Riksrevisionens rapport om systemet för lärarlegitimation

Fru talman! För att parafrasera kulturministern är lärare och elever en väldigt viktig del av skolan – faktiskt helt avgörande.

Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon, och varje enskild elevs möjlighet att bestämma sin egen framtid måste säkras. Därför är det bedrövligt att svensk skola befinner sig i en sådan allvarlig situation som den gör och har gjort under väldigt många år. Alltför många klarar inte grundskolan, och matematik- och läskunskaperna är alarmerande dåliga. Samtidigt vittnar lärare om att hot och våld har blivit en del av vardagen på många platser.

Sverige hade en gång en regelstyrd kunskapsskola i världsklass. Den skolan ska vi återupprätta. Liberalerna vill se en kunskapsskola där fokus ligger på det mest grundläggande: att läsa, skriva och räkna. Vi vill ha en trygg skola med tydliga krav och höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Skolan måste tillbaka till grunderna. Det är särskilt viktigt för de barn som behöver skolan allra mest.

Fru talman! Skolans kvalitet avgör inte bara individers livschanser utan också hela Sveriges framtid. En bra skola stärker kompetensförsörjningen, tillväxten och vårt lands konkurrenskraft. Den är också en demokratisk institution. Genom utbildning stärks människors frihet och makt över sina egna liv. Därför är det avgörande att skolan fungerar bättre än vad den har gjort.

Fru talman! En av de största utmaningarna är lärarbristen. Fler måste vilja välja att bli lärare, och fler måste vilja stanna kvar i yrket. För det krävs strukturella förändringar. Vi går därför fram med att reglera lärares undervisningstid för att ge lärarna rimliga förutsättningar att klara sitt krävande och viktiga arbete. Vi arbetar också med att reglera klasstorlekarna för att varje elev ska bli sedd och få det stöd som krävs. Detta är sannolikt de två viktigaste reformerna för att göra läraryrket attraktivt igen. Lärare ska inte behöva stå ensamma med överfulla klassrum och en ohållbar arbetsbörda. De ska kunna fokusera på undervisning och på sina elever.

Samtidigt skärper vi kraven till lärarutbildningen och satsar på karriärtjänster, behörighetsgivande utbildning och kvalitetshöjande insatser. Läraryrket kan inte lyftas med enskilda punktinsatser. Det krävs strukturella reformer, bättre arbetsmiljö och rimligare villkor. Det är därför vi går fram med så många förslag samtidigt.

Fru talman! En annan allvarlig utmaning är långtidsfrånvaron. Alltför många elever försvinner från undervisningen under alltför lång tid. Det är inte bara ett skolproblem; det är ett samhällsproblem. Därför satsar vi på skolsociala team som kan arbeta uppsökande tillsammans med socialtjänst och andra aktörer för få tillbaka elever till skolan.

Vi satsar också på mindre undervisningsgrupper. Den som har varit borta länge från skolan ska inte kastas in i ett stort klassrum utan stöd. Elever som har haft hög frånvaro behöver en mjukare väg tillbaka med mer individanpassad undervisning och fler vuxna runt sig. Det är så man bryter frånvaro och återupprättar både den regelbaserade kunskapsskolan och skolgången för den enskilda eleven.

Fru talman! Vi liberaler har länge varit tydliga med att svensk skola behöver ett starkare statligt ansvar. Kommunaliseringen har bidragit till de enorma skillnader vi ser i dag mellan olika skolor i olika delar av landet. Om man bryr sig om alla Sveriges elever i alla Sveriges kommuner är det oansvarigt att inte stödja ett förstatligande av svensk skola. Ett statligt huvudmannaskap är det mest effektiva sättet att säkra likvärdighet och stabil finansiering och att samtidigt höja läraryrkets status.

Men oavsett huvudmannaskap måste vi stärka grunderna i svensk skola. Under många år har skolsystemet avreglerats i en omfattning som gjort att sådant som tidigare var självklart inte längre är det. Skolbibliotek har försvunnit, och läroböcker har ersatts av lösblad och skärmar i saccosäcksrum. Samtidigt har fokus på faktakunskaper fått stå tillbaka på ideologiska grunder.

Detta håller vi nu på att ändra. Vi satsar på fler speciallärare, bemannade skolbibliotek och riktiga böcker i skolan. Vi stärker läsinlärningen och ser över läroplanerna för att åter sätta kunskapen i centrum.

Fru talman! Vi gör också spetsklasser och spetsutbildningar permanenta. Det finns elever i svensk skola som lär sig mycket snabbt och som behöver större utmaningar. De ska också få möjlighet att utvecklas fullt ut. Detta provocerar kanske varma anhängare av jantelagen och därmed också delar av denna kammare. Men vår utgångspunkt är enkel: Varje elev ska mötas av så höga förväntningar som möjligt. Att ställa krav och att ha förväntningar är att bry sig. Skolan ska inte hålla tillbaka elever som kan springa fort, utan den ska se till att alla elever springer så långt de kan.

Fru talman! Svensk skola har karakteriserats av decentralisering och otydlighet. Det vi nu gör är att återupprätta grunderna. Vi stärker kunskapsuppdraget, vi förbättrar lärarnas arbetsmiljö, vi tar tag i lärarbristen, vi bryter långtidsfrånvaron och vi ser till att fler elever faktiskt lär sig mer i skolan. Vi gör detta för att vi vet att klassresan börjar i klassrummen.

Jag yrkar bifall till förslagen i de båda betänkandena och avslag på samtliga reservationer.

Jag ska också säga något om lärarlegitimationer. På grund av de brister jag har påtalat tar vi viktiga steg för att stärka lärarlegitimationen. Vi vill bötfälla skolor som har satt i system att anställa obehöriga, avskaffa undantaget från legitimationskravet och skydda lärares yrkestitel. Vi gör detta för att stärka lärarnas status och för att se till att lärarlegitimationen fungerar effektivt.

(Applåder)

Fru talman! Joar Forssells anförande var bra och trevligt.

Jag tror att de flesta i kammaren är överens om vilka utmaningarna är, men det finns några saker som Centerpartiet tycker är särskilt anmärkningsvärda med svensk skola och dess utveckling på senare tid. Sverige har flest obehöriga elever i hela EU och OECD, och under Tidö kommer det att slå svenskt rekord. Aldrig förr har så många lever lämnat svensk skola utan att kunna gå vidare och få en utbildning och ett yrke.

Vi har också störst andel lärare utan full lärarutbildning i hela EU och OECD. Som svar på det vill regeringen utbilda färre lärare. Vi har också flest elever som mår dåligt. Som svar på det vill regeringen ta bort rätten för elever att påverka sin skolgång. Jag har lite svårt att se att det här är rimliga, relevanta och effektiva svar på de enorma utmaningar som finns på riktigt. Det är unikt hur det ser ut i Sverige jämfört med i alla andra länder.

Jag förstår fortfarande inte varför regeringen vägrar öppna upp för möjligheten att låta exempelvis elever som har godkänt i genomsnitt få söka till yrkesprogram. Varför vill man utbilda färre lärare när det är lärare som behövs? Och varför vill man ta bort elevinflytandet från svensk skola när all vetenskap visar att det stärker lärandet? Detta skulle jag uppskatta att få svar på.

Fru talman! Tack, ledamoten Niels Paarup-Petersen, för den konstruktiva tonen och de fina, goda frågorna! Jag tror att vi känner samma frustration över hur det har sett ut i svensk skola under lång tid.

Det är valår, och Niels Paarup-Petersen befinner sig i opposition. Jag förstår att ledamoten vill lägga fram det så som han gör, men jag tror att alla förstår att svensk skola inte är något man vänder över en natt. Svensk skola är något som tar lång tid att förändra, särskilt när det handlar om så strukturella saker som Niels Paarup-Petersen tar upp i sitt anförande. Jag är rätt säker på att de som lyssnar på den här debatten begriper det.

Den sista frågan får ledamoten gärna upprepa. Jag är inte säker på att jag förstod den rätt.

När det gäller lärare och lärarbristen är det helt avgörande att man har lärarledd undervisning och utbildade lärare. Det är därför det är viktigt med lärarlegitimationen, det är därför det är viktigt att det ska vara en skyddad titel och det är därför det är viktigt att läraryrkets status höjs. Jag nämnde också flera andra saker i mitt anförande som är viktiga.

Det stämmer att vi gör förändringar av lärarutbildningen. Det vi framför allt gör är att höja kraven och därmed anslagen per student. Så skulle jag beskriva det. Vår tanke med det är att öka genomströmningen, alltså att fler personer som börjar på lärarutbildningen också ska avsluta den.

Ett stort problem i dag är att vi tar in väldigt många studenter på lärarutbildningen som inte avslutar sina studier och faktiskt blir lärare. Om man vill ha många lärare handlar det inte om hur många som börjar på lärarutbildningen, utan det handlar om hur många som blir lärare efter att ha gått lärarutbildningen.

Fru talman! Jag och Joar Forssell är överens om det matematiska i att antalet lärare avgörs av hur många som kommer ut, inte hur många som kommer in. Regeringens egen utredning slår fast att det kommer att komma ut 1 000 färre lärare. Det är den siffran jag har som utgångspunkt. Det handlar alltså inte om antalet som kommer in utan om antalet som kommer ut.

Jag tror inte att det finns någon grundläggande fysisk omöjlighet när det gäller att satsa på att ge lärarutbildningarna bättre förutsättningar, utan att minska antalet. Man kan faktiskt ge mer pengar till lärarutbildningen utan att det kommer ut färre lärare. Man kan fortsätta att ha många lärare som kommer ut. Det går att kombinera de två sakerna, men det kostar mer. Det är vi överens om. Det går att få ut fler lärare samtidigt som de får en bättre utbildning, vilket vi är överens om att de ska ha.

Jag är helt med på att man inte kan vända ett skolsystem över en natt. Den utmaning jag ser är att ni vänder det åt fel håll, Joar Forssell. Det är fortfarande en utmaning, även om det inte kommer att ske över en natt, för ni vänder det så att det blir färre lärare som utbildas. Det tror jag inte är en bra vändning. Ni vänder det så att fler elever slås ut. Det tror jag inte är en bra utveckling. Ni vänder det så att eleverna förlorar sitt elevinflytande, som vetenskapligt har dokumenterats vara en förutsättning för bra lärande.

Jag förstår inte hur det här kan vara en bra vändning av skolan om vi vill få fler elever att klara skolan och få fler lärare.

Fru talman! Jag tänkte fortsätta med matematiken. Jag hade ganska goda betyg i matematik, men inte exceptionella. Jag vet inte hur det står till med ledamoten.

Om man vill att fler personer ska vara lärare, alltså inte bara gå ut utbildningen utan också arbeta som lärare under lång tid, helst hela yrkeslivet, vill man från början se till att folk klarar lärarutbildningen och att genomströmningen är hög. För att få till stånd det behöver man ha en större summa pengar per student. Det är inga konstigheter – så långt verkar vi vara överens.

Jag tror också att vi behöver öka söktrycket per plats på lärarutbildningen. Vi behöver få in studenter som har en större kunskap med sig in från skolan när de börjar på lärarutbildningen, för då ökar möjligheterna att klara utbildningen. Ett sätt är såklart att minska antalet platser. Ett annat sätt är att se till att läraryrket blir mer attraktivt så att fler personer vill söka utbildningen och bli lärare. Det är därför viktigt med alla de saker vi gör för arbetsmiljön, möjligheterna för lärare att göra karriär, förstärkningen av lärarlegitimationen och så vidare. Det är ytterligare en sak.

Det handlar inte bara om hur många som kommer ut, utan det handlar också om hur många som sedan fortsätter som lärare, alltså hur många som inte lämnar yrket och kommer ut en gång till. Det är klart att om man examinerar jättemånga lärare som sedan slutar att utöva sitt yrke blir det inte så många lärare kvar. Det är därför det är så viktigt med till exempel den reglerade undervisningstiden, för det är ett sätt att se till att lärarna faktiskt vill stanna kvar och fortsätta att vara lärare.

Jag och regeringen är övertygade om att vi med vår politik får fler lärare i svensk skola därför att det blir ett bättre söktryck, fler som klarar utbildningen, en ökad genomströmning och fler som vill fortsätta att vara lärare, i stället för att vi har många som kommer in på utbildningen, kanske inte klarar den och sedan inte vill fortsätta som lärare.

(Applåder)

Fru talman! Det finns så många frågor men så lite tid.

Det är valår – vi kan diska av den saken direkt, fru talman. Vi i Miljöpartiet tänker att vi kanske ska ha större inflytande efter valet. Vi får se vad Liberalerna gör efter valet och om vi möts här i kammaren då eller inte.

Jag vill prata lite om vad som gör ett yrke, till exempel läraryrket, attraktivt. När man frågar ungdomar vad som är viktigt när de väljer jobb pratar många om att de vill ha ett meningsfullt jobb som gör skillnad för människor. Jag har inte hört någon säga: ”Det är väldigt attraktivt för mig att det är ett legitimationsyrke. Därför kan jag bli sjuksköterska, lärare eller psykolog. Det spelar inte så stor roll vilket.”

Lärarutbildningarna är störst på våra lärosäten, så det är ett populärt yrke. Det ska vi komma ihåg. Det är bara inte tillräckligt populärt bland tillräckligt många med tillräckligt bra kunskaper. Jag skulle vilja att fler svarar ”lärare” när man frågar dem vad deras drömyrke är. Arbetsmiljön är dålig, arbetsförhållandena är dåliga, pressen är hög och man känner inte att man kan göra ett bra jobb gentemot sina elever. Det är typiskt oattraktivt för vilket jobb som helst om arbetsmiljön är dålig och risken för sjukskrivning är hög.

Nu går vi in i en tid – 5, 10 eller 15 år – med stora liberala reformer på utbildningsområdet. En del av dem kommer Miljöpartiet att stå bakom, men kanske inte alla. Min oro är att det här kommer att sätta en otrolig press på skolsystemet. Vi vet redan att det kommer att examineras färre lärare. Min oro är att vi inte tar tag i det som behöver tas tag i redan nu.

Det finns bra skolor nu som har bra resultat. Jag vill veta vad Liberalerna gör här och nu för att se till att skolan får tillräckliga resurser för sitt uppdrag.

Fru talman! Det var många frågor och påståenden i en härlig mix från ledamoten. Jag ska försöka gå igenom dem.

(CAMILLA HANSÉN (MP): Pengarna, ledamoten!)

Det är inte bara valår och festivalår, utan det är också finalår för den här debatten. Det sista gången vi har en sådan, så jag förstår att det hänger många frågor i luften.

Jag tar det från början. Legitimationen nämnde ledamoten i början av sin replik. Det är klart att legitimation ger en tyngd till ett yrke. Det ger den ju till läkaryrket, psykologyrket och många andra yrken. Jag vet inte, jag har inte kollat upp det själv, men jag kan inte tänka mig att Miljöpartiet vill avskaffa läkarlegitimationen eller psykologlegitimationen. Om man inte vill göra det, är det då så att man vill signalera att man inte tycker att läraryrket är så viktigt?

För mig är det uppenbart att läraryrket är ett yrke som påverkar människors liv mycket. Det påverkar faktiskt hela samhället, men det påverkar den enskilda människans liv så mycket att det måste finnas en legitimation, både för status och för att säkra kvaliteten och kunskapen som en lärare besitter genom legitimationen. Legitimationen är bärande, och den är det i många yrken. Jag tror att det är många som skulle vara intresserade av att höra om det är så att Miljöpartiet vill ta bort legitimationen på massor av andra yrken. Det vore ju nästan revolutionerande.

Läraryrket är ett populärt yrke, säger ledamoten, och exemplet på det är att det börjar många på lärarprogrammet. Det är sant att det börjar många på lärarprogrammet. Det var också så i riksdagen, i alla fall ett tag, att lärarutbildningen var den vanligaste utbildningen bland ledamöter. Det är såklart bra, för lärare är ofta samhällsintresserade och säkert duktiga på att tala. Men det ser ju ut så på lite olika ställen – det finns en hel del lärare bland kollegorna även i andra yrken därför att lärare hoppar av. Det är problemet. Vi måste helt enkelt se till att lärare vill stanna i läraryrket.

Fru talman! Det är möjligen så att jag ställde många frågor, men jag tror inte att jag någonstans antydde att legitimationer skulle avskaffas. Däremot kommer vi att debattera en misslyckad liberal reform om lärarlegitimation som inte har lett till att yrket är mer attraktivt. Vi är inget revolutionärt parti, snarare ett grönt parti. Jag har heller inte hört någon som verkligen säger: Vad är mitt drömjobb? Vilket som helst, bara det är ett legitimationsyrke.

Joar Forssell glömde svara på det här: Var finns Liberalernas finansiering för en bra skola här och nu för eleverna som går i skolan fram tills de här reformerna är genomförda och får effekt? Vi pratar ju om 10, 15, 20 år tills man ser effekt av en förändrad lärarutbildning – en lärarutbildning som är förändrad i marginalen. Vad gör ni nu, här och nu?

Min oro är också att ni sjösätter alla de här stora reformerna men är inte beredda att finansiera dem. Det svensk skola behöver är skickliga lärare som har tillräckligt med tid med sina elever. Får vi inte det kommer de här reformerna inte att spela någon roll. Då kommer de bara att vara en extra arbetsbörda, som också är en risk för svensk skola.

Vi har ju ändå det gemensamt att vi vill att svensk skola ska vara ett flaggskepp. Vi vill att den ska vara bäst i världen. Då måste vi ha större säkerhet kring vad som händer här och nu och att förändringarna verkligen får effekt. Där spelar pengarna en roll, så jag vill höra om Liberalernas planer för finansiering av alla de här reformerna.

Fru talman! Återigen tack för frågorna! Jag går jättegärna in på det.

Vi gör jättemycket här och nu, både saker som sker nu och saker som kommer att ske i framtiden. Det tror inte jag att någon tycker är märkligt. Även om det finns behov här och nu måste man fortfarande göra strukturella reformer för att stärka skolan på lite längre sikt.

Nu låter det på Miljöpartiet som att man är emot att stärka skolan på strukturell nivå därför att man vill göra satsningar här och nu. Liberalerna tycker inte att det finns någon motsättning där. Ibland kan det i skoldebatten låta lite som att man ska välja det ena eller det andra. Vi ska göra båda. Det kan man göra om man prioriterar det, och Liberalerna vill prioritera det.

Vi satsar på skolsociala team, mindre undervisningsgrupper och böcker. Jag är faktiskt väldigt glad för att jag har hört ledamoten Hansén själv säga flera gånger att Miljöpartiet står bakom Liberalernas syn på att böcker och litteratur behöver vara en större del av både elevers vardag och undervisningen i sig. Jag är glad för att Liberalerna fick igenom det här också under januariavtalet, när Miljöpartiet satt i regeringen tillsammans med Socialdemokraterna. Då fick vi också igenom satsningar – kanske inte riktigt lika stora satsningar, men vi fick i alla fall igenom frön till det som vi har gjort under den här mandatperioden. Det får jag säga att jag är väldigt tacksam för.

Vi har gjort saker i dåtiden. Vi gör saker i nutiden. Allt det som jag nämner nu kostar pengar, och det är pengar som vi lägger på skolan. Vi satsar jättemycket pengar på skolan, det vet alla som läser budgeten, och det kommer vi att fortsätta göra.

Men alla reformer kostar inte pengar, och reformer måste göras oavsett vad man gör här och nu. De sakerna står inte mot varandra. Det tycker jag är ett märkligt perspektiv, som jag uppfattar återkommer i skoldebatten och i alla möjliga debatter i den här kammaren. Man tror att det ena måste ställas mot det andra. Så är det ju inte. Vi måste kunna göra både och, för både och behövs. Det behövs satsningar och pengar här och nu, och det behövs också strukturella reformer.

(Applåder)

Fru talman! Jag reagerade på några saker i Forssells anförande, bland annat att han talade om att skolan styrs på ideologiska grunder.

Jag vill säga att det i så fall är Liberalernas ideologiska grunder som är styrande i svensk skola. Det är trots allt ni som har varit ansvariga för alla de stora reformer som har genomförts i svensk skola de senaste decennierna. Om ni menar att vi i dag har en flumskola där eleverna har alldeles för mycket inflytande är det ju ni som har misslyckats med ert projekt. Jag vet ju att Jan Björklund talade om att flumskolan ska bort, men om ni menar att vi fortfarande är kvar i det är det ju Liberalerna som har misslyckats med det uppdraget.

Jag vill också säga att jag tycker att de reformer som kommer från Liberalerna och om det är regeringen – ibland är det svårt att veta om det är Liberalerna eller regeringen som talar – är kraftigt ideologiskt styrda.

Ett exempel är när Simona Mohamsson säger att det behövs en kulturförändring i svensk skola där vi avskaffar elevinflytande. Det är knappast förankrat i vetenskap eller vad som efterfrågas av svenska lärare. Det är något som ni har hittat på, att det skulle vara ett problem att elever har inflytande i skolan. Självklart är det läraren som ska leda undervisningen; det är vi alla överens om. Men det finns noll forskningsstöd för att det skulle göra svensk skola bättre att eleverna inte får ha inflytande. Det finns noll forskningsstöd för att det skulle bli bättre om lärare får straffa elever eller om elever ska plocka skräp, som Simona Mohamsson sa.

Jag blir lite fundersam och undrar vad Forssell egentligen menar med ideologiskt styrd skola och varför ni tidigare har misslyckats så fatalt med att genomföra de reformer som ni menar krävs.

Fru talman! Jag kan börja med en reform som vi genomförde för länge sedan som verkligen var ideologiskt liberal men som Vänsterpartiet på sätt och vis hjälpte till med. Det var när vi införde skola för alla barn i Sverige. Då fanns inte Vänsterpartiet; då var Vänsterpartiet en del av Socialdemokraterna. Man bröt sig ur senare. Men på sätt och vis var ju Vänsterpartiet med och genomförde den liberala skolreform som vi gjorde när vi införde skola för alla, och det var väldigt ideologiskt. Det ska jag ge Vänsterpartiet rätt i.

När det gäller elevinflytandet har vi aldrig sagt att vi är emot att man har elevråd eller elevkårer eller organiserar sig som elev. Det förstår jag ligger Vänsterpartiet varmt om hjärtat. Däremot är det läraren som ska bestämma i klassrummet och över undervisningen.

Det finns exempel på ideologiska experiment där elevinflytandet har gått för långt. Det var länge sedan, men jag gick på en grundskola där vi hade en majoritet av elever och föräldrar i skolans styrelse. Det var kanske att ta det lite väl långt. Det var Socialdemokraterna som införde det; möjligen var Vänsterpartiet med. Det känner jag inte till.

Ett annat ideologiskt exempel var när vi införde entillen och att alla elever skulle ha skärmar och lägga böckerna åt sidan. Då gick jag också i skolan, och min skola var först i Sverige med att ha en dator per elev. Det var väldigt ideologiskt. Det var inte drivet av forskning.

Det vi säger nu är att vi ska gå tillbaka till en regelstyrd kunskapsskola som sätter just sakkunskap, riktig kunskap, och ordentlig, genuin undervisning i centrum och som rör sig bort från de här ideologiska idéerna, som ju faktiskt inte fungerar. Men på ett filosofiskt plan – om vi ska röra oss där i den här debatten, fru talman – kan man självklart hävda att alla politiska förslag i någon mening är ideologiska. Utan idéer skulle vi inte kunna ha politik, så i det får jag väl återigen ge Vänsterpartiet rätt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Forssell för erkännandet att jag till viss del kan ha rätt.

Jag vill återkomma till att det inte finns något forskningsstöd för att det skulle vara positivt att ta bort elevinflytandet. Jag vill understryka att det Mohamsson har sagt är att elevinflytandet bör avskaffas, men nu uppfattar jag det Forsell sa som att detta inte stämmer och att man faktiskt menar att det ändå ska finnas elevinflytande i svensk skola. Det är i så fall ett positivt besked.

Jag vill återgå till en annan fråga. Forssell talade i sitt anförande en del om legitimationssystemet. Det är ju så att det legitimationssystem vi har i dag är fullt av undantag, och detta är ett mycket stort problem. Undantagen utnyttjas också ganska systematiskt i olika skolformer. Bland annat har både friskolor och kommunala skolor som har undervisning på engelska undantag från kravet på svensk lärarlegitimation. Vi i oppositionen är eniga om att detta undantag bör tas bort.

Mohamsson sa den 25 september 2025 att det krävs en lagändring som tar bort detta undantag för skolor som undervisar på engelska. Vi har trots det inte sett några förslag från regeringen. Ni ställer er inte bakom det förslag som vi i oppositionen har lagt fram med anledning av den rapport i vilken Riksrevisionen pekar på att det är ohållbart att det finns så många undantag och att det inte leder till att vi får tillräckligt många behöriga lärare i svensk skola.

Jag undrar helt enkelt: Kommer regeringen att agera i den här frågan?

Fru talman! Bortom rubrikerna – jag har också läst de rubriker som ledamoten refererar till – har jag i samtal med mina liberala kollegor och med regeringsföreträdare läst det som att vi inte är emot allt elevinflytande för att det är elevinflytande. Däremot tycker vi att man som elev inte ska få bestämma över undervisningen och dess innehåll, undervisningens upplägg och vad lärarna gör. Klassrummet måste styras av läraren.

Det kan för den som lyssnar till debatten vara intressant att höra att vi här i riksdagen har vad ledamöterna skämtsamt kallar för elevråd. Där har vi inflytande över saker som hur lokalerna ser ut eller matsedeln i brickmatsalen här i huset. Den typen av inflytande över arbetsmiljön och liknande är såklart mycket mindre problematiskt.

Liberalerna vill avskaffa alla undantag i lärarlegitimationen. Vi vill också bötfälla skolor som har satt i system att anställa obehöriga lärare, och vi vill se till att skydda lärarnas yrkestitel. Där är vi alltså eniga i sak.

Jag vet, fru talman, att Vänsterpartiet till skillnad från Socialdemokraterna aldrig har suttit i regering – Vänsterpartiet bröt sig ju ur. Det är lite knivigare än att vara i opposition, för man måste komma överens allihop tillsammans. Då tar det lite längre tid. Man kan inte bara slänga ur sig förslag i kammaren, utan man måste bereda saker, förhandla saker och utreda saker. Vi har ett beredningskrav i Sverige, och därför tar det lite tid. Jag är helt övertygad om att vi kommer att nå fram till att avskaffa undantagen när det gäller lärarlegitimationen. Vi vill nämligen det, och det är vi som i mycket hög grad styr svensk skola, tillsammans med våra kollegor från de andra Tidöpartierna.

När Vänsterpartiet får sitta i regering i framtiden – gud förbjude – kanske de också får lära sig hur det fungerar.

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi UbU9 Lärare och elever. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7, som handlar om elever med olika förutsättningar.

För oss socialdemokrater är detta inte bara ett betänkande bland andra. Det handlar om barnen i våra klassrum – om deras framtid, deras självkänsla och deras möjligheter i livet. Jag är själv socialdemokrat därför att jag tror på jämlikhet på riktigt, och det finns få platser där jämlikheten prövas så tydligt som i skolan.

Fru talman! Svensk skola har tyvärr blivit mer ojämlik. Skillnaden mellan skolor och mellan elever har ökat. Vi har samtidigt en omfattande lärarbrist. Detta har flera ledamöter tidigare varit inne på i sina anföranden.

Regeringen talar ofta om historiskt stora satsningar på skolan, men när man träffar kommunalråd och utbildningsansvariga politiker ute i kommunerna märker man att verkligheten ofta ser annorlunda ut. Kommunerna har under de senaste åren tvingats prioritera och spara.

Lärare vittnar om en arbetsbelastning som är svår att hantera, och elever som behöver stöd får ibland vänta, trots att skollagen är tydlig. Det räcker inte att – som regeringen gör – tala om satsningar. Politiken måste också säkerställa att resurserna faktiskt når själva klassrummet där eleverna befinner sig.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill göra andra prioriteringar. Till att börja med behöver vi fler utbildade lärare. Lärarbristen är som många tidigare har varit inne på en av skolans största utmaningar.

Vi vill göra lärarutbildningen mer flexibel så att personer med tidigare akademisk utbildning snabbare kan komplettera till lärare. Vi vill också införa läraraspiranter, alltså att obehöriga som redan arbetar i skolan kan utbilda sig samtidigt som de är kvar i yrket. Det är ett sätt att ta vara på den kompetens som redan finns i våra skolor.

Det handlar också om arbetsvillkoren. Ingen kan tala om en kunskapsskola om lärare saknar tid och resurser för sitt uppdrag.

Fru talman! Skolan måste fungera för alla elever – även för dem som behöver mer stöd. I dag har ungefär 10 procent av eleverna en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Alltför många av dessa elever får inte det stöd de har rätt till enligt skollagen. Det innebär att barn hamnar i en skolmiljö som inte är anpassad för dem. Det leder till stress, oro och i många fall ökande skolfrånvaro. Vi socialdemokrater menar därför att staten måste ta ett större ansvar för likvärdigheten.

Vi vill ta fram och sprida evidensbaserade metoder för arbetet med NPF i hela landet. Vi vill säkerställa att alla skolor har tillgång till specialpedagogisk kompetens, och vi vill stärka uppföljningen så att skollagens rätt till stöd faktiskt följs.

I vår budget gjorde vi socialdemokrater en särskild satsning för att utveckla och sprida bästa arbetssätt kring NPF. Vi ser i dag att många skolor har kommit en bra bit på väg med arbetet runt barn med NPF, men om man tittar på hela Sverige råder det fortfarande stora brister. Vi behöver ta fram best practice för att kunna satsa på det som erfarenhet visar och som är beprövat. Vi behöver också stärka skoluppföljningen så att skollagens rätt till stöd faktiskt följs.

Fru talman! När vi talar om en skola för alla måste vi också tala om den anpassade skolan. Elever i anpassad skola är barn med intellektuell funktionsnedsättning. De behöver ofta mer individuellt stöd och mer specialiserad pedagogik samt en trygg och stabil skolmiljö. För dessa elever är lärarens kompetens helt avgörande. Det krävs speciallärare och specialpedagoger med rätt utbildning.

Vi vet att många kommuner har svårt att rekrytera personal med den kompetensen. Det riskerar att leda till att elever inte får den undervisning och det stöd de har rätt till. När det gäller anpassad skola är det ungefär 15 procent av personalen som har rätt utbildning. Det är alltså 85 procent som undervisar utan att ha rätt kompetens i utbildning och bakgrund.

Vi socialdemokrater vill stärka kompetensförsörjningen även i den anpassade skolan och säkerställa att elever där också har tillgång till lärare med rätt utbildning. För många av dessa barn är skolan helt avgörande för möjligheten att senare kunna leva ett mer självständigt liv.

Fru talman! Vi ser också en oroande utveckling när det gäller barns psykiska hälsa. Allt fler barn och unga beskriver stress, ångest och press kopplad till skolan. Detta ställer krav på oss som lagstiftare.

Vi socialdemokrater vill därför stärka elevhälsan och förbättra samverkan mellan skola, bup och socialtjänst. Vi behöver också ta fram ett nationellt kunskapsunderlag om orsakerna till den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga. Skolan ska vara en plats för kunskap – det man är inne på är helt rätt – men det ska också vara en trygg miljö där barnen får växa.

Fru talman! Jag hör ofta berättelser från föräldrar vars barn hamnat mellan stolarna. De beskriver år av möten och utredningar och en kamp för att få det stöd som lagen säger att barnet har rätt till. Så ska det inte vara. Ett barns rätt till stöd ska inte bero på hur starka föräldrarna är i kontakten med kommunen eller skolan. Det ska vara en självklar rättighet.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill därför investera i fler utbildade lärare, göra det lättare för obehöriga att utbilda sig till lärare och stärka stödet till elever med NPF. Vi vill utveckla evidensbaserade arbetssätt i skolan, stärka elevhälsan och säkerställa att den anpassade skolan får rätt kompetens och resurser.

Framför allt vill vi återupprätta likvärdigheten i svensk skola. Skolan ska vara samhällets starkaste skyddsfaktor, inte en plats där barns möjligheter avgörs av postnummer eller kommunens ekonomi.

Det handlar om kunskap, det handlar om jämlikhet och det handlar om att varje barn ska få en verklig chans att lyckas.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska nu debattera betänkande UbU9 Lärare och elever.

Tillsammans med mitt parti står jag bakom förslaget i betänkandet.

Jag tänkte lägga fokus på relationen mellan lärare och elever. Som politiker är det vår uppgift att ge skolorna förutsättningar att skapa en miljö där både lärare och elever kan trivas och där eleverna utvecklas och utbildas. Dagens skola är inte alltid en dans på rosor; det har jag förstått efter alla möten med lärare genom åren. Att i ena stunden vara den som utbildar elever och i nästa stund vara extraförälder och kurator ställer höga krav – och ibland blir de orimliga.

Tyvärr har man genom åren fattat politiska beslut som har försämrat lärarnas arbetssituation. Bland annat genomfördes en kommunalisering av skolan, med ganska luddiga styrdokument, och vi har även massinvandringen med dess konsekvenser. Det saknas också tydlighet gällande hur läraren ska använda sin arbetstid – hur många lektioner man ska ha, hur mycket tid man ska ha för administration och så vidare.

Vi inom Tidöpartierna har en utredning om detta på bordet, och en proposition kommer inom kort. Här finns förslag som minskar lärarens administrativa börda. Det handlar om färre utvecklingssamtal – ett om året i stället för två – och om utvecklingsplaner begränsade till just själva kunskapsutvecklingen. Undervisningsuppdraget regleras tydligare i skollagen, och gällande undervisningstiden ges en maxtid och en minimitid för planering.

Fru talman! I mötet mellan lärare och elever kan fantastiska saker hända, till exempel när läraren ser att eleven förstår det som lärs ut. Det så kallade ljuset tänds, och glädjen syns i elevens ögon när eleven känner sig stolt över att ha lärt sig något nytt. Så här är det säkert i många klassrum även i dag, vilket är fantastiskt. Men för att det ska kunna uppnås, och även hända lite oftare, krävs det ordning och reda i klassrummet.

I dag fungerar det inte alltid så bra i alla klassrum. Vi har elever som nonchalerar lärarens tillsägelser och elever som hotar och utövar våld. Självklart kan de inte vara kvar i klassrummet, utan de ska undervisas på annan plats så att den undervisande läraren kan hålla sina lektioner och övriga elever kan erhålla studiero och kunskaper.

Vi kan inte heller ha det som i Malmö och på andra orter där var femte niondeklassare lever under hedersförtryck – var femte! Det är självklart att det är jobbigare för dem att lära sig något i skolan och känna sig trygga.

Det är inte heller acceptabelt att en stor del av eleverna lider av vad man kallar psykisk ohälsa i olika grad. Inom kort kommer dock en skärpning om undervisning om detta i kurs- och ämnesplanerna, vilket vi välkomnar. Det är jättebra. Det löser naturligtvis inte allt – det är inte många saker som löser allting perfekt – men det är i alla fall en förbättring jämfört med hur det har varit tidigare.

Vi behöver också hjälp av föräldrarna. De behöver skicka fostrade elever, elever med sunda värderingar och normer, till skolan. Självklart gör många – de allra, allra flesta – det, men vi behöver att i princip alla föräldrar gör det. De få som inte gör det förstör nämligen för alla i klassrummen.

Det vilar också en stor börda på våra lärare som under vissa lektionstillfällen ska genomföra undervisning med en mängd olika metodiker samtidigt, på grund av att många elever i samma klassrum ska ha särskilda anpassningar. Det säger sig självt att det är jobbigt att ha fem sex olika saker igång samtidigt.

Ni hör att det är både ris och ros i dagens skola. Vi i Tidöpartierna har därför en stor mängd utredningar som inom kort kommer att ligga till grund för propositioner som kommer att förbättra den svenska skolan. Jag vill passa på att nämna ett par av dem.

Vi har en utredning om trygghet och studiero. I den föreslås att rektorn ska ha huvudansvaret för att upprätthålla trygghet och studiero. Man föreslår också att förväntansdokument upprättas mellan skola, elev och föräldrar, liksom åtgärder för att säkerställa nolltolerans mot mobbning, klotter och skadegörelse. Vidare föreslår man skärpta skrivningar om omplacering och avstängning av elever samt ett tydliggörande av att det är läraren som beslutar om undervisningen och dess upplägg.

Vi har även en utredning om förbättrat stöd i skolan. Där föreslås standardiserade tester redan i årskurs 1 för att identifiera elever med särskilda behov och införande av stödundervisning, på riktigt, antingen enskilt eller i mindre grupp, för de ämnen som respektive elev har behov av. Jag såg själv sådant när jag var ung. Det fungerade på den tiden och bör fungera nu också. Det innebär att de med särskilda behov av stöd får hjälp av annan lärare som är speciellt utbildad för just det ändamålet.

Fru talman! Sverigedemokraterna har länge velat få en bättre ordning vad gäller skolmåltiderna. Vi ser att man i många skolor serverar enkelriktade måltider i vegetarisk anda och att man serverar vegetarisk mat fyra av veckans fem dagar. Malmö är ett typiskt exempel här. Det är inte okej. Alla elever är inte vegetarianer och önskar inte heller bli det.

Vi vill att eleverna ska bli serverade en allsidig kost enligt tallriksmodellen. Varje dag ska det serveras en kötträtt och en vegetarisk rätt, samt specialkost till de elever som kan styrka medicinska skäl med läkarintyg. Specialkost på grund av religiösa eller kulturella skäl ska inte erbjudas, utan de eleverna kan äta något av de alternativ som erbjuds.

Fru talman! Vi anser att undervisningen i den mån det är möjligt ska organiseras så att den stimulerar till rörlighet och motion. Om skolan ger elever möjlighet till någon form av daglig fysisk aktivitet – det behöver inte vara något hårt träningspass på en timme utan kanske en promenad – är det en vinst för lärandet och för alla. Det är en vinst även för lugnet i klassrummet.

Av samma anledning, som en liten hjälp till detta, vill vi återinföra de reglerade friluftsdagarna. Helt enig forskning – jag har inte hört något om motsatsen – visar att ökad fysisk rörlighet är bra för hälsan och att det dessutom ökar inlärningsförmågan.

Fru talman! Slutligen: Vi har en lång väg att vandra för att återställa en svensk skola där elever och lärare är helt trygga och enbart ägnar sig åt kunskapsinhämtning utan stök och ovidkommande sysslor. Men med de förändringar som Tidöpartierna nu arbetar med är en sak säker: Framtiden ser lite bättre ut för lärare och elever. Det tycker vi är fantastiskt bra.

(Applåder)

Fru talman! Jag och Jörgen Grubb har båda vår hemvist i Malmö och känner till de problem som finns i denna socialdemokratiska bastion, inte minst problemen med hedersförtryck.

Vi vet båda hur svårt det har varit att få upp detta ämne på agendan; jag kan säga att det är en kamp som jag har deltagit i under 15 år. Jag uppskattar att det har skett stora förändringar de senaste åren, när man äntligen har börjat ta problemet på allvar. Jag uppskattar att det har hänt saker, för det har varit ett stort problem att vi inte har fått lov att lyfta de frågorna lokalt – eller göra någonting åt dem – under det styre som fanns.

Sedan kan jag väl även säga att jag hade uppskattat om Sverigedemokraterna inte fortsatte att utvisa elever till länder med hedersförtryck. Det hade så att säga också varit bra för de eleverna.

Jag skulle jättegärna vilja fråga Jörgen Grubb en sak. Våra partier är ju ganska starka på landsbygden, men flera satsningar från den här regeringen är extremt storstadsfokuserade. Pengarna går till storstäderna. De riktade statsbidragen söks primärt av stora skolor i städerna eller centralorterna, inte av skolor på landsbygd eller i glesbygd. Enligt skolpengsnormen ska Lomma satsa mycket mer pengar. Pajala, Gällivare och andra kommuner som har jättesvårt att få ihop skolorna ska få en tredjedel mindre, enligt regeringens syn på hur skolpengen ska fördelas och hur det borde se ut.

Hur hänger detta ihop med att få hela landet att leva och att få en bra skola i hela Sverige? Det är en fråga som jag jättegärna skulle vilja ha Sverigedemokraternas svar på.

Fru talman! Jag vet inte vad Niels Paarup pratar om. Det är kommunerna som fördelar skolpengen. Sedan använder de strukturbidrag för att göra en lite ojämlik fördelning, om de nu vill det, eller kanske som en kompensation för vissa behov. Jag förstår inte Niels Paarups fråga över huvud taget.

Om Niels Paarup nu tycker att detta är ett så stort problem kan man ju undra om det är ett nytt problem. Är det något som har kommit i dag? Nej. Niels Paarups parti har ju stött flera olika regeringar under många år, men vi har inte hört eller sett någonting från hans parti i denna bemärkelse. Jag vet inte vad Niels Paarup är ute efter att jag ska svara på.

Fru talman! Det är svårt för mig att riktigt förhålla mig till det här. Om Sverigedemokraternas representanter i utbildningsutskottet inte känner till att det finns ett delbetänkande från en utredning som heter Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan är det såklart problematiskt. Det är i så fall också en utmaning för regeringen att samarbetet inom dessa strukturer är så dåligt.

Jag talar alltså om ett delbetänkande från Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet. Detta var med i Tidöavtalet. Det känns som att det borde finnas förutsättningar för ledamoten att känna till det här.

I delbetänkandet föreslås en allmän skolpengsnorm. Enligt den skulle till exempel Pajala eller Gällivare spara omkring 30 procent, eller få en skolpeng som är 30 procent lägre, vilket skulle betyda att de får lägga ned nästan alla sina skolor. Det kan man såklart tycka är bra om man är sverigedemokrat, men det tycker inte vi.

Nej, det är inget nytt att fördelningen ser ut så här. Därför har vi i vår politik en fördelning där gleshet är inkluderad i fördelningen av de nationella resurserna. Det har inte regeringen eller Sverigedemokraterna.

Vi säger att man ska kunna utbilda sig till lärare i hela landet, medan ni vill minska antalet lärarutbildningar. Vi säger att man ska ha ett sektorsbidrag, så att de mindre skolorna och de mindre kommunerna kan använda pengarna utifrån sina förutsättningar i stället för att Mohamssons kontor här i Stockholm ska avgöra vad de ska lägga pengarna på. Varför tusan ska Pajala bygga upp en akutskola? De har en elev vart femte år som ska gå där. Det kan de få pengar för, men om de ska lösa problemet på något annat sätt kan de inte få någon hjälp från staten eller Sverigedemokraterna.

Det är bara här i Stockholm som man vet hur saker och ting ska göras i Pajala eller i Malmö. Det är ju absurt. Varför står Sverigedemokraterna bakom denna Stockholmsfokusering och centralisering? Det är det jag undrar.

Vi har även lagt fram förslag om sektorsbidrag.

Jag uppskattar att vi kan ha en debatt, men jag tycker att det är relevant att läsa på om andra partiers förslag innan man kritiserar vad de står för.

Fru talman! Jag undanber mig falska uppgifter. Jag har inte kritiserat något förslag från ledamoten.

Ledamoten pratar om en utredning som inte ens har gått ut med något gemensamt förslag. Ledamoten vet väl inte vad vi sverigedemokrater tycker om det. Allt detta är bara hittepå. Det finns en utredning, ja, men det har inte fattats några som helst beslut. Vi har inte alls meddelat vår ståndpunkt. Det finns ingenting. Vi är naturligtvis inte intresserade av att dra ned skolpengen i glesbygden med 30 procent.

Ledamoten fantiserar om något som kanske skulle kunna hända eller inte hända. Jag är ledsen, men jag kan inte säga mer än så. Det är helt felaktiga uppgifter som ledamoten försöker att sprida här.

Fru talman! Jag har några frågor till Jörgen Grubb efter hans anförande nyss.

Han talade om politiska beslut som har försämrat svensk skola. Jag undrar om Grubb missade att nämna det kanske största misslyckandet i svensk skola under de senaste decennierna, nämligen friskolereformen. Vi ser nu hur aktiebolag gör väldigt stora vinster på svenska skattebetalares pengar. Pengar som egentligen skulle gå till lärare och elever går i stället rakt ned i aktieägarnas fickor.

Grubb och hans parti verkar inte tycka att detta är något problem. Tvärtom har jag många gånger hört Sverigedemokraterna försvara det här systemet i valfrihetens namn. De menar att det är kanonbra att systemet tillåter att svenska skattepengar går till aktiebolags vinster.

Jag tycker att detta är ett av de största misslyckanden vi kan se i svensk skola i dag. Pengar som ska gå till lärare och elever ska stanna i skolan och inte gå till vinster.

Den fråga jag egentligen vill ställa till Grubb handlar om de undantag från krav på lärarlegitimation som finns med i de betänkanden vi diskuterar i dag. Riksrevisionens rapport pekar på att det finns alltför många undantag från kravet på lärarlegitimation. Vi har sett hur detta systematiskt utnyttjas av friskolor. Till exempel har de väldigt ofta undervisning på engelska, för då behöver de inte ha lärare med svensk lärarlegitimation.

Joar Forssell nämnde tidigare att det kan vara svårt att sitta i regering och förhandla med andra partier. Jag undrar därför: Är det Jörgen Grubbs parti som bromsar det här, eller är det någon annan? Hur ser Sverigedemokraterna på att ta bort undantagen från kravet på lärarlegitimation?

Fru talman! Jag och ledamoten från Vänsterpartiet pratade om friskolorna även förra gången vi möttes här. Sverigedemokraterna satt väl inte ens i denna kammare när det beslutades att friskolor skulle tillåtas. Sedan har olika partier haft olika syn på vilken ersättning man ska få i friskolorna och så vidare.

Vi befinner oss där vi befinner oss – nu är vi här. Sverigedemokraterna tycker att man ska ha frihet att välja skola. För att det ska finnas frihet att välja skola måste det finnas olika skolformer – det är grundprincipen. Det kommer inte att fungera att bara ha kommunala skolor och sedan säga att eleverna kan välja skola, för då blir det inte särskilt mycket valfrihet. Vi behöver ha olika former.

Allt är inte perfekt när det gäller detta. Sverige är inte längre perfekt. Det var perfekt när jag växte upp – då brydde man sig inte om skolformen, utan man gick till närmaste skola. Alla var likadana, för alla skolor fungerade på samma sätt eller åtminstone väldigt lika. Sverige hade en statligt styrd skola på den tiden, vilket vi skulle vilja se i dag. Det var jättebra.

Nu är förutsättningarna annorlunda. Drygt 400 000 elever går varje dag till någon form av friskola. Vänsterpartiet vill stänga friskolorna. Då har dessa elever ingenstans att gå. Det kommer att ta ett tag – jag vet inte hur lång tid – innan de blir omplacerade eller kommunerna köper skolorna. Jag vet inte hur Vänsterpartiet har tänkt att den här växlingen ska gå till. Det är av intresse att man redovisar det om man nu har den inställning som Vänsterpartiet har. Jag tycker att man ska vara klar på den punkten.

Jag undrar också: Är detta något nytt? Det fanns väl även för tre, fyra eller fem år sedan, när ni var med dem som hade regeringsmakten i åtta år? Ingenting hände.

Fru talman! Jag ska svara på Grubbs påstående om att vi skulle vilja stänga skolor för 400 000 elever. Det gör det ju väldigt tydligt att det är driftsformen som skulle vara avgörande för om dessa skolor skulle hålla öppet eller inte.

Det vi säger är att man inte ska få bedriva skolverksamhet i aktiebolagsform. Man ska inte få ta ut vinst från svensk skola. Det är en självklarhet. De allra flesta svenskar – och de allra flesta lärare – håller med om detta. Om man enbart bedriver skolverksamhet för att göra vinst tycker jag att man är på fel plats.

Det här handlar alltså inte om att man skulle stänga ned alla fristående skolor. Det vi säger är att man inte ska få bedriva dem som aktiebolag.

Sverige är unikt. Det är enbart i Sverige som det är fritt fram att göra vinst på skattebetalares pengar inom skolan. Detta system finns inte i något annat land. Jörgen Grubb får det att låta som att det vi föreslår skulle vara kommunism eller något sådant. I så fall är ju alla andra världens länder kommunistiska. Det är enbart i Sverige som det här extremt märkliga systemet finns.

Detta måste vi göra upp med, och det gör mig beklämd att Sverigedemokraterna och andra partier på den borgerliga sidan inte vill det. Det är också därför ingenting har hänt. Till exempel hände ingenting under förra mandatperioden. Vi har lagt fram förslag om det här tidigare, men ni röstar ju nej, Grubb. Hur ska vi kunna få majoritet när det finns partier som blockerar att vi går vidare och stryper det här?

Jag vill fortfarande höra svaret från Grubb på frågan: Hur ser ni på undantaget från krav på lärarlegitimation?

Fru talman! Detta är väldigt intressant. Vänsterpartiet ska inte stänga ute 400 000 elever, men hur många av de här 400 000 eleverna går inte i skolor där man gör någon form av vinst? Man gör vinst även i kommunala skolor. Malmö kommun gjorde nästan 100 miljoner i vinst på den samlade gymnasieskolan under förra perioden. I sunda företag gör man vinst, för man måste investera. Det är så det funkar. Det är tydligt att det inte är marknadsekonomi som Vänsterpartiet vill ha. Sedan är inte marknadsekonomi lösningen på allting heller.

Man kan göra som vi gör i stället. Så gjorde ni inte under de åtta år då ni stödde en regering styrd av Socialdemokraterna, Isabell Mixter. Det som vi bryr oss om i vår grupp, Tidögruppen, är resultatet. Vi ställer tuffa och tydliga krav. Det gjordes inte under era åtta år, fast ni enligt er själva hade samma problembild. Det ställdes inga krav av er, men vi ställer krav. Snart kommer det en hel utredning med krav; friskolorna ska inte kunna ta ut oskäliga vinster utan måste leverera. Detta kommer ni att bli varse.

Det fina är att man ibland kan leverera en produkt kanske 2 procent billigare om man är effektivare och bättre. Det viktiga är vad det är för produkt man kommer med. I det här fallet är det fråga om välutbildade elever som trivs. Framför allt går de på dessa skolor frivilligt, vilket man aldrig hör från er sida. Det måste vara jättekonstigt för er att de går där frivilligt.

Jag tycker att systemet är rätt bra som det är, men vi kommer också med förbättringar.

Fru talman! Jag vill fråga ledamoten lite grann om ordning och reda i skolan, som Sverigedemokraterna ofta pratar om. Jag anser också att det är jätteviktigt med ordning i skolan, men ordning skapas inte bara genom regler utan också genom stöd till de elever som har svårast att klara skolmiljön.

I dag har vi en skola där var tionde elev har neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Rapporter visar att stödet till dessa elever är mycket ojämlikt från skola till skola och ofta är beroende av skolans resurser. Erfarenheterna visar att när skolan inte fungerar för elever med NPF blir effekten ofta att de får svårt att koncentrera sig, pratar och har svårt att sitta still.

Med de stora klasser som vi nu har i Sverige – de tenderar dessutom att öka i storlek – hamnar elever med NPF ofta i svårigheter både kunskapsmässigt och socialt. Man kan till exempel riskera att bli utkastad eller utvisad från lektionerna. Med en skola som inte kan hantera elever med NPF riskerar vi att fler slås ut, enligt min och Socialdemokraternas uppfattning.

Vilka konkreta reformer vill SD genomföra för att skolan ska fungera bättre för elever med NPF?

Fru talman! Jag nämnde väl något om detta i mitt anförande, om jag inte minns fel. Man ska naturligtvis öka kännedomen om hur dessa elever ska hanteras.

10 procent låter ganska mycket. Men det är möjligt att det är var tionde elev i hela Sverige. Det finns naturligtvis olika skalor och styrkor, vilket jag tror att vi båda är medvetna om, Mats Wiking.

Problemet är att lärarna ska sköta all lektionstid genom att man har en massa olika typer av anpassningar för olika elever, inklusive dessa. Vi kan ju inte sitta här och tala om varje unikt fall, men vi ser det som att de i vissa fall nog mår bäst av att få stöd vid sidan om. Sedan är det vissa som vill ha en grupp.

När det gäller många av de här eleverna har jag för min del hört – jag kan inte tala för de övriga i min grupp – att det ofta är en väldigt stor fördel om man får bättre ordning och reda i klassen och mindre stök. I vissa fall är det detta som krävs. Men jag säger inte att det räddar alla 10 procent.

Det här har vi satsat väldigt mycket på. Jag tror ärligt att även ledamoten vill ha detta. Men vi har inte sett det från ledamotens parti de senaste åtta åren när man pratat om ordning och reda. Det har varit en stor fråga för Sverigedemokraterna och för delar av vår Tidögrupp. Vi är glada att vi får igenom det här med ordning och reda och studiero. Jag tror att det är till stor hjälp för dessa elever också, utöver att de kan komma och sitta vid sidan om i vissa ämnen för att få extra lugn och ro. Det är mer än vad som har hänt de senaste tio åren, kan jag garantera.

Fru talman! Jag tackar Jörgen Grubb för svaret.

Andelen NPF-elever är minst 10 procent. Attention och andra föreningar och organisationer som jobbar med de frågorna har undersökt detta ganska länge. Det här fanns på vår tid också, men då pratade man inte om diagnoser på samma sätt.

Skolan behöver givetvis trygghet och studiero, precis som ledamoten är inne på. Man kan åstadkomma det på många olika sätt. Om man straffar ut elever från skolan finns det risk för att det är de här eleverna som kommer att ha svårast att hantera situationen. Som jag var inne på har de svårt att sitta still, och koncentrationssvårigheterna blir större i stora grupper och stora klasser.

Därför är det jätteviktigt att det finns resurser ute i Sveriges kommuner och Sveriges skolor, så att man kan göra mindre grupper och ge särskilt stöd till de elever som behöver det. De resurserna riskerar att inte finnas om vi dränerar Sveriges kommuner på pengar.

Jag och vi socialdemokrater tror att om en elev med NPF inte får rätt stöd i skolan riskerar det ofta att yttra sig i oro och koncentrationssvårigheter, som jag har pratat om. Då hamnar lätt fokus på disciplinåtgärder i stället för stöd, har vi sett.

Mina frågor till ledamoten Jörgen Grubb blir: Hur vill Sverigedemokraterna säkerställa att elever med NPF får rätt stöd i klassrummet, så att ordning i skolan skapas genom bättre förutsättningar och inte genom att elever behöver slängas ut från undervisningen? Vad vill SD göra för att stödet ska fungera för elever med NPF?

Fru talman! För mig blir det nästan lite anekdotiskt när ledamoten tar upp hur det var ”på vår tid”. Vi tillhör ju samma generation. Jag minns mycket väl hur detta hanterades på min tid. Jag gick på ett par olika skolor under min grundskoletid. Vi hade ett par elever som gick utanför i vissa ämnen. De kunde sitta utanför klassrummet i någon form av korridor där det fanns bänkar och bord. Där satt de med svenskan, matten eller något annat en eller två gånger i veckan för att få lite lugn och ro. De hade en speciell lärare. De var kanske inte jättestökiga, om jag ska vara helt ärlig, men de behövde hjälp helt enkelt. Det fungerade väldigt bra. Det var inte så att de var utkastade.

Jag blev däremot utkastad från klassrummet ett par gånger under min skoltid – med all rätt. Jag kunde nämligen inte hålla munnen stängd. Jag har aldrig slagit någon och har aldrig varit elak mot någon.

Jag hade svårt att hålla tyst. Då får man gå ut. Sedan lär man sig det, och så får man komma in. När man kommer hem berättar man för föräldrarna vad lärarna har sagt till föräldrarna, och sedan får man sig helt rättvist en åthutning.

Vår metod är inte att kasta ut eleverna. Det vill jag göra tydligt. Det är inte det som är grejen. Vi är helt övertygade om att fokuset ska vara ordning och reda i det befintliga klassrummet.

Det tjänar alla elever på. Det är inte bara de 10 procenten av eleverna som tjänar på det, utan också de andra 90 procenten. Det tycker vi är en stor grej som är superviktig.

Fru talman och ledamoten! För två år sedan var utbildningsutskottet på en studieresa till min hemkommun Örebro. Det var riktigt trevligt. Vi åt bland annat lunch på en av Sveriges bästa skolrestauranger.

Skolmaten har debatterats ganska yvigt de senaste veckorna i medierna och på sociala medier. Det talas om näringsbrist, järnbrist och hungriga barn. De är hungriga när de kommer hem från skolan. Jag tänker mig att en del av oss som åt lunch före 12.00 också kommer att vara hungriga när den här arbetsdagen är slut.

Det låter i debatten som att svenska skolor har börjat servera undermålig mat. Om man nu verkligen bryr sig om barns kostvanor kan man börja med vad Livsmedelsverket säger.

Barn äter ungefär 250 gram frukt och grönt om dagen. Rekommendationen är 500 gram. Färre än en av tio skolelever når upp till den nivån. De flesta äter lite grönsaker varje dag, men bara runt 150 gram om dagen.

Samtidigt vet vi att en välplanerad vegetarisk kost fungerar för barn i alla åldrar. Det säger Livsmedelsverket och de nordiska näringsrekommendationerna.

Dessutom är skolmåltider näringsberäknade. De planeras av professionella kostchefer och kockar med ansvar för att barnen får i sig tillräckligt med energi, protein, järn och andra näringsämnen.

Att framställa vegetarisk skolmat eller vegetariska dagar som något slags hot mot barns hälsa finns det helt enkelt inget stöd för.

Självklart ska skolmat vara vällagad och god. Den ska vara tillagad av skickliga kockar. Det ska vara bra miljö i matsalarna så att man verkligen får matro.

Min fråga är: Ska vi inte ha en kunskapsbaserad skolmat i Sverige?

Fru talman! Matpreferenser är naturligtvis olika. Det finns de som är vegetarianer. Det finns de som är fruktianer. Det finns de som är mer eller mindre köttianer, eller vad man ska kalla dem.

Vi förordar en blandad kost. Jag har svårt att se felet i det. Vill man äta ett halvt kilo grönsaker om dagen finns det möjlighet till det. Det ska finnas möjlighet att äta kött, vilket jag själv äter varje dag och vill äta. Maten i Örebro var bland det värsta jag har fått serverat i varje fall. Det är min preferens. Andra tycker att det är det bästa som har hänt.

Det är väldigt viktigt. Här ger vi möjlighet till alla att få klassisk husmanskost om de vill ha det, vilket jag tycker är fantastiskt. Jag vet att det finns många andra som också gör det. Sedan finns det de som vill ha vegetariskt, och det är bra. Ät vegetariskt då, men många äter blandat.

Det ges möjlighet till det i vårt förslag. Vi ska inte tvinga någon att bli fruktianer eller vegetarianer. Jag är fullständigt emot sådana aktivistiska beslut. Här ska man kunna få välja det som man tycker är sjyst, det man själv trivs med och det man själv vill äta.

Man kan inte trycka in maten i munnen och säga svälj till någon människa. Jag tycker att det är ohederligt mot våra ungdomar, och egentligen mot alla.

Fru talman! Jag tolkar svaret på min fråga om de offentliga måltiderna i Sverige ska bygga på kunskap som ett nej. De ska bygga på Sverigedemokraternas personliga preferenser att äta för lite grönsaker och för mycket kött, något som är en risk för folkhälsan.

Det tycker jag låter som en dålig idé när vi ska använda våra gemensamma offentliga pengar. Det är stora pengar som går till de offentliga måltiderna i Sverige.

Det är självklart att det ska vara gott, näringsriktigt, ekonomiskt och hållbart. Jag förstår inte varför man skulle ha någon annan grund för att spendera våra offentliga pengar när det gäller skolmaten.

Vi vet att vi äter för mycket kött i Sverige, både för den personliga hälsan och när det gäller de utsläpp som animalieproduktionen står för.

Det är klart att det finns en ekonomisk dimension i detta. Baljväxter är mer ekonomiska proteinkällor än vad kött är. Det spelar ändå roll om man ska hantera skattepengar.

Det handlar inte om att förbjuda kött Skolmaten ska stå för 30 procent av energi- och näringsintaget per dag. Den resterande delen står man själv eller ens familj för.

Skolmåltiden ska såklart vara en viktig del i vårt folkhälsoarbete. Vi kan inte använda skattepengar för att erbjuda ohälsosam kost till barn, ungdomar, äldre och de som är inlagda på sjukhus, som får del av offentliga måltider.

Det är ett verktyg för att sätta goda matvanor för livet. Det är ett verktyg som gör att barn oavsett bakgrund får vanan att äta hälsosam mat även om de inte får den hemifrån.

Det är ingen som säger att man inte skulle få servera kött i skolan. Men det ska såklart vara bra kött från svenska ekologiska gårdar som man äter i lagom mängd för vars och ens hälsa. Ska vi verkligen inte lyssna på den kunskap som finns om hälsosam mat?

Fru talman! Vi har aldrig sagt att man ska äta ohälsosamt. Jag vet inte var ledamoten får det ifrån. Hon kan kanske lyssna på detta anförande i efterhand. Det hade nog varit en stor hjälp. Det är bara ett tips.

Vi talar om tallriksmodellen, som aldrig någonsin har varit något bekymmer i Sverige innan. Jag vet inte om det sitter någon forskare som är vegetarian och som försöker att dra det åt någon annan riktning. Men det har aldrig varit något problem, och det är inte heller något problem.

Det handlar också om vad eleverna vill. Det kanske finns de som inte är så jätteförtjusta i grönsaker. Ska de då tvingas att äta det? Nej. Är de inte jätteförtjusta i kött? Då ska de inte heller tvingas att äta det.

Det är väldigt simpelt. Båda alternativen ska finnas. Jag har extremt svårt att förstå varför ledamoten är emot att det finns både vegetariskt och ett köttalternativ. Då får man all möjlighet att välja, och få stöd från sina föräldrar om vad som är bra och dåligt.

Vi skriver också att det ska vara enligt tallriksmodellen, där man får de olika beståndsdelar som kroppen behöver. Jag kan inte förstå hur man kan vara emot detta om man inte har någon form av aktivistisk tanke att dra det åt ena hållet, det vegetariska hållet.

Vi har ingen aktivistisk tanke att dra det åt kötthållet. Båda alternativen ska finnas att välja på. Vi tycker att det är ganska självklart. Eleverna ska tycka om maten, trivas och äta. De behöver en måltid för att klara hela skoldagen.

(Applåder)

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag tycker att det är ganska låg nivå på debatten. Vi har ägnat ett helt replikskifte åt att diskutera skolmat i en debatt som ska handla om lärare och elever.

Man brukar annars raljant prata lite om att skolmat är det som vårdnadshavare och också elever är mest intresserade av och har mest åsikter om.

Vi behöver ha den här debatten på en högre nivå än så. Det finns de som är professionella i att laga skolmat till våra barn. Låt dem hålla på med det.

Jag tycker ändå att det finns en väldig diskrepans mellan hur det låter från regeringspartierna när man pratar om att elever ska sköta sig och göra som de blir tillsagda och när det sedan kommer till skolmaten – då ska de plötsligt få bestämma själva. I övrigt ska de vara lydiga. Jag tycker att det är intressant, och det är någonting jag har reflekterat över.

Fru talman! Jag ska hålla mig till betänkandet. Lärarna är det mest betydelsefulla vi har i svensk skola. De har möjlighet att göra stor skillnad för elever. De har kunskap om vad som fungerar bäst i klassrummet, och de vet hur man bäst får elever att hålla fokus och lära sig det som står i kursplanen. Ändå vill politiker – som knappast vet bäst – peta i hur det ska fungera i klassrummet.

Liberalerna kör popcornutspel om att lärare ska få straffa elever som inte sköter sig, kanske med att svabba matsalen. Det är en åtgärd som jag som politiker aldrig blivit tillfrågad om, vare sig när jag var utbildningspolitiker i Sundsvall eller här som utbildningspolitisk talesperson i riksdagen. Det lärare efterfrågar, vad jag har hört, är fler kollegor och mindre klasser samt att politiker ska sluta peta alltför mycket i deras arbete.

Undervisningen blir även som bäst när elever får ha inflytande. Självklart ska lärare styra i klassrummet, men när elever får vara med och bestämma om sin skola funkar den som bäst.

Fru talman! Svenska elever förtjänar skickliga lärare över hela landet. I dag är skillnaderna avseende behöriga lärare mycket stora i landet och mellan skolor. Övertorneå har lägst andel behöriga lärare i hela landet. Bara 44 procent av lärarna har legitimation och behörighet. Andelen behöriga lärare är lägre i glesbygd, i socioekonomiskt utsatta områden och på friskolor.

Jag menar inte att det är hjärnkirurgi att undervisa barn. Obehöriga lärare kan i många fall vara skickliga, men vi har ändå bestämt att svenska elever ska undervisas av utbildade lärare. Då kan man fråga sig varför vi tillåter så många undantag från det krav på lärarlegitimation som infördes 2011. Syftet var ju att höja kvaliteten på lärarna, öka rättssäkerheten för eleverna och öka läraryrkets attraktivitet. Men 14 år senare kan vi läsa i Riksrevisionens rapport att de inte finner några indikationer på att dessa ambitioner är nådda. Antalet lärare med examen har legat kvar på samma nivå som tidigare samtidigt som många undervisar i ämnen de inte är behöriga i.

Legitimationssystemet är så fullt av undantag att det inte vidtas tillräckligt med åtgärder för att elever ska undervisas av behöriga lärare. Undantaget som gäller krav på lärarlegitimation för vissa privata skolverksamheter måste tas bort. Det gäller till exempel Waldorfskolor och skolor som bedriver undervisning på engelska. Det är ett undantag som systematiskt utnyttjas av aktiebolagsskolor.

Det är inte en slump att många fristående skolor väljer att ha undervisning på engelska. Det är ett sätt att få undantag från kravet på att anställa lärare med svensk lärarlegitimation och därmed kunna anställa billigare lärare. Enligt en artikel i DN skiljer det 3 000 kronor i lön mellan anställda på en kommunal skola och på Internationella Engelska Skolan.

I höstas kom en rapport från Skolinspektionen som visar att engelska användes oreflekterat och utan pedagogisk eftertanke i undervisningen på den här typen av skolor. Eleverna har ibland svårt att förstå frågor och prov på grund av att de är på engelska. Lärarna kan heller inte alltid svenska, vilket har lett till situationer där elever behövt rycka in och tolka. Det är helt oseriöst att bedriva svensk skola på det sättet.

Vi har också fått många larm om oskickliga och i vissa fall grovt olämpliga lärare som jobbar i svensk skola. De värsta exemplen är såklart lärare som brukar våld mot elever eller sexuellt utnyttjar barn. För att motverka risken för missförhållanden är det nödvändigt att skärpa regelverket så att huvudmän blir skyldiga att anmäla olämpliga och oskickliga lärare.

Skolan ska vara en trygg plats. Elever och föräldrar ska kunna vara säkra på det. Det finns tyvärr alltför många exempel på att olämpliga lärare fått sluta på en skola och sedan fått ny tjänst på en annan skola utan att något rapporterats till Skolinspektionen. Det har också förekommit att skolor aktivt tystat ned sådana här händelser för att inte skada skolans rykte. När det gäller aktiebolagsskolor är det inte konstigt, för de riskerar ju att tappa vinster. De vill skydda sin lönsamhet. Därför behöver huvudmän bli skyldiga att anmäla olämpliga och oskickliga lärare, både med och utan legitimation, till Skolinspektionen.

Skolverket bör få möjlighet att kontrollera belastningsregistret och även misstankeregistret i samband med att en person söker jobb på förskola eller skola. Disciplinpåföljder för lärare behöver gälla både legitimerade och olegitimerade lärare, särskilt eftersom många olegitimerade lärare undervisar i dag.

Andelen legitimerade lärare behöver såklart öka. Det behöver göras en utredning av hur det ska kunna uppnås och hur legitimationssystemet behöver förändras. Man bör särskilt se över de undantag som nu finns. Det måste finnas starkare incitament för huvudmän att se till att outbildade eller delvis utbildade lärare blir legitimerade.

Fru talman! Alla barn omfattas av skolplikt. Därför är det en självklarhet att skolan måste fungera för alla elever. Allt fler elever klarar inte av att vara i skolans miljö och blir hemmasittare. Allt fler unga mår psykiskt dåligt. Allt fler elever har diagnoser och får inte rätt stöd i skolan.

Vi måste skapa en skola som klarar av att möta upp och stötta alla elever. I dag får lärare slita ensamma i klasser med 30 elever med olika behov av anpassningar. Det är inte konstigt att det inte fungerar. För stora klasser gör uppdraget mycket svårare, och när andra delar av skolan samtidigt är nedbantade blir det ännu svårare. Varken elevhälsan eller andra typer av kringresurser fungerar som de ska i dag.

Vi kan inte bara se på och låta våra elever misslyckas. En lärare som intervjuades i Kalibers granskning av skolan som släpptes i måndags sa – förlåt, fru talman – att vi ger våra barn F som i fuck you. Han jämförde med hur det såg ut tidigare, när skolan kunde vara kompensatorisk. Han menade också att vi kan ge alla elever möjlighet att lyckas, bara vi vill och satsar – och det behöver vi göra.

Att klara skolan är en nyckelfaktor för ett fungerande vuxenliv. Kompetensen om psykisk ohälsa hos personal som arbetar i skolan och arbetet med att främja skolnärvaro och fullständiga betyg behöver stärkas. Elevhälsan behöver kraftigt förstärkas, och det har vi prioriterat i vår budget.

Vi måste gå ifrån en skola där politiker år efter år ser mellan fingrarna med att så många elever går ut skolan utan behörighet till gymnasiet. För att vända trenden behövs mer resurser till skolan. Klasserna ska vara rimligt stora, eleverna ska undervisas av utbildade lärare och stöd ska sättas in där behoven finns.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 i UBU9 och till reservation 1 i UBU16.

(Applåder)

Fru talman! Svensk skola står inför stora utmaningar. Under lång tid har kunskapsresultaten gått nedåt. Ordningen i klassrummet har försämrats, och läraryrket har tappat i attraktivitet. Sådana problem uppstår inte över en natt, och de försvinner inte heller av sig själva. Moderaternas utgångspunkt är tydlig: Skolan ska åter bli en kunskapsskola. Det betyder att fokus ska ligga på undervisning, på lärarnas profession och på elevernas faktiska kunskaper.

Fru talman! En av de viktigaste frågorna i dagens betänkanden handlar om läraryrket. Det är helt avgörande att vi beslutsfattare ger lärare rätt förutsättningar att vara just bra lärare. En skicklig och engagerad lärare är helt avgörande för elevers kunskapsutveckling.

Jag tror att alla är överens om att vi behöver fler lärare. Men lösningen är inte att sänka kraven eller att blunda för kvalitetsproblemen, tvärtom. Vi behöver stärka läraryrkets professionalitet. Det är därför regeringen reformerar lärarutbildningen, höjer kraven i lärarutbildningen och ger lärarna bättre möjligheter till fortbildning genom hela yrkeslivet. Man ska under lärarutbildningen få ägna mer tid åt att studera hur elever lär sig och att få pröva evidensbaserade metoder.

Samtidigt minskar vi administrationen för lärarna och tydliggör vad som faktiskt ingår i lärarnas uppdrag. Jag undrar, fru talman, om någon bland alla som känner någon som arbetar som lärare känner någon som valde yrket på grund av administrationen. Jag känner många lärare, men alla jag känner valde att bli lärare för att utbilda elever och rusta dem för framtiden. Lärare ska inte drunkna i dokumentation. De ska undervisa.

Nästan 40 000 utbildade lärare har i dag valt bort läraryrket. Vi pratar om att det behöver bli fler som går utbildningen, men vi måste definitivt också se till de som är lärare i dag stannar i yrket. Att de väljer bort läraryrket trots att de är utbildade är allvarligt. Lärare måste få vara lärare.

Regeringen har infört ett samlat statsbidrag för personalförstärkningar som samlar de befintliga statsbidragen för exempelvis lärarassistenter, speciallärare, lärare i särskilda undervisningsgrupper och elevhälsa. Bidraget uppgår i år till 1 350 miljoner kronor och ytterligare 200 miljoner för personal inom elevhälsan. Det är ytterligare ett steg i att se till att lärare kan ägna sig åt kärnuppdraget och inte kringuppgifter som andra yrkesgrupper kan utföra.

Fru talman! I betänkande UbUl6, som vi också debatterar här i dag, behandlas lärarlegitimationssystemet.

Tanken med legitimationen var god: att stärka kvaliteten i undervisningen och tydliggöra professionens ansvar. Men vi måste också konstatera att systemet inte har fungerat fullt ut. Undantagen har blivit många, och kontrollerna är otillräckliga. I dag finns det också lärare i skolan som helt står utanför systemet för disciplinpåföljder. Det är inte rimligt.

Moderaterna menar därför att lärarlegitimationen måste stärkas. Kontrollerna av lärares behörigheter måste skärpas, och tillsynen bör omfatta även lärare utan legitimation. Elever och föräldrar måste kunna lita på att den som står där framme i klassrummet är både kompetent och lämplig att vara lärare.

Vi välkomnar Riksrevisionens rapport. Den ger ett bra underlag som vi nu arbetar vidare med både inom partiet och i Regeringskansliet.

Fru talman! En annan fråga som återkommer i betänkandet är elevernas stöd och förutsättningar i skolan. Det är viktigt, men vi måste också vara ärliga: Svensk skola har alltför länge satt in stöd alltför sent. När problemen väl upptäcks har elever redan hunnit hamna efter.

Därför genomför regeringen nu reformer för tidigare kunskapstester, tydligare stödinsatser och stärkt elevhälsa. Vi moderater vill även se särskilda insatser för särskilt begåvade elever som behöver ännu mer utmaningar i skolan.

Vi stärker också samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis eftersom skolan ibland möter problem som den inte kan lösa ensam. Jag har under mina år som lärare upplevt det som helt befängt när myndigheter inte fått lov att prata med varandra – inte ens för barnens bästa. Detta ändrar vi nu på.

Fru talman! Det finns också en fråga som alldeles för länge har varit politiskt känslig att tala klarspråk om: tryggheten och studieron i skolan. Utan ordning i klassrummet blir det inte heller någon undervisning. Det är grundläggande.

Regeringen genomför nu reformer som stärker rektorers och lärares befogenheter, inför mobilfri skoldag och ger skolor bättre möjligheter att agera när elever stör undervisningen. Det är reformer som många lärare har efterfrågat under lång tid. Även om de på vissa skolor kanske inte behövs – där är redan ordning och reda – har ändå jag som lärare saknat lagstöd, riktlinjer och stöd i att kunna hålla ordning i mitt eget klassrum. Det kan jag vara ärlig med. Detta är alltså efterlängtade reformer i lärarkåren.

Fru talman! Moderaternas skolpolitik handlar i grunden om tre saker: mer kunskap, starkare lärarprofession och tryggare klassrum. När undervisningen fungerar, när lärarna har rätt förutsättningar och när studiero råder kan också eleverna lyckas. Och det är ytterst det som skolpolitiken måste handla om.

Fru talman! Dagens riksdagsdebatt har titeln ”Lärare och elever”. Med anledning av det skulle jag vilja dela med mig av en kortare historia om en av mina elever.

Innan jag kom in i riksdagen arbetade jag under åtta år som gymnasielärare på Angeredsgymnasiet i nordöstra Göteborg, en skola som ligger mitt i flera av stadens utsatta områden. Skolan samlar elever från hela Göteborg, många med tuffa hemförhållanden. Det kompensatoriska uppdraget är väldigt stort.

För flera år sedan hade jag en elev på samhällsprogrammet. Jag tror att han vid tillfället gick i årskurs 3. Eleven var knappt i skolan. Här pratar vi inte om frånvaro från vissa lektioner utan snarare om närvaro under vissa få lektioner. Hur kunde en så smart kille slösa bort sin tid, undrade jag.

Jag och en närstående kollega, Josefin, bestämde oss: Nu tar vi detta i egna händer. Efter arbetsdagens slut hoppade vi in i min lilla bil och körde i ilfart till Hjällbo. En liten stund senare ringer det på dörren hemma hos familjen. Ett syskon öppnar dörren och undrar: Vilka är det här? Det visar sig alltså vara brorsans lärare som kommer på oväntat besök.

Eleven har i efterhand berättat för mig att han trodde att hans syskon drev med honom när de försökte väcka honom klockan fem på eftermiddagen och sa att hans fröknar var där. Men så var det inte. Där stod vi i dörren.

Eleven kom till skolan dagen därpå och några dagar därefter. Han kom inte på alla lektioner men på betydligt fler. Han klarade betyg i flera ämnen, om än inte alla. Ett par år efter gymnasiet bestämde han sig: Han skulle gå på folkhögskola. I dag har han läst in sin gymnasieexamen.

Fru talman! Den här eleven hälsade på mig i riksdagen häromveckan. Han berättade då för mig hur ofta han tänkt på det här tillfället, hur många gånger under hans liv det har betytt något för honom att det fanns vuxna som trodde på honom.

I dag har eleven sökt in till Stockholms universitet. Jag hoppas kunna få fira hans examen om ett par år, för jag tror fortfarande på honom.

Fru talman! Det finns inget viktigare för elevers kunskapsutveckling än skickliga och engagerade lärare. Det är helt avgörande att vi som beslutsfattare ger lärare rätt förutsättningar att vara just bra lärare och få fokusera på kunskap, utlärning och engagemang.

Lärare runt om i Sverige gör ett fantastiskt jobb för otroligt många elever. Med den här historien vill jag påminna om det, för det är inte alltid man ser det själv. Många gånger kan lärare förändra liv.

Avslutningsvis: Stort tack till alla lärare där ute som gör skillnad!

Fru talman! Jag vill också passa på att yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att ledamoten är en av de lärare som inte jobbar i skolan. Det kan finnas många olika skäl till det, men jag hoppas också att fler kan komma tillbaka till det arbetet i sin egen takt och när de så önskar.

Det var ett utmärkt anförande. Jag ska göra mitt bästa att återge en mening korrekt: Utan ordning och reda blir det ingen undervisning. Det är sant. Steget innan är att utan behöriga lärare blir det ingen ordning och reda, och då blir det ingen undervisning.

Jag tror att vi egentligen är överens, men utmaningen är att regeringen vill utbilda färre lärare. Det finns inte någon som helst tillstymmelse till att stötta våra förslag att obehöriga lärare ska få stöd till att utbilda sig till behöriga lärare. Det innebär att skolor särskilt i utanförskapsområden och glesbygden får färre behöriga lärare. Och då blir skolresultaten sämre. Det är bland annat för att det blir sämre studiero eftersom det också är en konsekvens av att inte ha behöriga lärare.

Vi delar uppfattningen om hur viktiga dessa frågor är. Men återigen säger jag att regeringen inte gör något. Jo, det finns en förhoppning om att folk ska komma tillbaka till skolan. Jag delar den förhoppningen, och jag hoppas att det blir så. Delar av det regeringen gör kan bidra, men jag tror att delar av den klåfingrighet som vissa ministrar ägnar sig åt kan leda till motsatsen. Så länge fler lärare inte utbildas och så länge vi inte ser till att finansiera skolreformer framlagda av regeringen, vilket inte sker i dagsläget, kommer dock det samlade paketet att innebära att lärarna sannolikt får sämre villkor på grund av att varje lärare ska lyfta en tyngre börda. Det enda sättet blir att varje lärare ska undervisa mindre. Då blir det fler obehöriga lärare, om vi inte vill utbilda fler behöriga lärare. Jag tror inte att det är rätt väg för svensk skola.

Hur tänker Moderaterna att de ska göra för att utbilda fler behöriga lärare när regeringen just nu går åt andra hållet?

Fru talman! Ledamoten har rätt i att jag är en av de utbildade lärarna som just nu inte befinner mig i skolan. Om det kan glädja ledamoten kan jag meddela att jag är tjänstledig, har kvar min tjänst och ämnar komma tillbaka och fortsätta mitt arbete.

Är det något jag saknar är det just dessa ungdomar, vår fantastiska framtid här i Sverige.

Jag delar ledamotens uppfattning om att det är oerhört viktigt med behöriga lärare. Utbildade lärare ska både vara behöriga legitimationsmässigt, det vill säga utbildade för att undervisa som lärare, och vara behöriga i sitt ämne. Det är en sak vi pratar ganska lite om, det vill säga att man kan vara legitimerad lärare och även undervisa i andra ämnen än de man är behörig i. Där har framför allt skolan och rektorerna ett stort uppdrag i arbetsfördelningen.

Det är oerhört viktigt att vi stärker rektorernas roll, det vill säga rektorernas möjlighet att vara goda pedagogiska ledare. Rektorsutredningen presenterades för inte så länge sedan, och den har inte behandlats politiskt än. Men jag kan meddela redan nu att vi moderater tycker att det är viktigt att man i den trycker på rektorers pedagogiska ledaruppdrag. En roll är att kunna arbetsleda och se till att rätt lärare finns på rätt plats.

Det som är viktigt är att lärare får göra det lärare är utbildade för. Det satsar vi och regeringen mycket på, bland annat med statsbidragen för personalförstärkning, även till andra grupper i skolan. Vi satsar på statsbidrag för skolsociala team för att avlasta lärare sådana uppgifter som andra yrkeskategorier i skolan kan genomföra. Det kan vara allt från frånvarorapportering till att skicka brev och prata med andra myndigheter.

Jag upplever att det viktigaste är att renodla läraryrket och se till att lärarna får göra det de faktiskt är bäst på.

Fru talman! Jag instämmer i den sista delen av Johanna Rantsis replik, nämligen att det är viktigt att lärarna kan fokusera på det de är utbildade för. Men vi är också tillbaka till det som togs upp i anförandet, nämligen diverse statsbidrag.

Flera ledamöter i salen här i dag kommer från olika delar av landet och har noterat det här med de riktade statsbidragen. Man sitter inne på ministerns kontor och pratar om skolsociala team. Hur ser det ut i de små kommunerna i Dalarna? Har alla skolor möjlighet att inrätta skolsociala team? Går det att öppna en akutskola i Malung-Sälen? Men är det det mest relevanta sättet att använda pengarna för de kommunerna? Nej, det är inte det.

I Gällivare kommun har ungefär 50 procent av lärarna behörighet. Sedan kommer regeringen och säger att de ska bygga en akutskola eller inrätta skolsociala team, men de får definitivt inte använda pengarna till fler lärare och löner som kan konkurrera med gruvlönerna.

Det här är inte svaret på hur Sveriges elever får fler lärare som kan sin grej. Den konkreta frågan är: Hur tänker Moderaterna att vi ska få fler utbildade behöriga lärare, när regeringens politik är att utbilda färre – samtidigt som man säger nej till Centerpartiets förslag att finansiera utbildning av obehöriga lärare som redan finns i skolans verksamhet?

Fru talman! Jag vet inte riktigt om ledamoten hänger med i resonemanget, men om lärare får göra det de är utbildade för lyfter man också av en stor del andra uppgifter som lärare gör i dag. Då får lärarna ägna sig åt det de är utbildade för, det de vill göra, och de behöver inte ägna tid åt kringuppgifter.

Vi kommer att renodla lärarrollen. Fler kommer att vilja stanna i yrket, och vi behöver inte lika många i och med att lärare inte längre lägger två timmar i veckan på att kopiera upp stenciler. Det ska vara fokus på kärnuppdraget.

När det gäller statsbidragen kan jag till viss del instämma i din uppfattning. Nu slår vi ihop många av statsbidragen så att kommuner inte behöver söka ett statsbidrag för speciallärare, ett statsbidrag för skolsociala team och ett statsbidrag för lärarassistenter. Ju fler bidrag vi slår ihop, desto mindre blir den byråkratiska bördan för kommunerna.

Sedan tror jag att vi kan slå ihop fler bidrag. Jag ser gärna att vi rör oss mot än mer generella statsbidrag till skolorna. Utmaningarna är olika i Piteå, Malmö, Lund och Göteborg. Jag ser gärna att vi riktar statsbidragen lite mer generellt till skolorna, och sedan får skolorna välja vad som är viktigt.

Jag anser inte att det finns någon motsättning i att kommunerna samarbetar. Måste varje kommun ha en akutskola? Det är helt orimligt att bygga en akutskola för en elev här, noll elever i en annan kommun och tre elever där. Här handlar det om att kommuner ska slå sig ihop och samarbeta och samordna sina resurser så att de kan utnyttjas på bästa sätt. Då utnyttjar vi också lärarnas kompetens på bästa sätt.

Jag tackar ledamoten för trevliga frågor, och jag önskar er alla en trevlig helg.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 i UbU9 och reservation 4 i UbU16.

Det är roligt att så många pratade om skolmaten. Jag noterade att man tydligen ska starta med att säga: ”När jag var barn…”

Jag kommer från ett land där skolmat inte ens fanns. Vi hade äckliga mackor med oss hemifrån som låg i en varm väska under hela skoldagen till dess att man skulle äta dem. Rågbröd med spegepølse – gott, men inte efter tre timmar i en varm skolväska.

Vegetarisk mat är en välsignelse i jämförelse. Sedan tycker jag att folk ska kunna välja själva. Där är jag kanske inte riktigt på Miljöpartiets linje.

Men det här är inte ett skolmatsbetänkande, utan det här betänkandet heter Lärare och elever. Det är där vi ska fokusera dagens debatt, även om vi har pratat om mycket annat.

Jag vill börja med eleverna. Om folk har glömt det så är det dem skolan är till för, inte för diverse idéer om skolmat.

Eleverna förtjänar en skolgång som främst handlar om dem. De förtjänar politiker som bryr sig om att den skola de möter är den bästa möjliga som bygger på kunskap, evidens och en profession, inte på dagens känsla hos ministrar. Det är viktigt, och det är den vägen vi måste vandra.

För att eleverna ska ha bästa möjliga skolgång behöver vi också försvara elevinflytandet, som under den här regeringen är under konstant attack trots att det av allting i svensk skola är den kanske svenskaste värderingen. Det är det som har byggt svensk skola sedan 50-talet. Det är det som gör att svensk skola står ut och att vi fortfarande har en skola som faktiskt är bättre än typ alla andra länders, i alla fall om man tittar på de elever som är födda i Sverige.

Vi är också bättre på att ta hand om många av dem som har kommit utifrån, men vi har väldigt många som har kommit utifrån. Det har gjort att de allmänna resultaten har blivit svagare och att utmaningarna har varit större – definitivt.

Om man bryr sig om eleverna måste man också kunna säga att alldeles för många elever inte klarar skolan i dag. Under Tidöregeringen slås rekord. Aldrig förr i svensk historia har så många lämnat svensk skola utan att klara den och kunna komma vidare till gymnasiet som under Tidöregeringen.

Vi frågar då regeringen: Ska inte de här eleverna, om de har ett genomsnitt som är godkänt, få lov att kunna komma in på yrkesprogrammen, så som ni tycker att det ska fungera om kanske fem sex år, med ett nytt betygssystem etcetera? Då är svaret nej. Det är 100 000 elever till som kommer att hinna gå ut ur svensk skola till dess att detta är på plats.

Vi säger att det finns lösningar som skulle kunna ändra på detta nu. De som har godkänt och som ni tycker ska få lov att gå i skolan om fem år skulle kunna få lov att göra det redan nästa år. Men regeringen säger nej. Det är faktiskt inte att bry sig om eleverna och deras bästa. Det är värdet för mig.

Sedan handlar det om lärarna. Jag tror att vi alla är överens om att det är lärarna som skapar förutsättningar för att eleverna sedan klarar skolan och får ut något av att vara där, utöver kompisar.

Där måste det bygga mycket mer på tillit och förtroende till professionen än i dag, utan diverse pekpinnar när det gäller hur man undervisar. Vi ska definitivt inte i riksdagens kammare definiera vad som är rätt metod. Tänk om man via vetenskapen kommer fram till andra metoder om några år. Då ska vi gå igenom en tre- eller fyraårig lagstiftningsprocess med utredningar för att komma fram till att det nu är ny vetenskap som gäller. Så kan vi inte styra. Det är inte ett lämpligt sätt att styra en skolverksamhet. Även om vi är överens om att det är rätt metoder som tillämpas är det inte vi som ska definiera vetenskap. Jag kan, inte minst efter den här debatten, säga att det är väldigt många som är långt ifrån att veta vad det innebär.

Vill man ha bättre och fler lärare är det faktiskt dags att satsa på skolan. Regeringen säger att den satsar på skolan, men det är bara genom att räkna in alla möjliga subventioner till barnfamiljer som regeringen ens kommer i närheten av att satsa på skolan. Alla partier utanför regeringen satsar mer. Centerpartiet använder faktiskt totalt sett 10 miljarder mindre i budgeten, för vi tycker i motsats till regeringen, Socialdemokraterna och andra partier att man ska ta ansvar för svensk ekonomi. Ändå lyckas vi satsa mer på skolan. Det tycker jag att man kan ta med sig. Det är möjligt att satsa på skolan.

Det betyder också att man måste utbilda de som är obehöriga så att de blir behöriga. Och det betyder att vi måste ställa krav på att alla lärare ska vara behöriga. Detta är möjligt att göra. Men regeringen säger nej. Varför? För att de i grunden tycker att annat är viktigare. Vad är det då de tycker är viktigare? Jo, straff, skoluniformer och fina byggnader är tydligen mycket viktigare än lärare för skolresultaten i svensk skola.

Jag är skeptisk, men det är inte för att vi inte tror på att vackra byggnader är viktiga. Jag håller helt med. Det finns en anledning till att man har byggt Sveriges riksdag fint; det är för att man vill visa att det vi gör här är viktigt och den demokratiska grunden för det svenska samhället.

Verkligheten är att Sverige har flest obehöriga elever i hela EU och OECD, och antalet utgör också svenskt rekord just nu. Vi har störst andel lärare i hela OECD och EU som inte är fullt utbildade – och man vill utbilda färre lärare. Vi har flest elever som mår dåligt – och man vill ta bort deras inflytande över sin vardag.

Då tycker jag och Centerpartiet att det är vansinnigt att gå ut och säga att vi nu ska satsa på hur skolan ser ut, alltså inte på de lärare som finns i klassrummet utan på den ingång man går in genom. Jag vill säga så tydligt det bara går att det inte är detta som gör skillnad.

Ja, fru talman och Liberalerna, självklart ska skolbyggnader vara fina, gärna praktfulla rent av, när de byggs. Men problemet just nu är att skolor läggs ned runt om i hela landet. Det är det riktiga problemet. Vackra byggnader löser faktiskt inte lärarbristen. Högt i tak kompenserar inte för låga löner. Och en pampig entré hjälper över huvud taget inte den elev som inte får lämna skolan med godkända betyg och gå vidare till gymnasiet.

Därför blir jag och många andra, även bland lärarna, irriterade när vi hör en regering som på det här sättet sparar på skolan, underminerar förtroendet för lärarna och går runt och petar i alla möjliga detaljer gå ut och säga att vi i stället för att satsa på lärarna och se till att det blir fler behöriga lärare ska satsa och fokusera på hur ytan ser ut. Det tror jag irriterar många på grund av att det definierar själva utmaningen med regeringens politik: Den är ytlig. Det är det som är problemet.

(Applåder)

(forts. § 9)

Herr talman! Det finns väldigt mycket i den svenska skolan som är fantastiskt. Svensk skola är faktiskt betydligt bättre än samhällsdebatten ibland ger sken av. Den internationella Timssrapporten visar att svenska elever ligger över OECD-snittet i matte och NO-ämnen. Om man bara räknade elever som har svenska som modersmål skulle Sverige i rapporten vara det högst presterande landet utanför Östasien. Man skulle också kunna nämna att 92 procent av svenska lärare på högstadiet är nöjda med sitt jobb.

Vill man fortsätta att leta enskilda ljusa exempel finns det hur många som helst. Det är lätt att prata om alla de lärare som varje dag tar sig tid och hjälper elever att knäcka läskoden eller att förstå världen. Det är lärare som tar sig tid att förklara en ekvation en gång till, som utmanar en elev som har lätt att lära och som lyfter en elev som har tappat tron på sin förmåga.

Varje dag sker sådana insatser över hela Sverige. Det är insatser som blir avgörande för elevers framtid, som formar enskilda människor och som formar framtiden för tusentals barn men som kanske sällan får rubriker. Det är denna skolpersonal som skapar en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Även om svensk skola må vara bättre än sitt rykte finns det stora brister som behöver adresseras och som behöver lösas. Vår uppgift som politiker är att göra just det. Om man ska prata om skolans utmaningar, herr talman, måste man prata om ungas psykiska ohälsa. Det finns en hel del forskning som visar att psykisk ohälsa och skolmisslyckande hänger ihop. Orsak och verkan går ofta åt båda håll – psykisk ohälsa leder till skolmisslyckande, och skolmisslyckande leder till psykisk ohälsa.

I en stor undersökning häromåret uppgav 15 procent av Sveriges skolelever – 110 000 barn – att de just då mådde dåligt. Eleverna själva uppgav att deras psykiska hälsa påverkade deras skolresultat. Det är inte särskilt svårt att förstå. Det är klart att sömnsvårigheter, ångest och hög frånvaro också ger utslag i betygen.

Jag tror att man behöver skilja på olika former av psykisk ohälsa och kunna tala om det i flera nyanser. Det finns såklart vissa former av psykisk ohälsa som kräver professionell vård och behandling, men det finns också en del som kan lindras med enbart rätt stöd och förståelse.

Jag tror att vi behöver öka kunskapen om psykisk ohälsa bland alla i samhället, inte minst hos våra barn och unga. I skolan har vi möjlighet att skicka med barnen kunskap om psykisk hälsa. Denna kunskap kan de ha nytta av hela livet, även om den så att säga inte kommer på provet.

Vi kristdemokrater är övertygade om att det är dags att i läroplanen tydligt sätta psykisk hälsa på schemat som ett obligatoriskt moment, där eleverna bland annat får lära sig att sätta ord på sina känslor och att förstå varför man känner oro eller ångest och hur detta kan hanteras. De behöver lära sig att hantera konflikter och kriser och att förstå att den stress man kan känna inför ett prov inte alltid är farlig. De skulle då också få lära sig vad som påverkar den psykiska hälsan – skärmtid och sociala medier inkluderat.

I många andra länder har man nämligen det här sedan länge. Det finns stöd i forskningen för att det fungerar, och WHO rekommenderar det – barn mår bättre, och den psykiska ohälsan minskar. Det är alltså dags att det här kommer på plats även i Sverige.

Herr talman! Elevhälsan är en annan viktig grej i skolans arbete mot psykisk ohälsa, men tillgången till elevhälsa varierar rätt stort över landet. Detta behöver förbättras och bli mer jämlikt. Kristdemokraternas politik syftar därför till att rikta statsbidrag mot elevhälsan och införa en elevhälsogaranti så att varje elev har rätt att komma i kontakt med elevhälsan inom rimlig tid.

Vi vill också se rutinmässiga samtal med kurator. I dag har elever rutinmässiga samtal med skolsköterskan och har rutinmässiga hälsokontroller. Vi vill att de ska ha detta även med skolkuratorn för att skolan bättre ska kunna upptäcka och förebygga psykisk ohälsa i ett tidigt skede.

Herr talman! Jag skulle också vilja nämna en särskild form av psykisk ohälsa – en funktionsnedsättning som gör barn och unga extra sårbara för allt som stör och bryter rutiner – nämligen adhd. Prognosen säger att 15 procent av alla pojkar med dagens utveckling kommer att ha en adhd-diagnos i en nära framtid. Det finns många förklaringar till detta, varav en är ökad kunskap i samhället och hos professionen och en annan är en möjlig diagnosglidning.

Även andra förklaringar lyfts fram. En förklaring är att skolan har drivit på detta och utan att det finns något stöd för det kräver en diagnos för att ge barnen den hjälp de behöver. En annan förklaring är att kunskapsmålen har varit för flummiga och orealistiska.

Det finns många delar i detta, men skolan har också fått det svårare att hantera eleverna. I en enkät sa nästan alla lärare att elevernas uthållighet har försämrats på ett oroväckande sätt de senaste åren. Lärare menar att den starkast bidragande orsaken till det är alla de snabba kickar som eleverna är vana att få i den digitala världen. En lärare skriver: I dag konkurrerar svensk skola med sociala medier, och vi förlorar kampen. En annan lärare skriver: Majoriteten av eleverna har ett koncentrationsspann på 2–3 minuter.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att flera av de problem vi ser runt omkring oss börjar och slutar med just skärmen. Det barn och unga behöver för att kunna må bra – nämligen sömn, rörelse, rekreation och relation – får stryka på foten. I stället sitter de fastklistrade vid skärmen timme efter timme och skrollar ändlöst rakt ut i meningslösheten.

Det går att koppla både den psykiska ohälsan, koncentrationsförmågan och kunskapsresultaten till just skärmarna. Dagens elever har i princip all världens underhållning inom konstant räckhåll, och bara en av fem elever gör sina läxor utan digital distraktion. En utmaning i dagens skärmsamhälle är att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste därför vara en kraft som står upp i kampen mot Tiktok-hjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning.

Skolan behöver ha fokus på att barnen ska lära sig räkna, skriva och orka läsa längre texter utan snabba kickar och genvägar. Det krävs lite gammalt hederligt, tråkigt tragglande, helt enkelt. Därför ser nu regeringen till att alla elever från förskoleklass upp till årskurs 9 får en mobilfri skolgång. Mobilförbudet ska också gälla på raster och på fritids. Varje morgon kommer alla skolor i hela landet att samla in elevernas mobiler och ha dem i förvar under hela skoldagen.

Under lång tid har en digitaliseringsiver rått i skolan, herr talman. Allt digitalt har i modernitetens namn ansetts vara bra, oavsett innehåll, men den tiden är förbi. Den digitala övertron har nått vägs ände, för nu ska skolan tillbaka till grunderna.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandena.

(Applåder)

Herr talman! Det var intressant att lyssna på ledamoten. Han lyfter ofta frågan om barns psykiska hälsa, vilket jag gjorde i mitt anförande också.

Vi ser att den psykiska ohälsan ökar bland unga. Där är vi helt överens. Samtidigt vittnar många skolor om att elevhälsan inte räcker till och att fler elever blir hemmasittare. Elevhälsan är ofta underbemannad, vilket jag tror att ledamoten var inne på, och köerna till bup växer.

Det är hedersamt att lyfta frågan, men vi ser ju att de flesta kommuner har ett sparbeting för skolan i dag. Då tänker jag att det blir rätt svårt att utöka elevhälsan, vilket även ledamoten säger att man behöver göra. På vilket sätt kommer ledamoten och Kristdemokraterna att verka för att pengarna verkligen kommer ut till elevhälsan ute i kommunerna?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Mats Wiking för frågan och för det delade engagemanget för den grupp som lider av psykisk ohälsa och så desperat behöver både elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin men tyvärr inte får den. Det är allvarligt när en elev tar mod till sig och sträcker ut en hand men möts av en frånvarolapp på skolkuratorns dörr, till exempel.

Vad gör då regeringen för att pengarna ska komma elevhälsan till del? Ja, dels riktar vi statsbidraget till just förstärkningar av andra personalgrupper än lärare, exempelvis skolkuratorer eller annan personal som kan bidra till elevhälsan, dels gör vi den största satsningen någonsin på psykiatrin och på barn- och ungdomspsykiatrin för att köerna dit ska minska. Vi har också en utredning om högre lagkrav på kommunerna att leverera en tillgänglig elevhälsa och se till att överlämningen av de elever som behöver lämnas över från elevhälsan till barn- och ungdomspsykiatrin blir sömlös.

Det här är satsningar som kommer att göra skillnad för Sveriges elever.

Herr talman! Tack för svaret, Mathias Bengtsson!

Det är intressant att de satsningarna finns på regeringens bord och att vi samtidigt ser att det inte blir verklighet av dem ute i kommunerna. Man får nämligen spara rätt mycket i ena änden eftersom man inte får de statsbidrag man skulle behöva generellt för att kunna öka personalbemanningen i skolorna. Då blir det så att elevhälsan kommer sist ute i skolorna, för man fokuserar framför allt på lärare och pedagoger.

I de kommuner som jag känner till i Västsverige har elevhälsan inte utökats någonstans, så man kan ju undra vart de riktade statsbidragen tar vägen. Det kan ju inte vara ledamotens och regerings ambition att pengarna ska försvinna iväg någonstans, så att säga. Vilket ansvar är regeringen beredd att ta för att säkerställa att skollagens krav på särskilt stöd faktiskt följs i alla skolor och att de medel som riktas till elever i behov av särskilt stöd kommer eleverna till del?

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten!

Vilket ansvar har regeringen för att satsningarna kommer eleverna till del? Naturligtvis ska satsningarna komma eleverna till del; vi gör ju dessa satsningar på elevhälsan för att pengarna ska komma till elevhälsan och färre barn ska fastna i en kö när de behöver hjälp av skolan. Jag förväntar mig naturligtvis att även de socialdemokratiska kommunalråden ute i kommunerna tar sitt ansvar, söker pengarna och ser till att de gör skillnad så att barnen får sina satsningar.

Vi ser till exempel redan i dag att köerna till barn- och ungdomspsykiatrin minskar eftersom pengarna gör skillnad. Jag delar alltså inte alls ledamotens bild att det här är pengar som försvinner ut i tomma intet.

(Applåder)

(forts. § 11)

Herr talman! Jag är tacksam över den stora närvaron i kammaren när vi debatterar viktiga frågor om lärare och elever. Vi debatterar också – hör och häpna – en rapport från Riksrevisionen, och det brukar alltid tilldra sig uppmärksamhet.

Det har varit en intressant debatt i dag. Det är kanske lite svårt att hålla ihop trådarna som åhörare. Vi började redan klockan tolv. Man kan undra om det bara är vi som har pratat, men så är inte fallet – det har varit frågestund med statsministern emellan.

Ett av de betänkanden vi debatterar heter Lärare och elever. Jag vill börja med att sätta ljuset på eleverna. Det är eleverna som står i centrum för Miljöpartiets skolpolitik. Vi vill att varje elev ska få tillräckligt med tid med skickliga lärare. Om vi bara löser den lilla enkla saken kommer vi att ha en mycket bättre skola. Då kanske vi på riktigt kommer att ha världens bästa skola. Men nu vet ju vi alla här i salen att det inte är så enkelt att lösa detta.

I skolan ska barn få både vilja och redskap att lära, tänka kritiskt, utvecklas och lägga grunden för att utvecklas genom hela livet. Alla barn ska lära sig läsa, skriva, räkna och förstå världen runt omkring. De ska förstå vad AI betyder, hur det kan användas och vad som kan vara farligt och nyttigt med det. De ska kunna delta i samhällsdiskussionen, samarbeta, umgås med andra och få redskapen att kunna påverka sin egen livssituation.

Skolan är den arena där eleverna utvecklas till engagerade och ansvarstagande samhällsbärare. Ibland brukar man prata om detta som någonting som ligger i framtiden, men jag vill betona att det gäller redan nu när man är elev i skolan. Man har ett liv här och nu. Det handlar inte bara om något som ska hända i framtiden. Jag vill särskilt lyfta fram den demokratiska skolning som bara skolan kan ge när man arbetar med demokratiska arbetsformer.

Elevhälsan är en central del i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet. Jag skulle verkligen vilja sätta fokus på det hälsofrämjande, just därför att det verkligen ska vara en bra grej för barn och unga att gå till skolan. Man ska må bättre när man går därifrån för dagen, inte tvärtom. Man ska bli starkare varje gång man går dit. Men vi vet att det är alltför många som inte har den känslan när de går till skolan.

En del som behövs för att förbättra ungas hälsa och välbefinnande – såklart utöver lärare som har tillräckligt med tid med sina elever – är en fungerande och tillgänglig elevhälsa. Vi vet att alltför många drabbas av psykisk ohälsa, och det har berörts tidigare i debatten. Det här är en trend som måste vändas.

Jag hör att man pratar om många olika orsaker till detta. Vi vet att sociala medier, algoritmer och annat påverkar både vuxnas och barns ohälsa. Men det finns flera saker i det svenska skolsystemet som orsakar ohälsa, till exempel dålig planering av prov och för hög press på enstaka prov, såsom de nationella proven. Det här gör att barn och unga i svensk skola mår dåligt. Vi tror väl inte att sociala medier inte finns i andra, jämförbara länder? Vi behöver titta på flera orsaker. Gratisreformen att förbjuda mobiltelefoner kommer inte att göra att alla barn mår bra. Det krävs mycket mer, och det kommer att krävas reformer som kostar. Jag återkommer till det.

Elevhälsan är avgörande för att upptäcka problem tidigt och ge eleverna rätt stöd. Man går på screening hos skolläkaren, som kollar att man växer på längden och bredden som man ska. Vi vill att man vid den här typen av screeningar även ska diskutera psykisk hälsa, så att det kan upptäckas om det är någonting som inte är riktigt bra. Det kan då sättas in enklare behandlingar med syftet att komma åt problemen.

Efter stora påtryckningar har regeringen faktiskt öppnat för att psykisk hälsa ska bli en del av naturvetenskap och idrott och hälsa. Men jag vill betona att det bara är ett första steg. Det räcker inte med några tillfällen på några lektioner i några ämnen, utan det handlar om hur skolan ska fungera som helhet.

Jag har en notering från förra årets debatt om detta ämne, och detsamma gäller i dag: Vi får besök av hundratals skolelever i riksdagen varje dag, men ingen av dem är här och lyssnar när vi debatterar betänkandet om detta ämne. Just nu är det ingen på läktaren. Visst är det märkligt? Det skulle ha varit roligt att ha skolelever som åhörare på läktaren.

Nu vill jag sätta ljuset på lärarna. Att vara lärare är att ha det viktigaste yrket i varje land. Det är också Sveriges viktigaste yrke. Det är dags att vi börjar se det så och behandla läraryrket så. Jag vill att fler ska svara ”lärare” på frågan: Vad har du för drömyrke? Många gör redan det. Vi har varit inne på att det här är en av de största utbildningarna inom högre utbildning, så man behöver inte gå på myten att ingen vill bli lärare. Men vi vet att fler behöver vilja bli det.

Behandlar vi då läraryrket som Sveriges viktigaste yrke? Nej, vi gör inte det. Vi har höga förväntningar, och det är rimligt att vi folkvalda som ansvarar för utbildningen i hela landet har det. Från politiskt håll ställs också detaljerade krav. Men vi mäktar inte med att ge förutsättningar som matchar de höga förväntningarna och de detaljerade kraven.

Det här är ju ingenting nytt. Men den som vill fånga upp rösterna från skolan kan läsa böckerna Berättelser från skolan, som vi alla har fått. Lärare ska inte behöva skrika sig hesa för att göra sig hörda eller skramla ihop pengar via Musikhjälpen för att köpa sig tid med en minister och berätta hur vardagen i skolan är. Men så ser det uppenbarligen ut nu.

De frågor som jag ställde till Joar Forssell när vi inledde den här debatten för några timmar sedan kvarstår. Jag oroar mig för att vi sjösätter stora reformer men att pengarna inte kommer att ligga på bordet. Jag menar inte att ställa pengar mot reformer. Man behöver göra reformer, och de ska vara genomtänkta. Men om vi inte finansierar dem kommer de bara att bli en börda och en risk för både elever och lärare i svensk skola.

I den här debatten debatterar vi också Riksrevisionens granskning av lärarlegitimationen. Det finns omfattande undantag när det gäller lärarlegitimationen. Det har inte bara lett till att vissa skolor satt i system att anställa olegitimerad personal utan också till att många som anställs i skolan står utanför det system för disciplinpåföljder som legitimerade lärare omfattas av. I dag saknar var femte lärare i skolan legitimation, och Skolinspektionen kan inte hantera anmälningar mot de personerna.

Eftersom det fortfarande är en betydande andel olegitimerade lärare i skolan menar vi att systemet behöver anpassas så att alla lärare som inte är tillräckligt bra för att få verka i skolan ska kunna få disciplinpåföljd oavsett om de är legitimerade eller inte. Då det inte finns någon legitimation att ta bort är detta som ni förstår inte en möjlig disciplinpåföljd. Man behöver alltså hitta något annat.

Här är regeringen häpnadsväckande svag och vag i sina svar på Riksrevisionens rekommendationer. Den kanske kan tänka sig att vidta åtgärder någon gång i en eventuell framtid.

Vi är en samlad opposition här i dag som inte tycker att det duger som svar. Att ha bråttom när det gäller disciplinpåföljder är inte något som har varit ett problem för regeringen. Men i de här frågorna är det tydligen det.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 om disciplinpåföljder i betänkande UbU16 om lärarlegitimation. Jag yrkar bifall till reservation 6 om elevhälsan under punkt 5 i betänkande UbU9 om lärare och elever.

I detta anförande instämde Janine Alm Ericson och Jacob Risberg (båda MP).

Herr talman! I utbildningsutskottets ordförandes anförande tidigare och i en replikväxling kunde vi höra att Liberalerna vill genomföra strukturella förändringar och att det tar tid.

Jag tänkte ägna mig åt Riksrevisionens rapport om den strukturella förändring som Liberalerna genomförde för 15 år sedan vid det här laget, nämligen systemet med lärarlegitimationer, och vad Riksrevisionen säger om hur det går med den strukturella förändringen. Spoiler alert: Det går inte så bra.

Syftet med lärarlegitimationsreformen var att höja läraryrkets status. Men det räcker inte med det. Ett annat syfte var att se till att varenda unge har en lärare som är behörig för sitt uppdrag, yrkesskicklig och lämplig som lärare. Nu, 15 år senare, är var femte lärare obehörig, och det finns andra tydliga tecken på att systemet inte fungerar.

Det finns ett antal enskilda fall som förekommit i medieavslöjanden där till exempel islamistiska extremister har kunnat arbeta med undervisning. De har blivit utköpta vid en skola och anställda vid en annan. Det finns de som fått utfärdad lärarlegitimation och sedan blivit dömda för våldtäkt. Det finns gott om exempel på när uppenbart olämpliga personer har kunnat fortsätta att arbeta som lärare länge, i tiotals år.

Hur kan det vara på det sättet? Riksrevisionen har kommit fram till att en bärande orsak är att huvudmännen inte måste anmäla till Skolinspektionen när de har köpt ut eller sagt upp en lärare. Frågan om legitimationen prövas inte även om lärare får sin anställning avslutad för att de är olämpliga. Det är också så att olegitimerade lärare inte omfattas av disciplinpåföljderna.

Riksrevisionen konstaterar brister i domstolarnas underrättelser till Skolinspektionen när någon har blivit dömd. När någon har blivit dömd för ett brott behöver Skolinspektionen veta att dom har fallit så att den kan anmäla till Lärarnas ansvarsnämnd, som i sin tur kan pröva frågan om legitimationen och huruvida man ska meddela en varning eller dra in legitimationen.

Den rapporteringsskyldigheten för domstolarna fungerar inte i alla fall. Den huvudsakliga orsaken är att alla brottmål helt enkelt inte omfattar informationen om vilket yrke förövaren har. Dessutom har Skolverket vid utfärdande av legitimation inte rätt att begära uppvisande av registerutdrag. Detta gör att också människor som är dömda för allvarliga brott kan få en lärarlegitimation.

Det här har fått som konsekvens att lärare som dömts för brott fortsatt jobbar med att undervisa elever. Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen att Skolverket ska få begära utdrag ur belastningsregister när det utfärdar legitimation. Regeringen har svarat att den inte utesluter att en sådan översyn kan bli aktuell.

Riksrevisionen rekommenderar också att disciplinåtgärder ska ändras så att de blir mer effektiva och så att de omfattar olegitimerade lärare. Regeringen utesluter inte en översyn.

Riksrevisionen har också rekommenderat att huvudmän ska få uppgiftsskyldighet, det vill säga en skyldighet att rapportera till Skolinspektionen när man har sagt upp en person som man kan tro är olämplig för uppdraget, så att frågan om legitimationen kan prövas. Och domstolarna ska efterleva den rapporteringsskyldighet som de redan har. Regeringen svarar att den kan komma att återkomma i frågan.

För mig är det helt obegripligt att Sverigedemokraterna kan acceptera en sådan passivitet som uppenbarligen leder till att islamistiska extremister och våldtäktsmän kan fortsätta att undervisa våra barn i skolan. Att Sverigedemokraterna kan acceptera att den regering som de bestämmer över kan uppvisa en sådan passivitet är för mig häpnadsväckande.

Nu vet jag att Sverigedemokraterna inte vill debattera den här frågan. Jörgen Grubb, som representerar Sverigedemokraterna i den här debatten, sa uttryckligen i sitt anförande att han bara debatterar UbU9, det vill säga det andra betänkandet vi debatterar i samma debatt. Patrick Reslow, som var anmäld för att ta den här debatten för Sverigedemokraternas räkning, har strukit sig från talarlistan. Dessutom är Jörgen Grubb inte i salen och kan begära replik på det här anförandet.

Det är uppenbart att Sverigedemokraterna inte vill debattera detta. Varför vill de inte det? Jo, för att de inte vill stå upp för att de backar upp de här konsekvenserna.

En annan sak som Riksrevisionen rekommenderar är att se över undantagen i legitimationsreformen. Ett av de mest omdebatterade undantagen det senaste året är undantaget för engelskspråkig undervisning enligt svensk läroplan, det vill säga internationella skolor.

Meningen med undantaget är att lärare som har lärarutbildning från anglosaxiska länder, alltså engelskspråkiga länder, ska kunna få jobba i skolor som bedriver undervisning enligt svensk läroplan men då göra det på engelska. Skolinspektionen har granskat hur det fungerar. Inte heller det fungerar särskilt bra. Skolinspektionen granskade 30 skolor, och 27 fick kritik.

Lärarna som jobbar på dessa skolor kommer från alla möjliga länder. De talar grekiska, turkiska, tyska eller finska som modersmål. Det får till följd att eleverna i de här skolorna undervisas av lärare som saknar legitimation och som varken kan svenska eller engelska. Detta ledde till kritik från Skolinspektionen när den granskade dem.

Regeringens företrädare, Simona Mohamsson, var ute i medierna i höstas och sa att de ville göra samma sak som Socialdemokraterna har tyckt länge, det vill säga att avskaffa legitimationsundantaget. Sverigedemokraternas Patrick Reslow sa samma sak, eller jag tror att han i varje fall sa att man skulle se över det. Moderaternas Josefin Malmqvist sa samma sak.

Nu har regeringen haft tillfälle att både ge svar på granskningen om undantag från legitimationsreformen och att i en proposition som handlar om justering av legitimationssystemet som lämnades till riksdagen nyligen återkomma med reglering och täppa till hålet, men det gör den inte.

Det är egentligen helt väntat att moderater och liberaler prioriterar Internationella Engelska Skolans möjlighet att göra vinst på att ha obehöriga lärare och i snitt betala 3 000 kronor lägre lön till dem. De prioriterar det framför elevernas lärande.

Det är häpnadsväckande att Sverigedemokraterna låter kapitalisternas intresse gå före att svenska ska vara huvudspråk i den svenska skolan. Man kan ju tro att nationalister som Sverigedemokraterna skulle tycka att svenska ska vara huvudspråk i den svenska skolan. Men här låter de sin regering vara helt passiv inför undantaget. Det är mycket anmärkningsvärt.

Vi socialdemokrater står tillsammans med en samlad opposition bakom de fyra reservationer som finns i betänkandet. Jag vill för tids vinning yrka bifall endast till reservation nummer 2 i utbildningsutskottets betänkande 16.

(Applåder)

Herr talman! Vad kul att vara tillbaka! Jag hörde att ni behövde få tillbaka lite energi i utbildningsutskottet. I’m back.

Herr talman! Jag är egentligen här för att ta upp en enda fråga, nämligen undantaget från kravet på lärarlegitimation, som även Linus Sköld pratade om alldeles nyss. Jag tycker att ledamoten sa det mesta som behöver sägas, men jag har väckt en motion baserad på denna fråga. Jag kommer dock inte att ställa den mot den befintliga samlade reservationen eftersom jag har varit med och utformat även den tillsammans med de rödgröna partierna.

Jag vill förtydliga att marknadsexperimentet med den svenska skolan började på felaktiga premisser, fortsatte på felaktiga premisser och än i dag, 2026, står på felaktiga premisser. Det byggdes upp på lögner, och det fortsätter att drivas utifrån lögnen att man vill värna barnens bästa.

Hade man värnat barnens bästa hade man velat att lärare i den svenska skolan har utbildning och legitimation för det yrke de har ansvar för. Lärarnas ansvar och uppdrag är att ge elever kunskaper i enlighet med de olika lagarna och läroplanerna men också att lära dem bli demokratiska samhällsmedborgare. Men den sittande regeringen med Sverigedemokraterna i spetsen tycker inte att det är så det ska gå till. Det har redan sagts här i talarstolen.

Regeringen och Sverigedemokraterna premierar att det ska få finnas lärare utan utbildning i den svenska skolan, och på så sätt bortprioriterar de också eleverna. Det visar vilka den svenska riksdagen egentligen tjänar, nämligen företrädarna för kapitalet som äger dessa skolor. De äger 70 procent av de vinstdrivande friskolorna. Det är dem Sverigedemokraterna och andra borgerliga nationalistiska partier i svenska riksdagen tjänar. Jag antar att de är väldigt tacksamma mot de ledamöter som sitter här framför mig, som år in och år ut har gjort allt för att se till att dessa giriga aktörer ska fortsätta stoppa pengar i sina fickor.

Marknadsexperimentet sker på bekostnad av legitimerade lärare i den svenska skolan. Man hittar på saker som att internationella skolor inte behöver ha det och så vidare, men vi vet alla vad detta handlar om. Jag kommer alltså inte – även om det här är min första chans och första gången jag står i talarstolen sedan jag slutade i utbildningsutskottet – att yrka bifall till min motion utan till reservation 1 i utbildningsutskottets betänkande nummer 16, Riksrevisionens rapport om systemet för lärarlegitimation.

Även om jag är politisk vilde har jag inte slutat vara aktiv i de här frågorna. Jag kommer alltså tillbaka till utbildningsutskottets debatter framöver och pratar om marknadsexperimentet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)