieseln. Jag vet att det är mycket uppskattat av våra bönder, och det gör verkligen skillnad. Jag var på ett ställe där jag träffade många företagare. En bonde sprang i fatt mig när jag skulle till tåget. Han frågade om jag kunde förstå vad vi hade gjort för hans företag. Han sa att vi hade minskat kostnaderna för hans företag med 450 000 kronor. När hände det senast? frågade han.

Konkurrenskraftsutredaren Elisabeth Nilsson föreslog flera åtgärder, fru talman, bland annat virtuella stängsel, vilket nu blir tillåtet från den 1 januari 2026. Vi behövde alltså få en ny regering för att få detta på plats.

Det andra som föreslogs var en minskad vargstam. Regeringen har avsatt medel i budgeten för att antalet vargar ska minska. Vi har ju beslutat om ett mål på 170 individer här i riksdagen. Det första delmålet, 270 individer, är nu satt till nästa licensjakt, som sker 2026.

Det föreslogs även ett förändrat beteskrav. Som svar på detta har regeringen i budgetpropositionen för 2026 föreslagit att den befintliga djurvälfärdsersättningen för mjölkkor ska förstärkas med en ersättning för bete på 1 000 kronor per ko och år. Vi kristdemokrater ser dock att det skulle behövas undantag för kor i lösdrift. En lag som infördes 1988 på de premisser som gällde då måste ibland ses över för att bli up-to-date.

I dag finns ingen djurvälfärdsersättning för dikor, men det råder ingen tvekan om att även dikoproduktionen har tydliga utmaningar när det gäller lönsamhet och minskad produktion. Det arbetas på departementet med hur man ska kunna utarbeta detta till nästkommande budgetår.

Ett annat förslag som tas upp i utredningen är en statligt subventionerad avbytartjänst inom jordbruket. För de större jordbruksföretagen är detta ingen fråga alls, då de har anställda. För de mindre gårdarna är det dock en viktig fråga, då de inte har någon möjlighet att anställa folk. Sverige har haft den möjligheten förut, men den togs bort. I våra grannländer Norge och Finland finns denna möjlighet kvar. Frågan utreds på departementet.

Fru talman! Jag kommer aldrig att glömma vad en jordbrukare sa till mig på en bondefrukost utanför Nässjö. Han sa så här: Varje morgon frågar jag mig själv vilken regel jag kommer att bryta mot i dag. Frågan han ställde är fortfarande väldigt relevant. Jordbrukare har 862 regler att ha koll på. Så ser vardagen ut för våra jordbrukare – inte undra på att många funderar på att sluta. Nåde den bonde som gör fel; det kan bli mycket kostsamt.

År 2023 fick jag det hedersamma uppdraget att bli enskild utredare. Uppdraget var tydligt: att se över och minska regelbördan inom den gröna näringen. Det har varit ett mycket inspirerande arbete. I maj detta år presenterade jag ett betänkande där flera åtgärder för att underlätta och minska regelbördan lyfts fram.

I betänkandet föreslås att kontrollmyndigheterna reformeras och att antalet minskas från dagens 270 till 2. Vidare föreslås minskade kostnader för att stärka konkurrenskraften i den gröna näringen och att djurägarens ställning i samband med slakt stärks. Myndigheter ska tillsammans med branschorganisationer se över regelverket för att minska regelkrånglet och se över myndigheters bemötande av företag i den gröna näringen.

Det är glädjande att det finns pengar till detta så att det kan bli verklighet till nästkommande år.

Fru talman! Mycket har gjorts för att förbättra situationen för jordbruket i Sverige, men mycket återstår också att göra. Det är glädjande att antalet kor nu ökar – efter 15 år av nedåtgående trend har det nu äntligen vänt! Sverige har 3 500 fler mjölkande kor under 2025.

En vd för ett stort mejeri som arbetar i många länder berättade att Sverige sticker ut på ett positivt sätt. Han sa att Sveriges landsbygdsminister talar om att öka antalet kor och inte om att minska antalet, vilket man talar om i många andra länder.

Kossan är ingen miljöbov utan en fantastisk resurs. Vi vill ha fler mjölkande kor. Vi vill ha mer svenskt kött i mathyllan. Vi vill fortsätta att fylla vårt lands skafferi, inte bara för vår egen skull utan också för att hjälpa andra länder med deras behov.

Jag vill passa på att önska talmannen och alla mina kollegor en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans anförande.

Magnus Oscarsson talar ofta om morotskaka. I dag hörde jag honom tala om ingredienserna till morotskaka som en symbol för Sveriges självförsörjning. Vi socialdemokrater vill dock också kunna servera strömming på våra tallrikar. Det är en nyttig fisk.

Strömmingskrisen är helt avgörande, inte bara för Sveriges livsmedelsberedskap utan även för hela Östersjön och dess ekosystem samt för kustkulturen i Norrland. Över 90 procent av strömmingen fiskas upp av storskaliga industritrålare. Fångsten mals ned till fiskmjöl och blir till foder. Den blir inte mat på våra tallrikar och bidrar inte till livsmedelstrygghet. Det här är inte hållbart.

Jag kommer från Västernorrland. För oss handlar detta inte bara om ekologi utan också om kultur, identitet och mattraditioner. Surströmmingen är en del av vår själ, men i dag har vi knappt någon strömming att jäsa eller att lägga in till julbordet. Industrifartygen tömmer havet innan fisken hinner in till kusten.

Om Kristdemokraterna menar allvar med att stärka livsmedelsberedskapen måste man börja med att rädda den mat vi redan har, även den i havet. Därför vill jag fråga Magnus Oscarsson: Vill Kristdemokraterna stoppa det storskaliga industrifisket på strömming i Östersjön? Ja eller nej?

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågorna.

Ledamoten tog upp en fråga som är väldigt viktig. Vi pratar ju mycket om Sveriges livsmedelsförsörjning, och den blå näringen är en resurs som finns och som vi faktiskt behöver i en eventuell kris- eller krigssituation.

Ledamoten frågade mig om Kristdemokraterna vill stoppa de stora trålarna precis nu. Vi vet ju att det har hänt väldigt mycket och att den här regeringen har gjort många saker. Landsbygdsministern har varit på möten där han har kunnat förhandla och se till att det inte har blivit så illa som det kunde ha blivit.

Vi menar att det finns saker som vi kan göra ännu bättre men att man också måste se helheten. Naturligtvis är det ett problem att trålare dammsuger våra vatten, men det finns även bekymmer som ledamoten inte nämnde, exempelvis säl och skarv. Det måste tas ett jättestort ansvar för att se till detta. Sveriges grannländer, exempelvis Finland, har en helt annan situation. De jagar säl och ser till att skarven hålls nere.

Jag menar att vi måste se till helheten och exempelvis se till att man inte fiskar med trålare på samma sätt som i dag. Framför allt gäller det dock att se helheten. Det finns nämligen inte bara ett bekymmer, utan det är flera bekymmer som gör att vi har det hav som vi har i dag.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Oscarsson för hans försök till svar. Jag hörde dock inte något konkret svar på min fråga. Ledamoten undvek snarare att svara på min fråga genom att prata runt allting.

Det räcker ju inte att man sitter på möten nere i Bryssel. Krisen för strömmingen är här och nu.

Jag ställde en enkel fråga som jag vill ha svar på. Vill Kristdemokraterna stoppa det storskaliga industrifisket på strömming i Östersjön? Ja eller nej?

(Applåder)

Fru talman! Ja, absolut, var det jag försökte svara på ledamotens fråga. Men jag måste vara tydlig med att det inte är jag som bestämmer, utan regeringen. Jag försökte också berätta för ledamoten att det finns fler problem här.

Ledamoten pekar endast på att det är vissa båtar som dammsuger Östersjön. Men Östersjön är inte längre ett innanhav för Sverige, och i dag fiskar massor av länder där. Sverige är ju med i EU, och hur skulle det bli om vi beslutade att inga svenska båtar får tråla i Östersjön? Jo, då kommer andra båtar in och tar den fisken i stället.

Vår minister är aktiv i fiskefrågorna, han viker sig inte och han försöker påverka så mycket han kan utifrån rådande premisser. Men han ser också helheten när det gäller Östersjön.

Finland är ett bra exempel på ett land som har god tillgång på strömming, och vi menar att det måste bero på att man är aktiv med säljakt, skarvjakt och äggprickning.

Det duger inte som det är i dag. Det är viktigt att se helheten, och det var det jag försökte berätta för ledamoten.

Fru talman! Det är svårt att inte fortsätta på den inslagna fiskevägen i det tidigare replikskiftet. Men jag ska försöka flytta mig till skogen och vargarna. Ingen kammardebatt utan vargar!

Eftersom ledamoten tillhör samma parti som den vargansvariga landsbygdministern ställer jag frågan till honom. Ledamoten tog upp att regeringen har beslutat att minska vargstammen till 170 individer. EU-kommissionen har dock begärt svar på hur Sverige tänker då detta inte är förenligt med en gynnsam bevarandestatus och annat.

Eftersom dagens debatt handlar om budgeten tänker jag att vi ska kolla på den. Både ledamoten Oscarsson och ledamoten från Moderaterna sa att man satsar pengar på detta – något vi kommer att debattera på tisdag. Det handlar om mer än 300 miljoner på tre år, varav 83 miljoner nästa år. Mycket av dessa pengar kommer från det utgiftsområde vi diskuterar i dag, utgiftsområde 23. Regeringen skriver att man ska ta 20 miljoner från insatser för skogsbruket, 10 miljoner från ersättning för viltskador, 4 miljoner från främjande av rennäringen och 20 miljoner från stödåtgärder för fiske och vattenbruk. Från dessa områden tas alltså 53 miljoner av de 83 miljoner regeringen satsar nästa år på att minska vargstammen.

Men detta är ingen satsning utan en omfördelning och omplacering av pengar. Det är inga nya pengar, utan regeringen tar från andra områden. Hur gynnar det exempelvis fiske och vattenbruk att det blir färre vargar i skogen? Vad ska dessa pengar gå till?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Emma Nohrén för frågorna.

Precis som ledamoten är inne på ska vargstammen äntligen minskas. Riksdagen har beslutat att antalet ska vara 170 individer, och nu har regeringen tittat på hur vi ska nå dit. I första vändan ska den minskas till 270 individer under nästa år.

Ja, det är en omfördelning i budgeten eftersom detta givetvis kommer att kosta pengar. Regeringen omfördelar pengarna på det sätt den tycker är görligt och får då fram pengar så att man verkligen kan komma till skott och minska antalet vargar i Sverige.

Fru talman! Jag kan upplysningsvis säga att ersättningen för viltskador i Sverige är 57 miljoner, och bara nästa år kommer det att vara mer än en tredjedel till bara för att skjuta av vargar. Vi vet att stammen är i dåligt genetiskt skick. Det är få individer redan i dag, och det går inte att uppnå en gynnsam bevarandestatus med 170 vargar. Ändå tycker regeringen att det är värt att ta pengar från rennäringen, fiske och vattenbruk, viltskadeersättningen och insatser för skogsbruket för att på sikt få ned vargstammen till 170 individer. Regeringen har också öppnat för att man kan behöva flytta individer från andra stammar.

Är detta värt alla dessa pengar, inklusive det som händer på de områden som får minskade medel, för att göra denna symbolfråga så stor? Dessutom verkar EU-kommissionen ha starka åsikter om detta och menar att Sverige förmodligen inte får göra så här.

Hur motiverar ni att det är värt 83 miljoner nästa år och över 300 miljoner på tre år, som delvis tas från andra områden, för att minska vargstammen?

Fru talman! Jag tackar återigen Emma Nohrén för frågorna, och jag ska försöka svara på dem.

Är det värt detta? Ja, är det korta svaret. Riksdagens beslut följs nu upp av regeringen.

Ledamoten tar också upp frågorna från EU, och dem ska vi svara på. Vi är dock övertygade om att våra svar kommer att få EU att förstå varför vi anser att detta är så viktigt.

Det är ju val om ett antal månader, och ledamotens parti har tänkt ingå i Magdalena Anderssons regeringsalternativ. Nu kan ledamoten inte svara, så vi får ta detta en annan gång. Men det är spännande att fundera på hur ett parti med stora invändningar mot riksdagens beslut om en minskad vargstam ska kunna samarbeta med ett parti som var med och beslutade detta. Men det får vi som sagt ta en annan gång.

Fru talman! Med ett år kvar till valet kan vi konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Genom att under lång tid ha låtit bli att satsa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen. En halv miljon människor är i dag arbetslösa, och många hushåll har svårt med pengar till både hyra och mat.

Fru talman! Den ekonomiska ojämlikheten ökar lavinartat med Tidöpartierna vid styråran. Sett till förmögenhetskoncentrationen är Sverige med sina 542 miljardärer ett av världens mest ojämlika länder. Sveriges 82 dollarmiljardärer äger tillsammans lika mycket som halva vårt lands bruttonationalprodukt. Samtidigt lever, enligt Statistiska Centralbyrån, nästan 700 000 människor i social och materiell fattigdom i Sverige.

Och vad gör regeringen då? Jo, de fortsätter att sänka skatterna, med sammanlagt 110 miljarder kronor under mandatperioden, vilket innebär att utrymmet för att satsa på hushållen och välfärden hela tiden minskar. För nästa år föreslår regeringen ytterligare skattesänkningar med över 50 miljarder kronor. Så här ska det inte behöva vara i ett rikt land som Sverige, fru talman.

Jag är glad att vi i Vänsterpartiets budgetalternativ tar en helt annan riktning. I stället för att sänka skatten mest för dem med höga inkomster beskattar vi bankernas övervinster, höjer kapitalskatterna och omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att underlätta den gröna omställningen.

Vi använder pengarna till att stärka välfärden, med ett särskilt fokus på sjukvård. Vi avsätter betydande resurser till klimatinvesteringar och stärker hushållens ekonomi bland annat genom höjda barnbidrag. På det sättet främjar vi den gröna omställningen samtidigt som vi sänker arbetslösheten. På det sättet bygger vi Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar klyftorna.

Fru talman! Sveriges landsbygd och dess resurser – vi som bor där – spelar en helt avgörande roll för att kunna genomföra den så viktiga gröna omställning som vi står inför. Att öka vår självförsörjningsgrad är helt nödvändigt med tanke på omvärldsläget och den klimat- och naturkris vi befinner oss i.

Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden både bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen och stärker vår nationella självförsörjning av livsmedel.

För att uppnå ett ekologiskt hållbart och fossilfritt jordbruk måste stöd och styrmedel utformas inom jordbrukssektorn så att de bidrar till att vi når våra miljö- och klimatmål och de globala hållbarhetsmålen.

Vi i Vänsterpartiet vill se försök med regionala center för fossilfritt producerade beredskapslivsmedel. Vi föreslår att en pilotstudie ska genomföras där naturbruksgymnasier testar att producera beredskapslivsmedel löpande på ett hållbart sätt baserat på de lokala kretsloppen.

En fossil- och giftfri livsmedelsproduktion som bygger på inhemsk tillverkning av insatsmedel skulle dramatiskt minska importberoendet och därmed öka vår motståndskraft mot störningar.

Fru talman! I dag täcker betesmarksersättningen endast en del av de merkostnader som det innebär för en lantbrukare att ha betesmark i hävd. Samtidigt fortsätter betesmarker att växa igen. Det är en stor förlust för den biologiska mångfalden men även för en levande landsbygd, och det försämrar Sveriges livsmedelsproduktion.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen nu stärker ersättningen för mjölkkor på bete, men vi anser att ersättningsnivån i Sveriges strategiska plan bör utökas så att full kostnadstäckning kan ges till lantbrukaren samt att även slåtterängar omfattas.

Fru talman! Skogen är en av våra viktigaste resurser. Jag som bor i Dalarna vet verkligen hur betydelsefull den är. Skogen, och för den delen hela landsbygden, var en viktig anledning till att jag tog steget för över 35 år sedan och flyttade från Stockholm till Dalarna. Skogen är livsmiljö för en mängd olika arter och genererar ekosystemtjänster såsom vattenrening, bär, svamp med mera, och detta gör den utöver att lagra kol och producera råvaror.

Vi i Vänsterpartiet anser inte att det svenska skogsbruket i dess helhet är att betrakta som tillräckligt hållbart i dag för att nå våra klimatambitioner och bevara nödvändig, hög biologisk mångfald. Vår inställning är att produktionsmålen måste vara underställda miljö- och klimathänsynen.

För att uppnå ett hållbart skogsbruk kan inte råvaruförsörjningen vara styrande för hur våra skogar brukas. Naturens gränser med bevarade ekosystem och biologisk mångfald måste vara ramen för hur skogarna nyttjas. Inom dessa ramar bör ett hållbart brukande förse oss med råvaror och energi som bland annat kan ersätta fossil energi och råvaror med stor klimatpåverkan.

Att vi på ett hållbart sätt använder vår skogsråvara är avgörande för att vi ska möta såväl klimatkrisen som utarmningen av den biologiska mångfalden. Dessa kriser måste vi lösa tillsammans.

Fru talman! Miljöhänsynen i skogsbruket fortsätter att vara bristfällig, och utvecklingen är tyvärr negativ. Här behöver Skogsstyrelsen mer resurser för att kunna göra fler fysiska tillsyner vid avverkningsanmälningar.

Fru talman! Mindre skogsområden med höga naturvärden lämpar sig inte som naturreservat, men det är viktigt att staten kan ge markägare ersättning för att formellt skydda dessa områden långsiktigt. Även här behöver Skogsstyrelsen betydligt mer medel så att skogsägare kan teckna naturvårdsavtal och bilda biotopskyddsområden.

Fru talman! Det förebyggande arbetet för att minska riskerna för angrepp på tamdjur från rovdjur är superviktigt. Angrepp från rovdjur orsakar stort lidande för de drabbade och påverkar de ekonomiska förutsättningarna för att bedriva tamdjurshållning för den enskilde. Ett stärkt förebyggande arbete mot rovdjursangrepp förbättrar även acceptansen för våra rovdjur, som har stor betydelse för ekosystemens funktion. I förlängningen förbättrar det våra förutsättningar att producera livsmedel lokalt.

För närvarande är det möjligt att få ersättning för materialkostnaden för rovdjursavvisande stängsel, men vi i Vänsterpartiet föreslår att det ska införas ett statligt stöd även för arbetskostnaden vid införande av rovdjursavvisande stängsel.

Vi föreslår även ökade ekonomiska resurser för ersättning vid förlust av tamdjur på grund av rovdjursangrepp samt ersättningar för andra viltskador. Bristande förebyggande arbete mot viltskador kan leda till fler och mer omfattande skador med ekonomisk påverkan på näringsidkare på landsbygden. Livsmedelsförsörjningen kan även hotas i högre omfattning om lantbrukare inte kan känna trygghet i att kunna få tillräckligt med stöd för viltskador.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet delar även Sametingets och Naturvårdsverkets bedömning att det inte finns tillräckligt med medel för att kunna betala ut ersättning för förebyggande av rovdjursskador till samebyarna, och vi föreslår därför en ökning av anslaget.

Fru talman! Det finns ett stort behov av att minska antalet djurförsök i Sverige. Hundratusentals djur utsätts i Sverige varje år, och alltför många av försöken är plågsamma. Sveriges 3R-center fungerar som en samlande arena för att minska antalet djurförsök.

EU:s mål, som Sverige jobbar efter, är att alla djurförsök ska ersättas när detta är vetenskapligt möjligt. Nu har regeringen inte längre öronmärkta medel för denna satsning, vilket inneburit att verksamheten i betydande delar har monterats ned. Vi i Vänsterpartiet vill i stället att verksamheten ska utvecklas ytterligare. Därför vill vi se en kraftigt ökad satsning på 3R-center för att minska djurförsöken.

Fru talman! I övrigt hänvisar jag till vårt särskilda yttrande. Jag vill också önska alla en god jul.

Fru talman! Jag tänkte bara ställa en fråga till ledamoten apropå livsmedelsförsörjningen. Vi är ganska överens om att den behöver öka. Både ledamoten och jag tog upp att det ser väldigt tufft ut på olika sätt.

Min fråga till ledamoten är hur Vänstern ser på det här. Det skulle vara intressant att höra svaret. Vi har nog olika syn på det, så jag undrar hur ledamotens parti tänker sig att man ska öka antalet jordbruksföretag i vårt land.

I mitt anförande berättade jag att på tio år har 1 685 mjölkgårdar lagts ned. I till exempel Norrbotten har 4 av 5 mjölkgårdar försvunnit sedan millennieskiftet. Då är frågan: Hur tänker sig ledamoten och Vänsterpartiet att man ska kunna få bukt med det här? Hur ska man vända utvecklingen? Hur ska man få fler att vilja satsa? Hur ska man få unga att vilja ta vid? Det är min enkla fråga.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt intressant fråga. Helt enkel är den ju inte.

Vi vill också att Sverige ska öka produktionen och bli mer självförsörjande. Vi vill komma upp till 80 procent, och det har vi haft politik för sedan flera år tillbaka.

Vad gäller de unga har vi lagt fram förslag i en jordbruksmotion om att införa ett stöd för generationsskifte. Det var, om jag minns rätt, ett stöd som LRF Ungdom hade föreslagit och som vi tyckte var väldigt bra. Man skulle på liknande sätt som studielån kunna låna av staten när man tar över eller är ung. Det skulle då vara inom Sverige. Sedan vet vi ju att det kommer en ny CAP, där man även föreslår stöd för generationsskifte. Jag tänker att de förslagen kombinerat kanske är en bra del.

Vi vill öka stöd för att producera hållbart, till exempel biopremier och stöd för vallodling. Vi vill också stärka övergång och omställning till ekologisk produktion. Det tror vi har väldigt stor betydelse. Det är bra för jorden, men det är också bra för att det minskar behovet av insatsmedel. Vi tror att den produktionen skulle kunna öka mycket mer. Det är också någonting som små och mellanstora jordbruk skulle kunna dra nytta av. Där ser vi alldeles för lite.

Jag fortsätter sedan.

Fru talman! Tack, ledamoten Kajsa Fredholm, för svaret! Det är positivt att hon kan fortsätta en minut till.

Vad jag tänker på och försöker lyfta fram är krisen som vi har sett i vårt samhälle. Det har varit en nedåtgående trend, och ett antal mjölkgårdar har lagts ned. Vi hörde ledamoten John Widegren prata om det allvarliga läget för spannmålsodlare och köttbönder med flera. Det är väldigt tufft i vårt land.

Det är ändå fantastiskt, tycker jag, att vi har ett ökat antal kor i vårt land. Vi har alltså brutit denna trend efter 15 år. Men vi behöver faktiskt ha 40 procent fler kor i vårt land om vi ska bli självförsörjande på mjölkprodukter, som ledamoten själv sa förut.

Vi har ett handelsunderskott. Vi säljer och köper livsmedel, och det är ett handelsunderskott på ungefär 90 miljarder. Det är ganska mycket pengar. Vi skulle kunna äta mer svenskt och producera mer av svenska matprodukter.

Jag fick en rak fråga av ledamoten förut. Jag tänker också ställa en rak fråga till ledamoten. Vad säger Vänsterpartiet? Vill man ha fler kor i landet? Är det positivt?

Jag menar att vårt land kan producera mycket, mycket, mycket mer mat än i dag. Faktum är att varje kväll i vår värld är det 900 miljoner människor som lägger sig hungriga. Då är min fråga: Är det bra att vi ökar antalet kor?

Fru talman! Då svarar jag först på om vi vill ha fler kor i landet.

Vi vill ha fler betesdjur därför att betesdjur behöver mark att beta på och vi behöver mer mark som betas, av många olika skäl. Då får vi också livsmedel från de djuren, så det svarar jag ja på.

Sedan skulle jag vilja ta upp att det här med att det går dåligt för livsmedelsproducenter och bönder i dag också har mycket att göra med att de inte får tillräckligt betalt för sina produkter. Det har med livsmedelskedjan att göra – vi har problem med tre stora grossister som tar vinsten i stället för att öka andelen av matkronan till producenterna.

Där finns det förslag. Där finns det även EU-lagstiftning som vi kan gå fram med skarpare, tänker jag. Men jag stannar där.

Fru talman! Jag tänkte både fatta mig kort och tala snabbt. Det här är ju ett område där man skulle kunna prata om vargen, artskyddet, skogen och behovet av ökad livsmedelsförsörjning och de viktiga utbildningssatsningar som nu görs inom den gröna sektorn. Det finns med i utgiftsområde 23. Men jag tänkte fokusera på den ur min synvinkel allra viktigaste satsningen i den här delen av regeringens budget, och det är djurvälfärdsersättningen för mjölkkor på bete.

Fru talman! När beteskravet infördes 1988 förändrades livet för de svenska mjölkkorna drastiskt. Plötsligt fick alla mjölkkor tillgång till grönbete minst sex timmar per dag under sommaren. Mular skapta för att beta får numera göra just det.

Det var en viktig reform då. Den är fortfarande viktig i dag. Beteskravet är viktigt för kornas välmående, för den biologiska mångfalden och för konsumenterna.

Därför har Liberalerna tydligt sagt nej till att gå vidare med det förslag om slopat beteskrav som presenterades i Elisabeth Nilssons utredning om stärkt konkurrenskraft för ett och ett halvt år sedan.

De som vill se ett slopat beteskrav menar att nuvarande ordning kommer att leda till att det till slut inte kommer att finnas några svenska kor och att vi då inte kommer att ha några svenska mejeriprodukter kvar att välja i kyldisken. De hävdar att beteskravet är en tydlig konkurrensnackdel för svenska bönder på den internationella marknaden.

Vi liberaler menar tvärtom att om vi hade tagit bort beteskravet skulle vi ha försämrat den svenska konkurrenskraften för de här varorna. Att som konsument veta att vi har en hög nivå av djurvälfärd i Sverige är ett av de starkaste skälen till att välja just svenskt. Samtidigt kan man inte bortse från att beteskravet medför merkostnader för svenska lantbrukare.

Fru talman! Liberalerna har i decennier drivit politik både för ett starkt djurskydd och för sjysta konkurrensvillkor. Vi är väldigt stolta över att beteskravet blir kvar och att vi har hittat en lösning där mjölkbönderna snart kommer att få kompensation för detta.

Kornas utevistelse är lagstadgad just för att vi måste sätta en lägstanivå för hur boskapsdjur i Sverige lever sina liv, och vi kan bara garantera att mjölkkorna får utlopp för sina naturliga beteenden genom att behålla beteskravet. Det är en anständighet som vi är skyldiga djuren.

Det svenska djurskyddet ger också produkterna en unik kvalitetsstämpel, vilket i sig är en konkurrensfördel.

De ambitiösa svenska djurskyddsreglerna medför absolut högre produktionskostnader, men det är ett pris som måste betalas. Frågan har varit vem som ska bära den kostnaden. Det finns ingen rättvisa eller rimlighet i att tvinga det svenska jordbruket att prisa ut sig mot konkurrenter i andra länder. Vi har därför länge verkat för att skärpa EU:s djurskyddslagstiftning så att lägstanivån inom den gemensamma inre marknaden blir mer lik den svenska. Detta är ett långsiktigt och i många delar svårt arbete.

Fru talman! Vad gäller kornas rätt att beta har EU-regelverket hittills förbjudit Sverige att kompensera jordbruket för ökade kostnader. Där tvingades vi välja mellan kornas rätt till utevistelse och jordbrukets kostnadsbild. Vi valde djuren eftersom det är så viktigt att de får fortsätta gå ut.

Inom regeringssamarbetet har det funnits olika åsikter i frågan. Vi står delvis lite på olika plats. Vi är dock konstruktiva och har nu hittat en lösning, och det är jag väldigt glad för. Tack vare det intensiva påverkansarbete gentemot EU-kommissionen som den svenska regeringen med flera har bedrivit kommer nu svenska bönder att kunna kompenseras. Det formella beslutet på EU-nivå fattas först under nästa år, men redan i budgetpropositionen för 2026 ingår ett viktigt stöd till betande kor.

Svenska kor ska alltså även fortsättningsvis få beta utomhus, och nu kan vi även kompensera bönderna för den kostnaden. Detta är viktigt, för när vi människor tar oss rätten att föda upp djur tar vi också på oss ett stort ansvar. Lagstiftningen måste garantera att djuren har ett riktigt gott liv. Beteslagstiftningen gör det, och nu kompenserar vi lantbruket för de ökade kostnaderna.

Detta är en stor seger för oss liberaler. Vi har arbetat länge och hårt för denna fråga i vårt regeringssamarbete och är väldigt nöjda med och tacksamma över de konstruktiva diskussioner som har förts. Den största segern kan dock utropas av korna, som fortsatt får komma ut på grönbete.

(forts. § 8)

Herr talman! Jag börjar med att hänvisa till Centerpartiets särskilda yttrande. Vi har ju vår egen skuggbudget som vi helst skulle vilja få genomförd, men det går inte just nu. Ett särskilt yttrande kan vi i alla fall ha.

De senaste åren har det visat sig att pandemier, krig och störningar i viktiga leveransrutiner har en väldigt påtaglig förmåga att skapa störningar. Det utgör en stor risk för ett land som Sverige, eftersom vi importerar väldigt mycket mat; varannan tugga brukar man säga. I en krigssituation kommer det här inte att hålla måttet.

Herr talman! Vi behöver helt enkelt fler jordbrukare, vilket flera av mina kollegor har varit inne på i dag. Vi behöver också en mer decentraliserad produktion som effektivare kan försörja landet med livsmedel. Det skulle för övrigt vara önskvärt även i fredstider, eftersom det kan främja landsbygdsutveckling, lokal tillväxt och jobb.

Utvecklingen i Sverige har dessvärre under en lång tid varit den omvända. Antalet jordbrukare har minskat. De små jordbruken har slagits ut till förmån för enskilda större producenter, och vårt importberoende har ökat. Detta, herr talman, är inte en naturlag. Det är ett aktivt val som Sverige har gjort.

Genom att man staplat avgiftsbelagd byråkrati och skatter i alla delar av livsmedelskedjan, hela vägen från jord till bord, har lönsamheten hos bönderna tunnats ut. Man skulle kunna säga att staten har behandlat jordbruket som en mjölkko, vilket genom den statliga ivern att pressa ut sista droppen har skapat en alltmer utmärglad och undernärd sektor för varje år som går. Det här har varit ett stort misstag, och det gör svenska folket sårbart på ett sätt som är oacceptabelt.

Herr talman! Dessvärre verkar vi ha en lång väg att vandra mot bot och bättring. Företrädare för Centerpartiet har stått i den här talarstolen förut. Jag har försökt att även i utskott lägga fram förslag för Centerpartiets räkning om att vi ska utreda statens pålagor, skatter och avgifter i livsmedelskedjans alla led.

Vi har föreslagit reformer som ökar lönsamheten i jordbruket och stärker svenska bönders konkurrenskraft. Det har tyvärr röstats ned varje gång, men jag vet ju att man får tjata och återkomma många gånger i politiken. Kanske kan det få genomslag. Vi hade nyligen ett möte med en mjölkproducent där hemma som tyckte att det här var ett bra förslag. Då sa jag: Då får ni gärna ta med er det in i politiken så att det inte enbart kommer från Centerpartiet.

Men jag tycker ärligt talat att det är konstigt att staten ska mjölka bonden i alla led fram till affären och även när du betalar din mat. För varje krona eller varje hundring som du handlar för på affären är det bonden som får den minsta delen av kakan. Den statliga momsen på maten drar in mer pengar än vad bonden gör. Då är det någonting som är fel.

Att bönderna får för lite betalt är en viktig förklaring till att jordbruket nu befinner sig i en utförsbacke. Det är förhållanden som politiker har skapat, och vi har också möjlighet att backa bandet – om vi vill.

Tidigare var det någon som tog upp det här med att jordbruket skulle vara ett särintresse. Jag tror att det var min kollega Magnus Oscarsson. Svensk försvarsförmåga har beskrivits som ett sådant. Verklighetens prövningar har gjort att beslutet har åldrats riktigt dåligt. Men tyvärr har svensk landsbygdspolitik under decennier, herr talman, också betraktats som ett särintresse för enstaka skogsägare, för mjölkbönder och för LRF, trots att näringarna sysselsätter hundratusentals människor och starkt bidrar till välstånd. Dessutom är de helt avgörande för hur Sverige fungerar i dag, men än mer i framtiden.

Enligt mig har Sverige gjort en politisk felprioritering som är stöpt i samma naiva form som försvarspolitiken. Försöker man se runt hörnet inser man relativt snabbt att det riskerar att få långtgående konsekvenser.

Herr talman! Lönsamheten för svenskt jordbruk har länge varit låg. Under decennier har vi haft en utslagning av lokala jordbruk, inte minst i norra Sverige som jag själv kommer ifrån. Där är självförsörjningsgraden 25–30 procent. Antalet gårdar har i Norrmejeriers upptagningsområde minskat med 40 procent de senaste 15 åren. Det här är att exponera sig för risk i tider av kris eller krig. Att vi behöver högre självförsörjningsgrad är vi överens om, men för att kunna möta kriser behöver vi också fler jordbruk och fler lokala värdekedjor som är mindre transportberoende.

Ni vet att EU har väldigt höga klimatambitioner. Sverige vill gärna gå i främsta ledet när vi får olika propåer därifrån. Vi ska med andra ord bygga, tanka och konsumera mer förnybart. Ska det fungera krävs en omfattande produktion av förnybar råvara. Det tror jag att alla behöver vara överens om.

Med rätt politiska förändringar kan konkurrenskraften stärkas. Lönsamheten kan öka och jordbruket växa. De är grundbultar i att stärka svensk försvarsförmåga genom bättre självförsörjning. På samma sätt är det en grundförutsättning för förnybar produktion. Men då måste de gröna näringarna uppvärderas och betraktas som samhällsviktiga funktioner. Det går visserligen att se det som en utmaning, men det går minst lika bra att se det som en oförlöst framtidspotential.

Men hur ska vi nå dit? Det finns några vägar dit, och jag tänkte räkna upp dem.

En väg är att stärka äganderätten. Den frågan har vi varit inne på många gånger i kammaren, och det finns utredningar som nu är ute på remiss. En del är på gång, vilket är bra.

Men staten har ändå inte under lång tid tagit ansvar för att bygga en relation mellan ansvarig myndighet och ägare av egendom där frihet under ansvar är utgångspunkten. I dag tvingas skogsägaren i många fall att förhålla sig till helt utomstående aktörers agendor, framtvingade juridiska processer och alla de kostnader som kommer med dessa.

En annan väg är leveransen inte minst av Artskyddsutredningen, som vi har väntat på länge. Jag trodde att tomten skulle komma med den förra året, och vi får hoppas att tomten kanske har med sig något den här gången.

Det här är nog den enskilt viktigaste frågan just nu för skogsägare i Sverige. Utredningen har dragit ut på tiden. Det blir lite tydligt i överkant, men när vi övriga är stressade uppfattar jag inte att ministern känner någon omedelbar brådska att agera. Men jag hoppas att jag har missuppfattat och att utredningen läggs fram så snart som möjligt.

En annan väg, som jag har varit inne på tidigare, är att regeringen skulle kunna utreda att minska de statliga kostnadspålagorna i hela livsmedelskedjan. Man kan inte betrakta jordbruket som bara en skattebas i mängden – inte enligt Centerpartiets uppfattning.

Vi behöver våga höja ambitionerna. Sverige skulle behöva ha tydliga mål för produktion av förnybar råvara från både skogs- och jordbruk. Vad menar jag med det? Vi säger gärna att vi vill ha mer biodrivmedel, ska fasa ut plasten och så vidare. Men utan karta är det meningslöst. Vi säger hela tiden att vi har en massa fina mål, men hur ska vi nå dit? En sak är att man kan effektivisera skogsbruket. Vi behöver helt enkelt ta ut mer skogsråvara för att få de förändringar och uppfylla de mål som vi önskar. Allt annat innebär i ärlighetens namn – exempelvis med plockhuggning, som några i salen har varit inne på tidigare – färre jobb på landsbygden, en försämring för klimatet och inte ett gynnande av Sverige som exportland. Jag tror att förslagsställarna inte har tänkt på detta. I stället kommer vi att få importera mer fossilt, och vi kommer i stället att få använda plast, metall och glas.

Sverige kan göra de gröna näringarna till ett centralt nav för grön omställning, förnybar produktion och ekonomiskt värdeskapande för våra landsbygder. Det är inte en naturlag att jordbruk ska gå dåligt, att skogsägande ska vara osäkert, utsatt och byråkratiskt samt att industrin ska vara orolig över vilka förnybara mångmiljardinvesteringar man ens vågar göra. Det är snarare en bieffekt av att svensk politik länge har betraktat basen för vår krisberedskap och motorn för all förnybar produktion som särintressen.

Herr talman! Den glada nyheten är att vi faktiskt kan ändra på detta. Genom att uppvärdera landsbygdens gröna näringar gör vi oss själva tryggare, rikare och till en global tillgång i en värld som efterfrågar fler förnybara produkter. En bonus är att kommande generationer av politiker slipper stå med mössan i handen och säga: Vi har varit naiva.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 december.)