Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Debatt om förslag 16 december 2022
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 25

Anf. 46 Eric Palmqvist (SD)

Regional utveckling

Herr talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag debatterar vi regional utveckling. Det är ett smalt utgiftsområde men likväl ett brett politikområde. Inte minst Riksrevisionens rapport om den regionala tillväxtpolitiken, som vi debatterade här i februari, pekar på svårigheterna att avgränsa vad som är regional utvecklingspolitik och vad som inte är det, eftersom nästan alla politikområden på ett eller annat sätt påverkar förutsättningarna att bo och verka i landets alla delar.

I de här debatterna brukar jag säga att vi alla, från höger till vänster, hävdar att hela Sverige ska leva och att det råder ett slags konsensus kring det. Läser man näringsutskottets betänkande som vi nu debatterar kan man glädjande nog konstatera att det såväl i utskottets förslag till beslut som i de särskilda yttranden som S, V, C, och MP har kommit med inte finns någon som vill göra stora neddragningar på detta politikområde. Det är bra. Att vi sedan har olika prioriteringar och väljer olika vägar i det här är ju fullt naturligt - vi tillhör trots allt olika partier.

Ni som har varit med förut i de här debatterna har fått följa med på mina exposéer i landet. Jag tycker nämligen om att bjuda på personliga reflektioner och egenupplevda erfarenheter i sådana här sammanhang.

För er som inte vet det kan jag nämna att jag har varit yrkeschaufför tidigare. Det börjar bli ganska många år sedan jag hade Sveriges och Europas vägar som arbetsplats, men det var intressanta och mycket lärorika år.

En lärdom jag drog som man kanske inte behöver köra lastbil för att ta till sig är hur olika förutsättningarna är i olika regioner men också att det finns likheter och gemensamma nämnare - eller ska vi kalla det gemensamma utmaningar?

En annan lärdom är att det på väldigt många platser i vårt land finns företag och verksamheter som få utanför det område de är verksamma inom har någon större kunskap om, men ändå är innovationskraften där enorm, och deras produkter eller det know-how de besitter är eftertraktade inte bara i hela landet utan i hela världen. Det är en häftig insikt.

Om ni undrar vad jag menar ska jag nämna ett par företag som börjat sin resa i min egen kommun Gällivare. Aimpoint, som gör rödpunktssikten som nu är världskända och används av militära och polisiära styrkor i hela världen, började sin resa i ett garage i Gällivare. Hamburgerkedjan Max startades av Curt Bergfors, som hade sitt första lilla gatukök i centrala Gällivare innan han skapade varumärket Max, vars första restaurang under det namnet slog upp sina portar i Luleå. Vi har Gefa System, som är experter på automation och som säljer reglersystem till gruvventilation på många håll i världen.

Bäst av allt är att Gällivare inte är unikt. Det finns många andra platser i Sverige där produkter som nu är världskända har sett dagens ljus.

För att allt detta ska vara möjligt måste det dock finnas människor med drivkraft som vill och kan bo ute i landets alla delar. Jag tror, eller är övertygad om, herr talman, att den främsta vägen till en lyckad regional utveckling är att skapa goda förutsättningar att bo och verka i hela landet, inte primärt genom att lansera olika riktade stöd utan genom att riva ned hinder och regler som verkar hämmande och driver på urbaniseringen. Människor som bor ute i landet vill inte att man tycker synd om dem och ser dem som bidragsberoende. De vill ha sjysta förutsättningar att visa att de faktiskt har förmågan själva.

Det är i sammanhanget svårt att förbise hur transportkostnaderna har utvecklats under de senaste åren. Nu är drivmedelspriser och andra transportkostnader inte föremål för dagens debatt, och det finns säkert belackare här i denna församling som menar att den sänkning som sker vid nyår är liten. Men låt oss konstatera att vi, tillsammans med regeringen, har pekat ut en riktning i den här frågan som bryter en trend och går åt ett annat håll än den vi hade fått skörda frukterna av om vi inte hade haft ett maktskifte i höstens val.

Jag tror också att den energikris som svenska folket och våra företag nu upplever är destruktiv på många sätt, inte minst ur ett regionalt utvecklingsperspektiv. Utan att kasta mig in i en energipolitisk debatt - det utgiftsområdet debatterades ju i går - tänker jag: Hur hamnade vi här? Vilka verklighetsfrånvända beslut tog oss hit? Hur kunde man rasera ett fungerande energisystem?

För oss sverigedemokrater är det fullständigt obegripligt, och i takt med att svenska familjer får sina elräkningar i vinter kommer de nog att ställa sig precis samma fråga. Det kommer att ta tid och kosta på, men det är med tillfredsställelse jag ser att det nya regeringsunderlaget kommer att göra allt för att tillföra ny energi. Det är dock ett sidospår i denna debatt om regional utvecklingspolitik.

Något som däremot är direkt kopplat till detta politikområde är stödet till kommersiell service i våra landsbygder. Här upplever jag att det finns en samsyn mellan flera av de partier som nu utgör regeringsunderlag, och jag hoppas därför att dessa stöds utformning, tillräcklighet och träffsäkerhet kommer att genomlysas under mandatperioden.

Faktum är att om man läser de gångna årens kommittémotioner som har bäring på sådant som främjar regional tillväxtpolitik ser man att det finns flera saker som inte är förhandlade i Tidöavtalet där det ändå råder något slags samsyn mellan flera av Tidöpartierna, vilket gör att jag hyser goda förhoppningar om att vi under de kommande tre åren ska landa i många bra beslut som vi kommer att ha anledning att vara stolta över och som oppositionen också uppfattar som kloka. Vi är trots allt eniga om att hela Sverige ska leva.

Med det sagt, herr talman, tar jag detta tillfälle i akt att önska talmanspresidiet, ledamöterna som närvarar här i kammaren och de duktiga tjänstemän som är en förutsättning för att hålla riksdagen igång en riktigt god jul och ett gott nytt år!


Anf. 47 Monica Haider (S)

Herr talman! I förra årets budgetdebatt stod Eric Palmqvist i talarstolen och pratade om de höga drivmedelspriserna, precis som han gjorde här i dag, och hur de påverkar landsbygden. I valrörelsen lovade Sverigedemokraterna att man skulle sänka priset vid pump med 10 kronor för dieseln och 6,50 för bensinen.

Vad blev det av det? Det blev en tummetott, skulle man kunna säga. Det blev en 40 öres sänkning för dieseln och en sänkning med 14 öre för bensinen. Man skulle kunna säga att det var ett löftesbrott, och jag tror att man på landsbygden är ganska besviken på Sverigedemokraterna i dag.

Det vi också har kunnat läsa i dagens DN är att det nog inte går att sänka reduktionsplikten till EU:s lägsta nivå, som man sagt att man ska göra. Det kommer att bli väldigt dyrt, för då behöver vi köpa utsläppsrätter i stället. Där står också att regeringen har gett Energimyndigheten i uppgift att ta reda på hur lite man skulle kunna sänka reduktionsplikten för att inte riskera böter från EU.

Min fråga till Eric Palmqvist är om han är nöjd med detta. Det var ju inte riktigt det ni lovade när Jimmie Åkesson stod med ett tankhandtag i valrörelsen.


Anf. 48 Eric Palmqvist (SD)

Herr talman! Tack för frågan, Monica Haider!

Sverigedemokraterna är det parti som hade de högsta ambitionerna på det här området när vi gick in i den konstellation som nu utgör ett regeringsunderlag. Om man tittar på de beslut som togs förra mandatperioden ser man att Sverigedemokraterna var det enda parti som faktiskt röstade nej till att höja reduktionsplikten över huvud taget.

Jag konstaterar att vi fick 20 procent i valet, och sedan har vi fått kompromissa oss fram. Jag sticker inte under stol med att vi har haft högre ambitioner än det som nu ligger på bordet. Om vi hade haft 51 procent i kammaren under den gångna mandatperioden hade vi inte heller haft den reduktionsplikt som vi nu hade diskuterat att sänka.

Mitt budskap är att om vi hade fått ett högre stöd i valet eller haft makten den förra mandatperioden hade vi inte haft de bränslepriser som vi har i dag. Nu får vi fortsätta att kriga för det här under mandatperioden. Det här är ju en högt prioriterad fråga för oss. Det är mitt budskap till både ledamoten Haider och våra väljare att det här är en fråga som vi tar på yttersta allvar och som vi ännu inte är nöjda med.


Anf. 49 Monica Haider (S)

Herr talman! Jag tolkar Eric Palmqvist som att han inte är nöjd. Men den slutsats man också kan dra med tanke på det som står i Dagens Nyheter i dag är ju att man inte riktigt visste vad man lovade och att man faktiskt inte kommer att kunna sänka reduktionsplikten så mycket som man lovade i valrörelsen. Det hade man inte koll på. Det är ytterligare ett löftesbrott i raden, mot vad man utlovade i valrörelsen.

Jag bara konstaterar att det är löftesbrott på löftesbrott. Jag har inga fler frågor till Eric Palmqvist.


Anf. 50 Eric Palmqvist (SD)

Herr talman! Tack, Monica, som inte hade någon ytterligare fråga!

Jag vill ändå kommentera att det hade varit mycket lättare att inte införa den höjda reduktionsplikten. Hade vi inte försatt oss i den situation där vi är i dag hade vi inte heller behövt backa tillbaka tidigare beslut.

Jag beklagar djupt att man införde detta, eftersom resultatet var att drivmedelspriserna vid årsskiftet, som genom ett trollslag, höjdes högst markant för landets bilister och företag. Det var djupt olyckligt. Jag är stolt över att tillhöra ett parti som röstade emot det, och jag hade gärna sett att vi inte hamnade där.

Nu hamnade vi här, och även om jag själv inte jobbar med frågorna som rör reduktionsplikten eftersom det inte tillhör mitt utskott, är jag helt förvissad om att ingången i detta är att beslut som tidigare har fattats också ska kunna rivas upp. Jag har själv sett tidningsrubrikerna, och vad som ligger till grund för att vi inte skulle kunna göra detta är jag inte så väl insatt i. Jag tror dock att vår utgångspunkt i detta ändå är att vi ska kunna göra någonting åt reduktionsplikten och få ned drivmedelspriserna.


Anf. 51 Monica Haider (S)

Herr talman! I dag debatterar vi betänkande NU2 Utgiftsområde 19 Regional utveckling, med andra ord anslagen i nästa års budget för detta utgiftsområde.

Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har fattat beslut om en annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 19.

Socialdemokraternas budgetalternativ bör ses som en helhet, ett sammanhållet paket, där inte någon del kan brytas ut och behandlas isolerat. Vårt samlade förslag när det gäller statens budget finns i partimotion 2022/23:2074.

Motionen innehåller inga avvikelser gentemot budgetpropositionen när det gäller anslagen inom utgiftsområde 19 Regional utveckling. Men i vårt särskilda yttrande redovisar vi vår uppfattning om politikens inriktning, som även framgår av vår motion.

Herr talman! När det gäller den politiska inriktningen för utgiftsområdet anser vi att den regionala utvecklingspolitiken är utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft för en hållbar utveckling i alla delar av landet. Den regionala utvecklingen sker ute i landets regioner, och det är så det ska vara. Statens uppgift är att skapa förutsättningar för regional utveckling, och i begreppet regional utveckling kan man lägga in det mesta. Det märker vi i de här debatterna när vi har dem.

I min värld innebär det att det finns en stark välfärd som fungerar, en likvärdig skola, vård och omsorg - ja, helt enkelt ett starkt samhälle. En stark välfärd behövs för att hela Sverige ska kunna leva och växa.

Därför satsar vi socialdemokrater 12 miljarder mer än högerregeringen på välfärden i vår budget, för vi ser att det finns stora behov i regioner och kommuner som nu står inför ett stålbad i tiderna vi är i.

Jämlikheten och tilltron till staten minskar när det tillåts råda lärarbrist i små glesbygdskommuner medan ytterligare friskolor etablerar sig i storstäderna. Det blir ett växande demokratiskt problem när privatiseringar och marknadskrafter tillåts skapa en orättvis tillgång på allt från apotek till bilprovning och paketutlämning. Det är centralt att både offentlig service och kommersiell service finns i hela landet.

Herr talman! Det stöd till livsmedelsaffärer som den tidigare regeringen införde bromsade nedläggningen av livsmedelsbutiker och minskade avståndet till närmaste butik, så det driftsstödet behöver vi verkligen ha kvar.

I mitt län Kronoberg är det flera butiker som får ta del av stödet - de i Konga, Älmeboda, Linneryd, Södra Ljunga, Agunnaryd och Skruv. Skruvs lanthandel fick årets lanthandlarpris i Kronobergs län.

Kronobergs län skulle ha varit utan butiker på många av dessa orter om inte stödet hade funnits. Det skulle verkligen försämra servicen och sammanhållningen väsentligt om stödet inte fanns. Butiken är ju inte bara en butik utan oftast också en samlingspunkt för orten. Det är ett utlämningsställe, ofta en mack, en laddstation, ett fik, ett bibliotek och ibland till och med en restaurang.

Vi behöver också fortsätta utbyggnaden av bredband i hela landet men också se till att vi har mobiltäckning oavsett vilket mobilabonnemang vi har. Det vi sett under pandemin är ju att alla inte behöver åka till jobbet varje dag utan att vi kan arbeta hemma i större utsträckning. Men det förutsätter att det finns fungerande bredband. Efter pandemin ser vi också att fler vill bosätta sig på landsbygden, och det är väldigt bra.

Nu när vi går in i ett tufft läge med rekordhög inflation, skenande elpriser och minskat byggande behöver vi en politik som möter detta. Det vi kan se framför oss är lågkonjunktur och högre arbetslöshet.

Den regionala utvecklingspolitiken behöver vara i samklang med andra politikområden för att Sverige ska kunna leda den gröna industriella revolutionen och skapa nya jobb. Detta är extra viktigt i den tid vi är i nu.

Det här sker inte bara i norra Sverige, utan vi ser att det händer i hela Sverige just nu. Det är viktigt. Företag ser potentialen i det Sverige har att erbjuda. Här behöver vi givetvis vara på tårna för att kunna möta behoven som uppstår.

Herr talman! Det måste finnas arbetstillfällen och företag. Om allt detta finns på plats ökar möjligheten för regional utveckling. En fungerande arbetskrafts- och kompetensförsörjning i hela landet är nyckeln till det, men det vi ser nu är att högerpartierna inte prioriterar detta. Man fullföljer neddragningen på Arbetsförmedlingen, där vi lägger pengar för att öka den lokala närvaron i hela landet och särskilt där arbetslösheten är som högst.

I vår budgetmotion satsar vi på arbetsmarknadsutbildning, extra tjänster och vuxenutbildning. Vi vill också se fler servicekontor i hela Sverige. I det läget vi är i nu behövs alla åtgärder för att vi ska vara rustade för framtiden men också för att möta den efterfrågan på arbetskraft som redan finns.

I många branscher finns inte rätt kompetens, och då är det centralt med utbildningsplatser men också arbetsmarknadsutbildningar - för privata företag men också för offentlig sektor, där det finns väldigt stora behov av kompetens. Där hade Äldreomsorgslyftet varit viktigt, men det plockas bort av regeringen som nu styr.

Vi behöver som sagt en politik som är anpassad till de olika förutsättningar som finns i vårt avlånga land. Sveriges landsbygder är olika. Det som är lika är behovet av välfärd för att vi ska kunna leva och verka oavsett var vi bor. Vi behöver helt enkelt ett starkt samhälle, ett tryggare samhälle.

Med det vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år.


Anf. 52 Mats Green (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

För Moderaterna är det en självklarhet att människor ska kunna bo och verka i hela Sverige. Människor och företag ska ges möjlighet att växa och utvecklas oavsett om man väljer att bosätta sig i staden eller på landsbygden. För att det ska fungera behöver det bland annat vara enkelt att starta företag. Transporter behöver vara effektiva, och det kommunala självstyret behöver vara starkt.

Vi moderater ser potentialen och utvecklingsmöjligheten för den svenska landsbygden. Här gror goda idéer och företagsamhet. För att nå denna potential krävs dock ett målmedvetet arbete med att undanröja hinder och förtydliga möjligheterna på landsbygden. Genom att göra det enklare att starta och driva företag även på landsbygden kan vi skapa fler möjligheter för människor att leva, växa och verka i hela Sverige.

En typ av företag som ofta finns på landsbygden men som länge har motarbetats är mikrobryggerier, musterier, vinodlingar och destillerier. Allt fler sådana företag etableras i Sverige, vilket är entydigt positivt. Ett stort problem för dessa företag är dock att de inte får sälja sina producerade varor på plats eftersom gårdsförsäljning inte är tillåten i Sverige - ännu. Ett regelverk som möjliggör gårdsförsäljning av alkohol ska ses över för företagarnas men också för landsbygdens skull.

Herr talman! Det behöver bli lättare för företag att verka på landsbygden. Att bo och arbeta utanför storstäder kan innebära stora avstånd, inte minst för företagare. Med detta följer stora kostnader, exempelvis i form av höga drivmedelskostnader. Det här blir en stor kostnadsnackdel för företagare i främst norra Sverige, där avstånden mellan samhällen är tiotals mil långa.

För att denna nackdel i högre grad ska kompenseras ökar regeringen nu anslaget om regionalt transportbidrag. Transportbidraget kompenserar företag i Sveriges fyra nordligaste län - Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland - för de kostnadsnackdelar som följer av de långa avstånden. Det är positivt att den här regeringen förbättrar förutsättningarna för företagare även, eller jag kanske ska säga i synnerhet, på landsbygden.

Vad norra Sverige däremot har som en stor del av resten av Sverige inte har är många av de svenska gruvorna. Gruvnäringen förser såväl Sverige som andra länder med metaller och mineral, i synnerhet de mineral som behövs för att klara klimatutmaningen.

Dysprosium är ett sådant exempel, herr talman, som vi också har i närheten av Gränna i Jönköpings län, där jag bor. Det är en jordartsmetall med extremt hög grad av magnetism, som behövs bland annat för vindkraftverk - för dem som tycker att Sveriges energiutmaning bäst hanteras med vindkraft, även om jag kanske inte tycker det.

Om man tror på miljöteknik och vill att Sverige ska behålla sin ledande ställning där är det viktigt att vi får en mer tillåtande gruv- och minerallagstiftning. Framför allt innebär gruvnäringen också att man tillför stark regional tillväxt och även arbetstillfällen utanför storstäderna, något som man ibland kan tycka saknas i den svenska debatten, i synnerhet när det handlar om gruv- och mineralnäringen.

Vi kan också konstatera att den förra regeringen inte prioriterade gruvnäringen. Från att ha tillhört topp tio bland attraktiva gruvländer, enligt Fraser Institutes rankning som är den gängse rankningen vad gäller gruvnäring i världen, har Sverige tappat ett tjugotal platser de senaste åren och nu rasat ned till strax under plats 40. Det duger inte, herr talman, om man säger och menar att man ska vara ett ledande land när det gäller klimatutmaningen.

Framför allt handlar detta om de orimligt långa och oförutsägbara tillståndsprocesserna, som leder till att investeringar ofta uteblir i sin helhet och till att arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt går förlorade. Det är inte en utveckling som Sverige behöver, och det är inte heller en utveckling som vi egentligen har råd med, herr talman, särskilt inte när gruvbrytning har en så pass viktig roll i klimatomställningen. Därför måste tillståndsprocesserna kortas och bli betydligt mer förutsägbara. Ett sätt att åstadkomma detta är att begränsa antalet myndigheter som för statens talan i tillståndsärenden.

Vi behöver också bli av med ofoget att olika statliga myndigheter överklagar vad andra statliga myndigheter har beslutat. Det är inte acceptabelt - staten måste framför allt reda upp i sin egen oreda.

I en utredning som presenterades tidigare i höst föreslogs, herr talman, att gruvverksamheter ska föra över medel till kommuner, som kan användas för att kommunen ska kunna bygga den infrastruktur som behövs i samband med gruvverksamheten men också göra andra satsningar. Det är bara rätt och rimligt att intäkter från gruvverksamhet också till viss del kommer lokalsamhället till del. Framför allt är detta till nytta för lokalsamhället. På så sätt ökar man den lokala acceptansen för gruvverksamheten, men framför allt blir Sverige mindre sårbart.

Lokal acceptans, herr talman, är viktigt även i en annan fråga som står högt på agendan just nu, elproduktionen. Särskilt relevant är detta när det gäller vindkraften. Därför har regeringen gett utredningen Stärkta incitament för utbyggd vindkraft i tilläggsuppdrag att tydligt föreslå hur verksamhetsutövarna ska ersätta kommunerna vid vindkraftsutbyggnad. På så sätt kompenseras kommunerna för att lokalbefolkning och miljö påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad. Vi säger också att det är viktigt att ta större hänsyn till både lokala intressen och lokal miljö när det gäller den vindkraftsutbyggnad som nu pågår i stor omfattning i Sverige.

Herr talman! Sveriges regioner, kommuner, städer och tätorter har alla olika förutsättningar och står inför olika typer av utmaningar. I storstäderna tar sig problemen inte alltid samma uttryck som de gör för dem av oss som bor i mindre samhällen på landsbygden. Möjligheterna på landsbygden, utanför storstadsregionerna, är inte desamma som mitt i städernas myller. Här är jag säker på att den moderatledda regeringen tillsammans med våra samarbetspartner kommer att lägga om kursen. Sverige är helt enkelt ett stort land. Vi ska ta vara på det och säkerställa att människor kan leva, bo och arbeta i hela Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Eric Palmqvist (SD).


Anf. 53 Elisabeth Thand Ringqvist (C)

Herr talman! Jag vet att energikostnader och energipriser debatterades i går, men jag har ändå en fråga till Mats Green. Det är just nu minus 25 grader i Hammarstrand. Den senaste månaden gick elpriserna upp med 140 procent och den senaste veckan med 60 procent i elområde 2. I Ragunda produceras 5 terawatt el per år. Det motsvarar hushållsel för 1 miljon villor.

Först skulle högkostnadsskyddet gälla för historiskt höga elkostnader. Då var utformningen rimlig. Men energi- och näringsminister Busch har gjort tydligt att stödet är tänkt för den kommande perioden, och då måste även norra Sverige omfattas av stödet.

När moderatledda kommuner i södra Sverige vägrar att bygga vindkraft och tycker att det ska betalas av vattenkraftskommuner i norr, utan att de får någonting tillbaka, undrar jag: Hur tänker regeringen kring norra Sverige? Kommer man att kalla alla partier till akuta elprissamtal eller omedelbart ge Svenska kraftnät i uppdrag att räkna om elprisstöden så att de hänger ihop med det som regeringen säger att de ska gälla för?


Anf. 54 Mats Green (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Först vill jag säga att i detta läge, med en pågående energikris och risk för akut elbrist i Sverige, är det som Elisabeth Thand Ringqvist frågar om en av de åtgärder som regeringen har beredskap för. Men man behöver också vara ärlig och säga att vi behöver ta ansvar för hela bilden - för ekonomin så att vi inte ökar risken för högre inflation och för elsystemen så att människor ges förutsättningar att klara vintern. Vi arbetar också för fullt för att pressa elpriserna i alla delar och fullt ut.

När det handlar om norra Sverige är det klart att vi kan beklaga att den tidigare regeringen - och jag får konstatera att Centerpartiet väl har en stor del i detta - avvecklade kärnkraften i södra Sverige, vilket egentligen innebar att man sa att norra Sverige ska förse södra Sverige med el. Så kan det naturligtvis inte vara, utan södra Sverige måste hantera sin egen elproduktion och sina egna utmaningar där.

Vad gäller partiöverskridande samtal och diskussioner är vi för alla goda idéer. Men det innebär inte att man kan komma dit och förvänta sig att man ska kunna lägga in ett veto mot ren, stabil, billig el i form av ny kärnkraft, vilket man från framför allt Centerpartiet säger behöver vara på bordet. Det kan inte vara aktuellt. Men om man är beredd att medverka till ren, stabil och billig elförsörjning, framför allt ny kärnkraft, är vi definitivt öppna för alla sådana samtal, när som helst - dygnet runt och årets alla dagar.


Anf. 55 Elisabeth Thand Ringqvist (C)

Herr talman! Tack, Mats Green, för den öppna attityden!

Jag vill komma tillbaka till att vi just nu har något av ett krisläge, där förändringarna i prisbilden har skett ganska fort. Det vi har fått höra från Svenska kraftnät är att man har tittat på en modell som bygger på att priserna historiskt har legat på höga nivåer i södra Sverige, men nu är vi uppe på väldigt höga nivåer i norra Sverige. Det är som sagt lite klurigt, minst sagt, att om man råkar ha direktverkande el försöka spara energi när man har temperaturer på minus 20 eller minus 30 grader.

Min konkreta fråga är: Jag förstår att ni vill prata om framtida energislag och så vidare, men vad kan regeringen just i det här läget göra för att säkerställa att de som bor i norra Sverige också ska känna att de har råd att fira jul och ska kunna veta hur våren kommer att se ut, med tanke på att väderläget och energipriserna ger en ganska hög grad av panik?


Anf. 56 Mats Green (M)

Herr talman! Regeringen har en beredskap för vad som komma skall, vilket fortfarande är lite oklart. Vi behöver också se hur länge det är extremt höga elpriser i norr. Det står ännu inte klart hur elpriserna kommer att utveckla sig i söder heller eftersom vi har så enormt stora fluktuationer. Men oavsett var behöver man givetvis ha en beredskap.

Med det sagt har man många olika hänsyn att ta utöver detta. Det gäller att inte trycka upp inflationen ytterligare, och vi har stigande räntor. Vi vill inte hamna i det dike som Storbritannien höll på att landa i när man gick fram med stora ofinansierade skattesänkningar och satsningar man inte hade pengar till. Vi måste se till att hantera detta hållbart och ansvarsfullt, för ingen, särskilt inte de med låga inkomster i småhus, tjänar på högre räntor eller högre inflation. Det är alltså en helhet som måste gå ihop.

Givetvis är elpriset en stor bit, men man behöver också fokusera på grundorsaken, det vill säga elbristen och att vi behöver mer elproduktion i Sverige, i synnerhet i södra Sverige men också i norra Sverige, även om man nu har förhållandevis goda förutsättningar där. Men det är klart att man behöver ha en beredskap även där.


Anf. 57 Elin Söderberg (MP)

Fru talman! Vi debatterar i dag regional utveckling och förutsättningar att bo och verka i hela landet.

Miljöpartiet vill i sin budgetmotion lägga 567 miljoner mer än regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna på detta område.

Jag noterar att Moderaterna i sitt anförande uppehåller sig vid gruvnäringen, trots att det är regional utveckling vi diskuterar. Det ger mig en bild av att Moderaternas syn på regional utveckling och Sveriges landsbygder och glesbygder är att dessa ska exploateras för att utvinna råvaror.

Vi behöver givetvis mineraler, och mineralpolitik är viktigt. Miljöpartiet har flera förslag på hur vi kan förbättra mineralförsörjningen i Sverige, och jag hoppas kunna debattera detta vid ett senare tillfälle.

Men jag undrar varför Moderaterna väljer att uppehålla sig vid detta ämne när vi pratar regional utveckling.

Samtidigt förändrar man i budgeten transportbidraget så att det exkluderar alla på lands- och glesbygd som inte äger en bil men ändå behöver transportera sig och så att det ger mindre resurser till landsbygdskommuner samt presenterar ett elprisstöd som exkluderar hela norra Sverige.


Anf. 58 Mats Green (M)

Fru talman! Det är kanske ett understatement att säga att det finns stora skillnader mellan Moderaterna och Miljöpartiet i synen på landsbygden. Framför allt anser vi inte att landsbygden ska vara ett stort Skansenmuseum, utan vi anser att landsbygden ska stå på egna ben och också driva hela Sveriges tillväxt. För oss som bor på landsbygden är detta givetvis särskilt viktigt.

Då kan man inte räkna bort gruv- och mineralnäringen, som givetvis är en fantastisk möjlighet för Sverige i allmänhet och för landsbygden i synnerhet - särskilt om man tror på miljöteknik, vilket ni i Miljöpartiet brukar säga att ni gör.

Låt mig ställa samma fråga som jag ställde i går utan att få svar: Var anser ni att man ska bryta sällsynta jordartsmetaller? I länder med vidriga arbets- och miljöförhållanden? Eller i Sverige, där vi kan garantera både bra arbetsförhållanden, sjysta villkor och en miljölagstiftning som håller måttet? Dessutom gör det oss mindre sårbara vid kris och krig. Det är klart att vi ska bryta dessa i Sverige och att intäkterna till viss del ska gå till lokalsamhället. Det är alltså en fantastisk möjlighet för i synnerhet glesbygden i Sverige, och vi behöver komma igång med detta nu.

Transportbidraget ska givetvis främst gå till företagen. Det är ju framför allt de som bygger vårt välstånd, inte statliga eller kommunala transfereringar. Privatpersoner ska givetvis kompenseras men med skattesänkningar, framför allt för dem med låga och medelhöga inkomster.


Anf. 59 Elin Söderberg (MP)

Fru talman! Hela Sverige ska leva, och alla människor i Sverige ska ges förutsättningar att bo och verka i vårt fantastiska land.

Miljöpartiet lägger som sagt 567 miljoner mer än regeringen på detta utgiftsområde. En viktig insats är att förbättra kompetens- och personalförsörjningen. I dag råder inte brist på jobb utan brist på personal i stora delar av Sveriges lands- och glesbygd. I norra Sverige ser vi ett enormt behov, och vill man ha en stark samhällsutveckling behövs personal brett, inte bara till den gröna industrirevolutionen, som ju behöver extremt mycket personal. Denna industri kommer att leda till en fantastisk samhällsutveckling i hela landet.

Miljöpartiet har gjort stora insatser för att stärka kompetens- och personalförsörjningen till den gröna industrirevolutionen och företagens klimatomställning. Det gäller även personalförsörjningen i välfärden på lands och glesbygd så att vi kan upprätthålla denna i hela landet. Vi har också gjort insatser för att förbättra förutsättningarna för att bo och verka i hela landet.

När Moderaterna i detta läge ger otillräckliga resurser till välfärd och samhällsutveckling och försvårar för människor att flytta till vårt land för att arbeta, hur ska de då bidra till en stark samhällsutveckling på lands och glesbygd?


Anf. 60 Mats Green (M)

Fru talman! Ja, Miljöpartiet lägger enorma resurser på gles- och landsbygd, framför allt på att man inte ska kunna göra någonting där. Man ska varken kunna bruka sin skog eller etablera nya gruvor, utan allt ska vara som ett stort Skansenmuseum som stockholmare ska kunna besöka lite då och då för att få lite lugn och ro och leka Emil i Lönneberga.

Vi har en helt annan ingång. Vi vill i stället få så mycket aktivitet och tillväxt där som möjligt, och denna tillväxt skapas inte genom statliga bidrag utan genom ett starkt lokalt näringsliv.

Alla mineralfyndigheter i Sverige finns ju i glesbygden, inte bara i norra Sverige utan på andra ställen i Sverige, till exempel i min valkrets. Denna verksamhet måste utvecklas så att glesbygden inte är beroende av statliga handouts från Miljöpartiet och andra partier här utan kan växa i kraft av sina egna förutsättningar.

Vi behöver också satsa på äganderätten. Äganderätten av skog vill ju Miljöpartiet upphäva. Men vi vill stärka äganderätten över hela linjen. Det misslyckades det tidigare regeringssamarbetet grundligt med. Centerpartiet sa att äganderätten skulle stärkas, men det förändrades sedan omärkligt till att äganderätten skulle värnas - och egentligen mest för deras koalitionskollegor i Miljöpartiet.

Vi har helt motsatt bild. Vi vill stärka möjligheterna för gruvnäringen och stärka äganderätten.

(Applåder)


Anf. 61 Monica Haider (S)

Fru talman! Jag noterade att ledamoten i sitt anförande pratade om att hela Sverige ska leva. Men det gäller tydligen inte i alla frågor. I dagens tuffa läge med ökade priser på mat, hyror, energi och drivmedel och stigande inflation behövs det åtgärder som mildrar dessa effekter. Detta höga prisläge kommer att drabba landsbygden lika mycket som storstäderna. De skenande elpriserna drabbar landsbygden i hela Sverige.

I valrörelsen gick man ut och lovade ett elprisstöd till den 1 november. Nu ser det ut som att det eventuellt kommer i februari, åtminstone till oss privatkonsumenter. När företagarna får sitt stöd står skrivet någon annanstans, men det finns ingen tidsangivelse för det. Man har också bestämt att elprisstödet bara ska gälla för södra Sverige, inte för norra Sverige.

Min fråga är därför: När kommer elprisstödet? Och kommer ni att revidera ert förslag så att det omfattar hela Sverige, även norra Sverige?


Anf. 62 Mats Green (M)

Fru talman! Vi utgår från det uppdrag som Monica Haiders egen regering gav i mitten av augusti. Där specificerades att det ska vara ett elprisstöd som ska gå till de områden som har haft de mest extrema prisökningarna.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen specificerade detta genom att skriva att Svenska kraftnät ska beakta att elpriset är geografiskt betingat på så vis att nödåtgärderna i första hand träffar konsumenter och företag i södra Sverige.

Beakta alltså den logik som finns i det förslag som Socialdemokraterna själva har lagt fram.

Den förra regeringen gav uppdraget till Svenska kraftnät. Vi har hanterat uppdraget från Svenska kraftnät. Det är lätt att se denna logik eftersom det är i södra Sverige som man har haft extrema ökningar. Sedan har detta utgått från ett nationellt referenspris som är lika för alla. Och alla som har kommit över detta referenspris under denna period skulle få del av stödet.

Stå upp för era egna beslut, och se den egna logiken i det!

När det gäller frågan om framtida elprisstöd finns det, som jag sa tidigare, en beredskap för det. Men i ett läge med en pågående energikris och risk för akut elbrist i stora delar av Sverige är det en av många åtgärder som vi behöver ha beredskap för, samtidigt som vi ska ta ansvar för inflationen, räntorna och människors privatekonomi. Allt detta är nämligen en helhet.

Sedan vill jag erinra om att den enskilt största posten i budgeten är en sänkning av drivmedelsskatterna. Socialdemokraterna motsätter sig stora delar av detta; det ska man komma ihåg. Men allt handlar naturligtvis om balans. Nu har vi satsat så mycket på sänkta drivmedelsskatter som omsorgen om privatekonomin, det vill säga högre räntor och risk för högre inflation, faktiskt tillåter. Det är en helhet som måste gå ihop.


Anf. 63 Monica Haider (S)

Fru talman! Det är skönt att höra att man vill ta ansvar nu när man sitter i regeringsställning. Jag står verkligen bakom det uppdrag som vi gav till Svenska kraftnät. När detta uppdrag gavs var priserna i norra Sverige faktiskt inte så höga som de är nu. Precis som Elisabeth Thand Ringqvist sa har det ändrats. Ebba Busch har också uttalat sig om att stödet egentligen ska täcka framtida kostnader för denna vinter. Och denna vinter har även norra Sverige höga priser. Därför borde stödet rimligen omfatta också norra Sverige. Detta har vi omvärderat i vårt budgetförslag, alltså att det ska gälla hela Sverige.

Jag tycker att det är lite konstigt att man inte kan se att hela Sverige behöver detta stöd. I norra Sverige gör man dessutom av med ganska mycket mer energi på grund av att det faktiskt är väldigt mycket kallare där.

Jag skulle kunna påstå att det är löftesbrott igen med tanke på att människor faktiskt inte får stödet när de skulle ha fått det. Man kan alltså stapla löftesbrotten på varandra.

Min fråga är: Kommer ni att omvärdera detta?


Anf. 64 Mats Green (M)

Fru talman! Vi sa att vi skulle presentera ett högkostnadsskydd före den 1 november, och det gjorde vi också.

Sedan är jag den förste att beklaga att tekniska svårigheter med utbetalningar gör att detta dröjer alltför lång tid. Det tror jag att vi alla är frustrerade över. Man arbetar natt och dag med att få ut detta så snabbt som möjligt. Den frustrationen delar vi alla, och det finns ingen anledning att sticka under stol med det.

Som Monica Haider själv konstaterar handlar detta om en historisk period där det har varit mycket högre prisökningar i södra Sverige än i norra Sverige. Sedan får man naturligtvis hela tiden avvakta läget och utvecklingen och kanske inte bara titta på utvecklingen under några veckor utan över en längre tidsperiod. Om det behövs kommer det att också att finnas resurser för detta.

Jag kan tycka att det är lite magstarkt att man, när man har tillbringat de senaste åtta åren i regeringsställning och monterat ned den mest grundläggande delen av svensk elproduktion, kräver att vi på åtta veckor ska rensa upp fullständigt efter de tidigare åtta åren.

Jag har stor tilltro till denna regering och till Tidöavtalet, men jag tror inte att någon mäktar med uppgiften att reda ut åtta års oreda på åtta veckor. Detta kommer att vara ett arbete som inte kommer att vara gjort över en natt, utan det kommer att ta tid. Men denna kursomläggning har börjat, och den har börjat över hela linjen nu.


Anf. 65 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Hur får vi till regional utveckling egentligen? Ja, det är såklart inte enbart genom satsningar på detta utgiftsområde. Det handlar om att kunna ha förutsättningar för utveckling i hela landet - att stärkas lokalt, att få verktygen och makten för att göra det och framför allt att få resurserna.

I dag finns det stora och växande regionala skillnader som tyvärr bara har tilltagit genom åren. Det handlar om att samhällets olika funktioner har övergett delar av Sverige. I sin iver att dra ned på finansiering och makt har man systematiskt ökat frånvaron.

I spåren av det har en del av näringslivet också dragit sig tillbaka. Lägg på två år av pandemi, nu en ekonomisk kris, effekterna av ett krig i närområdet och en havererad elprismarknad så blir förutsättningarna för delar av Sverige mycket svårare - inte för alla men för en ganska stor del av Sverige. Bättre får de med stora inkomster det, de som äger flera fastigheter och storföretagen. Medel- och låginkomsttagare och småföretag får klara sig bäst de vill.

Ojämlikheten i Sverige syns på kartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter. Här i Stockholm går den genomskinliga linjen efter Mälarhöjden på den röda linjen och vid Duvbo på den blå linjen. I landet är det hela kommuner som får stå tillbaka - Ljusnarsberg, Åsele och Hälletorp för att nämna några.

Jag måste tillägga att skattesänkningar görs på de höga inkomsterna. Ingenting i budgeten tillförs pensionärer, sjuka och arbetslösa. Och elprisstödet slår fel. Det gynnar dem som har flera fastigheter, och ingenting går till norra Sverige. Det kommer tyvärr att skapa större skillnader.

Det behövs en övergripande strategi för den regionala utvecklingspolitiken som bygger på långsiktighet, en utvecklad samverkan, ett större regionalt inflytande och ett tydligt ansvar för staten att se till att grundläggande samhällsservice finns i hela landet. Det konstaterade även Riksrevisionen när de granskade den regionala utvecklingspolitiken - något som inte hade gjorts på 20 år.

Tillgången till offentlig service är avgörande för att människor ska kunna bo och leva värdiga liv oavsett var i Sverige de befinner sig. Statlig service måste finnas tillgänglig även på landsbygden och i de eftersatta områdena. Det finns därför behov av satsningar för att tillgängliggöra viktiga samhällsfunktioner i områden där det offentliga har monterats ned.

De senaste årtiondena har det offentliga varit först med att lämna landsbygden och förorterna åt deras öde. Jag skulle vilja se satsningar som berör samhällets alla delar. Staten måste ta ett övergripande ansvar för en rad åtgärder som säkrar att företag kan startas, växa och drivas vidare. Jag menar att det finns behov av en annan politik - en politik som innebär att alla i Sverige får samma chanser, som innebär att man kan lita på att välfärdssamhället fungerar oavsett var man bor och som ger förutsättningar för jobb, bostäder och god offentlig service.

Vi från Vänsterpartiet har full sysselsättning som mål. Det innebär en politik för full sysselsättning i kombination med starka trygghetssystem som ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom och föräldraledighet samt när du går i pension. Du ska känna dig trygg i att samhället backar upp dig när du behöver det, och du ska bidra till samhället efter förmåga. Ett sådant system måste understödjas av en ekonomisk politik med stora satsningar på välfärden, utbildning och investeringar.

Den höga inflationen sätter Sveriges kommuner och regioner under stark ekonomisk press. Vi ser det på prisökningar, på de orättfärdiga elpriserna och på räntorna. Här vill jag berätta att Vänsterpartiet driver ökade statsbidrag till kommuner och regioner som en prioriterad fråga.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor både för dem som söker sig till arbeten inom förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. Tyvärr väljer regeringen att dra ned på kommuner och regioner under kristid, alltså i en tid då vi behöver stabila samhällsfunktioner.

Vi väljer att tillföra 30 miljarder till kommuner och regioner i vår budget, utöver investeringsbidrag. I vår budget föreslår vi också ett specifikt glesbygdstillägg på 1 miljard kronor, för att säkra tillgången på vård och omsorg i glest befolkade områden.

Detta är några av de förslag vi har fört fram i vår budget. Specifikt på detta utgiftsområde föreslår vi även ett riktat stöd till bidrag till ökad turism i kommuner med hög andel urskog. Vi tror att en ökad nationell turism ger möjlighet för fler att ta semester utanför hemmet om de vill det. Det utvecklar också den lokala ekonomin i kommuner med hög andel urskog, vilket i sin tur leder till att folk stannar kvar och ser en framtid - eller kanske till och med att människor flyttar dit.

Dessa kommuner får dock även bära ett betydande ansvar för de kollektiva nyttor som uppstår i skyddade skogar med höga naturvärden. Därför bör dessa kommuner kompenseras genom ökat statligt stöd, och Vänsterpartiet föreslår 30 miljoner kronor för detta ändamål.

Lanthandeln är en bärande del i många mindre orters överlevnad. Den behöver vi värna och modernisera. Behoven av digitalisering och effektivisering är stora, men utrymmet för att genomföra detta är ofta litet för dessa företag. Vänsterpartiet vill stärka den lokala kommersiella servicen genom att satsa på detta, och vi ökar anslaget med ytterligare 40 miljoner.

Vänsterpartiet väljer att inte delta i beslutet eftersom vi föreslår en högre nivå än regeringen på det här utgiftsområdet, vilket gör att vi inte kan reservera oss. Däremot har vi ett särskilt yrkande.


Anf. 66 Lili André (KD)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till regeringens förslag till anslagsfördelning på utgiftsområde 19 Regional utveckling och avstyrka de motstående förslagen i motionerna.

Kristdemokraterna lyfte i årets valrörelse begreppet hjärtlandet. För oss är det ett medvetet ställningstagande som bottnar i övertygelsen att vi måste ha en nationell politik som ser hela Sverige, stad som landsbygd, och motverkar alla krafter som hotar att söndra vårt land. Det är så lätt att prata om vi och de - nord mot syd, stad mot land - men vi är ett land, och alla delar behövs och kompletterar varandra.

Målet med regional utveckling gäller alla delar av landet och handlar om god hälsa och ett gott liv för människor. Det handlar om entreprenörskap, konkurrenskraftiga företag, tillväxt, utveckling och innovation. Det handlar om offentlig service, kultur, vård och utbildning. Kostnader för resor ska minska. Regionalpolitiken på nationell nivå handlar om att skapa förutsättningar för detta.

Ett anslag jag vill lyfta lite extra är 1:1 Regionala utvecklingsåtgärder. Bakom denna kanske lite torra rubrik finns det en hel del godsaker.

I stora delar av vårt avlånga land är lanthandeln hjärtat i bygden och så mycket mer än bara en affär. Vid sidan av skolan är lanthandeln den allra viktigaste funktionen för att ett samhälle ska kunna leva. En lanthandel är inte bara en plats dit man går för att köpa sin mat, utan det är väldigt ofta platsen där man kan göra postärenden, lämna in tipset, hämta sin medicin eller få en leverans från en familjemedlem eller en god vän som bor långt bort.

Lanthandeln är dock kanske allra mest ett socialt nav. Facebook, Instagram och andra plattformar i all ära; vi människor vill och behöver träffa andra människor på riktigt. Lanthandeln är ett fysiskt nav där man kan få göra just detta under oplanerade och väldigt enkla former. Det där småpratandet som sker i samband med inköpen är en otroligt viktig friskvårdsfaktor och främjar samhällsgemenskapen.

Utöver att lanthandeln alltså är ett vattenhål för gemenskapstörstande människor i glesbygden är den också en mycket viktig faktor för det lokala näringslivet. Det är mycket väl motiverat att satsa skattepengar på detta, och jag är glad att vi har en regering som också har landat i denna slutsats.

Fru talman! Politik handlar inte bara om att räkna pengar och flytta dem mellan olika konton. Vi kristdemokrater vill lyfta fram att vårt land behöver styras utifrån en värdegrund och en kultur som bottnar i insikten att vi är inte så urbaniserade som vi kanske tror.

Ni har säkert hört myten om det urbaniserade Sverige - att framtiden skulle tillhöra enbart våra största städer och att resten bara skulle vara skräpytor, som en så kallad framtidsspanare sa för ett par år sedan. Detta anses ofta bevisat av att nio av tio svenskar bor i en tätort.

På papperet är den statistiken sann, men det finns fler sätt att skära den på. Ett sätt är att konstatera att fyra av tio svenskar bor på landsbygden - i byar eller samhällen med färre än 10 000 invånare. Ungefär lika många identifierar sig själva som boende på landet snarare än i stan.

Betydelsefulla är därför de satsningar som nu prioriteras i budgeten: att näringslivet ges goda förutsättningar att stärka konkurrenskraften, skapa jobb och bidra till gröna innovationer - och därmed till omställningen till en hållbar utveckling.

Jag vill betona att den regionala utvecklingspolitiken omfattar fler åtgärder än dem som finansieras inom utgiftsområdet och att det är viktigt att insatser inom detta och andra politikområden, såsom landsbygdspolitiken och politiken för hållbar stadsutveckling, kompletterar varandra och bidrar till att synergier skapas.

Som kristdemokrat är jag därför både stolt och glad över att vi här kan yrka bifall till en budget som har just denna insikt och som på allvar ser behovet av en regional utvecklingspolitik som tar sin utgångspunkt i att stärka Sverige så att alla har samma möjlighet att bo och verka i hela Sverige. Ju fler delar av landet som är utvecklingskraftiga och hållbara, desto starkare blir Sverige.

Med detta, fru talman, vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år.


Anf. 67 Elisabeth Thand Ringqvist (C)

Fru talman! Gemensamt för alla som bor på någon sorts landsbygd är nog att de har samma vardagsoro som alla andra. Kommer barnen att kunna gå i en bra skola någorlunda i närheten? Kommer omsorg och vård att finnas för mig och mina nära när det behövs? Kommer ambulans eller räddningspersonal att kunna komma när det är akut? Kommer det att finnas jobb för mig? Kommer min verksamhet att överleva?

Fru talman! Målet för den regionala utvecklingspolitiken är att förutsättningarna för att bo, verka och leva i hela landet ska förbättras. Det är portalmeningen för detta utgiftsområde, men som flera andra har varit inne på är det inte alls bara detta budgetområde som ger förutsättningarna för att skapa en bra tillväxt i hela landet.

Landsbygden behöver nu leverans, inte tomma löften. De snabbt stigande bränslepriserna har pressat alla de hushåll på den svenska landsbygden som är beroende av bilen för att ta sig till arbetet, göra affärer, handla mat, skjutsa barnen till fritidsaktiviteter eller kanske själva kunna delta i föreningsaktiviteter.

Det som verkar vara så svårt att förstå är avstånd. Strömsunds kommun är lika stor som hela Skåne till ytan. Skärgården kan vara jättetillgänglig under sex härliga sommarveckor men resten av året vara helt otillgänglig. Där det är som glesast är det också väldigt svårt att få kollektivtrafik att fungera. Det fungerar liksom inte; man får ingen affär av det. Där kollektivtrafiken fungerar kan det dessutom vara så att bussen måste göra så många stopp på vägen att det tar dubbelt så lång tid som att åka med bilen.

Det går inte att jämföra situationen på landsbygden med den för dem som har kollektivtrafik i tätorter. Den som är helt beroende på landsbygden behöver helt enkelt andra förutsättningar.

Fru talman! Jag måste tyvärr säga att den nya regeringen inte har haft förmåga att leverera efter alla de många löften som utställdes under valrörelsen. Det kanske är ett krasst konstaterande, men många av oss kanske inte trodde på det heller. Som det ser ut nu finns det heller inte riktigt någon plan för att leverera. De sänkta dieselpriserna - eller bensinpriserna - vid pump blev inte alls vad som utlovats.

Centerpartiet vill både sänka drivmedelskostnaderna och höja reseavdragen. Det ska finnas en rabatt på 3 kronor vid pump, och den ska gälla upp till 1 200 liter per år. Höjningarna av reseavdraget ska gå till dem som inte har något alternativ. Det finns en bra modell, där det hela beror på avstånd. Denna modell tar inte hänsyn till vilken typ av färdmedel man åker med. Från dagens 18,50 per mil kan vi komma upp i 30 kronor per mil. Det är 5 kronor mer än vad regeringen föreslår.

Elkostnaderna har vi varit inne på under dagen. De som drabbas mest är inte de som bor i städerna utan, i detta fall, de som bor där dit fjärrvärmen inte når och där villorna med direktverkande el trots allt finns kvar, eftersom man inte har haft möjlighet att byta eller eftersom man behöver ha el för att värma upp sitt eget varmvatten.

Högkostnadsskyddet är fortfarande väldigt oklart både för människor och för företag. Jag tror inte att det är just detta som är inflationsdrivande, utan det handlar bara om rättvisa.

Landsbygdsbor behöver ju mer än att tanka bilen och värma huset. I hela landet drabbas nu många kommuner och regioner av att intäkterna sinar och kostnaderna ökar. Konjunkturnedgången och de höga elpriserna påverkar många mindre kommuners ekonomi kraftigt. Detta är kommuner som har väldigt små marginaler efter covid.

Centerpartiet föreslår därför att de generella statsbidragen höjs med 10 miljarder kronor nästa år. Detta är 4 miljarder mer än regeringens höjning. Vi väljer också att inte öronmärka dem, för vi tror att människor som bor närmast sina egna utmaningar också har förmåga att förstå vad bidragen ska användas till.

Vi måste lita på att de politiker som är valda lokalt faktiskt kommer att göra det som passar deras kommuner och regioner allra bäst, även om vi vet att många vill satsa på bättre och bemannade vårdcentraler oavsett om de är i privat eller offentlig regi.

En annan förutsättning för att människor ska kunna leva, jobba och driva företag på landsbygden är att den digitala infrastrukturen fungerar. Utbyggnaden av bredband går alldeles för långsamt. Vi vet att många vill kunna jobba digitalt där det passar.

Nu är också mobiltäckningen katastrofalt dålig på många platser. Man frågar sig hur detta är möjligt när den var bättre för tio år sedan. Det beror såklart på att våra nya telefoner kräver mycket mer kapacitet. Det finns människor som lever där man inte vet om man kan ringa 112 eftersom mobilnätet inte fungerar. Att leva med den insikten är gruvsamt, som vi säger i Jämtland.

Jag vill ta er med till Ottsjöbua. Det ligger i Ottsjö, en och en halv timmes färd från Östersund. Det ligger vid Ottfjällets fot. Där bor ungefär 130 människor på heltid.

Ottsjöbua är träffpunkten. Det är här man kan köpa lokalt producerad ost, ett par gummistövlar eller fiskekort. Vanlig mat går också bra. Man kan hämta saker från Apoteket, Systembolaget och posten.

För mig är detta en förebild. Det beror på att jag har varit där massvis med gånger och vet att det är människor som drivs av passion, hjärta och otrolig stolthet över sin hembygd som gör detta.

Förutsättningen för att detta ska fungera är såklart att det finns bra villkor för företagande. Det gäller att vi här inne inte överreglerar småföretagens vardag och att kommunerna ser till att de inte följer upp onödigt mycket när det gäller småföretag.

Ibland krävs också det driftsstöd som vi beslutar om på det här utgiftsområdet. Det gör att Ottsjöbua kan uppgradera sitt kassasystem och kan anställa någon, så att ägarna får semester någon gång. Tänk om de nedsatta arbetsgivaravgifterna för att anställa unga hade varit kvar - då hade driftsstödet räckt mycket längre.

Fru talman! Sveriges samlade tillväxt är beroende av den tillväxt som skapas lokalt och regionalt. Konkurrenskraftiga företag och individer är en förutsättning för ett konkurrenskraftigt Sverige. Ju fler regioner som har en stark och expansiv ekonomi, desto bättre för hela Sverige.


Anf. 68 Louise Eklund (L)

Fru talman! Det är ju fredag, så jag tillåter mig att göra en liten personlig utsvävning inledningsvis. Jag hoppas att talmannen står ut. Jag lovar att jag har en poäng!

Jag är uppvuxen på den skånska sydkusten i ett litet kustsamhälle som under sommarmånaderna förvandlades i takt med att sommargästerna flyttade ut till oss. För oss åretruntboende barn blev det alldeles uppenbart hur stora skillnaderna var mellan oss åretruntboende och dem som växte upp i Malmö eller Lund. Vi var hopplöst efter.

När vi gick i mjukisbyxor med Disneytryck hade de redan gått vidare till tuffa, stentvättade jeans. Lite senare gjorde de jättefräcka musikreferenser till MTV som gick oss helt förbi eftersom vi bara hade kanal 1 och 2 och, på väderleksmässigt klara dagar, danska DR1.

Vad vill jag säga med dessa anekdoter från den skånska landsbygden på 1980-talet? Jo, att tillvaron för de barn och unga som i dag växer upp i Beddingestrand, som det här lilla samhället heter, ser helt annorlunda ut. Det är inte längre en dagsutflykt att ta sig till Malmö eller Lund, tack vare den nya tågförbindelse som nu finns. Det är inte längre så stora kulturella skillnader mellan barnen där och barnen i Malmö eller för den delen i Stockholm. Alla följer samma personer på Tiktok, e-handlar från samma näthandel, lyssnar på samma musikgrupper och ser samma serier.

Den digitala revolutionen och den svenska bredbandsutbyggnaden har slipat ned inte bara de geografiska utan även de kulturella skillnaderna. Allt är naturligtvis inte bra med det, men det belyser hur både den digitala och den mer traditionella infrastrukturen är förutsättningar för vår ambition att man ska kunna arbeta och bo i hela landet. Därför tycker jag att det är glädjande att regeringen gått fram med en politik för den regionala utvecklingen som fokuserar på just detta.

Utbyggnaden och underhållet av samhällsviktig infrastruktur, som etablering av bredband och underhåll av vägar, ska intensifieras. Kostnaderna för resande ska minska. Vi ska ha fokus på den lokala och regionala pendlingen så att man kan fortsätta att bo utanför tätort men pendla till jobbet eller till den skola man valt, oavsett vilken kommun de ligger i. Så ökar vi friheten och möjliggör för fler att välja den boende- och arbetsform som passar dem och deras familjer bäst.

Fru talman! Jag är glad över att regeringen ser möjligheterna i hela landet men också de problem som vi i politiken behöver ta oss an. Ett exempel är företagens problem med kompetensförsörjning och bristen på matchning mellan arbetslösa och lediga jobb, som får stora konsekvenser för svensk tillväxt. Om vi inte får bukt med problematiken finns det risk att företag lägger ned sin verksamhet eller flyttar.

För att säkra kompetensförsörjningen på lång sikt krävs vuxenutbildning, högskolor och universitet av hög kvalitet. Här vill jag även passa på att slå ett extra slag för yrkeshögskolan, som har en oerhört viktig uppgift att fylla. Det är en effektiv utbildning kopplad till den regionala arbetsmarknaden. Även de lokala folkhögskolorna gör stora insatser som är värda att lyfta fram.

När vi diskuterar regional utveckling är det självklart att nämna besöksnäringen. Den var under en period den snabbast växande näringen i Sverige, men man har haft det oerhört tufft de senaste åren. Det handlar ofta om små familjeföretag som är starkt kopplade till bygden.

Det går att hitta många positiva exempel. I Halland på senare år har utvecklingen av hotell och restauranger som till exempel Knystaforsen och Stedsans inneburit ett enormt uppsving för hela regionen och ett inflöde av besökare inte bara från Sverige utan även över landsgränserna. Sådana företag måste ges goda förutsättningar att utvecklas.

I det här sammanhanget kan det vara värt att lyfta fram hur möjligheten till gårdsförsäljning skulle kunna bidra ytterligare till denna positiva utveckling. Det är hög tid att vi kommer igång med detta nu, inte minst i ljuset av den Fehmarn Bält-förbindelse som nu byggs mellan Danmark och Tyskland och som kommer att korta restiderna mellan Sverige och kontinenten ytterligare.

Fru talman! Det går inte att ha en debatt om regional utveckling utan att prata om den mycket bekymmersamma energisituationen. I de södra delarna av landet är situationen akut, och mer lokal energiproduktion behöver snabbt komma på plats.

Företag går på knäna, och det är mycket osäkert om alla kommer att klara sig igenom den energikris vi befinner oss i. Det är oerhört bekymmersamt. Regeringens elstöd är helt nödvändigt och också ett första steg. Regeringen kommer att bevaka frågan mycket noga framöver.

Det är extra oroande att den prisbild man så här långt mest sett i de södra delarna av landet nu letar sig norrut. Även elprisområde 1 och 2 har sett ökande priser. Den gröna nyindustrialiseringen i norr med satsningar i Boden, Luleå, Skellefteå och Umeå bygger på att det även fortsättningsvis finns god och säker tillgång till el. Vi måste säkra den. Inte bara befintlig energiproduktion i norr behöver värnas och utvecklas, utan vi behöver även ta beslut som säkrar den framtida energiförsörjningen.

Vindkraften kommer att fortsätta vara viktig men jag skulle tro att vi även behöver titta på hur kärnkraften kan bidra till nyindustrialiseringen i norr.

Jag yrkar därmed bifall till regeringens förslag för utgiftsområde 19 som gäller regional utveckling.


Anf. 69 Elin Söderberg (MP)

Fru talman! Jag vill inleda med att önska en saklig debatt. I ett tidigare anförande i dag uttryckte Moderaterna att Miljöpartiet vill att Sveriges landsbygd och glesbygd ska bli ett Skansenmuseum och att vi skulle vilja ta bort äganderätten. Detta är direkt felaktigt.

Man får jättegärna kritisera och argumentera mot den politik jag för fram och mitt parti representerar, men då vill jag att man argumenterar mot den politik vi faktiskt företräder. Man får jättegärna läsa Miljöpartiets landsbygdspolitiska program eller motion 2022/23:2171 Lands- och glesbygd med stark samhällsutveckling som jag lämnade in under allmänna motionstiden i år. Där lyfter vi bland annat fram att vi kraftigt vill förbättra investeringsmöjligheterna i lands- och glesbygd. Det är helt centralt.

Vi lyfter också fram att Miljöpartiet vill se en god och tillgänglig välfärd i lands- och glesbygden och en stärkt samhällsservice. Vi vill även ha en levande kultur och ett levande civilsamhälle där. Vi har flera förslag på dessa områden.

Inom utgiftsområde 19 som gäller regional utveckling satsar Miljöpartiet 567 miljoner mer än regeringen. Vi vill bland annat att pengarna går till kompetensförsörjning som behövs till följd av den fantastiska gröna industrirevolution som vi nu ser hända, och till bred personalförsörjning för en god samhällsutveckling och för att säkerställa att det finns personal till samhällsservice och välfärd i hela landet. Det behövs insatser för att förbättra förutsättningarna för att bo och verka i hela landet. Det är därför Miljöpartiet satsar 567 miljoner mer än regeringen.

Fru talman! I Miljöpartiets budgetmotion finns en lång rad satsningar inom andra utgiftsområden som givetvis också påverkar den regionala utvecklingen. Det handlar om mer resurser till välfärd, kultur, klimatomställning, miljöpolitik, transportinfrastrukturinvesteringar med mera.

I Miljöpartiets Sverige ska man kunna vara den man är, uppfylla sin fulla potential och bo och verka i hela landet.


Anf. 70 Kjell Jansson (M)

Fru talman! Vi debatterar regional utveckling, och jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Nyckeln till en levande landsbygd hänger på flera faktorer. Vi ser i dag att landsbygdsutvecklingen hotas av myndighetsaktivism. Jag kommer att ge några exempel på hur det går till i skärgården där jag bor.

Bra infrastruktur behövs för att landsbygden ska fungera, men underhållet som Trafikverket ansvarar för är alltmer eftersatt. Vägnätet blir allt sämre. Det är så dåligt att det till och med är trafikfarligt på många ställen.

Det behöver byggas ut bredband, vilket har nämnts här, men det går trögt - och det tycks gå lika trögt vilken regering vi än har.

Postservicen håller på att avvecklas. Den fungerar inte. Brev försvinner. Viktig post försvinner.

Man motarbetar mikrobryggerier. Jag har en god vän som driver Norrtelje bränneri. Det krävs 33 myndighetstillstånd för att koka brännvin - 33 myndighetstillstånd - är ni med? Det behövs regelförenklingar om man vill ha ett näringsliv som fungerar ute på landsbygden.

Jag ska ta upp ett annat exempel. Ute i skärgården hade vi under kriget ett varv som hade 130 anställda. Det var den största arbetsplatsen i skärgården. Varvet har efter hand krympt på grund av problem med generationsskiften som inte fungerat. Nu vill barnbarnet öppna upp varvet igen. Det är ett mycket fint varv där stora ekonomibyggnader och allting finns. Det är inte en nyetablering som det handlar om utan bara en omstart.

Vederbörande söker tillstånd hos länsstyrelsen i god ordning. Länsstyrelsen skickar ut ärendet på remiss och frågar alla grannar vad de tycker. Då är det en granne som är emot av ett skäl som länsstyrelsen ser som viktigt och därför säger att hon inte får tillstånd att öppna varvet igen.

Sådana godtyckliga beslut från myndigheterna är oroväckande om vi vill ha en levande landsbygd. Det kanske inte hade blivit 130 anställda på varvet igen men kanske åtta tio stycken. Det hade också varit lovvärt ute i skärgården.

Samtidigt håller regionen på med skärgårdsutvecklingsplaner och säger att man ska ha en levande skärgård. Det har man hållit på med i många år. Man pytsar ut lite pengar här och där till stöd för projekt, men ingenting är långlivat. Det behövs entreprenörskap och förenklade regelverk.

Om man bor på en ö i skärgården, inte har en helikopter men en båt för att ta sig dit ansöker man i god ordning tillstånd hos kommunen för att bygga en brygga. Man får svaret att tillstånd beviljas. Då kommer länsstyrelsens tjänstemän godtyckligt in och river upp strandskyddsdispens för brygga med det grumliga skälet att bryggan förstör botten och fiskelivet. Om man har en stenkistebrygga leker fisken där. Fiskarna leker i stenkistor och vassruggar, ingen annanstans.

Det är mycket myndighetsaktivism som vi måste ta tag i.

Regional utveckling

Ska vi ha en levande landsbygd behöver också strandskyddet reformeras kraftigt och inte minst miljöbalken, som är väldigt sträng. Den gör det nästan omöjligt att sätta igång en mineralbrytning, som min kollega Mats Green tog upp här tidigare. Vi har enorma mineraltillgångar i Sverige, och vi behöver ompröva hela minerallagen och börja titta på att börja med mineralbrytning. Det tror jag skulle vara väldigt bra att börja med för framför allt de norra delarna av Sverige. Vi behöver också ha uran när vi framgent ska starta upp ny kärnkraft.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Regional utveckling

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Beslut

4,5 miljarder till regional utveckling (NU2)

Riksdagen säger ja till regeringens förslag om hur anslagen i statens budget för år 2023 inom utgiftsområdet regional utveckling ska fördelas.

Totalt handlar det om cirka 4,5 miljarder kronor ur statens budget. Mest pengar, knappt 2 miljarder kronor, går till regionala utvecklingsåtgärder.

Riksdagen säger också ja till regeringens förslag om ekonomiska bemyndiganden. Samtidigt säger riksdagen nej till alternativa budgetförslag i motioner.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen den 13 december 2022. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.