Styrelser för universitet och högskolor - ledamöternas tillsättning och ansvar

Herr talman! Ett gott ledarskap och ett systematiskt strategiskt arbete är bland de viktigaste faktorerna för att nå goda resultat, oavsett verksamhet. Detta gäller alltifrån Hallins verkstäder hemma i Ödeshög till verksamheten på landets universitet och högskolor. Beträffande de sistnämnda är rektors ledarskap och mandat samt styrelserna för våra lärosäten ytterst viktiga funktioner för att lärosätena ska bli framgångsrika i den nationella och globala konkurrensen.

Styrelsen som varande lärosätets högsta beslutande instans har inte bara ansvar för högskolans alla angelägenheter och för att dess uppgifter fullgörs; den har också ett strategiskt ansvar för att utveckla verksamheten. Detta anser vi moderater att styrelserna både kan och bör utveckla i mycket högre grad än vad som sker i dag.

I det läget är det därför rimligt att samtliga ledamöter, även studenter och lärare, är just fullgoda ledamöter i styrelsen och att en majoritet av ledamöterna är externa. Vi moderater delar regeringens uppfattning i denna fråga, och vi står också bakom förslaget om ett nytt sätt att utse nomineringskommitté.

Herr talman! För oss moderater är målet att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla en internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt. Den så kallade Ledningsutredningen, som alliansregeringen tillsatte, var ett viktigt led i detta. Denna utredning tar upp frågor som att identifiera och tydliggöra olika beslutsstrukturer, belysa tillgång till strategiska medel och rekrytering samt hur en kompetent och strategisk styrelse fungerar. Det sistnämnda är ju något som jag redan har berört.

Jag kan erkänna att jag hade höga förväntningar på vad utredningen skulle resultera i. Även om jag finner att mina förväntningar inte infriades till fullo respekterar jag svårigheten i att balansera lärosätenas autonomi mot statsmakternas intressen.

Med det sagt anser vi det mycket viktigt att följa upp de förslag och rekommendationer som Ledningsutredningen fört fram. Vi menar att den modell med rekommendationer som prövats i utredningen är ett intressant angreppssätt som kan möjliggöra nya sätt för politiken att styra universitet och högskolor i en värld där högskolorna har fått - och bör ha - ökad autonomi. Därför anser vi det i högsta grad motiverat att följa upp styrkor och svagheter med den modell som har använts i Ledningsutredningen. Övriga partier tycks dock vara kallsinniga till detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna.

För Centerpartiet är det viktigt att stärka autonomin för våra lärosäten. Beslut ska fattas så nära dem som berörs som möjligt. Det är för oss en närodlad högskolepolitik. Autonomin har under de senaste åren stärkts vid flera tillfällen, bland annat genom Alliansens autonomireform för bara några år sedan. Den innebar ökad makt till lärosätena samt minskad detaljreglering och avregleringar både när det gäller den interna organisationen och utbildningarna i sig.

Centerpartiet vill stärka autonomin ytterligare. Detta visar vi i vår reservation, som behandlas i dag. Det handlar bland annat om att möjliggöra att både god lokal kännedom och akademisk kompetens i högre grad tas i beaktande vid tillsättning av styrelser. Det är något som vi anser saknas i propositionen. Vi vill att kravet på att en majoritet av styrelsens ledamöter ska vara externa tas bort. På det sättet flyttar man makten närmare och låter professionen få ett större inflytande.

Den statliga styrningen av lärosätena bör i större utsträckning ske genom att resursfördelningssystemet förändras och genom ett tydligt kvalitetssäkringssystem. Modern politisk styrning handlar mer om mål och resultatstyrning och mindre om detaljregleringar av utnämningspolitik. Det möjliggör ett fortsatt ansvarsutkrävande. Ett system med ökat inflytande för professionen möjliggör även ett stärkt fokus på internationalisering samt utbildning och forskning, vilket är kärnuppgifterna för lärosäten överlag.

Vi skriver i den reservation som vi har lämnat om nomineringen och valförfarandet. Det står i betänkandet att den ena nomineringspersonen ska utses av regeringen och den andra av högskolan, utan att det hela förtydligas ytterligare. Vi tycker att det ska ske ett valförfarande på lärosätena för att välja vem som ska representera dem i nomineringskommittén eller vara en av nomineringspersonerna - detta just för att ge en tydlig struktur för hur tillsättningen sker. Det kan i vissa fall bli styrelsen själv som utser den nomineringsperson som ska tillsätta styrelsen, och jag tycker att det är olyckligt om så skulle bli fallet. Det behövs ett fungerande system.

För Centerpartiet är det oerhört viktigt att ge professionen mer inflytande och stärka autonomin så att vi får ökat fokus på kärnuppgifterna när det gäller utbildning och forskning. Därmed kan den internationella konkurrenskraften för den högre utbildningen i Sverige stärkas. Vi tror att detta tillsammans med ett förändrat resursfördelningssystem och ett starkt kvalitetssäkringssystem som har större fokus på samverkan och kvalitet kan stärka den högre utbildningen. Det är viktiga reformer för Centerpartiets del för att få en starkare konkurrenskraft för den högre utbildningen i Sverige.

Herr talman! Kompetenta och skickliga styrelseledamöter i våra högskolor och universitet är en förutsättning för en kompetent ledning av såväl lärosätets utbildning och forskning som utvecklingen av verksamheten.

För mig som kristdemokrat finns det två viktiga aspekter som jag vill lyfta fram i diskussionen om styrelsernas tillsättning och sammansättning. Det handlar dels om att det är viktigt att det finns en majoritet av akademiskt välmeriterade personer i styrelsen, dels om att styrelsens ledamöter har stöd av högskolans lärare.

Det kan låta som en självklarhet att majoriteten av en högskolestyrelse bör ha hög akademisk kompetens, men något sådant krav finns inte i dag. Det är inte heller regeringens uppfattning att ett sådant krav behövs. Det tycker jag är olyckligt.

Varje lärosäte ska ha en styrelse med den kompetens och erfarenhet som passar lärosätets inriktning. Därutöver är det väsentligt att styrelsen till övervägande del består av personer som har hög akademisk kompetens, det vill säga docenter och professorer. Det kan annars i värsta fall leda till olyckliga beslut med negativa konsekvenser för såväl högskolans personal som utbildningarnas kvalitet.

Styrelsens akademiska förankring är också nödvändig för att upprätta förtroendet internt, externt och internationellt. Styrelseledamöterna, med akademisk kompetens, bör representera olika discipliner med förankring i det omgivande samhället och vara antingen lokala eller externa ledamöter - men tillsammans aldrig utgöra en minoritet.

Herr talman! Det är också viktigt att de nomineringspersoner som föreslår nya styrelseledamöter har god kännedom om högskolans verksamhet. Regeringens förslag om att den ena av de två nomineringspersonerna ska ha kännedom om den aktuella högskolan är alltför otydligt. Jag vill betona att det vore bra om valet av den ena nomineringspersonen har stöd av lärosätets profession. Därmed anser jag att nomineringspersonerna bör utses genom ett lokalt valförfarande av lärosätets profession.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Vi behöver starka universitet och högskolor. Det ska vara lärosäten som genomför utbildning och forskning med högsta kvalitet. Av det följer att vi också behöver starka och drivande styrelser. Den proposition vi diskuterar i dag handlar om hur ledamöter i dessa styrelser ska tillsättas samt om styrelseledamöternas ansvar.

Regeringen föreslår i propositionen att högskolelagen ska ändras så att lärare och studenter i stället för att vara representerade i styrelsen för ett statligt lärosäte ska få rätt att utse ledamöter i styrelsen.

Det där är ingen obetydlig förändring. Lärosätenas styrelser är kollektivt ansvariga inför regeringen. Det är då viktigt att ledamöterna står obundna av partsintressen samt att de uteslutande företräder respektive lärosäte.

Den nuvarande lydelsen, att lärare och studenter ska ha rätt att vara representerade i styrelsen, kan leda tanken fel. En sådan formulering kan ge intryck av att dessa ledamöters primära roll är att representera och bevaka lärares respektive studenters särskilda intressen i stället för att ha ett helhetsansvar för lärosätets verksamhet. Därför välkomnas denna förändring av ett enigt utskott.

Naturligtvis ska alla ledamöter i styrelsearbetet bidra med sin särskilda kompetens och erfarenhet - så också lärare och studenter. Men i styrelsearbetet har alla ett gemensamt helhetsansvar för sitt lärosäte.

En annan viktig förändring som tas upp i denna proposition som vi också välkomnar är att regeringen nu föreslår att det i förordning ska regleras att nomineringspersonerna i sitt förslag till styrelseledamöter ska beakta en jämn könsfördelning.

Herr talman! Tre partier - Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet - har invändningar mot regeringens bedömning av hur nomineringspersonerna ska utses och styrelsens sammansättning.

Regeringen föreslår att två personer ska utgöra den nomineringsgrupp som lämnar förslag på ordförande och de styrelseledamöter som regeringen ska utse. En av dessa personer ska företräda ett övergripande statligt intresse och utses av regeringen. Den andra personen ska ha god kännedom om det aktuella lärosätet och utses av regeringen efter förslag från universitetet eller högskolan.

Det här är en förändring som välkomnas av många - så också en majoritet i utskottet. De tre partier jag nyss nämnde vill däremot att ett lokalt valförfarande bland lärosätets profession ska utse den person som ska ha en god kännedom om det aktuella lärosätets verksamhet.

Jag tycker att denna invändning är lite märklig. Dessa tre partier satt under åtta år i en regering som starkt förespråkade universitets och högskolors autonomi. Helt plötsligt föreslår dessa tre partier att det ska regleras hur dessa nomineringspersoner ska tas fram, särskilt den som ska utses med den goda kännedomen om aktuellt lärosäte. Det måste väl ändå ligga i autonomins princip att det är lärosätet självt som avgör hur denna nomineringsperson ska tas fram, inte att det ska regleras uppifrån.

Samma tre partier anser också att akademiskt välmeriterade personer bör vara i majoritet i lärosätenas styrelser. I sin reservation skriver de att de anser att det bör säkerställas "att styrelserna vid alla lärosäten får en majoritet utsedd av professionen".

Regeringens förslag som vi nu diskuterar innebär att de externa ledamöterna som regeringen utser ska vara i majoritet. Det är för mig, för Socialdemokraterna och för regeringen en mycket viktig princip. Om regeringen ska kunna utkräva ansvar och styra sina myndigheter bör de externa ledamöterna vara i majoritet. En styrelse måste kunna fatta viktiga, avgörande beslut på en övergripande nivå utan att de påverkas personligen av de beslut de fattar. Därför är det viktigt med en majoritet av externa ledamöter.

De externa ledamöterna utgör också en viktig kontaktyta utåt i samhället, och de bär med sig viktiga perspektiv in i styrelsearbetet. Inget hindrar att någon eller några av de externa ledamöterna även har en akademisk förankring, men det finns inga skäl för att det ska regleras i särskild ordning - utifrån autonomins principer.

Herr talman! Jag välkomnar också en annan fråga som tas upp i det betänkande vi i dag diskuterar, nämligen att regeringen öppnar för att se flexibelt på styrelsens storlek vad gäller ledamöter. I dag är de 15. Utredningen har presenterat förslag på ett mer flexibelt synsätt och att vid behov ha färre ledamöter. Jag är glad för att regeringen tar tag i den tråden och säger att det kan finnas fördelar att vid behov ha en styrelse med färre ledamöter och att det kan finnas anledning att överväga en sådan förändring.

Detta är besked jag välkomnar. Det är en styrka att ha mer flexibilitet vad gäller styrelsens sammansättning och storlek med tanke på att våra lärosäten ser olika ut.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Med anledning av Thomas Strands anförande och den diskussion som förs här vill jag än en gång bara påpeka att vi moderater står upp för autonomin. Vi ser det som väsentligt att studenter och lärare blir fullgoda ledamöter. Vi ansluter oss också till att majoriteten av ledamöter ska vara externa.

En frågeställning som Thomas Strand inte berör ingår i den reservation som vi moderater lägger fram. Det handlar om vikten av att följa upp och utvärdera Ledningsutredningens slutsatser. Varför det är så viktigt tog jag upp i mitt anförande. Detta är ett helt nytt koncept för att studera och se vilka resultat man når av en mjukare typ av styrning, eftersom vi värnar autonomin och inte vill ha en detaljreglering av det som är universitets och högskolors angelägenheter.

I utskottet bedrivs det en hel del uppföljnings- och utvärderingsarbete, vilket är en ny uppgift som vi är ålagda. Som jag har uppfattat det ser vi att värdet av det arbetet är väsentligt. Jag vet att också Thomas Strand brukar dela den uppfattningen. Det är därför som det är så förvånande att man inte vill ålägga regeringen det här uppdraget. Det är faktiskt regeringen som har störst chans att göra ett fullgott arbete. Jag skulle gärna vilja ha ett klarläggande kring detta.

Utöver det vill jag ställa en fråga till Thomas Strand som gäller en annan uppgift som finns med i Ledningsutredningen. Det handlar om att regeringen uppmanas att se över resursfördelningen. Thomas Strand har tidigare tillstyrkt det här, och jag undrar var Thomas Strand och Socialdemokraterna står i dag.

Herr talman! Jag tackar för de frågor och synpunkter som Betty Malmberg för fram. Jag är glad över att vi har en stark majoritet i utskottet för den förändring som vi diskuterar i dag när det gäller hur styrelseledamöter ska utses, styrelsens ansvar och sammansättning. Det är en styrka att vi ändå har en stark majoritet för denna förändring som jag tror är jätteviktig. Jag håller med Betty Malmberg om att styrelserna har en oerhört viktig roll, och vi kan göra mer för att stärka styrelsernas roll i att driva arbetet på våra lärosäten, både på universitet och på högskolor. Det är bra att vi har denna samsyn.

I fråga om de förslag som regeringen lägger fram och i fråga om den proposition som vi diskuterar är det en självklarhet att man följer upp de beslut som man fattar. Vi i utskottet skrev ju att vi självklart utgår från att den här regeringen, som alla andra regeringar, tar ansvaret att följa upp de beslut som man föreslår och som riksdagen bejakar.

Ledningsutredningen innehåller ju mera än just den proposition som vi diskuterar i dag. Vi ska vara medvetna om att det kommer en forskningsproposition till hösten. Även en hel del högskolefrågor behandlas i utredningen. De övriga delarna av Ledningsutredningen bereds nu inom Regeringskansliet. Det är därför för tidigt att i dag ta ställning till ett krav på uppföljning av ett förslag från regeringen som vi ännu inte har sett. När det kommer ett förslag är det självklart att vi ska se till att det blir en uppföljning, men just nu finns det inte någon anledning att gå vidare och bejaka den reservation som Moderaterna för fram i betänkandet.

Herr talman! Tack, Thomas Strand, för svaret som nog var ganska väntat. Det står att man förutsätter att regeringen kommer att göra en uppföljning. Så har utbildningsutskottet uttryckt det. Likafullt vet både Thomas Strand och jag att det inte alltid blir så. I alla goda samhällen vill man inte lägga ekonomiska resurser på att se efter huruvida regeringens förslag får det genomslag som man har förväntat.

Med tanke på att det var ett helt annat koncept, en helt annan systematik och metodik i Ledningsutredningen anser vi fortfarande att det hade varit av största vikt att följa upp det hela.

Herr talman! Sedan undviker Thomas Strand att svara på frågan om resursfördelningssystemet, vilket också var väntat. Det handlar alltså om resursfördelningen till högre utbildning. Thomas Strand och Socialdemokraterna har i opposition alltid förfäktat att resursfördelningssystemet borde ses över, men i dag när man befinner sig i regeringsställning tiger man kring de här frågorna. Jag har ställt frågan till ministern för högre utbildning, men inte heller hon anser att det vore viktigt att följa upp denna fråga och att se över och utreda resursfördelningssystemet. Trots att Thomas Strand vet att universitetskanslern tycker det och trots att utredaren av ledningssystemet ställer sig bakom detta.

Vi moderater anser att det är av största angelägenhet att vi också fullgör det. Varför, Thomas Strand, har Socialdemokraterna inte svängt i den här frågan?

Herr talman! Jag satt i opposition i åtta år. Det kom många förslag från den borgerliga regeringen. Jag utgick alltid ifrån att regeringen, när man lade fram förslag, även hade en tanke på följa upp de reformer som genomfördes. Jag tycker att Betty Malmberg från Moderaterna bör ha samma inställning som jag hade i opposition. Det är självklart att regeringen följer upp sina beslut.

Riksdagen är ett kontrollorgan, och vi ska ju också se till att saker följs upp, görs på rätt sätt och förverkligas. Jag är inte så orolig för det här. Det kommer nog att bli så att vi följer detta noga, jag är övertygad om det.

När det gäller resursfördelningssystemet kan jag lugna Betty Malmberg med att jag inte har ändrat uppfattning. Jag har under många år i opposition drivit just frågan om att det är dags att se över dagens resursfördelningssystem, som går tillbaka till 1993 och som inte har ändrats sedan dess.

I dag tycker jag fortfarande att man skulle se över resursfördelningssystemet. Jag lovar Betty Malmberg att jag även i morgon kommer att säga samma sak, att det är dags att se över resursfördelningssystemet. Som riksdagsledamot har man sin frihet. Man behöver inte slaviskt följa regeringen. Vad ministern säger får ministern stå för. Jag tycker faktiskt att det är viktigt att man ser över resursfördelningssystemet, och vi driver den frågan. Det är en viktig fråga - och det är många fler än Betty Malmberg och jag som tycker det - så den kommer jag att driva, precis som jag gjorde i går, gör i dag och gör i morgon.

Herr talman! Jag vill ta vid där det förra replikskiftet slutade. Jag välkomnar Thomas Strands besked gällande resursfördelningssystemet. Det verkar ju finnas en majoritet i riksdagen för det, så vi skulle kunna göra gemensam sak för att sätta press på regeringen och få till en utredning.

Jag begärde egentligen replik för att utveckla det resonemang som jag hade i mitt inledningsanförande kopplat till vårt ställningstagande. I grund och botten är vi överens i flera avseenden när det gäller propositionen och betänkandet om ledamöterna, om fokus på jämställdhet och så vidare, som andra tidigare har nämnt.

Men vi skiljer ut oss på två punkter. Den ena handlar om valet av nomineringspersoner. Det är inga konstigheter med den nomineringsperson som utses av regeringen, men det handlar om den nomineringsperson som högskolan ska utse. Vi anser att det ska ske genom ett lokalt valförfarande. Thomas Strand framförde i sitt anförande kritik mot detta kopplat till att det reglerar för mycket för högskolan.

Men låt mig utveckla det hela. Om vi låter det stå fritt för högskolorna att själva välja hur nomineringspersonen ska utses kan det vara högskolestyrelsen själv som utser nomineringspersonen. Det är få organisationer där det är styrelsen som väljer sin valberedning i någon mån. Det är detta jag i grunden motsätter mig. Det ska i stället göras av professionen.

Det andra handlar om att vi vill att en majoritet av representanterna ska föreslås lokalt och ha god lokal kännedom men också akademisk kompetens. Det vi säger i vår reservation är att de personerna kan vara interna från professionen och spegla olika discipliner men de kan också vara externa ledamöter. Detta tror jag är oerhört viktigt inför framtiden för bland annat internationalisering och stärkt konkurrenskraft.

Herr talman! Det är bra att vi på det stora hela är eniga om viktiga principfrågor i den här propositionen. Sedan är det två saker som jag invänder emot av det som förs fram i reservationer från Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Det första är det här med nomineringspersoner. Man ska utse en nomineringsgrupp, och en person ska väljas från ett mer lokalt perspektiv. Jag menar att det ligger i autonomins principer att vi inte ska reglera hur det lokala utseendet går till. Varje högskola och universitet måste på egen hand komma till beslut om hur man ska utse den person man föreslår regeringen, som formellt ska bekräfta detta.

Det finns en stark makt hos respektive lärosäte att utse en person. Då är det enligt autonomins principer fel att vi ska reglera att det ska vara ett valförfarande. Det kan vara ett valförfarande. Om ett lärosäte tycker att det är en viktig fråga kan man göra så. Men det är ingenting som vi ska reglera uppifrån, utan varje lärosäte måste självt bestämma hur personen ska utses.

Det är ytterst så att det är regeringen som konfirmerar beslutet. Skulle det bli några "tokigheter", som Fredrik Christensson antydde, tror jag nog att man kommer att kunna påpeka det. Men jag tror att vi kan lita på att våra lärosäten hanterar det här på ett klokt sätt.

Det andra är att det är viktigt att vi har en majoritet med externa ledamöter, eftersom våra lärosäten är statliga myndigheter. Det kräver att det finns en korrelation med en externledd majoritet som regeringen utser och att det inte är en majoritet som utses av professionen. Det tycker jag är en viktig princip.

Herr talman! Man kan med förslaget från Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna också fortsättningsvis ha ett starkt ansvarsutkrävande. Som jag lyfte fram i mitt inledningsanförande sätter vi från Centerpartiets sida fokus på ett förändrat resursfördelningssystem men också på tydligare politisk styrning genom mål och resultat i stället för genom bland annat utnämningspolitik.

Autonomi och frihet är begrepp som man kan välja att lägga olika betydelser i, vilket vi uppenbarligen har gjort i den här frågan, jag och Thomas Strand. Men vi delar förhoppningsvis i stor utsträckning uppfattning i frågan om att öka friheten lokalt. Vårt perspektiv är att man måste stärka professionen och låta professionen få större inflytande i både valförfaranden och utseende av ledamöter. Det flyttar makten närmare dem som berörs, närmare dem som i större utsträckning är experter på utbildning och forskning. Det tror vi är en god väg framåt för att stärka vår internationella konkurrenskraft.

Vi lyfter också i vår reservation fram att det kan komma förslag på både interna och externa ledamöter. Det står lärosätena fritt att fundera på hur man vill utvecklas, komma vidare framåt och få starkare och bättre internationell konkurrenskraft. Där kan det till exempel handla om att utse externa ledamöter med olika spetskompetenser som man ser behov av vid det lokala lärosätet.

När det gäller valförfarandet ser jag personligen en risk med den skrivning som regeringen lägger fram och utskottet har majoritet för om att det kan bli högskolan som själv väljer sin egen nomineringsperson. Jag vill avsluta med att fråga Thomas Strand om han ser en risk med detta och om han tycker att det är ett bra system. Det vi föreslår i stället är att det ska ske ett valförfarande inom lärosätets profession för att man därmed ska få ökad autonomi genom att makten flyttas närmare dem som verkligen berörs och flyttas till professionen.

Herr talman! Jag ser ingen risk för att det här kommer att missbrukas. Jag har fullt förtroende för våra lärosäten och har tillit till att de kommer att sköta detta på ett utmärkt sätt.

Jag har reagerat på de två reservationer som Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna lämnat i det här betänkandet. Jag tycker att det är lite märkligt. Ni talar vackra ord om autonomi. Men sedan glider ni snabbt in på regleringar. Det måste vara ett valförfarande lokalt, säger ni. Men om man föreslår autonomi måste man väl dra den hela linjen rätt ut. Då måste varje lärosäte självt få bestämma om det ska vara ett valförfarande eller om man på annat sätt ska utse den person som man föreslår att regeringen utser till nomineringsgruppen. Jag tycker att det här krockar med autonomin. Det blir ett vackert tal som man sedan glömmer när det är fråga om praktiskt handlag.

När det gäller majoritetsförhållandena anser jag att det är viktigt att vi har externa ledamöter i majoritet. Ni vill att majoriteten ska utses av professionen, som ni skriver i er reservation. Jag tycker inte att det är ett bra förfarande, i och med att det är en styrelse som ska ansvara för en statlig myndighet. Ska man ha ett ansvarsutkrävande kräver det att vi har externa ledamöter i majoritet, vilket också en majoritet i utskottet tycker.

Det är dock inget som hindrar att det bland de här externa ledamöterna finns personer med förankring i akademin. Det är ganska vanligt. Där finns inget motsatsförhållande. Men principen är viktig. Är det en statlig myndighet ska de externa ledamöterna, som regeringen utser, vara i majoritet.

Herr talman! Vi yrkar inte bifall till något annat än regeringens proposition i det här ärendet. Däremot har vi ett särskilt yttrande. Det ska ses som en markering av att vi tänker följa upp hur det här kommer att fungera i praktiken. Vi måste låta förslaget rulla på ett par år. Sedan måste det utvärderas. Det går inte att bakom ett skrivbord komma fram till hur det här kommer att fungera i verkligheten. Det måste rulla på ett tag för att man ska kunna se hur det verkligen fungerar.

Högskolornas styrelser är självklart en viktig fråga. En brännande fråga är balansen mellan statens intressen och högskolornas självständighet. Det är inte bara högskolornas självständighet som är viktig. Staten har också intressen. Det är stora skattepengar det är fråga om.

Vi anser att regeringens förslag är ett steg framåt jämfört med den ordning som gäller i dag. Därför yrkar vi bifall till det här förslaget.

Enligt förslaget ska en valberedning, som det brukar kallas, bestå av två nomineringspersoner, varav den ena är utsedd av regeringen och den andra har god kännedom om lärosätet. Vi tycker helt enkelt att detta är rimligt. Det är också rimligt att studenter och lärare är representerade i styrelsen i stället för att själva vara närvarande i styrelsen. Studenter ska ju plugga och skaffa sig en utbildning och ska kanske inte i första hand sitta i en styrelse.

Det talas en del i förslaget om styrelsernas storlek. Vi har uppfattat det som så att regeringen helst i förekommande fall vill minska styrelsen, och det tror vi är bra. Min erfarenhet är att stora styrelser i sig inte är någon fördel. Det blir lätt bara en babblig styrelse.

Sammanfattningsvis är detta ett steg framåt, men om jag får sitta kvar tänker jag följa upp det här efter ett par år och se hur det fungerar i verkligheten. Det är omöjligt att i förväg veta hur ett sådant förslag kommer att fungera.

Herr talman! Jag begär replik därför att jag tycker att det är ett lite märkligt förfarande med det särskilda yttrande som Sverigedemokraterna har presenterat i betänkandet. Jag tycker om ärlighet. Det vill jag verkligen säga.

Vad jag förstår är Sverigedemokraterna ärliga i detta särskilda yttrande. Men samtidigt finns det en svaghet i detta att de i princip svär sig fria från ansvar. Det handlar trots allt om 67 miljarder kronor per år som går till våra lärosäten, våra universitet och högskolor, som dessa styrelser förfogar över.

I stället säger de: Vi har i dagsläget inget eget förslag. Varför skulle de i så fall inte ha kunnat ansluta sig till att man ska utvärdera och följa upp vad förslagen resulterar i? Det hade nog varit gängse ordning. Annars ger det lite känslan av: Vad handlar detta egentligen om, Robert Stenkvist?

Herr talman! Det handlar om motionens formulering. Det står i motionen att vi ska utvärdera utredningen. Det är inte någon utredning. Det är ett förslag, en skarp proposition från regeringen. Hade formuleringen varit annorlunda så hade vi bifallit den. Det är orsaken.

Det finns en annan orsak, som kanske inte är en bärande orsak. Vi har tagit för givet att det kommer att utvärderas. Den här typen av förslag kommer av regeringen, och vilken regering som än sitter efter 2018, att utvärderas. Men det ska man kanske inte utgå från per automatik. Det är riktigt.

Vi har fast föresatt oss att utvärdera detta. Det måste naturligtvis få rulla på ett par åt. Men jag tänker själv ringa runt och mejla runt till styrelserna för att se hur de tycker att det fungerar. Det är min bestämda föresats. Hade motionen varit annorlunda formulerad så hade vi stött den.

Herr talman! Tack till Robert Stenkvist för svaret, och tack för goda ambitioner. Nu vet jag inte riktigt vad en sådan utvärdering skulle ge vid handen. Om Robert Stenkvist ringer runt till 50 lärosäten för att höra hur styrelsearbetet fungerar är det kanske inte samma evidensbaserade sammanställning som vi då får ta del av.

Robert Stenkvist säger här att han inte kunde stötta vår reservation därför att det handlar om att utvärdera utredningens förslag. Detta är de förslag som kommer från Ledningsutredningen. Jag vet inte riktigt på vilken fot man ställer sig.

Det vi vill föra fram är att det ändå handlar om 67 miljarder kronor som årligen går till universitet och högskolor. Det kräver styrelser som fungerar och rektorer som har mandat. Mycket av de frågorna kommer fram just i Ledningsutredningen.

När jag har talat med vår kanslichef i utbildningsutskottet har jag fått veta att det just nu inte finns någonting annat som väntar när det kommer till Ledningsutredningen. Ledningsutredningen handlar i mångt och mycket om rekommendationer också till lärosätena själva. Det är en form av kollegialt lärande som vi uppmuntrar i andra sammanhang.

Därför hade det varit av största vikt att följa upp de utredningsförslag som finns. Om det är vad Sverigedemokraterna står för här verkar det som att man helt enkelt inte vet vilken fot man ska ställa sig på.

Herr talman! Vi är helt övertygade om att det är ett steg framåt jämfört med den ordning som råder i dag. Därför yrkar vi bifall. Det är därför vi har ansvar. Yrkar vi bifall har vi ansvar. Så är det otvivelaktigt.

Det talas om evidensbasering. Utredningen som handlar om detta kanske var väldigt bra. Men jag har sett många utredningar som är så politiserade att man kan ifrågasätta evidensbaseringen.

Vilka vet bättre hur en styrelse fungerar än de som faktiskt sitter och arbetar i styrelsen och människor runt omkring? Det är så nära evidensbasering vi kan komma i de frågorna. Det är inte kärnfysik vi talar om där man kan avläsa på ett diagram exakt hur det förhåller sig.

Min föresats är att vi ska följa upp detta. Det är jättemycket statliga pengar. Därför anser vi att det inte bara handlar om lärosätenas autonomi, utan staten har ett intresse.

Det är jättemycket skattepengar som går dit, och det gäller hela Sveriges framtid. Vi ska utbilda framtida generationer som kan betala våra pensioner. Det är klart att det är jätteviktigt. Jag håller fullkomligt med om det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)