Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier

Herr talman! Frågan om miljön har blivit en stor fråga. Den inrymmer mål och konflikter men framför allt möjligheter. Den berör i princip alla tunga sekto- rer i vårt samhälle. Frågan om miljön är en gemensam angelägenhet. Men den bygger också i stor utsträck- ning på den enskildes ansvar. Om vi tittar på betänkandet som vi behandlar kan vi se att det råder stor enighet om själva upplägget av miljöarbetet och att vi ska strukturera det i form av miljömål. Men vi har också delade uppfattningar om sättet på vilket man ska uppnå en god miljö. Det vittnar inte minst de många reservationerna om. I och med det, herr talman, ber jag att få yrka bi- fall till reservation nr 3 från moderat håll. De andra moderata reservationerna är givetvis lika angelägna. Men jag nöjer mig med reservation nr 3. Från moderat sida är det vissa punkter vi särskilt vill understryka i samband med detta betänkande. Den första är att vi måste arbeta utifrån realism i miljöarbetet. Vi ska ha kvalitet i stället för kvantitet och orealistiska tidsmål. Kvaliteten i arbetet måste alltid vara det vägledande i detta sammanhang. En annan viktig faktor är hänsyn till den enskilda ägan- derätten. Full ersättning ska utgå vid intrång. En ge- mensam angelägenhet, som miljön är, innebär också att vi måste ta ett gemensamt ansvar när det gäller kostnaderna. Forskningen är en annan väldigt viktig faktor. Kunskapen om miljön och om miljöproblemen måste ligga som grund för de politiska besluten. Om vi inte har en positiv, effektiv och bra forskning kan vi också fatta felaktiga beslut när det gäller miljöpolitiken som sådan. Här har vi anledning att vara kritiska när det gäller regeringens tidigare syn på forskningen i och med de nedskärningar som gjordes under tidigare år och som också har inneburit avbrott i viktiga forsk- ningsprojekt. Vi får hoppas att den formen av hastiga avbrott inte ska fortsätta i framtiden. Från moderat sida har vi alltid påtalat miljöforsk- ningen, uppföljningen och tillsynen som väldigt vik- tiga faktorer i miljöarbetet. Likaså teknikutveckling- en, framåtskridandet och välfärden är oemotståndliga faktorer när det gäller förutsättningarna för att skapa en god miljö. Vi vet att fattigdom sällan går sida vid sida med ett bra miljöarbete, och därför måste vi se till att vi också kan upprätthålla en positiv ekonomisk utveckling i landet för att kunna fortsätta arbeta med en bra miljöutveckling. Frivilliga insatser vill vi också peka på som an- gelägna, och detta gäller kanske inte minst de areella näringarna, rådgivning och information. Vi kan peka på en del sådana projekt som har varit väldigt positiva när det gäller t.ex. åar och vattendrag, där man genom frivilliga överenskommelser och rådgivning mellan myndigheter och enskilda kan uppnå väldigt positiva och effektiva följdverkningar. Vi menar att den for- men av överenskommelser måste prövas i större ut- sträckning än hittills och att vi också kan pröva for- mer som skötselavtal och arrenden för att på så vis klara vården av en bättre miljö i framtiden. Det som nu pågår är inte alltid bra, därför att det skapas konflikter mellan enskilda och myndigheter. Tyvärr har miljöbalken i vissa sammanhang blivit en faktor för den formen av konflikter, och jag tänker då på det sätt på vilket man använder miljösanktionsav- gifterna. Det är ganska orimligt att man ska utdöma höga miljösanktionsavgifter bara därför att en nä- ringsidkare har glömt att lämna in en anmälan när det gäller en viss verksamhet. Här måste man se över det sätt på vilket miljösanktionsavgiften används i de olika sammanhangen. Nu är i och för sig en utredare tillsatt, men jag skulle vilja vädja till miljöministern att se till att det mycket snabbt kommer fram änd- ringar när det gäller den här frågeställningen. Som det nu är skapas en konflikt och en misstro i stället för bra förtroende mellan allmänheten och myndigheter- na, och det är till förfång för miljöarbetet som sådant. Samma sak gäller frågan om kommunernas in- blandning i vissa sammanhang. Vi har t.ex. det kända Norafallet, där kommunen har gått in och bestämt hur man ska bedriva skogsbruk på en enskild fastighet. Såvitt jag kan förstå har det aldrig varit meningen att miljöbalken ska användas på detta sätt att en kommun ska ställa sig över sektorsmyndighetens ansvar när det gäller t.ex. att bedriva skogsvård och skogssköt- sel. Vi måste arbeta så att förtroendet mellan de en- skilda och myndigheterna inte förbrukas beroende på att vi har ekonomiska system som motverkar den här formen av förtroende. Om vi ser på olika sektorsområden så vet vi att skogen är en oerhört viktig bas för den biologiska mångfalden. Årtionden av skogsbruk har bidragit till att skapa den biologiska mångfalden i skogen. Oftast har vi mött en osaklig kritik av det svenska skogsbru- ket. Det är ju snarare tvärtom så att oftast har ett en- skilt skogsbruk bidragit till en ökad och förbättrad biologisk mångfald. Man kan peka på ekbestånden i Blekinge som ett exempel, där vi vet att enskilda lantbrukare vägrade att avverka gamla ekar därför att man ville ha ekarna kvar på sina gårdar. Man gjorde detta trots att den dåvarande skogsvårdslagen krävde att ekarna skulle avverkas och att man i stället skulle plantera granskog. Det här visar hur viktigt det en- skilda ansvaret är när det gäller miljöarbetet som sådant. Vi kan inte enbart förlita oss på lagar, före- skrifter och övergripande politiska beslut, även om dessa också givetvis är viktiga. När det sedan gäller frågan att avsätta olika mark- områden säger vi nej till 900 000 hektar. Vi ställer oss i stället bakom 800 000 hektar som målsättning för avsättning av skyddsmark. Det är mycket märk- ligt, tycker vi, att regeringen i propositionen har före- slagit höjningen av 100 000 hektar när det gäller reservatsområden. Vi kan inte finna några bärande motiv för detta utan ser snarast detta som en volym- taktik i det här sammanhanget, en volymtaktik som vi anser inte gynnar miljöarbetet i stort. Var finns de bärande motiven för att avsätta ytterligare 100 000 hektar i förhållande till de 800 000 hektar som man har kommit överens om bl.a. med näringen och i andra sammanhang? Vi tycker att det är ett svek mot enigheten att göra på detta sätt. Det är också intressant att konstatera, precis som görs i den gemensamma reservationen, att 100 000 hektar motsvarar 2 000 normala skogsfastigheter i södra Sverige. Då ska jag också påpeka att det är en felskrivning i den reservationen. Där står det att det är 1 000 hektar som motsvarar 2 000 skogsfastigheter. Det visar hur svårt det är med nollor i olika samman- hang! Det är givetvis 100 000 hektar som motsvarar 2 000 skogsfastigheter, och jag vill meddela detta som en rättelse till kammaren. Vi måste också visa respekt för kostnaderna i de här sammanhangen. Skogen är ju faktiskt vår vikti- gaste exportråvara, och det är angeläget att också poängtera detta när vi diskuterar miljön. Det är också ett oerhört angeläget levebröd för landsbygden. Även om det inte innebär att de ska äta barkbröd på lands- bygden är skogen ändå en oerhört angelägen in- komstkälla för landsbygden i dess helhet. Om vi ser på de här kraven på avsättningar av mark i olika sammanhang säger vi från moderat sida att vi här verkligen måste utgå från kvalitetskravet. Vi måste veta vilka områden som är intressanta när det gäller avsättning. Nu är det ju så att de här diskussio- nerna förs på olika nivåer alltifrån kommunal nivå. När kommunerna upprättar sina kommunomfattande markanvändningsplaner säger kommunerna att vissa områden ska avsättas för reservat i framtiden. Sedan kommer förslaget till länsstyrelsen, och då blir det länsstyrelsen som ska avsätta markområden. Sedan kommer man upp till Naturvårdsverket som i sin tur har det övergripande ansvaret i de här sammanhang- en. Här menar vi att det måste ske en samordning, så att vi verkligen får bevara de viktigaste områdena, så att inte enbart ett volymtänkande kommer in i bilden alltifrån kommunal nivå upp till den centrala nivån i det här sammanhanget. Vi tycker också att man ska redovisa skogsimpe- dimenten som skyddade områden, därför att det ligger ett starkt skydd även över skogsimpedimenten, som är en mycket stor del av våra skogar. Jag vill också peka på odlingslandskapet, som är angeläget i de här sammanhangen. För att vi ska kun- na klara biologisk mångfald i odlingslandskapet framöver krävs det ett starkt konkurrenskraftigt jord- bruk. Detta är oerhört viktigt, och det stora hotet mot miljön när det gäller jordbrukslandskapet är ju det faktum att väldigt många jordbruk försvinner i dag. Utan aktiva bönder som har betande djur klarar vi aldrig värdena i det öppna kulturlandskapet. Detta är ett alldeles klart faktum. Jag skulle vilja sända ut en budkavle över landet: Ät en biff och gynna miljön! Där finns en klar koppling mellan betande djur och möjligheten att klara den framtida biologiska mång- falden i det öppna kulturlandskapet. Det kanske är lite annorlunda än vissa andra budkavlar som har gått ut över landet, men för min del är uppmaningen: Ät en biff och gynna miljön! Tyvärr spretar regeringen åt olika håll när det gäller den här frågan. Miljöministern har, vilket jag tycker är bra, en hög ambition när det gäller bevaran- de av biologisk mångfald på landsbygden, men rege- ringen i sin helhet driver ingen positiv jordbrukspoli- tik som skapar förutsättningar för detta, och här hop- pas jag verkligen att man kan komma till rätta med dualismen i regeringen på den här punkten. Samtidigt vill jag understryka att det är angeläget att poängtera att svensk landsbygd inte bara får bli ett stort Skansen i framtiden. Vi måste också acceptera förändringar, utveckling och förnyelse i det svenska jordbruket och på den svenska landsbygden. Till sist, herr talman, vill jag säga att vi moderater också säger nej till det föreslagna miljömålsrådet. Vi anser att Naturvårdsverket ska ha samordningsansva- ret när det gäller uppfyllandet av miljömålen och att sektorsmyndigheterna i övrigt ska ha sitt sektor- sansvar. Jag skulle gärna vilja fråga miljöministern: Varför ska man tillskapa ytterligare en sådan här organisation med ett miljömålsråd? Det kommer bara att innebära kompetenskonflikter mellan miljömåls- rådet och Naturvårdsverket, som i dag har ett över- gripande ansvar. Det finns ingen anledning till detta. Tyvärr är det väl så att regeringen i dag i väldigt stor utsträckning tror att man löser problemet om man bara tillskapar en ny myndighet eller en ny organisa- tion. Här ligger nu förslag på ett nytt miljömålsråd. Förhållandet är detsamma när det gäller djurtill- synen. Om man bara skapar en ny djurskyddsmyn- dighet, tror man att man löser djurskyddsfrågorna. Vi menar att så inte är fallet. Det är effektiviteten hos dem som har ansvaret som är det angelägna i det här sammanhanget. Herr talman! Med detta vill jag än en gång yrka bifall till reservation nr 3.

Herr talman! För tre år sedan fattade vi beslut om 15 miljömål. Det övergripande målet var att vi skulle lösa de stora miljöproblemen inom en generation. Det är ambitiöst, och vi var då i stort sett eniga om målen. Nu ska vi ta ställning till hur vi ska nå målen. Vi ska ta ställning till delmål, till åtgärdsstrategier och enskilda åtgärder. Under de här tre åren har vi genomfört flera av de åtgärder som är nödvändiga för att nå målen. Det är intressant att se att enigheten då till stor del upphör. Fina mål passar de flesta, men en del verkar att ha svårt att acceptera att vi måste göra någonting för att de ska nås. Det förslag som vi ska fatta beslut om i dag inne- bär att vi får ett nytt sätt att arbeta med miljöfrågorna. De 15 miljökvalitetsmålen med sina delmål tydliggör vad vi ska åstadkomma med den svenska miljöpoliti- ken. Det ger oss ett nytt redskap att arbeta med miljö- politik på alla nivåer i samhället. En av fördelarna med målen är att de är tydliga, mätbara och uppfölj- ningsbara. En tydlig ansvarsfördelning mellan olika myndigheter för olika mål och en samordning av arbetet genom det miljömålsråd som inrättas kommer att förbättra arbetet med målstyrning inom miljöpoli- tiken. Arbetet med målen är redan i gång ute i myn- digheter, länsstyrelser, företag och kommuner. Regeringen ska årligen rapportera till riksdagen hur arbetet mot målen går. De årliga skrivelser vi fått de senaste åren från Miljödepartementet har tyvärr inte direkt underlättat riksdagens målstyrning i miljö- politiken. Med ett nytt arbetssätt kommer detta för- hoppningsvis att bli betydligt bättre. Riksdagen kommer att ges en möjlighet att årligen bedöma ut- vecklingen på miljöområdet och överväga behovet av ytterligare åtgärder eller om mål kan behöva skärpas. På så sätt kan målen verkligen bli redskap och bidra till ett dynamiskt arbete med miljöpolitiken. Herr talman! Jag tänkte gå igenom ett par av må- len här. Tiden räcker inte till för att prata om allihop. Jag har därför valt ut ett par som jag särskilt vill kommentera. Jag hoppas att andra kamrater inom majoriteten kommer att prata om andra mål så att redovisningen blir heltäckande ändå. Först vill jag ta upp ett område där propositionen inte föreslår delmål som är tillräckligt långtgående för att miljökvalitetsmålet ska kunna nås. Det gäller må- let Ingen övergödning. Övergödning är ett av våra största problem, och den är svår att åtgärda. Den yttrar sig som bottendöd och algblomning. Båda är mycket obehagliga resultat av våra mänskliga verk- samheter. Det är framför allt trafiken och jordbruket som är de stora utsläppskällorna. Delmålen för utsläpp av både vattenburna kvä- veutsläpp och ammoniak till år 2010 är antagligen otillräckliga om vi till år 2020 ska klara målet Ingen övergödning. Detta skrivs också i propositionen. Orsaken till att vi ändå står bakom detta är inte ett ointresse av att minska övergödningen, utan det är att vi nu inte har kunnat presentera möjliga åtgärder för att nå målet. Det är naturligtvis tråkigt att redan från början konstatera att mål och åtgärder är otillräckliga, och det bidrar inte positivt till propositionens trovär- dighet. Att föreslå ett mål som är tillräckligt högt, men som vi ändå inte kan nå och som vi inte kan presente- ra åtgärder för att nå, hade å andra sidan inte heller varit särskilt trovärdigt. Det hade också kunnat på- verka trovärdigheten för andra mål och gett ett ifråga- sättande om vi verkligen menar att vi har åtgärder för att nå de mål vi föreslår. Den här balansen mellan åtgärder och mål har varit en central fråga för oss i utarbetandet av propositionen. Jag menar att vi har lyckats åstadkomma en sådan balans. Vi har föresla- git ambitiösa mål och samtidigt föreslagit åtgärder för att de ska nås. För målet Ingen övergödning hänvisar vi nu i stället till den översyn som görs av jordbrukets miljö- stöd. I samband med den kan nya åtgärder som bidrar till en minskad övergödning förhoppningsvis tas fram. Det skulle möjliggöra den skärpning av målen som vi vill ha. Vi har i en motion från Västerpartiet från den allmänna motionstiden tydliggjort att vi anser att de viktigaste förändringar vi ska göra i jord- brukets miljöstöd är att inrätta och stärka åtgärder som kan bidra till att dessa delmål kan skärpas. Jag vill också ta upp ett annat mål som skiljer ut sig en del. Det gäller planeringsmålet för en god be- byggd miljö. Det skiljer sig från de flesta andra del- målen genom att det inte direkt handlar om en för- bättring av ett miljötillstånd. Det är snarare ett delmål för arbetet med att nå generationsmålet till 2020. Jag anser att det är bland de viktigaste målen i proposi- tionen. Hittills har samhällsbyggande i praktiken i första hand handlat om exploatering. Skyddet av miljön har tyvärr ofta kommit i andra hand. Med detta mål lägger vi fast en ny inriktning för planering och samhällsbyggande. Med planeringen ska vi åstadkomma förändringar som gör att bilan- vändningen kan minska och förutsättningar för miljö- anpassade transportslag kan öka. Vi ska bevara och utveckla grönområden och se till att andelen hård- gjord yta inte ökar. Med hjälp av planeringen ska vi effektivisera energianvändningen och öka andelen förnybara energislag. Det är en ny inriktning för sam- hällsplaneringen. En viktig del i detta arbete framöver blir att anpassa plan- och bygglagen till det nya arbe- tet med miljömålen och se till att den bättre bidrar till en hållbar utveckling. Herr talman! Vi föreslår tre strategier för att nå målen. Det handlar om effektivare energianvändning, giftfria och resurssnåla kretslopp och hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö. Jag tänkte välja ut några av redskapen i strategierna och prata om dem. Bland det viktigaste är de olika ekonomiska styr- medel som vi redan i dag använder eller som håller på att utvecklas. De kan effektivt styra och förändra resursanvändningen så att energi och andra naturre- surser används effektivare och så att vi får en över- gång från ändliga resurser till förnybara resurser. Skatteväxlingen är en avgörande del i att utveckla de ekonomiska styrmedlen. Vi har tillsammans med regeringen och Miljöpartiet presenterat en strategi för skatteväxlingen. Den beräknas omfatta 30 miljarder kronor under en tioårsperiod. Den ska bidra till en energiomställning, vilket är positivt för flera av målen som behandlas i den här propositionen. I budgetpropositionen för nästa år föreslås ett and- ra steg i skatteväxlingen. När det är genomfört har vi skatteväxlat 5,6 miljarder kronor inom ramen för skatteväxlingsstrategin. Därutöver har en in- täktsneutral förskjutning gjorts från energiskatt till koldioxidskatt, vilket ökat miljöstyrningen i skatteut- taget ytterligare. Andra viktiga inslag i skatteväxlingsstrategin är de utredningar som görs av industrins undantag från energi- och koldioxidskatt samt den översyn som görs av den samlade trafikbeskattningen. Det är orimligt att företag som inte alls är beroen- de av låga energipriser för sin produktion är befriade från skatt på energi och koldioxid. Energiförbruk- ningen inom sådana sektorer är ofta onödigt stor. Däremot bör den energiintensiva industrin kunna behålla sina undantag. Detta är någonting som vi kan förändra inom ramen för skatteväxlingsstrategin. Det är också nödvändigt att förändra trafikskatter- na så att vi kan få en trafikbeskattning som kraftigt kan begränsa vägtrafiken där det finns alternativ utan att överbeskatta dem i glesbygd som är helt beroende av bilen för att ta sig till jobbet, skolan eller andra aktiviteter. Detta kan åstadkommas med nya sätt att beskatta trafiken som kilometerskatt och vägavgifter. En annan sorts ekonomiska styrmedel är kväve- oxidavgiften. Den tas ut på utsläppen från större energianläggningar och återförs sedan till näringen i relation till energiproduktionen. Den kan ha en stor miljöeffekt utan att samtidigt försämra konkurrenssi- tuationen för branschen som helhet. Regeringen ska se över hur avgiften kan förändras för att ytterligare bidra till utsläppsminskningar, vilket redovisas i pro- positionen. Ett tredje sorts ekonomiskt styrmedel är de gröna certifikat som är på gång för förnybar elproduktion. Det är ett system där vi politiskt kan sätta mål för energiomställningen och sedan låta marknaden stå för genomförandet. På så sätt kan vi få till stånd en stor- skalig introduktion av vindkraft, en konvertering till biobränsleeldad kraftvärme och även en utbyggnad av kraftvärmeproduktionen. Det är en lysande förening av planering och marknad som vi anser bör utvecklas ytterligare. Ett område där vi i Vänsterpartiet anser att vi ock- så kan använda gröna certifikat är förnybara drivme- del. Herr talman! De juridiska styrmedlen är en annan del av strategin. Här utgör naturligtvis miljöbalken den viktigaste grunden. Det finns olika kopplingar mellan miljömålen och miljöbalken. En sådan är att målen utgör en konkretisering av begreppet hållbar utveckling som också återfinns i miljöbalkens portal- paragraf. Målen ger därmed på ett övergripande sätt vägledning vid tillämpningen av miljöbalken. En annan koppling är den mellan miljömålen och miljökvalitetsnormerna. Detta är en fråga som ska belysas av den utredning som nu ser över miljöbal- ken. Regeringen har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att lämna förslag till ytterligare miljökvali- tetsnormer eftersom en utveckling av normerna på ett funktionellt sätt knyter samman miljökvalitetsmålen med miljölagstiftningen. En annan lag som berör miljömålsarbetet är plan- och bygglagen. Som jag nämnde tidigare ska rege- ringen låta se över hur den bättre kan bidra till en hållbar utveckling. En annan väsentlig del av miljöpolitiken är bud- getanslagen. De har genom samarbetet mellan oss, Miljöpartiet och Socialdemokraterna ökat rejält de senaste åren. Det handlar om anslag för sanering av förorenade områden, inköp av skyddsvärd skogs- mark, kalkning, restaurering av skyddsvärda vatten- drag, arbetet med olika åtgärdsprogram för hotade arter, investeringar i det nyinrättade klimatinveste- ringsprogrammet osv. Vi har en gedigen satsning på budgetmedel bakom oss under den här mandatperioden. I budgeten för 1998, dvs. den budget som beslutades senast innan den här mandatperioden, användes 1,4 miljarder kro- nor för utgiftsområdet Allmän miljö- och naturvård. För 2004, som den senaste budgeten sträcker sig till, är anslaget beräknat till 3,8 miljarder kronor. Det är onekligen en anmärkningsvärd ambitionshöjning, och det är självklart det som gör att vi har kunnat höja ambitionen i miljöpolitiken i och med miljömålspro- positionen. Jag vill tacka Socialdemokraterna och Miljöpartiet för samarbetet kring den här propositionen. Det har varit ett mycket omfattande arbete som har hållit på under lång tid. Vi har tillsammans under den här mandatperioden gjort ett arbete som jag tycker att vi kan vara rätt nöjda med. Vi har gett miljöarbetet en tydlig inriktning, vi har byggt ett system för uppföljning och målstyrning i miljöpolitiken, vi har lagt grunden för flera viktiga åtgärder såsom skatteväxling och budgetsatsningar och, inte minst, har vi höjt ambitionsnivån för vad vi ska åstadkomma de närmaste åren. Jag yrkar bifall till utskottets förslag, förutom i punkt 10, där vi har en reservation som Kjell-Erik Karlsson kommer att tala om senare i debatten.

Herr talman! Det kan ses som ett etappmål i sig att vi i dag debatterar delmål och åtgärdsstrategier för de svenska miljömålen. Vi kristdemokrater tillstyrker i huvudsak föreliggande förslag. Miljöfrågan, säger vi ofta. Men miljöfrågan är mer än en fråga. Miljöfrågan är egentligen allt som vi gör och har omkring oss, allt som rör oss som männi- skor. Det finns ingen enskild avgränsad sektor som bara är miljö. Vi hoppas att det här förslaget om miljömål inne- bär en bra samordning inbördes mellan samhällets insatser. Det har inte alltid varit så bra med den sam- stämmigheten. Det antyddes förut här. En stor del av miljöeffekten förutsätter också ett personligt engagemang. Det är den svåraste biten. Där gäller det att staten och samhället underlättar för medborgarna att träffa goda val. Jag sade att det finns exempel på dålig samord- ning av samhällsinsatserna. I syfte att rädda budgetta- ket utnyttjade inte regeringen möjligt EU-stöd till jordbruket. EU skar då drastiskt ned nivån på ansla- gen till miljö- och landsbygdsprogrammet. Möjlig- heterna att bevara och utveckla odlings- och kultur- landskapet är dock intimt förknippade med jordbru- kets fortlevnad. För att ängar och hagar ska finnas kvar krävs aktiva brukare. Vall och betesmark är här viktiga komplement till varandra. Vallodling gynnar två av miljömålen: ett rikt odlingslandskap och ingen övergödning. Enligt propositionen ska de åtgärder väljas som samtidigt gynnar flera miljömål. Men vallstödet är inte till- gängligt i hela landet. För närvarande ökar användningen av bekämp- ningsmedel inom jordbruket. Det anses vara en följd av bruket av vissa grödor som ekonomiskt gynnas av nuvarande jordbruksstöd. De här exemplen på dålig samordning hoppas jag kommer att försvinna med denna delmålsproposition med handlingsstrategier. Den ena handen ska, med andra ord, veta vad den andra gör, och inte som förut att den ena handen ibland inte vet vad den andra gör. Miljöarbete har ju länge bedrivits av framsynta människor. Men miljöarbetet har blivit alltmer syste- matiserat, och det har blivit en del av vår vardag. Mitt hemlän Halland är till stora delar ett jord- brukslandskap. Tidigt såg näringen där övergödning- ens problem och startade försök med fånggrödor och anlade våtmarker. Intresset är väldigt stort hemma i länet just när det gäller våtmarker. Länets bonderörelse har varit drivande i näringens satsning Greppa näringen som invigdes den 28 sep- tember i år. Syftet med denna satsning är att varje bonde ska få sina marker analyserade och därefter få råd om lämpliga näringsbalanser för de olika markav- snitten. Anledningen till att jag nämner jordbruket är att det anges i propositionen som en mycket stor del när det gäller arbetet för en bättre miljö. Det är alltså en stor orsak till miljöproblem i dag. Som vi hörde förut är övergödningen inte lätt att åtgärda. Mitt hemlän tillhör också de län i landet som är mest försurade. De inhemska försurande utsläppen har minskat. Fortfarande ökar försurningen men inte alls i samma takt som förut. Även om de försurande nedfallen skulle upphöra på en gång tar det ändå 50 år innan marken återhämtat sig och neutraliserats. Den sura marken fördröjer återställningen av vat- tendragens surhetsvärde. För bästa resultat bör kalkning av sjöar och vat- tendrag samordnas med kalkning av skogsmark, tycker vi kristdemokrater. Därför vill vi öka kalk- ningsanslaget. Den summa som vi har föreslagit, nämligen 50 miljoner kronor per år under de här tre budgetåren, stämmer väl med vad skogsägarna har beräknat att skogskalkningen skulle kosta. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 13. I övrigt står jag bakom våra övriga reservationer, men för att vinna tid avstår jag från att yrka på dem. Som vi hörde förut föreslår regeringen i del- målspropositionen att 900 000 hektar skogsmark ska undantas från produktion fram till år 2010, varav 320 000 hektar avsätts som naturreservat, 30 000 hektar som biotopskyddsomrdåe, 50 000 hektar ska skyddas genom naturvårdsavtal och resten, alltså 500 000 hektar skulle vara frivillig avsättning. Som tidigare nämndes anser också vi kristdemo- krater att man vid redovisning bör använda ett så enhetligt skogsmarksbegrepp som möjligt jämfört med Europa. I en hel del länder i Europa räknas skogliga impe- diment in i de arealer som anses skyddade. Vi står bakom reservationen som handlar om att ett skogligt impediment i sig utgör ett skydd mot avverkning. Vi anser alltså att det ska ligga med i redovisningen. I en flerpartireservation reserverar vi kristdemo- krater oss också mot storleken på den frivilliga av- sättningen. Miljömålskommitténs förslag var 400 000 hektar, men i propositionen föreslås 500 000 utan någon större diskussion, som anfördes här förut. Des- sa extra 100 000 hektar motsvarar 2 000 normalstora skogsfastigheter. Det kommer mest att beröra Syd- och Mellansverige, dvs. mest familjeskogsbruk. Den frivilligt certifierade arealen uppgår till ca 5 % av den produktiva skogsmarken, dvs. drygt en miljon hektar. Det medför att delmål ett för mil- jökvalitetsmålet Levande skogar kan nås inom en generation utan ytterligare statliga ingrepp. En naturreservatsbildning kan beröra många markägare. Det kan ta lång tid mellan reservatsbeslut och färdiga avtal med alla markägare. I normalfallet tar det tre år, och i extremfallet kan det ta tre gånger så lång tid. Om delmålet om avsättning av natur- skyddsområden ska nås krävs att proceduren förenk- las, men med bibehållen rättssäkerhet. Vi kristdemokrater menar att ett förrättningsförfa- rande skulle ge stora möjligheter att hantera stora sakägargrupper på ett samtidigt rättssäkert och effek- tivt sätt. En lantmäteriförrättning har också en sak- rättslig funktion genom att förändringar t.ex. av fas- tighetsbildning och servitut automatiskt förs in i det officiella fastighetsregistret och därmed får rättsver- kan också gentemot andra intressenter. Försöksverksamhet har gjorts med sådant här för- rättningsförfarande. Den har visat att den medling och utredning som ingår i processen har tillfredsställt berörda parter. Den sammanlagda kostnaden minskar genom att parterna inte behöver göra var sin utred- ning i samma fråga. Lantmäterimyndigheten fungerar också konfliktförebyggande genom att bl.a. få till stånd markbyten som lindrar konsekvenserna för enskilda fastighetsägare. Skogsbruket har ofta gått i arv, och berörd skogsbrukare har inte någon lust att upphöra med sitt värv. Ekonomisk ersättning är alltså inte något likvärdigt alternativ för den skogsbrukaren. Vi kristdemokrater anser att det behöver finnas en snabbare process för att bilda naturreservat. Jag såg i svaret på en fråga att miljöministern anförde att det finns invändningar mot förrättningsförfarandet, men det skälet tycker jag försvinner om båda typer av förfarande används. Förrättningsförfarandet ska bara användas när parterna blir överens. I föreliggande proposition nämns en del åtgärder eftersom koldioxidutsläppen sker parallellt med andra utsläpp. En del utsläpp sker i luften. Tyvärr blir det en halv debatt i dag, när vi nu inte hann med miljömålet Begränsad klimatpåverkan. Det skulle komma en särskild proposition om det, som vi motser ivrigt. Det är klart att man vill fråga miljöministern: När kom- mer den? Det är den stora frågan, men jag förstår att det kan vara praktiskt att ha detta i en särskild propo- sition. Vi kristdemokrater tillstyrker föreliggande för- slag. Vi tycker att det är bra. Tidsmålen kan vara osäkra, men vi sätter i gång och jobbar så får vi se hur vi kan klara av det hela. Jag tillstyrker alltså reserva- tion 13. (forts. 11 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 13.53 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle börja. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

Tack. Detta var det sista inlägget i dagens fråge- stund, som därmed är avslutad. Jag tackar regeringens företrädare och kammarens ledamöter för era bidrag till frågestunden.

Fru talman! Jag vill bara fylla i lite efter det som Eskil Erlandsson säger. Han gör en politisk poäng av att vi inte skulle sätta bonden i centrum, att vi inte skulle prioritera bonden i arbetet för bevarandet av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Jag vill bara försäkra Eskil Erlandsson att vi inser att det naturligtvis är en grundförutsättning att det finns aktiva brukande bönder för att vi ska kunna bevara odlingslandskapet. Det är en sådan självklar- het att det inte borde behöva sägas här i kammaren. Vad vi skriver i texten i betänkandet tydliggör att vi har den grundsynen. Vi skriver att ett livskraftigt jordbruk och en livskraftig landsbygd är förutsätt- ningar för att skyddsvärda områden ska kunna beva- ras. Jag vill bara förtydliga det, så att det inte råder någon tveksamhet i den frågan, vilket det självfallet inte borde göra.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Jonas Ringqvist, hans parti och den konstellation som han ingår i inte ser till att vi plockar hem de miljöstöd som Sverige är berättigat till på jordbruksområdet. Jag kan konstatera att miljöstödet inte ger möjlighet att ta i anspråk vallstöd i alla delar av landet. Jag kan konstatera att ni inte värdesätter de frivilliga avsätt- ningar och de certifieringar som den stora mängden småskogsbrukare gör i Sverige. De omnämns inte i propositionen från er sida, och ni har inte för avsikt att göra något framgent heller, enligt min uppfattning.

Fru talman! Än en gång är den bild som Eskil Er- landsson ger inte riktigt i överensstämmelse med verkligheten. Vi tydliggör i propositionen att för att nå en del av de här miljömålen är det nödvändigt med förstärkningar i miljö- och landsbygdsförordningen. Det är en viktig del. Vi återkommer förhoppningsvis under våren till frågan om miljö- och landsbygdsprogrammets ut- formning, där vi från vårt parti verkligen hoppas på förstärkningar och nya åtgärder, som kan göra att vi klarar både mål om biologisk mångfald och mål när det gäller ingen övergödning. Det tydliggjorde jag tidigare i mitt anförande.

Fru talman! Vi återkommer i en annan debatt om någon vecka där vi ska behandla budgeten på både miljö- och jordbruksområdet. Efter de uttalanden som nu har skett förutsätter jag att Jonas Ringqvist och hans parti kommer att tillstyrka en del av de reserva- tioner som finns på området, så att vi kan nyttja det som vi rimligen borde nyttja även i vårt land, nämli- gen en mängd EU-stöd som skulle stödja miljöarbetet på den svenska landsbygden men också stödja svenskt jord- och skogsbruk.

Fru talman! Vi diskuterar nu och ska ta ställning till frågor som har med vår överlevnad att göra. Det handlar om solidariteten med kommande generatio- ner. Jag vill påstå att det här är ett av de viktigaste betänkandena under den här mandatperioden. Jag ser framför mig feta, stora rubriker i tidningarna i mor- gon där man skriver om debatten i kammaren i dag och om de beslut som vi senare ska fatta. En miljöpolitik för 2000-talet måste utgå från människans möjligheter att lösa problem inom olika områden. Den biologiska kunskapens, demokratins och marknadsekonomins utvecklingskraft ger oss möjligheter. Men då får vi inte blunda för de stora utmaningarna - risken för en fortsatt utarmning av den biologiska mångfalden är stor. Problemen i många ekologiska system, t.ex. Östersjön, är större än tidigare. Storstädernas livsmiljöer hotas av att bli allt sämre på grund av ökade utsläpp och mer avfall. Risken för globala klimatförändringar är stor. Den ökade användningen av kemikalier får långsiktigt negativa konsekvenser. Miljöarbetet får inte fastna i låsningar, problem- lösningsmetoder eller tekniker som har varit förhärs- kande under tidigare perioder. Vi behöver ett nytän- kande. Vi behöver en framtidstro. Socialliberalism är framtidstro. Vi ser möjligheter att lösa dagens och morgonda- gens problem med tekniska, ekonomiska och demo- kratiska medel. Fru talman! Jag vill här begränsa mig till att ytter- ligare kommentera de områden som jag nyss nämnde. Beträffande den biologiska mångfalden pågår många viktiga projekt, inte minst genom miljöorgani- sationerna, arbete för att minska utsläpp och rovdrift och för att bevara den biologiska mångfalden. Men det återstår mycket att göra. En långsiktig plan för bevarandet av den biologiska mångfalden i och om- kring Östersjön måste sättas högt på den politiska dagordningen. För att vi ska kunna bevara den biolo- giska mångfalden krävs ett aktivt och uthålligt jord- och skogsbruk i hela vårt land. Det finns i dag ungefär 2 000 rödlistade växt- och djurarter i jordbrukslandskapet. Graden av fragmente- ring av landskapet har nått en kritisk nivå ur artbeva- randesynpunkt. Artrikedomen påverkas i hög grad av nedfall av svavel- och kväveföreningar. I dag är olika naturområden starkt hotade, stora områden av ovärderlig s.k. gammelskog står på spel. Hoten mot skogen är utsläpp av svavel och kväve från framför allt trafiken, industrin och jordbruket både i Sverige och i övriga Europa. I skogen har vi unika biotoper och ekosystem som utgör grunden för många arters överlevnad. Detta måste återspeglas i avverknings- och reproduktionsreglerna för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras. Även om miljömålet förutsätter en hög grad av frivilliga åtaganden från markägare behöver samhäl- let ökade möjligheter att uppmuntra markägarnas åtaganden, och i många fall kan behövas regler för skogsbrukets bedrivande. När det gäller åtgärdspro- gram för hotade arter anser vi att sådant kan utarbetas omgående och inte, som sägs i propositionen, först år 2010. Frågorna om den biologiska mångfalden är så viktiga, menar vi, att de skulle ha tagits upp som ett 16:e eget miljömål. Innanhavet Östersjön med sitt unika ekosystem fortsätter att smutsas ned genom utsläpp och läckage från alla länder runt Östersjön. Strömmingsfisket i norra Östersjön kan nu tvingas att upphöra på grund av för höga dioxinhalter. Utsläppen kräver gemen- samma lösningar på framför allt EU-nivå. Den bästa miljöinsatsen för att stärka regionen kring Östersjön är att se till att våra grannländer blir medlemmar i EU. Östersjösamarbetet i dag handlar för mycket om former och för lite om verksamhet. Det lokala samarbetet mellan vänorter kan stärkas. Viktigt är att Sverige verkar för en lag om miljölots på alla lastfartyg som trafikerar Östersjön. För att minska utsläppen är införandet av sanktioner vid överträdelse mot bestämmelserna en viktig åtgärd. Detta blir möjligt först när alla länder kring Östersjön har mottagningshamnar för förorenat vatten, vilket de inte har i dag. Jag går vidare till frågan om gränsöverskridande miljöpolitik. Socialliberalism är också internationa- lism. I miljöpolitiken och i vårt eget miljömedvetande krävs solidaritet med människor i fattigare länder. De tidigt industrialiserade länderna har en tradition av att exploatera utvecklingsländernas resurser i form av människor, råvaror och miljö. Vi måste sträva efter en miljöutveckling som är hållbar ur ett globalt perspek- tiv. Vi måste vidareutveckla globala överenskommel- ser. Ett av de största hoten mot människan är utsläpp från radioaktiva ämnen. Vi måste engagera oss i frå- gan om kärnsäkerheten, inte minst i Östeuropa. De senaste uppgifterna från Sveriges kommuner antyder att avfallsmängderna åter ökar efter att under 1990-talet ha minskat. Olika varianter av källsorte- ring och återvinningssystem måste nu kompletteras. Vi föreslår därför att regeringen inrättar kretslopps- försäkringar för att skapa nya incitament för att mins- ka andelen avfall. Kretsloppsförsäkringar kan användas främst för varor som är registrerbara och som har ett högt värde, exempelvis bilar. En kretsloppsförsäkring tecknas av den enskilde producenten med ett försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten återvinns enligt gällande lagar och regleringar. Den premie som för- säkringsbolaget kräver för detta kommer att åter- spegla bl.a. hur återvinningsbar produkten är. Varje produkt belastas med den verkliga kostnaden för återvinningen. Därmed får också den enskilde produ- centen incitament för tillverkning med hög återvin- ningsgrad. Konkurrensen mellan försäkringsbolag leder till lägsta möjliga återvinningskostnader och konkurrensen mellan producenter till en ständig jakt på miljöskadliga komponenter för att pressa kostna- der. Nya pantsystem bör också införas på varor som ger den möjligheten. Pant på batterier bör snarast införas. Klimatpolitiken kommer vi att få tillfälle att dis- kutera senare här i kammaren. Därför ska jag av tidsskäl för tillfället lämna den. Jag vill ändå nämna några ord om kemikaliean- vändningen. Det främsta hotet mot åkermarkernas långsiktiga användbarhet för livsmedelsproduktion är kadmiumtillförseln, som sker via luftnedfall. Också användningen av kemiska bekämpningsmedel är förknippad med risker. Metoden för att komma till rätta med en hög och osäker kemikalieanvändning är att försiktighetsprincipen följs, att principen om att förorenaren betalar tillämpas och att tillverkarens utredningsansvar för alla kemiska ämnen tillämpas. En av de största bristerna i dag i miljöpolitiken är frånvaron av tydliga styrmedel. Vi menar att arbetet med utarbetande av verktyg för att förverkliga miljö- politiken måste förbättras för att ord ska bli handling. Vi ska alltså ta ställning till ett betänkande som till stor del är framåtsyftande men som har bister på de punkter som jag har tagit upp. Betänkandet, med de kompletteringar som jag föreslår, kommer att få stor betydelse för framtiden. Men då krävs inte bara att vi fattar beslutet utan också att uppföljningssys- temet verkligen fungerar, så att inte det här blir ett måldokument som får ligga. Det är viktigt att vi verkligen använder det, följer upp det och vidtar åtgärder där målen inte har nåtts.

Fru talman! Jag uppskattar Harald Nordlunds en- gagemang i de här frågorna. Det låter väldigt fint när han talar om solidaritet med de kommande generatio- nerna. Jag uppskattar engagemanget. Harald Nordlund är väl den i den borgerliga oppo- sitionen som står oss närmast vad gäller miljöpoliti- ken och engagemanget för de här frågorna. Men jag måste fråga om han talar för hela sitt parti. I närings- utskottets behandling av propositionen, i deras ytt- rande, ställer sig Folkpartiet tillsammans med de övriga borgerliga partierna bakom förlaget om att sänka målet för avsättning av skog. Harald Nordlund gjorde inte samma sak i miljö- och jordbruksutskottet senare. Så jag undrar om man kan ta Harald Nord- lunds engagemang på allvar. Talar han verkligen för sitt parti? Är det de gröna socialliberalerna eller är det betongliberalerna som bestämmer i Folkpartiet?

Fru talman! Den indelningen av oss socialliberaler var ny för mig. Jag menar att den här omfattningen på avsättningar finns med i olika motioner som vi har skrivit. Svaret är: Jag talar för oss socialliberaler här i riksdagen.

Fru talman! Det var skönt att höra. Det låter be- tryggande. Jag vill också passa på att ställa en annan fråga till Harald Nordlund. Han säger i en reservation om kli- matpolitiken att han vill gå längre än att Sverige ska minska utsläppen med 2 % till 2010. Talar han även i den frågan för Folkpartiet? Är Folkpartiet med på en ambitionshöjning, utöver de två procenten, i den svenska klimatpolitiken?

Fru talman! Jag kan inte garantera att vi kommer att ha en hundraprocentig uppslutning bakom detta. Jag talar nu för Folkpartiet här i kammaren. Och även på den punkten är det partilinjen.

Fru talman! Det ligger många års arbete bakom de förslag som vi nu diskuterar. Vi i Miljöpartiet är gla- da åt att riksdagen äntligen får ta ställning till det här, så att arbetet med att nå de övergripande 15 mil- jökvalitetsmålen, som riksdagen satte upp redan för fyra år sedan, kan börja på riktigt. Vi ser den här propositionen som ett startskott och ett av flera vikti- ga steg på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Det har varit ett intressant och intensivt arbete med många konstruktiva diskussioner med Vänster- partiet och Socialdemokraterna. Jag har upplevt att det har funnits en uppriktig ambition att göra den här propositionen så bra som möjligt. Även om vi har haft olika uppfattningar om vad "så bra som möjligt" egentligen innebär i praktiken är vi i Miljöpartiet nöjda med den här kompromissen och ser den som ett bra steg i rätt riktning. Att det har varit en lång politisk process kring för- slagen till nya miljömål kan ha både fördelar och nackdelar. En fördel är naturligtvis att förslagen är väl underbyggda. En nackdel kan, som jag ser det, vara att man går in så mycket i detaljer i de här för- handlingarna att man lätt glömmer varför den här processen startade från första början. Från Miljöparti- ets sida handlar det framför allt om oron över miljöns tillstånd i världen och om insikten att Sverige måste ta sitt ansvar för att bidra till en förändring av det tillstånd som är i världen. Om man läser FN:s årliga befolkningsrapport, som just handlar om detta, kan man se att även FN anser att det här med ekologiska hänsyn och möjlig- heter till en befolkningsutveckling med välfärd i världen hänger väldigt nära samman. Man tar i den rapporten upp flera problem, varav jag tänkte nämna några här. Den biologiska mångfalden utarmas globalt. Regnskogarna skövlas snabbare än någonsin, därmed också den biologiska mångfald som finns där. Haven överexploateras. Det tillsammans med jorderosion gör att alltfler växtarter utrotas. Man tror att en fjär- dedel kan vara utrotad för alltid till år 2025, alltså inom en generation. Det är samma tidrymd som vi har för de här miljökvalitetsmålen. Världens vattenresurser är begränsade och håller på att förstöras. Man tror att ungefär hälften av jor- dens befolkning inte kommer att ha dagsbehovet av vatten tillfredsställt år 2050. Men kanske är det vikti- gaste av allt i ett svenskt perspektiv att man är med- veten om den orättvisa resursfördelningen mellan nord och syd. Ett tydligt tecken på det, som tas upp i FN:s rapport, är att 20 % av världens befolkning, dvs. vi som lever i den rika delen av världen, står för 86 % av den privata konsumtionen. Och vår procentandel är ökande. Ett exempel är att den beräknade ökningen av energikonsumtionen i USA de närmaste 50 åren är lika stor som dagens energikonsumtion i hela Afrika och Latinamerika tillsammans. Förutom att den resursfördelning som finns är orättvis har vi en ohållbar förbrukning av naturresur- ser redan som det är. Faktum är att om alla levde som vi skulle problemen i världen vara mycket större. När det gäller naturresurser vill jag bara kort kommentera Göte Jonssons uppmaning tidigare här i talarstolen om att man ska äta biff och gynna miljön. Med all respekt för Göte Jonssons ambitioner att bevara od- lingslandskapet vill jag säga att det, om man kom- menterar biffen ur ett naturresursperspektiv, inte blir lika positivt. Det går åt betydligt mer resurser för att producera biff än för att producera vegetarisk mat. En balans häremellan är önskvärd. Jag skulle kanske i dagsläget för Sveriges del snarare säga: Ät mer grönt och gynna miljön! De fakta som kommer fram i FN:s rapport tycker jag tydligt visar på behovet av förändring, i världen i stort och också i Sverige. För oss i Miljöpartiet är globala rättvisefrågor en stor del av grunden till vårt engagemang också i miljöfrågorna. Den begränsade tillgången på naturresurser - vi i den rika delen av världen har tagit oss rätten att förbruka dem långt över resursernas förmåga att försörja oss långsiktigt - måste innebära att vi förändrar vårt beteende. Det är inte bara vi som påverkas av vad som hän- der i andra länder, utan andra länder påverkas också av oss. Man kan titta på Sverige. Det finns exempel på att utvecklingen är oroväckande på miljöområdet. Drygt 4 000 arter löper risk att försvinna enligt art- databanken, och de flesta finns i skogs- och jord- bruksmark. Vi har ungefär 22 000 förorenade områ- den, varav många läcker gift och riskerar att läcka ännu mer gift under lång tid. En fjärdedel av Sveriges våtmarker har försvunnit sedan 1800-talet, och i delar av södra Sverige finns bara 10 % kvar av de ur- sprungliga våtmarkerna. När det gäller skyddade områden för skog visar vetenskapliga bedömningar, som presenteras av Miljövårdsberedningen, att det är önskvärt att uppnå 10 % skyddade områden på med- dellång sikt. Vi är långt därifrån nu. Avfallsmängder- na ökar också i samhället. Vi har som ambition att Sverige ska vara ett före- gångsland på miljöområdet. Jag tror att den ambitio- nen delas av de flesta i den här församlingen. Och detta är en kombination av ett politiskt ansvar och ett ansvar för de enskilda medborgarna. När det gäller de delmål som tas upp i förslaget skulle jag vilja påpeka att de budgetförstärkningar som vi tillsammans med Vänsterpartiet och Social- demokraterna har gjort på miljöområdet de senaste åren är en väldigt viktig grund för de här målsättning- arna. När vi har satt upp målen har utgångspunkten naturligtvis varit behovet av förändringar för att man ska nå de långsiktiga miljökvalitetsmålen och också potentialen för sådana förändringar. Men det är också viktigt att ha en budget som visar på att det här är en trovärdig politik för framtiden. Det har funnits vissa ekonomiska begränsningar. Jag vill inte tänka på hur målen hade sett ut utan de budgetförstärkningar som vi har gjort de senaste åren under den här mandatpe- rioden. Då hade de ekonomiska begränsningarna för möjligheten att sätta upp ambitiösa mål på miljöom- rådet varit betydligt större. Det är också viktigt att tänka på att det inte bara är staten som har ansvar för att de här målen uppnås. Visserligen har satsningarna i statsbudgeten en stor betydelse, men också satsningar från företag, enskil- da, kommuner, länsstyrelser osv. har väldigt stor betydelse på området. När vi diskuterar ekonomi vill jag påpeka att vi måste ha kostnaderna för miljöförstöring i åtanke. Det är inte gratis att förstöra miljön. Miljömålskommittén har beräknat att det här kostar långt över 20 miljarder om året. "Långt över" innebär troligtvis mer än dub- belt så mycket. Lägger man därtill nya händelser, som översvämningar som kan tänkas bero på växthusef- fekten och de kostnaderna, kommer man upp i betyd- ligt högre summor. Jag tänkte ta upp några exempel på enskilda mål som vi i Miljöpartiet tycker inger hopp för framtiden. Ett av de målen gäller skyddet av skogsmark. Vi tycker att det är mycket bra att man har ökat ambi- tionsnivån jämfört med Miljömålskommitténs förslag och har satt nivån på 900 000 hektar. Det är den am- bitionsnivå som förespråkades av Miljövårdsbered- ningen när man påtalade att 10 % av skogsmarken behöver ha ett skydd på meddellång sikt för att det ska vara möjligt att bevara den biologiska mångfal- den i skogen. I Miljöpartiet är vår grundsyn när det gäller sko- gen att man måste ha både en stor areal skyddad mark och även ett hänsynsfullt brukande. Det hänsynsfulla brukandet ska naturligtvis gälla allt skogsbruk. Jag kan hålla med tidigare talare om att det är viktigt att välja områden med omsorg när man avsät- ter de här 900 000 hektaren skogsmark. Här tror jag att det råder fullständig enighet hos regeringen och de partier som har samarbetat om den här propositionen, så det är nog inget större problem. Målsättningen ger också möjlighet att bevara skog av kulturmiljöskäl och för rekreation, och det tycker jag också är väldigt viktigt. En annan målsättning som vi tycker är väldigt po- sitiv är målsättningen för anläggning av våtmarker. Den har nämligen dubbel betydelse: Det är ett sätt att stärka den biologiska mångfalden, men också ett sätt att minska övergödningen av havet. Med den målsätt- ning som nu finns ger man en möjlighet att göra våt- marker som delvis är optimerade för biologisk mång- fald, delvis är optimerade för att minska övergöd- ningen. Vi tycker att det är bra att man har gjort vissa kontroversiella ställningstaganden när det gäller pla- neringsmålet för god bebyggd miljö. Det pratade tidigare Jonas Ringqvist om här, och jag håller helt med om hans bedömning att detta planeringsmål är väldigt viktigt. Det handlar bl.a. om att man uttalar att man ska göra planer för att stärka kollektivtrafiken och minska behovet av bilåkande. Det finns också en målsättning om att uttaget av fisk ska anpassas till de biologiska förutsättningarna senast år 2008. Det är ett mycket viktigt mål, särskilt med tanke på den situation som råder för fisken i bl.a. Östersjön i dag. Vi ser också väldigt positivt på att man har tagit fram ett mål om marina skyddade miljöer. Fem om- råden ska vara skyddade till år 2005 och ännu fler till år 2010. Det här är nödvändigt för att stärka den bio- logiska mångfalden i haven. Jag tänkte också lite grann kommentera det här med odlingslandskapet. Vi är naturligtvis fullt med- vetna om att det finns ett behov av jordbrukare för att vi ska kunna ha ett levande odlingslandskap. Men det är också viktigt att tänka på att om man ska ha ett levande odlingslandskap med en bibehållen biologisk mångfald så är ett ekologiskt lantbruk att föredra, utan kemiska bekämpningsmedel och utan konstgöd- sel. Så länge man använder kemiska bekämpnings- medel och konstgödsel i den utsträckning som man gör på många håll i det konventionella lantbruket tar man snarare död på den biologiska mångfalden. Vi vill att det ska ges mer resurser så att man kan gå över till ett ekologiskt lantbruk och att de EU-stöd som ges ska utformas på det sättet. Det finns vissa mål som inte är tillräckliga för att nå de långsiktiga miljökvalitetsmålen. Jonas Ringqvist tog upp målet om ingen övergödning, och det instämmer jag i. Dessutom gäller det delar av målet om frisk luft. Här beror det framför allt på att vi inte hade möjlighet att i detta sammanhang komma överens om de åtgärder som behövdes för att kunna ha en högre ambitionsnivå. Det gäller bl.a. miljösty- rande vägavgifter. Det har hänt en del nytt på det här området i den senaste budgeten som innebär att man kanske kan nå längre ändå när det gäller frisk luft, och det tycker vi är väldigt positivt. Vi har drivit på hårt för detta i budgetförhandlingarna. Det gäller exempelvis möjligheten att fasa in fler miljöbilar genom att sänka förmånsbeskattningen. Det gäller också strategin för alternativa drivmedel. Vi tycker att det här är väldigt bra. Ett annat mål som vi tycker är otillräckligt är bul- lermålet, som återfinns under målet om god bebyggd miljö. Här krävs det stora åtgärder kommunalt för att man ska kunna nå en högre ambitionsnivå än den som finns med i propositionen. Vi i Miljöpartiet kommer att jobba på kommunal nivå för att man ska vidta åtgärder så att man kan nå en högre ambitionsnivå i fråga om bullermålet. Dessutom finns vissa hinder på vägen för att man ska kunna vidta de åtgärder som skulle behövas. Ett sådant hinder, som vi ser det, är EU. Vi vill att de hinder som finns i EU ska avskaffas, och det jobbar vi för både inom och utom EU. I det här specifika fallet vill jag nämna miljögarantin - behovet av att stärka miljögarantin och också behovet av att Sverige prövar miljögarantin så att man får se hur långt den egentligen kan räcka. Här har vi en reservation till- sammans med Vänsterpartiet. Miljöpartiets generella bedömning av den här propositionen är att om målen nås är det ett bra steg på vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Det krävs stora åtgärder. Vi är beredda att vidta de åtgär- derna. Det är vi beredda till av hänsyn till den globala resursfördelningen och situationen för miljön både i Sverige och globalt sett. En annan viktig sak för Miljöpartiet, när vi har bedömt om de här målen är tillräckligt bra, är möjlig- heten att skapa förutsättningar för teknikutveckling. Vi anser att de här målen skapar förutsättningar för teknikutveckling. De visar tydligt på en inriktning på politiken som är tillräckligt långtgående för att man ska kunna få fart på teknikutvecklingen inom områ- den där det i dag inte finns den teknik vi behöver. Det skapar också förutsättningar för de företag som i dag jobbar med teknikutveckling på miljöområdet. Denna teknikutveckling är nödvändig för att vi ska kunna behålla en hög levnadsstandard och samtidigt få en positiv utveckling i världen. Det är nu arbetet med att nå miljömålen börjar. Staten har ett visst ansvar, men även kommuner, företag och enskilda har ett stort ansvar för att dessa mål över huvud taget ska kunna nås. De strategier som presenteras i propositionen visar de viktigaste politiska styrmedlen för de områden som man har delat in dessa styrmedel i. Det är bra. Det är bra att man också vågar visa på vissa kontroversiella åtgär- der som behövs på exempelvis trafikområdet. Men det är också lite frustrerande. Det är många utredningar som är tillsatta och ytterligare utredningar som ska tillsättas. Det är svårt att se exakt vad detta kommer att leda till. Vi i Miljöpartiet har drivit på för att man ska få dessa ambitionsnivåer på målsättning- arna. Vi kommer även att driva på för att de mer konkreta åtgärder som endast antyds i propositionen också ska vidtas. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag utom vad gäller punkt 10, där jag vill yrka bifall till reservation 5 om EU:s miljögaranti.

Fru talman! Vad jag förstår har Miljöpartiet starkt medverkat till att höja ambitionsnivån vad gäller ytterligare avsättning av skogsmark. Detta innebär i sig att ungefär 2 000 mellansvenska och sydsvenska gårdar i praktiken blir utan brukningsbar skogsmark. Det försämrar utkomstmöjligheterna för de männi- skor som bor, verkar och lever på de här gårdarna. Men i samma andetag, fru talman, har Miljöpartiet medverkat till att sänka Miljömålskommitténs förslag vad gäller sanering av de ca 22 000 förorenade områ- den vi har i Sverige. Hur kommer det sig, Maria, att ni kan medverka till att vi inte gör det vi rimligen skulle ha kunnat göra, t.ex. genom att använda de pengar som ni nu måste använda för att avsätta ytter- ligare 100 000 hektar skogsmark?

Fru talman! Det finns pengar avsatta i statsbud- geten för förorenade områden. Den nivån på resurser är anpassad till hur mycket resurser man inom organi- sationen bedömer sig ha möjlighet att förbruka under de närmaste åren. Därmed har vi inte ansett att det har behövts mer resurser än vad som har tillsatts på det området. När det gäller skyddet av skogsmark låter det på Eskil Erlandsson som om staten ska gå in och konfis- kera marken från de personer som i dag äger den. Så fungerar det naturligtvis inte. Det handlar om avtal med de markägare som finns. Det handlar om eko- nomiska ersättningar för vilka vi har pengar avsatta i statsbudgeten. Det handlar också om att vi har en positiv syn på de frivilliga avsättningar som i dag sker i stor utsträckning inom skogsbruket och som vi tror kommer att kunna bidra väsentligt till att vi kan nå det här målet.

Fru talman! Nu är det ju så att ytterligare pengar brukar bidra till ökad aktivitet. Rimligen borde det vara så att ytterligare pengar till saneringen av mil- jöskadade markområden hade inneburit att ytterligare saneringar hade blivit möjliga. Men nu blir det inte så, eftersom ni väljer att ianspråkta den tillgängliga pengen till att avsätta ytterligare skogsmark i stället för att rädda och möjliggöra t.ex. exploatering av nu förorenade områden.

Fru talman! Vi har ökat anslagen både till sats- ningar på förorenade områden och till avsättningar av naturreservat. Vi har gjort bådadera, och jag ser ingen anledning till kritik på det området. När det gäller ambitionsnivån för de förorenade områdena vill jag att man ska observera att den am- bitionsnivå som nu finns gäller till 2005, medan kommitténs ambitionsnivå avser tiden till 2010. Det är därför mycket svårt att göra jämförelser mellan de två ambitionsnivåerna. Dessutom gäller nuvarande ambitionsnivå fram till 2005 endast de områden som staten anser sig ha ansvar för att sanera. Det sker också mycket på grund av att det ställs krav på att de som har förorenat områdena ska vidta saneringsåtgär- der själva.

Fru talman! Maria Wetterstrand talade ganska mycket om frågor som har med den biologiska mång- falden att göra, och det tycker jag är bra. Man kan inte tala för mycket om detta. I propositionen uppges att ett 16:e miljökvalitets- mål, om biologisk mångfald, kan komma att inrättas. Det har inte gjorts något definitivt ställningstagande. Jag vill fråga Maria Wetterstrand: Varför ställer sig Miljöpartiet inte bakom vårt yrkande att det redan nu ska inrättas ett 16:e miljökvalitetsmål? Jag ställer frågan mot bakgrund av vad Maria Wetterstrand nyss sade om vikten av just det målområdet.

Fru talman! Jag kan nog utan att mina samarbets- kamrater blir onda på mig säga att det är vi i Miljö- partiet som har drivit på väldigt hårt för att man ska få in texten om ett 16:e miljökvalitetsmål om biolo- gisk mångfald. Vi har också drivit den frågan i Mil- jömålskommittén och tidigare i motioner i riksdagen. Vi stöder alltså i princip Harald Nordlunds ambition att ett sådant miljökvalitetsmål ska inrättas, men vi är nöjda med den skrivning som finns i propositionen, där det framhålls att man ska ta fram underlagsmate- rial från Naturvårdsverket för att inrätta ett sådant mål. Vi förutsätter att ett sådant mål så småningom också kommer att fastställas av riksdagen, och det är väldigt viktigt eftersom det finns så många frågor som rör biologisk mångfald och som går tvärs över de olika naturtyper som tas upp i de miljökvalitetsmål som finns i dag.

Fru talman! Betyder detta att vi ska tolka texten i propositionen så att det kommer, men det kommer inte nu?

Fru talman! Vi förutsätter att ett sådant mål kom- mer att fastslås vid uppföljningen av miljökvalitets- målen.

Fru talman! Vad gäller biff och veganer inser vi i Miljöpartiet naturligtvis att det finns ett behov av betande djur i de marker som det gäller. Det behovet skiljer sig mycket mellan olika län beroende på hur mycket djur som finns i dem. Det är ju också så att djuren ska vara ute och beta på de här markerna. Också vi inser att det här delvis finns en konflikt. Men faktum är att djurhållning och ätande av kött är mer resursförbrukande än odling av grönsaker, efter- som man också måste utfordra köttdjuren med annat än det gräs som finns på marken under den tid som de betar. Det är odlat någonstans, och vid överföringen förloras energi. Vad beträffar ekologiskt lantbruk och miljö finns det många undersökningar som visar att ekologiskt lantbruk är bra för miljön, inte minst på området biologisk mångfald. Såvitt jag vet visar inga under- sökningar på tvetydigheter när det gäller att ekologisk odling bidrar till en ökning av den ekologiska mång- falden i förhållande till vid konventionell odling.

Fru talman! Jag tror att vi lite grann måste nyanse- ra debatten om den ekologiska odlingen som den i dag bedrivs i förhållande till konventionell odling. Det finns också forskning som tyder på att totalt sett är inte den nuvarande ekologiska odlingen mycket bättre än konventionell odling som bedrivs inom ramen för kunskap, kompetens och ansvar. Det gäller att få all produktion i det här sammanhanget inriktad på miljömässighet, både den ekologiska och den konventionella odlingen. Jag tror att det är angeläget att understryka det i detta sammanhang. Det finns också när det gäller produktionsvolymer anledning att understryka att om vi utgår från att vi i dag har 10 % av marken i ekologisk produktion, lig- ger volymen av den produktionen på endast mellan 2 och 3 %. Vi måste också se till förhållandet mellan å ena sidan arealvolym och å andra sidan produk- tionsvolym när det gäller att klara den framtida för- sörjningen. Det gäller inte minst i ett globalt perspek- tiv. Behovet av ett bra jordbruk och en god livsme- delsproduktion finns inte bara i Sverige utan givetvis också inom EU och i hela världskollektivet.

Fru talman! Jag kan bara hålla med om det sist- nämnda. Det finns stora behov av att öka utbudet av ekologiska produkter och ekologiska livsmedel. Det finns också en stor efterfrågan från konsumenterna, både i Sverige och i andra länder, som gör det möjligt att få avsättning för en betydligt större mängd ekolo- giska produkter. Det som Göte Jonsson säger om den ekologiska odlingens miljökonsekvenser stämmer inte riktigt. Det finns många undersökningar som visar att ekolo- gisk produktion är bättre för miljön än den konven- tionella, och det gäller inte minst på giftområdet och beträffande bekämpningsmedel. Men det finns också viss ekologisk produktion som har tagits fram på så sätt att man har fått t.ex. förluster av näringsämnen som har motsvarat de förluster av näringsämnen som finns inom konventionellt lantbruk. Det beror dock på de metoder som man använder. Förutsättningarna för att nå längre på miljöområdet är inom ekologiskt lantbruk mycket mera positiva än inom det konven- tionella, även när det gäller frågor av typen närings- förluster.

Fru talman! För några veckor sedan kom jag ut på gatan i min hemstad Varberg och fann att bilarna såg ut som om någon hade hällt lervälling över dem. Det regnade, och bilrutan blev inte ren som den brukar, utan den blev bara smutsigare. Förklaringen kom senare under dagen. Det hade varit storm över Sahara, och sanden hade drivit med vindarna upp till södra Sverige. För några år sedan när det snöade här över Stock- holm var snön rödfärgad redan när den föll ned. Det var jord från en storm över Ukraina. DDT-halterna i Östersjön sjunker inte i den takt de borde. Misstankar finns att giftet kommer med vindarna långt härifrån där DDT fortfarande används. Detta är bara tre exempel på att frågor om mil- jöpåverkan i allra högsta grad är ett globalt problem som måste lösas med internationella överenskommel- ser. Det behövs också en genomtänkt struktur i ett globalt angreppssätt. Den strukturen började utformas på svenskt initiativ vid FN:s miljökonferens i Stock- holm 1972. Det var i Rio 20 år senare som begreppet hållbar utveckling fastställdes. På så sätt har FN blivit normgivande för hur jordens länder och folk ska bearbeta hållbarhetsfrågorna. Angreppssättet fick en struktur. Rioöverenskom- melsen är nog det FN-beslut som har fått störst ge- nomslag utöver säkerhetsrådets resolutioner. EU har under senare år varit den internationella kraft som varit pådrivande för att föra hållbarhetsfrågorna fram- åt inte minst på klimatområdet. Med det betänkande som vi nu debatterar skapar vi nu vår nationella struktur för hur vi ska angripa miljöproblemen och skapa det hållbara samhället i Riodeklarationens anda. Man kan också säga att vi inrättar ett signalsystem med de 15 miljömål vi fast- slagit och nu utvecklar med delmål. Vi anger vart vi vill nå inom givna tidsperioder. Inom en generation ska vi ha uppnått miljökvalitetsmålen, och de delmål som vi nu ska fastställa ska vara uppnådda tidigare. Men det räcker inte bara med ett signalsystem. För att arbetet ska bli framgångsrikt fordras också en delaktighet av hela befolkningen. I det sammanhanget spelar miljömålspropositionen, detta betänkande och denna debatt en stor roll. Vi anger vad som ska upp- nås, och tillsammans med övrig information sprider vi kunskap. Men vi lämnar i de flesta fall metoderna fria. Det är ett upplägg som vi har använt länge, och det har visat sig vara framgångsrikt. Med ökade insat- ser för miljöforskningen ges också mer kunskap som kan tas till vara när metoderna sedan ska utvecklas. På detta sätt har mycket miljöteknik utvecklats i landet. Den är och kan bli en stor tillgång både för miljöåtgärder här hemma och som exportvara för den svenska industrin. Den ökade kunskapen om den tydliga målstrukturen stimulerar också det s.k. frivil- liga miljöarbetet. Det är nog så att kunskapen om miljön, tillfredsställelsen att göra en positiv insats och i vissa fall möjlighet att tjäna pengar på miljöarbetet är viktiga drivkrafter i detta sammanhang. Svensk miljöteknik har en stor möjlighet att utvecklas, och därmed skapas fler arbetstillfällen. Det utförs också mycket värdefullt miljöarbete av miljöorganisationerna. För detta ska de ha både be- röm och stöd. Utan organisationernas hjälp hade det varit betydligt svårare att uppnå den miljökunskap som finns. Det bränsle till miljödebatten som organi- sationerna bidrar med är viktigt också för att öka engagemanget hos allmänheten. Den tredje byggstenen i strukturen är att använda en strategi som träffar fler av de uppställda målen. Regeringen föreslår tre strategier som ska vara vägle- dande. Den första är att minska energianvändningen och transporter. Då minskas utsläppen som rör flera av de uppställda målen. Den andra strategin är att införa giftfria och resurssnåla kretslopp, och den tredje är en strategi för hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö. Den sista byggstenen, som jag nu tänker beröra, är uppföljningen. Det är viktigt för delaktigheten att var och en vet hur långt vi har kommit. Framgångar ger stimulans, och motgångar kan mötas med nya åtgär- der. En rad indikatorer ska användas på både regional och central nivå, och riksdagen ska varje år få en rapport om hur arbetet fortskrider. Vart fjärde år ska en djupare utvärdering göras så att man kan klarlägga om ytterligare styrmedel behöver tillföras eller om mål rentav behöver korrigeras. När den första fördju- pade utvärderingen ska göras kommer frågan om ett 16:e miljömål som handlar om biologisk mångfald upp. Fru talman! Jag vill tacka Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett konstruktivt samarbete. Det har inte handlat om vem som är duktigast att klä sig i säck och aska. Tyvärr har ibland miljödebatten präg- lats av tankesättet att den är miljövänligast som i första hand kan föreslå åtgärder som drabbar männi- skors levnadssätt och inte bygger på att skapa attrak- tiva alternativ till dåliga miljöval. En sådan strategi gör att drivkraften för ett allmänt och konstruktivt engagemang försvinner. Det går inte att kommendera fram en hållbar utveckling. Den måste växa fram med kunskap, stimulanser och positivt tänkande. Fru talman! Till betänkandet har fogats 89 reser- vationer, och av mängden att döma kan man tro att det råder en djup splittring. Jag skulle nog vilja påstå att det är en större splittring mellan de borgerliga reservanterna än mellan majoritetens ställningstagan- de och reservanternas. När det gäller målstrukturen finns inga delade meningar. Sedan finns det de som vill gå fortare fram än regeringen och samarbetsparti- erna, och de finns de, främst moderaterna, som vill avvakta och bromsa. Fru talman! Levande skogar är ett av miljökvali- tetsmålen som vi redan fastställt. När vi följer upp det med delmål och blir mer konkreta är vi inte helt eni- ga. Skogen är en mycket stor tillgång för landet både miljömässigt och produktionsmässigt. Den betyder väldigt mycket för vår gemensamma välfärd genom de stora inkomster den ger och de miljömässiga upp- levelserna. Målet att produktion och miljö ska väga lika tungt ligger fast. Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerparti- et anser att utskottet går för långt när det vill skydda 900 000 hektar produktiv skogsmark till år 2010. Meningarna är delade om de sista 100 000 hektaren. Vi behandlar nu delmål för att uppnå generationsmå- let om levande skogar. En del nyckelbiotoper och stora naturvärden kan försvinna. Det är då bättre att så att säga vara framtung i denna fråga. Det är sant som sägs i några av reservationerna att skogsnäringen och skogsbrukarna tar ett stort ansvar, och det sker många frivilliga insatser. Det hör också samman med de informationsinsatser som gjorts, och en del av dem har gjorts med statliga pengar. Det är precis som jag sade i inledningen. När kunskapen ökar om vilka värden som finns på markerna ökar också vården och omtanken om dem. I utskottets betänkande säger vi inte något om förhållandet mellan rennäringen och skogsbruket. Det innebär att utskottet delar regeringens bedömning att avvakta den rennäringspolitiska utredningen och den beredning som följer av den. När det gäller målet om begränsad klimatpåver- kan pågår just nu beredning av en särskild proposition på detta område i Regeringskansliet. Den kommer till riksdagen inom en nära framtid. Då kan vi särskilt debattera dessa frågor. Vi tar debatten och ställ- ningstagandet när vi har helheten på bordet. Moderaterna och Centerpartiet har på sedvanligt sätt en reservation om strandskyddet. Det är väl få bevarandefrågor som är så tydliga som denna. Har man en gång tagit stränderna i anspråk för bebyggelse så blir miljön förändrad för all framtid. Vi är unika i Sverige med vårt strandskydd. Det är, och det kom- mer att bli, en stor tillgång för oss. Tänk efter när ni är ute och reser i världen! Då kommer man inte nära vattnet, och i de fall som man kan komma nära så är miljön långt ifrån vad den en gång har varit. Vilka turister vill i framtiden hämta naturupplevelser på sådana platser? Det finns en tendens till alltfler översvämningar. Det borde tala för att vi inte ska ta områden i anspråk där byggnader kan bli förstörda. Jag har en fråga: Har ni pengar till att betala ersättning till dem som ni nu vill anvisa strandmark till för bebyggelse? Frågan blir än mer obegriplig när man läser Mo- deraternas reservation om vindkraftsanläggningar. Ni skriver att de politiska målen att främja alternativa energikällor inte får prioriteras framför medborgarnas hälsa och välbefinnande med syftning på vind- kraftsanläggningar. Slutsatsen av detta blir att det mänskliga välbefinnandet äventyras om det står en vindkraftspark ute till havs, som man får ta båt ut för att se, men inte av bebyggelse och minskad tillgäng- lighet till stränder. Kristdemokraterna anser att större resurser än vad regeringen föreslår bör anslås till kalkningsinsatser. Det är också en standardmening, som vi kan känna igen sedan många år. Anslaget till kalkningsinsatser har ökat under en lång rad av år, och nu genomförs kalkningsinsatserna efter den kalkningsplan som Naturvårdsverket har upprättat. Verksamheten är viktig som tillfällig medicin för att lindra naturens smärtor av det för stora sura ned- fallet. Det är viktigast i de områden i landet som har en liten buffringsförmåga mot det sura nedfallet. Kalkningen får aldrig bli ett mål, för den löser inga långsiktiga problem. Därför är åtgärderna för att upp- nå målet om bara naturlig försurning det viktigaste. I en reservation, nr 61, anser Moderaterna att det är orealistiskt att andelen hårdgjord yta i tätorter och i tätortsnära områden inte ska öka. Ni moderater hänvi- sar till att det behövs fler bostäder och vägar. Jag kommer nyligen från Manhattan i New York, där man förutom Central Park verkligen måste leta ordentligt för att finna något som är bevuxet med grönt. Jag är övertygad om att större delen av den svenska befolkningen inte vill bo i områden med bara betong. Därför ska vi anstränga oss mycket för att bevara grönområden i våra tätorter och låta våra barn växa upp där det också finns växtlighet. Det är till mycket stor del en planeringsfråga hur våra tätorter ska se ut i framtiden. Det går att minska transporter- na, vilket är ett annat delmål, så att behovet av vägar minskar. Det går också att sanera mark som är för- orenad och använda det som redan är ianspråktaget till nya angelägenheter. I reservation 16 skriver ni att det är för ambitiöst att marksanering ska vara inledd i minst 100 priorite- rade områden år 2005. En av anledningarna till detta är att det är nödvändigt att komma i gång med marksaneringen av förorenad mark just av skälet att spara grönområden. Jag har förstått att vi nog har samma uppfattning här som Eskil Erlandsson och Centerpartiet. Fru talman! Det finns 89 reservationer fogade till betänkandet. 88 av dessa kommer från de borgerliga partierna. Läser man dem noga så märker man att de speglar ytterligheterna i svensk miljöpolitik. Folkpar- tiet är i flera frågor, främst om bevarandet av den biologiska mångfalden och skyddet av kollektiv mark, ambitiösare än majoriteten medan övriga bor- gerliga partier står på andra sidan och anser att det behövs mindre. Var finns det borgerliga alternativet i mijöpolitiken? Det visas inte i dag i alla fall. Fru talman! Detta är ett för framtiden mycket vik- tigt betänkande som kommer att få stor betydelse för många generationer framför oss. Jag är övertygad om att de kommer att känna en stor tacksamhet för att vi i dag tar dessa steg mot ett ekologiskt hållbart samhäl- le. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och av- slag på samtliga 89 reservationer.

Fru talman! I Sverige har vi för vana att utreda saker och ting. Ibland gör vi det i parlamentariska utredningar. Vi brukar ha som målsättning att komma fram i de utredningar som vi gör på ett någotsånär enigt sätt. Vi vill få en samsyn på saker och ting. Det gäller inte bara oss politiker och politiska partier emellan, utan för att uppnå det brukar vi också plocka in organisationer och företrädare för parter som har med en viss sak att göra. Så har man gjort i detta fall. Men jag tycker att det nu börjar bli en vana att re- geringen väljer att frångå de utredningar som görs där man har samspråkat och kommit fram till en samsyn på saker och ting. I detta betänkande ser vi flera ex- empel på detta, vilket i sig leder till ett stort antal reservationer. Vi står ju bakom våra representanter i de utredningar där vi har möjlighet att tillsätta sådana. Min fråga till Alf Eriksson blir: Kommer detta att bli någon vana från er sida? Ska ni hela tiden frångå det som man har pratat sig samman om och försökt att uppnå enighet omkring? Jag vill också ställa en annan fråga till Alf Eriks- son. Han talar sig varm, precis som jag, för de frivil- liga krafterna. Varför väljer ni då i detta sammanhang precis som i andra, t.ex. i budgetsammanhang, att inte anslå den peng som de frivilliga organisationerna behöver för att kunna bedriva det arbete som de gör på ett mycket förtjänstfullt sätt?

Fru talman! Om Eskil Erlandsson - vilket han sä- kert vet - studerar systemet med utredningar, remis- ser osv. så finner han att det inte skulle vara någon större mening med att skicka utredningar på remiss om man så totalt skulle strunta i vad remissinstanser- na säger. Jag kan ta ett av de exempel som jag misstänker att Eskil Erlandsson syftar på. Det handlar om marksanering. Där ansåg tre mycket tunga remissin- stanser att det inte var riktigt realistiskt att nå dithän som kommittén hade föreslagit. Därför gjordes en korrigering just utifrån remissinstansernas synpunk- ter. När det gäller frivilligorganisationer och deras in- satser så är jag mycket väl medveten om att Eskil Erlandsson varje år yrkar på lite pengar utöver vad regeringen yrkar på. Det är väl ungefär med det an- slaget som med kalkningsanslaget - oavsett vad rege- ringen föreslår blir det några tusenlappar mer. Det ser jag mer som en markering än som någonting annat.

Fru talman! Det är i och för sig rätt som Alf Eriksson säger - jag åsyftade marksaneringen. Men framför allt åsyftade jag den höjning av av- sättning av skog som ni tycks ha kommit överens med ett par andra partier här i kammaren om. Det har egentligen inget företräde alls i kommittén, och lika lite bland de remissinstanser som har yttrat sig över detta. Framför allt har det inget företräde inför och från dem som direkt berörs - de 2 000 gårdsägare som blir av med sin brukningsvärda skog. Hos dem har ni ingen acceptans för den höjda ambi- tion som ni nu vill driva igenom här i kammaren.

Fru talman! Jag tror nog att jag har rätt, Eskil Er- landsson. Det brukar jag ha. Jag har också rätt i att det inte bara är 2 000 markägare som berörs. Vi kan inte betrakta skogen och marken på ett sådant sätt att det bara är markägarna som berörs. Det här handlar om en del i en hållbar utveckling. Det har hänt en del saker sedan kommittén lade fram sitt betänkande. Jag ska nämna två. Den ena är att Skogsstyrelsen har gjort en undersökning, SKA 99, med fyra olika scenarier där man tog olika miljöhänsyn i vart och ett. Även det scenario där man tog den största miljöhänsynen visade att vi har en kraftigt ökad tillväxt av skog under de närmaste 50 åren. Sedan avtar det, men vi har fortfarande en ökad tillväxt under de närmaste 100 åren. Det är en tillväxt som också skulle öka virkesutbudet för produktion. Det andra som har hänt, Eskil Erlandsson, ska vi snart behandla, nämligen Sveaskogs köp. Där frigörs en del mark som är möjlig att använda som utbytes- mark för att lösa problemen för en del markägare som kan få bekymmer. Jag tror inte att en ökning med 100 000 hektar är så avgörande i den här frågan.

Fru talman! Alf Eriksson efterlyser alternativa miljöprogram. Jag tvingas tyvärr konstatera - och det har visat sig i den här debatten, och det har visat sig i andra miljödebatter - att det i dag bara finns ett bor- gerligt miljöparti, nämligen Folkpartiet. Alf Eriksson talade också om vikten av uppfölj- ning. Jag vill återkomma till det. De fall då vi inte når upp till målen och nya åtgärder behöver vidtas berörs inte i propositionen. Kommer man då att införa något slag av sanktioner i de fall man inte arbetar för att nå upp till de här målen? Fru talman! Låt mig också passa på att yrka bifall till reservationerna 39 och 67.

Fru talman! Uppföljningen är ju ett mycket värde- fullt instrument. Det är kanske det instrument som är avgörande för om det här ska bli lyckosamt eller inte efter morgondagens beslut. Vilka instrument som ytterligare behövs vid de här uppföljningarna är ganska svårt att ta ställning till i dag. Det kommer att visa sig när de årliga uppfölj- ningarna görs, och i synnerhet när den fördjupade uppföljningen görs vart fjärde år. Då kan det vara dags att välja ytterligare instrument om så behövs och göra korrigeringar på både det ena och det andra hållet.

Fru talman! Först vill jag säga att det inte är frå- gan om att vi bromsar. Vi har lite olika uppfattningar om vilka metoder vi ska använda. Jag tycker att vi ska respektera varandra för det. Beträffande strandskyddet är det så att vi i Sverige dessbättre har väldigt stor tillgång till olika strandom- råden. Vi har sagt att vi i vissa sammanhang ska kun- na utnyttja de värden som finns i samband med våra strandområden. Det är någonting som också Gles- bygdsverket har uttalat med anledning av problemen ute på landsbygden. Vi ska utnyttja dessa värden. Det innebär inte att vi ska bebygga alla stränder. Det innebär inte heller att vi ska stimulera bebyggelse på sankmarker och områden som riskerar att översväm- mas. Vi behöver inte avsätta några särskilda medel till översvämningsåtgärder. Man bör givetvis ha lite sunt förnuft i de här sammanhangen. När det gäller vindkraftverken har vi sagt att vi vill ha konsekvensanalyser beträffande de effekter som storskalig vindkraftsutbyggnad får, och det tror jag inte att vi är ensamma om. Det kan gälla inom marina områden, men det kan också gälla områden nära bebyggelse och liknande. Det har inte särskilt mycket att göra med att ro i eka ut till vindkraftver- ken, utan det är frågan om vilken påverkan det kan ha för växtlighet, biologisk mångfald och enskilda män- niskor. Sedan har jag en fråga beträffande hårdgjord yta. Det står klart angivet i propositionen att andelen hårdgjord yta inte får öka. Det har vi vänt oss emot. Det innebär inte att man därför ska bebygga grönom- rådena i storstäderna. Det har vi aldrig uttalat. Jag skulle vilja fråga Alf Eriksson hur man ska klara bostadssituationen i framtiden om man inte får öka andelen hårdgjord yta över huvud taget. Ska man inte få asfaltera gator och vägar och motsvarande områ- den i de nya bostadsområden som vi bygger? Vad är detta för mål? Vi har sagt att vi måste ha realistiska miljömål. Detta är bl.a. en sådan faktor som vi har pekat på när det gäller brist på realism.

Fru talman! Göte Jonsson talar om realism och bebyggelse på sankmark. Vad jag förstår är markerna inom 100 meter ned till strandlinjen vid de allra flesta sjöar och vattendrag sanka. Väldigt många av dem har översvämmats de senaste åren. Det pågår en över- syn av strandskyddsbestämmelserna hos Naturvårds- verket. Vi får väl återkomma till de här frågorna så småningom. Jag känner inte att det finns någon am- bition att lätta på strandskyddsreglerna i någon nämnvärd omfattning. Problemet med strandskyddet är ju de vildvuxna dispenser som nu ges. De ges ju faktiskt inte ute i glesbygden i så stor omfattning som i tätortsområdena. Det är där som det finns väldigt stora bekymmer. Om man skulle bygga någon ensta- ka anläggning långt ute i glesbygden må det väl vara hänt, men det får vi återkomma till.

Fru talman! Vi har sagt att vi i stället vill att kommunerna ska få en större möjlighet att bedöma vilka platser man kan utnyttja för bebyggelse närmare stränder och vattendrag. Då kommer vi ifrån det som Alf Eriksson kallar vildvuxna dispenser. Då har man i stället större möjligheter att planera eventuella explo- ateringar i närheten av strandområden. Det innebär givetvis inte att man tar i anspråk sådana områden som riskerar att översvämmas. Det finns ju förnuft även i kommunala planeringssammanhang. Min fråga till Alf Eriksson kvarstår. Ska man inte ha realistiska mål? Innebär detta att man inte får hårdgöra några ytor, att man i framtida bostadsbe- byggelse inte får asfaltera gator och vägar? Varför ska man i annat fall ha en sådan målbeskrivning som vi redan i dag vet att vi inte kommer att kunna upp- fylla? Det här är egentligen bara en skrivning som ser vacker ut. I själva verket är den orealistisk. Det är den formen av skrivningar som vi har vänt oss emot. Det finns ingen anledning att ha den formen av skrivning- ar.

Fru talman! Bekymret med strandskyddet i dag är ju att det är kommunerna som beviljar dispenser, och det alltför vidlyftigt på en del områden. Där behövs förmodligen en annan ordning, men låt oss återkom- ma till den frågan senare. Det står inte att inga fler ytor får hårdgöras. Det står att andelen hårgjorda ytor inte ska öka. Det är därför som det är så värdefullt att ta i anspråk mark som i dag är förorenad och använda den för att bygga bostäder - eller vad det nu är för behov som finns. Men det är lika viktigt att vi planerar våra framti- da samhällen så att vi behöver ta minimalt med mark i anspråk för vägar. Vi får utnyttja det som finns på ett mer resursmässigt och effektivt sätt.

Fru talman! Att dra fram Sveaskog som exempel, tycker jag var dåligt av Alf Eriksson. Risken är stor att det inte finns någon sådan skog att byta med just där den skogsägare bor som behöver byta mark. Det var inte det jag skulle replikera på, utan det gällde kalkningen. Jag är glad att Alf Eriksson har uppfattat det som att vi kommer igen med frågan. Det gör man när man inte har fått gehör. Då kommer man igen med frågan. Jag noterade i senaste budgeten att det fanns en positiv glidning beträffande skogskalkningen. Den var omnämnd på ett sätt som jag uppfattade som lite positivt. Även Naturvårdsverket har uttryckt en lik- nande mening. Där har man förut kategoriskt tagit avstånd från skogsmarkskalkning, medan skogsvår- dande myndigheter tycker att man ska tillgripa skogskalkning. Vi har anslagit mer medel till kalkning för att man ska kunna täcka den här skogskalkningen. Jag moti- verade det också med att skogsmarken är sur och förhindrar att vattnen återhämtar sig till mer normal surhetsgrad. Det fördröjer tillfrisknandet. Det är där- för vi har gjort det här ställningstagandet. När Alf Eriksson kommer i opposition får han se hur man måste dra om sina yrkanden tills man får gehör för dem.

Fru talman! Kristdemokraterna har vid ett antal tillfällen fått gehör just när det gäller anslagen till kalkning. Men varje gång vi har höjt anslagen har ni hoppat upp ett snäpp till. Det behöver vi inte träta om. Skogsmarkskalkning är en intressant fråga, men alla är inte eniga om att det är så klokt. Det har pågått en försöksverksamhet under ganska lång tid på vissa ställen med kalkning av skogsmarker. Skogsstyrelsen vill också permanenta detta. Men forskningen är inte överens om nyttan av skogskalkning. Man är överens om att det minskar försurningen, men det får konsek- venser för bl.a. den biologiska mångfalden. Det gör att man fortfarande är osäker på det här området. Det är en av anledningarna till att era krav inte finns med i regeringspropositionen. Det finns möjlighet att återkomma till kalknings- anslagen i budgetdebatten.

Fru talman! Jag tackar Alf Eriksson för svaret. Att forskarna är oeniga har vi också noterat i våra motioner. Det har varit så långvarig försurning nu att det naturligtvis har kommit ett nytt ekologiskt system med sin ekologiska mångfald. Om vi ska gå tillbaka till ursprungsstatus blir det naturligtvis förändringar. Det får man vara medveten om. Vi har menat att man ska göra lite mer storskalig försökskalkning i de riktigt försurade områdena så att man får större erfarenhet. Man skulle alltså ta de mest försurade områdena där det torde vara mest behövligt.

Fru talman! Försurningen har pågått i ett 50-tal år och växtligheten har anpassat sig successivt. Det som har hänt på 50 år händer på en vecka om man lägger på kalk på detta. Det klarar inte växtligheten. Därför får man en häftig förändring av floran som inte är speciellt lyckad. Det är ett av de argument som an- vänds för att man vill vara försiktig med skogskalk- ning.

Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Före- ställ er att Sveriges landslag deltar i en tävling med 180 länder, och det visar sig att Sverige tar guldme- dalj. Föreställ er hur det svenska landslaget återvänder från detta världsmästerskap. Det är folksamling utan like på Sergels torg. Det viftas med blågula fanor. Folk går omkring med blågula flaggor på kinderna. Föreställ er den efterfest som blir för det här landsla- get på Café Opera. Föreställ er hur Niklas Strömstedt, Anders Glenmark och Orup komponerar särskilda visor för att hylla detta speciella tillfälle, och den självklarhet med vilken detta landslag belönas med Svenska Dagbladets bragdmedalj. För några veckor sedan beslutade The World Conservation Union att efter en granskning av 180 länder när det gäller människors välbefinnande och miljötillstånd och när det gäller hur man kan förena bra miljöhänsyn med bra liv för människor placera Sverige på guldplats; etta av 180 länder. Det handlar inte bara om en enkel bedömning av BNP-utveckling å ena sidan och något slags abstrakt mått på miljö å den andra. Det var en samlad bedöm- ning av människors livslängd, inkomster, föda, ut- bildning, kommunikationer, frihet, grova brott, jäm- likhet och jämställdhet parat med ekosystemens håll- fasthet, vattenkvalitet, växthusgaser, freoner, skydd för arter av djur och växter, energieffektivitet och skydd av biomångfalden när det gäller jordbruk och fiske. Sverige tog guldmedalj. Jag tycker att det är lite märkligt att denna gläd- jande nyhet inte riktigt har förts ut till svenska folket - i varje fall inte på samma sätt som om det hade varit en sportbragd vi hade bevittnat. Det säger jag som gammal hängiven idrottsälskare. Självfallet ingår miljö- och jordbruksutskottets le- damöter i detta landslag. De borgerliga ledamöterna får naturligtvis finna sig i att vara bänknötare i det här sammanhanget. Jag hoppas att de kommer att fort- sätta att vara bänknötare också efter valet nästa år. Möjligen med undantag för Harald Nordlund som en klok lagkapten ändå låter spela de fem sista minuter- na i en match där det ändå är klart att vi kommer att vinna - inte minst med tanke på Haralds uttalande för en liten stund sedan. Detta hindrar inte att vi ska vara nöjda. Generaldi- rektören i denna världsomspännande organisation som omfattar 79 länder, 760 olika miljöorganisationer och 10 000 vetenskapsmän, säger att slutsatsen är att det inte är något land som har nått hållbar utveckling. Han säger att alla länder åter måste åta sig att gå mot hållbar utveckling och finna praktiska vägar att kom- binera mänsklig utveckling med skyddet av ekosys- temen. Jag menar att den proposition vi diskuterar och ska besluta om i dag är ett gigantiskt steg vidare mot vår topposition i dag för att ta det här vidare framtida ansvaret. Det viktiga här är kombinationen av att vi nu läg- ger fast konkreta kvantifierade målsättningar - 27 olika kvantifierade mål och ytterligare ett 40-tal mindre kvantifierade men tydliga kvalitativa mål - för vad vi vill åstadkomma på tio års sikt. Men mål har ju formulerats förr, och vi har en lång rad av mål som vi inte har orkat leva upp till. Därför är det så viktigt att vi nu också förser de här målen med ett system för uppföljning, att vi får rapporter varje år och fördjupade rapporter vart fjärde år om hur ut- vecklingen ser ut jämfört med våra mål, att vi får möjligheter att skärpa målen, att vi får möjligheter att skärpa åtgärderna om det är nödvändigt och att vi hela tiden vet att vi som politiker och som ansvariga för den här utvecklingen kommer att ha människors ögon på oss och att man varje år kommer att påminna alla om hur utvecklingen går och kunna ställa oss till svars. Det är ytterst i en demokrati den bästa garanten för att vi ska nå framgångar. Miljömålspropositionen är ju en del i regeringens fempunktsstrategi för hållbar utveckling. Den handlar också, som ni vet, om skärpt lagstiftning, genomfö- rande av lösningar anpassade efter lokala behov och möjligheter, kraftiga resursförstärkningar för skydd av miljö, forskning och sanering av gamla miljöskul- der och ett miljöanslag som har ökat med 70 % mel- lan 2001 och 2004. Det handlar också inte minst om ett aktivt internationellt arbete för att minska påver- kan utifrån samt att hantera globala miljöutmaningar som t.ex. klimatförändringar. Två områden skulle jag helst vilja lyfta fram i da- gens debatt, och det har skett tidigare, så jag ska göra det väldigt fragmentariskt. Det första gäller satsning- en på att bevara skyddsvärda skogar, där vi mycket riktigt går längre än vad Miljömålskommittén före- slagit. Jag är som miljöminister stolt över att vi nu har funnit ett bra och hållbart underlag för att kunna gå längre, därför att det är oerhört viktigt för oss att vi nu tar till vara möjligheten att för framtiden spara de unika biotoper och de unika skogsområden som finns i den svenska skogen. Det andra, där jag inte är lika nöjd, är övergöd- ningen. Också andra företrädare för propositionen har i dag förklarat att vi inte har nått ända fram när det gäller delmålet för övergödningen, särskilt kanske när det gäller Östersjöns tillstånd. Där måste vi gå längre än de 30 % i minskning av utsläppen av närsalter som vi har kunnat hitta grund för att lägga fram i proposi- tionen. Det måste ske genom att vi ser över den poli- tik vi har för reningsanläggningar, och det måste ske genom att vi tillsammans med bönderna hittar möj- ligheter att minska utsläppen av övergödande ämnen från jordbruket. Det här är en väldigt viktig fråga där jag hoppas att vi kan få ett positivt samarbete med bönderna för att komma längre än vad vi i dag kan göra. Det handlar också om internationellt samarbete för att se till att också andra länder runtom Östersjön höjer sina ambitioner när det gäller utsläpp av över- gödande ämnen till den mycket känsliga och mycket unika marina resurs som Östersjön utgör. Jag kommer att ta olika initiativ framöver för att verkligen lägga tryck, inte bara på oss utan också på våra grannländer runt Östersjön att ytterligare skärpa sina insatser. Jag vill också säga några ord om de lokala inves- teringsprogrammen, som visserligen inte direkt hör hemma i miljömålspropositionen, men som är ett utomordentligt viktigt stöd för miljömålsarbetet. Vi har nu kunnat göra en första summering av de första sju kommuner som har lämnat sina slutredovisningar av hur man har använt de pengar man har fått i bidrag av staten, vilka investeringar det har blivit och vilka miljöeffekter som man har uppnått. Det är oerhört glädjande att bidragen har blivit mindre än de beslu- tade och att miljöeffekterna har blivit större än de beslutade. Koldioxidutsläppen har minskat med 6 % mer än vad man har räknat med, utsläppen av försu- rande svaveldioxid minskade med mer än tre gånger så mycket som man hade räknat med och kväve- läckaget minskade med 50 % mer än beräknat. Över- lag var det bättre miljöresultat än vad man hade trott från början. Om den här tendensen håller i sig kom- mer vi naturligtvis när det gäller helheten - alla de ungefär 150 kommuner som har fått bidrag, alla de 1 500-1 700 miljöinvesteringar som pågår just precis nu - att också få ett bättre resultat än vi har räknat med. Detta har naturligtvis också en direkt koppling till miljömålsarbetet. Alla åtgärder vi uppnår berör olika miljömål och olika delar av miljömålsarbetet. Det har gjorts en undersökning i Västra Götaland som visar att 170 investeringar har gjorts med stöd av lokala investeringsprogram - bara i Västra Götaland - som gäller frisk luft. 260 investeringar gäller ingen över- gödning. 230 investeringar gäller god bebyggd miljö. 190 investeringar gäller begränsad klimatpåverkan. Och jag tror att det här är ett mönster som vi ser över hela landet. Det är klart att de resultat som de här investeringarna får och den kunskap vi skapar genom att göra dem och utvärdera dem och kan sprida till andra kommuner och andra investerare kommer att visa sig ha en mycket stor betydelse också för våra möjligheter att nå till de miljömål vi i dag diskuterar. Det tycker jag är oerhört glädjande. Jag sade förut att det nog är lika bra att den bor- gerliga oppositionen sitter kvar i bänkarna och nöter dem. Varför säger jag det? Jo, jag tycker mig se lite grann av ett mönster. Särskilt moderaterna, som för- söker undvika så långt det är möjligt de konkreta målsättningarna, som för min del är det starka insla- get i miljömålsarbetet, och försöker ersätta dem med lite glidande, mer kvalitativa formuleringar. Det är också ett sätt att minska medborgarnas möjligheter att se till att vi lever upp till våra åtaganden och till vårt viktiga syfte att nå en hållbar utveckling. På vissa områden - det är sant - har något bor- gerligt parti lite överbud, medan andra borgerliga partier gör betydligt sämre ansträngningar för att öka resurserna än regeringen och samarbetspartierna. Det gäller t.ex. miljöövervakningen, där Kristdemokrater- na vill minska medan Centerpartiet vill öka med un- gefär en fjärdedel av vad Kristdemokraterna vill minska. Det gäller biologisk mångfald, där modera- ter, kristdemokrater och centerpartister vill minska medan Folkpartiet glädjande nog vill öka anslaget. Det gäller sanering och återställning av förorenade områden, där Centerpartiet vill öka medan Modera- terna vill minska ungefär tio gånger så mycket som Centerpartiet vill öka. Det är lite lustigt, Eskil Erlandsson, tycker jag, att hela den debatt vi har haft i dag för din del i väldigt hög grad har handlat om ökade insatser till marksane- ring. När man ser på siffrorna visar det sig att det överbud ni har här är 3 %. Ni har 3 % mer i anslag än vad regeringen och samarbetspartierna har. Och jag har aldrig någonsin varit med om att en centerpartist har hängt så mycket fläsk vid tre procentenheter som vi har hört här i dag. Men det viktiga är, som det heter på finare språk, the bottom line. Det visar sig att samtliga borgerliga partier vill minska anslagen jämfört med regeringen och samarbetspartierna frånsett Centerpartiet, och där kan jag ge Eskil Erlandsson en eloge åtminstone för detta. Värst är naturligtvis Moderaterna som vill minska med inte mindre än 15 % jämfört med våra förslag till anslag. Jag förskräcks vid blotta tanken på var en eventuell borgerlig regering skulle hamna med de här oerhört spretande intressena och med redan i dag lägre ambition än vad regeringen har om ni skulle få ratta det här själva utan att ha de tre samverkande partierna som ett gott positivt riktmärke att hänga upp era över- och underbud på. Man kan fråga sig om detta, när vi nu lägger fast den här strukturen, när vi lägger fast målsättningarna och när vi lägger fast systemet för uppföljning, en gång för alla är fixat. Jag vill utfärda en varning för den tanken därför att oerhört mycket återstår att göra för att fylla den här processen med konkreta bra och progressiva resultat. Jag är lite oroad över det låga intresse för miljö- frågorna som man nu kan se i olika undersökningar. Men jag brukar lite grann trösta mig med tanken att det kanske beror på att hälsan tiger still, att vi har en ganska bra utveckling och att vi faktiskt för en bra miljöpolitik i Sverige i dag. Dock kan hälsan ju också tiga still så mycket att vi så småningom ser sjukdo- marna komma. Därför är mitt centrala budskap här i dag att vi nu gemensamt måste ta ett ansvar för att försöka åstad- komma det engagemang i miljöpolitiken som krävs för att vi ska få ett uthålligt miljöarbete. Vi måste se till att bejaka alla de goda krafter som finns runtom i landet och som gör att mitt arbete egentligen är en enda helgdag - jag träffar ju så många av de engage- rade och entusiastiska människor som finns runtom i landet. Vidare måste vi försöka lyfta miljöfrågorna och tydligare koppla dem till andra frågor som tillfälligt- vis kanske bedöms som lite viktigare. Det kommer nämligen att krävas ett fortsatt och ett uthålligt enga- gemang i miljöpolitiken för att vi ska nå delmålen och för att vi sedan ska nå de viktiga generationsmå- len. Avslutningsvis, fru talman: Låt mig tacka er i ut- skottet som varit med. Jag vet att det har varit en oerhört krävande hantering kring den här breda pro- positionen och alla de olika förslag som finns där. Låt mig naturligtvis också särskilt tacka Miljöpartiet och Vänsterpartiet för ett, tycker jag, väldigt positivt och bra samarbete. Låt mig också tacka Miljömålskom- mitténs ledamöter och experter. Inte minst vill jag tacka mina medarbetare på Miljödepartementet och på de andra departementen, på myndigheter - ett tjugotal myndigheter har varit inblandade i det här - samt på länsstyrelser och i kommuner. Det här är kanske den bredast förankrade och bredast grundade proposition som denna riksdag tar under den här fyraårsperioden. Jag vill också säga, och då inte bara i egenskap av miljöminister, att den förmodligen är en av de allra viktigaste.

Fru talman! Självberöm är väl inte det som luktar allra bäst. Jag menar då i och för sig inte det beröm som getts Sverige internationellt, för sådant ska vi vara glada över. Men i övrigt när det gäller synen på hur andra partier ser på miljöpolitiken får vi väl lite grann respektera varandra, likaså när det gäller olika metoder och åtgärder för att nå miljömålen. Ingenting säger att Kjell Larssons och majoritetens förslag när det handlar om att nå viktiga miljömål är bättre än minoritetens, oppositionens, förslag i olika samman- hang är. En fråga vill jag här ställa: När kommer klimat- propositionen - kommer den före jul? Det är en brist i sammanhanget att inte också den finns framme. Un- der lång tid har vi i denna kammare väntat på klimat- propositionen. Det är angeläget att kunna få besked från miljöministern om det blir någon klimatproposi- tion före jul. Också vi måste ju lite grann kunna pla- nera arbetet i detta hus. Som jag ser saken är detta angeläget. Sedan vill jag understryka att när vi moderater skrivit våra reservationer har vi inte gjort det för att komma undan konkreta åtgärder, vilket miljöminis- tern försökte antyda. I stället handlar det om att kunna bygga det hela på realistiska åtgärder. Jag har tidigare i samtal med Alf tagit upp frågan om hårdgjorda ytor. Jag skulle kunna nämna andra exempel på, menar jag, förslag i propositionen, från majoriteten, som det rent realistiskt är väldigt svårt att genomföra. När det gäller den biologiska mångfalden sade miljöministern att vi har gjort kraftiga besparingar. Men vi har gjort omfördelningar i fråga om budgetan- slagen, inte totala besparingar. Vi avsätter 1 miljard kronor till en fond för bevarandet av biologisk mång- fald. Därför har vi gjort vissa minskningar i de kon- kreta budgetanslagen, men totalt sett innebär detta faktiskt en ökning, inte en minskning, av anslagen.

Fru talman! Det här är gärna en trovärdighetsfrå- ga. Tror allmänheten att det är moderaterna eller att det är regeringen plus samarbetspartierna som före- träder den mest ambitiösa miljöpolitiken? Jag tror inte att det bara är fråga om att jag, som Göte påstår, står här och skryter, utan det är en helt annan trovär- dighetsfråga. Det råder inget tvivel om att moderaterna har be- tydligt mindre anslag till miljöpolitiken. Tar man bara den enkla frågan blir bevisbördan självklart väldigt tung för moderaterna. Om man sedan avsätter pengar till en fond, av vilken man sedan ska ta avkastningen, blir det självfallet inte mycket avkastning med tanke på att fonden är på 1 miljard kronor. När jag nu redovisat de budgetminskningar som oppositionen vill ha har jag inte gått in på de minska- de bidrag till lokala investeringsprogram som ständigt har följt er och som skulle ha inneburit att miljöef- fekterna av de lokala investeringsprogrammen helt hade uteblivit eller blivit betydligt sämre än de i dag är. Slutligen: Ja, det blir en klimatproposition före jul. Jag kan nog säga att den kommer väldigt snart.

Fru talman! Jag håller med miljöministern om att det i hög grad rör sig om förtroende, inte bara när det gäller miljöpolitik utan när det gäller politik över huvud taget. I frågan om förtroende är det inte bara volymen som gäller, utan det handlar också om rea- lism i politiken. Därför ser jag med stor tillförsikt fram emot den politik som vi företräder på miljöom- rådet. Beträffande detta med en fond har vi sagt att det skulle vara positivt om det kunde inrättas en fond för biologisk mångfald som var öppen också för donatio- ner. Detta skulle också innebära att vi inte behövde åka bergochdalbana utifrån budgetposter när det gäl- ler miljösatsningar, utan vi skulle få en mer långsiktig stabil finansiering i fråga om bevarandet av biologisk mångfald. Inte minst under den här regeringens tid har vi sett att det har varit ganska mycket av bergochdalbana när det gällt satsningar på biologisk mångfald, så en ökad trygghet på lång sikt skulle en fond faktiskt innebära i det här sammanhanget. Det är också en trovärdighets- fråga, Kjell Larsson!

Fru talman! Jag har absolut ingenting emot dona- tioner till miljövårdande åtgärder. Det finns, Göte, ordentliga möjligheter att ge donationer, t.ex. till Världsnaturfonden eller till andra organisationer som bedriver ett praktiskt och bra, engagerat, miljöarbete. Det är väldigt intressant att moderaterna, för att kunna få lite finansiering till de gigantiska skatte- sänkningar som partiet företräder, minskar anslagen till miljövården. När man sedan ställer frågor om detta får man till svar att det som skatterna inte längre kan täcka in ska donationer täcka in. Med den kun- skap som jag har om hur människor ser på miljöpoli- tiken kan jag nog säga att det där inte har någon tro- värdighet. Vidare är det väldigt märkligt att moderaterna, som de gör i sin motion, säger att närhetsaspekten inte ska vägas in när vi skapar möjligheter att skydda skogar. Vi menar att det är en viktig förändring i naturvårdspolitiken att försöka se till människors behov av att ha natur, skogar, nära sig. 50 % av alla skogspromenader i Sverige görs i tätortsnära skogar. Detta är alltså ett viktigt mål. Men då hänvisar mode- raterna till allemansrätten, som ska klara det behovet; detta samtidigt som moderaterna i alla andra sam- manhang mer eller mindre försöker skjuta allemans- rätten i sank.

Fru talman! Det är viktigt att vi tar till oss vad miljöministern säger om vikten av att vi inte bara pekar på de stora miljöproblemen utan också kommer ihåg att tala om det som är positivt och om vad vi faktiskt uträttar, inte bara här hemma utan också utanför landets gränser. Nu tror jag att vi gör det i större utsträckning än som kan tyckas; jag tror att vi gör det utanför det spel som vi ägnar oss åt i denna kammare. Vad gäller detta med lag kan jag försäkra att skulle miljöministern få se mig spela hela matchen - gärna i vänsterinnerposition - skulle han bli överras- kad. Jag vill ta upp en fråga som Alf Eriksson var inne på och som miljöministern inte berörde, nämligen frågan om strandskydd. En del uttalanden har oroat mig. Alf Eriksson sade bl.a. att några förändringar i nämnvärd omfattning inte kommer att ske när det gäller strandskyddsbestämmelserna. Kommer vi att få se förändringar i de strandskyddsbestämmelser som gäller nu? Vilka blir de, i så fall?

Fru talman! Harald Nordlund får gärna vara vänsterinner. Det heter inte så nuförtiden. Nu heter det vänstermittfältare eller möjligen vänsterbreddare. Men okej, Harald Nordlund får spela 10 minuter i detta lag. Det finns problem med strandskyddet. Vi har inte haft resurser nog på myndighetsnivå att följa strand- skyddet ordentligt och ifrågasätta en del av de dispen- ser som har givits. Dispenser har givits oerhört fri- kostigt i vissa kommuner. Samtidigt har det i många glesbygdskommuner funnits en väldigt restriktiv inställning. Man kan i Stockholms närhet se vad som har hänt med strandskyddet. Jag tycker att det är problematiskt sammantaget, och det gör att det har varit värt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att titta på reglerna men också den praktiska hanteringen. Det ska stå fullständigt klart att jag betraktar strandskyddet som en oerhört viktig del av den svenska miljö- och naturpolitiken. De ändringar som eventuellt ska ske kommer att vara tuffa när det gäller kommuner som enligt vår uppfattning har gått för långt. Det kan bli marginella förändringar på annat håll. Det får vi se när utredningen kommer. Jag tycker att det är rimligt att invänta den och sedan diskutera med utgångspunkt från den. Min uppfattning att strandskyddet är oerhört vik- tigt befästs när jag varje sommar under en veckas semester i norra Bohuslän träffar mängder av norr- män. Jag har hört dem beskriva de problem som de upplever med sitt obefintliga strandskydd. De tittar med nästan längtande blickar på Bohuskusten, som har en natur och en tillgänglighet som är borta för länge sedan på många håll i Norge.

Fru talman! Avsteg kan i dag göras lokalt och re- gionalt. Det stora problemet är, som miljöministern nämner, att man inte har klarat att följa upp och granska dispenserna. Det är alltså, såvitt jag förstår, en fråga om resurser hos Naturvårdsverket. Min slutsats blir att vi ska koncentrera oss på den delen om vi anser att bestämmelserna om lokala och regionala avsteg ändå är riktiga och stämmer med idén att stränderna och deras skydd inte är en fråga bara för dem som råkar bo närmast utan berör oss alla. Varför inte koncentrera sig på frågan om resur- ser hos Naturvårdsverket?

Fru talman! Med dagens regler är det naturligtvis en resursfråga. Men det är inte säkert att man ska behålla de luddiga regler och de ganska frikostiga dispensmöjligheter som finns och sedan försöka täcka igen de luckor som skapas med en stor byråkrati som följer detta. Därför tycker jag att det finns skäl att titta både på resursfrågan och på regelverket på samma gång.

Fru talman! Jag har några kommentarer kring miljöministerns anförande. Det förvånar mig att mil- jöministern applåderar ett parti som inte vill ställa om vårt energisystem på det sätt som vi vill och t.o.m. låter detta parti spela tio minuter av en match. Stora delar av nämnda parti - kanske en majoritet, t.o.m. - vill bygga ut kärnkraften. Det förvånar mig, fru tal- man. Jag skulle också vilja påpeka att upplägget för att vi som nation ska kunna erövra den guldmedalj som miljöministern har pratat mycket och länge om är gjort av en annan regering och av en annan energi- och miljöminister, med en annan politisk kulör, vid namn Olof Johansson. Så till mina frågor. För att uppnå de mål som vi till stor del är överens om fordras det många männi- skors och många organisationers delaktighet. Jag blir kanske tjatig, men jag undrar varför dessa människor inte tillförs resurser. Varför tillförs inte dessa organi- sationer resurser, så att de kan göra de insatser som vi alla har nytta och glädje av? De gör det i dag på ett förtjänstfullt sätt, men med alldeles för små resurser. När avser ni tillföra mer resurser till frivilligorgani- sationerna? När avser ni ta hem de EU-stöd som är möjliga att ta hem till Sverige, som uppgår till mellan 200 och 700 miljoner årligen, så att vi kan bedriva ett än bättre miljöarbete? Miljöministern säger sig vara stolt över att kunna avsätta ytterligare 100 000 hektar skogsmark. Det är möjligt. Jag skulle ha varit stoltare om jag i stället hade levt upp till Miljömålskommitténs ambitioner att sanera ytterligare mark.

Fru talman! Jag förstod inte att jag trampade på så ömma tår bara för att jag släppte in Harald Nordlund i denna match i tio minuter. Men jag är en generös natur, och jag är beredd att släppa in även Eskil. Det är sant som jag sade tidigare: Ni ligger bättre än era borgerliga bröder när det gäller resurserna. Om Ha- rald ska spela vänsterinner får Eskil spela högerbred- dare. Det tror jag att han har alla förutsättningar att göra. Jag tycker också att Olof Johansson har bidragit positivt. Det skedde naturligtvis en del positivt under de åren, men det går betydlig längre tillbaka i tiden. Ska vi dela ut retroaktiva guldmedaljer är Olof Jo- hansson en kandidat, men det gäller framför allt Bir- gitta Dahl och för den delen också Ingvar Carlsson, Ingemund Bengtsson och andra som har bidragit till att vi har varit så tidiga i miljöarbetet och nått så bra resultat i dag. Det är självfallet ingenting man gör under en enda mandatperiod. När det sedan gäller skogen är jag fortfarande stolt över att vi har kunnat göra dessa avsättningar. Jag är inte riktigt lika oroad som Eskil Erlandsson över konsekvenserna för skogsbruket och skogsbru- karna. Alf Eriksson har givit en hel del av argumen- ten, men man kan lägga till en sak. Mycket är frivilliga avsättningar. Eskil är, liksom jag, medveten om att frivilliga avsättningar är ett obligatorium inom FSE. Vi tycker att FSE är bra, och vi stöder tanken att jordbruket ska gå in i FSE- certifieringen. Tycker inte också Eskil Erlandsson att detta är rimligt och att det är rimligt att det i certifieringen ingår avsättning av skyddsvärda områden?

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att skogs- bruket redan i dag avsätter jättearealer. Men i propo- sitionen och betänkandet föreslås ytterligare avsätt- ningar. Utöver det som avsätts frivilligt ska det av- sättas ytterligare 900 000 hektar. Det är ett och ett halvt Kronobergs län - mitt hemlän. Detta får konsekvenser för människors utkomst- möjligheter och för människors möjligheter att för- sörja sig i den näring som ibland många generationer har försörjt sig i. Man har vårdat mark osv. När kommer ytterligare resurser till dem som vår- dar vårt landskap och som ser till att vi kan ha den kulturmiljö som vi har i dag i framtiden? När kommer vi att ta hem de EU-stöd som vi har möjlighet att ta hem till Sverige? När kommer det mer pengar till de frivilligorganisationer som gör ett förtjänstfullt jobb för att vinna de syften som vi båda vill vinna?

Fru talman! Det går redan i dag pengar till frivilli- gorganisationer på olika sätt. När det gäller miljöstö- det från EU är det klart att vi inte är särskilt lyckliga för att det inte var möjligt att ta hem dessa pengar. Ambitionen är självfallet är att vi ska kunna utnyttja den möjligheten. Pengarna behövs också i ett bra miljöarbete för landsbygden. Där är vi säkert överens, Eskil Erlandsson och jag. Sedan tog Eskil Erlandsson upp frågan om marksanering i sitt förra inlägg. Jag får upprepa det som jag sade tidigare. Eskil Erlandssons parti vill ha 3 % mera pengar till marksanering än vad Socialde- mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ha. Det är klart att det är bra med ytterligare 3 %. Men det löser ju inga avgörande problem. Vi har också ambitionen att försöka att öka anslaget till marksane- ring i framtiden. Det finns stora, dyra saneringsåtgär- der som måste vidtas. Men låt mig ställa en fråga till Eskil Erlandsson, som i och för sig inte har rätt till någon ytterligare replik. Men jag kan kanske få svaret senare. Vad tänker Eskil Erlandsson göra för att se till att mode- raterna är beredda att satsa mer på marksanering? Om jag har förstått rätt ska ni ju regera tillsammans om elva månader. Ni vill lägga 15 miljoner på marksane- ring, moderaterna drar av 150 miljoner. Det är ju där som den stora skillnaden finns här i kammaren i dag.

Fru talman! Jag hoppas att ministern är nytänkan- de i fråga om lagbildningen och att han tänker ha ett könsblandat lag, oavsett vilken sport det handlar om. Personligen är jag inte så förtjust i sport. Jag tittar hellre än utövar det. Men när det gäller miljöpolitik är jag i högsta grad gärna delaktig. Jag skulle vilja komplettera det som miljöminis- tern sade om Sveriges guldmedalj och kommentera den tävling som man har haft här i kammaren om vems förtjänst det är att denna guldmedalj har inhös- tats. Visserligen kan vi säkert gratulera oss själva till att vi har tagit flera viktiga steg mot en hållbar ut- veckling. Men om man ser på den väldigt viktiga aspekten resursförbrukning ser verkligheten annor- lunda ut. Faktum är att Sverige, liksom alla andra länder i den industrialiserade världen, tar i anspråk en oerhört stor del av världens miljöutrymme. Vårt eko- logiska fotavtryck är betydligt större än de resurser som vi egentligen borde ha tillgång till. Det är en fråga som är viktig om man vill att även andra länder ska ha möjlighet att komma upp i samma klass som Sverige när det gäller välfärd. Om miljöorganisationerna skulle göra samma be- dömning när det gäller naturresurser skulle nog inte Sverige komma högst upp på den listan. Där finns mycket kvar att göra. Sedan vill jag också lägga mig i diskussionen om historia och historiska satsningar. I miljömålspropo- sitionen finns det vissa otillräckliga målsättningar som vi hoppas kunna göra bättre. En orsak till detta är att man inte har lyssnat tillräckligt mycket på Miljö- partiet. Vi påpekade redan tidigare att det krävdes åtgärder mot övergödning i betydligt större utsträck- ning.

Fru talman! Jag undrar om inte Maria Wetter- strand skulle vara måltjuv i laget. Då skulle hon kun- na passa på att tjuva en biff från moderaterna så kla- rar vi detta med betesmarkerna. Jag instämmer i detta med miljöutrymmet. Jag var väldigt noga med att betona att den här undersök- ningen inte på något sätt säger att vi är framme. Men jag tyckte ändå att det kunde vara värt att någon gång glädja sig över att vi ligger relativt långt framme. Vi är så vana vid att beskriva alla problem som är olösta för varandra. Att vi också ibland påminner varandra om de framgångar som vi har gjort tror jag kan bidra till det engagemang som jag talade om förut och bidra till att vi finner det här arbetet meningsfullt och att det bär framåt. Den här organisationen består av ett 350-tal olika miljöorganisationer runtom i världen. Det är inte så att undersökningen är gjord helt avskilt från miljöor- ganisationerna. Organisationen som sådan är ju en av de största och viktigaste miljöorganisationerna. Dess- utom har den en oerhört stark vetenskaplig grund för sitt arbete.

Fru talman! Det som jag avsåg var om man hade gjort en bedömning av frågan om resursförbrukning som är en av de viktigaste aspekterna när det gäller att skapa ett hållbart samhälle. Så länge som vi i ett längre perspektiv förbrukar mer resurser än vad som finns är det naturligtvis omöjligt att ha ett hållbart samhälle. Jag vill instämma i en del som ministern sade i sitt anförande. Det gäller möjligheterna till ett lokalt arbete och behovet av ett folkligt engagemang i dessa frågor. Jag skulle gärna vilja att ministern kommente- rade förutsättningarna för att fortsätta det lokala mil- jöarbetet med visst statlig stöd när det gäller de 14 miljökvalitetsmålen som behandlas i propositionen i förhållande till de mål som rör klimatförändringar. Sedan skulle man skämtsamt kunna säga att det är dags att fundera på att inrätta ett 17:e miljökvalitets- mål om ett hållbart miljöengagemang hos det svenska folket.

Fru talman! Det sista har jag mycket stor sympati för. Möjligen ska man i så fall göra detta till det första målet. Jag instämmer i - och det sade jag redan i förra inlägget - detta med resursförbrukningen. Det är klart att en framsynt strategi för miljöarbetet måste, och det vet Maria Wetterstrand, också innehålla en strate- gi för detta, och det innehåller ju också miljö- målspropositionen. Här har vi mycket kvar att göra. Detta är också en oerhört viktig fråga internationellt. Ett av de stora åtagandena som den rika världen gjorde vid mötet i Rio var just att åstadkomma hållba- ra konsumtions- och produktionsvägar. Ett av de områden där vi inte kommer att kunna redovisa något särskilt bra beslut vid toppmötet i Johannesburg tio år efter Riomötet är just detta. Jag hoppas att förberedel- serna inför Johannesburg - inte bara i vårt land utan även i andra länder - inte bara kommer att öka enga- gemanget för de globala miljöfrågorna, som jag inte hann säga så mycket om i mitt inledningsanförande, utan också fokusera på frågan om en hållbar konsum- tion och produktion i den rika världen. Det finns ett tydligt samband mellan resursför- brukningen här och de problem som finns i utveck- lingsländerna.

Fru talman! Det känns lite konstigt att replikera så här långt efteråt. Men ur en bänks sittvinkel är det ingen skillnad om ingen sitter på den, om den som kunde ha suttit där står, går eller springer. Det sitter ingen på bänken. Vi talade ju om bänk här tidigare. Jag tror inte att miljöministern hörde vad jag sade. Det sista jag sade i mitt anförande vara att jag ställer upp på dessa delmål. Det enda som jag inte ställer upp på är dessa 100 000 hektar. Jag kan inte förstå att det skulle stjälpa hela vårt deltagande i arbetet för miljömålen. Sedan får man vara varsam med orden. Miljömi- nistern sade till moderaterna att de anslår mindre pengar än socialdemokraterna. Det var rätt beskriv- ning. Det är så med oss också. Vi ökar anslagen till biologisk mångfald, men vi föreslår en mindre ökning än vad socialdemokraterna gör. Det gör vi för att vi tycker att det finns så stora behov i kommuner och landsting att det behövs pengar där. Socialdemokra- terna har inte insett det behovet. Vi ger alltså mer pengar, men föreslår en mindre ökning än socialde- mokraterna. Jag tycker att man ska vara varsam med orden. Som sagt, vi ställer oss bakom denna proposition. Det enda som vi har vänt oss emot är de 100 000 extra, frivilliga hektaren. I övrigt gör vi ett tillägg. Detta med naturvårdsförrättning förenklar och förbil- ligar snarare.

Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag har miss- uppfattat Ester Lindstedt-Staaf. Samtidigt har jag en bestämd känsla av att också jag är missuppfattad. Jag har pekat på några skiljaktigheter som finns mellan oppositionen och propositionen. Det spretar en hel del när det gäller vilka anslag som olika bor- gerliga partier föreslår. Jag tycker naturligtvis att det är väldigt bra att det ändå finns en grundläggande enighet bakom arbets- sättet, bakom mycket av resursförstärkningarna och målformuleringarna. Men det är klart att skillnaderna som finns är ändå ganska viktiga, särskilt eftersom vi närmar oss ett val och det då gäller för människor att kunna bedöma vilken regering som bäst kan tillvarata miljöintresse- na.

Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det är klart att var och en sköter sin budget. Jag har överblick över vår budget, men jag kan ju inte begära att miljöministern har det. Man får se på behoven, och vi har värderat att landsting och kommuner har stora behov. Det avsätts stora summor till den biologiska mångfalden även i vår budget, så jag känner också tillförsikt. Jag tackar för svaret.

Fru talman! Det jag har kommenterat - och jag utgår från att siffrorna som kommer från miljö- och jordbruksutskottet, såvitt jag förstår, är riktiga - är att kristdemokraterna sammantaget har 127 miljoner mindre i anslag för de områden som vi diskuterar. Det är klart att resurser inte är allt, men resurser betyder naturligtvis väldigt mycket för våra möjligheter att komma fram till ett bra resultat. Det är minskningar när det gäller Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Det är minskningar när det gäller Naturvårdsverket. Det är minskningar när det gäller miljöövervakningar. Det är minskningar när det gäller åtgärder för biologisk mångfald. Det är minskningar när det gäller SMHI, som kanske ligger lite grann vid sidan av det här. Det är däremot en ökning på 50 miljoner när det gäller skogsmarkskalkning. Dessa siffror har jag fått, och jag tror att de är rimliga att belysa i en miljödebatt i Sveriges riksdag.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag till fullo stöder det som Göte Jonsson tidigare framfört i sitt inlägg och även hans yrkande. Jag vill också kommentera något som Harald Nordlund sade i ett replikskifte med Alf Eriksson. Han hävdade att Folkpartiet är det enda borgerliga miljöpartiet. Jag antar att detta var en felsägning. Jag tror att Nordlund menade att Folkpartiet är det enda vänsterorienterade borgerliga miljöpartiet. Nordlund brukar kalla sig för socialliberal. Jag tycker att det börjar närma sig socialistliberal. Jag är också besvärad av en annan sak i debatten. Det har vid ett antal olika tillfällen sagts att det svenska folket har blivit mer ointresserat av miljön som fråga. Ja, som partiskiljande fråga, men jag är helt övertygad om att det svenska folket, näringslivet och andra aktörer i det svenska samhället aldrig så mycket som nu varit involverade i det dagliga miljö- arbetet. Det tror jag är en aspekt som är oerhört vik- tig. Vi glömmer gärna när vi sitter fast i det politiska träsket att det stora intresset för miljön finns kvar. Det drivs ett väldigt aktivt miljöarbete ute i det svenska samhället. Efter ett antal års förberedelser har vi nu nått till ända med behandlingen av våra miljömål och delmål för miljöpolitiken. Det rådde stor konsensus kring de 15 övergripande miljömålen, och den gemensamma politiska ambitionen här i kammaren är att åstad- komma en bättre miljö inför framtiden. Det är en styrka att samtliga riksdagspartier har en medveten strategi för miljöpolitiken. Förvisso har vi en del olika lösningar på hur vi ska ta tag i de problem som uppstår. Visionen om det framtida samhället delar kammaren i lite olika snitt: · tillväxt eller inte tillväxt, · en positiv eller negativ syn på marknadsekono- min, · en stor tro på politiska regleringar eller en mer restriktiv regleringspolitik, · ett högskatte- eller lågskattesamhälle. Ja, uppdelningen mellan våra ideologiska överty- gelser kan göras på många sätt, men jag är helt över- tygad om att alla partier har miljöns bästa för ögonen. Men sedan är det upp till väljarna att avgöra vilken väg de tror fungerar bäst. Propositionen Svenska miljömål - delmål och åt- gärdsstrategier är mycket ambitiös. Den griper över i princip hela miljöområdet, utom klimatpolitiken. Den ska behandlas i en särskild proposition som vi fortfa- rande väntar på. Det faktum att propositionen täcker ett så stort område är också dess svaghet. Tanken att få ihop en heltäckande proposition har ibland verkat leda till att vissa delmål har blivit mer eller mindre relevanta. När man sätter mål ska man kunna mäta dem och följa upp dem. Annars spelar de ingen roll, och då kan man likaväl strunta i att sätta dem. När den första övergripande miljömålspropositio- nen togs var det väldigt svårt att vara emot mål som frisk luft, levande skogar och myllrande våtmarker. Alla borde dela den visionen. Men när dessa mål nu konkretiserats visas tydligare de politiska skillnader- na. Låt mig ta ett exempel. I delmålet Säker strålmiljö är regeringens förslag: År 2010 ska halterna i miljön av radioaktiva ämnen som släpps ut från alla verksamheter vara så låga att människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas. Så långt inga problem. Men sedan följer: Det in- dividuella dostillskottet till allmänheten ska understi- ga 0,01 millisievert per person och år från varje en- skild verksamhet. För de flesta människor är detta rena gammelgre- kiskan. Men det låter ju bra. Att människor inte ska utsättas för skadlig strålning är bra, men det är mer komplicerat än så. Den första frågan man måste ställa sig är: Hur ska vi kunna mäta detta? Hur ska vi veta vilken verksam- het som gett vilket dostillskott av strålning? I dag får vi svenskar i genomsnitt i oss 5 millisievert per år från strålning. Hela 15 % av denna kommer från medicinsk behandling. Det finns en variation i bak- grundsstrålning mellan olika svenska orter som mot- svarar 0,5 millisievert per år. Vi svenskar får i oss i genomsnitt 2 millisievert per år på grund av radon i berggrunder under våra hus. Det finns i dag inga belagda skador eller hälsoef- fekter av doser under 50 millisievert. Givetvis ska vi iaktta försiktighet, men det är också viktigt att vi inte skrämmer upp folk. Regeringens förslag är 0,01 mil- lisievert per verksamhet, och jag talade här om 50 millisievert. Det erkända internationella organet In- ternational Commission on Radiological Protection, ICRP, har betraktat alla strålningsdoser under 0,1 millisievert per år som obetydliga. Vad vill jag säga med detta? Jo, att strävan efter att gå längre och kräva hårdare gränser måste vila på en god vetenskaplig grund. Dessutom måste det kun- na mätas och utvärderas. Kapitlet Säker strålmiljö visar på avsaknad av detta. Kanske lurar kärnkrafts- motståndarnas krav under ytan, dvs. de som vill misstänkliggöra kärnkraftens effekter. Med detta beslut sätter vi ett mål som inte kommer att ge våra medborgare en bättre livsmiljö. Detta är ett exempel, men det finns fler. Fru talman! En annan aspekt som jag skulle vilja belysa är frågan om kemikalierna. Jag tar upp detta exempel för att varna för en politik som går alltför snabbt fram utan att konsekvenserna av beslutet är riktigt kända. Min grundläggande syn är att vi inte kan sätta upp förbud mot ämnen som innebär liten risk för hälsa och miljö utan att veta att det vi ersätter ämnet med är bättre. Förhållandet mellan just hälsa och miljö är ett annat exempel. Det kan finnas kon- flikter mellan dessa, och då bör människornas hälsa gå först medan man söker alternativa vägar. I avsnittet Skyddande ozonskikt föreslås att inom loppet av en generation ska användningen av ozon- nedbrytande ämnen i Sverige vara avvecklad. Även detta mål låter bra. Många känner ju till de problem som diskuteras om ozonhål och liknande. Men målet borde vara att ozonlagrets skyddande funktion bibe- hålls. Det kan finnas vissa användningsområden där utsläppen är obetydliga men där tillgången till dessa gaser är direkt nödvändiga. Läkemedelsverket menar att det inte finns någon ersättning för det ozonned- brytande ämnet CFC i sprejmediciner, som brikanyl- sprej mot astma. Förbjuder vi CFC får det förödande konsekvenser för astmatikerna. Den andra aspekten som måste tas hänsyn till är frihandelsaspekten. Ämnet metylbromid används bl.a. för att skydda trävirke mot angrepp. Om Sverige ensidigt förbjuder denna användning kan det innebära att svensk sågverksindustris konkurrenskraft jämfört med utländska företags försämras eftersom denna behandling är viktig för virkets kvalitet. Effekten av utsläppen är helt oberoende av var på planeten de släpps ut. Ensidiga åtgärder från svensk sida riskerar att leda till att företags produktion flyttas utomlands och att ytterst liten miljönytta uppnås. De vetenskapliga beläggen för kopplingen mellan utsläpp av en rad olika ämnen och nedbrytningen av ozon är betydande. Det viktigaste att göra för att skydda ozonskiktet är att säkerställa att Montrealprotokollet verkligen följs globalt. Kostsamma jakter på de få kilon CFC som används för medicinskt bruk eller åtgärder som inte gör någon miljönytta men försämrar Sveriges konkurrenskraft bör undvikas. Arbetet bör inriktas på internationella överenskommelser om åtgärder för att minska de globalt skadliga utsläppen. Fru talman! De beslut vi fattar måste vila på en stabil vetenskaplig grund, inte på enskilda larmrap- porter. Vi måste undvika att fatta beslut som kortsik- tigt verkar bra men som långsiktigt, när vetenskapen har hunnit ifatt, visar sig vara fel. Alla vill vi ha en bättre miljö. Men hur man går till väga är avgörande för resultatet. Kjell Larsson hävdade i sitt inlägg att Moderater- na vill avskaffa allemansrätten. Kjell Larssons påstå- ende saknar grund. Vi har aldrig hävdat, i kammaren, i en motion eller i liknande sammanhang, att alle- mansrätten ska avskaffas. Vad vi har försökt komma åt är de missbruk av allemansrätten som finns i vårt samhälle men som tyvärr regeringen och dess samar- betspartier inte vill ta i med krafttag. Detta är ett hot mot den folkliga opinionen kring allemansrätten sna- rare än någonting annat. Sedan har det också varit en hel del snack om fot- boll i kammaren. Framför allt Kjell Larsson och Ha- rald Nordlund har talat fotboll. Men man får nog konstatera att det är mycket snack och lite hockey - eller lite fotboll rättare sagt. Jag har varken sett Ha- rald Nordlund eller Kjell Larsson i den årliga riks- dagsmatchen mellan regeringen och oppositionen. Så det är mycket snack och lite hockey. Jag kan säga att jag är rätt nöjd med min position i det laget. Jag bru- kar spela för oppositionen som högerforward. Det är en plats som jag gärna vill behålla. Kjell Larsson slår sig för bröstet efter internatio- nella framgångar på miljöområdet. Jag vill påminna honom om att det är Sverige som har fått utmärkel- sen. En sådan utmärkelse får man inte efter tre års miljöarbete. En sådan utmärkelse får man genom decennier av målmedvetet miljöarbete. Låt mig på- minna miljöministern om att detta inte är början på 70-talet, då socialdemokraterna hade styrt flera de- cennier i rad. Det har även funnits borgerliga rege- ringar mellan varven. Denna utmärkelse är en av många. OECD:s väl- ståndsliga är en annan. Där är Sveriges välståndspo- sition inte riktigt så framgångsrik som man skulle önska. I den ligan har vi inte ens uppnått att gå vidare till kval. Förhållandet mellan välstånd och miljö är något som regeringen har missat. Man för en miljö- politik som är isolerad från ekonomiska faktorer med välståndet i fokus. I Kjell Larssons anförande märktes tydlig en för- nöjsamhet och självgodhet som sällan har hörts. Han verkar tro att han redan har vunnit valet 2002. Hög- mod går före fall, sägs det, mina vänner. Kjell Lars- son riskerar att falla både långt och hårt vid valet den 15 september 2002.

Fru talman! Nej, det var ingen felsägning. Jag an- ser att Folkpartiet är det enda borgerliga miljöpartiet. Det jag bygger detta på tycker jag att jag får än tydli- gare klart för mig när jag lyssnar på Lars Lindblad nu. Jag tänker på skillnaderna i synen när det gäller biologisk mångfald. Det har vi debatterat här. Det är också avsättningsfrågor. Var står Lars Lindblad då? Inte är det på miljöns sida. När vi talar om klimatfrågor säger Lars Lindblad gärna att vi ska vänta och se, det kanske inte är far- ligt, överdriv inte hoten. Var står Lars Lindblad då? Inte på miljöns sida. När vi talar om strandskydd då? Inte är det den biologiska mångfalden som gäller. Inte är det kultur- landskapet och inte heller rekreationsmarkerna som då är viktiga. Och när vi talar om marina reservat - vilka intres- sen är det då Lars Lindblad företräder? Inte är det miljöns intressen. När vi talar om att skydda våtmarker och det står mellan att skydda en myr eller att bryta torv på den myren - var står Lars Lindblad då? Inte på den biolo- giska mångfaldens sida. Och när vi talar om hotade arter, t.ex. om beva- rande av hotade rovdjursarter? När det gäller att sä- kerställa vargens fortlevnad? Inte är det på den biolo- giska mångfaldens sida Lars Lindblad står då. På det bygger jag mitt påstående att Folkpartiet är det enda borgerliga miljöpartiet.

Fru talman! Det var en mängd frågor, kan man konstatera. Jag kan över huvud taget inte hålla med om Nordlunds insinuation om att vi skulle ha en säm- re miljöpolitik än någon annan i det här samman- hanget. När det gäller den biologiska mångfalden är det rätt märkligt att det insinueras i den här kammaren, bl.a. från miljöministern, att vi bara skulle vara in- tresserade av någon form av privata donationer. Vi har öppnat upp för donationer i detta avseende. Men vi har också anslagit en miljard kronor i en fond som finansieras av statlig försäljning för att åstadkomma en ökad biologisk mångfald. Det finns en hel del områden där vi faktiskt delar den övriga riksdagens syn på målet om biologisk mångfald. När det sedan handlar om t.ex. skogen, det som jag antar att du insinuerar, har vi ställt oss bakom det mål som handlar om 800 000 men accepterar inte de sista 100 000. Det är för att vi är rädda för att vi går alldeles för långt och alldeles för snabbt fram. Det viktigaste är att bevara de värden som vi ska bevara och inte att vi ska vara så duktiga i internationell statistik som regeringen och Harald Nordlund verkar vilja. När det gäller kemiska substanser och kemiska ämnen är vi ibland lite rädda för att gå för snabbt fram. Jag nämnde några exempel. Det gäller t.ex. CFC, som har en väldigt stor betydelse för dem som är astmatiker. Där hävdar man nu i den här proposi- tionen att detta är ett ämne som ska försvinna under en generation. Frågan tillbaka till Harald Nordlund är: Vilken situation ska våra astmatiker hamna i om brikanylsprayen förbjuds, om den här gasen i brika- nylsprayen förbjuds? Det är inte en situation som jag vill ha. Man måste hela tiden ställa hälsa mot miljö. Jag delar alltså över huvud taget inte Harald Nordlunds syn på detta. Vi har en del andra sätt att gå till väga, men vi har ändå miljön i fokus.

Fru talman! Det här tycker jag är väldigt avslö- jande. Man går för fort fram. Vad betyder det? Är inte det att inte ställa sig på miljöns sida? Vi går för fort fram när det gäller avsättningar av värdefulla na- turområden. Vi går för fort fram när det gäller klima- tet, vänta och se. I fråga om strandskyddet är det inte mångfalden och rekreationsmöjligheterna som är viktiga. Marina reservat talar inte Moderaterna om. När det gäller skyddet av våtmarker, att se till att bevara värdefulla myrar, har jag aldrig hört en mode- rat ställa upp på den typen av krav, och inte heller när det gäller att säkerställa hotade arters fortlevnad. Det tycker jag är bevis på var Moderaterna står när intres- sena kommer i kollision. De står inte på miljöns sida.

Fru talman! Jag och Moderaterna vill hellre dis- kutera innehållet. Vilka värden är det vi ska bevara? Det enda Harald Nordlund vill diskutera är ju statis- tik. Det är precis som när det gäller biståndsfrågor. Nordlund är mer intresserad av storleken på biståndet än av vart det går. Det tycker jag är rätt avslöjande i den här debatten. Harald Nordlund vill gärna delta i den överbuds- politik som verkar finnas i riksdagen i de här sam- manhangen. Vi vill diskutera innehållet och vilka värden vi ska bevara. Vi har också pengar, som jag sade. Vi har en miljard kronor, som vi finansierar, för en fond för biologisk mångfald. Sedan kommenterade Harald Nordlund rovdjuren, och framför allt vargarna. Där kan man enkelt kon- statera att Harald Nordlund inte hade med sig sitt eget parti. Det var en av de frågor där Harald Nordlund blev överkörd av sin egen riksdagsmajoritet. Det verkar ju ganska märkligt att han tar upp den frågan här. Det är så att säga ett skott i foten. Det här visar sig också i många andra samman- hang. Harald Nordlund har blivit överkörd av sitt eget parti på ett antal olika viktiga punkter här i kamma- ren. Det visar att Harald Nordlund troligen inte har sitt partis förtroende i ett antal viktiga miljöfrågor. I övrigt behöver jag nog inte kommentera det här.

Fru talman! Jag kommer att uppehålla mig runt de s.k. blå delarna i detta betänkande, som rör de svens- ka miljömålen - delmål och åtgärdsstrategier. De flesta av oss här har i tidigare skeden i stort varit överens om de övergripande nationella mil- jökvalitetsmålen på det blåa och livsviktiga flytande området. Jag tänker då på de fyra målen Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvaliataet, Hav i balans samt levande kust och skärgård och Myllrande våtmarker. De flesta av oss har ställt upp på de målen, som svenskt miljöarbete ska sikta mot. Nu är vi framme vid beslut om delmål som ska ange inriktningen och tidsperspektivet i det fortsatta konkreta miljöarbetet. Det är här och nu som skillna- derna kommer fram. Jag syftar då på skillnaderna mellan de olika partiernas vilja eller ovilja till att ta ansvar för miljön samt dess olika ambitionsnivåer i åtgärder och tidsplaner. När vi nu kommit så här långt sållas agnarna ut från vetet. Olika intressen visar nu sina ansikten. Vad gäller det livgivande vatten som jag åsyftar när jag talar om de blåa delarna är det livsavgöande för människor, djur och växter hur vi behandlar våra vattenresurser. Givetvis vill vi alla ha levande sjöar och vatten- drag, som så snabbt som möjligt ska vara ekologiskt hållbara och innehålla variationsrika livsmiljöer, som kan ge en naturlig produktionsförmåga och skapa en biologisk mångfald. Detta innebär att vi måste ta fram åtgärdsprogram för återställning av skyddsvärda vattendrag och även för vattendrag som kan bli skyddsvärda efter åtgärder. Under målet Levande sjöar och vattendrag finns delmål 5, som innebär att det senast år 2005 ska fin- nas och ha påbörjats ett åtgärdsprogram för de arter och fiskstammar som är hotade. Alltså ska dessa fiskar och andra arter som lever i eller är direkt bero- ende av sjöar och vattendraag kunna fortleva i livs- kraftiga bestånd. Under den närmaste tioårsperioden är det enligt Artdatabanken mellan 2 och 10 hotade arter och fisk- stammar knutna till sjöar och vattendrag som behöver särskilda insatser. Detta leder mig osökt över till målet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Detta miljökvali- tetsmål innebär att Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och att den biologiska mångfalden ska bevaras. Näringar, rekrea- tion och annat utnyttjanade av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Har vi ett hav i balans? Främjar vi en hållbar ut- veckling? På de frågorna måste vi tyvärr svara: Nej, det har vi inte, respektive det gör vi ännu inte. Därför har vi nu bland förslagen till delmål på detta område bl.a. delmål 3, som lyder: "Senast 2005 skall åtgärddsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder." Delmål 5 lyder: "Uttaget av fisk, inklusive bifångster av ungfisk skall senast år 2008 vara högst motsvarande återväxten, så att fiskbestånden kan fortleva och, om så är nödvändigt, återhämta sig." Och visst är dessa delmål nödvändiga om det ska finnas fisk i havet. De flesta förstår att vi inte får "nöta ut" havets resurser, även om vi sett att alla inte begripit det ännu. Ska det finnas fisk i havet? För en utomjording som skulle betrakta svensk och europeisk fiskepolitik uppifrån skulle frågan faktiskt vara berättigad. För trots att havsforskarna år efter år varnar för utfiskning av haven och kvoterna för fisk är för stora fortsätter vi med överfisket. Ett flertal marina arter fortsätter att minska eller försvinna helt eller hamnar i obalans i havens känsliga ekologiska samverkan. Det behövs ingen större fantasi för att förstå att en art minskar om uttaget är större än reproduktionen. Om detta uppre- pas år efter år är det rimligt att anta att det en dag kommer att få förödande konsekvenser för artens långsiktiga överlevnad. Samtidigt gör samspelet mellan arterna att effek- ten på andra arter kan bli minst lika allvarlig. Den sista torsken hotas av utplåning på både väst- och ostkusten. Det är inte bara överfisket som orsakar problemen, utan fortsatt övergödning bidrar också till att den naturliga balansen mellan arterna rubbas. Den tydligaste effekten av detta kan vi se i våra vatten som algblomning och det slemmiga grönslick som kväver blåstången, den tång som skulle vara den viktiga barnkammaren för många marina arter. En barnkammare brukar man lägga skyddat, och det behövs även för fiskens barnkammare. Andelen skyddade omeråden i marina eller akvatiska miljöer är få, ja, man skulle kunna säga att de är mycket få. Marina skyddsområden är nödvändiga både med hänsyn till bevarandet av de marina miljöerna och för att säkra fiskets fortbestånd. Det är nödvändigt att inrätta ett större antal skyddade marina områden för fiskens möjlighet att reproducera sig samt växa upp. Jag är glad över att det av delmål 1 under Hav i balans framgår att senast 2010 ska minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kultur- värden ha ett långsiktigt skydd. Vidare ska senast 2005 ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat, och berörda myndigheter ska ha tagit ställning till vilka övriga områden i den marina mil- jön som behöver ett långsiktigt skydd. Det är viktigt att påpeka att här har lokala, regio- nala och nationella samhällssektorer ett stort ansvar för genomförandet, liksom givetvis också näringsre- presentanterna har ett ansvar. Vi gläder oss även åt att man ska utreda möjlig- heten att i ett av de fem skyddade områdena inrätta ett fiskeförbud fram till 2010 för att därefter utvärdera skyddets effekter - alltså ett långsiktigt skydd för forskningsändamål. Att skapa skydd tar tid, men redan nu är det viktigt att använda hållbara fiskeme- toder och att Sverige aktivt verkar för att försiktig- hetsprincipen tillämpas och att den biologiska mång- falden återställs. Myllrande våtmarker är ännu ett av de blåa mil- jömålen. Ca 900 000 hektar våtmarker har försvunnit i vårt land de senaste 100 åren. Detta har på ett ibland drastiskt sätt förändrat vårt landskap samt land- skapsmiljön och förutsättningarna för en biologisk mångfald. Nu gäller det att återskapa och vårda kul- turhistoriska värden och biologisk mångfald samt att minska växtnäringsläckaget, och därför behöver vi både återställa tidigare och anlägga nya våtmarker i odlingslandskapet. Delmål 4 innebär att det i od- lingslandskapet ska inrättas eller återställas minst 12 000 hektar våtmarker och småvatten fram till 2010. För att vi ska nå målet behövs det en medver- kan från jord- och skogsbruket i hela landet. Det blåa miljömål som jag ännu inte varit inne på är Grundvattten av god kvalitet. Grundvatten är ett mycket viktigt livsmedel och är en långsiktig del av landets resurser, vilket innebär att vi måste ha både kvantitet och kvalitet. Tyvärr saknas det vid många vattentäkter tillräckliga skyddsområden, och kunska- pen om riskerna för negativ påverkan på grundvattnet borde bli bättre känd. Bekämpningsmedel hittar vi ofta i våra grundvat- tentäkter, och vi upptäcker fler och fler. Här är det viktigt att vi inte åter för in ämnen i bekämpningsme- del som vi en gång har fasat ut från användning i Sverige. Därför är det viktigt att Sverige, som fram- går av reservation 5, kan gå före och att miljögarantin verkligen går att använda. Därför yrkar jag bifall till reservation 5. I delmål 1 lyder formuleringen: Grundvattenfö- rande geologiska formationer av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörjning ska senast 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet. Detta är kanske något att tänka på vid vissa in- frastruktursatsningar, där man sänker grundvattnet genom att göra två hål i åsen.

Fru talman! Kjell-Erik tog upp frågan om blå miljömål. Det är ett intressant ämne. Jag skulle med anledning av det vilja belysa frågan om ifall vi har balans. Det är miljömålet. Vi har från vår sida kritiserat senfärdigheten när det gäller att ta itu med utsläppen av olja och kemi- kalier från fartyg. Enligt propositionen och även en- ligt majoritetens förslag, som Kjell-Erik står bakom, ska man komma till rätta med problemet först år 2010. Vi har sagt att det är en alldeles för låg målsätt- ning. Vi menar att man borde kunna vara klar med detta år 2005. Varför kan man inte höja målsättning- en? Vi vet ju att utsläppen av olja och kemikalier från fartyg är ett mycket stort problem bl.a. i Östersjön. Jag skulle vilja höra lite grann om hur majoriteten ser på den frågan.

Fru talman! Detta är en sak som påverkas inte ba- ra av Sverige självt, utan det är fråga om olika kon- ventioner. I utskottet har vi behandlat ärendet om utsläpp från fartyg, och det kommer att hamna här i kammaren så småningom. Då kan vi ta en debatt om det.

Fru talman! Vi kommer säkerligen att få ta många debatter om detta. Men nu antar vi miljömålen, och då är frågan varför man inte kan höja ambitionen på detta område. Vi vet ju att detta är ett av de största problemen för Östersjön, inte minst när det gäller faunan i anslutning till Gotlandskusten och liknande. Därför har vi sagt att Sverige som nation här bör ha en högre ambitionsnivå än först år 2010. Det ligger ganska långt fram i tiden när det gäller en sådan vik- tig fråga.

Fru talman! Visst har vi en ambition i miljö- målspropositionen, men ingenting säger att man lig- ger på latsidan fram till år 2010. Detta visar det som vi har behandlat i utskottet. Det finns en ambition och det finns, vilket Göte Jonsson har sett om han nu har läst in sig på betänkandet, faktiskt rätt stora åtgärder.

Fru talman! Kjell-Erik Karlsson lyfte fram några oerhört viktiga aspekter av betänkandet. Jag har tidi- gare uppehållit mig en hel del kring frågor som rör resursförbrukningen i dagens samhälle. Fisket är ett område där det har blivit tydligt att vår resursförbruk- ning är ohållbar. Där har det också nu slagit tillbaka mot oss. Det finns i och för sig ett mål i miljömålsproposi- tionen om att uttaget av fisk senast år 2008 ska vara högst motsvarande återväxten. Men jag undrar vad Vänsterpartiet har för tankar om åtgärder för att man ska komma dithän, och gärna betydligt tidigare än år 2008.

Fru talman! Här gäller det att vi är aktiva med ut- formningen av EU:s fiskepolitik. Det är också fråga om att vi verkligen inrättar skyddsområden för fis- kens uppväxtplatser. Det är förutsättningen för att det över huvud taget ska finnas en resurs i havet. Om vi inte skyddar den uppväxande biologiska massan så har vi ingen framtid på fiskets område.

Fru talman! Tack för svaret! Menar Kjell-Erik Karlsson med det att vi ska vänta och se vilka åtgär- der EU är intresserat av att ställa upp på? Har Sverige inte självt något ansvar för att se till att anpassa t.ex. de fiskekvoter som finns till de biologiska förutsätt- ningarna? I det här fallet borde det kanske snarast innebära att man införde ett fiskestopp för torsk i Östersjön.

Fru talman! Nej, jag menar inte att vi bara ska sitta passivt och vänta på EU:s åtgärder och det vi kan genomföra där. Det är i stället fråga om att arbeta på två olika vägar, och då gäller det att vi själva vidtar åtgärder. Det finns ingenting som säger att vi måste ta upp de kvoter som vi har, utan det går faktiskt att spara kvoter. Det gäller också att vi ser till att de kvoter som vi har verkligen sköts. Det är inte alltid så, utan en del kallas konsumtionsfisk och en del kallas foder- fisk och det handlar om hur man blandar ihop detta. En åtgärd som man måste skärpa är bl.a. en bättre kontrollverksamhet av det som vi landar. (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.55 på förslag av andre vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

Fru talman! Jag ska börja med att referera vad Carl Larsson säger i en av sina böcker: Anders Zorn frågade mig en gång om jag visste något vackrare än en svensk blommande sommaräng. Jag grubblar ännu på svaret. I debatten om de svenska miljömålen har vi talat en hel del om biologisk mångfald. Det är viktigt att fundera över varför vi bryr oss om miljöpolitik. Na- turligtvis är det för att vi människor i den här genera- tionen ska kunna lämna över till kommande genera- tioner samma möjligheter som vi har haft, eller för- hoppningsvis bättre möjligheter, till en långsiktigt god livsmiljö. Det handlar också om andra arter på jorden som vi samexisterar med. Det brukar sammantaget kallas för den biologiska mångfalden. Jag skulle varmt vilja rekommendera en bok till läsning, Rödlistade arter i Sverige 2000. Den talar om hur det står till med den biologiska mångfalden i landet. Den är mycket in- formativ. För oss som håller på med miljöpolitik skulle jag vilja hävda att den närmast är en bibel som man bör ha läst ordentligt för att kunna veta vad den biologis- ka mångfalden egentligen handlar om. Här kan man läsa att antalet rödlistade arter inte minskar som vi kunde hoppas utan snarare ökar. 4 120 arter är röd- listade. Av dem klassas 1 953 som hotade. Egentligen är siffran större. Många arter hamnar i dag i hotkate- gorin "kunskapsbrist", och man kan inte klassa dem. Det är viktigt att vi för en miljöpolitik som gör att vi har en chans att bibehålla den biologiska mångfald vi har i dag. Från Miljöpartiets sida har vi alltid häv- dat att vi måste ha ett speciellt mål för biologisk mångfald för miljömålen. Annars riskerar den levan- de mångfalden att i många fall hamna mittemellan. Vi är glada att vi nu i den proposition som läggs på riks- dagens bord också har fått in att vi så småningom kommer att få ett 16:e nytt miljökvalitetsmål. När jag under riksdagsåret 1997/98 skrev motion om propositionen om 145 svenska miljömål tog jag upp den frågan. Jag ville redan då att vi skulle ha ett sådant mål. Då avslogs det med motiveringen att en utredning skulle tillsättas. Den utredningen har re- sulterat i den proposition som vi nu behandlar. Redan i den motionen skrev jag exakt hur målet kunde tänkas se ut, nämligen att den biologiska mångfalden ska vara på samma nivå som på 1940- talet. Vi vet att vi har tappat mycket biologisk mång- fald det senaste halva århundradet. Är man intresse- rad kan man redan i sin egen livstid se förändringar- na. Det går faktiskt att se förändringarna år från år. De är negativa, och det känns inte alls roligt att upp- täcka att alltfler arter försvinner. Från Miljöpartiets sida är vi mycket glada att nu få ett rejält skydd av skog. Många av dessa arter finns i skogen. Vi måste upp på de nivåer som finns i bud- geten för att kunna ge ett skydd som gör att vi inte bara kan spara det som just nu är akut hotat utan också skapa biotoper för framtiden. Tittar vi på miljöbudgeten kan vi se att från 1999 till år 2004 kommer miljöbudgeten att ha blivit tre gånger större. Det är ett bra sätt att summera Miljö- partiets betydelse i budgetsammanhang. Vi är mycket glada att stora satsningar görs bl.a. på skog. Här har vi ett problem att många länsstyrelser inte riktigt följer upp de stora satsningar vi gör. Natur- skyddsföreningarna har sett över detta och kan visa att somliga länsstyrelser t.o.m. är sämre på att avsätta skog nu än vad de var innan satsningarna kom till, vilket naturligtvis är oerhört sorgligt. Det finns också många arter i havet som är hota- de. Här finns det många arter som just hamnar inom kategorin kunskapsbrist. Det är mycket lättare att se vad vi har på land än vad vi har i havet. De program som har varit den senaste veckan och som visar vad som sker med fisken i havet visar med all önskvärd tydlighet att vi här har ekologiska störningar som är mycket stora. Det krävs många åtgärder för att kom- ma till rätta med det. Man räknar med att drygt 200 arter i havet är hotade, och de finns också på hotlis- tan. Men det är inte bara avsättning av mark som måste till. Vi måste också ta hand om gamla mil- jösynder. Jag blir lite förskräckt när jag hör Eskil Erlandsson stå här och ondgöra sig över att vi inte satsar tillräckligt. Sent ska syndaren vakna, kan man säga. Det är förmätet, förljuget eller möjligen okun- nigt. Tittar vi på de siffror som nu presenteras i budge- ten satsar man för år 2004 nästan 600 miljoner, för år 2003 drygt 450 miljoner, för år 2002 en bit över 400 miljoner, för år 2001 ungefär 150 miljoner och för år 2000 ungefär 65 miljoner. Jag fortsätter. År 1999 satsade man 40 miljoner. År 1998 - det år som Cen- tern och Socialdemokraterna samarbetade - satsade man 0 kr. Man satsade inte en krona. Då var det kris på Naturvårdsverket, kan jag säga. Då låg inventeringen av de 22 000 områdena och väntade på aktion, men man skar ned anslaget till noll. Det fanns en tjänsteman kvar på Naturvårdsver- ket när Miljöpartiet kom in i samarbetet och såg till att börja förstärka detta anslag, eller återskapa det, så att vi kunde börja ta hand om de områden som är miljöskadade och där det hela tiden läcker ut gifter. Det är precis som Maria Wetterstrand har sagt ti- digare. Vi har diskuterat mycket med myndigheterna om vad som är möjligt att göra och vilka pengar man kan använda. Det är nämligen så att det tar ett tag innan man får till stånd de åtgärder som behöver göras. Samtidigt vet man att projekten nästan alltid blir mycket dyrare än man hade tänkt. Den här nivån, att ligga på nästan 600 miljoner år 2004, är riktig. Dessutom kommer de skärpta krav som kommit i och med miljöbalken också att göra att många privata företag och verksamheter kommer att tvingas sanera och ta hand om det som de har lämnat efter sig. Det finns ett område där det blir mycket svårt att kräva att förorenarna ska betala. Det gäller jordbruket och de bekämpningsmedel som spritts. Det är bara att konstatera att när det gäller den biologiska mångfal- den och jordbruket har biocider till uppgift att döda liv. De ska döda arter och döda biologisk mångfald. Det gör de också. Tyvärr kan vi se att antal hektardoser i jordbruket ökar. År 1991 var det 1,7 doser per hektar, och år 1999 var det 2,6 doser. Man kan också se att den totala mängden ökar. År 1999 såldes 1 698 ton be- kämpningsmedel enligt Kemikalieinspektionens sta- tistik. Det är en ökning med ungefär 100 ton jämfört med genomsnittet för åren 1991-1995. Här går vi åt fel håll. Lantbruket måste tänka om och sluta att vara giftspridare. Vi har också medel som man inte tänker på som kemiska såsom maskme- del, som tar död på en förfärlig massa insekter. Just den typen av djur som lever på dynga är i dag mycket hotade. Maskmedlet är lika effektivt mot de djuren som det är mot maskarna i mag- och tarmkanalen hos nötkreatur, häst eller vad det nu är. Vanliga arter som lärka, tofsvipa, buskskvätta, törnsångare och törnskata minskar i landskapet. Det måste vi komma till rätta med. Problemet är nämligen att de här gifterna sprider sig i naturen. Svenska Vat- ten- och Avloppsverksföreningen har gjort en under- sökning, och fram till i juni 2001 hade 84 vattenverk visat provsvar där vattentäkter, grundvatten och sjöar var förorenade av giftiga bekämpningsmedel. Hur ska man kunna veta vem som har spritt gifterna i dessa fall? Hur ska vi där kunna utkräva ett ansvar? Det här kommer att bli en svår fråga att knäcka inte bara för staten utan också för bönder. De måste naturligtvis också vara med och betala det de har ställt till med. De har använt bekämpningsmedel, de bryts inte ned, de finns i naturen och de tar död på biologisk mång- fald. Så enkelt är det. Tyvärr kommer problemen att förvärras i och med att EU just nu ser över substanser för godkännande. I EU finns 800 substanser som är godkända som be- kämpningsmedel mot 100 i Sverige. Risken är upp- enbar att vi kommer att få 700 nya substanser. Många av dem har varit förbjudna här sedan lång tid tillbaka. I Danmark inser man att man måste göra någonting. Där är skatten på bekämpningsmedel tio gånger högre än i Sverige. Man inser att det inte är roligt att ha bekämpningsmedel i vatten. Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Vi i Miljöpartiet menar att vi måste knyta ihop jordbrukspolitiken, kemikaliepolitiken och det vi säger om biologisk mångfald och skapa en avveck- lingsplan för bekämpningsmedel. Jag vill yrka bifall till den reservation som vi har i betänkandet och i övrigt bifall till regeringens förslag.

Fru talman! Gudrun Lindvall säger sig vara stolt över de ökade ambitioner som Miljöpartiet tycks ha uppnått när det gäller avsättningen av skogsmark. Det kostar ju pengar. Gudrun Lindvall borde inte vara lika stolt över att man inte ens har uppnått vad utredning- en sade beträffande möjligheter att återställa förore- nad mark. Det har ni inte uppnått. Rimligen borde man ha kunnat använda en del av den peng som nu är avsatt för att öka ambitionen när det gäller avsätt- ningen av skogsmark till att öka ambitionen att åter- ställa förorenad mark. Vad beträffar påhoppet på mig och mitt parti kring budgeten 1998 kan jag bara konstatera att det var den tiden och de förhållandena. Då hade vi andra projekt i gång som kostade mycket pengar, t.ex. att hjälpa våra bröder och systrar på andra sidan Öster- sjön att minska föroreningarna i det hav som vi har gemensamt. Då avsattes det en miljard kronor, den s.k. Östersjömiljarden, så att vi minimerade miljöska- dorna i vårt gemensamma hav, Östersjön.

Fru talman! För det första var det en miljard som avsattes under flera år. Det var inte en miljard på ett år. För det andra har de pengarna legat kvar under den tid vi har samarbetat under den här mandatperio- den. Det är ingenting som vi på något vis har skurit bort. Det har hänt mycket när det gäller saneringen. T.ex. har många gamla bensinstationer sanerats därför att man har slutit ett avtal med oljebolagen. Det är flera hundra som har sanerats. Det har också kommit i gång en del saneringar på grund av att lagen nu har blivit tydlig. Den säger att föroreningar utförda efter 1967 ska saneras av den som utfört dem. Där börjar det finnas rättsliga processer som har gjort att man har börjat komma i gång. Sedan finns det ett antal projekt som har legat kvar under ett antal år, t.ex. ett i min grannkommun Nykvarn. Det har blivit färdigt under de senaste åren. Det tar ett tag att komma i gång med de här projekten. Det är därför det var så sorgligt att det blev ett glapp under den tid då Socialdemokraterna och Centern gjorde budgeten. Då hände ingenting. Det tar två tre år innan man börjar komma till skott med projekten. Tiden innan man vet exakt hur man ska göra är gans- ka lång. Det vet jag av erfarenhet. Förr tillhörde Tur- ingen Södertälje kommun. Där jobbade vi länge för att ta fram en metod för att kunna sanera. Man ska inte tro att det här är projekt som kan drivas från ett år till ett annat. Det är också därför som vi trappar upp pengarna på det sätt som vi gör. Först måste vi under en period se vilka projekt vi kan genomföra, hur det ska göras och av vem vi ska upp- handla. Så småningom kan man börja genomföra projekten. Det här innebär att pengarna säkert kom- mer att användas olika över åren. Jag trodde att Eskil Erlandsson hade den här kunskapen, men så är det uppenbarligen inte.

Fru talman! I Sverige utreder vi. I utredningar brukar ibland parlamentariker vara med för att tala sig samman. I utredningar brukar man anlita experter av olika slag. Man samråder med organisationer som företräder grupper av människor. Så har skett i det här fallet. Utredningen kom fram till att det var möjligt att återställa fler markområden bland alla de 22 000 som är förorenade i Sverige. Sedan remissbehandlas en utredning. Remissinstanserna sade att det var möj- ligt att uppnå ett bättre resultat, eller i alla fall det resultat som utredningen föreslagit. Men däremot tyckte inte remissinstanserna och utredarna att det var möjligt och försvarbart att avsätta 900 000 hektar mark. Men det gör ni, Gudrun Lindvall. Ni går emot folkviljan på ett sätt som jag icke kan acceptera. Om vi har utredningar och om vi samråder med varandra för att komma sams, tycker jag inte att ni i ett mörkt och slutet rum ska göra upp om någonting annat än det som vi kommit överens om.

Fru talman! Det är Naturvårdsverket som har gjort underlaget för hur många områden som fanns. Det kom innan ni började samarbeta med regeringen. Det kom i mitten på 90-talet. Det är alltså en utredning från Naturvårdsverket. Det Eskil Erlandsson pratar om är den diskussion som man hade runt den utred- ningen i Miljömålskommittén. Man ska inte tro att alla dessa områden ska be- kostas av staten. Det vore befängt att tro att polluter pays principle aldrig ska gälla. Därför måste man jobba på två fronter. I de fall där det är förorenaren som ska betala måste man se till att det kommer i gång snabbt, framför allt om det är en enkel sanering. Det gör vi också. Det gör man i kommuner, med bensinbolag och många andra. Men sedan finns det ett antal stora, mycket svåra projekt där föroreningarna är äldre än från mitten av 60-talet. Där försöker man hitta en förlikning med det företag som har varit inblandat för att hitta en del- finansiering. De projekten kräver ofta mycket för att man ska komma i gång med saneringen. Vi har alltså skrivit i miljömålen att 100 sådana ska vara påbörjade till 2005 och minst 50 ska vara färdigåtgärdade. Det är en bra och, men de erfarenheter jag har av detta, tuff målsättning. När det gäller skogen är det intressant att höra Centerpartiet. När vi går från ord till handling blir det stopp. Nu är det tid för handling, Eskil Erlandsson. Då väljer man sida. I det här fallet väljer uppenbarli- gen Centern sida och säger att vi inte ska avsätta skog. Det är beklämmande. Det finns en del länsstyrelser som har varit väldigt duktiga på att avsätta skog. Bäst betyg från Natur- skyddsföreningen får Stockholm och Västmanland. Sämst får Värmland. Många skogslän har egentligen ingen jämförbar statistik, så man vet inte om det har blivit sämre eller bättre. Men låt oss konstatera att här finns mycket att göra och här finns möjligheter att spara biologisk mångfald för framtida generationer.

Fru talman! Det här betänkandet har tagit upp många viktiga frågor som rör miljö och strategier för att nå olika miljömål. Jag tycker att debatten har varit mycket intressant med många grundläggande men även visionära ställningstaganden på miljöområdet. Jag tänkte bara ta upp en viktig del av detta. Det jag saknar i betänkandet och till stor del också i de- batten gäller de människor runtom i landet som ska vara med i det här arbetet framgent. Diskussioner kring miljöfrågor blir ofta tekniska. Det blir siffror, procentsatser och åsikter om hur myndigheter ska agera. Men om några mål ska kunna nås, oavsett skilje- linjer mellan partier om hektar eller procentsatser, måste den enskilde individen ute i landet kunna vara delaktig i processen. Det går inte att ha ett myndig- hetsperspektiv där man glömmer att det är människor som genom arbete på marker, på gårdar och skogar runtom i landet har skapat många av de miljöer som vi i dag vill bevara. Jag tycker att arbetet hittills med t.ex. biotopskydd av skogsområden eller olika reservatsbildningar allt- för ofta har präglats av ett sådant myndighetspers- pektiv, där den enskilde har kopplats in eller informe- rats först när beslutet är taget, dvs. i ett skede när man inte kan påverka utan enbart konstatera vad som är beslutat och ska gälla. Det borde vara helt naturligt, vilket det inte har varit, att den enskilde markägaren i det här fallet och andra som kan tillföra kunskap eller har intresse i frågorna lokalt ska kunna vara med från början. För mig handlar det om en äganderättsprincip, men även om att man kan missa kunskap, och allt detta mynnar ut i att den enskilde känner sig maktlös, vilket kan skapa konflikter och ett motsatsförhållande som jag vet i många fall kan undvikas. Dessa kon- flikter har vi sett exempel på runtom i Sverige de senaste åren. Det kanske av många anses som en självklarhet att det ska fungera på ett smidigt sätt, men så är tyvärr alltför ofta inte fallet. Det hela bottnar, tror jag, i den politiska inställ- ningen och majoritetens syn på den enskilde, men även i ett synsätt från vissa myndigheter att den en- skilde är till för myndigheterna och inte tvärtom. Vad gäller ersättning för intrång och inlösen av skogsmark är det för mig naturligt att ersättning ska ges fullt ut, men man bör mer se på och använda sig av möjligheten att i stället för att avsätta skogsmark stimulera skogsägarna att arbeta med kombinerade mål och förstärkt naturhänsyn. Köp av bevarandetjänster skulle möjliggöra att skogsmarken nyttjades av brukaren samtidigt som värdefulla miljöer och värden kan skyddas. Det är ju ofta genom enskilda skogsägare och deras skötsel av markerna som vi har fått de miljöer och kulturer som är extra värda att bevara. Om man mer använder detta sätt framgent ges fler möjlighet att kombinera brukande och boende, vilket är viktigt och kanske avgörande för att bygder ska kunna överleva och fortleva. De som bor kvar på landet måste ges bästa möj- lighet till utkomst och kunna bevara de värden som ofta är orsaken till att man vill bo och leva i dessa bygder. Ofta gäller det värden som jakt eller fiske som skulle kunna finnas kvar hos ägaren om man mer använde de former av kontrakt eller avtal som jag förespråkar. Det viktiga måste vara att nå kvalitet i de områden man vill bevara och verkligen välja ut de områden som är viktigast och mest bevarandevärda. Om man som nu alltför ofta sker ser på kvantitet i stället för kvalitet kommer detta inte att gynna de mål som man vill nå, utan det kommer tyvärr att lägga en död hand på vissa områden och en del fastigheter. Det kan inte vara riktigt om man vill bevara värdefulla områden och samtidigt ge möjlighet för dem som brukar går- darna och fastigheterna att leva vidare i bygden. Jag vill med detta inlägg betona vikten av att ha de enskilda brukarna med i arbetet och inte skapa de konflikter som vi ser i dag på många ställen. Denna syn på miljöarbetet saknar jag i det här ärendet, men jag hoppas att vi framgent får se ett miljöarbete och en miljöpolitik som har en mer positiv och öppen inställning till dem som ska bevara de värden som finns i dag, men även är de som skapar de värden som kommande generationer förmodligen kommer att vilja bevara.

Fru talman! De politiska målen att främja alterna- tiva energikällor kan inte få prioriteras framför med- borgarnas hälsa, välbefinnande och möjligheter att påverka beslutsfattandet. I motion MJ41 lyfter Kent Olsson och jag fram medborgarperspektivet när det gäller vindkraftsindustrier under miljömålsmålet God bebyggelsemiljö. Vi kräver att mänsklig hänsyn tas vid vindkraft- setableringar. Många exempel finns både i Sverige och Dan- mark på att flera negativa effekter uppkommit av redan utbyggd vindkraft. Människors trivsel, välbe- finnande och hälsa försämras bl.a. av buller, och därtill kommer också sjunkande fastighetsvärden och minskad turism. Kulturlandskapet och de fria hori- sonterna påverkas starkt och miljö- och naturkon- sekvenserna är dåligt utredda. Jag anser att regeringen borde lyssna ordentligt till sin egen myndighet, Energimyndigheten, som skriver om regeringens planeringsmål för vindkraft: De erfa- renheter som kan dras från utbyggnad av vindkraft- verk i Sverige, Danmark och internationellt i övrigt pekar entydigt på behov av en väl planerad utbygg- nad. De allt större verk som uppförs får allt större lokal och regional påverkan på landskapet, varför lokalisering och utformning av vindkraftsanläggning- ar behöver studeras noggrant. Jag drar därav slutsatsen att regeringen inte kan låta de politiska målen att främja alternativa energi- källor gå före den miljöfråga i vid bemärkelse som medborgarnas hälsa och välbefinnande och möjlighet att påverka utgör. Jag anser därför att målkonflikter, medborgarhän- syn, samhällsplanering och prioriteringar mellan olika mål och intressen på ett tydligt sätt måste vägas in i arbetet att nå miljömålen. Om detta inte görs riskerar miljömålen att bli tomma ord samtidigt som de riske- rar att förhindra nödvändiga förbättringar och om- struktureringar. Buller från olika källor är ett gissel i dagens sam- hälle. I detta sammanhang är det viktigt att inte öka antalet människor som utsätts för buller av annan karaktär, exempelvis ihållande buller från vindkraft. I tysta miljöer, utanför tätorter, i skärgårdar och på övriga platser där fortfarande tystnad är en tillgång anser jag att nya bullerkällor inte får skapas. Skärgårdarna runtom i Sverige är enligt min upp- fattning kulturhistoriskt värdefull miljö. De har vuxit fram under lång tid med den typiskt samlade bebyg- gelsen, låga byggnader i vindskyddade lägen. Att kombinera den miljön med stora vindkraftsindustrie- tableringar är inte att förbättra skyddet för skär- gårdsmiljöer. Då det gäller gränsvärdesnorm för buller från vindkraft bör en ny bullernorm arbetas fram. I ett sådant arbete är det viktigt att ta till vara kunskapen från de människor som redan nu utsätts för buller- störningar från vindkraftsindustrin. Att tillämpa industribullernorm i de relativt ostör- da miljöer där vindkraftverk i dag uppförs är olämp- ligt ur miljö- och hälsosynpunkt. Särskilt bör infra- ljuds- och de subliminala effekterna utredas. Re- spektavstånd måste införas för att skydda människor från buller och skuggflimmer. Där vindkraftsindustri etablerats storskaligt i Tyskland och den visuella nedsmutsningen följaktli- gen varit stor, har turismen minskat. Därför är det viktigt att ta hänsyn till detta när industrietableringar av vindkraft förs på tal exempelvis i Bohuslän, Skåne, på ostkusten eller i fjällområdena där turismen är en viktig del av välfärd och ekonomi. Jag menar att införandet av tydliga och skärpta regler för placering av vindkraftverk är en mycket angelägen åtgärd för att slå vakt om redan bebyggd miljö. Miljömålet En god bebyggd miljö blir trovärdigt och uppfylls först då vederbörlig hänsyn tas till män- niskornas välfärd och möjlighet att påverka, blir min slutkläm. Samtidigt vill jag säga att jag är mycket glad över den moderata reservationen 62 i betänkan- det som ställer sig bakom motionen om att vind- kraftsutbyggnad måste ta mänsklig hänsyn. Jag hade naturligtvis varit ännu gladare om hela utskottet för regeringen fört fram angelägenheten av detta och enigt ställt sig bakom motionen.

Fru talman! Miljöutskottets betänkande nr 3 be- handlar propositionen om de femton svenska miljö- målen. Ett av dessa avsnitt berör delmålet God be- byggd miljö, och jag vill här redogöra för Kristdemo- kraternas förhållningssätt till detta viktiga delmål. Förvaltarskapstanken är för Kristdemokraterna ledstjärnan för miljöpolitiken och miljöarbetet. Med den enskilda människans ansvar för sitt liv, sina re- surser, beslut och handlingar följer ett förvaltarskap så att kommande generationer också får del av dem. Samhällsplaneringen är navet i utvecklingen av samhället och kommer i framtiden att spela en allt större roll, inte minst när det gäller avfolkningsbyg- derna. Samhällsplanering har i många stycken för- knippats med växande samhällen, men är väl så vik- tigt i bygder med en för stor infrastruktur och tomma lägenheter. För att hela Sverige ska leva är det viktigt att även planera väl i de bygder som lever med en krympande befolkning. Den centrala beståndsdelen i god samhällsplane- ring är helhetsperspektivet. Ett antal remissinstanser, bl.a. Kommunförbundet, dåvarande Byggforsknings- rådet och Boverket, har uttryckt kritik mot att sam- hällsplaneringen lyfts fram som styrmedel utan att behandla hållbar utveckling, dvs. såväl ekonomiska och sociala aspekter som ekologisk hållbarhet. Dessa remissinstanser efterlyser dessutom en diskussion om målkonflikter, prioriteringar och avvägningar såväl mellan miljömålen som mot andra samhällsmål och mellan sektorerna. Inför det vidare arbetet med att undanröja de stora miljöproblemen inom en generation vill därför Krist- demokraterna betona det ansvar samhällsplaneringen har att se till helheten, vilket innebär ekologisk, eko- nomisk, kulturell och social hållbarhet. Kristdemokraterna vill vidare markera att invente- ringen av tysta zoner utgör en mycket viktig del av arbetet med hållbar utveckling. Denna fråga har också lyfts fram i betänkandet av bl.a. Statens institut för kommunikationsanalys, dåvarande Byggforsknings- rådet och Vägverket. I propositionen medger rege- ringen att en kartläggning av bullerfria områden bör startas. Kristdemokraterna efterlyser att ett tydligt uppdrag ges till ansvarig myndighet att inleda detta arbete. Fru talman! Propositionen påtalar bullerproblem vid trafikstörningar och att antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar i sin bostad ska minska med 5 % till 2010 jämfört med 1998. Krist- demokraterna anser att det är viktigt att arbetet med att minska trafikbullerstörningar fortsätter. Ett annat bullerproblem som borde uppmärksammas i proposi- tionen är arrangemang med hög ljudnivå som sker både utomhus och inomhus. Detta påverkar i hög grad den boendes miljö och kan orsaka tinnitus. Sär- skilt drabbar detta ungdomar. En högsta ljudnivå för arrangemang bör tas fram. Kristdemokraterna vill samtidigt påpeka att det är viktigt med stadens gröna rum och att hänsyn tas till dem när man förtätar staden. Samtidigt är det svårt att förtäta staden utan att andelen hårdgjord yta ökas, så vi ställer oss tveksamma till detta delmål. Kristdemokraterna vill särskilt betona och in- stämma i propositionens delmål när det gäller kultur- historiskt värdefull bebyggelse. Senast år 2010 ska kulturhistoriskt värdefull bebyggelse vara identifierad och ett program finnas för skydd för dessa värden. Samtidigt ska minst 25 % av den värdefulla bebyg- gelsen vara långsiktigt skyddad. Kristdemokraterna anser vidare att innemiljön också skulle ha uppmärksammats under detta delmål. Särskilt bör innemiljön uppmärksammas i offentliga miljöer som skolor och gruppboenden, men också i bostäder. Innemiljön har stor betydelse för vårt väl- mående eftersom vi tillbringar större delen av tiden inomhus. Undermålig ventilation, obeprövade bygg- och inredningsmaterial liksom fukt- och mögelskador bidrar till att människor upplever besvär. Den stora ökningen av allergier och annan överkänslighet beror till stor del på dålig inomhusluft, fukt och mögel. Därför behövs det en återkommande kontroll av fukt, mögel, radon, ventilation m.m. För att komma till rätta med problemen i inomhusmiljön borde hälso- deklarerade bostäder finnas. Det behövs också system för miljö- och hälsovärdering av byggmaterial och byggnader som underlag vid beskrivning av byggob- jekts konsekvenser för en ekologisk hållbarhet.

Fru talman! Vi behandlar i dag svenska miljömål, delmål och åtgärdsstrategier. Det är viktiga mål och delmål som vi sätter upp, och det är också viktigt att vi ständigt påminns om att jordens resurser inte är oändliga om vi slösar med dem. Fru talman! Jag tänker i mitt anförande beröra motion MJ40, och den berör för oss motionärer främst avsnittet God bebyggd miljö och handlar om vilka materialval vi gör i byggandet och boendet. Utskottet har valt att lägga vår motion under av- snittet Strategi för hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö, och det känns väl både rätt och fel i och för sig. Jag skulle vilja ta ett litet exempel på hur viktigt det är med vilka materialval vi gör och hur de spelar roll inför framtiden. Många av oss riksdagsle- damöter är ofta ute på kurser, konferenser och semi- narier. Då är det ganska vanligt att vi får en liten plastlapp eller dekal där våra namn och ofta titel på något sätt står, och den är ofta i plast. För några veckor sedan hade Miljöbalkskommittén ett semina- rium, och det var ju likadant när vi var där, vi skulle ha en papperslapp på oss så man visste vem som var vem. Men till skillnad från en liten lapp i plast hade man där i stället en liten klädnypa, och naturligtvis är den i trä. Det är lite det här det handlar om: Det gäller vilka val vi gör och vilka material vi använder, och det är det som spelar roll för miljön. Allt som står under avsnittet God bebyggd miljö är bra, men vi motionärer menar att om vi menar allvar med en god bebyggd miljö måste fokus sättas på materialanvändandet i såväl nybyggnation som i renoveringarna av våra byggnader, och vi motionärer anser att det saknas i det här betänkandet. I betänkandet tar man upp kulturhistoriskt värde- full bebyggelse, energianvändande i bebyggelse, fysisk planering osv. men ingenstans kan man läsa någonting om materialval. När jag talar om material- val avser jag skogsråvaran trä, och eftersom det är en oändlig resurs som även konsumerar koldioxid känns det lite märkligt och lite fel med avslag på motionen. Utskottet instämmer i regeringens övervägande om vikten av en hushållning med naturresurserna som på ett sätt möjliggör ett långsiktigt brukande av resur- ser men också förnyelse och återanvändning av dem, men samtidigt yrkar man avslag på en motion om ökat träanvändande. Man hänvisar till näringsutskot- tets betänkande om att man bör främja ett ökat träan- vändande i byggandet. Man hänvisar också till att man i den regionalpolitiska propositionen lyfter fram ett nationellt program för att främja en hållbar tillväxt när det gäller träanvändande. Man pekar också på att bostadsutskottet framhåller att träets betydelse spelar roll i ett kretsloppsperspektiv. Alla de här tre sakerna är bra, men när ska vi gå från ord till handling? I dag handlar det mycket om att vi ska bevara och lite om vad som är förnybart i god bebyggd miljö. Näringsut- skottet och den regionalpolitiska propositionen handlar mycket mer om sysselsättning utifrån träan- vändandet, men just när det gäller miljö- och jord- bruksutskottet handlar det ju om miljö och hållbar utveckling. På den socialdemokratiska partikongressen som ägde rum i Västerås för lite mer än en vecka sedan lade man fast i våra politiska riktlinjer att byggmate- rialet ska vara miljövänligt och förnybart. I och med det känner jag trots allt en viss förhoppning att vi ska kunna få ett mål om ökat träanvändande. Fru talman! Jag vill med detta säga att det spelar roll för miljön vilka val vi gör. Det spelar roll vilket material vi använder i vårt byggande och i vårt boen- de. Vi måste gå från ord till handling. Ekologi och ekonomi måste gå hand i hand. Att införa ett mål om ökat träanvändande kostar inte någonting för staten. I andra länder i Europa har man insett detta och inrättat ett nationellt handlingsprogram.