Sänkt mervärdesskatt på tillträde till danstillställningar

Fru talman! Får jag lov? kanske man ska säga en dag som denna när vi ska prata om skatteutskottets betänkande 25, som handlar om att sänka mervärdesskatten, momsen, på danstillställningar från 25 till 6 procent.

Jag vill börja med att säga att vi socialdemokrater tillstyrker utskottets förslag i betänkandet.

Återigen står vi här i kammaren och debatterar något som vi alla egentligen är överens om. Jag tror dock att det är viktigt för väljarna att få veta var vi olika partier står i frågan och varför vi har kommit fram till att vi vill sänka dansbandsmomsen.

Dansband är en grupp musiker som spelar populärmusik för att människor ska få möjlighet att dansa till musiken. Dans till dansband har varit och är fortfarande en folkrörelse och en del av det svenska kulturarvet.

I Dalarna, som jag kommer från, finns en stark tradition av dans till dansband. Det största arrangemanget för dans till dansband, Dansbandsveckan, går av stapeln i Malung-Sälens kommun i Dalarna. Nu kommer just det här förslaget om sänkt moms inte att påverka biljettpriserna för Dansbandsveckan, och det vill jag vara tydlig med. Jag har sett att flera partier har varit ute och viftat vitt och brett om just Dansbandsveckan. Dansbandsveckan drivs dock av två föreningar, och föreningar är momsbefriade. För just Dansbandsveckan kommer det alltså inte att bli någon skillnad på biljettpriserna. Däremot kommer det att bli billigare på andra danser.

Efter att själv ha arbetat i Malung-Sälens kommun under flera Dansbandsveckor kan jag verkligen intyga vilken folkfest detta är för alla åldrar. Massor med människor är engagerade i den stora folkrörelse som dans till dansband utgör. Det är människor i alla åldrar som lyssnar på musik, umgås och dansar tillsammans. Dans till dansband är både kultur och rörelse på samma gång. På det viset kan vi säga att det bidrar till folkhälsan.

Dansbandskulturen är främst en svensk företeelse, även om den finns också i andra nordiska länder. Man kan säga att den har utvecklats i Sverige och sedan spridit sig till övriga Norden. Den är också mer än bara toner och takter. Den är som sagt en del av vårt levande kulturarv, en mötesplats över generationer och en källa till glädje, gemenskap och rörelse i hela landet – från folkparker och bygdegårdar till stadsscener, bland annat här i Stockholm.

Ändå har dansbandskulturen hittills behandlats annorlunda än annan musik och kultur, oavsett vilken regering som har styrt. Det har pågått sedan mitten av 90-talet. Vi socialdemokrater gick ut med att vi ville sänka dansbandsmomsen innan regeringen lade fram sitt förslag. Det är bra att vi nu alla är överens om att dans till dansband ska behandlas rättvist i förhållande till övrig kultur och idrott.

Det är inte rimligt att du kan lyssna på exempelvis Larz-Kristerz från Älvdalen sittande, som publik, och då betala 6 procents moms men att det blir 25 procents moms om du dansar. Om du dansar till inspelad musik är det också 6 procents moms, för då räknas det som idrott och motion. Men om du dansar till levande musik är det helt plötsligt varken idrott och motion eller kultur, utan då blir det 25 procents moms. Detta är inte heller rimligt.

De vi mest ska tacka för att denna sänkning efter många års kamp nu blir verklighet är faktiskt dansbanden själva. De har under många år drivit att denna orättvisa borde tas bort. De har fört en ihärdig kamp som nu har lyckats. Jag vill passa på att tacka er dansband för att ni inte har gett upp kampen för en mer rättvis moms och också gratulera er till att nu faktiskt ha lyckats.

Fru talman! Den högre momsen på dansbandsevenemang har slagit hårt mot arrangörer, musiker och publik. Det blir dyrare att arrangera, svårare att turnera och mindre tillgängligt för dem som vill delta. Det är varken rimligt eller rättvist.

För oss socialdemokrater är sänkningen av dansbandsmomsen inte enbart en kostnad, utan den är faktiskt också en investering. Det är en investering i en levande landsbygd, i folkhälsa och i kultur som förenar snarare än exkluderar. När människor möts på dansgolvet skapas sammanhållning, trygghet och livskvalitet. Det är värden som inte kan mätas enbart i kronor och ören och som betyder enormt mycket för vårt samhälle. Det gäller speciellt i dessa tider när många krafter ägnar sig mer åt polarisering än åt sammanhållning.

Likvärdiga villkor för olika musik- och kulturformer är också en fråga om respekt. Dansbandsmusiken ska inte ses som mindre värd än andra genrer. Den bär på professionalism, lång erfarenhet och ett starkt engagemang, ofta med långa turnéer och hårt arbete bakom varje spelning. Genom att sänka dansbandsmomsen ger vi dansbandskulturen möjlighet att fortsätta blomstra, att nå nya lyssnare och att leva vidare för kommande generationer. Vi gör det lättare för fler att delta.

Vi socialdemokrater brukar ofta här i kammaren och i sociala medier av Tidöregeringen anklagas för att vilja höja alla skatter eller införa nya skatter. Ofta är det rena osanningar. Det senaste var att vi tydligen vill införa en fastighetsskatt, som Moderaterna har gått ut med i sociala medier, vilket är ren osanning.

Däremot står vi socialdemokrater upp för att det behövs en översyn av skattesystemet, inklusive momsen, eftersom skattesystemet i nuläget är ett lapptäcke – ett lapptäcke helt utan mönster. Det är ett svårbegripligt system, som inte är konsekvent och som skapar regelkrångel och stora administrativa kostnader, framför allt för företagen. Dansbandsmomsen är ett exempel på att systemet inte är konsekvent.

Fru talman! När vi nu debatterar musik och dansbandsmusik vill jag passa på att varna för den replokalsnedläggning som pågår runt om i landet – eftersom Tidöregeringen har dragit ned på statsbidragen till studieförbunden med 30 procent de senaste åren. Det har hittills lett till 300 nedlagda replokaler och 8 000 färre spelningar. Det är replokaler även för dansband, och det är spelningar även för dansband.

Studieförbunden har varit en oerhört viktig faktor för att många musiker, även dansband, ska få möjligheter att öva, bli bättre och även få komma ut och spela för publik – också publik som dansar. Det behövs en betydligt bättre och mer aktiv kulturpolitik än den som Tidöregeringen levererar, det vill säga en politik där vi värnar något av det svenskaste vi har, nämligen folkbildningen. Det räcker inte med att sänka dansbandsmomsen för att rädda dansbandskulturen och musiklivet i Sverige.

Fru talman! När det gäller dansbandsmomsen handlar det för oss socialdemokrater, som sagt, om rättvisa och om enhetlighet. Vi anser att dans till dansbandsmusik ska behandlas på samma sätt som övrig kulturverksamhet och idrottsverksamhet. Det ska inte spela någon roll om du sitter ned och lyssnar på musik eller om du dansar till musiken. Vi vill gynna hela kulturlivet. Det är därför som vi står upp för en kulturpolitik och en skattepolitik som ser helheten; där glädje, gemenskap och kultur beskattas rättvist.

Nu sänker vi dansbandsmomsen, och vi gör det för dansen, för musiken, för människorna, för dansbanden och för ett rikare kulturliv i hela landet.

Fru talman, ledamöter och alla dansglada svenskar där hemma! I dag, eller rättare sagt från och med den 1 juli 2026, gör vi något riktigt fint tillsammans. Vi sänker momsen på danstillställningar från 25 till 6 procent. Äntligen får dansbanden och deras publik samma respektfulla behandling som teatern, operan och de stillasittande konserterna. Det är inte bara fråga om en skatteändring utan det är ett steg i rätt riktning – och ett svängigt sådant!

Och fru talman, tänk efter: Biljetter till kulturevenemang som teater och konserter var före 1997 helt momsbefriade, samtidigt som biljetter till musiken på dansbanan även då drabbades av full moms. När den socialdemokratiska regeringen den 1 januari 1997 införde en lägre kulturmoms på 6 procent, som en anpassning till EU:s regelverk, eller EG som det då hette, underlät man, när man då hade chansen, att även låta dansbandstillställningar få ta del av den lägre så kallade kulturmomsen.

Vi har alltså under lång tid och med många olika regeringar haft en märklig gränsdragning. Sitter du stilla och lyssnar på en ballad var det före 1997 helt momsfritt och därefter endast 6 procent moms. Men skulle du få för dig att resa dig upp, ta din partner i hand och börja dansa en tryckare, då blir det plötsligt full moms. Det är lite som att säga att kramgoa låtar får ni lyssna på med skatterabatt, men rör ni fötterna i takt blir det straffskatt!

Fru talman! Dansbandsbranschen har under hela 2000-talet varit under hård press. Antalet folkparker och dansställen har stadigt minskat sedan 80-talet, och pandemin blev ett dråpslag för hela branschen med restriktioner och uppmaningar om minskad social kontakt.

Och även om man fick ta del av de allmänna stödpaketen som togs fram för näringslivet under pandemin var stöden dåligt anpassade för den verksamhetsform som dansbanden verkar under. Många dansanläggningar fick lägga ned eller gå i konkurs, och dansbanden fick gå på sparlåga.

Men även om dessa tider är förbi lider branschen fortfarande av sviterna. Arrangörer som ansökte om skatteanstånd måste nu betala tillbaka. Dansband som tvingades sälja scenutrustning och turnébussar har behövt återinvestera om de vill fortsätta med verksamheten. Med denna dystra historik har ju den orättvisa dansbandsmomsen inte varit till någon hjälp för en bransch i en återuppbyggnadsfas.

Men nu säger vi äntligen tack och hej till den orimligheten. Och det är ingen tillfällighet att det är just under denna mandatperiod som det kommer en förändring, då det är först nu som Sverigedemokraterna har fått ett reellt inflytande på regeringens politik.

Även om flertalet ledamöter från många olika partier väckt enskilda motioner om ett borttagande av dansbandsmomsen är det i modern tid främst Sverigedemokraterna som har drivit denna fråga. Socialdemokraterna ändrade sig den 9 juli förra året och ville också ta bort dansbandsmomsen, men det skedde drygt 50 dagar efter det att regeringen hade lämnat in en lagrådsremiss om detsamma. Vi välkomnar naturligtvis även deras omsvängning – eller svängom som vi säger i dansbandskretsar – men visst hade det varit mer dansant om Socialdemokraterna själva hade bjudit upp övriga partier i sitt regeringsunderlag under alla sina år vid regeringsmakten. Eller var man rädd för att få nobben, kanske av sina regeringspartner eller av EU?

Även om Dansbandsveckan inte påverkas av denna momssänkning, är arrangörerna desto gladare över den av Tidöregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna slopade malusbeskattningen på husbilar eftersom många av gästerna bor i husbilar under hela veckan.

Efter det att förslaget har varit ute på en remissrunda har en majoritet av remissinstanserna varit positiva eller inte haft några invändningar mot förslaget. Någon har dock invänt att en danstillställning inte liknar ett kulturellt evenemang. Men vad är egentligen svensk folkkultur om inte just dans? Det är Vikingarna eller Sven-Ingvars som sjunger Leende guldbruna ögon medan paren glider runt i en långsam bugg. Det är Thorleifs som spelar Gråt inga tårar, och plötsligt torkas kinderna mot en axel i en slowfox. Det är Lasse Stefanz som tar oss till De sista ljuva åren och som påminner oss om att livet är för kort för att inte dansa. Och det är Black Jack som sjunger Inget stoppar oss nu – en låt som från och med i sommar kommer att kännas extra sann både på dansgolvet och i statsbudgeten.

Den här reformen är ett erkännande av att dans är kultur på riktigt. Och det är inte bara fråga om kultur utan det är fråga om folkhälsa, gemenskap och glädje som får hjärtat att slå i takt med musiken.

På landsbygden, i folkparker, i bygdegårdar och även på stadens danshak lever en viktig del av det svenska kulturarvet. Där träffas unga och gamla IRL, alltså på riktigt. Där lär sig tonåringar att föra och följa, och där firas bröllop med levande musik men även jubileer och vanliga fredagskvällar.

Fru talman! Vi får hoppas att den lägre momssatsen leder till både bättre möjligheter till lönsamhet och ett lägre pris på inträdet. Det kommer att betyda att betydligt fler människor kommer till dansanläggningarna, bättre lönsamhet och fler spelningar för banden och mer liv i hela landet.

Låt oss vara ärliga! Det har inte bara ekonomisk utan också symbolisk betydelse. Vi säger att dansbandsmusiken inte längre ska behöva stå i kulturens garderob med rocken på. Den får äntligen komma ut på parketten tillsammans med all annan kultur. Steg för steg och takt för takt närmar vi oss en mer rättvis och dansant kultur.

Fru talman! Jag vill passa på att rikta ett särskilt tack till alla dansband som envist hållit lågan vid liv genom åren – trots vikande antal dansanläggningar, trots pandemi, trots höga avgifter och kostnader, trots långa resor i buss och trots att ni ibland lite föraktfullt kallats för bara kommersiell underhållning. Ni är så mycket mer. Ni är soundtracket till tusentals svenska kärlekshistorier. Ni är den röda tråden från folkparkernas storhetstid på 50-talet och dansbandens guldålder på 70-talet till dagens dansbanor och danspalats. Tack för att ni aldrig slutat spela, även när momsen spelade falskt och i baktakt!

Kära vänner! Från och med i sommar blir det billigare att gå ut och dansa, billigare att svänga de lurviga i en bugg, billigare att ta någon i famnen för en foxtrot och billigare att känna musiken och jazzbacillen i kroppen. Det är väl värt att fira? När momsen sjunker stiger nämligen stämningen. Och när priset blir lägre blir dansgolvet trängre. Sverige ska vara ett land där man inte bara pratar om kultur. Man dansar den också.

Fru talman! Trots att jag sannolikt dragit över min talartid: Får jag lov att, med emfas, yrka ett stort och svängigt bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet?

(Applåder)

Fru talman! Jag vill först sjunga en textrad som symboliserar det vi diskuterar i dag.

Två mörka ögon och leendet du gav mig

Det är några ord ur en av Sveriges mest älskade dansbandsklassiker. Det är en enkel textrad som nästan alla svenskar känner igen och som över hela vårt land har sjungits i folkparker, på bröllop, på logdanser och under sommarkvällar.

Kvaliteten på framförandet kan nog diskuteras, men det viktiga är frågan: Vad är egentligen kultur? Är kultur bara det som vi ser på de stora institutionerna i våra storstäder? Är kultur bara det som får fina recensioner på kultursidorna? Eller är kultur också människors gemenskap, traditioner och skaparglädje?

Jag menar att kultur kan vara nästan vad som helst. Kultur kan vara opera i Stockholm, men det kan också vara dansband i Degerfors. Kultur kan vara modern konst på galleri, men kultur kan också vara en spelning en kväll i en folkpark i Småland. Kultur kan ske på våra nationalscener, men kultur kan också ske i replokalen, i bygdegården, på bilträffen, på jazzklubben eller på den lokala musikfesten.

Det offentliga ska inte tala om för människor vilken kultur som är fin nog att räknas. Människor avgör själva vad som betyder något för dem.

Fru talman! Det är därför Moderaterna välkomnar sänkt moms på tillträde till danstillställningar. Varför ska konserter beskattas lägre än dans? Varför ska vissa kulturyttringar gynnas medan andra straffbeskattas? När människor frivilligt samlas för musik, dans och gemenskap är det kultur.

Moderaterna tror på människors egen kraft. Vi tror på civilsamhället, entreprenörerna och de privata initiativen. Mycket av svenskt kulturliv bärs upp av människor som tar risker, driver verksamheter, säljer biljetter och skapar mötesplatser utan de stora offentliga bidragen. Det kan vara den lilla teaterföreningen. Det kan vara konsertarrangören. Det kan också vara dansbandsarrangören i folkparken. Det behövs inte fler regler. Det behövs bättre villkor. Det är det bästa sättet att främja kultur. Projektstöd eller bidragsansökningar ska inte vara det viktiga.

När skatten sänks får arrangörerna större möjligheter att investera, anställa och utveckla sina verksamheter. Biljettpriset kan hållas nere. Fler människor får råd att delta. Och kulturutövare får möjlighet att leva på sitt arbete. Det skapar ett friare kulturliv som är mindre beroende av politiska beslut och mer beroende av människors egna val.

Fru talman! Kultur blir starkast när den växer underifrån, när människor själva väljer att samlas kring musiken, dansen, konsten och gemenskapen. Politikens uppgift är inte att styra smaken. Politikens uppgift är att skapa frihet. Därför är sänkt moms på danstillställningar, nattklubbar och dansfestivaler ett steg i rätt riktning – för ett friare kulturliv och för fler mötesplatser i hela Sverige.

För oss moderater är detta ett led i en bredare politik som gynnar såväl arbetande människor som hela näringslivet. Vi arbetar för att sänka kostnadsbördan för företag och minska regelkrånglet. Vi har avskaffat hotelltillståndet, danstillståndet, matkravet och kravet på bord inomhus för att få ha en uteservering. Det har funnits så många regler som vi nu tar bort, vilket kommer att göra livet lite friare och lite bättre. Allt detta bidrar till att ge företagare frihet att växa och till att människor får mer kvar i plånboken.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman!

”Se in i mina ögondär kan du spegla digoch möta dig självi mina ögonoch jag i digmedan vidansar

Dansen rymmer möjligheten att se, att minnas, att bli påmind, vilket är en av kulturens uppgifter. En sådan totalupplevelse får man många gånger i dansen. För vem kan sitta still när ett riktigt bra dansband spelar en låt man bara vill dansa till? Benen, armarna, kroppen vill, de vill röra sig till rytmen och leva sig in i musiken. Koden växer fram mellan oss, tecken formas, rytmen och stegen väver allting samman. Vi, du och jag, vi dansar. Jag söker dig och du meddelar mig och finns alltid närvarande liksom jag, dansande med mig. Vi väntar, känner in varann, kommunicerar i dansen.

På detta sätt upplever många som gillar att dansa till dansbandsmusik dansen mellan två människor. Det är för mig ofattbart att man kan låta bli att uppfatta detta som kultur.”

Fru talman! Detta var inte mina ord. Det var Vänsterpartiets tidigare riksdagsledamot Charlotta L Bjälkebring som skrev dem i en motion år 2000. Det har gått snart 26 år sedan hon uttryckte sig så poetiskt i sin och riksdagens allra första motion om att sänka dansbandsmomsen. Hon konstaterade att det kostar mer att röra sig till musik genom att dansa än genom att som publik sitta ned, stå eller hoppa.

Hon frågade: ”Varför ska en kulturform som leder till ökad motion och välbefinnande kosta mer – den borde väl kosta mindre? Vinner vi inte alla på ett gott folkhälsoarbete?”

Till Charlotta L Bjälkebring och alla andra riksdagsledamöter från Vänsterpartiet som motionerat om sänkt moms på danstillställningar utan att få igenom det vill jag säga: Plötsligt händer det! Tack för att ni gjorde grundjobbet och gick före!

Som i så många andra frågor vi i Vänsterpartiet drivit får vi gehör till slut, även om det tagit 26 år. Vid förbudet mot aga i skolan tog det bara 13 år från vår motion till beslut, vilket är snabbt jämfört med lika lön för lika arbete, som blev svensk lag närmare 40 år efter att vi motionerat om det. Lägre moms på danstillställningar är kanske inte i nivå med att förbjuda aga i skolan eller att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete, men det är ändå glädjande att vi nu tar detta beslut.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Tänk att jag trodde att det bara var i kulturutskottet som det sjöngs i kammaren! Även skatteutskottet kan – vad trevligt!

Fru talman! Vi debatterar ett betänkande som rör en till synes liten men principiellt viktig fråga: mervärdesskatten på danstillställningar. Förslaget är enkelt: att sänka momsen från 25 procent till 6 procent. Centerpartiet välkomnar och stöder detta förslag helhjärtat. Det är en efterlängtad och självklar reform som korrigerar en orimlig och ologisk särbehandling av en folkkär del av vårt kulturliv.

Fru talman! Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera vår gemensamma välfärd. Men skatter måste också vara rättvisa, förutsägbara och så enkla som möjligt. De ska stimulera företagande och arbete, inte hämma det.

Dagens system, där en konsert, en teaterföreställning eller ett cirkusbesök har 6 procent i moms medan en dansbandskväll i en folkpark eller en bygdegård beläggs med 25 procent, är varken logiskt eller rättvist. Det är en bestraffning av en kulturform som samlar människor, skapar gemenskap och ger liv åt bygder i hela vårt land.

Varför ska det vara dyrare för en arrangör att anordna en danstillställning än en konsert? Varför ska publiken betala mer för att få dansa till musiken i stället för att bara lyssna? Denna skiljelinje har saknat en vettig motivering och har i praktiken fungerat som en straffskatt på en viktig del av svenskt förenings- och kulturliv.

Fru talman! Centerpartiet förespråkar generellt ett enklare skattesystem med färre undantag. Vi har länge efterlyst en bred och blocköverskridande skattereform som skapar långsiktiga och förutsägbara spelregler för både privatpersoner och företag.

I det perspektivet kan man invända mot olika momssatser. Men dagens beslut handlar inte om att skapa ett nytt undantag. Det handlar om att avskaffa en ologisk särbehandling och skapa enhetlighet inom kultursektorn. Som flera tidigare talare sagt är dans verkligen kultur. Att samlas för att utöva den tillsammans med andra till levande musik är en social och kulturell handling, för att vara lite präktig. Den ska självklart beskattas på samma villkor som andra kulturupplevelser.

Att sänka momsen kommer att ge ett välbehövligt andrum för de ideella föreningar och småföretagare som med stort engagemang anordnar dessa evenemang. Det är arrangörer som kämpar med små marginaler och som är helt avgörande för det lokala nöjes- och kulturutbudet, inte minst på landsbygden. Lägre kostnader gör det möjligt att arrangera fler evenemang, anlita fler musiker och tekniker och i slutändan erbjuda fler människor möjligheten att mötas. Det stärker den lokala ekonomin och den sociala sammanhållningen.

Fru talman! Som kulturpolitisk talesperson för Centerpartiet kan jag inte låta bli att se denna fråga i ett större sammanhang. Flera har varit inne på vad det här innebär för inte minst folkbildningen. Vi i Centerpartiet har i vår budgetmotion visat att vi prioriterar folkbildningen. Dans är en del av studieförbundens verksamhet. Vi vill återställa och stärka anslagen till studieförbunden. Det är pengar som den nuvarande regeringen har skurit ned på. Vårt förslag om sänkt moms på dans är en del av en helhetssyn. Vi måste värna och stärka hela den kulturella näringskedjan, från kurslokalen till dansbanan.

Fru talman! Att sänka momsen på danstillställningar är en liten reform, men den är inte mindre viktig för det. Det är en investering i glädje, gemenskap och levande lokalsamhällen. Det är en politik som ser värdet i det som förenar oss, från stad till landsbygd. Det är en politik som litar på de ideella krafterna och på småföretagare som bygger vårt land underifrån.

Det är i dag med glädje jag yrkar bifall till utskottets förslag. Detta är en fråga som nästan var den första jag stötte på när jag började i kulturutskottet hösten 2021. Det är många som har vittnat om att det här är någonting som man har diskuterat under väldigt lång tid. Det är märkligt att det har tagit så här lång tid. Men nu är förslaget här, och det ska vi glädjas åt. Det kan bidra till ett Sverige där hela landet lever och där kulturen är en självklar och tillgänglig del av allas vardag.

Fru talman! För mig som kristdemokrat är detta en glädjens dag. Jag säger som en känd gammal radioprofil: Äntligen! Under många år har olika regeringar inte gjort någonting åt den här orättvisan, men med denna regering händer det.

Att sänka momsen på tillträde till danstillställningar från 25 till 6 procent har varit en av mina prioriterade frågor – inte för att det i sig självt förändrar varje människas vardag över en natt, utan därför att det är en symboliskt viktig fråga som knyter samman många områden som betyder mycket för oss kristdemokrater.

Mervärdesskatten är som vi vet till stor del harmoniserad inom EU. Grunden är tydlig: En enhetlig skatt med normalskattesatsen 25 procent ska vara utgångspunkten. Det är viktigt för stabilitet och förutsägbarhet och som en trygg intäktskälla för staten.

Samtidigt finns det goda skäl att göra undantag. Vi har reducerad moms för kulturella evenemang. Konserter, teater, opera och andra scenkonstformer omfattas redan av den lägre momsen på 6 procent. Mot den bakgrunden framstår det som inkonsekvent att just danstillställningar har beskattats med 25 procent. Dans är inte ett perifert inslag utan en levande och viktig del av vårt kulturliv. Dans förenar människor över generationer, stärker gemenskapen och bidrar till ett rikt och inkluderande samhälle.

Fru talman! Det här handlar också om folkhälsa. Att dansa får människor i rörelse. Det höjer pulsen och skapar mervärde och välmående. Vi talar ofta om vikten av ett förebyggande arbete för hälsan. Här har vi en verksamhet som verkligen kombinerar motion, glädje och social gemenskap på ett naturligt sätt.

Det handlar även om gemenskap och sammanhållning, inte minst på landsbygden. På många mindre orter hör danstillställningarna till de viktigaste tillfällena för människor att mötas. Det skapar livskraft i bygder där det kanske inte finns så många mötesplatser och där de riskerar att försvinna.

Vidare handlar det om företagande. Varje dansband är i praktiken ett eget småföretag. Därtill kommer alla arrangörer, ljudtekniker, serveringar och ideella föreningar som gör verksamheten möjlig. För många små aktörer spelar sådana här förändringar faktiskt riktigt stor roll. De har envist lyft frågan om momsen, och nu kan vi äntligen leverera.

Att nu sänka momsen till 6 procent innebär därför inte bara en skattejustering. Det är ett erkännande av dansens betydelse. Det skapar mer likvärdiga villkor inom kulturområdet och ger bättre förutsättningar för arrangörer, inte minst inom det ideella föreningslivet och på mindre orter.

Fru talman! Jag delar den principiella hållningen att avsteg från normalskattesatsen ska göras med försiktighet. Det finns alltid risker för gränsdragningsproblem och konkurrenssnedvridning. Men i detta fall är avsteget väl motiverat. Det handlar om att rätta till en obalans som länge funnits i systemet.

För Kristdemokraterna är kulturen en bärande del av samhället. Den bidrar inte bara till upplevelser och gemenskap. Den ger också mening och sammanhållning, och den skapar glädje. Därför är det rimligt att skattesystemet stöder och inte motverkar denna typ av verksamhet. Ja till sänkt dansbandsmoms! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det är sannerligen en glädjens dag här i riksdagens kammare när vi gör det möjligt för fler att ha råd att dansa mer.

Vi har länge haft 6 procent moms på kulturevenemang men 25 procent på kulturevenemang där man dansar. Det är helt orimligt. Det är vi överens om. Det hänger inte ihop, och det är heller inte särskilt klokt om vi till exempel ser till våra folkhälsopolitiska mål.

Det är trots allt få saker som är lika hälsosamma som att dansa. När vi dansar får vi motion. Vi har social gemenskap och möter människor över såväl generationsgränser som andra gränser som kan finnas i samhället. I dansen förenas rörelse, glädje, musik och människor.

Vi i Miljöpartiet vill främja dansen i Sverige. Sänkt moms på tillträde till danstillställningar är en del i det. Vi i Miljöpartiet vill också främja dansen genom att återställa stöden till studieförbunden och dessutom öka dem så att fler band har en lokal att repa i och så att fler som drömmer om att spela på en dansbandsscen kan repa in låtarna.

Det handlar om att vi ska få fler och bättre lokaler för dansarrangemang så att pensionärerna i Linköping inte längre ska vara hänvisade till dåligt ventilerade lokaler eller betonggolv som pajar både höfter och knän.

Fru talman! Kulturens infrastruktur handlar om allt detta. Det handlar om att ha en kulturskola där barn kan upptäcka sin fallenhet för att spela ett instrument eller att röra sig till musik. Det handlar om att ha tillgång till lokaler för såväl amatörers kulturutövande som professionellt utövande, allt från stora scener till folkparkens dansbanor. Det handlar om utbildning och tid, tid till det som är viktigt.

En annan fråga som rör dansen på skatteutskottets område är friskvården. Det går att få friskvårdsbidrag för att dansa, men bara på kurs och inte på danskvällar. Det kan bli vårt nästa gemensamma projekt att enas om. Jag skulle nog som dansare ändå vilja säga att det är som mest hälsosamt när vi möts på de sociala danskvällarna.

Även om kursen kanske bidrar till att vi inte trampar varandra på tårna lika ofta, och kanske minskar eventuella kostnader för akutbesök, är det ändå på de sociala danskvällarna som de allra största hälsovinsterna med dansen finns.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande 25 och tacka för en ovanligt enad och glad kammardebatt.

Fru talman! I dag ska vi i kammaren diskutera en av de märkligaste skillnaderna mellan olika kulturella uttryck. Normalskattesatsen när det gäller moms är 25 procent, men när det gäller kulturen har staten i syfte att gynna kulturlivet haft en skattesats på 6 procent.

Det stora flertalet kulturella former som teaterföreställningar, cirkusar, nöjesparker, balettföreställningar och konserter har haft en skattesats på 6 procent. Till och med viss idrottslig verksamhet som innefattar dans beskattas på detta sätt.

När dansen anses som en idrottslig aktivitet som jazzdans eller utövas av något av Riksidrottsförbundets medlemsförbund är momssatsen 6 procent, men så icke när det gäller danstillställningar. Där är momssatsen 25 procent.

Beror det på att staten tror att det går att tjäna pengar på dans? När staten har svårt att bestämma sig för om en kulturform är kultur eller näring, exempelvis film och dansband, blir det svårt att klassificera, och då blir det oftast den högre momsen.

Eller är det helt enkelt som så att staten gör en skillnad mellan vad som anses som finkultur och den mer folkliga dansbandskulturen med stark ställning på landsbygden?

Genom att sänka momsen på danstillställningar likställs skatten på olika sorters kultur, och den orimliga skillnaden mellan stående och sittande publik upphör. Det finns en gränsdragningsproblematik där konserter med sittande publik har haft 6 procent i moms medan samma band och samma låtar med dansande publik beskattas med 25 procent. Det visar självklart på orimligheten.

Genom riksdagens beslut slopas denna skillnad för att likställa dansbandskulturen med övrigt svenskt kulturliv. Genom förslaget ändrar vi nu på dessa orimligheter. Momsen blir 6 procent på dansbandstillställningar från och med den 1 juli 2026 – en orimlighet som borde ha rättats till av tidigare regeringar.

Fru talman! Värt att notera är att regeringen trots Lagrådets invändningar går vidare med propositionen. Lagrådet tycker att frågan är huruvida danstillställning kan anses vara ett sådant liknande evenemang som menas i EU:s mervärdesskattedirektiv.

Lagrådet tycker att det ska göras en djupare EU-rättslig analys. Även om jag tillhör dem som är positivt inställda till EU har jag väldigt svårt att se att EU har något att tillföra i den här frågan. Vet man ens vad dansband är? Det är ju en ganska nordisk företeelse.

Trots Lagrådets invändningar har inga följdmotioner inkommit. Ett enigt skatteutskott ställde sig bakom regeringens proposition, och allt talar för att en enig kammare ställer sig bakom propositionen på onsdag. Det är knappast någon som uppfattar att rättssäkerheten är hotad för att riksdagen inte följer Lagrådet i den här frågan.

Att vi ska debattera frågan i kammaren i dag och fatta beslut på onsdag uppmärksammas av Dansbandssverige. Exempelvis har tidningen Dansbandsnytt en stort uppslagen artikel om dagens debatt och onsdagens beslut.

Jag frågade faktiskt AI medan jag satt här, och även AI har uppmärksammat att skatteutskottet diskuterar dansbandsmomsen i dag. Även AI har alltså fått ett engagemang i att ändra dansbandsmomsen. Vissa saker går snabbt. Om en halvtimme står det väl att det hölls en trevlig debatt om dansbandsmomsen. När beslutet tas i kammaren kan alla dansbandsvänner glädjas.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 maj.)