Sveriges deltagande i det permanenta strukturerade samarbetet inom Europeiska unionen

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Vad är Pesco? Är Pesco en liten förändring, närmast försumbar? Ja, så låter det mellan varven i den svenska debatten.

Vi hör det från regeringen som anser att Sverige är alliansfritt. Alliansfriheten påverkas inte av Pesco, säger regeringen.

De borgerliga partierna har en spegelvänd uppfattning. Sverige är inte alliansfritt, så Pesco förändrar inget. Samarbetet löper endast i den dagsaktuella riktningen. Så säger de borgerliga partierna.

Vilket av dessa politiska block har rätt? Enligt min mening har inget av de två nämnda blocken rätt i att Pesco är en liten förändring. Pesco är en stor förändring av vår försvarspolitiska inriktning som relativt snart kommer att få stora konsekvenser.

Vi kan i och för sig samarbeta försvars- och säkerhetspolitiskt med andra länder utan att ge upp alliansfriheten. Det är sant, men det finns en gräns där trovärdigheten i alliansfriheten börjar urholkas. Den gränsen är nådd i flera hänseenden i och med att vi skrivit under värdlandsavtalet och övar enligt detsamma.

Ryssland och Kina är naturligtvis tvungna att i sina krigsplanläggningar räkna in att Sverige övar enligt värdlandsavtalet. Vi kommer in i och blir en del av en ekvation där Sverige räknas som potentiellt offensivt och spänningshöjande.

Pesco är ytterligare ett samarbete som tangerar gränsen för vad alliansfria länder kan kosta på sig. Och som det hörs på namnet, om Pesco leder till att EU:s gemensamma försvar bildas har vi naturligtvis inte längre kvar vår alliansfrihet.

I praktisk mening kommer Pesco att handla mycket om försvarsmaterielutveckling. Här kan endast den politiskt närsynte missa Pescosamarbetets överstatliga mekanismer.

Genom att godkänna ett system där medlemsstater momentant och mellanstatligt samarbetar militärt inom EU:s ram medverkar man samtidigt till att tränga ut andra samarbetsformer.

Redan från start kommer en del av EDF-projekten att uppträda som duplicerande och konkurrerande till andra samarbetsprojekt utanför EU:s direkta inflytande.

Alliansen, som inte anser att Sverige är alliansfritt och som röstade för EU:s gemensamma försvar vid voteringen i EU-parlamentet, torde anse att Pesco ligger i linje med deras ambitioner för Sverige. Men regeringen som betraktar Sverige som alliansfritt har en del att förklara.

SD säger alltså nej till Pesco för att vi anser att samarbetet är duplicerande till partnerskapet med Nato och för att vi är emot EU:s militarisering.

Låt oss se vad vi har. Med en Sverigebaserad framgångsrik försvarsindustri som har förmåga att utveckla tekniska samarbeten på marknadsmässiga grunder med företag i andra länder bör vi titta mer på möjligheterna till bilaterala samarbeten med vår strategiska partner Brasilien och med Indien.

Jag kan konkretisera med exempel där Pesco leder till duplicering. Exempel ett är Military Schengen. Det är det genomförandeprogram som regeringen driver med syfte att avveckla nationsgränserna för andra medlemsstaters militära förband. Implementeras Military Schengen uppstår en duplicering. Värdlandsavtalet med Nato får en konkurrerande struktur avseende såväl juridik, särskilt materiel, som standardisering och övningar.

Exempel två är att EU vill konsolidera Europas stridsflygsproduktion. Det ska ske i ett Edaformat. Om vi tänker oss en positiv utveckling där Indien köper JAS 39 Gripen, ingår vi då i en Edastruktur kommer det i så fall att bli en EU–Indien-affär och inte en Sverige–Indien-affär. Våra strategiska partner skulle lämnas utanför om andra medlemsländer så kräver.

Det är lätt att se många sådana exempel där Pesco blir duplicerande och konkurrerande till andra strukturer. Pesco är början på en ny inriktning som leder vår försvarsmaterielförsörjning i en helt ny riktning. Faror i denna nya riktning är att vi får byråkrati, och vi kan misslyckas med de svenska förhandlingarna inom EU-systemet.

Vi binder också upp oss vid en Europaunion som vi inte vet om den kommer att bestå i framtiden. Den kommer kanske att tappa fler medlemmar och bli obsolet. Det gäller att planera långsiktigt rätt.

Långsiktigt rätt är ett rustat Sverige och Finland med starka totalförsvar. Ett rustat Sverige och Finland har en krigsavhållande tröskel. Det skulle definitivt kosta mer än det smakar att angripa oss. Våra rustningar är defensiva och hotar ingen. De skapar ingen farlig upptrappning av spänning i Östersjön.

Låt oss välja rätt väg, samma väg som guidade oss genom det förra kalla kriget. Det är ett totalförsvarsrustat Sverige med en känd defensiv hållning. Låt oss undvika att välja fel säkerhetspolitisk väg. Låt oss inte skapa en situation där vi bidrar till att krig kan drabba vårt land.

Fru talman! Låt Sverige förbli fortsatt alliansfritt!

Fru talman! Åhörare i kammaren, lyssnare och ledamöter! Vi diskuterar nu Sveriges deltagande i det permanenta strukturerade samarbetet inom Europeiska unionen, Pesco.

Sveriges militära alliansfrihet har tjänat oss och vår omvärld väl och har möjlighet att göra det under lång tid. Den militära alliansfriheten har bidragit till att generation efter generation i vårt land kunnat leva i fred och sluppit att uppleva krigets fasor. Den har dessutom gett oss ett utrikespolitiskt handlingsutrymme som gjort att Sverige kunnat spela en viktig internationell roll för fred och nedrustning när den politiska viljan funnits.

Sverige har dock sakta men säkert alltmer frångått en traditionell och framgångsrik säkerhetspolitik som bygger på militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter, stöd till FN och solidaritet med tredje världen. Sedan vi blev medlemmar i Europeiska unionen har den svenska militära alliansfriheten urholkats alltmer. I dag är vi med och bidrar till militariseringen av EU, vårt samarbete med Nato stärks och det uppstår allt oftare frågetecken om de internationella militära insatser vi deltar i.

Fru talman! Deltagandet i Pesco innebär ytterligare ett steg i samma riktning. Vänsterpartiet är emot denna utveckling. Ett deltagande i Pesco innebär dessutom en rad åtaganden som rör viktiga försvars- och säkerhetspolitiska områden. De deltagande medlemsstaterna åtar sig att arbeta för att de gemensamma målsättningarna ska uppfyllas. Det handlar om investeringar i försvarsmateriel, om att ge stöd till gemensamma EU-insatser och bidra till EU:s stridsgrupper, snabbare militär rörlighet mellan länderna samt genomförande av stridsgruppsövningar.

Sverige har till exempel redan erbjudit Vidsel som ett testområde för ammunition, missiler och flygfarkoster inom ramen för Pesco. Vänsterpartiet ser med oro på hur stora delar av Norrbotten görs om till ett militärt övningsfält. En ökad övningsverksamhet oavsett om den sker tillsammans med Nato, Pesco eller andra konstellationer inom EU riskerar att få negativa konsekvenser såväl för människor och miljö som för viktig näringsverksamhet i området.

Pesco innebär också en rad åtgärder som kan komma att påverka framtida försvarsbudgetar. Dessutom är mycket fortfarande oklart. I propositionen beskrivs till exempel hur substansen i samarbetet kommer att utgöras av olika projekt där deltagarna förbinder sig att delta i minst ett sådant. Vad projekten kommer att bestå i är dock i stort sett höljt i dunkel.

Pesco är ett samarbete av mellanstatlig karaktär, någonting regeringen lutar sig mot i propositionen. Icke desto mindre innebär samarbetet en tydlig inriktning där målet är att bygga en tätare försvarsunion inom EU. Man motiverar ett svenskt deltagande med komplexa säkerhetspolitiska utmaningar i Europa. Men utvecklingen av en alltmer militariserad union bidrar snarare till ökad upprustning och oro än till minskade spänningar.

Fru talman! Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har förändrats och försämrats. Vi ser växande motsättningar, militär upprustning och ökad konfrontation på vår kontinent och i vårt närområde. Rysslands folkrättsvidriga annektering av Krim och destabiliseringspolitik i Ukraina bidrar till ökad spänning, samtidigt som även Nato rustar i vårt närområde. Europa har hamnat i en farlig upprustningsspiral.

Kriget i Syrien och turkiska kränkningar av mänskliga rättigheter skapar en politisk osäkerhet, samtidigt som terrordåd och starka rasistiska och fascistiska strömningar ökar otryggheten i Europa. Också klimatförändringar, cyberattacker, pandemier och naturkatastrofer måste inkluderas i det säkerhetspolitiska perspektivet.

Flera av de stora utmaningar vi står inför löser vi inte genom militära medel, utan här krävs andra åtgärder. Det är åtgärder som bygger på samverkan och dialog i stället för konfrontation.

Fru talman! Vänsterpartiet menar att en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik är avgörande för Sveriges handlingsfrihet även i framtiden. Vi vill att Sverige främst ska inrikta sin internationella säkerhetspolitik på fredliga lösningar och på att förebygga kriser snarare än att förespråka militära lösningar. Därför säger vi nej till en ökad militarisering av EU som inrättandet av Pesco innebär. Jag yrkar därför avslag på propositionen och bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Säkerhet och stabilitet är något som vi aldrig kan ta för givet. Bara i vårt närområde har vi de senaste åren sett hur läget säkerhetsmässigt har försämrats. Säkerhet och stabilitet är därför något vi alltid måste arbeta med och ta på allvar.

Vi vet också att säkerhet är något som vi bygger tillsammans med andra. Vårt första försvar är diplomatin och starka internationella relationer. Genom Förenta nationerna arbetar vi för säkerhet, fred och stabilitet i världen i stort. Genom Europeiska unionen arbetar vi för ett stabilt och sammanhållet Europa, ett Europa utan krig.

EU är vår viktigaste säkerhetspolitiska plattform. Att genom ömsesidigt beroende och solidaritet mellan medlemsstaterna skapa säkerhet i Europa måste vi ständigt värna och utveckla.

EU:s globala strategi bygger på insikten att inget av de europeiska länderna i dag på egen hand kan förebygga eller möta hoten mot vår gemensamma säkerhet, utan det krävs att medlemsstaterna samarbetar. Vi har mycket att vinna på att ta till vara varandras kunskap och förmågor och att utveckla projekt gemensamt, snarare än var och en för sig.

För att ytterligare harmonisera försvarspolitiken och utöka det försvarspolitiska samarbetet inom Europeiska unionen skapas nu det permanenta strukturerade samarbetet, Pesco. För Sverige är det viktigt att vi är med redan nu, från början, för att ha inflytande över de beslut som fattas och kunna påverka utformningen av samarbetet. Det ger oss också bättre förutsättningar att påverka genomförandet av EU:s gemensamma utrikes, säkerhets- och försvarspolitik.

Redan i försvarsinriktningsbeslutet, som vi i riksdagen antog i juni 2015, slog vi fast att samarbetet i EU intar en särställning i svensk utrikes och säkerhetspolitik. Redan då sa vi att EU bör stärkas som säkerhetspolitisk aktör och att Sverige aktivt bör bidra till den konceptuella utvecklingen inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Ett svenskt medlemskap i Pesco stämmer därför väl överens med det försvarspolitiska inriktningsbeslutet.

Viktigt i sammanhanget, med tanke på de missförstånd som lätt uppstår, är att Pesco är frivilligt för medlemsstaterna och inget som påverkar den nationella suveräniteten. Den frivilliga, mellanstatliga grunden gör också att det stämmer väl överens med vår alliansfrihet.

Att vi är alliansfria betyder inte att vi inte ska samarbeta med andra. Vi samarbetar därför att det gynnar båda parter, var och en för sig och gemensamt, att göra så. Genom att dela med sig av kunskaper, erfarenheter och förmågor blir vi gemensamt starkare. Därför är samarbete en viktig del av den socialdemokratiska försvars- och säkerhetspolitiken.

Fru talman! Genom Pesco möjliggörs och förenklas ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna i EU. Exakt vilka projekt Sverige kommer att delta i återstår att se, men det är tydligt att Sverige har mycket att vinna. Pesco innebär ett antal åtaganden som alla går ut på att öka samarbetet mellan medlemsstaterna, minska överlappningen och stärka de nationella förmågorna. Det är värt att notera att åtagandena är politiska målsättningar som ska uppfyllas över tid och med beaktande av nationella omständigheter.

Genom Pesco kan EU-medlemsländerna ytterligare harmonisera sina behov. Vi åtar oss att öka samarbetet gällande cyberförsvar genom informationsutbyte, utbildning och operativt stöd. Ett annat av åtagandena innebär att medlemsstaterna ska öka interoperabiliteten, det vill säga systemens förmåga att fungera tillsammans.

Utöver de övergripande målen för Pesco förpliktar sig de deltagande länderna att delta i minst ett av dess projekt. Det är medlemsstaterna själva som föreslår projekten och beslutar vilka projekt de vill ingå i. Från svensk sida har vi, som vi hört tidigare, föreslagit samarbete kring gemensamma tester i Vidsel i Norrbotten. Vidsel har redan i dag ett stort övningsområde, Europas största.

Vi socialdemokrater anser att Pesco är ett viktigt steg i att stärka EU som säkerhetspolitisk plattform och yrkar därför bifall till utskottets förslag om ett svenskt deltagande i det permanenta strukturerade samarbetet inom Europeiska unionen.

Fru talman! Jag vänder mig till dig, Alexandra Völker, som representant för det största regeringspartiet och frågar dig: Anser inte du att Sverige har frångått en traditionell och framgångsrik säkerhetspolitik som har byggt på militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter, stöd till FN och solidaritet med tredje världen, när vi nu tar ytterligare steg mot en ökad militarisering av EU genom deltagandet i Pesco? Alliansfriheten har tjänat oss väl under mycket lång tid och inneburit att generation efter generation i vårt land har sluppit uppleva krigets fasor.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för frågan! Jag tycker att det är väldigt bra att Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna står upp för den svenska alliansfriheten. Den är viktig för svensk utrikespolitik.

Svensk utrikes- och försvarspolitik bygger på en solidarisk grund, där vi har en stark roll inom Förenta nationerna och tar till vara alla de internationella organ vi har för att påverka för stabilitet, fred och nedrustning.

Som jag sa tidigare är också Europeiska unionen en viktig sådan plattform. Vi ser att samarbete är viktigt, och det är något som den socialdemokratiska regeringen också har varit tydlig med. Vi har varit tydliga med att Förenta nationerna är en viktig plattform och har arbetat hårt för en plats i FN:s säkerhetsråd. Vi har utökat det försvarspolitiska samarbetet med många av våra grannländer, inte minst Finland, som vi numera samarbetar med bortom fredstida förhållanden. Vi samarbetar också utökat inom EU.

Detta ligger helt i linje med den svenska och den socialdemokratiska försvars- och säkerhetspolitiken, så jag tycker absolut att detta stämmer väl överens. Grunden är som sagt att alliansfriheten kvarstår. Detta är mellanstatliga samarbeten, och det tycker vi är väldigt bra.

Fru talman! Tack, Alexandra Völker, för svaret! Jag tycker ändå att det är lite märkligt att Alexandra Völker inte ser att alliansfriheten riskerar att urholkas när man går in i ett sådant här utökat militärt samarbete med EU, som också innebär ett ytterligare närmande till Nato. Ska vi bli trovärdiga som en alliansfri röst för fred och nedrustning i världen kan vi inte skapa denna typ av allianser eller ingå i ett utökat militärt samarbete i EU. Vi måste stå på egna ben och verkligen stå upp för alliansfriheten.

Jag tycker att det är märkligt att Socialdemokraterna inte ser detta. Tidigare har man varit ganska restriktiv när det gäller denna typ av samarbeten, men nu börjar man frångå det. Jag tycker att det är väldigt beklagligt.

Fru talman! Den socialdemokratiska politiken att värna vår alliansfrihet står som sagt fast. Det tycker jag att vi har varit tydliga med såväl under hela denna mandatperiod som genom historien.

Våra funderingar när det gäller samarbeten är alltid i vilken form de ska ske. Att vi vill samarbeta har vi varit väldigt tydliga med. Vi tycker att det är viktigt att värna olika former av och plattformar för samarbete. Detta är en plattform där vi får möjlighet att ytterligare samarbeta med länder i Europa. Man skapar ökade incitament, och det är inget som kommer i konflikt med vår alliansfrihet. Detta är jätteviktigt för oss socialdemokrater.

Att vi kan öka vårt samarbete i fråga om cyberförmåga och även kan samarbeta ytterligare i försvarsprojekt tycker vi är bra. Vi har haft den typen av försvarsindustrisamarbeten med många länder runt om i världen. Det är alltså inget nytt för vår politiska syn.

Detta är absolut en ny plattform, och vi tycker att den är bra och viktig. Som jag sa är detta också något som stämmer väl överens med det försvarspolitiska inriktningsbeslut som riksdagen antog redan 2015. Detta är alltså inget nytt.

Fru talman! Ärendet handlar om Sveriges deltagande i det permanenta strukturerade samarbetet inom Europeiska unionen; det brukar förkortas Pesco. Just den benämningen tänker jag använda fortsättningsvis.

Merparten av EU:s medlemsstater har för avsikt att delta i Pesco från och med den 11 december i år. Få länders regeringar, om ens någon, gör likt den svenska och går till sitt parlament med en proposition. Detta är bra och hedrande. Det är kanske också förklarligt att den rödgröna regeringen agerar på detta sätt då den under de tre senaste åren inte lyckats prestera speciellt många propositioner men just i fråga om Pesco känt till ett brett parlamentariskt stöd och därför lagt fram något som man denna gång med säkerhet vet vinner kammarens bifall.

Om man nu tycker att det är viktigt med en proposition är det noterbart att ingen minister dock anser det mödan värt att delta i dagens debatt. Man lägger fram en proposition men skickar ingen minister. Det säger någonting om regeringens syn på EU: Det är en hel del fumlande och famlande. Det är svårt att se en klar, förutsägbar och tydlig linje från den rödgröna regeringens sida.

Fru talman! Det försämrade säkerhetsläget gör att vi i Europa måste göra vad vi kan för att öka våra försvarsansträngningar så att vi kan ta ett större ansvar för vår egen kontinents säkerhet. Det är därför bra att det europeiska försvarssamarbetet utvecklas och att steg tas för att bygga upp fungerande strukturer som även har ett konkret innehåll. Det finns en stor potential i att öka samarbetet så att det fungerar som ett bra komplement till det existerande militära Natosamarbetet.

I grunden handlar det om att både EU och Nato har att hantera samma typ av utmaningar. Där finns en insikt, åtminstone i Bryssel och mellan flertalet av medlemsstaterna, om än inte hos svenska socialdemokrater, om att Nato är den hårda militära kärnan medan EU har en större palett att tillgå av humanitärt stöd, konflikthanterande och bredare insatser. Därför är det uppenbart haltande att de som säger nej till Nato ändå nu är villiga att säga ja till Pesco, för det är ju två delar av samma helhet. I ljuset av det är faktiskt Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas motstånd begripligt om än beklagligt.

Fru talman! EU:s försvarssamarbete kommer att bli ett större samarbetsområde än tidigare. Det är oundvikligt. Därför måste Sverige vara med och påverka. Vi får inte hamna i samma sits som vi just nu befinner oss i när det gäller Natosamarbetet och som innebär att Sverige reduceras till motsvarande ett partnerland som bara har att rätta sig efter de beslut som fattas. Vi vill sitta med vid bordet och ha säte och stämma – därför denna proposition, och därför detta ja från Moderaternas sida.

Det europeiska försvarssamarbetet befinner sig fortfarande på många sätt i en uppstartsfas. Det betyder att det fortfarande finns stora möjligheter att påverka hur samarbetet kommer att utvecklas framöver. Sverige måste definiera vad våra kärnintressen är, hur vi kan driva dessa och med vilka vi kan agera.

Redan finns ett femtiotal projekt som diskuteras inom ramen för Pesco. Tanken är, som sagt, att varje stat ska delta i minst ett. Hade det funnits en minister på plats, vilket det ju nu inte gör, hade min bestämda uppmaning till den personen varit att regeringen tillsammans med relevanta myndigheter ska ta fram ett trovärdigt och bra projekt att erbjuda alla andra inom ramen för Pesco. Det skulle kunna vara det här som har nämnts om Vidsel.

Uppenbart kommer inget svenskt projekt att utses att delta i den första omgången. Jag tycker därför att det borde vara en uttalad ambition från regeringssidan, uttryckt av en minister om det hade varit möjligt, att ha ett projekt åtminstone i den andra omgången under nästa år.

Fru talman! Från moderat håll har vi pekat på ett antal faktorer som vi måste ha med oss som utgångspunkter i det fortsatta arbetet med såväl ramverket Pesco som de mer konkreta sakerna som försvarsfonden och krishanteringsarbetet:

Fokus på höjd operativ förmåga behövs både nationellt och på europeisk nivå.

Vi vill inte se en gemensam EU-armé.

Det är viktigt att värna svenska intressen. Gör inte vi det kommer ingen annan att göra det.

Små och medelstora länder och företag ska garanteras tillträde till de olika samarbetsprojekten.

Budgetrestriktivitet är viktigt. Medel bör tas från andra områden för att finansiera försvarssamarbetet.

Samarbetet ska i så liten utsträckning som möjligt duplicera Natosamarbetet.

Det är viktigt med uppföljning så att samarbetet resulterar i ökad förmåga och bra samordningsvinster.

Det är avslutningsvis viktigt med fortsatt samarbete med Storbritannien i säkerhetspolitiska frågor.

Fru talman! Utskottet har vid ett flertal tillfällen understrukit vikten av att internationella samarbeten och insatser ges nationella, uppföljningsbara mål och att måluppfyllelsen redovisas för riksdagen på lämpligt sätt. Detta gäller även för deltagandet i Pesco. Regeringssidan har inte definierat vad som ska eftersträvas och vilka mål som gäller så att det går att utvärdera. Där har regeringssidan en hemläxa att göra. Vad vill man egentligen uppnå?

En av de viktigare anledningarna är väl att regeringen vill markera Sveriges intresse och ambition inom EU. Det är klokt och det är bra, även om det nu är famlande och fumlande.

Fru talman! Även om man upprepar för sig själv att detta är i enlighet med något slags proklamerad alliansfrihet behöver det inte vara så i andras ögon, vilket illustrerades på ett mycket lämpligt sätt av dialogen mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det är inte så det låter i andra medlemsstater som nu ansluter sig till Pesco. I somliga kretsar i Bryssel beskrivs denna möjlighet som en sovande skönhet som fanns med i Lissabonfördraget. Nu aktiveras den. Det gör att länderna knyts närmare varandra, och i utomståendes ögon blir det allt svårare att förstå den svenska hållningen som den kommer till uttryck av den rödgröna regeringen. Det gör att regeringen för in oss i ett alltmer påtagligt osäkerhetsläge.

Vi är med i mycket, och med Pesco blir det ännu mer. Vi axlar gemensamt ansvar, och med Pesco blir det ännu mer. Men vi saknar ändå helt den bindande säkerhetsgaranti som bara finns i ett svenskt Natomedlemskap och därmed skyddet i artikel 5.

Låt mig, fru talman, därför påminna om Alliansens särskilda yttrande som finns bifogat till utskottets betänkande. Där står att ”militär alliansfrihet inte enkom är en option som enskilda stater kan välja att göra anspråk på. Alliansfriheten beror även på att den vinner trovärdighet i omvärldens ögon.

Sverige har under lång tid integrerats med Nato inom ramen för ett alltmer avancerat partnerskap, det så kallade värdlandsavtalet och genom deltagande i en lång rad av Natos internationella krishanteringsinsatser.

Sverige är även medlem av Europeiska unionen och har deltagit i snart sagt alla unionens militära och civila insatser. Såvitt avser den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken måste vi anses tillhöra unionens kärna.

Den rödgröna regeringen synes inte förstå att vårt nära samarbete med EU och Nato påverkar bilden av och tilltron till den proklamerade, militära alliansfriheten. Därmed påverkas även realismen i den av regeringen förda säkerhetspolitiken”.

Jag vill tacka min gode vän Allan Widman som i stor utsträckning har hållit i pennan vid nedteckningen av dessa kloka ord.

Fru talman! Här har Socialdemokraterna och Miljöpartiet anledning att ge svar.

Fru talman! I avvaktan på svar från Socialdemokraterna och i avvaktan på en minister som inte dyker upp kan jag säga att jag menar att Miljöpartiet möjligtvis står nära sin riksdagsgrupp och regeringsföreträdare som i kompromissens namn nu står bakom ett svenskt deltagande i Pesco. Men de står rätt långt från sina väljare som nog är mer skeptiska och misstänksamma mot den här formen av organiserade samarbeten.

Vidare menar jag att Sverigedemokraterna möjligtvis står nära sin riksdagsgrupp men att de står rätt långt från många av sina väljare som i olika opinionsmätningar visar större förståelse för att stärkt svensk försvarsförmåga går genom olika samarbeten, inklusive ett svenskt Natomedlemskap.

Fru talman! Jag vill börja med att inte ge Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet rätt men ändå uttrycka att jag förstår var deras oro kommer från. Jag skulle säga att Pesco är ett rimligt förslag och ett initiativ som togs av delvis fel anledningar. Det blir tydligt när man lyssnar på den europeiska debatten.

Det har funnits, vilket har framgått i diskussionerna, en vision från en del EU-medlemsstater och en del regeringsföreträdare i andra länder, till exempel Macron och den höga representanten Mogherini, om att det här ska bli någon sorts överstatligt militärt projekt. Det är någonting som den här regeringen hela tiden har varit skeptisk till.

Som tur är landade Pesco inte i den riktningen. Man gick tvärtom på den mer inkluderande tyska linjen, som den har kallats. Det innebär att nästan alla EU-medlemsstater kommer att delta och att åtagandena till stora delar inte är särskilt bindande utan är mer av politiska ambitioner. Det är positivt.

Jag instämmer såklart i det som Alexandra Völker uttryckte tidigare och vill återigen understryka vikten av att ha samarbeten på EU-nivå, också om försvarsfrågorna. Vi är en del av EU. Vi behöver jobba med de andra medlemsländerna. Och det finns klara poänger med att vi bidrar till det gemensamma samarbetet, till att skapa säkerhet i vårt närområde och att vi är med och formar det samarbete som nu utvecklas. Genom att ha varit med och format har vi också kunnat styra bort från den överstatlighet som regeringen har varit tydlig med att man inte vill se.

Det är också viktigt att vi undviker alla tankar på att det skulle fylla någon sorts territorialförsvarsfunktion. Det har varit våra ingångar.

Sverigedemokraterna uttryckte tidigare att de ser det här som ett stort steg, som något som inkräktar på alliansfriheten. Jag får inte riktigt ihop det. Om man tycker att det inkräktar på alliansfriheten borde det principiella problemet vara att vi är med i EU. Sverigedemokraterna är kritiska till det och är alltså konsekventa på det sättet. Men för oss som tycker att Sverige ska vara med i EU och samarbeta med andra länder är det här ett logiskt steg att ta på mellanstatlig grund.

Det finns klara vinster med samarbeten också utifrån den mer pacifistiska skolan, som mitt parti har rötter i. Lotta Johnsson Fornarve talade lite drömskt om den mer strikta alliansfriheten under kalla kriget, då Sverige förespråkade nedrustning. Sverige har en stor vapenproduktion i dag. Men jag vill påminna om att den var betydligt större under kalla kriget. Vi skulle kunna producera allt själva och kunna försörja det svenska försvaret. Då behövde vi exportera. Vår vapenexport är alltså intimt kopplad till den politik vi förde då.

Samarbetena med andra länder möjliggör för minskad vapenproduktion i EU, om det görs på rätt sätt. Det bidrar till säkerhet, för närområdet och för de europeiska länderna. Vi får också minskade kostnader, vilket även Vänsterpartiet borde kunna se som positivt.

Avslutningsvis vill jag säga att EU ska bygga på samarbete och bidra till att skapa trygghet i vårt närområde. Pesco kan bidra till det. Men någon EU-armé ska det inte bli. Det kommer regeringen, och jag tror även de flesta oppositionspartier, att hålla koll på.

Fru talman! Lite besviken är jag över att ingen minister från Socialdemokraterna deltog i debatten och att det inte blev några socialdemokratiska repliker. Därför får jag ta replik på den rödgröna sidan, och den striden får Anders Schröder från Miljöpartiet utkämpa. Det kanske inte är helt tacksamt, men nu är det som det är.

Jag vill först ställa ett par frågor med anledning av det som sas i Vänsterpartiets anförande. Ser den rödgröna sidan detta som en militarisering av EU? Som jag försökte beskriva handlar det om en helhet – det pratar man också om i Bryssel. Men man hanterar den på två sätt: i Natostrukturen och i EU-strukturen. Frågan är relevant och förtjänar ett svar från den rödgröna sidan.

Den andra frågan gäller ett projekt som den rödgröna regeringen lyfter fram och som jag hoppas att man kan göra mer för, när man får in det som ett EU-projekt inom ramen för Pesco. Det gäller Vidsel. Är det militarisering av Norrbotten om fler skulle börja använda Vidsel?

Fru talman! Jag vill att Anders Schröder ska rätta mig om jag har fel. En av huvudanledningarna till att den rödgröna regeringen har lagt fram propositionen är att man vill påverka och utveckla det som nu skapas inom ramen för Pesco. Man vill ha säte och stämma, vara med vid bordet. Är det korrekt uppfattat att det är drivkraften bakom att Socialdemokraterna och Miljöpartiet ställer sig bakom det permanent strukturerade samarbetet inom försvars och krishanteringsområdet?

Fru talman! När det gäller om det här skulle vara militarisering har vi varit tydliga med, och det har varit tydligt i själva uppgörelsen om Pesco, att det handlar om samarbeten som inte ska omfatta någon form av EU-armé eller territorialförsvar. Däremot diskuteras till exempel insatsgrupper i närområdet. Om man vill kalla det militarisering eller inte får Hans Wallmark avgöra.

Jag tror i vilket fall att det finns klara poänger med att Sverige bidrar till säkerhet i vårt närområde. Och vi behöver naturligtvis samarbeta med andra länder för att göra det på olika sätt. Det här kan vara ett sådant forum.

Vad gäller den svenska drivkraften finns det inte ett svar på det. Vi gör en mängd olika avvägningar. Men det är klart att vi väger in det också. Vi har också påverkat själva diskussionen om grundandet av Pesco. Genom att vara med i de diskussionerna har vi kunnat styra formandet av Pesco i en viss riktning.

Som Alexandra Völker uttryckte finns det också ett värde i att komma in i Pesco direkt. De inledande besluten kommer att forma inriktningen för lång tid framöver.

Fru talman! Anders glömde en fråga. Det var säkert ett förbiseende. Misstolka det inte som kritik. Det gällde huruvida Vidselprojektet ska ses som en del av militariseringen av Norrbotten. Den diskussionen förekom, och Vänsterpartiet har lyft fram den. Det vore därför elegant om Miljöpartiet kunde utveckla sin syn på det.

Jag önskar att det projektet kan få luft under vingarna och bli ett Pescoprojekt. Det hade varit bra om det hade blivit så i första omgången. Nu hoppas jag att den här regeringen gör vad den kan för att det åtminstone ska bli av i den andra omgången.

Anders Schröder säger att man är tydlig. Det finns en dubbelhet i det där med tydlighet. Därför finns det skäl att inte bara lyssna på vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet i den rödgröna regeringen önskar. Det är också klokt att lyssna på vad som sägs i Bryssel och vad andra medlemsstater säger.

Det finns en helt annan drivkraft i Pesco. Man ser det som en dubbelhet – man har den hårda, militära kärnan i Nato, och man har den mjukare men ändå kombinerbara kraften i EU. Och tillsammans ska man lösa gemensamma projekt. Just därför är det svårt att se var det ena börjar och det andra slutar. Och därför finns det återkommande varningar för att duplicera. Om man inte skulle glida in i varandra skulle ingen tala om dupliceringsrisken.

Såtillvida vill jag ge Vänsterpartiet rätt i att det här är fortsatta led i att öka försvarsansträngningar i Europa. Det är i grunden bra.

Fru talman! Det är bra att Miljöpartiet bekräftar min bild att en drivkraft är att ha säte och stämma. Det är märkligt att man vill sitta med vid olika sammanträdesbord – FN, EU, Nordefco, Nordiska rådet och nu Pesco. Men det enda sammanträdesbordet som har avgörande betydelse och som påverkar svensk försvars och säkerhetspolitik, nämligen Nato, vill man inte sitta med vid. När avgörande beslut ska fattas vill man skickas ut i köket. Kan Miljöpartiet förklara det?

Fru talman! Ja, då återkommer vi till Hans Wallmarks och kanske Alliansens favoritämne i dessa sammanhang. Det är ju en diskussion som du och jag har haft några gånger tidigare.

Natodiskussionen är bra mycket bredare än bara frågan om ifall man ska sitta med vid bordet eller inte. Det handlar om en bredare säkerhetspolitisk analys av dels vårt närområde, dels Sveriges roll, dels hur vi ser på Rysslands utveckling, dels hur vi vill hantera detta. Det är ju någonting som du och jag skulle kunna diskutera här fram och tillbaka i en halvtimme.

Jag kan konstatera att regeringen gör en annan bedömning. Vi vill verka för avspänning i närområdet då vi inte tror att det är bra med tvära politiska kast i den här typen säkerhetspolitiska frågor. Därför står vi fast vid vår linje om militär alliansfrihet.

När det gäller om olika typer av samarbeten skulle innebära någon sorts militarisering av Norrbotten eller någon annan del av Sverige är det naturligtvis inte så. Sverige måste också kunna bedriva samarbeten, det är ju hela poängen. Sedan behöver man tänka igenom vilka samarbeten som är rimliga. Man behöver också se till att inte förvandla detta till någon sorts extra resurspool där försvarsindustrin får mer och mer pengar som kanske inte är motiverade och så vidare.

Mitt mål är att vi ska göra saker effektivare, vilket i slutändan kan leda till minskad export. Det är den inriktning som jag har.

Fru talman! Det är klädsamt att Anders Schröder förstår oron. Det har vi också hört från regeringen, att man inser att Pesco kan vara ett stort hot mot svensk försvarsindustri. Nu hör vi från Miljöpartiet att man tycker att det är bra att försvarsmaterielproduktionen minskar. Så har jag inte förstått Socialdemokraterna, så där verkar det vara spänningar i regeringen.

Pesco innebär en så liten förändring. Det är ett så litet samarbete att Miljöpartiet tycker att man gott kan gå med där. Det är inte att militarisera EU. Jag känner igen det från folkomröstningen i Sverige om medlemskap i EU. Då sas det från ja-förespråkarna att EU bara är ett mellanstatligt samarbete. Det är ingen politisk union och ingen statsbildning i vardande och så vidare.

Min första fråga till Anders Schröder är: Anser du att EU endast är ett mellanstatligt samarbete?

Fru talman! Det är väl ganska enkelt att svara på så sätt att vi har ett Europaparlament som fattar beslut. Naturligtvis fattar Europaparlamentet beslut som också påverkar Sverige.

Men den intressanta diskussionen är ju: Är Pesco överstatligt eller inte? Där är svaret nej.

Jag ser inte riktigt kopplingen till den här debatten.

Fru talman! Visst är Pesco ett mellanstatligt samarbete där man själv väljer vilka delar som man vill samarbeta kring. Men byggs det en sådan fast struktur kommer den ju att växa, och det är också tanken med ett högkvarter.

Vi ska inte glömma att EU-parlamentet har röstat för ett EU-gemensamt försvar, vilket också allianspartierna röstade för, fast de inte vill kännas vid det nu.

Det här kommer inte att sluta med att det enbart är mellanstatligt. Det är en önskan som inte kommer att uppfyllas.

Det som oroar mig lite grann är att Socialdemokraterna i regeringen antyder att Pesco kan vara ett hot mot svensk försvarsindustri. Vår försvarsindustri går bra och den har ett gott samarbete med företag i andra länder. Vi har strategiska partner i andra världsdelar som vi kan använda för att stärka vår industriella utveckling. Men Pesco är ett hot. Om vi lägger alla våra ägg i EU-korgen innebär det att vi kanske tappar förmågan att utveckla dessa framgångsrika samarbeten.

Miljöpartiet antyder att det är bra att försvarsmaterielproduktionen minskar. Är det inte så att också Miljöpartiet önskar en stark svensk försvarsindustri?

Fru talman! Jag tycker att Mikael Jansson ger uttryck för en ganska deterministisk och kanske defaitistisk syn på EU-projektet och på politik när han framställer det som att allting i EU alltid måste växa och att allting kommer alltid att förvandlas till någon sorts superstat. Det är bara en fråga om hur lång tid som det kommer att ta.

Jag tror ju på politik och politiska beslut. Det är vi som väljer hur samarbetena ska formas, förutsatt att vi är en del av dessa. Den här regeringen har varit väldigt tydlig med hur man vill att samarbetet ska utformas, nämligen på mellanstatlig grund, någonting som vi också har fått gehör för. Jag kan konstatera att jag inte delar Mikael Janssons analys där.

När det gäller vapenproduktionen ser jag inte det märkliga i att man på EU-nivå skulle vilja ha en mindre överproduktion av vapensystem samtidigt som man vill ha ett effektivt och välfungerande försvar.

Nästan alla EU-länder har egen vapenproduktion i dag, och det leder till att man måste producera små volymer som inte är lönsamma och inte så effektiva. Eller också måste man sälja vapensystem till andra länder, vilket skapar ett tryck på försäljning. Därmed kan produktionen öka mer än vad som är nödvändigt, vilket i sin tur bidrar till att öka den säkerhetspolitiska risken i länder i vårt närområde.

Jag tror att det här är en klok säkerhetspolitisk inriktning.

Fru talman! Centerpartiet vill att EU ska kunna bli en tydlig global politisk aktör. Då hörs också Sveriges röst tydligare och når längre. Den globala strategin utgör en grund för detta. Då krävs det också att EU kan agera som en säkerhetspolitisk aktör, både civilt och militärt. Försvaret av EU bygger på och ska fortsatt bygga på den transatlantiska länken. Nato är vitalt för vår säkerhet, precis som för en stor del av EU. Som har framgått tidigare är EU komplementärt till Nato.

I det samarbete som vi nu bygger är det viktigt med öppenhet för dem som ännu inte har kommit med. Det är också viktigt med öppenhet för britterna som så här långt ser ut att lämna EU.

Fru talman! EU agerar i dag med militära insatser för att säkra fred. Sverige har deltagit i alla gemensamma insatser. Vi har tagit ansvar för battlegroups, även om den dåvarande oppositionen S, MP och V gärna ville avskaffa dem. Nu är alla med på att hävda battlegroups, och det är bra.

Fördraget talar om solidaritet. Då måste vi också kunna göra den trovärdig med mer än battlegroups. Det permanenta strukturerade samarbetet ger ett bidrag till EU:s förmåga att utveckla och gemensamt bevara freden, att gemensamt förebygga konflikter och att stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna för FN-stadgan. Det är mellanstatligt.

Pesco, som vi nu talar om, innebär en gemensam ökad förmåga – i bästa fall – liksom en strävan efter effektivare europeisk försvarsindustri, forskning och utveckling. EU får på det sättet del av en bredare säkerhetspolitisk palett att arbeta med.

Fru talman! Det finns de i kammaren som talar om alliansfriheten från förr. SD och V ser helst att Sverige inte är med i en politisk union, för så får man nog tolka en del av inläggen. Man ska inte samarbeta strukturerat med andra – kanske inte ens med Finland, för Finland har ju valt att gå med i Pesco. Men trots detta säger den som tydligt vill samarbeta med Finland att vi ska stå utanför.

På Vänsterpartiet låter det som om man fortfarande talar inte bara om alliansfrihet utan faktiskt om neutralitet, fru talman. Det handlar om att stå neutral i relation till Ryssland. Denna världsbild existerar fortfarande i vissa av inläggen här i kammaren.

När jag lyssnar till Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen hör jag att de till skillnad från Vänstern och Sverigedemokraterna tycker att vi ska vara med i EU, att vi är med i en politisk union, att vi gärna ska gå med i Pesco och att vi ska värna den transatlantiska länken. De gläds också över guldkort i Natosamarbetet.

Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet – och de är nog rätt ensamma om det i dag – hävdar emellertid alltjämt att Sverige är alliansfritt. För om man lyssnar i denna kammare framstår det nästan som att även Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna numera anser att Sverige inte är alliansfritt – speciellt inte om vi beslutar i enlighet med propositionen och betänkandet att gå med i Pesco.

Om vi går utanför kammaren, fru talman, finns det nog ingen som uppfattar att Sverige är alliansfritt, för alla ser att Sverige är med i en politisk union. Alla ser att Sverige samarbetar militärt i EU med EU-medlemmarna. Alla ser att Sverige har ett nära samarbete med Nato. Ingen utanför våra gränser ser någon alliansfrihet, utan bara att S och MP räds Natos säkerhetsgaranti.

Detta tar vi upp i Alliansens gemensamma särskilda yttrande i betänkandet. Jag yrkar härmed bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Kerstin Lundgren nämnde Vänsterpartiet i sitt anförande och menade att vi står neutrala gentemot Ryssland. Jag tror att hon uttryckte det ungefär så. Jag vill bara klargöra att vi absolut ser väldigt allvarligt på Rysslands kränkningar gentemot Ukraina och den folkrättsliga annekteringen av Krim.

Vi ser dock också att Nato rustar upp i området, och vi ser en rustningsspiral i vårt närområde som är väldigt farlig. Vi tror inte att mer vapen och mer spänning i vårt område är det bästa sättet för att möta detta, utan vi tror, menar och hävdar att det bästa sättet för att möta den ökade upprustningen är att fortsätta stå alliansfria. På så vis kan vi bidra till att minska spänningen i närområdet. Ett deltagande i Nato skulle definitivt inte innebära det. Det skulle i stället utgöra en stor säkerhetspolitisk risk.

Jag måste fråga Kerstin Lundgren om hon verkligen tycker att det är säkert att gå med i en organisation som leds av en president, Donald Trump, som är oerhört oberäknelig. Det är en organisation som har Turkiet, Polen och Ungern som medlemsländer. Det är länder som knappast kan räknas som de mest demokratiska i världen. Känns det säkrare att hålla hand med Erdoğan, som jagar sina egna medborgare och trakasserar och fängslar journalister, människorättsaktivister och oppositionella, än att kämpa för alliansfrihet?

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve och Vänsterpartiet verkar ha uppfattningen att vår alliansfria röst har bidragit till att människor inte fängslas i Turkiet. Själv ser jag att oberoende av om vi är alliansfria händer just detta.

Jag undrar, Lotta Johnsson Fornarve, anser Vänsterpartiet att Ukraina och Georgien har tjänat på att stå utanför Nato? Tror ni att Ryssland skulle ha annekterat Krim eller befinna sig i östra Ukraina eller i Georgien om de var medlemmar i Nato?

Fru talman! Tack, Kerstin Lundgren! Jag är övertygad om att Rysslands agerande gentemot sina grannländer naturligtvis är en del av Rysslands aggression. Jag tror dock inte att Natos utvidgning österut har bidragit till att minska spänningarna i vårt närområde.

I detta sammanhang tycker jag absolut att det är viktigt att Sverige fortfarande är alliansfritt. Vi kan fungera som en internationell röst i världen för fred och nedrustning, och vi kan fungera som medlare. Men det kan vi inte göra om vi inte är trovärdiga med vår alliansfrihet. Vi kan inte ansluta oss till Pesco eller Nato, för då förlorar vi vår trovärdighet som medlande part.

Jag frågade Kerstin Lundgren om hon anser att det är tryggt att ingå i en allians med Erdoğan och Trump men fick inte riktigt något svar på frågan.

En ytterligare sak med Nato är att det är en kärnvapenallians med massförstörelsevapen. Ska vi verkligen vara med i en sådan allians?

Fru talman! Vårt utanförstående innebär att vi utgör en säkerhetsrisk. Det har framgått av flera utredningar, som jag tror att även Lotta Johnsson Fornarve har haft möjlighet att ta del av. Vi står utanför Nato, och vi skapar därmed en yta, precis som Ukraina och Georgien, där Rysslands aggression kan spela.

Vad som har hänt, och som Lotta Johnsson Fornarve och Vänsterpartiet uppenbarligen inte har sett, är att den utveckling som hade börjat tidigare men som blev synlig i samband med Georgienkriget och med Ukraina och den ryska annekteringen av Krim liksom den fortsatta upprustningen i Ryssland leder till att många av inte minst Rysslands gränsländer känner att de är direkt hotade av den ryska aggressionen. De förväntar sig stöd och hjälp av oss och EU. Där är Pesco en viktig del för att öka samarbetet och tryggheten. De förväntar sig också stöd och hjälp genom den tydliga transatlantiska länken och medlemskapet i Nato.

När man talar om medlare vill jag ge ett tips till Lotta Johnsson Fornarve och Vänsterpartiet, och det är att studera Norge. Vår granne har varit medlem i Nato sedan starten. De har haft en viktig medlarfunktion i många konflikter, trots medlemskapet. De säger snarare att det har varit en styrka, då de har haft tillgång till viktiga aktörer. Detta är en tydlig signal som det finns skäl att lyssna till, även för Vänsterpartiet.

Fru talman! Jag har lite problem med att förstå Centerpartiet säkerhetspolitiska linje. Den är väldigt otydlig. Det är förstås inte länge sedan Centern gjorde en kovändning i Natofrågan, så det kanske är en sådan tid när Centern inte riktigt har slagit fast sina positioner.

Jag vet att Centern i EU-parlamentet röstade för ett EU-gemensamt försvar. Därför ställer jag frågan: Är Kerstin Lundgren också för att EU ska ha ett gemensamt försvar?

Fru talman! Vi talar i de här sammanhangen om en försvarsunion, vilket inte ska blandas ihop med en gemensam armé. Jag utgår från att Sverigedemokraterna i det här sammanhanget hänvisar till ställningstagandet med anledning av González Pons resolution. Om så är fallet uppmanar jag Sverigedemokraterna att studera röstningsresultatet tydligare. Jag vet att ni röstade nej, men ni borde veta att vi avstod, precis som flera andra i Alliansen. Är det något annat betänkande som ni hänvisar till tycker jag att ni måste vara tydliga.

Vi är jättetydliga: Vi står upp för svensk säkerhetspolitik, som ska vara tydlig och också sikta på ett medlemskap i Nato. Detta bygger säkerhet. Det gör inte det som Sverigedemokraterna försöker påstå – att vi själva ska klara att agera och rusta för att stå emot ryska angrepp. Den tröskelnivån klarar inte ens Sverigedemokraterna att uppnå i sina orealistiska budgetförslag.

Ska man tala om en säkerhetspolitiskt otydlig linje, fru talman, är det Sverigedemokraterna, som försöker slå blågula dunster i ögonen på svenska folket. Jag hoppas att ingen låter luras, för det är en retorik och en modell som inte fungerar i dagens värld – möjligen i Sverigedemokraternas inre rum.

(Applåder)

Fru talman! Det var ingen tydligt svar. Från regeringens sida säger man att Sverige är alliansfritt. Vi sverigedemokrater säger att Sverige är alliansfritt, och det är vår strävan att fortsätta att vara det.

Utan att tydligt säga att Centerpartiet har en motsatt linje försöker ni förlöjliga oss som talar om alliansfrihet. Om Sverige inte är alliansfritt, vilket försvarsallians är vi då med i? Försök vara tydlig, tack!

Fru talman! Vår utgångspunkt är att konstatera fakta. Sverige är i dag inte med i någon militär allians. Det är ett faktum. Det är samma faktum som Finland använder som utgångspunkt för sitt ställningstagande.

Från vår horisont är det givet: Om vi ska bygga säkerhet bygger vi säkerhet tillsammans med andra och inte ensamma, för det är inte säkert. Vi bygger säkerhet tillsammans inom Nato genom att bli medlemmar, och det vill vi gärna se hända så snart som möjligt.

Välkommen med, Sverigedemokraterna! Ni har ju uppenbarligen insett att om dagens beslut går igenom är Sverige inte längre alliansfritt, för då har alliansfriheten tappat trovärdighet. Detta borde leda till insikten att även Sverigedemokraterna måste ändra åsikt och tycka att vi ska gå med i Nato.

Fru talman! Europeiska unionen är, bör vi minnas en dag som denna, fredens union. Efter över tusen år av konflikter som har slitit de europeiska länderna isär har vi nu kunnat iaktta 72 år av fred på vår egen kontinent. Varje steg i integrationen som sker mellan medlemsstaterna gör unionen starkare och kriget alltmer omöjligt.

Precis som Hans Wallmark var inne på i ett tidigare anförande är det naturligtvis i första hand omvärldsutvecklingen som är den drivande motorn i den snabba utveckling som den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken nu genomgår. Det handlar inte minst om utvecklingen i Ryssland, som inte bara militärt utan också politiskt, socialt och på i stort sett samtliga plan fortsätter att driva i en alltmer osäker och oförutsebar riktning.

En viktig förutsättning för Pesco och GSFP är naturligtvis också att man sedan toppmötet i Warszawa – till slut, ska jag säga, fru talman – har kommit fram till en tydlig samordning vad gäller ansträngningen på försvars- och säkerhetspolitikens område mellan Nato och EU.

I propositionen från regeringen, vilket upprepas i betänkandet på s. 7, finns det ett väldigt lakoniskt uttalande: ”Regeringen konstaterar vidare att samarbetet är mellanstatligt och förenligt med Sveriges militära alliansfrihet.”

När jag läser detta är min första reflektion att även Nato är en mellanstatlig organisation, och ska nu regeringen bli konsekvent i sin logik finns det, som många har varit inne på, fler mellanstatliga samarbeten att ansluta till.

Sverige, tillsammans med Finland, drev fram den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i slutet av 90-talet, och vi har deltagit i samtliga civila och militära insatser i EU sedan dess. Ingenting är mer naturligt än att Sverige är bland de första länderna som kommer att ansluta till det permanenta, strukturerade samarbetet.

Det har gjorts många uttalanden från de olika partierna i dag om att det inte handlar om en EU-armé och inte ens om ett gemensamt europeiskt försvar. Jag vill påminna om att bästföredatumet på tvärsäkra politiska ställningstaganden, inte minst när det har gällt EU, har varit tämligen kort. Vi får se vad framtiden bär med sig.

Fru talman! För ungefär tio år sedan introducerades i svensk försvarspolitik någonting som kallades för nätverksbaserat försvar. Det blev aldrig så mycket av det där, men miljarderna rullade i alla fall under ett antal år. Jag träffade en person som jobbade i det projektet alldeles nyligen, och han sa: Det viktiga var inte målet. Det viktiga var resan i sig.

Jag tror att vi måste betrakta Pesco och de kommande ansträngningarna på det här politikområdet med samma ögon.

Ja, vi är djupt integrerade både med Nato och med EU. Vi är partner, och vi är guldpläterade partner till Nato. Vi har ett host nation support-avtal. Vi är med eller avser att vara med i Joint Expeditionary Force. Vi har deltagit i Nato Response Force, och vi har deltagit i de flesta av Natos militära krishanteringsinsatser de senaste decennierna.

Vi är nu med i Pesco. Vi är med i den europeiska försvarsfonden EUDF, och vi kommer också att delta i det som kallas för Card och som innebär att man gör årliga översyner av utvecklingen av det militära försvaret i respektive medlemsstat.

Jag säger inte att all denna integration är oförenlig med att hävda militär alliansfrihet – det är mycket möjligt att det går – men jag är bekymrad över att regeringen inte förstår att all den integration som vi har och som vi avser att göra påverkar hur omvärlden betraktar vår militära alliansfrihet.

Jag tror inte, fru talman, att jag är särskilt modig när jag säger att Sverige förmodligen i Rysslands ögon redan är ett land som har valt sida. Det innebär att vi säkerhetspolitiskt har försatt oss i en, tror jag, mycket bekymmersam situation där vi å ena sidan inte har en trovärdighet kring vår militära alliansfrihet och å andra sidan inte omfattas av några ömsesidiga försvarsförpliktelser.

Detta, fru talman, är vad jag brukar kalla för det säkerhetspolitiska ingenmanslandet, och jag tror att det är ett ansvar för samtliga partier att se till att vi tar oss ur detta moras.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi har hört en diskussion i dag från Alliansen i allmänhet. Den gäller för det första om inte Sverige borde ta steget och gå med i Nato och för det andra vilken bild omvärlden har av Sveriges alliansfrihet. Och vilka konsekvenser tror regeringen att detta skulle kunna få?

När jag sitter och lyssnar kan jag inte låta bli att fundera över att det är tydligt att allianspartierna gör allt för att måla upp en viss bild av Sveriges alliansfrihet och av Sveriges ställning i världen. Jag undrar helt enkelt om allianspartierna, och i det här fallet Liberalerna, funderar någonting över vilken signal man själv sänder ut i världen och om man funderar på vilka konsekvenser detta får för övriga nationer.

När man lyssnar på allianspartierna låter det som att det inte skulle få någon större betydelse om Sverige skulle gå med i Nato i förhållande till hur det är i dag, utöver när det kommer till skydd.

Jag undrar därför helt enkelt om Allan Widman har bilden av att ett svenskt medlemskap i Nato inte skulle innebära någon större förändring av svensk utrikespolitik.

Fru talman! Inte i somras men förra sommaren stod jag tillsammans med Hans Wallmark nere i sydöstra Skåne. Vi väntade på att två B52:or skulle komma inflygande direkt från USA och simulera minutläggning i Hanöbukten. I väntan på detta gjorde 17 Natonationer landstigning på Österlen inför våra ögon.

Fru talman! Jag menar att the writing is on the wall. Det är inte på något sätt en hemlighet att Sverige har dessa oerhört nära band till Nato. Vi har i den här kammaren klubbat ett avtal om värdlandsstöd, vilket ger möjlighet till planering och förberedelse inför att Nato i händelse av krig, konflikt eller kris ska kunna komma till Sverige och hjälpa oss med alla till buds stående medel. Jag menar att man i och med detta har monterat ned väldigt mycket av det som brukar ingå i en militär alliansfrihet.

Den mycket specifika fråga som Alexandra Völker ställer är: Skulle detta innebära någon stor omvälvning av svensk utrikespolitik? Jag skulle vilja säga att jag tror att hela Europa och stora delar av västvärlden har väntat på att Sverige skulle ta detta steg in i Nato, och det har man gjort under flera decennier.

Fru talman! Allianspartierna arbetar som sagt gemensamt sedan ett par år tillbaka tydligt för ett svenskt Natomedlemskap. Det är ingen hemlighet. Jag förstår därför att man också använder denna debatt för att lyfta upp frågan och få den på tapeten.

Jag kan ändå inte låta bli att fortfarande fascineras av synen att ett svenskt Natomedlemskap inte skulle få några större konsekvenser för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Jag vet att Allan Widman är mycket väl medveten om att den är mycket större än att bara gälla Europa och västvärlden. Jag har svårt att se att Alliansen på fullaste allvar kan mena att ett svenskt Natomedlemskap skulle få så liten betydelse för svensk utrikespolitik.

Är det alltså detta Liberalerna menar – att ett svenskt medlemskap i Nato inte skulle få några större konsekvenser för svensk utrikespolitik?

Fru talman! Jag känner mig lite osäker på vilken fråga Alexandra Völker egentligen ställer. Min bild är att vår omvärld har väntat på att Sverige skulle ta steget in i Nato under väldigt lång tid.

Vi har gjort allt vi kan för att göra oss Natofähiga. Inte minst den nu sittande regeringen driver på anpassningen tekniskt, taktiskt och organisatoriskt i riktning mot just Nato. Detta är nog så småningom vad alla förväntar sig.

Huruvida det skulle innebära någon stor påverkan på den förda utrikespolitiken kan kanske inte jag som fattig försvarspolitiker egentligen bedöma. Men en sak vet jag, och det är att det inte finns någon annan enskild åtgärd som så snabbt och så kraftfullt skulle stärka vår nationella säkerhet som ett medlemskap i Nato.

Fru talman! Det vi diskuterar i dag är regeringens förslag till riksdagen att godkänna att Sverige deltar i det permanenta strukturerade samarbetet inom ramen för Europeiska unionen. Samarbetet är ett led i uppföljningen av EU:s globala strategi och erbjuder ett ramverk för utvecklingen av militära förmågor, det vi i dag kallar för Pesco.

För Kristdemokraternas del är det här inte svårt. Vi är varma vänner till EU, och vi tycker att detta är någonting positivt. Det är ett mellanstatligt samarbete som vi bejakar. Det är bra att Sverige kommer med tidigt i samarbetet. Det finns ett femtiotal projekt som pågår, och det är viktigt att Sverige så fort som möjligt får med ett eget projekt.

Det är viktigt att påpeka att detta inte är en EU-armé och att det inte heller på något vis duplicerar Natosamarbetet. Det ska inte vara något dubbelarbete. Det är också viktigt att det inte på något vis försvårar samarbetet med Storbritannien.

Som flera här har varit inne på finns det även ett annat samarbete, som är lite av elefanten i rummet. Detta är ett mellanstatligt samarbete, som har påpekats. Vi har ett tuffare säkerhetspolitiskt läge, som jag tror att vi alla ledamöter här i Sveriges riksdag känner av, i och med kriget som just nu pågår i östra Ukraina, det som hände 2014 när Ryssland olagligt tog Krim och den rädsla som har skapats i Baltikum, så nära Sverige.

I detta läge är Pescosamarbetet bra. Vi är i dag nära partner till Nato, och det är bra. Sverige kommer som sagt att bli medlem i Pesco, och det är bra. Men vi har inte skyddet; vi har inte paragraf 5. Det är genom ett sådant ställningstagande vi verkligen skulle öka tryggheten för Sverige. Vi lever kvar i något slags dubbelmoral där vi tror att vi ska få hjälp från Nato, men vi är inte medlemmar.

Krister Bringéus, utredare av Sveriges säkerhetssamarbete – utredningen blev färdig för ett och ett halvt år sedan – har uttryckt att omvärlden redan på ett sätt ser oss som medlemmar av Nato. Han slog fast att ett svenskt Natomedlemskap skulle öka förutsägbarheten. Vår omvärld ser det som att vi tillhör Nato, men vi har inte skyddet. Därför är det många länder som inte förstår Sveriges hållning, och det är många bland svenska folket som inte heller gör det.

Det steg som vi nu kommer att ta är bra; det är ett steg på vägen. Men Kristdemokraterna hoppas att det inte ligger alltför långt bort för Sverige att bli en fullvärdig medlem av Nato. Det skulle på riktigt öka tryggheten för svenska folket – både för oss och för vår omvärld. Det skulle hjälpa till att skapa trygghet också för våra grannar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)