Utgiftsområde 21 Energi

Fru talman! Jag vill börja med att yrka avslag på regeringens proposition till fördel för Moderaternas särskilda yttrande.

Energipolitik är så mycket större än just bara energipolitik. Sverige har en lång historia av god tillgång till energi. Vi har haft energi där vi behövt den och med den tillgång vi behövt. När den tagit slut har vi hittat nya lösningar.

Vår gruv- och järn- och stålindustri och våra sågverk har alltid krävt mycket energi. Man använde skog som bränsle och byggde ut vattenkraften. När skogen tog slut och det inte var möjligt att transportera timmer och malm byggde man ut järnvägen och skapade nya industriorter. Mycket arbete har lagts ned för att nå vår framgång som industrination.

Vår energihistoria är i hög grad också vår industrihistoria. Det var i industrin allt började, som sedan ledde till den stora moderniseringen av vårt samhälle.

Fru talman! Det var först långt senare som energi producerades i mer industriell form för att användas i våra hem. Detta har varit en del av den goda svenska ekonomiska utvecklingen. Vi glömmer gärna bort att Sverige för 150 år sedan var ett av Europas fattigaste länder. Det var först i samband med industrialiseringen som den svenska ekonomin tog fart och vår levnadsstandard utvecklades.

Fru talman! Den framgångsrika svenska industrin var och är fortfarande beroende av billig och pålitlig energi. Nu står vi inför en ny typ av industrialisering. Digitaliseringen och AI kommer, om vi kan hantera dem rätt, att innebära en ny positiv samhällsutveckling. Men detta kräver precis som förra industrialiseringen billig och pålitlig energi.

Vi har dessutom den stora klimatutmaningen att ta ansvar för. Ny billig energi måste ge så lite CO2-utsläpp som möjligt. En ökad elektrifiering av samhället gör att vi långsamt håller på att lämna petroleumsamhället och petroleumåldern bakom oss.

Dagens teknik kan skapa en tillräcklig mängd energi bara om kärnkraft är en del i energimixen. Vind- och solenergi har ännu inte kunnat lagras i tillräcklig omfattning för att ersätta kärnkraften. Också de dagar då det inte blåser och solen inte skiner måste elektrisk energi finnas. Annars stannar hela vårt elektrifierade samhälle. Kärnkraften ger oss möjligheter att fortsätta vara konkurrenskraftiga, fortsätta utvecklas som välfärdsstat och fortsätta driva på innovationer för en fortsatt utveckling av det moderna samhället.

Sverige har faktiskt en unik chans att fortsätta vara ett av världens mest innovativa länder tack vare billig och säker energi, något inte alla länder har. Men det kräver att vi nu tittar framåt och inte bakåt och att vi kan ompröva tidigare överenskommelser och rusta oss för framtidens utmaningar. Precis som vår historia visar förändras och förbättras hela tiden vår teknik och våra industrier.

Fru talman! Därför är en ny energiöverenskommelse helt nödvändig – en överenskommelse där riksdagens partier så brett som möjligt försöker komma överens om framtidens energipolitik. Överenskommelsen från 2016 behöver nu ses över och uppdateras. Dessutom har det mesta som fanns med i energiöverenskommelsen från 2016 genomförts i dag. Vi behöver nya mål och utmaningar och därmed också en ny energiöverenskommelse.

Vi behöver politik som tar tag i de stora utmaningar vi ser. Vi behöver politik för framtida effektbehov och leveranskapacitet. Vi behöver ändra energimålet till att det ska vara fossilfritt i stället för förnybart.

Detta skulle öppna för mer kärnkraft i framtiden, vilket behövs om vi ska klara klimatmålen trots större behov av energi. Kärnkraften är det energislag som just nu har de lägsta utsläppen av CO2, och det finns ingen klimatfördel med att stänga kärnkraftverk i förtid och ersätta med något annat, exempelvis vindkraft. Däremot är allt vi gör för att minska mängden fossil energi avgörande för klimatet.

Fru talman! Regeringen har inte hörsammat att vi från moderat håll sett att vi behöver omförhandla, trots att vi tydligt har påpekat detta, och heller inte varit öppen för största möjliga samsyn i riksdagen. Detta är inte att ta ansvar för långsiktigheten – en långsiktighet som branscherna i så hög grad frågar efter och som inte lägger en våt filt över utvecklingen utan bejakar all den utveckling som nu äger rum.

Regeringen verkar mer upptagen av sina egna partiers väl än av klimatet och den svenska konkurrenskraften. Energifrågan är för viktig för det. En regering med stöd av endast 37 procent av riksdagen, utan stödpartier, borde arbeta på ett mer inkluderande sätt, fru talman – ett sätt som möjliggör en framtida energipolitik med lösningar på de problem vi ser.

Vi har ända sedan april klargjort att målet på 100 procent förnybar energi borde omprövas till förmån för fossilfri energi. Därför är det nu tid att visa på vår stora oro för att energiöverenskommelsen från 2016 inte håller och lämna den. Vi kommer att söka så brett stöd som möjligt bland riksdagens partier för en ny energiöverenskommelse, för den svenska konkurrenskraftens, klimatets och alla våra barns skull.

(Applåder)

Fru talman! Lotta Olsson talade mycket om billig energi. Jag har en väldigt enkel och rak fråga till Lotta Olsson: Kan hon nämna ett enda kärnkraftverk, någonstans, någon gång, som byggts på marknadsmässiga villkor, utan statliga subventioner och utan statliga pengar?

Fru talman! Det kan hon inte, men de är också byggda för väldigt länge sedan. Det är inte heller så att vatten- eller vindkraften byggts utan statliga pengar. Vi har pytsat in mycket för att initiera vindkraften, och vi har pytsat in enormt stora naturtillgångar och pengar för att bygga ut vattenkraften. Jag tror inte ens att det hade varit möjligt att bygga ut vattenkraften om vi skulle göra det i dag. Norrland fick göra enormt stora uppoffringar för den vattenkraft vi har. Jag tycker därför att frågan egentligen är irrelevant.

Fru talman! Jag noterar att Lotta Olsson inte kunde nämna något sådant, för det existerar inte. Inte någon gång i världshistorien har det hänt.

Det som däremot händer nu är att vindkraft och annan förnybar kraft byggs ut, på marknadsmässiga villkor. Stödsystemen behövs inte längre. Ändå står Lotta Olsson och pratar om att vi ska ha billig energi i form av kärnkraft. Men det finns inte – det är anomalier. Billig kärnkraft existerar inte. Den kräver statliga subventioner.

Är Moderaterna beredda att, om vi nu ska ha mer kärnkraft i Sverige som de säger, lägga in statliga subventioner för att få till det? Det är nämligen det enda sättet. Moderaterna och Lotta Olsson! Vill ni ha statliga subventioner till kärnkraften?

Fru talman! Vi kan börja med att använda de kärnkraftverk vi faktiskt har tills deras livslängd är slut. Där sparar vi enorma resurser. Det är inte heller så att ett vindkraftverk kan ställas upp helt utan resurser. Inget är tyvärr gratis när det gäller energi; det borde Rickard Nordin veta.

Som sagt: Allt fick puffpengar när det startade. Jag har själv några vindkraftsandelar, och jag vet att den utvecklingen inte kom igång utan statens satsade pengar. Jag tycker att det är ganska oinitierat att man bara angriper kärnkraften här. Det har varit så med alla våra energislag. Det var inte heller gratis när vi högg ned skogar och byggde upp vattenkraften i Sverige, som vi gjorde för 150 år sedan. Jag förstår inte ens frågan. Varför är det bara ett enskilt energislag som ska angripas på det här sättet?

Fru talman! Energipolitiken är långsiktig, och till stora delar bygger den på energiöverenskommelsen. Vi kunde i går konstatera att Moderaterna inte orkade stå upp för den långsiktiga energipolitiken.

Det är inte befogat, eller vuxet för den delen, att lämna en överenskommelse som är så avgörande för landet. Situationen riskerar nu att skapa osäkerhet och oro bland energiintensiva företag och industrier i en tid som är avgörande för att klara klimatomställningen.

Ni sviker också företagen, som har satsat på förnybar produktion efter energiöverenskommelsen. De riskerar nu att gå miste om många stora investeringar i förnybar energi. Kan man inte lita på att överenskommelser håller är det ingen idé att göra sådana. Såvitt jag kan utläsa är anledningen till att Moderaterna vill lämna energiöverenskommelsen att man vill rädda kärnkraften från marknaden.

Min fråga liknar Rickard Nordins fråga: Ska vi statligt subventionera kärnkraften, eller är det vi elkunder som ska betala priset för ny dyr kärnkraft?

Fru talman! Jag skulle vilja vända på frågan: Vem ska betala för att vi inte kan etablera företag i Skåne, Stockholm eller Västerås? Det är ju så det ser ut: Bristen på energi står precis framför dörren.

Ygeman har hela tiden förnekat detta. Vi har haft det uppe för debatt och varit väldigt tydliga med att vi ser de här problemen, och nu har han tillsatt ett krispaket. Jag tycker att det är konstigt att man tillsätter ett krispaket för att råda bot på ett problem som man menar inte finns. Det beskriver väl den socialdemokratiska synen på energipolitiken: Om vi stoppar huvudet i sanden finns inte problemet.

Folk som investerar i företag och i förnybart är smartare än så. De ser problemen komma. Vi kommer inte att få energi över, utan vi kommer att behöva mycket mer energi för vår industri och vårt transportsystem. Både Patrik Engström och jag var på seminarium nu på morgonen. Där fick vi höra att sjöfarten också vill gå över till förnybara bränslen.

Jag förstår inte problemet, att detta skulle vara ett svek mot det förnybara. Tvärtom måste vi använda hela paletten för att klara energiutmaningen. Samtidigt kan man inte som regering med 37 procent av mandaten i riksdagen säga: Så här har vi alltid gjort. Man måste söka breda överenskommelser. Det är ett politiskt dilemma, absolut, men vi har påtalat det sedan ett halvår.

Fru talman! Jag tittade på produktionen i dag kl. 09.27. Då producerade kärnkraften 7 541 megawattimmar, vindkraften producerade 7 267 megawattimmar och vi exporterade 5 246 megawattimmar. Att det är kris på energiområdet, som Moderaterna och KD säger, stämmer alltså inte. För mig framstår Moderaterna i stället som någon form av kärnkraftssocialister. Kärnkraften gestaltas som samhällets framtidshopp. Kosta vad det vill, men uppenbarligen ska man ha kärnkraft till vilket pris som helst. Och Sverige behöver inga kärnkraftssocialister.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt spännande och förvånande att Patrik Engström använder ”socialist” som något nedsättande.

Minister Ygeman har ju sagt att vi behöver ett krispaket i Skåne. Jag förstår inte hur man kan ha två olika synsätt – ett i näringsutskottet och ett annat på ministernivå. Ni har ju tydligt bejakat att vi faktiskt har ett problem.

Om vi exporterar vindkraft är det jättebra, men vad gör vi när vi inte har vind eller sol eller kärnkraft? Ska vi då importera fossil energi från Tyskland, eller hur har regeringen tänkt få till det? Det är ju de dagarna som är dilemmat.

Fru talman! Tack, Lotta, för ditt anförande! Jag fastnar för en sak i Lottas anförande. Du berättar så fint om vårt samhälle i Sverige och att vi för 150 år sedan var det fattigaste landet i Europa. Det stämmer, och mycket av utvecklingen sedan dess har givetvis att göra med industrialiseringen.

Sedan finns det en historia som beskriver hur vi blev ett välfärdsland. En del av det har att göra med det som Lotta Olsson pekade på, alltså att vi hade en industri som fick billig energi. Men jag är också stolt över att säga att det kom socialistiska reformer som gjorde att vi blev det jämlikaste landet i Europa. Men högern röstade nej till dem varje gång. Ska jag läsa något från listan? Det är 40 reformer som ni röstade nej till. Listan är lång.

Jag vill därför fråga Lotta Olsson: Hur bra tycker du att ni är på att göra en framtidsanalys av vad som händer i samhället? Ni har röstat nej till allt: åtta timmars arbetsdag och socialreformer som ger sjukförsäkring och akassa. Allt har ni röstat nej till! Hur bra tycker du att ni är på att göra framtidsanalyser?

Fru talman! Man behöver naturligtvis ha en god ekonomisk utveckling för att kunna sprida välståndet. Det är detta som är energidilemmat i hela världen. I Indien och Kina eldar man enormt mycket fossila bränslen för att lyfta folk ur fattigdom. Så var det även i Sverige.

Naturligtvis fanns det krafter som kanske inte såg till att man hade råd med saker. Jag var inte med då, så jag tänker inte försvara det.

Min ingång i detta är att vi ska fortsätta vara ett välfärdsland och ha den komfort som vi har i dag och även förbättra den. Om vi ska ligga på den nivå vi har i dag krävs det att vi även i fortsättningen har väldigt fina produkter.

Vårt stål är inte bulkstål som massproduceras för billiga artiklar, utan vi har det finaste stålet. Vi har det finaste träet och jättemycket fina produkter. Då krävs det enormt mycket energi.

Skulle vi då säga att vi i Sverige inte vill ha sådant som kan vara smutsigt och dra mycket energi kommer vi också att få betala ett pris för det. Så är det alltid i samhället, oavsett om man finns i Birger Lahtis parti eller i mitt, att det är småfolket som får det sämst. Jag vill inte bidra till att vi ska gå tillbaka i utvecklingen. Tvärtom ska vi stärka vår roll och fortsätta att bygga välfärdssamhället. Det tycker jag är enormt viktigt.

Fru talman! Tack, ledamoten Lotta Olsson, för svaret! Jag håller med om att vi är i ett läge i samhället där vi måste ta ställning. Hur ska vi bli det här välfärdslandet även för kommande generationer?

Man har krav på sig. Det är inte för inte som Google till exempel köper upp vindkraftsproducerad el tio år fram i tiden. De vill nämligen inte ha kärnkraftsel. Ledamoten var själv inne lite grann på detta. Vem ska betala för de underskott som ledamoten hade exempel på? De underskotten beror inte på att vi inte har el. De beror på att vi inte har nätkapacitet. De har ingenting med produktion att göra. Då kan man fråga sig: Är det bättre att ha vindkraftsel som kostar 34 öre per kilowattimme än ny kärnkraftsel som kostar över 1 spänn per kilowattimme?

Fru talman! Självklart är billig energi enormt viktig. Det är också så att vi har kärnkraftverk som kommer att kunna fortsätta att gå i många år till en väldigt låg kostnad och med ett mindre klimatavtryck än vad det skulle vara om man skulle ställa upp nya vindkraftverk. Vindkraftverk lever inte heller hur länge som helst, och de kostar också att tillverka och att ställa upp. Det kostar även att gräva vägar, att dra ledningar och att skapa ny infrastruktur för vindkraftverk. Det finns verkligen ingenting som är gratis.

Samtidigt går utvecklingen även inom kärnkraftsområdet framåt. Vi har också yrkat på att vi ska satsa mer på forskning på detta område, både i Sverige och inom EU. Hela Europa måste stå sig i konkurrensen. Vi har konkurrenter där ute, och jag vill inte att svenska folket ska få betala för att vi inte har varit framsynta när det gäller energifrågan.

Fru talman! Vi debatterar i dag näringsutskottets betänkande nr 3, som avhandlar utgiftsområde 21 Energi. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen i betänkandet.

Det har hänt en hel del sedan motsvarande debatt ägde rum föregående år. Det har blivit uppenbart för åtminstone två partier – Moderaterna och Kristdemokraterna, som nu har lämnat den befintliga överenskommelsen – att det saknas åtgärder i den befintliga överenskommelsen för att lösa de problem som vi står inför men även att det finns saker som behöver reformeras, vilket har varit Sverigedemokraternas hållning sedan överenskommelsen slöts.

Givetvis är detta något som välkomnas av mig och från vårt håll. Det ger hopp om en ordentlig tillnyktring inom svensk energipolitik, där åtminstone Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna nu har många gemensamma förslag.

Det arbete som har pågått parallellt med energipolitiken är initiativen för ett fossilfritt Sverige. Där har bransch efter bransch redovisat färdplaner om hur man ska nå fossilfrihet. I dessa planer har det varit tydligt att detta är något som kraftigt kommer att öka elbehovet, då det ofta är el som energibärare som används för att minska just det fossila beroendet.

Samtidigt kan vi se en samhällsutveckling där det i en allt snabbare takt blir en högre grad av elektrifiering – i transportsektorn, vid etablering av serverhallar och vid byggande av batterifabriker. Det kommer ytterligare att driva på det elbehov som vi ser i framtiden. Det är en uppfattning som numera delas mer eller mindre av samtliga aktörer.

Men ska just dessa ambitioner kunna bli verklighet krävs det givetvis att det finns ett vederhäftigt och robust kraftsystem, där man vet att elen är tillgänglig när man behöver den. Det är den empiriska bilden, och det har varit en förutsättning för att kraftsystemet ska kunna vara den här typen av möjliggörare.

Men som energipolitiken nu främst är utformad av regeringen, påhejad av Vänsterpartiet och Centerpartiet, är man uppenbart fast besluten att göra det svenska kraftsystemet än mer väderberoende. Man satsar fortsatt brett på bidrag och subventioner, främst till de intermittenta kraftslagen.

När det gäller vissa av dessa partier är det väl uppenbart att det är strävandet efter ett totalt avskaffande av kärnkraften som utgör någon form av slutmål. Noteras kan dock att denna strävan för deras del överskuggar exempelvis utsläppen av växthusgaser, som trots det höga tonläget i debatten har pendlat mellan att vara svagt ökande och att vara konstant från Sveriges sida sedan Miljöpartiet tillträdde som regeringsparti.

Ska kraftsystemet kunna vara en ordentlig möjliggörare för andra sektorer krävs ett omtag, då vi redan nu har allt svårare att hantera den uppkomna effekt- och kapacitetssituationen samtidigt som vi ser att det blir svårare i närtid. Ska kraftsystemet kunna vara den ordentliga möjliggöraren krävs som sagt det här omtaget. Man måste ha goda förutsättningar för den planerbara kraftproduktionen.

Vi kan se problem för flera av kraftslagen. För kraftvärmens del i närtid har det handlat om att regeringen tillsammans med JÖK:arna på rekordtid har forcerat igenom ogenomtänkta skatter med implikationer som man kanske inte har tagit i beaktande och som man verkar ha tagits på sängen av. Det är något som även har krävt att regeringen har tvingats vidta akuta åtgärder för att förhindra kriser som skulle ha drivits fram av deras egen politik.

Vi kan se orosmoln när det gäller vattenkraften, där den nationella planen för omprövning av densamma inte direkt går i takt med den politiska viljan och där det krävs aktiva insatser för att så ska bli fallet.

Vi kan se orosmoln kring kärnkraftens långsiktiga förutsättningar. Den befintliga överenskommelsen, i den mån den fortfarande existerar, inverkar delvis negativt kring den vinklade tolkningen av målangivelsen för energipolitiken. Där finns det nu i stället ett stort behov av att deklarera att kärnkraften ska ha en given roll i Sveriges långsiktiga energiförsörjning.

Fru talman! Elen är en av de viktigaste energibärarna, som möjliggör ett fossilfritt samhälle. Men samtidigt finns det andra som får betydligt mer fokus i andra delar av världen och även i Europa. Sverige håller på att halka efter ordentligt gällande vätgasteknik.

Det är givetvis bra med svenska projekt som Hybrit, som vi är positiva till, för framställandet av fossilfritt stål. Men det är långtifrån tillräckliga ambitioner om Sverige ska kunna bli fossilfritt, då fler energibärare behövs. Därför föreslår Sverigedemokraterna att en nationell vätgasstrategi ska antas som ett offensivt steg för att man ska kunna implementera detta i flera sektorer, och det är främst kopplat till transportsektorn. Där har staten en roll att spela i infrastrukturen kring tankstationer för vätgas, exempelvis. Detta i sig skulle vara en mycket större insats för just väderberoende kraftproduktion än en direkt subventionering av kraftslagen, då det endast är lagringsteknik som kan parera för dess intermittens.

I vårt budgetförslag har vi en satsning på detta om 100 miljoner kronor, vilket vore ett första viktigt steg för att höja ambitionerna i Sverige.

I Sverigedemokraternas budgetförslag återfinns även högre ambitioner kring energiforskningen än i regeringens budget men även en specifik satsning på en forskningsreaktor för det som populärt kallas fjärde generationens kärnkraft. Sedan i våras finns ett tillkännagivande från riksdagen om att energiforskningsanslaget även ska vara tillgängligt för kärnenergiforskning. Det är något som tyvärr har varit eftersatt i Sverige under en lång tid som en följd av det tankeförbud som har rått här. En sådan satsning vore därför ett steg i rätt riktning utifrån det som riksdagen har beslutat om.

I konceptet kring fjärde generationens kärnkraft har vi möjlighet att återanvända det sedan tidigare använda kärnbränslet. I dag betraktas det som avfall, men det skulle kunna bli en tillgång och en resurs i framtiden.

Utifrån dagens bränsle nyttjar vi en mycket liten andel av energiinnehållet, och vissa långlivade isotoper medför ett behov av att slutförvara avfallet i närmare 100 000 år. Skulle vi i stället bestämma oss för att gå fram med just fjärde generationens kärnkraft skulle vi ha möjlighet att öka energiutbytet hundrafalt samtidigt som vi kan minska tiden i slutförvar med mer än 99 procent.

När det gäller de partier som normalt sett inte ser kärnkraften som något positivt men som ofta pratar om cirkulär ekonomi, resurseffektivitet och liknande undrar man: Med vilka andra avfall eller på vilka andra områden återfinns motsvarande potential? Här har man möjlighet att lösa ett miljöproblem, och man belastar ett par tusen generationer färre än om ingenting skulle göras.

Detta om något vore en bra miljöpolitik och ett ordentligt steg för en ökad resurseffektivitet på riktigt.

Fru talman! Riksdagen har genom beslut den 27 november 2019 fastställt de ekonomiska ramarna för de olika utgiftsområdena. Det betyder att utgiftsområde 21 Energi får knappa 3,5 miljarder kronor för 2020. Givetvis finns det bra inriktningar i regeringens proposition, till exempel investeringsplanerna för Affärsverket svenska kraftnät och befogenheterna för detsamma.

I Vänsterpartiets budgetmotion 2915 redovisar vi en samlad budgetpolitik och ett förslag till utgiftsram för utgiftsområde 21 Energi. Förslaget till anslag inom utgiftsområdet Energi redovisas i en särskild motion, 3019. Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte någon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Mot denna bakgrund väljer jag att avstå från att delta i beslutet om anslag och redovisar i stället min uppfattning i ett särskilt yttrande.

Vänsterpartiets budgetförslag utgör en plan för jämlikhet och grön omställning, där Vänsterpartiet satsar på välfärden i kommuner och regioner, minskar de ekonomiska klyftorna, prioriterar de ekonomiskt mest utsatta och föreslår ett stort klimatpaket för grön omställning.

Detta förslag finansieras framför allt genom höjda kapitalskatter och genom en höjd skatt för höginkomsttagare. När det gäller utgiftsområde 21 Energi vill jag framhålla följande. Jag hade velat se en ökning av anslaget 1:3 Insatser för förnybar elproduktion med 50 miljoner kronor i förhållande till regeringens budget. Vidare hade jag velat se en ökning av anslaget 1:5 Laddinfrastruktur längs större vägar med 50 miljoner kronor för en större satsning på laddinfrastruktur.

Eftersom vi tycker att det allmänna borde gå före i energiomställningen, till exempel när det gäller offentliga byggnader såsom sjukhus och skolor, borde de få möjlighet att installera sol- och kanske till och med vindkraft. Därför har jag även föreslagit att riksdagen därtill anvisar 750 miljoner kronor till ett nytt anslag för sol- och vindkraft i offentliga byggnader. Summa summarum blir att vi vill satsa 850 miljoner kronor mer än regeringen på utgiftsområde 21. Som jag sa tidigare framgår det av vår budgetmotion hur detta finansieras.

Fru talman! Det som har varit lite av styrkan i energifrågorna den senaste tiden är energiöverenskommelsen, som några av er slöt sommaren 2016. Det är ju ingen hemlighet att Vänsterpartiet inte är en del av denna överenskommelse. Men det finns några logiska förklaringar till att vi inte finns med där.

Oaktat vår ställning i några enstaka punkter i överenskommelsen finns det saker i den som gör att investerare och industri har vädrat framtidstro för en konkurrenskraftig industri som verkligen ses som en föregångare. En sak som gör dessa till vinnare och föregångare på många områden är att de får konkurrenskraftig el som även är förnybar. Och detta gillas av kommande generationer. Men det gillas även av stora kunder runt om i världen.

Vad händer nu med energiöverenskommelsen? I anföranden har det deklarerats vilka som har hoppat av den. Moderaterna och Kristdemokraterna väljer alltså att kliva av den så viktiga överenskommelsen. Jag och Vänsterpartiet ser verkligen den utveckling som dessa två partier har valt som mycket oroväckande. Då menar jag inte bara det oansvariga i att lämna energiöverenskommelsen.

Fru talman! En vädjan till mina kollegor: Låt oss fortsätta på denna gröna energilinje som kommer att göra oss till föregångare på resan till nollutsläpp och 100 procent förnybart. Världens länder tittar avundsjukt på oss, och då väljer några att börja sabotera denna gröna väg in i framtiden. Dessa länder tittar avundsjukt på Sveriges möjligheter och det som har hänt och händer för industrin.

Det finns stora aktörer som har anammat energiöverenskommelsen och tycker att den är bra. Att det finns några starka röster i svenskt näringsliv som har flaggat för kärnkraft och att några har valt att hoppa på den båten gör mig mycket förvånad.

(Applåder)

Fru talman! Birger Lahti nämner att det är mycket olyckligt att vi har valt att lämna energiöverenskommelsen. Då skulle jag vilja fråga om inte Vänsterpartiet också har en önskan om att finnas med i en sådan bred överenskommelse.

Jag delar Birger Lahtis synpunkt om att ju bredare och mer långsiktigt det kan vara, desto bättre är det för Sverige. Och industrin efterfrågar detta.

Det är rätt så många olika punkter som Birger Lahti också ser men som inte finns med i energiöverenskommelsen men som man vill ha med mer i framtiden.

Då är min fråga: Vill man från Vänsterpartiet lämna walkover, eller vill man använda sin parlamentariska möjlighet att vara med och påverka? Eller överlåter man detta helt till Miljöpartiet och Socialdemokraterna i en konstellation där man ändå är stödparti till regeringen när vi nu har lämnat energiöverenskommelsen?

Jag vet nämligen att Birger Lahti är mycket medveten om vilka förutsättningar som finns och hur mycket hårt jobb det är för våra industrier för att faktiskt få in alla de pengar som vi ska ha till skola, vård och omsorg och för att bygga välfärdslandet framåt. Hur ser Birger Lahti på att Vänsterpartiet får stå utanför och på era förutsättningar att vara med och påverka en bra och långsiktig energipolitik? Detta handlar oftast inte så mycket om ideologier och socialism eller inte socialism, även om Patrik Engström tog upp det som en del i det hela. Men det handlar om mycket pragmatiska lösningar, och vi har ofta samsyn i dessa frågor.

Fru talman! Jag tackar Lotta Olsson för frågan. Som säkert har framkommit i mitt arbete i utskottet försöker jag alltid vara pragmatisk, och jag försöker hitta lösningar. Samma sak gäller här. Jag är inte främmande för att titta på vad vi kan bidra med. Det fanns en förklaring till ett kongressbeslut och skrivningen att man kan bygga ny kärnkraft på befintliga platser om inte stöd finns. Men jag skulle faktiskt kunna göra en tolkning även av mitt kongressbeslut om att så fort som möjligt kanske är 2040 eller 2045. Det är det snabbaste som vi kan fasa ut den.

Men denna skrivning räcker inte. Man vill backa in i en framtid. Många andra länder säger att världen inte efterfrågar att vi ska satsa på ny kärnkraft i ett land som Sverige eftersom vi har dessa förutsättningar: Vi är glest befolkat, vi har industrier och vi har investerare som går in med miljardbelopp i vindkraft. Och vi har en vattenkraftsresurs som är som ett batteri.

Jag förstår att det finns länder som ser kärnkraften som en del av lösningen. Men många har talat om att vi i Sverige skulle gå in och försöka med tvång. Det finns inga möjligheter att utan stöd få kärnkraft i Sverige som skulle fungera. Jag böjer mig för fakta om att kärnkraften kommer att tuffa på ett tag.

Jag tyckte att denna uppgörelse var vidöppen. Men det är bara marknaden som kan avgöra om vi ska ha kärnkraft eller inte. I dag inser jag att det kanske är det närmaste man kom. Men vi ska inte tro att vi i Sverige ska kunna få en ny reaktor i Sverige utan stöd.

Fru talman! Man kan titta lite på vår omvärld. I Tyskland har man gått över till vindkraft och använder en stor del av bulkenergin och importerar fossil gas från Ryssland. Är det en del av Birger Lahtis lösning när det förnybara inte räcker i Sverige i framtiden?

I Frankrike har man 75 procent kärnkraft och har nu ett mål om att fasa ut och försöka komma ned till 50 procent. Där har man inte vattenkraft utan försöker ha kärnkraften som bulk för att sedan bygga på med förnybart i form av vind och sol.

Tyvärr kan vi inte använda den stora kärnkraftsreaktorn solen till fullo än, eftersom vi inte kan lagra denna kraft. Men ingen vore gladare än jag om vi en dag kan göra det.

Fru talman! Tack för debatten, Lotta Olsson!

Du tar upp två exempel, Tyskland och Frankrike. Som jag sa kan Sverige inte jämföras med de länderna, eftersom vi är ett glesbefolkat land. Det investeras mycket i vindkraft; det kommer att ha investerats 70–80 miljarder i Markbygden när det är färdigt, och det är mycket lite protester mot det. Jag förstår att det ibland är många som protesterar mot vindkraft i glesbygden, och vindkraften har sina problem. Men vi har vattenkraften, vindkraften och förnybart. Då kan vi inte börja med tvång.

Finland har Olkiluoto, som skulle ha kostat 3 miljarder euro. I dag är man uppe i 10 miljarder, och kraftverket är inte ens färdigt. Man vet inte när det kommer att börja producera. Där har du ett bra exempel på hur det går med kärnkraft, Lotta Olsson!

Fru talman! Vi kristdemokrater för en politik för en trygg och säker energiförsörjning, vilket är en viktig motor i Sveriges ekonomi och avgörande för välfärden. Svenska företag och konsumenter ska kunna lita på att det finns en stabil och pålitlig elförsörjning oavsett var i landet man bor eller bedriver sin verksamhet.

Som vi ser det nu har Sverige flera utmaningar framför sig när det gäller att ställa om, både i industrin och i transportsektorn. En utmaning men också en tillgång som vi har framför oss är elektrifiering. Fler och fler rapporter visar att vi framöver behöver mer el, inte mindre, om vi ska klara klimatutmaningarna.

Vi kristdemokrater vill se en framtid för såväl vattenkraften och kärnkraften som vind-, sol- och biokraft. Sverige har i dag en energimix som vi ska vara stolta över, och vi kommer att behöva mer av allt. Vår gemensamma fiende i detta borde vara kolet och oljan, och ambitionen bör vara att vi ska putta bort det fossila på ett ansvarsfullt sätt.

Sveriges elbehov kommer att öka, och det betydligt, om vi ska fortsätta utveckla samhället, minska oljeberoendet och samtidigt klara klimatmålen. Jag stod för ett år sedan i denna kammare och sa precis det jag kommer att säga nu: Planeringen för ökad elanvändning bör utgå från ett elbehov på minst 200 terawattimmar 2045 om alla åtaganden ska kunna uppfyllas. Här behövs alla icke-fossila energislag, och även ett utbyggt elnät är avgörande om detta ska gå i lås. Detta är ett påstående som bekräftas av en rad olika rapporter som har presenterats under det gångna året. Svenskt Näringsliv, IVA och energiföretagen pekar alla åt samma håll: När klimatfärdplanerna för transport- och industribranschen är sammanställda ser behovet ut att uppgå till minst 200 terawattimmar 2045.

Fru talman! Från flera håll hörs larmrapporter om Sveriges elförsörjning. Vi kristdemokrater tycker att det är dags att ta denna oro på största allvar. I dagsläget behöver vi ta ansvar för att det finns tillräckligt med el på rätt plats vid varje given tidpunkt, och så ser det inte riktigt ut i dag. När stora brister i elförsörjningen gång på gång påpekas och när oron har blivit en del av industrins vardag påverkar det framtidstron i så hög grad att vi behöver vidta åtgärder.

Industrin står för tusentals arbetstillfällen, som är viktiga för Sveriges välstånd. Fler företag gör i dag en omställning och går mot en elektrifiering och digitalisering. Om inget görs i närtid kommer fler företag att tvingas ompröva huruvida Sverige ger dem de bästa förutsättningarna. Det har stor betydelse vilka signaler vi skickar till investerare gällande nyetableringar av exempelvis data- och serverhallar. Vi behöver se och ta den oron på allvar.

Fru talman! I den energiöverenskommelse som slöts mellan fem partier 2016 finns ett energimål, samtidigt som det finns uttryck för fortsatt drift av kärnkraft. Den reformagenda som det då beslutades om är snart genomförd, och samtidigt har nya energipolitiska frågor dykt upp. Det är här de stora frågetecknen har dykt upp, vilket har gjort att vi från politikens sida inte har kunnat leverera en tydlighet gentemot branschen. Detta har varit ett problem.

Det är ingen hemlighet att vi tillsammans med Moderaterna har prövat frågan om en uppdaterad energiöverenskommelse som tydliggör ambitionerna gällande hur Sveriges energipolitik ska tolkas, att ett uppdaterat energimål bör prövas samt vilka frågor vi ser som mycket angelägna att ta oss an och driva. Detta har vi inte fått gehör för inom energiöverenskommelsen, och vi har därför tagit beslutet att lämna den.

Vi har bland annat lagt fram förslag om att ändra energimålet så att det inte kan tolkas fel och så att kärnkraften kan finnas kvar även efter 2040. Tillsammans med både moderater och liberaler presenterade vi för några veckor sedan nio punkter.

Vi har ett mål om ett 100 procent fossilfritt elsystem.

Vi vill värna befintlig kärnkraft genom livstidsförlängningar.

Vi vill ha en färdplan mot fjärde generationens kärnkraft.

Vi vill utreda elmarknadens utformning.

Vi vill genomföra en analys av elförsörjningen.

Vi vill ha gemensamma EU-regler för nya kärnkraftsreaktorer.

Vi vill bedriva kärnteknisk forskning inom energiforskningen.

Vi vill att skatter och stöd ska styra mot minskade utsläpp.

Vi vill värna kraftvärmens konkurrenskraft.

Om vi bestämmer oss för att Sverige ska klara av omställningen till elektrifiering behöver Sverige återuppta planeringen av nya kärnreaktorer. Sverige borde samarbeta med andra kärnkraftsländer, både i Europa och i andra världsdelar, för att utveckla ett fåtal standardiserade kraftverk med en rimlig prislapp och byggtid. Ny kärnkraft är en viktig fråga inte bara för Sverige utan framför allt på en global nivå. I dag är det Ryssland och Kina som bygger flest reaktorer, och här har västländerna ett gemensamt ansvar att vara med.

Sverige behöver sätta press på våra grannländer Tyskland, Polen, Danmark och Finland att avveckla sin kolkraft. Dessa länder har kolkraft motsvarande 80 kärnkraftsreaktorer. Förutom att kolkraften är enormt klimatförstörande bidrar den årligen till att hundratals människors dör en för tidig död på grund av astma, cancer och andra sjukdomar orsakade av koleldning. Om dessa kolkraftverk inte stängs blir det som Sverige gör för klimatet närmast meningslöst.

Fru talman! Kristdemokraterna vill se en mångfald av förnybar energi inom transportsektorn, industrin, uppvärmningen och elproduktionen. Vi strävar efter ett energisystem som innehåller såväl storskaliga som småskaliga element anpassade till det lokala och industriella behovet.

Varje kraftslag har sina fördelar och nackdelar, och det är dessa olika kraftslag som ger en robust och hållbar energiförsörjning. Den stora utmaningen är att långsiktigt säkra och tillhandahålla el till internationellt konkurrenskraftiga priser och se till att det tillkommer forskning och nya tekniker inom olika energiområden, vilket kommer att vara centralt framöver för att vi ska kunna ha ett stabilt el- och energisystem. Det är tack vare kombinationen av kärnkraft, vattenkraft, biokraft och vindkraft som Sverige är det land inom EU som har lägst klimatutsläpp inom elproduktionen.

Kristdemokraternas samlade budgetförslag bör ses som en helhet. Ingen del, och inga delar, kan brytas ut och behandlas isolerat. Eftersom riksdagen har fastställt de ekonomiska ramarna för de olika utgiftsområdena och gett budgetpolitiken en annan inriktning än den jag önskar avstår jag från att delta i beslutet när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.

Fru talman! Det var många intressanta saker som Camilla Brodin lyfte fram. Man skulle kunna tala länge om detta!

Jag är lite nyfiken, för KD talar om att man behöver utreda och ändra marknadsmodellen. Hur tycker Camilla Brodin att det går ihop med Clean Energy for All Europeans Package – eller ren energi-paketet – som Kristdemokraterna och Moderaterna klubbade igenom i Europaparlamentet så sent som i mars?

Fru talman! Detta är en fråga som vi har presenterat här. Vi bör titta på hela systemet, och man måste givetvis ta dessa frågor i beaktande.

Vi ser vilka utmaningar vi har i Sverige. Man behöver hitta en marknadsmodell som svarar upp mot att vi får en leveranssäkerhet inom landet, vilket riksdagen har fattat beslut om efter ett tillkännagivande i våras. Vi behöver se på frågorna gemensamt och lyfta upp dem, och det är också det vi har framfört ända sedan i våras.

Fru talman! Jag noterar att jag inte fick något svar. Tycker Camilla Brodin att det här går ihop med det man själv röstade igenom i Europaparlamentet?

Sanningen är ju att det inte gör det. Sanningen är att vi inte har någon svensk elmarknad, utan vi har en nordisk eller en nordisk-baltisk elmarknad. Det är inget vi kan bestämma här på egen hand.

Sanningen är att på europeisk nivå har Kristdemokraterna röstat för att plocka bort effektbaserade styrningar och att plocka bort den typ av prissättning som Camilla Brodin står i Sveriges riksdags talarstol och talar sig varm för. Det här går inte ihop.

Är det så att Kristdemokraterna på svensk nivå inte har koll på vad man röstar på i Europaparlamentet? Eller är det så att man tror att man genom beslut i Sveriges riksdag ska få hela det europeiska systemet att ändra sig?

Vad är det egentligen som gäller när det kommer till marknadsmodeller för Kristdemokraterna? Är det beslut som man fattar i Europaparlamentet, eller är det vad man säger i talarstolen här? För vi har ingen svensk elmarknad. Vi har en nordisk, en nordisk-baltisk eller en europeisk elmarknad, för det har Kristdemokraterna själva röstat för i Europaparlamentet.

Vad är det egentligen som gäller för Camilla Brodin och Kristdemokraterna?

Fru talman! Det är intressant att Rickard Nordin lyfter den här frågan när han vet att vi vill att man tittar på den ur ett helhetsperspektiv.

Oavsett vad man gör i EU behöver vi titta på den problematik som vi ändå ser här i Sverige och även titta på den elmarknadsmodell som vi ingår i.

Fru talman! Sverige har helt unika förutsättningar att klara omställningen till förnybar energi och samtidigt säkra försörjningstryggheten. Många påstår att Sverige kanske har världens bästa förutsättningar för detta.

I det här arbetet har det varit en enorm fördel att ha en energiöverenskommelse på plats för att skapa långsiktighet och trygghet för marknadens aktörer, som även kan bidra till jobb och investeringar i Sverige. Nu väljer alltså Kristdemokraterna att lämna överenskommelsen, och med det sviker man alla företag som har trott på detta. De har trott på svensk politik och trott på långsiktighet när det gäller investeringar i förnybar energi.

Jag kan även utläsa av det Camilla Brodin har sagt i talarstolen att det är kärnkraften som är den springande punkten. På något vis handlar det om att rädda kärnkraften från marknaden; det är i alla fall så jag tolkar det.

Mina frågor till Camilla Brodin blir desamma som dem jag ställde till Moderaternas ledamot: Hur mycket ska staten subventionera kärnkraften? Eller är det vi elkunder som ska betala ett elpris som är två eller tre gånger så högt?

Fru talman! Ledamoten tar upp en rad olika frågeställningar. Här tycker jag att det är viktigt att se vad Socialdemokraterna har haft för svar när det gäller att kunna säkra att företagen har en leveranssäkerhet.

Titta på företagen i Skåne, och titta på företagen i Stockholm! Titta på alla de företag som står och knackar på dörren in till Sverige och som inte kan få besked om en energiförsörjning som man kan lita på!

Här tycker jag att Socialdemokraterna är skyldiga ett svar. Det enda man har sagt under den här tiden är att man är otroligt stolt över att man har några som bejakar kärnkraften på den ena sidan och några som bejakar vindkraften på den andra och att man ändå kan få ihop det hela. Det är absolut beundransvärt, men man tar inte problemen på allvar.

Här har Socialdemokraterna själva gått emot en överenskommelse genom att lägga fram kraftvärmeskatten och avfallsförbränningsskatten, vilket gör att man nu får lappa och laga det man själv har varit med och åstadkommit med ett krispaket och med en kortsiktig lösning.

Det här tycker jag är den stora frågan i hela systemet. Visst, vi har kärnkraften, men vi kommer att behöva ha mer av allt – mer av allt som vi har i Sverige i dag. Det gäller både kärnkraft, vattenkraft, vindkraft, solceller och biokraft. Vi kommer att behöva mer av allt om vi ska kunna leverera med svensk leveranssäkerhet framöver.

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick svar på frågorna. Men jag hade kanske inte heller räknat fullt ut med det.

Jag förstår att Kristdemokraterna och Camilla Brodin kan vara lite upprörda över den uppgörelse som energiministern gjorde med branschen när det gäller lokalkapacitet. Hela er argumentation gick ju omkull med detta. Det blev lägre elnätspriser och mer kapacitet i näten i Skåne och i Stockholmsregionen. Det är en fantastisk uppgörelse – lägre priser för konsumenterna och mer kapacitet i nätet. Det är fantastiskt!

För mig framstår detta, precis som för Moderaterna, som kärnkraftssocialism. Det är det jag landar i: kärnkraft till vilket pris som helst oavsett konsekvenserna. Det gör mig djupt oroad, Camilla.

Fru talman! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Men här kan man tacka Socialdemokraterna för det Olof Palme ändå gjorde på sin tid när han valde att satsa på kärnkraften till att börja med.

Men sedan kan ni inte stå upp för de beslut som ni fattar. Tycker ni verkligen att det är en långsiktighet i den lappa-och-laga-teknik som ni nu använder för att kortsiktigt kunna lösa energiproblemen och elproblemen i Skåne och i Stockholm? Vad blir nästa ställe? Vilka pengar ska man använda då för att lappa och laga igen? Jag tycker att det är oansvarig politik.

Här behöver vi hitta ett sätt som ger marknaden långsiktiga förutsättningar att bedriva detta på marknadsmässiga villkor. Här har Socialdemokraterna någonting att svara upp emot.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 21 Energi.

Först vill jag yrka bifall till förslaget i propositionen och avslag på motionen.

Den 27 november beslutade riksdagen om ramen till drygt 3,4 miljarder kronor. Energipolitiken är långsiktig, och den är till stora delar en följd av energiöverenskommelsen. Sverige ska ha ett robust elsystem med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser.

Runt om i Sverige ställer industrin om till en mer klimatvänlig produktion. När industriföretagen minskar användningen av fossil energi kommer det att göra enorm skillnad för klimatet. Men vi ska också komma ihåg att vi framtidssäkrar Sverige som industrination och svenska jobb.

Fru talman! Efter dagens debatt kan man fråga sig: Är vi på rätt väg? Ser vi några positiva tecken? Jag måste ändock försöka lyfta blicken och säga: Ja, det gör jag.

Någon i debatten nämnde initiativet Hybrit, som SSAB, LKAB och Vattenfall har börjat med. Det är ett lysande exempel på projekt som går ut på att göra fossilfritt stål. SSAB ska nu erbjuda det första fossilfria stålet på marknaden redan 2026.

Vi ser en transportsektor som elektrifieras, och användningen av biodrivmedel från bland annat skogen ökar. Vi ser en vindkraftsbransch som fullkomligt har exploderat, där det planeras för investeringar på 80 miljarder i ny vindkraft. Vi ser att solcellsrevolutionen fortsätter med över 10 000 nya nätanslutna solcellsanläggningar under 2018.

Men vi ser också att omställningen ställer nya krav på samhället.

Det finns utmaningar, och dem måste vi hantera på ett ansvarsfullt sätt. Därför är det bra att regeringen gör följande prioriteringar i budgeten för 2020.

För att nå de energipolitiska målen behövs en fortsatt kraftfull och målmedveten satsning på forskning och innovation inom energiområdet. Den ska även fokusera på områden som har förutsättningar för tillväxt och export.

För att möta samhällets behov av effektiv energiförsörjning behöver också tillståndsprocesserna effektiviseras.

Fossilberoendet i transportsektorn måste brytas. Därför införs ett nytt stöd för laddinfrastruktur längs våra större vägar.

En nationell strategi för elektrifiering tas fram, och en elektrifieringskommission tillsätts.

Länsstyrelserna i Stockholm, Skåne, Uppsala och Västra Götaland ska kartlägga, analysera och redovisa effektsituationen på regional och lokal nivå i respektive län.

Elmarknadsinspektionen får förstärkningar samt ett uppdrag om kapacitetsbristen i elnäten i tillväxtregionerna och ska föreslå möjliga lösningar.

En utredning ska även titta på förutsättningarna att låta fler få möjlighet att ta del av skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el.

Stödet för solceller fortsätter under 2020 genom att det befintliga investeringsstödet stärks.

Regeringen avser att införa ett nytt avdrag för grön teknik 2021.

Elnätsavgifternas utveckling kommer att följas noggrant, och Energisteget för energieffektivisering i industrin fortsätter även det 2020.

När det gäller EU och internationellt samarbete pågår ett intensivt arbete med att genomföra förändringar som EU:s översyn av energilagstiftningen medfört.

En skatt på förbränning av avfall har införts. Syftet med skatten är att vi ska nå de nationella klimatmålen och en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering. Det är nu viktigt att regeringen följer utvecklingen för kraftvärmens konkurrenskraft.

Frågorna om reduktionsplikt för biodrivmedel i flyg och slopade anslutningsavgifter på havsbaserad vindkraft bereds i Regeringskansliet.

Någon nämnde tidigare Svenska kraftnäts investeringsplaner, och vi kan konstatera att det är 13 miljarder kronor det handlar om för åren 2020−2022. Bara här i Stockholmsområdet genomförs nätinvesteringar i mångmiljardklassen de närmaste åren.

Det händer alltså mycket på energiområdet.

Fru talman! Vad är då skillnaden mellan partierna på energiområdet? Jo, de konservativa partierna – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – vill alla minska anslagen med mellan 254 och 524 miljoner. Det som är gemensamt för de konservativa är det kompakta motståndet mot att stödja solcellsutbyggnaden, samtidigt som man ska rädda kärnkraften på marknaden.

Vänsterpartiet gör ambitiösa satsningar med 850 miljoner på sol- och vindkraft i offentliga byggnader – intressanta tankar.

Fru talman! Avslutningsvis ska jag säga några ord om långsiktig energipolitik och vad det betyder i landet.

Jag kommer från Avesta i Dalarna, en fantastisk plats att leva och bo på och med stolta industritraditioner inom stål, trä och kartong. Industrin där har varit duktig på att ställa om. De har specialiserat sig och är världsledande i tillverkning av produkter på sina områden. Men nu ställer hela samhället om, och digitaliseringen gör att en ny elintensiv bransch växer fram, nämligen serverhallar.

I just Avesta planerar nu Google för en riktigt stor serverhall. Man kan ju undra varför Google väljer att etablera sig i Sverige och Avesta. Vad jag kan se handlar det om en lång industritradition som skapat en elinfrastruktur som gör att det finns ett robust elnät med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser.

Fru talman! Detta riskeras nu när M och KD väljer att lämna energiöverenskommelsen – en överenskommelse som i stort sett alla hyllat, från svensk industri till miljörörelsen och alla däremellan. Det är en överenskommelse som givit stabilitet och långsiktighet och gjort att det exempelvis planeras för vindkraftsinvesteringar på 80 miljarder. Denna överenskommelse innebär inte något stoppdatum för någon kärnkraft. Det är tilllåtet att livstidsförlänga och att bygga ny kärnkraft. Inga politiska beslut har fattats om att lägga ned några kärnreaktorer. Ändå väljer man alltså att lämna energiöverenskommelsen.

Agerandet från M och KD riskerar nu att kasta in Sverige i en förlamande debatt om kärnkraft där ingen är vinnare, och det ska de hållas ansvariga för. Det kan inte nog understrykas att energipolitiken är långsiktig och så kommer att vara under lång tid framöver.

(Applåder)

I detta anförande instämde Åsa Eriksson, Monica Haider och Mattias Jonsson (alla S) samt Birger Lahti (V).

Fru talman! Jag tackar för att jag får möjlighet att ställa några kompletterande frågor efter Patrik Engströms anförande.

Patrik Engström varnade oss tidigare för kärnkraftssocialism. Själv blev jag väldigt rädd av det begreppet. Socialism är alltid en fara, som jag ser det.

Jag skulle vilja fråga Patrik Engström om det inte är energisocialism när man vill ha kvar solcellsstödet, för vi behöver faktiskt inte solcellsstöd längre. Ikea säljer nu solceller, och man får efter relativt kort tid, fem eller sju år, tillbaka sina pengar som man satsat på solceller. Då tycker jag att det är väldigt konstigt att staten väljer att prioritera just solceller. Jag ser det som en socialistisk handling att staten ska betala när man faktiskt kan betala själv.

Vidare läggs skatt på förbränning av avfall, vilket får till följd att man kanske inte tycker att det är en verksamhet som man vill hålla på med. Då kommer vi att få andra problem. Vi kommer att få effektproblem, och vi kommer också att få avfall som kanske inte kommer att hanteras på ett miljömässigt bra sätt. Det här är verkligen energi- och också klimatsocialism.

Fru talman! Jag måste fråga Patrik Engström om inte det här är mycket mer oroande än den kärnkraftssocialism som Patrik Engström känner rädsla för.

Fru talman! Jag lyckades sätta ett ord, ”kärnkraftssocialism”. Så kan det bli.

Först och främst är Lotta Olssons frågor relevanta.

När det gäller avfallsfrågorna kan jag tycka att det är ganska rimligt att man ska bära sina egna miljökostnader. Vi har satt upp ett mål politiskt om att vi ska styra mot ett fossilfritt samhälle. Ska vi då ge subventioner och stöd för våra nedsättningar på vissa områden? Är det så vi ska ha det när det gäller det fossila? Det vi faktiskt gör är att vi tar bort nedsättningen. Det tycker jag ändå att vi bör ha med oss.

Sedan är det utmaningar med kraftvärmen och fjärrvärmesektorns konkurrenskraft generellt. Som jag sa måste vi följa detta noga, för kraftvärmesektorn är en helt avgörande sektor för att vi ska klara omställningen.

Den andra frågan får jag nog besvara i nästa replikskifte, för jag glömde tyvärr att skriva ned den.

Fru talman! Jag kan påminna Patrik Engström om att frågan var varför vi ska ha riktade stöd till solceller som faktiskt inte längre behövs. Jag kan inte förstå varför en bra investering i solceller i ett hus eller en lägenhet som man äger, vilket ger en avskrivning på fem till sju år, ska subventioneras av staten.

I min värld handlar energipolitik också om hur man sparar på resurser. Jag tycker inte att staten ska gödsla med resurser där de inte behövs. Precis som jag sa i replikskiftet med Birger Lahti tidigare behövs det pengar till så mycket annat än onödiga stödfunktioner. Jag vill gärna ha svar på det.

Fru talman! Jag ber Lotta Olsson om ursäkt för att jag inte svarade förra gången.

Lotta Olsson kanske inte uppfattade att vi aviserar ett nytt stöd 2021. Vi har kvar solcellsstödet under 2020, och 2021 kommer en ny form av stöd eller avdrag.

Jag tror att vi i framtiden kommer att behöva stödja nya energislag som ska komma in på marknaden. Det är uppenbart att solcellsstödet har varit extremt populärt, för många solcellsanläggningar har byggts, vilket är bra. Men nu ser vi att vi i framtiden kan dra ned och bort stödet, och därför aviserar vi detta för 2021.

Fru talman! Ledamoten Patrik Engström lyfte upp flera utmaningar, och det finns ju en hel del. Vi har kapacitetsutmaningar, vi vill elektrifiera industri och transporter och vi vill kunna välkomna hit mer elintensiv industri.

Ledamoten lyfte också upp att den svenska industrin har hyllat energiöverenskommelsen. Men före sommaren var den samlade basindustrin för att Ringhals 1 och 2 ska läggas ned.

Jag förstår inte hur ledamoten menar att energiöverenskommelsen skulle svara på framtidens utmaningar. Vill Socialdemokraterna inte ta ansvar för de klimatutmaningar vi har och stärka svensk industri och konkurrenskraft? Hade de velat göra det hade de samlat riksdagens alla partier för att föra nya samtal om en ny energiöverenskommelse som verkligen tar itu med klimatutmaningarna och stärker svensk konkurrenskraft.

Fru talman! Jag tackar Arman för frågan.

Det är uppenbart att energipolitiken har engagerat många det senaste året. Det finns säkert flera skäl till detta intresse. Ett skäl är att det har spridits en oro för om vi kommer att klara detta. Svaret från Liberalerna och andra borgerliga partier har varit mer kärnkraft. Det har de all rätt att tycka, och så kan det vara. Ny kärnkraft tenderar dock att bli väldigt dyr att bygga, och jag ser inte att konsumenterna är särskilt intresserade av att betala priset för detta.

Ska vi låta marknaden styra energimixen? Det uppfattar jag att vi gör i energiöverenskommelsen. Där finns inget stoppdatum för kärnkraft, och det finns möjlighet att livstidsförlänga och till och med bygga ny kärnkraft.

Jag hade inte sagt nej om Liberalerna velat ansluta sig till energiöverenskommelsen, men nu har vi tyvärr inte kvar energiöverenskommelsen. Vad detta kommer att leda till i framtiden vet jag inte.

Det är uppenbart att energipolitiken behöver långsiktighet, men så här ett dygn efter att överenskommelsen föll är det för mycket begärt att be mig svara på frågan om vi ska ta nya tag för en energiöverenskommelse 2.0. Vi hade en bra överenskommelse som vi kunde ha byggt vidare på. Nu valde vissa partier att lämna den, och då får de stå sitt kast.

(Applåder)

Fru talman! Det kommer inte som en blixt från en klar himmel att vi tycker att regeringen borde kalla till nya samtal. Såväl vi som Moderaterna och Kristdemokraterna har begärt det ganska länge.

Till saken hör att dagens energiöverenskommelse inte svarar på morgondagens utmaningar. De energipolitiska målen om 100 procent förnybart är som att säga: ”Välkomna till vår stad. Ni får gärna bygga er kontorsbyggnad här, men vi har som mål att det ska vara ett grönområde här om 20 år.” Skulle ett företag investera då? Det tror inte jag.

Vi behöver ha en energipolitik som stärker svensk konkurrenskraft och på riktigt tar itu med klimatutmaningarna, och då krävs det att regeringen både tar sitt ansvar för det och bjuder in till breda samtal.

Fru talman! Jag hör att Arman är lite besviken över att inte vara med i en energiöverenskommelse. Jag hade gärna sett en där Liberalerna också var med.

I en överenskommelse ingår det att man får förhandla; man får ge och ta. Jag tror att Liberalerna kunde ha varit en vinnare när det gäller det underlag som skickades ut till genomförandegruppen och som vissa partier valde att säga nej till. Men nu är vi inte där. I förhandlingar får man som sagt ge och ta, och låser man fast sig vid en målbild och inte är beredd att förhandla utifrån någon annan princip blir det tyvärr svårt att göra överenskommelser.

Fru talman! Jag tar vid där Patrik Engström och jag slutade vårt tidigare replikskifte. Som jag påpekade bryter kraftvärmeskatten och den kommande avfallsförbränningsskatten mot den överenskommelse vi gemensamt gick in i. Jag fick inget svar på om Patrik Engström ansåg att man bröt den.

Det handlar om ett snabbt genomförande med tre månaders respit för att genomföra denna omställning. Enligt Lagrådet och branschen pekar inget på att detta är en miljöinvestering. Att inte ens lyssna till det utan låta en hel bransch gå på knäna och lägga ned produktion samtidigt som Skåne och Stockholm har kapacitetsbrist förvärrar situationen.

Sedan lanserade man ett krispaket. Vet ledamoten hur många företag som hörde av sig till respektive region när de hörde att det ändå fanns lite kapacitet? Denna kapacitet klarade ändå bara av att kompensera i det akuta läge som var just där och då.

Jag fick några frågetecken i huvudet när jag hörde att energiöverenskommelsen inte finns kvar. Jag uppfattar det som att den är helt död eftersom ledamoten sa så. Har övriga också lämnat överenskommelsen? Det har jag i så fall missat.

Hur ska vi fortsättningsvis hantera leveranssäkerheten och ta ansvar för att företagare ska kunna etablera sig i våra storstäder?

Fru talman! Jag vet givetvis inte hur många företag som hörde av sig till ledamoten angående kapacitetsbristen. Men ett antal företag hörde av sig till mig. Hur många kan jag inte säga på rak arm, men det var ett antal företag som uttryckte oro för framtiden.

Som jag tidigare sa uppfattade jag att det som gjordes ändå var bra. I det som Camilla Brodin kallar ett krispaket löste vi den akuta kapacitetsbristen samtidigt som vi sänkte elnätskostnaderna. Det måste väl trots allt ha varit bra för branschen.

Vad gäller kapacitet i övrigt är det precis som ledamoten säger. Kraftvärmen är en nyckelfråga, och vi måste värna kraftvärmesektorns konkurrenskraft över tid.

En annan del är investeringar i nät. Man kan ställa sig frågande när man börjar titta på hur många miljarder som just nu investeras i nät och man ser att vi ändå har ett uppbyggt behov. Detta tyder på en enorm skuld egentligen. Vi har inte investerat i nät som vi borde tidigare. Detta är tragiskt, men vi kan inte göra så mycket åt det. Vi investerar så många miljarder i dag att det är snudd på svindlande. Ta det inte som en absolut sanning nu, men jag tror att det är mellan 13 och 15 miljarder bara här i Stockholmsregionen de närmaste åren.

Hur mycket mer ska vi orka satsa på kort tid för att lösa detta? Om det hade varit enkelt hade vi gjort det, vill jag påstå. Jag anser att kapacitetsbristen gäller kraftvärmen och nätfrågan.

Fru talman! Det är bra att du redogör för en liten del av de frågor jag ställde, Patrik Engström. Min fråga gällde att jag uppfattade att du berättade här att energiöverenskommelsen har fallit helt och att det inte finns några partier som har någon överenskommelse kvar, trots att vi bara är två partier som har lämnat den.

Sedan undrar jag: På vilket sätt skulle det bud som ändå kom vara Liberalerna till gagn när man inte var beredd att samtala med samtliga partier? Ville man bara samtala med Liberalerna? Jag förstår inte.

Fru talman! Energiöverenskommelsen är inte död. Däremot är den av begränsad omfattning, minst sagt, när två partier lämnar den. Jag vill nog påstå att i det bud eller dokument som skickades över till bland andra Camilla var i stort sett alla krav som ställts tillgodosedda, utom ett. Det handlar om subventionerad kärnkraft. Varför vill vi inte subventionera kärnkraften? Jo, därför att vi vill prioritera välfärden.

Fru talman! Även om det var i en bisats var det välkommet att Patrik Engström lyfte upp tillståndsprocesserna. De är ett stort problem och en av anledningarna till att vi har den kapacitetsutmaning som vi har just nu, med långa ledtider när det kommer till att bygga bland annat elnät. Jag är därför lite nyfiken: Vad har Socialdemokraterna för förslag för att korta ledtiderna och minska tillståndsprocessernas omfattning?

Fru talman! När det gäller den utredning som, om jag kommer ihåg rätt, kom tidigt förra hösten eller i somras och som handlade om detta vet Rickard Nordin mycket väl att den fortfarande bereds i Regeringskansliet, som det så fint heter. Jag kan därför inte direkt svara på exakt vad som kommer att ske.

Jag kan dock konstatera att när vi träffar branschen, oavsett vem det är, kommer denna fråga upp. Det är helt uppenbart att om vi lyckas ta ett antal steg, som kanske till och med är ganska små men ändå går i rätt riktning på detta område, kommer det att få avgörande betydelse för det som ledamoten Nordin tar upp, nämligen hur vi ska hantera tillståndsprocesserna när vi bygger nya nät.

Fru talman! Nätkoncessionsutredningen bedöms kunna minska tillståndsprocesserna med ett till två år. Om man då går från tio till tolv till i bästa fall åtta till tio löser det inte problemet. Anledningen till att jag frågar är att varje gång vi sitter i förhandlingar inom januariavtalet pushar Centerpartiet, som enda parti, stenhårt på för kortare tillståndsprocesser och snabbare och effektivare genomförande, såväl på nätet som för industrietableringar och produktion av olika slag. Varenda gång! Och vi är ensamma om att driva dessa frågor.

Om Nätkoncessionsutredningen är det enda svar Socialdemokraterna har blir jag orolig, för då kommer vi inte att komma framåt i detta. Det räcker helt enkelt inte. Det är branschens bedömning och också utredningens bedömning att detta bara är ett första steg. Om Socialdemokraterna inte har några andra besked eller förslag att ge blir jag orolig.

Fru talman! Jag kan meddela Rickard Nordin att jag stöder honom i arbetet och förhandlingarna. Det är helt uppenbart att om vi inte löser detta får vi stora problem, inte bara på energiområdet utan på en mängd andra områden i samhället, för samhällsutvecklingen går mycket fortare än vad tillståndsprocesser eller för den delen vissa politiska processer gör. Detta är en nyckelfråga för samhällsutvecklingen, vill jag påstå, och jag stöder Rickard i dessa diskussioner, även om jag inte är med i de rummen.

Fru talman! Tänk på vad som händer i energivärlden! När vi hade denna debatt för ett par år sedan – inte så länge sedan – fanns inte energiöverenskommelsen. Den skrev politisk historia i Sverige. Då var fem partier eniga om långsiktighet, stabila spelregler och bra villkor. Energibranschen gjorde vågen, och konfliktnivån sänktes. Äntligen skulle vi kunna ta bort frågan från den politiska dagordningen. Äntligen skulle det bli lite lugn och ro i energidebatten, och trygga investeringar för dem som vill satsa på ny produktion.

I verkligheten blev det uppenbarligen inte långsiktiga spelregler. I verkligheten finns det partier som raserar långsiktighet och stabilitet för partipolitisk vinning, och kanske i brist på annan klimatpolitik, utan att ens vilja komma till förhandlingsbordet. För sanningen är att vi i dag skulle ha haft det första förhandlingsmötet. I dag skulle vi fortsätta att diskutera de framtida utmaningar vi ser. Det finns ett antal utmaningar. Att man då hoppar av diskussionerna innan de ens har börjat visar med all önskvärd tydlighet att det inte var intressant att diskutera. Att man i nästa andetag bjuder in samtliga partier till samtal gör en lite fundersam. Vad är ett handslag från Moderaterna eller Kristdemokraterna egentligen värt?

Hur ska jag kunna lita på att man vill vara överens om saker och ting på lång sikt om man hoppar av så fort det inte passar? För mig är det otroligt oförståeligt. Och det är inte värdigt den som vill ta ansvar och vara med och styra Sverige och ta ansvar för svensk konkurrenskraft. Energiföretagen gick i går ut och sa att avhoppet hotar investeringar – investeringar som behövs så väl, investeringar som kan tackla verkliga problem, inte politiskt utmålade väderkvarnar.

Verkligheten bygger i stället väderkvarnar, eller vindkraft. För inte ens de mest optimistiska scenarierna, som vi hade för tre eller fem år sedan, kunde pricka in hur bra det har gått sedan dess. De överträffas radikalt. Teknikutvecklingen är fenomenal. Det har aldrig varit så billigt att bygga solel eller vindkraft. Ny solel konkurrerar faktiskt ut befintlig kolkraft i stora delar av världen, och i Sverige byggs vindkraft på marknadsmässiga villkor. Notera: marknadsmässiga villkor! Det kanske är första gången i svensk historia som detta görs för energiproduktion, och det är väl något som vi ska bejaka.

Vi ska fasa ut elcertifikaten. De behövs inte längre. Men vi ska inte hitta på andra subventioner och politiska pekpinnar om vad vi ska bygga i stället.

Det är spännande med den teknikutveckling där vi kan bygga på marknadsmässiga villkor och vi ser att det är något som kan drivas på. Kanske el och energi inte är något vi behöver hushålla med i framtiden? Detta kan skapa nya möjligheter som tillsammans med klimatförändringarna och botandet och stoppandet av dessa kan skapa helt nya affärsmöjligheter. Men samtidigt behöver såklart vägen dit bli så smidig som möjligt. Vi måste nyttja de system vi byggt och den verklighet som människor lever i. Det kommer inte att vara så att alla människor går upp mitt i natten och tvättar, till exempel. Det är sådant som i så fall ska skötas per automatik. Men vi behöver en användarflexibilitet för att kapa effekttoppar, för det är det som har varit det stora problemet. Det är ju inte så att det har saknats el under alla dygnets timmar till Malmö, till exempel, där man har haft kapacitetsutmaningar. Det är vissa tillfällen, och då är det ganska dumt att inte adressera just dessa tillfällen. Det kan man göra med ny teknik.

Vi ser i de scenarier som Energimyndigheten har tagit fram att om vi låter just marknaden styra kommer vi att klara rätt mycket av de här utmaningarna. Om man låter elpriset variera och till exempel inte har en fast skatt som styr mot ganska dumma institutioner som ser till att vi inte kan nyttja de prisvariationer som faktiskt finns, då behövs inte subventioner till enskilda kraftslag.

Om vi låter marknaden agera och rensar i regelverken kan vi få till nya affärsmodeller och frigöra andra genom flexibilitet. Den där lagringen av solenergi som Lotta Olsson talade om innan kan jag meddela redan finns. Vi lagrar ganska mycket sol till exempel i svensk biokraft, i den svenska skogen, som vi sedan använder i kraftvärmen. Vi kan lagra solel i pumpkraft i vattenkraften, så när det är väldigt mycket sol lagrar man det i vattenkraftsmagasinen. Hela omställningen till elbilssystemet ger en fantastisk potential för energilagring i de batterier som finns där.

Det här är inte en teknisk utmaning; det är redan löst för länge sedan. Det här handlar om politisk vilja.

Diskussionen om enskilda kraftslag lämnade vi i Centerpartiet bakom oss vid Alliansens energiöverenskommelse. Vi sa: Fine, bygg kärnkraft, den som vill! Det har varit tillåtet i ett decennium. Men uppenbarligen ville ingen. Då tänker jag att det är ganska onödigt att öppna den diskussionen igen.

Det är lite spännande att de som vanligtvis sjunger marknadens lov helt plötsligt vet vilken teknik som är bäst och vilken lösning som ska användas men kanske glömmer bort vilka subventioner som krävs, därför att marknaden aldrig någonsin har byggt ett sådant kraftverk.

Låt oss i stället fokusera på problemen och vilka lösningar som finns, alltså de problem som finns i verkligheten och vilka lösningar som är bäst lämpade att hantera dem. Det hade jag jättegärna diskuterat inom ramen för en ny diskussion i energiöverenskommelsen.

Vi har ju en lokal effektbrist, en kapacitetsutmaning, i flera städer runt om i Sverige. Det har varit problem i Malmö och Stockholm. Uppsala har haft det länge liksom Mälardalen. Här finns riktiga utmaningar att ta tag i. Men då är det ju flaskhalsarna i näten man ska fokusera på. Du kan producera hur mycket energi du vill, men det hjälper inte om den inte når in i städerna. Jag har nog inte hört någon föreslå vare sig stora vindkraftsparker eller kärnkraftverk inne i centrala Stockholm eller Malmö.

Det handlar snarare om flexibilitet, utbyggnad av näten, energieffektivisering, lokala marknader och tillståndsprocesser, där Centerpartiet har förslag på inte bara kortade processer generellt utan ett grönt spår för miljösmarta investeringar. Det är trevligt att Patrik Engström håller med oss, men det räcker inte riktigt att en enskild ledamot i Sveriges riksdag gör det. Det vore bra om hans regering också ville driva den typen av frågor.

Vi ser också en utveckling där vi på lite sikt kan få en del utmaningar kring till exempel systemtjänster och en del av den nationella effektbalansen. Då är det det vi ska tackla. Då är det det vi ska sikta på, och det är då vi måste titta på vilka lösningar som finns.

Det är klart att kärnkraft är en lösning i så fall. Men det är inte självklart den bästa lösningen. Tittar man på hur man upphandlar systemtjänster i andra länder ser man att batterier vinner på frekvensregleringen, till exempel. Vi ser att vindkraften kan leverera reaktiv effekt. Det säger de ju redan i dag: Om ni bara efterfrågar det löser vi det.

Problemet är att än så länge är det ingen som efterfrågar det. Varför ska vi då politiskt bestämma att någon ska få betalt för något som inte behövs? Den dagen vi har en brist är det väl rimligt att vi upphandlar den bristen, och så får vi se vilken teknik det blir i stället för att politiken ska bestämma.

Vi kommer också att behöva mer el framöver. Då behöver vi ta ansvar för den omställningen. I andra delar av den här budgeten ger vi stöd för att ståltillverkningen ska gå utan koldioxidutsläpp. Vi gör satsningar på minusutsläpp, där Stockholm Exergi faktiskt den här veckan har invigt en anläggning som gör att man kan fånga in koldioxid från atmosfären. Det är pengar som vi har varit med och satsat.

I den här delen av budgeten gör vi också satsningar på att bygga ut laddinfrastrukturen där den inte är marknadsmässigt lönsam för att man ska kunna vara med och ställa om. Det handlar om Norrlands inland, delar av Småland, Dalsland, Värmland – ställen där det är ganska glest, men där man kommer att behöva de här grejerna för att kunna vara med och ställa om.

Slutligen, fru talman, har vi haft en fantastisk utveckling i Sverige. Det här är som sagt kanske första gången någonsin som vi kan bygga saker på marknadsmässiga villkor. Låt oss då inte förstöra det, utan låt oss bejaka det. Det kanske inte passar alla partiers politik, men då kanske det är politiken som det är fel på och inte marknaden.

Vi i Centerpartiet kommer att värna den gröna omställningen. Vi värnar svensk industri, svensk konkurrenskraft och hushållen. Det borde fler partier också göra.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det är spännande att höra Rickard Nordin och hans framtidsvisioner och även vilka problem den nya konstellationen i januariöverenskommelsen verkar ha. Där pushar Centern för snabbare tillstånd och har svårt att få igenom det. Det vore väl jättebra med en ny energiöverenskommelse eftersom det verkar svårt att få igenom sådana saker i det här sammanhanget. En bra sak att ta med!

Rickard Nordin pratar också om att alla energislag ska bära sig själva, samtidigt som solcellsstödet inte verkar vara i samma regelverk. Men vi behöver faktiskt inte stödja solceller längre.

Om det nu är så att man kan klara sig med solceller och vindkraft vore väl Gotland ett jättebra område som man kan låta vara helt självförsörjande på fossil- och kärnkraftsfri energi. Men så ser det inte ut. Tvärtom vill man ha en ny kraftledning till Gotland, vilket jag förstår.

Det håller inte i praktiken. Vi är inte där än. Vi bejakar verkligen att man bygger ut batterier och ny teknik, att det går väldigt mycket framåt. Men vi är inte riktigt där.

Vi behöver fasa ut vindkraftscertifikaten. Det anser jag också. Det är jätteviktigt.

Om vi nu ska köpa in el och den inte finns, för det är ju faktiskt så att Tyskland bara har vindkraftsel, är det då fossilel vi ska köpa in om vi inte kan producera själva?

Det är många frågetecken. Jag tror absolut att intentionen är god, men jag får verkligen inte ekvationen att gå ihop.

Fru talman! Nu ska vi försöka att beta av och kanske upplysa Lotta Olsson om ett par saker.

Vi handlar ju rätt mycket med el i både Sverige och Norden, och den mesta importen som sker är norsk vattenkraft och inte tysk fossilel. Det tycker jag alltså att vi kan glömma med en gång.

Det vore absolut värt att lyfta snabbare tillståndsprocesser i energisamtal, men varför kom ni inte i dag då? Ni hade ju möjlighet att komma dit och driva det. Det fanns en jättefin agenda att diskutera, men ni valde att inte dyka upp. Vad är egentligen problemet, Lotta?

Det är klart att vi inte kan lösa allt med solceller och vindkraft. Det är det heller ingen som har påstått. Jag lyfte till exempel fram biokraften och vattenkraften i mitt anförande. Det är ingen som tror att vi kan lösa allting med en enda sak. Det är kombinationen som är överlägset bäst marknadsmässigt, och det brukar vara någonting som Moderaterna tar fasta på. Man brukar vilja att marknaden ska styra.

Vi ska fasa ut solcellsstödet. Det står till och med överenskommet i budgeten. Jag ser alltså inte vad problemet är.

När det gäller Gotlandskabeln tror jag att Lotta Olsson får läsa på lite. Gotlandskabeln behövs ju framför allt för att Gotland vill exportera mer el och för att de befintliga kablarna är gamla och slitna, vilket gör att man orsakar elavbrott när man renoverar dem. Det har ingenting att göra med att man liksom inte klarar sig bara på sol och vind.

Jag tror att Lotta Olsson får läsa på lite om både handel, solceller och Gotlandskablar. Och så kan man dyka upp till förhandlingarna om man vill ha igenom någonting.

Fru talman! Jag har absolut ingenting emot att Gotland får en kabel. Rickard Nordins politik borde däremot innebära att Gotland inte skulle behöva någon kabel, eftersom man kan lagra den energi man själv producerar. Om det vore så enkelt som Rickard Nordin säger måste väl Gotland vara ett ypperligt exempel på hur man kan klara det här.

Det är faktiskt så att inte heller den norska vattenkraften kommer att räcka. Om vi inte bara ska titta i vår lilla cell i Sverige utan se det lite större är det faktiskt så att vi inte kommer att klara att använda riktigt fin el till allt som behövs.

Ingen vore gladare än jag om vi kan ta kärnkraften från solen och använda den, men den kommer inte att räcka. Därför blir jag jättebekymrad när man inte får ekvationen att gå ihop. Det är faktiskt så vi måste göra seriös politik. Samtidigt vill vi gärna samtala med många partier, och det ska inte bli låsningar.

Fru talman! Nu tror jag att Lotta Olsson inte lyssnade på mig. Gotlandskabeln behövs för att man vill exportera, inte för att bara klara sig själv. Det är Centerpartiets politik att driva frågan om Gotlandskabeln. Jag välkomnar att Ulf Kristersson råkade nämna den i valrörelsen. Det var välkommet med tanke på att man inte hade varit så tydlig innan. Jag vill gärna se den politiken på riktigt från Moderaternas sida, inte bara när det är valrörelser – som vi också har sett hos Socialdemokraterna.

När det gäller balansen i det nordiska elsystemet ser vi också på balansrapporterna från Svenska kraftnät och deras nya modeller att systemet framöver är stabilare än vid avregleringen. Det är inte ett problem. Lotta Olsson målar upp något slags verklighetsbild som innebär att det ska bli svart. Det blir det inte.

Börja med att läsa balansrapporterna från Svenska kraftnät. Därefter kan vi diskutera. De visar på en helt annan verklighetsbild än den Lotta Olsson talar om i kammaren.

Fru talman! Jag hörde precis ledamoten Nordin säga att vi inte kom till förhandlingsbordet i dag och att det var första gången vi skulle förhandla om frågorna. Vad jag vet var det ganska öppet att vi förde fram ett antal frågor redan i våras som vi ville förhandla om.

Kristdemokraterna ser utmaningar framöver som inte fanns inom ramen för den energiöverenskommelse som ligger på bordet. Här ville några av de andra partierna, inklusive Centerpartiet, inte ens diskutera frågorna därför att ni tyckte att vi måste genomföra det som finns på agendan nu. Först efter det kan vi ta ansvar för Sveriges energipolitik.

Här tyckte vi något helt annat. Vi har upprepade gånger fört fram dessa frågor, till slut tillsammans med Liberalerna när vi såg att vi inte fick gehör inom ramen för liggande energiöverenskommelse. Jag vill klargöra hur en korrekt historieskrivning ser ut.

Det bud Kristdemokraterna fick innehöll inte något som tyder på att det ändå går att komma i mål, att diskutera och uppdatera ett energimål. Branschen vill också se en ny överenskommelse. Energiföretagen som Rickard Nordin refererar till vill se en uppdaterad energiöverenskommelse. Några har även uttryckt att de vill se att kärnkraften får en viktig roll. Här handlar det inte om att det enbart ska vara kärnkraft i Sverige. Här handlar det om att se att alla energislag behövs eftersom vi kommer att behöva mer el i framtiden. Vi måste se på dessa utmaningar.

Jag vill gärna höra ledamotens reflektioner.

Fru talman! I våras ville man tillsätta en utredning på tolv månader. Det var det stora kravet då, förutom ett antal punkter som man ville få igenom sakpolitiskt.

Det har inte gått tolv månader. I ett första utkast som kom från regeringen i fredags sa man att man kan tänka sig att påbörja diskussionerna. KD har själv sagt att det finns tid fram till nyår att komma fram med något. Sedan väljer KD att inte dyka upp på första förhandlingsmötet.

Självklart har jag sympatier för att man inte tyckte att första utkastet var tillräckligt bra. Det tyckte inte jag heller. Jag hade många synpunkter. Jag tycker att vi tydligare borde diskutera om vi kan regionalisera fastighetsskatter. Den frågan fanns inte med. Jag tog med mig detta till första förhandlingsmötet och sa: Ursäkta, ni har lyft upp vilka punkter ni gärna vill diskutera, men jag vill också diskutera dessa punkter!

Det är naturligt att i en förhandling diskutera ett första utkast. Det konstiga är att inte vilja dyka upp över huvud taget.

För mig är det självklart att man slutför den första överenskommelsen innan man ingår en ny överenskommelse. Hur ska Centerpartiet, eller vilket annat parti som helst, kunna lita på moderater och kristdemokrater om man inte är beredd att genomföra allt man har varit överens om först innan man ska hitta på en massa nya saker? Det blir en konstig ordning.

Det finns rätt mycket Centerpartiet kan tänka sig att göra annorlunda, men vi måste börja med att avsluta det vi var överens om. Om man inte klarar av det innan man vill diskutera vidare, då har man ett stort trovärdighetsproblem. Det ser vi i punkt efter punkt när man väljer att hoppa av olika typer av förhandlingar i stället för att sätta sig vid bordet. Vi kommer inte ens till första mötet innan M och KD har hoppat av.

Fru talman! Här står ledamoten och påstår att vi inte har diskuterat. Vi har diskuterat dessa frågor gång efter annan och inte fått något gehör alls. Nordin pratar om trovärdighet. Det trovärdiga här är att man också tar sig an vad som är relevanta utmaningar, och vi har fört upp dessa frågor till diskussion gång på gång.

Vi har fört fram att våra myndigheter också bör leva upp till energiöverenskommelsen i fråga om olika scenarier om framtiden. Man har inte velat ge det uppdraget till myndigheter. Man har själv brutit överenskommelsen när man lägger skattepålagor på kraftvärme och avfallsförbränning. Hur trovärdigt är det?

Det finns inget som tyder på att trovärdigheten är speciellt hög hos regeringspartierna och Centerpartiet.

Fru talman! Ursäkta, men jag blir lite full i skratt. Man säger att man inte har fått något gehör; regeringen bjuder in till samtal, och man väljer att inte dyka upp. Då blir det svårt att få gehör för sina åsikter.

Man bjöd faktiskt in till samtal. Att då välja att inte komma till förhandlingsbordet är anmärkningsvärt. Det visar väl på att det var viktigare att hoppa av än att faktiskt ta sig an de problem som finns.

Jag delar Kristdemokraternas syn att det finns ett antal problem. Det är kapacitetsutmaningar. Det finns utmaningar i fråga om flexibilitet, elnät och en mängd andra saker. Men inga av dem löses med fjärde generationens kärnkraft eller ett uppdaterat energimål, som Kristdemokraterna och Moderaterna lade fram.

De riktiga lösningarna diskuterar jag gärna. Men att hitta på saker som passar bra i opinionen, för att det känns bra på en valaffisch, är inte seriös politik. Det håller jag mig för god för att diskutera.

Fru talman! Sveriges elproduktion är ett föredöme internationellt. Vår mix av vattenkraft, kärnkraft och vindkraft ger inga klimatutsläpp i elproduktionen. I nästan alla länder används fossila bränslen i någon form för att producera el. Sveriges rena elproduktion är den huvudsakliga förklaringen till att svenskarnas klimatavtryck är betydligt mindre än i andra utvecklade länder.

Historiskt har elen i Sverige levererats pålitligt. Varje elkund, överallt, har kunnat känna sig trygg med att elnätet har levererat oavsett när man har haft behov av el. Systemet har också klarat av att nya kunder har anslutit. Men inget av det här är längre någon självklarhet.

Utmaningen för Sverige är hur industrin, transportsektorn och andra viktiga sektorer ska göra sig fria från de fossila bränslen de i dag är helt beroende av. Allt talar för att en omfattande elektrifiering kommer att vara en viktig del av lösningen. Prognoserna går något isär, men elanvändningen i Sverige ser ut att öka från dagens 140 terawattimmar per år till ungefär 200 terawattimmar 2050. Den ökningen motsvarar en årsproduktion i kärnkraften.

Politiken ska utgå från vad vi försöker uppnå. Utsläppen av klimatgaser ska bort till 2045 samtidigt som vi uppfyller övriga miljömål. Systemet ska leverera den energi vi behöver, när vi behöver den och där vi behöver den. Vi ska kunna lita på att systemet fungerar. Det gäller särskilt de där mörka och kalla dagarna då vi är som mest beroende av en pålitlig energiförsörjning.

Vi liberaler menar att energipolitiken ska utgå från behoven. Energisystemet ska planeras så att el och andra former av energi finns tillgänglig när den behövs och där den behövs till så låg kostnad som möjligt.

Fru talman! Den säkra tillgången på klimatneutral el årets alla timmar överallt i landet har länge varit en stark konkurrensfördel för Sverige, särskilt som den svenska elen varit billig. De ändringar vi gör i vår energiförsörjning måste göras på ett sådant sätt att systemet blir kostnadseffektivt och minimerar kostnaderna för kunder och skattebetalare.

Liberalerna ser därför med oro på de energipolitiska målen. Målet om ”100 procent förnybar” elproduktion handlar inte om vare sig försörjningstrygghet, kostnadseffektivitet eller klimatnytta. Om de målen varit viktiga hade överenskommelsen i stället pratat om ”fossilfritt”. Det är därför glädjande att Moderaterna och Kristdemokraterna nu väljer att gå i Liberalernas spår och därmed lämnar energiöverenskommelsen.

Fru talman! De elförsörjningsproblem som Sverige just nu upplever, framför allt genom att nya kunder på flera håll i landet inte kan anslutas till nätet förrän om många år, beror på begränsad kapacitet i elnäten. Än så länge finns det tillräckligt med el. Men el behöver också matas in i elnätet, och redan till nyår stänger Vattenfall Ringhals 2. Ett år senare stänger man också Ringhals 1. Dessa två reaktorer producerar i dag planerbar el motsvarande 10 procent av den svenska konsumtionen. Sverige, framför allt södra Sverige, kommer därmed att bli än mer beroende av att el kan föras in från andra områden när vi behöver den. Antalet timmar per år vi behöver importera smutsig el från Polen, Tyskland och Danmark kommer att öka.

Väderberoende elproduktion måste alltid kunna balanseras med reglerbar produktion för att täcka användarnas efterfrågan när produktionen inte motsvarar behovet. När två reaktorer nu stängs ned samtidigt som vindkraften fortsätter expandera ökar andelen väderberoende elproduktion i Sverige kraftigt. Vi blir därför beroende av att kol- och gaskraftverk i våra grannländer står redo att starta när vi behöver dem. Principiellt hade dessa kraftverk lika gärna kunnat stå i Sverige. Då hade vi aldrig kunnat kalla vårt system ”100 procent förnybart”.

Regeringen saknar svar på hur varje elkund ska kunna känna sig trygg med att varje timme på året få den el man behöver. I stället hänvisar den till att det i Sverige som helhet över året produceras mer el än vi använder. Låt mig då ta ett litet exempel. Om regeringen varit glassproducent hade den på samma sätt kunnat försöka bortförklara brist på glass på Skånes stränder en varm sommardag i juli med att det kommer att finnas billig glass i Luleå när snön börjar falla.

Liberalerna anser att vi själva måste få bestämma när vi vill ha glass – eller för den delen el.

Kärnkraften har en viktig funktion i kraftsystemet. När viktiga samhällssektorer elektrifieras och efterfrågan på el ökar blir tillgången på planerbar elproduktion än viktigare.

Fru talman! Sverige behöver en ny plan för att ställa om till fossilfritt med stärkt konkurrenskraft och utan att försörjningstryggheten försämras. Vi behöver en ny energiöverenskommelse, och det hade varit klädsamt om regeringen bjudit in till breda samtal om en sådan. Det skulle vi behöva göra för Sverige, för industrin och framför allt för klimatet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 december.)