Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet

Fru talman! Den debatt vi har här i dag understryker vikten av ordning och reda i välfärden och att våra gemensamma skattekronor ska användas omsorgsfullt. Det är av högsta vikt att det finns god tillsyn, insyn och tydliga kvalitetskrav.

Patientsäkerhetslagen lägger ett ansvar för säkerhetsarbetet på vårdgivarna. Det finns många faktorer som endast vårdgivarna kan påverka. Men även om det är sjukvården som måste skapa säkerheten i vårdmiljön finns det mycket att optimera för att vårdgivarna ska lyckas med detta. Här har regering och myndigheter viktiga roller och ett tydligt ansvar.

Det är därför riktigt beklagligt och oroande att regeringen inte tar Riksrevisionens granskning och rekommendationer på större allvar. Det gäller särskilt när Riksrevisionen konkret påtalar att det finns brister i tillsynen inom patientsäkerhetsområdet.

Nästan var tionde patient i hälso- och sjukvården drabbas av vårdskador. Det innebär ett lidande för patienten, men det innebär även ett slöseri av skattekronor då vårdskador slukar mycket resurser.

Den totala merkostnaden i form av extra vårddygn beräknas till mellan 6,9 och 8,5 miljarder kronor per år. Utöver det finns andra samhällsekonomiska kostnader, till exempel längre sjukskrivningar. Oavsett är detta en orimlig utveckling, och det måste vi ta på allvar.

Fru talman! Det finns otaliga belägg för utmaningar när det gäller patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården. Den är ojämlik när det gäller kön, ålder, geografi med mera. Här blundar regeringen.

Väntetiden för vård skiljer sig mycket i vårt land. I januari fick 96 procent av patienterna i moderatstyrda Halland behandling i specialiserad vård inom vårdgarantins 90 dagar, medan endast 61 procent av patienterna i Västernorrland fick det. Hälso- och sjukvård ska ges efter behov, med hög kvalitet och i rätt tid, oavsett var någonstans i landet man bor. Det är kvaliteten som ska främjas, och patientsäkerheten är en viktig del av detta.

I rapporten om patientsäkerhetsområdet i Sverige 2015 redovisas patientsäkerhetsutvecklingen under perioden 2010–2014. Man anser att det går åt rätt håll men att det fortfarande finns regionala skillnader. Ett exempel är vårdrelaterade infektioner, där det finns jättestora skillnader. Det är kopplat till exempelvis dålig städning, som är en medicinsk risk och som ska betraktas som dålig vård. Städning på sjukhus kan handla om liv eller död.

I höstas körde Expressen en granskning om bristerna inom sjukhusstädningen. Även där fanns goda och mindre bra exempel från vårt land. Då valde ansvarigt statsråd Gabriel Wikström att inte vidta några omedelbara konkreta åtgärder med anledning av det som hade uppdagats och de brister som fortfarande finns.

Vi i Moderaterna tar detta på största allvar och lägger fram strategiska beslut kring vårdhygien genom att skärpa tillsynen och uppföljningen av städningen i vården. Vi vill även se en generell tillståndsplikt och en patientsäkerhetslag 2.0. När det gäller skärpt tillsyn och uppföljning av städningen i vården ser vi moderater Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som den naturliga myndigheten för detta uppdrag.

Vi moderater vill som sagt ta vara på Riksrevisionens rekommendationer genom att bland annat stärka förutsättningarna för en verkningsfull tillsyn och se över möjligheterna att genomföra fördjupade utredningar av principiellt viktiga vårdhändelser. Därtill vill vi se över patienternas möjligheter att få en fast kontakt i vården genom exempelvis fast läkarkontakt eller kontaktsjuksköterskor.

Fru talman! I vården och vårdförloppet är det viktigt med patienterna i fokus. Det skulle vara bra med vassare e-hälsotjänster så att alla patienter och även anhöriga bättre än i dag kan följa sitt vårdförlopp. En ny digital miljö bör etableras som kan förändra och underlätta i vården. Givetvis ligger fokus på mötet med patienten.

Avslutningsvis var det visserligen uppmuntrande att läsa Riksrevisionens slutsats att den tidigare alliansregeringens genomförande av patientsäkerhetslagen gett en god grund för att främja en hög patientsäkerhet, men det är bara början på arbetet. Vi behöver utveckla patientsäkerheten ytterligare – en förstärkt och utvidgad patientsäkerhetslag 2.0.

Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Patientsäkerhet är temat för dagens debatt.

Patientsäkerhet betyder att skydda patienter från att skadas när de får vård. I Sverige är vården säkrare än i de flesta andra länder, men ändå är skador fortfarande ett stort problem i vårt land. Det kan handla om fallskador, vårdrelaterade infektioner eller skador till följd av felaktiga läkemedel.

Oavsett vilka frågor som vi i socialutskottet diskuterar och som berör hälso- och sjukvården har alla frågor på något sätt en koppling till att främja patientsäkerheten, eftersom patientperspektivet alltid bör sättas i centrum för vården. Det kan vara frågor om bemanningskrav eller om nationella riktlinjer, frågor som på något sätt relaterar till patientsäkerheten.

Vi sverigedemokrater anser att utan en hög patientsäkerhet kan vi inte tala om en god vård värd namnet. Det handlar först och främst om att patienterna ska kunna känna sig säkra och trygga i sin vård, men det handlar också om att arbeta med patientsäkerhet för att förebygga vårdrelaterade skador som både drabbar individen hårt och orsakar samhället onödiga kostnader. Frågan om patientsäkerhet bör därför alltid vara högt prioriterad såväl av regeringen som av partierna i riksdagen.

Fru talman! Vi välkomnar Riksrevisionens rapport om patientsäkerhet, i vilken de har granskat om staten har gett vårdgivarna tillräckliga förutsättningar för att främja en hög patientsäkerhet.

Det som är allvarligt i rapporten är att Riksrevisionen pekar på att landstingen i dag inte förmår att fullt ut uppfylla patientsäkerhetslagens syfte och krav, särskilt när det gäller förmågan att arbeta förebyggande.

Riksrevisionen anser inte heller att de statliga myndigheterna har klarat av att leva upp till de ambitioner som finns i lagen och att regeringen inte har styrt myndigheterna tillräckligt. Vi anser därför att regeringen borde ta Riksrevisionens rekommendationer på större allvar än vad man gör. Av den anledningen har vi reserverat oss och ställt oss bakom några av de yrkanden som framförs i Moderaternas följdmotion.

Fru talman! Dagens hälso- och sjukvård ställs allt oftare inför svåra prioriteringar i takt med det alltmer ansträngda läget inom sjukvården. Köerna ökar, operationer ställs in och sjukhusen är fulla av patienter för vilka vårdplatser oftast saknas.

Vi har dessutom resistenta bakterier och tidigare utrotade sjukdomar som är på väg tillbaka, till exempel tbc. Mot denna bakgrund borde patientsäkerheten snarare prioriteras allt högre på regeringens agenda. Därför anser vi att regeringen bör tillgodose Riksrevisionens rekommendation att styra och följa upp myndigheternas arbete med att stödja vårdgivarna.

Det är också viktigt att regeringen ser till att rätt förutsättningar finns för en verkningsfull och aktiv tillsyn och uppföljning av bland annat patientsäkerhet inom vården.

Vi anser även att det finns ett behov av en nationell strategi för att öka patientsäkerheten. Det är endast så vi kan lägga grunden för en god patientsäkerhet och vårdkvalitet oavsett var man bor i landet. Då anser vi inte att det räcker att göra som regeringen gör i skrivelsen, nämligen konstatera och hänvisa till att ”det yttersta ansvaret för att befolkningen erbjuds god vård ligger dock på vårdgivarna”. De får det att låta lite som att vårdgivarna ensamma skulle ha det yttersta ansvaret för patienten. Självklart har de ett ansvar, men det yttersta ansvaret ligger ändå hos regeringen, som ska se till att vårdgivarna har rätt verktyg för att få en patientsäker vård.

Patientsäkerhet är kanske viktigare än någonsin tidigare, med tanke på det läge som sjukvården i dag befinner sig i med den ansträngda organisation och de hårda sparkrav som finns i många landsting samtidigt som vårdbehoven snarare ökar än minskar runt om i landet i takt med en snabb befolkningsökning.

Vi menar att regeringen bör ta sitt ansvar och göra mer. En vårdskada som hade kunnat undvikas är en vårdskada för mycket.

Jag yrkar bifall till vår reservation, reservation 2.

Fru talman! Detta betänkande handlar om patientsäkerhet och en rapport från Riksrevisionen. Jag vill inleda med att säga att Kristdemokraterna står bakom betänkandet från utskottet. Samtidigt finns det fortsatt utmaningar på det här området som vi inte på något sätt ska negligera.

Om man för tio år sedan i Sverige pratade om hur många människor som årligen dog eller drabbades av en allvarlig skada på grund av undvikbara misstag i vården blev det lätt så att man inte riktigt blev tagen på allvar. Att det i vårt land handlade om personer räknade i tusental som faktiskt årligen dog på grund av misstag som hade kunnat undvikas var det många som inte ville eller kunde ta in.

Under våra år i regeringen satte vi fokus på patientsäkerhetsarbetet. Vi började även på detta område utreda: Vad har hänt? Vad händer de facto? För statistik! Räkna och se efter! Var noga! Det är besvärande, för det sätter ljuset på det som inte fungerar. Men det är också viktigt om man ska kunna få det att fungera.

Därför var vi mycket angelägna om att få till den patientsäkerhetslag som infördes den 1 januari 2011. Viktigt för patientsäkerhetsarbetet var också patientlagen, som infördes den 1 januari 2015, och det kommer den också att vara. Men det gäller också Ehälsomyndigheten. Som tidigare debattörer har varit inne på kan ehälsan vara en viktig faktor för att komma till rätta med undvikbara vårdskador.

Vårdskadorna ska undvikas, oavsett om orsaken är systemfel eller om de beror på misstag från enskilda medarbetare i vården. Vi är ju bara människor, och människor gör ibland fel. Då gäller det att vi har stöd och hjälp genom systemen så att vi kan få hjälp att undvika att göra de misstagen. Det handlar om att använda tekniken, it-infrastrukturen, för att personalen ska kunna använda sin tid till rätt saker, inte dubbeldokumentera och göra annat i onödan, och få stöd i att hitta de risker som ibland får katastrofala följder.

Under förra mandatperioden hade vi ett prestationsbaserat system som innebar att 2,5 miljarder satsades direkt på patientsäkerhetsarbetet. Det var viktigt att det var anpassat efter prestation, det vill säga att det ska löna sig att göra rätt saker.

Även om vi är flera som står bakom det betänkande som vi nu ska ta beslut om finns det vissa saker i hur den nuvarande regeringen agerar som gör mig orolig och bekymrad. Det handlar inte minst om läkemedelsfrågan. För vissa satsningar får vi varningar. Beträffande gratis läkemedel för barn förstår jag ambitionen och viljan att ingen ska behöva vända på slantarna för att få råd med medicin till sina barn. Men när det gäller hur det har utformats, hur man satsar, säger professionen att det finns en risk att användningen av antibiotika ökar och att det kommer att medföra ökade hälsorisker och ökade vårdskador.

Fru talman! I Sverige utförs ett stort antal sjukvårdsinsatser dagligen av både akut och planerad karaktär. Vi har ett bra system i stort, med personal med hög kompetens som utför sitt arbete på ett alldeles utmärkt sätt. Vi är alla angelägna om att ha en hög patientsäkerhet i våra verksamheter. Brister orsakar vårdskador som medför stort lidande för den enskilde och höga kostnader för samhället. I den skrivelse som vi behandlar har regeringen svarat på de rekommendationer som har framförts av Riksrevisionen och redogjort för uppdrag som utifrån detta har givits till respektive myndighet.

Fru talman! Jag tror att jag lämnar sammanfattningen av regeringens svar, eftersom utskottets ledamöter är väl insatta i betänkandet. Men jag kan försäkra att regeringen tar rapporten på största allvar.

En viktig fråga som Riksrevisionen tar upp och som jag ändå vill nämna är frågan om hur lagen kan tillämpas i fråga om patientens medverkan. Där är jag övertygad att vi måste hitta nya vägar framåt. Slutbetänkandet Fråga patienten – Nya perspektiv i klagomål och tillsyn är för närvarande ute på remiss till den 15 april. Den får vi säkert anledning att återkomma till.

En annan fråga som är värd att ta upp är frågan om var patientsäkerhet uppstår. Min övertygelse är att samtliga professioner inom hälso- och sjukvården strävar efter att i sitt dagliga arbete verka på ett sådant sätt att högsta möjliga kvalitet och säkerhet för patienten uppnås. Vad de behöver är förutsättningar i sin vardag för att utifrån sin roll göra ett så bra arbete som möjligt. Det handlar om det som vi har hört vår statsminister tala om under rubriken ”låt proffsen vara proffs”.

Ytterligare ett viktigt initiativ som regeringen har tagit i detta sammanhang anser jag vara det arbete som presenterats av Ardalan Shekarabi och som kallas regeringens tillitsreform. Det handlar om att förbättra medarbetarnas villkor, till exempel genom att minska administration och ge dem ett större professionellt handlingsutrymme. Man behöver helt enkelt mer tid för sin kärnverksamhet.

Vi behöver analysera och förstå hur medarbetares kompetens och erfarenhet tas till vara bättre, vilka krav det ställer på ledarskap och hur ledare kan utveckla kompetensen i verksamheterna.

Regeringen har i budgetpropositionen uttryckt att yrkesetik och verksamhetsnära kunskap och erfarenhet bör vara mer vägledande än i dag. Detaljstyrning behöver minska till förmån för en mer strategisk styrning som kännetecknas av tillit och förtroende. Det är något som jag är övertygad om att många av vårdens medarbetare har längtat efter. Vi bör skapa system för att låta dem göra det och inte system som förhindrar eller försvårar för medarbetarna

Men det vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

(forts. § 14)

Herr talman! Riksrevisionen påtalade brister i tillsynen på patientsäkerhetsområdet. Det är därför obegripligt varför Socialdemokraterna och regeringen inte ser detta utan lutar sig tillbaka. Bland annat aviserar ni att dra ned på resurserna till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Tvärtom behövs det mer resurser. Ni får gärna knipa Moderaternas förslag; vi tillskjuter mer resurser, 50 miljoner kronor per år från och med 2017. Min första fråga till Kristina Nilsson blir: Är det rimligt att avisera neddragningar på Ivo?

Patientsäkerhet lägger även grunden för vårdkvalitet. Alliansen införde patientsäkerhetslagen, som har höjt patientsäkerheten, men detta är bara en början. Jag nämnde i mitt huvudanförande att det har rapporterats om brister inom vården när det gäller städningen. Här finns ett arbete att göra.

Ansvarigt statsråd, Gabriel Wikström, lutade sig tillbaka och kom inte med några omedelbara åtgärder för att få bukt med det här, utan vi kan fortfarande se att det sker. Det finns skillnader runt om i landet, och det finns mer att göra. Vi kan inte ha smuts inom sjukvården. Man får inte mötas av detta som patient. Min andra fråga blir: Varför vill ni inte ha skärpt tillsyn och uppföljning av städningen i vården när vi ser hur det ser ut?

Herr talman! Jag börjar med Ivo. Jag sitter för övrigt som ledamot i Ivos insynsråd, så jag följer myndighetens arbete på det sättet. Jag känner mig trygg med att regeringen nogsamt följer Ivos arbete. Statskontoret följer också utvecklingen, och det har vidtagits åtgärder för att effektivisera handläggning och tillsyn. Jag vet att man arbetar på myndigheten med att utveckla metoder för kunskapsåterföring till vårdgivarna. Man jobbar också utifrån att tillsyn bör ske med utgångspunkt från risk och väsentlighet. Det tror jag är viktiga punkter.

Ivos anslag, som det låg under er tid i regeringen, är det vi har tagit efter. Vi lyssnade till ministerns svar i den tidigare debatten. Detta avser statsrådet att återkomma till. Jag har väl inte så mycket mer att säga i anslagsfrågan i dag.

När det gäller Jenny Peterssons fråga om städning tänker jag så här: Det är inte tillsynen som gör att det uppstår städning. Jag tror att personalen på ett sjukhus är mycket väl medveten om vad som behöver göras. Man har kompetensen. Man har utbildning i hygien. Varför det inte fungerar i alla delar tror jag handlar mer om att man inte har tillräckligt mycket tid till sitt förfogande. Det behövs helt enkelt fler händer i vården. Då tror jag att personalen löser mycket av det här själv.

Herr talman! Jag kan konstatera att Socialdemokraterna anser att Ivos tillsyn är tillräcklig. Där har vi en skiljelinje mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Vi anser att man behöver göra mer, och det är därför vi tillskjuter mer pengar till Inspektionen för vård och omsorg, som får ett utökat uppdrag för att stärka tillsynen.

Brister i städningen inom hälso- och sjukvården och omsorgen kan i värsta fall vara förenade med livsfara. Detta verkar regeringen och Socialdemokraterna ta väldigt lätt på. Det är beklagligt att det är så.

Men jag ska gå vidare, för jag undrar vad ni vill. Vi moderater har gjort ett ställningstagande. Vi vill skärpa tillsynen och uppföljningen av städningen i vården. Vi tycker inte att den är tillräcklig. Vi har tagit fram en nationell strategi för ökad patientsäkerhet i vården. Vi vill etablera en ny digital miljö. Vi vill ha mer fokus på patienten och förbättra informationen, så att man kan följa sitt vårdförlopp på ett helt annat sätt.

Vi har gett flera olika förslag. Kristina Nilsson hänvisade till att Klagomålsutredningen lämnat sitt slutbetänkande Fråga patienten – Nya perspektiv i klagomål och tillsyn, som är på remiss. Men vad vill Socialdemokraterna göra i väntan på remissvaren? Ni måste ju vilja någonting på det här området.

Herr talman! Vi vill väldigt mycket. Det var väl det jag försökte beskriva i mitt huvudanförande, som var något forcerat, vilket jag får be om ursäkt för. Det är väl helt enkelt så att vi skiljer oss åt en hel del mellan våra partier vad gäller människosyn. Jag är fullständigt övertygad om att den kompetenta personal vi har i vården klarar av att upprätthålla en hög patientsäkerhet och en god vårdhygien. Det handlar som sagt mer om att de behöver förutsättningar i sin vardag för att göra ett så gott arbete som möjligt utifrån sin roll och sin kompetens. Det tror jag är oerhört viktigt.

Ni moderater har i er budget för 2016 – med tanke på den förra debatten – anslagit 400 miljoner kronor mindre för utveckling av socialt arbete. Ni har föreslagit 79 miljoner mindre till Socialstyrelsen. Ni har föreslagit 2,1 miljarder mindre till sjukvård och folkhälsa. Ni har föreslagit 280 miljoner kronor mindre till psykiatrin. Jag tror inte att det är den bästa idén att göra de här stora nedskärningarna på kärnverksamheten och på personalen och de kompetenta medarbetarna i vården och därefter lägga en liten gnutta på en tillsynsmyndighet. Min uppfattning är att säkerhet och kvalitet uppstår där personalen mår bra och kan utföra sitt jobb och inte på grund av hotet om någon form av tillsyn.

(Applåder)

Herr talman! Nu hann vi ju inte klart för voteringen, så jag kan kanske säga några ord till.

Utskottet anser att patientsäkerhet är ett viktigt område inom hälso- och sjukvården. Bristande patientsäkerhet orsakar vårdskador som medför lidande för den enskilde och innebär höga kostnader för samhället. Utskottet delar regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. Liksom regeringen anser utskottet att det finns ett behov av att utveckla statens stöd inom patientsäkerhetsområdet. Det är därför positivt att regeringen bland annat har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla ett samlat stöd för hälso- och sjukvården inom detta område. Utskottet konstaterar även att Klagomålsutredningen nyligen har lämnat sitt slutbetänkande med förslag på hur hanteringen av klagomål på hälso- och sjukvårdsområdet kan bli mer ändamålsenlig och bland annat bidra till ökad patientsäkerhet.

Utskottet noterar även att regeringen för närvarande ser över utformningen av det framtida arbetet inom e-hälsovården. Mot bakgrund av det yrkar jag avslag på reservationerna och att skrivelsen läggs till handlingarna.

Därutöver vill jag kort lägga till något om att Miljöpartiet sedan länge har drivit och fortfarande arbetar för ett särskilt kompetenscenter för patientsäkerhetsforskning. Vi kommer från Miljöpartiets sida att fortsätta att arbeta för att vi får till någon form av centrum för forskning om patientsäkerhetsfrågor där det är huvuduppgiften.

Vi delar Riksrevisionens analys att de brister som man hittar ligger i att det är svårt att hålla igång en ständig lärprocess i en verksamhet som har stora krav på att samtidigt fungera löpande till stor del repetitivt och effektivt.

Ansvarsutveckling och lärandeutveckling är två krav som är väldigt svåra att förena i praktisk verksamhet eftersom regelverket för ansvarstagande inte är så lätt att anpassa till de förändringar i verksamheten som lärprocessen ständigt ger anledning till.

Både patienterna, vårdgivarna och staten genom exempelvis Socialstyrelsen har väldigt stora intressen i hur patientsäkerhetsfrågorna utvecklas och värderas. Just det gör att en oberoende part för kunskapsutveckling har en väldigt viktig funktion.

Jag hoppas därför att ett fristående och oberoende centrum för patientsäkerhetsforskning kan bli en del av resultatet av den översyn regeringen i skrivelsen talar om att göra när det gäller formerna för hur det framtida patientsäkerhetsarbetet ska utvecklas.

Herr talman! Jag vill också lägga till att problemen kring den ökande risken för att fler antibiotikaresistenta bakterier sprids gör att det blir allt svårare att upprätthålla en hög patientsäkerhet i vården.

Sverige ligger väldigt långt framme med arbetet att minimera riskerna, men det krävs även ett ökat globalt ansvarstagande och engagemang. Jag vet att vår sjukvårdsminister är djupt engagerad i frågan och att det tas initiativ till exempel på FN-nivå för att, om man ska vara lite rolig, ”strama upp” rekommendationerna för antibiotikaanvändning.

Sverige är väldigt aktivt i det arbete. Men jag tror det är viktigt att vi i denna kammare oavsett vilket parti vi tillhör allesammans försöker att ge det stöd vi kan på olika sätt till det arbetet.

Herr talman! Riksrevisionen fyller en viktig granskande roll i statsförvaltningen. Den genomlyser olika verksamheter. Det fall vi diskuterar här i dag är det viktiga området hur staten arbetar med att ge vårdgivarna – i stor utsträckning landsting och regioner – stöd på det så viktiga patientsäkerhetsområdet.

Naturligtvis brukar Riksrevisionen finna sådant som brister mer eller mindre allvarligt och kan göras bättre och annorlunda, så även i dessa frågor. Regeringar, oavsett partifärg, brukar medge och ta till sig en del men också försvara sig med att annat ändå fungerar tillfredsställande och är på rätt väg. Så är det även i dessa frågor.

Frågan om patienternas säkerhet är naturligtvis helt grundläggande inom en bra hälso- och sjukvård. Det finns många synpunkter att ha på det. Jag kan instämma i vad Emma Henriksson lyfte fram. Det är inte säkert att gratis läkemedel och antibiotika alltid är bra korrelerat med högsta patientsäkerhet. Det är bra att regeringen lyfter fram Inspektionen för vård och omsorgs, Ivos, viktiga roll för tillsynen inom dessa områden. Socialstyrelsens stöd till vårdgivarna är också viktig.

Riksrevisionen rekommenderar att Socialstyrelsen ges i uppdrag att ansvara för en långsiktig nationell styrning och samordning av patientsäkerhetsarbetet. Regeringen redovisar i sin skrivelse hur den arbetar med detta och medger att det finns ett behov av att effektivisera och utveckla statens stöd till vården inom patientsäkerhetsområdet.

Tillsynen för att säkerställa att patientsäkerheten är hög är naturligtvis mycket viktig. Det ansvaret åvilar staten. Men grundläggande är också, vilket regeringen anför, att vårdgivarna planerar, leder och kontrollerar verksamheten så att kravet på god vård enligt hälso- och sjukvårdslagen upprätthålls. Där ligger det direkta dagliga ansvaret.

Givet detta vilar ändå ansvaret i sista hand tungt på regering och riksdag. Därför är det bra att staten, såsom Riksrevisionen definierar staten, granskas. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i socialutskottets betänkande SoU9.

Herr talman! Patientsäkerhet är en ledningsfråga. Det är också en fråga om resurser och en arbetsmiljöfråga. SKL:s rapport Patientsäkerhet lönar sig – kostnader för skador och vårdskador i slutenvården 2013 visar att vårdskador är kopplade till knappt en och en halv miljon extra vårddagar som kostar vansinnigt mycket. Det är en merkostnad på nästan 11 ½ miljard årligen. De pengarna kunde vi använda lite mer effektivt, inte sant?

Mätningarna visar också att 10–15 procent av sjukvårdade patienter drabbas av någon form av skada. Den vanligaste typen av skada i SKL:s journalgranskningsstudie var vårdrelaterade infektioner. Det är den dyraste vårdskadegruppen, och kostnaden utgör 40 procent av den totala kostnaden för vårdskador. Det säger ganska mycket.

Ett ämne som återkommer när det gäller vårdskador är städning på våra sjukhus och att just den bristande städningen förorsakar skador. Ofta använder man sig av modellen billigast städning vinner i olika upphandlingar. Det blir sällan billigare, och dessutom blir kvaliteten inte vad den borde vara.

I stället ska det vara proffsgäng som städar på sjukhusen. Det är inte städning hemma hos dig och mig, utan det är städning på ett sjukhus. Städning är alltså något man fuskar med lite här och var. De multiresistenta bakterierna trivs vansinnigt väl i detta.

Tittar man runt i landet hamnar man ovillkorligen i Stockholm när det gäller smutsiga sjukhus. I Alliansens Stockholms läns landsting har exempelvis ett städbolag på Södersjukhuset dragit ned på städmaterial men gått med en vinst på 85 miljoner.

I Alliansens Stockholms län kan vi hitta både smutsiga sjukhus och en usel ekonomi. Jag vill bara säga det. Man har lastat staten ganska mycket. Men det är ändå vårdgivarna som har ett ganska stort ansvar oavsett om vi har myndigheter som ska titta på det hela.

Patientsäkerhet förutsätter en arbetsmiljö som är funktionell. Det är en arbetsmiljö där stress minimeras och kontinuitet är regel. Så är det inte i dag inom vården. Det finns ett behov av att utveckla statens stöd inom patientsäkerhetsområdet. Det har vi sett. Det är därför bra att regeringen bland annat har gett Socialstyrelsen ett uppdrag som rör ett samlat stöd för hälso- och sjukvården.

Riksrevisionen har granskat om staten har gett vårdgivarna tillräckliga förutsättningar att främja en hög patientsäkerhet. Utgångspunkten för granskningen har varit att det trots en rad insatser kvarstår problem inom patientsäkerhetsområdet.

Det behövs medel på olika områden. Det handlar ytterst om en satsning på välfärden. Det är en satsning som inte direkt varit påfallande på högersidan. Riksrevisionen bedömer också att patientsäkerhetslagen är en väldigt god grund för att främja en hög patientsäkerhet.

Man pekar också på att landstingen i dag inte förmår göra allt det de ska. De förmår inte arbeta med lärande och förebyggande insatser. Det handlar om struktur men självfallet också om resurser.

I den budget Vänstern har varit med och förhandlat fram för 2016 finns satsningar på exempelvis 1 miljard 2016 och sedan 500 miljoner de kommande åren. Detta är också en förutsättning – vi satsar mot vårdskador och för en mer rimlig hälso- och sjukvård. Vårdskadorna hänger ju ihop med den övriga strukturen.

En aldrig sinande ström av sparprogram och nedskärningar har under åratal tvingat de anställda i vården att stressa alltmer. Det har också underminerat tilliten bland oss som är patienter och brukare. Nu behöver vi vända utvecklingen. Det får vara slut på nedskärningar, utförsäljningar och en revisorstyrd vård där patienten ses som vilken vara som helst. Vi måste höja kvaliteten, förbättra arbetsvillkoren och stärka tilliten. För att varje människa ska få den hjälp man behöver när man möter vården krävs det tillräckligt mycket personal, som dessutom tillåts göra det de är bäst på. Det är så vi kan minska vårdskadorna. Då behövs också statsbidrag som är permanentat. Vänstern har varit tydliga med detta: Mer pengar till välfärden på lång sikt!

I övrigt yrkar jag avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets liggande förslag i betänkandet.

Herr talman! Patientsäkerhetslagen tillkom för att vi skulle bli bättre på att tidigt hitta patientskador, identifiera orsakerna bakom dem och sedan lära av det inträffade och förebygga att nya händelser inträffar.

Det tar tid när en sådan här lagstiftning ska sätta sig. Ivo fick ett ansvar för att utöva tillsyn tillsammans med andra myndigheter. Läkemedelsverket, till exempel, har också ett sådant ansvar. Ivo kom sedan att få in många individärenden, och därför har det tagit upp mycket tid från Ivo. Det är bra att vi har fått Klagomålsutredningen. Många av klagomålen bör hanteras lokalt och utan de dröjsmål som blir när de går in centralt.

Det görs nu mycket för att stärka lagstiftningen. Socialstyrelsen har ett samordningsansvar för att de myndigheter som har ett ansvar på detta område ska gå i takt.

Det som jag vill lyfta fram här som viktigt är landstingens, kommunernas och professionernas ansvar i patientsäkerhetsarbetet. Då måste de också få förutsättningar för att bedriva detta. Jag och vi i Liberalerna menar att tid måste avsättas för vad jag vill kalla självrannsakan. Man måste få tid i personalgrupperna att regelbundet sätta sig ned och gå igenom vad man har gjort bra och vad man har gjort dåligt under den gångna veckan eller så. Detta ska vara en reguljär del i arbetet.

Jag tror att man då kommer att hitta mycket som man kan rätta till på ett mycket tidigare stadium. Det får gärna bli så att patienter och omsorgstagare får en insyn och en delaktighet i arbetet. Inte minst är det viktigt att de som har drabbats av en patientskada får följa den lokala utredningen: Varför gick det fel? Hur kan vi förebygga? Vad är dina synpunkter i sammanhanget?

Jag anser att antalet anmälningar till Ivo också kommer att gå ned om man som drabbad patient eller omsorgstagare får vara med i arbetet med att förebygga att andra råkar illa ut.

Jag vill också lyfta fram en annan fråga, nämligen läkemedelsområdet. Vi har sedan 2012 en lagstiftning som bygger på ett EU-direktiv och som säger att man ska anmäla skador som har inträffat på grund av felaktig och olämplig läkemedelsbehandling till Läkemedelsverket. Detta är en viktig informationskälla om det sköts på rätt sätt. Därför är det i detta utvecklingsarbete så angeläget att Läkemedelsverket, och inte bara Ivo, tydliggörs när det gäller att förebygga de skador som uppstår. Man räknar med att 30 000 inläggningstillfällen på sjukhus beror på läkemedelskomplikationer, varav hälften skulle kunna förebyggas.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och tackar för ordet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 mars.)