Tid för undervisningsuppdraget

Herr talman! Vad glad jag är att vi har kommit fram till den här debatten och att vi inom kort äntligen ska få votera om det här. Det här är den viktigaste lärarreformen sedan 90-talet. Det är därför med stor stolthet som vi från Liberalerna och regeringen lägger fram det här för riksdagen, och det är med stor glädje som vi debatterar det här i dag.

Sedan lärarnas undervisningstid avreglerades på 90-talet har den ökat med över två veckor per läsår. Samtidigt har den administrativa bördan svällt. Det säger sig självt, herr talman, att det är fullständigt ohållbart. Det har också visat sig vara ohållbart. Nio av tio lärare uppger att de har för många arbetsuppgifter för att kunna fokusera på undervisningen, och över hälften har övervägt att säga upp sig.

Detta påverkar såklart både undervisningen och eleverna. Det är en delförklaring till att skolan inte presterar de resultat som vi hade önskat, och det är en delförklaring till att alldeles för många lärare väljer att faktiskt säga upp sig och inte fortsätta i det här viktiga yrket.

I avtalsrörelse efter avtalsrörelse – efter avregleringen skulle detta nämligen lösas i avtal – har lärarna försökt att få bättre villkor på plats, men arbetsgivarorganisationen SKR har vägrat att gå dem till mötes. Socialdemokratiskt ledda SKR har bestämt sig för att lärarnas planeringstid ska vara kommunernas buffert för besparingar. Kvaliteten i skolan ska vara en buffert för besparingar för Sveriges kommuner.

Därför har vi i Liberalerna drivit på för att få en nationell reglering på plats. Det här är en del av den breda återregleringen av svensk skola. Eftersom det här inte går att lösa genom avtal behöver det lösas genom lagstiftning. I dag debatterar vi det här betänkandet, och jag yrkar såklart bifall till förslaget.

Undervisningsuppdraget kommer återigen att skyddas med ett golv för planeringen och ett tak för undervisningen. Samtidigt minskar också den administrativa bördan.

Det här är ett viktigt besked till landets viktigaste yrkeskår, till alla föräldrar som har barn i skolan och till alla elever som studerar runt om i landet. Lärare kommer att ha tid för sin planering och tid för sin undervisning. De kommer i högre grad att vilja stanna i yrket för att de kommer att ha en rimligare arbetsbörda.

Det är glädjande att så många partier nu sluter upp bakom den här linjen, även om det finns motioner och yrkanden som går emot vårt betänkande. Jag tycker att det här borde vara en ganska prestigelös fråga. Alla påstår att de vill att lärare ska ha rimliga arbetsvillkor. Samtidigt finns det politiker som tycker att det inte ska regleras och att SKR ska ha mer med det här att göra, det vill säga att de som har misslyckats sedan 90-talet ska få fortsätta att driva lärarkåren in i en ohållbar arbetsbörda.

Socialdemokraterna betonar till exempel i sin motion att de hellre vill ha en dialog med parterna. Det betyder alltså i praktiken att de vill behålla SKR:s möjligheter att säga nej på det sätt som SKR gör. Oavsett vad de säger i medierna är det det som de har lagt fram i riksdagen.

Så kan vi inte ha det. SKR har inte lyckats skapa rimliga arbetsvillkor för lärare sedan 90-talet. Det har gått åt fel håll sedan 90-talet, när man avreglerade och gav makten till SKR.

Liberalerna har tagit ställning för och drivit detta, och jag är stolt över att det här förslaget nu ligger på riksdagens bord. Vi kan inte låta SKR ha ansvaret för en av de viktigaste komponenterna för kvalitet i svensk skola eftersom de inte klarar av det.

Det här är också ett bra exempel, herr talman, på varför skolan borde förstatligas. Det är inte bara för lärarna utan för lärarna, föräldrarna, eleverna och hela Sveriges framtid. Därför är det så viktigt att vi reglerar undervisningsuppdraget och planeringstiden och ser till att lärarna får rimliga arbetsvillkor. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD) samt Marie-Louise Hänel Sandström och Joanna Lewerentz (båda M).

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2 och reservation 3.

I dag debatterar vi betänkandet Tid för undervisningsuppdraget. Det handlar i grunden om vilka förutsättningar vi ger alla de lärare som varje dag bär upp den svenska skolan – i varje klassrum, i varje skola och i varje del av landet.

Lärare är den viktigaste yrkesgruppen för att skapa kvalitet i undervisningen. Det är i mötet mellan lärare och elev som kunskaper växer och som elever får stöd, utmanas och ges möjlighet att nå längre. Därför måste lärare också ha rimliga förutsättningar att klara sitt uppdrag.

Det är mot den bakgrunden som vi socialdemokrater röstar ja till propositionens förslag om att ge regeringen möjlighet att reglera lärares undervisningstid samt tid för planering och uppföljning – oavsett vad liberalen Joar Forssell precis sa i sitt anförande. Om fler elever ska lämna årskurs 9 med godkända betyg, nå kunskapsmålen och lära sig att läsa, skriva och räkna ordentligt måste lärarna få tid och förutsättningar att göra det som är skolans kärnuppgift: undervisa.

Men, herr talman, ett ja till propositionen är inte detsamma som att vi menar att regeringen är färdig med sitt arbete. För att reformen ska få verklig betydelse ute i klassrummen krävs det att den genomförs på ett sätt som fungerar i praktiken, att den finansieras ansvarsfullt och att den kan genomföras i hela landet.

Herr talman! Det är därför vi socialdemokrater har ett antal invändningar i det här betänkandet. Om reformen ska leda till mer tid för undervisningsuppdraget och till att elever får möta fler behöriga och skickliga lärare runt om i vårt land måste regeringen säkerställa finansieringen.

Vi får inte hamna i en situation där en reform som är tänkt att stärka undervisningen i praktiken leder till motsatsen: att fler klassrum står utan behöriga lärare och att det blir större undervisningsgrupper och kanske till och med fler inställda lektioner. Det är därför vi behöver se till att en reform som ger lärare bättre förutsättningar inte samtidigt gör det svårare för elever att möta skickliga lärare.

Den här reformen har potential att bli viktig och slagkraftig, men då krävs det att regeringen tar ansvar för genomförandet. Vi har under mandatperioden gång på gång hört regeringen tala om historiska satsningar på skolan. Men vi har kunnat konstatera att det i stället faktiskt till och med blivit mindre pengar ute i kommunerna och i skolorna och att lärare och elever till och med kanske fått möta nedskärningar. Det får inte upprepas.

Om staten beslutar om en reform som påverkar lärares tid, skolors organisation och huvudmännens möjlighet att planera undervisningen måste staten också se till att resurserna räcker. Annars riskerar vi att stå där med en reform som ser väldigt bra ut på papperet men som inte ger eleverna undervisning i praktiken.

För oss socialdemokrater är utgångspunkten tydlig. Eleverna ska möta behöriga lärare. Lärare ska ha tid att planera, undervisa och följa upp undervisningen. Men regeringen måste bära ansvaret för att reformen inte leder till hål i fråga om skolans bemanning eller till ytterligare press på hårt ansträngda skolor.

Herr talman! Regeringen lägger nu fram flera reformer på skolområdet. Det hade behövts en bredare och tydligare dialog om hur reformerna ska utformas och genomföras i praktiken. Det handlar inte bara om att fatta beslut i kammaren. Det handlar också om att det ska fungera i verkligheten.

Vi menar att framtagandet av de här reformerna borde ha skett i en tydligare dialog både mellan oss politiska partier och med arbetsmarknadens parter. Det hade varit fullt rimligt att göra på det sätt som man brukar göra på den svenska arbetsmarknaden, i och med den svenska modellen. Det handlar om att arbetsgivare och arbetstagare får möjlighet att sitta ned och diskutera, identifiera problem och bidra till lösningar som håller över tid. Här skulle då staten vara med som en viktig part.

I det här fallet hade Sveriges Lärare, staten och andra huvudmän kunnat spela en viktig roll för att säkerställa att reformen gör att eleverna får möta skickliga och behöriga lärare runt om i vårt land.

Vi socialdemokrater vet att när fackförbund och arbetsgivare tar ansvar tillsammans, träffar avtal och hittar gemensamma lösningar skapas överenskommelser som står sig över tid. Det hade den här reformen tjänat på. Det är därför vi anser att ett sådant arbete fortfarande kan göras i framtagandet av förordningen.

Herr talman! I och med propositionen lämnar riksdagen över en betydande möjlighet till regeringen att genom föreskrifter reglera undervisningstiden. Just därför är det rimligt att riksdagen också ställer tydliga krav på att reformen noggrant analyseras och följs upp. Vi behöver ha ordentliga underlag för att se hur reformen utvecklas och påverkar olika delar av skolväsendet. Hur påverkas de allra minsta kommunerna? Hur påverkas kommunerna på landsbygden? Hur påverkas huvudmän som redan i dag har stora kompetensförsörjningsutmaningar?

Uppföljningen måste också handla om reformens verkliga effekter. Leder den till bättre arbetsmiljö för lärarna? Leder den till högre kvalitet i undervisningen? Leder den till att elever får möta fler behöriga lärare? Eller riskerar den att göra det ännu svårare när det gäller kompetensförsörjningen på många håll i landet?

För oss socialdemokrater är det avgörande att reformen inte bara blir en administrativ förändring. Den måste ge verklig effekt ute i klassrummen, stärka lärarnas möjligheter att göra sitt arbete och bidra till att eleverna får en utbildning av högre kvalitet. I slutändan finns det inget viktigare än att alla de barn och elever som varje dag går till skolan får möta engagerade, utbildade och behöriga lärare.

Herr talman! Jag vill också kort belysa andra delar av den här propositionen. Nu när vi gör förändringar som syftar till att minska administrativa krav och dokumentationskrav måste vi vara vaksamma på att det inte leder till sämre möjligheter att tidigt upptäcka elevers behov av stöd.

Det är viktigt att minska onödig administration. Lärare ska inte lägga tid på att dokumentera saker som inte fyller en tydlig funktion. Men för vissa elever är den löpande kontakten mellan skola, elev och vårdnadshavare helt avgörande. Det kan handla om elever som har en svår skolsituation, elever som riskerar att halka efter kunskapsmässigt eller elever som är i behov av särskilt stöd. För dessa elever måste skolan även framöver kunna ha en tät och fungerande dialog med hemmet. Därför är det fullt rimligt att utvecklingssamtal generellt sker en gång per år men att det samtidigt säkerställs att elever och vårdnadshavare som behöver fortlöpande information och tätare kontakt också får det.

Minskad administration får inte innebära minskad uppmärksamhet när det gäller elevernas behov.

Avslutningsvis, herr talman! Reglering av lärares undervisningstid samt tid för planering och uppföljning kan vara ett viktigt steg – och är ett viktigt steg – för att stärka den statliga styrningen av skolan och ge lärare bättre förutsättningar att vilja vara kvar i yrket. Men om vi på riktigt ska komma till rätta med överfulla klassrum, för många obehöriga lärare och en försämrad arbetsmiljö krävs mer än en enskild reform. Då krävs en skolpolitik där staten kliver fram, tar större ansvar och gör upp med de systemfel som har försvagat svensk skola över tid.

Det är därför vi vill stoppa vinstjakten i skolan. Pengar som är avsedda för elevernas undervisning, lärarnas arbetsmiljö och skolans kvalitet ska inte försvinna till aktieägares fickor.

Det är därför vi vill att fler elever ska möta fler behöriga lärare. Särskilt de allra yngsta eleverna behöver en skola där det finns tid för varje barn, där man tidigt kan upptäcka behov av stöd och där man kan lägga grunden för läsning, skrivning och matematik.

Och det är därför vi socialdemokrater menar att reformen om reglerad undervisningstid måste genomföras på ett sätt som får effekt i klassrummen. Den måste leda till att barn och elever i hela vårt land möter skickliga, engagerade och behöriga lärare och till en undervisning som gör att fler elever klarar skolans mål.

(Applåder)

I detta anförande instämde Camilla Hansén (MP).

Herr talman! Jag får tacka Niklas Sigvardsson för anförandet.

I mångt och mycket är vi överens – om vi bortser från det som sades i sluttampen av Sigvardssons anförande.

Däremot missar Sigvardsson att vi har en kraftfull regering som lägger fram mängder med förslag för att reformera svensk skola och för att skapa en regelstyrd skola. Nya läroplaner behandlade vi i går. Förra veckan behandlade vi trygghet och studiero. Vi har reformerat lärarutbildningen. Vi har minskat den administrativa bördan. Nu kommer detta. Och det kommer fler förslag nästa vecka. Det handlar om ett nytt betygssystem. I sommar kommer det en ny reglering för friskolor.

Det är med den här regeringen och Sverigedemokraterna som stödparti som saker och ting händer när det gäller att reformera skolan.

Jag ska nu komma till kärnan. Det finns nämligen en intressant sak. Även om Niklas Sigvardsson nu säger att han är positivt inställd till detta med att reglera arbetstiden vill Socialdemokraterna fortfarande ha en dialog med SKR. Vad skulle det tjäna till? SKR har ju under flera år inte gjort någonting. Vad skulle nu plötsligt göra att man skulle komma fram till en överenskommelse om reglerad arbetstid? Jag har väldigt svårt att se att man skulle göra det. Då måste någon annan träda in, om man nu verkligen tycker att detta är viktigt.

Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till Niklas Sigvardsson som gäller nedskärningar. Kommer Niklas Sigvardsson att se till att hans partikamrater ute i kommunerna inte medverkar till ekonomiska nedskärningar som försvårar den här reformen? Det är nämligen oftast där skon klämmer.

Herr talman! Tack, Patrick Reslow, för frågorna!

Jag börjar med den senare delen. Regeringen valde under den här mandatperioden att inte täcka upp för de stora hål i kommunernas budgetar som uppstod på grund av den stora inflationskris som var i början. Då gick kommunerna med stora underskott. Då krävdes det stora anpassningar av kommunernas budgetar för att faktiskt få dem att gå ihop. Det är klart att det då blir problem att få ihop budgetarna i hela Skolsverige, med tanke på att kommunerna är avgörande för finansieringen när det gäller skolan.

Det innebär också att vi socialdemokrater vill att staten tar ett större ansvar när det gäller de här frågorna genom till exempel ett sektorsbidrag, där vi både ställer krav från statligt håll och ser till att det kommer en påse pengar just till skoländamål.

Det är så vi vill lägga om finansieringen, och vi vill också se en helt ny ekonomisk princip för att inflationsskydda de generella statsbidragen. Då kan kommunerna prioritera det som är kommunernas viktigaste uppgifter, det vill säga att se till att barn och elever får en bra skolgång, att äldreomsorgen har hög kvalitet och att våra barn, unga och andra kommuninvånare får ett så bra liv som möjligt.

Då är den ekonomiska biten väldigt viktig. Vi socialdemokrater kommer att jobba för att ta vårt ansvar, och det är väldigt tydligt att vi under de här fyra åren har prioriterat Kommunsverige – skolan, äldreomsorgen och sjukvården – i stället för skattesänkningar för de allra rikaste.

För att svara på en annan fråga från Patrick Reslow anser vi att den svenska modellen är som starkast när arbetsgivare och arbetstagare gemensamt kan komma överens om och mer långsiktigt och hållbart sluta avtal om hur verkligheten ska se ut och om de villkor som ska gälla. Vi socialdemokrater ser fortfarande att den möjligheten finns. Under en utredningsperiod, där det har varit väldigt tydligt vad regeringen har beställt gällande undervisningstid, är det fullt förståeligt att båda arbetsmarknadens parter är lite försiktiga.

Herr talman! Jag förstår att det var jobbigt för kommunerna att tampas med en tvåsiffrig inflation under de socialdemokratiska åren och att detta grävde stora hål i kommunernas budgetar.

I dag ser situationen annorlunda ut. Nu har vi lyckats komma igång med att bekämpa inflationen rejält tack vare insatser från Sverigedemokraterna och regeringen. Läget är ett annat.

Att i den situationen säga att regeringspartierna måste se till att inte skära ned är lite märkligt, eftersom kommunerna går med så pass stora överskott. SKR går med miljardöverskott. I den kommun jag kommer ifrån gick man med över en halv miljard i överskott detta år. Oron för den kommunala budgeten borde därför vara betydligt mindre i år än vad den var när Socialdemokraterna överlämnade makten.

Jag har ändå lite svårt att förstå det här. Om Sveriges Lärare under väldigt många år har haft önskemål om att reglera undervisningstiden, fört fram det och velat ha in det i HÖK-avtalen men inte nått fram därför att SKR inte har velat möta de krav som har funnits eftersom de inte sett det som en lösning, vilken effekt skulle då en dialog med SKR generera?

Jag förstår inte Socialdemokraternas argumentation att man är för det här och tycker det är bra men att man ändå vill tillbaka till den svenska modellen – den modell som inte har sett till att man har fått en reform på området. Då måste staten träda in. Det är viktigt, och detta gör vi för lärarnas skull.

Varför försvarar Niklas Sigvardsson och Socialdemokraterna så innerligt den svenska modellen när den faktiskt inte lyckades?

Herr talman! Vi försvarar den svenska modellen på grund av att den långsiktigt har inneburit att när vi tillsammans, fackförbund och arbetsgivare, kan sluta avtal är avtalen både långsiktigt hållbara och skapar oftast väldigt bra förutsättningar.

Sedan är det väldigt viktigt att påpeka att vi socialdemokrater kommer att rösta ja till propositionen om reglerad arbetstid för lärare. Det är det vi står och diskuterar här i dag.

Vi socialdemokrater kommer att rösta ja till propositionen, och det är ett viktigt steg för det fortsatta arbetet med att se till att alla lärare får en bra och rimlig arbetsbörda. Det är viktigt att komma ihåg. Men om regleringen ska bli viktig på allvar behöver staten se till att inte skära ned sitt anslag för skolan, och vi får heller inte omfördela alltför stora delar till skolreformerna. När vi tar beslut om dessa reformer tas anslagen från andra skolrelaterade beslut, vilket gör att kommunerna inte får de förstärkta medel som de högst troligt kommer att behöva för att kunna genomföra de reformer vi står inför.

Det är på det sättet vi faktiskt tryggar att alla elever i det här landet får möta både skickliga och behöriga lärare, vilket vi vill att de ska göra eftersom vi vet att läraren är så otroligt viktig för att fler elever ska nå kunskapsresultaten runt om i vårt land.

Herr talman! Låt mig först yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Här har vi ännu en proposition som tar sikte på att skapa bättre förutsättningar inte bara för läraryrket utan för den svenska kunskapsskolan som helhet. Som jag sa tidigare har vårt reformarbete landat i förslag om ökad trygghet och studiero, en ny läroplan, nya regler för fristående skolor, en minskad administrativ börda och så vidare – ett helt reformpaket som syftar till att stärka kunskapsskolan och skapa bättre förutsättningar för lärarna i skolan.

Vi kan konstatera att läraryrkets attraktivitet har sjunkit med åren. Även om många söker lärarutbildningen är det många som hoppar av. Många lämnar också yrket. Man kanske jobbar några år, upptäcker att arbetsmiljön inte var så bra och väljer att syssla med något annat i stället.

När vi satsar pengar på att få fram lärare som sedan upptäcker att yrket inte var någonting för dem är det en förlust för samhället. Vi ska se till att de som utbildar sig till lärare är kvar som lärare så att vi kan dra nytta av deras kompetens. Då gäller det också att vi gör allt för att se till att yrket är attraktivt och bra.

Vi ser också att alldeles för många högpresterande elever väljer bort läraryrket, vilket även det hänger samman med just arbetsmiljön; det har vi har diskuterat här i kammaren flera gånger. Man ser inte detta som något lockande. Då måste vi göra något åt det, och det är just därför vi lägger fram reformförslag.

Frågan om en reglerad arbetstid är något som Sverigedemokraterna har drivit i flera år. Redan förra mandatperioden lade vi fram förslag i utskottet om att återinföra USK:en eller någonting liknande. Det var dock ingenting som någon annan hakade på. Men med tiden har det blivit uppenbart att just reglerad arbetstid är någonting viktigt, och vi är väldigt glada för att vi Tidöpartier har kunnat enas. Jag ska också säga att vi är glada för att även oppositionen tycker att vi ska ha reglerad undervisningstid och att vi därmed är eniga. Det skapar en säkerhet för lärarna att detta är något bestående.

Varför vill vi göra detta? Jo, för att lärarnas undervisningstid har ökat markant. Vi har sett att arbetsuppgifterna har vuxit. Kunskapsuppdraget, kärnuppdraget, har urholkats. Mycket dokumentation och administration har förts in, vilket såklart inte är bra eftersom det tar tid från det som man faktiskt ska göra, nämligen undervisa. Det krävs också att man har tid för planering och uppföljning om man ska kunna göra ett bra jobb som lärare.

Även lärarna har krävt en reglering av undervisningstiden under lång tid, men arbetsmarknadens parter har inte lyckats få till stånd ett avtal. År efter år har man försökt, men man har valt att inte göra någonting åt det. I det läget måste staten gripa in. Om vi menar allvar med att vi vill stärka läraryrkets attraktivitet och se till att vi har de bästa lärarna som undervisar måste vi också agera när saker och ting inte fungerar. I stället för att lita på den svenska modellen måste vi ha lagstiftning som reglerar detta. Det här är viktigt för att höja lärarnas status.

Förslaget innebär att det blir en reglerad undervisningstid som inte bara handlar om själva undervisningen utan även om planeringen och uppföljningen av densamma, det vill säga det ska klart och tydligt framgå att ett läraruppdrag förutsätter att det finns tid för planering, undervisning och uppföljning. Det är bra.

Förslaget innebär också att vi fortsätter skära ned på den administrativa bördan. Vi föreslår exempelvis att information om elevens utveckling ska ges vid tillfällen som personalen bestämmer. I dag ser vi nämligen inte minst ett tryck från föräldrar – det pratade vi om så sent som i går – som vill ha ganska kontinuerlig uppföljning av hur det går för barnen. Det blir inte hållbart, för om lärarna ska hålla på med detta ständigt och jämt blir det en administrativ börda.

Vi måste få ordning på detta, och därför är det framöver inte föräldrarna som bestämmer när man ska ha en diskussion om barnens utveckling. I stället kommer personalen i förskolan eller skolan att bestämma det.

Vi har också föreslagit att man ska skära ned på utvecklingssamtalen till en gång per läsår. Alla vi som har barn och har upplevt detta vet ju att det första utvecklingssamtalet oftast inte ger någonting eftersom det hålls så tidigt under höstterminen. Det är i stället det andra utvecklingssamtalet som är givande för både eleven och föräldrarna. Vi ser därför inte detta som någon större grej, utan vi ser det som ganska normalt och bra att antalet samtal begränsas. Det ger också mindre administrativ börda för lärarna.

Eftersom det kom upp tidigare ska jag säga ytterligare en sak om utvecklingssamtal. Det är inte så att detta innebär ett stopp för fler än ett utvecklingssamtal per läsår. Har man en elev med stort behov av stöd eller liknande ska samtal ske kontinuerligt; det står i propositionen. Det är alltså inte så att det är strikt en gång per år som gäller, utan i de fall det finns ett behov ska man också kunna ha samtal vid flera tillfällen och ha en dialog. Jag upplever alltså att det kravet från oppositionen faktiskt är uppfyllt i propositionen.

Vi inför också en skyldighet att aktivt uppmärksamma och hantera kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier utan att för den skull öka dokumentationskraven kring detta. I stället för en anmälningsplikt blir det nu en informationsplikt. Vid allvarliga eller upprepade fall ska rektorn informeras, och i övrigt ska lärarna ha en skyldighet att ta hand om saken och försöka lösa situationen på bästa sätt i stunden. Detta tror jag kommer att innebära större befogenheter för lärarna, större möjligheter att agera när det väl behövs och mindre dokumentation.

(Applåder)

Herr talman! Lärarna utför ett av Sveriges viktigaste arbeten. Det är de som får barnen på förskolan att upptäcka den där första läslusten, och det är de som får eleverna i förskoleklass att avkoda läsningen. Det är de som får eleverna att upptäcka att samhällskunskap eller matematik ju är jättespännande. Och för att lärarna ska kunna vara de allra skickligaste av lärare behövs det tid för att planera undervisningen, tid för uppföljning och även ett tak för hur mycket en lärare ska undervisa.

Lärarna har i dag bland de högsta sjukskrivningstalen på arbetsmarknaden – framför allt lärare i förskolan och lärare i fritidshem. Jag har träffat så många lärare som vittnar om en ohållbar arbetsmiljö där fler och fler arbetsuppgifter läggs på dem utan att det finns rimlig tid att utföra uppgifterna. Över hälften av Sveriges lärare och förskollärare har en ohållbar arbetsbelastning, och tre av tio är på bristningsgränsen för vad de orkar.

Därför är lagförslaget om att reglera lärares undervisningstid och planeringstid oerhört viktigt, och det är en seger för alla Sveriges lärare att vi ska fatta beslut om detta i riksdagen. Parterna har inte lyckats komma överens, och därför behövs det lagstiftning för att förbättra Sveriges lärares arbetsmiljö.

Herr talman! En del är bekymrade över att den reglering som nu genomförs kan komma att förvärra lärarbristen. Jag är dock ganska övertygad om att det enda sättet att få bukt med lärarbristen är att göra läraryrket mer attraktivt så att fler söker sig till det, och då behöver arbetsmiljön göras mer hållbar.

Vi behöver dock även satsa resurser på skolan för att lärare ska orka stanna kvar och för att hela skolmiljön ska bli hållbar. Vi har i dag lärare som bara orkar en eller två terminer efter avslutad lärarutbildning innan de söker sig vidare till andra yrken – eller blir sjukskrivna – därför att arbetsmiljön är för tuff. I dag jobbar 35 000 personer med lärarutbildning med annat. En undersökning som SCB gjorde 2022 visar att förklaringar till att lärare lämnar skolan är brister i arbetsmiljön, stress, arbetsbelastning och övertidsarbete.

Herr talman! I utredningen finns det en beräkning av vad den här reformen kommer att kosta Sveriges kommuner. Arbetsgivarparten bedömer kostnaden som högre, och sanningen ligger kanske någonstans däremellan. Jag ser en risk med att regeringen inte tillför tillräckligt med pengar för de reformer som nu genomförs på skolans område och som handlar om allt från ökad stödundervisning till mer särskilt stöd för eleverna. Kostnaderna riskerar att lämpas över på kommunerna, och då får vi ju inte en förbättrad arbetsmiljö för lärarna.

Här måste regeringen ta ansvar. Den här regleringen av lärarnas undervisnings- och planeringstid är lärarnas viktigaste fråga, och den måste genomföras i verkligheten. Men det får inte ske på bekostnad av annat i skolan, utan staten måste skjuta till riktiga pengar.

De omfattande dokumentationskraven för lärarna ska minska, vilket är viktigt och bra. I propositionen föreslås att information om barnets eller elevens utveckling ska ges vid tillfällen som personalen bestämmer och att utvecklingssamtal ska hållas en gång per år i stället för en gång per termin. Det köper vi helt och hållet.

En minskning av administration får dock inte leda till att vårdnadshavare inte får information om barnets utveckling. Behov av stöd eller annan viktig information om barnet måste nå vårdnadshavarna för att det inte ska drabba elevernas kunskapsutveckling negativt. Därför måste det säkerställas att kontakten mellan skola och hem är tillräcklig, för att barns och elevers kunskapsutveckling och sociala utveckling ska bli så bra som möjligt.

Vi måste nu se till att lärarnas arbetsmiljö i förskola och skola blir bättre på riktigt. Här är en lagstiftning om lärarnas undervisningstid, planeringstid och uppföljning en oerhört viktig pusselbit. Vi måste också gå vidare och lagstifta om barngruppernas storlek i förskolan för att arbetsmiljön där på riktigt ska bli bättre, och vi måste se till att det finns tillräckligt med utbildade förskollärare ute på förskolorna. Vi måste även se till att klasstorlekarna i skolan minskar, så att lärarna får möjlighet att göra ett bra jobb.

Även om den här propositionen ökar lärares möjlighet att få tid för administration och planering beror en stor del av bördan i dag på att klasserna är så stora. Vi behöver se till att det finns resurser på skolorna att ta hand om de elever som behöver stöd. För elevers och lärares skull behöver vi också göra upp med marknadsskolan, som dränerar svensk skola på pengar.

Herr talman! Jag är glad att vi nu tar ett steg mot att göra arbetsmiljön för lärarna bättre. Den lagstiftning som vi nu fattar beslut om ska följas av en förordning från regeringen där man slår fast ett tak för undervisningstid och hur mycket planeringstid som lärarna ska ha. Jag kommer att följa det mycket noga. Det här måste bli bra i verkligheten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2, som handlar om att reformen måste finansieras ordentligt.

Herr talman! Sverige behöver en stark kunskapsskola som ger elever rätt förutsättningar att nå utbildningens mål och främjar alla elevers utveckling och lärande. Därför genomför vi nu de största förbättringarna inom svensk skola på 30 år. Med dagens betänkande skapar vi bättre förutsättningar för lärare och förskollärare att utföra sitt undervisningsuppdrag. Detta kommer att öka läraryrkets attraktivitet.

Självklart innehåller en lärares undervisningsuppdrag utöver själva undervisningen också planering och uppföljning. Detta kommer nu att regleras. Utvecklingssamtal ska framöver äga rum minst en gång per läsår. Det kommer också ett förtydligande i skollagen om att all personal har skyldighet att uppmärksamma och motverka kränkningar, trakasserier och sexuella trakasserier samt hantera dessa händelser.

Jag ska snart gå lite djupare in i betänkandet, men först vill jag göra en liten rättelse. I gårdagens debatt slängde jag lite oförsiktigt ur mig i ett replikskifte att vi säkert har haft tio betänkanden under våren som har varit en del av reformeringen av svensk skola. Jag tittade till vänster, och det såg ut som att jag hade väldigt fel när jag slängde ur mig den siffran. Jag kollade därför upp det och märkte att jag hade fel – det var nio. Det som vi debatterar i dag är det tionde.

För att ni där hemma som följer debatten ska veta vad vi har gjort i utbildningsutskottet och i kammaren under våren tänkte jag ägna några sekunder åt att räkna upp dessa tio betänkanden. De tio betänkandena är Framtidens yrkeshögskola, Offentlighetsprincipen med lättnadsregler för enskilda mindre huvudmän i skolväsendet, Legitimation och behörighet i den tioåriga grundskolan, Överlämnande av uppgifter mellan skolor i brottsförebyggande syfte, Utökade registerkontroller i skolväsendet, Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan, Bättre förutsättningar för yrkesutbildning, Nya läroplaner, Förbättrat stöd i skolan och Tid för undervisningsuppdraget.

Herr talman! Man må tycka olika om de reformer som nu görs, men man kan inte säga något annat än att reformtakten i alla fall på skolområdet är rätt hög. Detta tror jag att vi alla kan vara överens om, oavsett partitillhörighet.

När man som politiker är med och inför lagstiftning bör man alltid fråga sig varför. Svaret från oss moderater i just detta betänkande och denna proposition är att lärare ska ges rätt förutsättningar att utföra sitt uppdrag, att lärare behöver tid att planera, genomföra och utvärdera undervisningen, att lärare och förskollärare förtjänar en hållbar arbetssituation, att vi vill minska lärarnas administrativa börda och, slutligen, att lärare ska få vara just lärare.

Herr talman! Sedan regleringen av undervisningstiden försvann 1995 har förväntningarna på hur mycket en lärare ska undervisa sakta men säkert ökat. Detta har skett utan att man har tagit bort någonting annat. I dag konkurrerar undervisningen med ständigt ökande administration och dokumentation samt krav på tillgänglighet för vårdnadshavare.

Lärare och förskollärare vittnar om en vardag där stressen är hög och om en känsla av att aldrig riktigt hinna med det som man faktiskt utbildade sig för, nämligen att undervisa. Skolverkets senaste lärarprognos visar att det år 2038 kommer att saknas ungefär 10 600 behöriga lärare. Samtidigt visar rapporter från Sveriges Lärare att ungefär 35 000 personer har genomgått en relativt lång utbildning för att bli lärare, arbetat ett tag och sedan lämnat läraryrket.

Det är därför vi gör allt det som ingår i de tio punkter som jag nyss räknade upp och även reglerar undervisningstiden. Vi vill ge rätt förutsättningar. Vi vill se ett tydligt golv för planeringstiden och ett tydligt tak för undervisningstiden.

Herr talman! I detta betänkande föreslår vi också förändringar i hur information och dokumentation ska hanteras. Dagens krav på fortlöpande information till vårdnadshavare har i praktiken kommit att innebära att lärare förväntas ha ständig beredskap för att svara på frågor och ta emot synpunkter. De ska dessutom dokumentera det. Det är ett flöde som aldrig riktigt tar slut. Detta är verkligen inte någon kritik mot alla engagerade föräldrar – engagemang i barnens skolgång är något fantastiskt.

Systemet som vi utformar måste stärka undervisningen, inte underminera den. Därför föreslår vi att det ska vara personalen på förskolan eller skolan som avgör när och hur information ges till föräldrar. Utvecklingssamtal ska i normalfallet hållas en gång per läsår. Vi känner dock tilltro till lärarna, så om det behövs fler utvecklingssamtal finns det goda möjligheter till detta.

Herr talman! Vi föreslår också ett bättre regelverk för arbetet mot kränkande behandling. Låt mig vara väldigt tydlig: Det ska vara nolltolerans mot kränkande behandling i skolan. Skolan ska vara en trygg plats för våra barn och ungdomar, men dagens regelverk motverkar det syftet. Forskare har pekat på den ganska paradoxala effekten att lärare i vissa fall väljer att bortse från incidenter – inte alls därför att de inte bryr sig utan därför att de vet att det krävs så oerhört mycket dokumentation. När allting anmäls, vilket är fallet i dag, riskerar de riktigt allvarliga händelserna att inte uppmärksammas på grund av mängden anmälningar – ibland om bagateller.

Regeringen vill flytta fokus från att anmäla och dokumentera till att uppmärksamma, motverka och hantera. Personalen ska få en stärkt skyldighet att agera, men just anmälningsskyldigheten begränsas till situationer som rör allvarlig eller upprepad kränkning. När det gäller sådant som kan redas ut i stunden känner vi stor tilltro till att lärarna kan göra det, så att det inte behöver gå in i ett tungt administrativt system.

Moderaternas och min förhoppning är att alla de reformer som nu görs ska ge hopp åt en ny generation lärare. Jag sa det i går och säger det gärna igen: Vi ser er, vi hör er och vi vill ge er rätt förutsättningar. Det är hoppingivande att mer än varannan lärare som har lämnat läraryrket kan tänka sig att komma tillbaka till yrket om de bara får rätt förutsättningar.

Du som lyssnar på detta anförande kanske är lärare. Du kanske är en av de tiotusentals lärare som utbildade sig men kände att de inte hade rätt förutsättningar. Då hoppas jag att du känner att vi, genom alla de reformer som nu genomförs, steg för steg återigen ger dig rätt förutsättningar för ditt viktiga arbete. Jag hoppas att du kan tänka dig att komma tillbaka till skolans värld och återigen utöva läraryrket, som är ett av de viktigaste och meningsfullaste yrken som finns.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD).

Herr talman! Det finns mycket att säga om reglerad undervisningstid för lärarna, men det tar jag om en liten stund. Precis som skolan handlar riksdagen nämligen i slutändan om människor.

Ulrika Heindorff deltar i dag i sin sista utbildningspolitiska debatt innan hon slutar i riksdagen. Sedan 2009 har jag haft nöjet att jobba med Ulrika – och ibland mot henne, ska sägas. Jag vill rikta ett stort tack till henne för den seriositet, vänlighet och värme som hon har visat. Hon är en föredömlig representant för det som vi från politikens sida alltid borde vara: seriösa, goda och trevliga.

Stort tack, Ulrika!

Herr talman! Jag vill rikta ett stort tack till Centerpartiets ledamot Niels Paarup-Petersen.

Häromdagen tänkte jag faktiskt på att vi har jobbat ihop så länge att de som nu går ut nian föddes när vi träffades i arbetet för första gången. Så länge sedan är det! Jag vill inte på något sätt få oss framstå som äldre än vad vi är, men det är faktiskt sant.

Stort tack för gott samarbete!

(Applåder)

Herr talman! Då har alla hört mig säga något trevligt om Moderaterna här i kammaren.

Herr talman! I dag är det en bra dag, för i dag är alla partier i kammaren överens om att reglera undervisningstiden för Sveriges lärare, vilket är väldigt bra. Det har tidigare sagts att det inte är så, men sanningen är att vi alla är för att reglera detta. Men i motsats till vissa andra talare ska jag inte låtsas som att mitt parti har drivit detta längst eller varit för detta i årtionden, för det har vi inte. Vi ändrade vår politik för några år sedan och började då arbeta för detta.

Jag är glad över att vi har nått hit nu, för vi vet att lärare har bland de högsta sjuktalen, att de är överbelastade, att de har för mycket administration, att föräldrar ringer dem på kvällarna och att de kan ha barn i sina klassrum som vi andra skulle ha svårt att hantera. Vi vet också att det är ett arbete som kräver äkta engagemang, för annars blir det inte bra. Men har man inte utrymme är det svårt att vara så engagerad som man behöver vara. Därför vill jag tacka alla Sveriges lärare där ute som gör ett fantastiskt arbete varje dag.

Herr talman! Det är bra att vi har tagit ett steg framåt, men vi vet fortfarande inte vart vi är på väg. Vi vet nämligen inte hur det här ska se ut eftersom regeringen har valt att inte lägga fram en tydlig reglering på detta område. Man har skapat en spelplan men inget regelverk. Hur många spelare ska det vara på planen? Var ska de göra mål? Hur mycket tid har de? Hur lång är en match? Är den 60 minuter eller 90 minuter? Detta har vi inte fått veta än, och då är det svårt att veta vad vi landar i. Ska vi spela hockey, fotboll eller handboll? Det vet vi inte än.

När man ska rösta för en reglering är det rätt väsentligt att veta var man landar. Men detta ligger fortfarande på nästa regering att hantera – precis som finansieringen, för det här är som alla vet en underfinansierad reform. Det är i detaljerna djävulen finns, och regeringen har skjutit djävulen på framtiden för att enklare komma överens. Då har man inte heller behövt finansiera det, för man vet ju inte riktigt vad man ska finansiera.

Detta är viktigt att ha med sig, för det är förklaringen till att vi tycker att arbetsmarknadens parter måste vara med och utforma detaljerna. Man kan överlämna åt regeringen och myndigheterna att mejsla fram detaljerna, men man kan också säga att de som faktiskt är berörda, nämligen lärarna och arbetsgivarna, måste vara med och utforma detaljerna. Detta är viktigt för oss.

Jag kan definitivt förstå missnöjet med SKR. Men att alla kammarens partier har varit för SKR:s svar på regeringens förslag kan man ha med sig när man hör kritik mot SKR – om vi nu ska ha en ärlig debatt.

Hur ska detaljerna mejslas fram när det gäller hur lång undervisningstid en lärare ska ha? När arbetsmarknadens parter är med kan man säkra att det blir en reglering som tar utgångspunkt i den faktiska vardagen. SKR tog inte chansen att göra detta i tid, och jag kan förstå att Sveriges Lärares förtroende för SKR är ganska litet.

Regeringen och alla övriga partier har sagt att nu kommer det här, och snart kommer också ett detaljerat förslag. Om SKR inte kommer med ett bättre förslag som lärarna kan gå med på är det lagstiftning som gäller. Men om man hittar ett bättre förslag där alla är överens tar vi det i stället.

Så gjorde vi med arbetsrätten i januariavtalet, för det var det seriösa sättet att göra det på. Centerpartiet tvingade Socialdemokraterna och facket genom att säga att om man inte kom överens skulle det komma en reglering; då skulle politiken bestämma.

Detta önskar vi att regeringen hade gjort här, och det sa vi också i samband med överenskommelsen: Klaga inte bara på SKR, utan säg till dem att nu är det sista chansen. Vi är med och finansierar, och vi är med i samtalet. Annars blir det inte av. Nu finns det en slutpunkt om SKR inte skärper sig. Nu har de chansen.

Man kan också säga att den svenska modellen med arbetsmarknadens parter inte ska gälla längre. Men vi tror inte att det är den bästa vägen, även om det finns mycket missnöje med SKR.

Herr talman! I dagsläget har vi en spelplan och en underfinansierad reform. Oavsett vilken extern part man frågar – Sveriges Lärare, SKR eller andra – säger de att reformen är underfinansierad. Vi vet i dagsläget inte var den landar; vi vet bara att den är underfinansierad. Vi i Centerpartiet och alla andra oppositionspartier lägger mycket mer på skolan än vad regeringen gör. Det bästa sättet att säkra finansieringen av reformen är alltså mindre Tidö.

På valdebatten hos Sveriges Lärare fick alla partier frågan hur detta skulle finansieras. Vi kunde då svara att vi lägger mer pengar än regeringen. Vad svarade Sverigedemokraterna? Jo, att det ska tas från kunskapsbidraget. Jag tycker att alla lärare ska fundera på om detta kommer att göra deras arbete lättare och bättre eller om en flytt av pengar från en pott till en annan bara leder till nedskärningar, sänkta löner och fler sjukskrivningar.

Herr talman! Det är helt avgörande att vi får fler behöriga lärare och att lärarna får en hållbar arbetssituation och rimliga löner. Låt mig sticka ut hakan lite och säga att det inte är för lärarnas skull utan för elevernas, för det är de som är huvudsaken. Men man får ingen bra skolgång för eleverna om inte lärarna trivs och mår bra, och nu mår många lärare inte bra. Det är också 20 000 elever varje år som inte klarar grundskolan, och dem hittar vi särskilt i skolor som saknar behöriga lärare.

Regeringens förslag innebär att tid motsvarande 6 000 heltidslärare blir undervisningsfri. Om man inte har en plan för detta kan det bli ett jätteproblem. Om man inte säkerställer att det blir fler lärare kan konsekvensen bli att Sveriges lärare får fler obehöriga kollegor i stället för en bättre arbetssituation. Därför vill vi ha ett svar på hur man ska säkerställa att det blir fler lärare. Eftersom regeringen samtidigt vill utbilda färre lärare är jag rädd att det här kommer att leda till en sämre arbetssituation för Sveriges lärare. Men det är väldigt viktigt att det inte blir så.

Herr talman! Så några ord om minskad administration. Vi är helt överens om att fokus ska flyttas från en massa pappersarbete till faktisk handling när det gäller stök, kränkningar och annat. Vi måste dock säkerställa att barns rättigheter inte kränks, och därför är Centerpartiet skeptiskt till att det bara är upprepade kränkningar som ska dokumenteras. De måste också följas upp, för skolan är till för barnen. Det är viktigt att ingen faller mellan stolarna. Det kan vi i vuxenvärlden inte tillåta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Jag är jätteglad över att vi har tagit detta steg och är överens om att reglera lärarnas undervisningstid. Men för att det ska bli riktigt bra måste vi försvara den svenska, eller nordiska, modellen.

Herr talman! När Niels Paarup-Petersen började prata om spelplan och att man lade upp strategier, att det saknades spelare och att man inte visste vem som skulle göra mål och liknande trodde jag ett tag att det var det danska fotbollslandslagets VM-strategi som beskrevs. Sedan förstod jag att det inte var det.

Jag tänkte bara klargöra vissa saker för ledamoten. Niels Paarup-Petersen sa att grunden nu läggs och att det avgörande skjuts upp till nästa regering, men så är det inte. Det var sagt från början att vi skulle ha en lagstiftning på plats och att vi i den lagstiftningen skulle överlämna detaljerna i en förordning, i enlighet med restkompetensen. Så var det tänkt redan från början. Vi kommer inte att överlämna det till nästa regering, utan det kommer besked om exakta regelverk om detta i en förordningstext.

Niels Paarup-Petersen behöver nog inte vänta så mycket längre innan det blir aktuellt. Det är alltså ingenting som nästa regering kommer att behöva ta över. Även om det blir samma regering då med ett tillägg är det ingenting som den regeringen behöver bry sig om, utan det kommer nu.

Sedan påstods det att regleringen är underfinansierad, men vi har inte lagt fram någon budget för 2027 och inte heller för 2028. Det är alltså lite tidigt att säga att den skulle vara underfinansierad. Vi har ju ett beredningsunderlag som pekar i en viss riktning, men det är inte säkert att det är den korrekta summan. Det får avgöras i budgetförhandlingarna för 2027 och 2028.

Herr talman! Jag håller helt med om att det inte är Danmarks fotbollsnivå som ska jämställas med Centerpartiets politik, utan det är såklart Brasiliens eller kanske snarare Argentinas. Det är trots allt de som är bäst nu för tiden.

Det är jättekul om det kommer en förordningstext före sommaren, innan vi tar över i regering. Det vore jättehärligt. Vi har inte med tydlighet hört tidigare att det skulle bli så, så det uppskattar jag. Det var ett härligt besked att få här.

Jag tycker att det är intressant. Jag tror att det var Sverigedemokraternas ledamot som sa tidigare att om man menar allvar måste staten gå in. Ja, men om man menar allvar måste man faktiskt säkra att det är långsiktigt. Är det långsiktigt att lägga det i en förordning när det är en eller kanske två månader kvar tills det blir en ny regering, utan att prata med några andra partier och utan att förankra det hos arbetsmarknadens parter genom förhandlingar? Jag tror inte att det blir långsiktigt.

Om det inte blir långsiktigt när man gör totalt genomgripande förändringar på ett område är det inte heller seriöst. Då blir det inte på allvar. Det som jag helt uppriktigt är rädd för är att det kommer att bli ryckigt igen, för det är vad vi har sett från regeringen.

Inte ett enda förslag, vare sig det gäller läroplaner eller annat, har man velat diskutera brett i kammaren. Man har inte ens haft parlamentariska utredningar, så som fanns tidigare för till exempel betyg och annat. Inget sådant har funnits över huvud taget. Det här är den minst förankrade reformprocessen någonsin för svensk skola. Den här ryckigheten riskerar att gång på gång skapa en kass situation för Sveriges lärare. Det är jag uppriktigt rädd för. Jag är därför glad över att det kommer något.

Till sist: Det finns inte någon budget än. Regeringen sa att det var en historiskt stor budgetsatsning, men det var enbart för att man räknade med 2027 och 2028. Jag undrar: Hur kommer det sig att budgeten inkluderade 2027 och 2028 då?

Herr talman! Det finns pengar för 2026 men inte för 2027 och 2028. Det vore en konstig ordning om det fanns pengar för kommande år innan reformen är i hamn.

När det gäller långsiktighet har vi haft ett väldigt bra samarbete med regeringen. Centerpartiet hade också kunnat vara med i det samarbetet om man hade velat, men i stället har man valt att hamna i klorna på vänstersidan.

Jag hörde Niels Paarup-Petersen säga: ”Vi tar över i regering.” Så uttryckte han det. Det är alltså Vänsterpartiets skattehöjningar som ska finansiera Centerpartiets reformer och den här reformen.

Jag blir lite konfunderad. Tänker Centerpartiet riva upp reformen, eller varför gnälls det över den nu? Tänker man riva upp den bara för att det inte har varit någon bred parlamentarisk enighet eller diskussion om den, eller vad är det Niels Paarup-Petersen försöker säga? Det är lite märkligt.

Jag vill säga en sak till. Det är rätt att Sverigedemokraterna har sagt att det delvis ska finansieras med kunskapsbidraget. Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna inte tycker att kunskapsbidraget har gett de effekter som det borde ge. Det är väldigt högt, och det ökar. Vi ser en möjlighet att använda det inom ramen.

Kunskapsbidraget ska gå till kvalitetshöjande insatser och just till att stärka lärarkåren och läraryrkets attraktivitet. Det är också att stärka kvaliteten i skolan, så vi ser många positiva effekter av det. Det är inte säkert att kunskapsbidraget kommer att finansiera allt, men vi tycker att det vore väldigt rimligt om det finansierade en del.

Herr talman! Jag tycker att alla Sveriges lärare ska ta med sig två ord från denna debatt: ”inom ramen”.

Det ska alltså finansieras inom ram. Det är inga nya pengar. Det är precis vad Sverigedemokraterna sa. Jag tycker att man ska ta med sig det, för om det inte kommer nya pengar – mer pengar – blir det inte bra. Återigen: Alla oppositionspartier lägger mer pengar på skolan än vad regeringen gör. Vi måste se till att det finansieras. Jag förstår att det inte var hela finansieringen utan en del av den som skulle ske inom ram, men det är svårt att veta hur stor del och vad de olika partierna tycker om det.

Vi kan inte säga vad vi tycker om förordningstexten, för den har vi inte sett. Det ska jag vara väldigt tydlig med. Det som vi har problem med när det gäller själva lagstiftningen är först och främst att det inte är tydligt att man vill ha med arbetsmarknadens parter när man skriver förordningstexten. Man vill heller inte ge dem tid att landa i hur det ska göras så att det blir så bra som möjligt ute på golvet. Det är en situation där det kommer en lagstiftning på plats utan att det finns en gemensam lösning. Det är en sådan vi saknar, och det tror jag att vi har varit ganska tydliga med.

Sedan har vi frågan om vem ”vi” är. För min del är det Centerpartiet – det är ”vi”. Det är inte så svårt. Det är det parti jag är med i. Det är mitt ”vi”. Sverigedemokraterna ingår inte i det. Det är också ett besked som jag tror att vi har gett väldigt många gånger, men jag kan ge det igen i dag ifall det inte har varit tydligt: Sverigedemokraterna ingår inte i mitt ”vi”.

När det gäller den regering som tar över efter valet skulle man också kunna säga att det inte finns något ”V” i ”vi”, men det låter konstigt.

Herr talman! Lärarna är helt avgörande för att eleverna ska må bra. Det är alla mycket skickliga lärare som vi har ute i landet som bygger svensk skola stark. Det är lärare med varmt hjärta och fast hand som talar om vad som är rätt och fel och hur man behandlar andra. Det är de som skapar en skola för barnen att längta till. Det är de som lägger grunden för ett tryggare samhälle i hela landet – ett tryggare Sverige.

Alla kan vi se tillbaka på vår skoltid och tänka på någon lärare som betydde extra mycket för hur vi trivdes i skolan och som hade en avgörande betydelse för vår utveckling som människa.

Sverige har många fantastiskt skickliga lärare som tack vare sin ämneskunskap inspirerar eleverna till mer kunskap, som leder klassen framåt och som håller ordning i klassrummet. Dessa lärare gör en enorm samhällsinsats. Det är de som ser barnen, som bryr sig om barnen och som hjälper barnen. De är helt avgörande för hur barnen mår och hur det ska gå för dem senare i livet.

Lärarna bygger inte bara människor, utan de bygger hela Sverige som land. Sveriges framtid är beroende av att dessa lärare stannar i yrket och att fler vill bli lärare. Det aktuella betänkandet innebär viktiga steg i den riktningen.

Herr talman! Studier visar att just arbetsmiljön är en central orsak till att lärare lämnar yrket. Brist på tid för att planera och följa upp undervisning har särskilt pekats ut som ett problem.

Med den här propositionen föreslår vi därför en tydligare nationell reglering av vad undervisningsuppdraget faktiskt ska bestå av och hur tiden ska användas. I grunden handlar det om att återupprätta fokus på undervisningen.

Den föreslagna förändringen innebär att regeringen får möjlighet att sätta ramar för hur mycket tid som ska avsättas för planering, genomförande och uppföljning av undervisningen. Det handlar dels om att begränsa hur mycket en lärare som mest ska undervisa, dels om att säkerställa en miniminivå för planering och uppföljning. Den exakta fördelningen ska inte beslutas i detalj i lag och inte heller exakt i förordning utan anpassas lokalt, vilket ger flexibilitet som ändå är inom tydliga nationella ramar.

En annan förändring är att administrativa krav minskar. Vi frigör tid från standardiserade rutiner som i stället ska kunna läggas på mer meningsfulla och effektiva insatser.

Kraven på fortlöpande information till vårdnadshavare ersätts med att information ges vid tillfällen som personalen själv bestämmer. Utvecklingssamtal ska hållas minst en gång per läsår i stället för en gång per termin.

Det här gäller också arbetet mot kränkande behandling. Fokus flyttas från omfattande dokumentation till aktivt arbete med att förebygga och hantera situationer.

Alla dessa förändringar syftar sammantaget till att ge lärarna mer tid till att förbereda lektioner och följa upp elevernas resultat. Det ger bättre möjligheter att anpassa undervisningen efter elevernas behov, vilket i sin tur kan höja kvaliteten.

För elever innebär det här att undervisningen blir mer genomtänkt. Uppföljningen gör det möjligt att tidigt upptäcka elever som riskerar att halka efter, och på så sätt kan stöd sättas in snabbare.

I ett större perspektiv, herr talman, handlar den här reformen om synen på läraryrket. Vi signalerar att undervisning är en kvalificerad profession som kräver tid och eftertanke. Det bidrar till att stärka yrkets status.

Det finns också en koppling till likvärdighet. När förutsättningarna för lärare varierar kraftigt mellan olika skolor riskerar också undervisningens kvalitet att variera. Men genom nationella ramar kan skillnaderna minska och alla elever få en mer likvärdig utbildning, oavsett var i landet de bor.

Denna reform löser såklart inte alla problem, herr talman. Det är inte enskilda lagförslag som kommer att vända utvecklingen för skolan och lärarnas arbetsmiljö. Men det går inte att komma ifrån att tid är en grundläggande resurs. Utan tillräcklig tid för att planera, genomföra och följa upp undervisningen blir andra insatser rätt mycket mindre effektiva.

Men det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD).

Herr talman! Det känns särskilt spännande och roligt att debattera just det här ärendet, för sedan min första dag i utbildningsutskottet har jag sagt att ”skickliga lärare som har tillräckligt med tid för sina elever” är det som svensk skola behöver. Miljöpartiet står alltså tydligt bakom att Sveriges lärares arbetstid behöver regleras.

Men, tro det eller ej, de viktigaste människorna i skolan är inte lärarna. Det är eleverna. De viktigaste människorna i skolan är eleverna. Allt vi gör kretsar runt hur de ska få de bästa förutsättningarna att utvecklas som människor och lägga grunden för ett liv där de har makt över sin tillvaro och sin framtid.

Därför måste denna reform genomföras så att Sveriges elever inte får en sämre utbildning och så att de inte möter färre behöriga lärare, får fler inställda lektioner eller får möta fler outbildade vikarier. Det kräver en regering som lägger pengarna på bordet för att genomföra den här reformen. Jag hoppas att vi kommer att ha en sådan regering efter valet.

Svensk skola presterar väl på många sätt. Skolverket beskriver i sin lägesrapport att de flesta elever trivs i skolan. Kunskaperna är på en nivå på eller över OECD:s snitt, och de ökar sedan pandemin. Lärarbehörigheten ökar, och fler lärare anger att de trivs med sitt yrke.

Samtidigt ökar skillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever, socioekonomisk bakgrund påverkar resultaten och likvärdigheten brister, med stora skillnader vad gäller till exempel andelen behöriga lärare runt om i landet. Så kan vi inte ha det.

Att vara lärare är Sveriges viktigaste jobb. En avgörande förutsättning för att både förskola och skola ska vara en plats för kunskap, utveckling och gemenskap är lärarna.

Vi vill stärka lärarnas ställning på flera olika sätt, bland annat genom att förbättra arbetsvillkoren samt ge mer tid till det som är kärnan i arbetet: undervisningen och relationen till barnen och eleverna. Lärare behöver vara garanterade tid för att planera, genomföra och följa upp sin undervisning, vilket vi nu kommer att besluta om.

Herr talman! Sverige har lärarbrist, och den prognostiseras fortsätta de kommande tio åren. Reformer för att förbättra lärares arbetsmiljö är viktiga för att fler ska vilja bli lärare och för att läraryrket ska vara attraktivt och prestigefyllt. Därför är det här beslutet viktigt, då det har tydligt fokus på att hög kvalitet i undervisningen förutsätter tid för planering och utvärdering. Men vi i Miljöpartiet är ändå oroade för att finansieringen och genomförandet brister.

Den här reformen förutsätter att skolans finansiering stärks och särskilda satsningar görs för att öka andelen behöriga lärare i hela landet. Om den här reformen brister i genomförandet finns det risk att priset för bättre arbetsvillkor blir fler inställda lektioner. Det är särskilt påtagligt på landsbygd och i glesbygd.

Vi vill verkligen understryka att utbildningen måste vara likvärdig och hålla hög kvalitet i hela landet. Därför vill vi att staten ska ta ett större ansvar för att skolor i hela landet ska ha tillräckliga resurser genom ett sektorsbidrag där staten tar större ansvar och ser till att det finns tillräcklig finansiering.

Sveriges Lärares debatt nämndes här. Jag tog upp exemplet från Gällivare kommun, som också har berättat om det här i olika medier. Om den här reformen inte genomförs riskerar alltså deras elever att möta fler outbildade vikarier och att fler lektioner ställs in. I andra kommuner som jag har besökt säger man: ”Nej, det kommer inte att bli så stor skillnad för oss. Vi ligger redan inom spannet som utredningen säger.”

I en kommun med lärarbrist, där man redan har låg andel behöriga lärare och redan har låga resultat, måste vi kunna göra satsningar för att de eleverna ska få en likvärdig utbildning. Därför är det viktigt att vi utvärderar det här reformpaketet, som vi precis hinner besluta om innan mandatperioden slutar.

Herr talman! Dagens debatt och nästa veckas beslut i frågan är ett starkt och tydligt besked från alla riksdagens partier. Lärares arbetstid ska återregleras, och det är en viktig reform för lärarna i Sverige. Alla partier är helt överens om det.

Tyvärr har regeringens val av arbetssätt i alla de här stora reformerna gjort att det finns en osäkerhet kring genomförandet. Vi i oppositionen har inte på något sätt varit delaktiga i arbetet med att ta fram de här reformerna. Jag hade hellre sett att vi hade gjort ordentliga parlamentariska utredningar så att alla partier hade varit delaktiga i stora och genomgripande reformer, som vi ju vill ska hålla i många mandatperioder. Då skulle till exempel inte lärare runt om i Sverige behöva gå på olika utspel om att det finns någon form av tvekan bland en del av oppositionspartierna när det gäller den här reformen. Det gör det ju inte – inte i sak. Däremot är vi oroade över att regeringen inte finansierar sina reformer och att de därmed inte kommer att få den effekt vi vill se.

Sveriges lärare och elever runt om i landet är värda en regering som inte bara skriver reformer. De förtjänar en regering som visar ledarskap, bygger breda överenskommelser och lyfter blicken, så att vi tillsammans kan sätta visionen för hur svensk skola ska utvecklas mot en framtid som vi vet kommer att utmana oss på många olika sätt. En sådan regering hoppas jag att vi har efter september.

Jag yrkar bifall till oppositionens gemensamma reservation nummer 2.

Herr talman! Det är inte bara som riksdagsledamot jag står här i dag. Jag står här även som lärare. Det är ett av världens roligaste yrken. Men det är också ett yrke som inte sällan tär hårt på dem som utövar det och ofta pressar människor till gränsen för vad de klarar av. Lärare som inte vill något annat än att se sina elever utvecklas upplever alltför ofta att tiden aldrig någonsin räcker till. Jag vet hur det känns när skoldagen inte styrs av kunskapsförmedling utan av packade scheman, rapporteringskrav och möten som tränger undan det som egentligen är vår kärna: undervisningen. Det är därför det här betänkandet är så viktigt.

Herr talman! Betänkandet Tid för undervisningsuppdraget handlar i grunden om att återupprätta något som borde vara självklart: att lärare ska få vara lärare. De ha ska tid att planera sin undervisning, undervisa och följa upp elevernas kunskapsutveckling. Så ser det inte ut i dag. Jag har själv den erfarenheten, och många av mina kollegor vittnar om samma sak. Man förväntas dokumentera sådant som ingen efterfrågar. Man sitter i möten som saknar tydlig koppling till undervisningen. Man fungerar som administratör, social samordnare, it-support eller vaktmästare. Och låt oss inte glömma både lärares och vårdnadshavares nemesis: lärplattformarna, där man ska fylla i matriser, system och uppföljningar i verktyg som sällan är anpassade efter ändamålet för att tillhandahålla information som vårdnadshavarna sällan hittar till.

Herr talman! Det finns lärare i svensk skola i dag som har scheman där lektion följer på lektion, från morgon till sen eftermiddag, och där lunchen inte är en rast utan något man försöker hinna med medan man svarar på mejl eller rättar prov. Det finns lärare som inte hinner gå på toaletten under arbetsdagen. Det finns lärare som lämnar skolan i slutet av dagen med känslan av att de inte gjort sitt jobb – inte för att de inte kan, utan för att tiden inte räcker till. Detta är inte värdigt en kunskapsnation som ska ge alla elever lika goda förutsättningar att ta sig an livet, och det är definitivt inte hållbart.

Herr talman! Det är därför jag och många lärare med mig välkomnar att den moderatledda regeringen nu tydliggör vad undervisningsuppdraget är och lagstadgar det som alla lärare redan vet: Undervisning är inte bara tiden i klassrummet, utan också planeringen och uppföljningen. Utan den tiden blir undervisningen sämre.

Det finns dock de här i riksdagen som oroar sig. Det finns de som verkar vilja klamra sig fast vid det system vi har i dag, lämna allt till lokala lösningar och låta arbetsmarknadens parter göra upp. Men låt oss vara ärliga: Den situation vi har i dag har uppstått inom det systemet. Om vi menar allvar med att stärka läraryrket måste vi också våga sätta ramar som skyddar lärarnas tid. Annars fortsätter undervisningen att pressas tillbaka, bit för bit.

En annan viktig del i förslaget är att vi minskar onödig administration. I dag finns krav på fortlöpande information till vårdnadshavare, omfattande dokumentation och uppföljningar som inte alltid leder till bättre undervisning. Det är inte så att kontakten med hemmen är oviktig – tvärtom. Men den ska vara meningsfull, inte mekanisk. När vi minskar detaljkraven ger vi professionen större utrymme att avgöra vad som faktiskt behövs. Det är precis så tillit ska fungera.

Herr talman! Jag vill också säga något om eleverna. Ibland framställs det som att det skulle finnas en motsättning mellan vad som är bra för lärare och vad som är bra för elever. Det är helt fel. När lärare får tid att planera blir lektionerna bättre. När lärare får tid att följa upp upptäcks elever som behöver stöd i tid. När lärare inte är utmattade ser de varje elev. Det som är bra för lärarna är bra för eleverna.

Jag välkomnar att vi nu tar det här steget. Men vi får inte stanna vid lagtext. Det här måste märkas i lärarnas vardag. Scheman måste förändras, och onödiga uppgifter måste bort på riktigt.

Herr talman! Att vara lärare är ett av samhällets viktigaste och finaste uppdrag. Men det är i dag ett uppdrag som alltför många lämnar – inte för att de tappat lusten att undervisa, utan för att de inte får göra det fullt ut. Med detta betänkande tar vi ett steg mot att förändra det.

Vi är många som säger att undervisningen ska stå i centrum, och vi är många som säger att lärarnas tid är värdefull. Moderaterna säger också: Om vi menar allvar med kunskap måste vi börja med att ge lärarna förutsättningar att förmedla den. Jag är stolt över att vara en del av ett regeringsparti som gör det och över att få rösta ja till en av de enskilt viktigaste reformerna för att förbättra lärares förutsättningar att vara just lärare.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)