Riksrevisionens rapport om ersättning till rättsliga biträden i brottmål

Fru talman! Rättsväsendet kostar årligen stora summor för staten. Rättvisa och rättssäkerhet måste också få kosta. Men varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Statens kostnader för de utgifter som finansieras genom anslaget för rättsliga biträden har under perioden 2016-2020 ökat med 660 miljoner kronor eller 24 procent. Ökningen kan i huvudsak förklaras genom det ökade antalet mål i domstolarna. Exempelvis har antalet avgjorda brottmål i tingsrätterna under samma period ökat med 43 procent. En annan viktig orsak, som förklarar cirka 170 miljoner kronor av den totala ökningen, är den årliga uppräkningen av den timkostnadsnorm som används för att fastställa ersättning till bland annat offentliga försvarare och målsägandebiträden.

Även om kostnadsökningen har en naturlig förklaring är det angeläget att vidta åtgärder för att dämpa kostnadsutvecklingen och förbättra kontrollsystemet. Regeringen har sedan flera år vidtagit en rad olika åtgärder i detta syfte.

Fru talman! Regeringen gav i december 2020 Domstolsverket i uppdrag att göra en analys av ersättningarna för rättsliga biträden under 2021 i jämförelse med utvecklingen från 2016 och framåt.

Domstolsverket fick i uppgift att identifiera och konsekvensbeskriva vilka utbetalningar och andra åtgärder som är särskilt kostnadsdrivande för att skapa bättre kostnadskontroll.

I uppdraget låg även att lägga fram förslag på olika åtgärder för att öka kostnadskontrollen för rättsliga biträden. Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer ligger i linje med Domstolsverkets pågående arbete.

Vissa åtgärder kommer Domstolsverket att arbeta vidare med självständigt. Vissa åtgärdsförslag hanteras av regeringen för ett eventuellt genomförande.

Regeringen avser att utifrån Domstolsverkets slutredovisning ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som bör vidtas för att dämpa kostnadsutvecklingen och förbättra kontrollsystemet.

Fru talman! Regeringen beslutade även i oktober 2021 om en förordningsändring som innebär att åklagare och andra förundersökningsledare i större utsträckning ska yttra sig över ersättningsanspråk i brottmål där åtal inte har väckts.

Riksrevisionens rapport om ersättning till rättsliga biträden i brottmål

Förundersökningsledaren ska i sådana så kallade förordnandemål alltid höras i de fall ersättningsanspråket uppgår till minst 30 000 kronor och i annat fall om det behövs för att bedöma skäligheten i anspråket. Syftet med ändringen är att förbättra kostnadskontrollen i förordnandemålen. Som Riksrevisionen påpekar har både antalet förordnandemål och utgifterna i sådana mål ökat kraftigt under senare år.

Fru talman! Ett grundläggande problem är att det rättsliga biträdets arbete har utförts enbart under förundersökningen, vilket innebär att domstolen i princip inte har någon insyn i arbetet.

Förordningsändringen innebär att ett yttrande från förundersökningsledaren kommer att hämtas in i fler fall. På så sätt får domstolen ett bättre underlag för att bedöma skäligheten i ersättningsanspråket. Det förbättrar kostnadskontrollen och kan förväntas leda till en viss minskning av utgifterna på anslaget Rättsliga biträden med mera. Beloppsgränsen för obligatoriskt yttrande har satts väsentligt lägre än den gräns på 100 000 kronor som gäller i övriga brottmål.

Fru talman! Justitiekanslern har i enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 tillförts 2 miljoner kronor för att ge myndigheten en ökad möjlighet till tillsyn över rättshjälpssystemet och därmed bidra till stärkt kontroll över utgifterna för rättsliga biträden.

I betänkandet Snabbare lagföring - ett snabbförfarande i brottmål föreslås att de allmänna domstolarna, Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden ska få tillgång till inkomstuppgifter från Skatteverkets beskattningsdatabas för att i vissa fall kunna beräkna eller kontrollera återbetalningsskyldighet, avgift eller ersättning, till exempel rättshjälpsavgift och återbetalningsskyldighet i brottmål för offentlig försvarare.

För domstolarna bedöms förslaget spara resurser och tid som annars skulle behöva användas för att närmare utreda enskildas ekonomiska förhållanden. Förslaget bedöms också leda till fler materiellt riktiga avgöranden och därmed i marginell utsträckning ökade intäkter för ersättningar och avgifter. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. Betänkandet har remitterats, och förslagen bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! Avslutningsvis ser jag positivt på de åtgärder som regeringen har vidtagit och avser att vidta och utgår från att regeringen fortsätter att prioritera frågan. Jag delar också regeringens bedömning att ytterligare överväganden kan göras inom ramen för olika typer av utrednings- eller myndighetsuppdrag.

Mot denna bakgrund finns det enligt min uppfattning inte skäl för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande om en översyn av hela regelverket för rättsliga biträden i brottmål som motionärerna föreslår.

Jag yrkar med detta bifall till reservation l.

(Applåder)

Fru talman! Jag kommer också att yrka bifall till reservation 1, och jag instämmer i stort med vad tidigare talare tog upp.

När jag läser texterna har jag dock reagerat på några saker som jag tycker skulle vara spännande att kunna följa ytterligare.

Det gäller att det här handlar om ersättningar till både målsägandebiträde och försvarare. Jag tycker mig i Riksrevisionens granskning se ett visst ifrågasättande av målsägandebiträdena, och jag tycker att det vore väldigt fel om vi skulle dela dessa uppfattningar.

Målsägandebiträdet är ett oerhört viktigt stöd för brottsoffer i de frågor som vi debatterade här alldeles nyss. Målsägandebiträdet har inte heller en renodlad juridisk uppgift utan fungerar också som ett socialt stöd för att slussa en person genom en besvärlig tid. Utredningen har konstaterat, vilket jag blir glad för, att man utser målsägandebiträde tidigt i processerna. Det bör vara oerhört viktigt och glädjande, och det bör också stärka rättssäkerheten generellt.

Man tar upp att den så kallade reformen om att begränsa rätten till målsägandebiträde i hovrätterna har sparat pengar. Där blir jag mer orolig. Det borde inte generellt vara så att man inte förväntas behöva hjälp av målsägandebiträde i hovrätterna. Det är någonting som vi har reagerat emot också tidigare i Vänsterpartiet.

Om vi sedan går till försvararsidan ser vi att det har väckt en del allmän uppmärksamhet att en tilltalad vill ha en väldigt känd advokat och att denna advokat ställer upp, men sedan byter man snabbt. Det här kanske också förekommer på målsägandesidan, men det har uppmärksammats framför allt när det gäller offentliga försvarare. Jag vet att man har gått in från regeringens och även från Advokatsamfundets sida för att stävja detta. Det blir ju kostnadsdrivande om en person först ska läsa in sig på till exempel en stor förundersökning och man sedan byter och någon annan ska göra ett likartat jobb. Sådana saker tror jag att vi kan hitta bättre kontrollmöjligheter för.

Däremot tror jag inte riktigt att vi kan få kontroll på vad målsägandebiträde respektive försvarare gör i samband med långa och stora förundersökningar. Vid vissa tillfällen har man en häktningsförhandling och får möjlighet att bedöma tid och så vidare, men hur man förbereder det och hur man förbereder fortsättningen fram till en eventuell huvudförhandling är väldigt svårt att bedöma. Det här med taxereglerna, som handlar om tiden i huvudförhandling, får därför väldigt begränsad betydelse.

Det man kan förvånas över - vilket jag själv har gjort när jag har varit i domstolar - är att domstolen ibland accepterar enbart muntliga uppgifter när det gäller en persons inkomst. Det kan handla om när dagsböter ska dömas ut, och i det sammanhanget handlar det om förövarens uppgift om sin inkomst, som får straffrättslig betydelse. Men det förekommer också att någon får uppge en inkomst för att man ska se om personen är återbetalningsskyldig för kostnaderna för försvaret. Jag tycker att det skulle vara en poäng att man fortsätter att titta på det här.

Tills vidare tycker jag dock att det är viktigt att vi kan stödja reservation 1, och jag yrkar bifall till den.

Fru talman! Riksrevisionen har granskat domstolarnas och Domstolsverkets kontroll över hur ersättningen till offentliga försvarare och målsägarbiträden fungerar. Det är en angelägen granskning.

Kostnaderna har de senaste tio åren ökat med 90 procent. Motsvarande ökning i kostnader ses inte hos vare sig Åklagarmyndigheten eller Sveriges Domstolar. Kostnadsökningen är i sig värd en granskning men blir än mer angelägen då ett antal fall av advokater som missköter sig uppdagats de senaste åren. Det har gällt advokater som marknadsför sig mot nätverkskriminella på ett anmärkningsvärt sätt, direkta regelöverträdelser, oegentligheter med kostnadsräkningar och stora så kallade prutningar, när domstolen drar ned advokatens begäran av ersättning avsevärt.

I sammanhanget ska nämnas att Advokatsamfundet har genomfört och genomför ett arbete för att förbättra tillsynen och rutinerna, bland annat genom att tillsätta en arbetsgrupp som har lämnat ett förslag om förändringar i rättegångsbalken, i reglerna för god advokatsed och i straffavgifterna för advokater som missköter sitt yrke. Detta är en välkommen översyn. Riksrevisionens granskning kan ses som ett komplement till Advokatsamfundets översyn, och vi kristdemokrater välkomnar den.

Riksrevisionens granskning visar på stora brister i hanteringen av ersättningar. Bristerna gäller samtliga fem steg i kontrollmodellen: kontrollmiljö, riskanalys, kontrollåtgärder, information/kommunikation och uppföljning/övervakning.

Riksrevisionen beskriver bristerna som allvarliga och kontrollen som föråldrad. Detta är en ohållbar ordning i en rättsstat. Det är också allvarligt att regeringen viftar bort Riksrevisionens kritik, bland annat genom att använda ett annat antal år för att beräkna kostnadsökningen, och menar att förändringar och undersökningar som påbörjades mellan 2014 och 2018 har åtgärdat problemen. Men i så fall hade inte Riksrevisionens kritik varit så allvarlig.

Riksrevisionen skriver att hela ersättningssystemet bör ses över, något som - kan vi konstatera - regeringen knappast kan säga sig ha gjort.

Fru talman! Kristdemokraterna anser, i likhet med Riksrevisionen, att det är hög tid att se över hela regelverket för ersättning till rättsliga biträden i brottmål. De särskilda punkter som Riksrevisionen pekar på, bland annat möjligheterna att utöka brottmålstaxans tillämpningsområde, bör ingå i översynen.

Dessutom måste åtgärder vidtas för att rätta till de allvarliga brister i domstolarnas hantering av biträdesersättning som Riksrevisionen uppmärksammat. Ett nytt system för ersättningsanspråk bör införas och utformas på ett sätt som gör att kontroll och granskning sker rutinmässigt och att det är enkelt att upptäcka fusk och dubbeldebitering. En stor majoritet i utskottet ställer sig också bakom dessa krav i ett förslag till tillkännagivande till regeringen.

Fru talman! Vi kristdemokrater ser behov av ytterligare förändringar. Vi anser att Domstolsverket bör införa en central arvodeshanterare för att få en enhetlig och ändamålsenlig kontroll över utgifterna för rättsliga biträden. Det är inte lämpligt att detta hanteras av varje enskild tingsrätt.

Systemet ska naturligtvis digitaliseras. Den centrala arvodeshanteraren ska också ta fram riktlinjer som ska gälla lika i hela landet. Detta är en variant av Riksrevisionens rekommendation om att de enskilda tingsrätterna ska få kontinuerlig återkoppling och riktlinjer för att bedöma sakligheten i ersättningskraven.

Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall till reservation 2.

Fru talman! Vi anser också att det behöver tas fram riktlinjer för Åklagarmyndighetens externa kontroll. Åklagaren ska yttra sig vid ersättningsanspråk på 100 000 kronor eller mer men kan också yttra sig över lägre belopp. Inget av detta sker på ett enhetligt sätt, vilket är en stor brist i den externa kontrollen.

Polisens roll som förundersökningsledare gör också att åklagaren kan ha begränsad insyn i rimligheten i en kostnadsbedömning. Det är heller inte alltid samma åklagare som varit förundersökningsledare som väcker åtal. I vissa mål deltar också flera åklagare. Det bör därför övervägas om alla förundersökningsledare i ett ärende ska yttra sig.

Fru talman! Detta ärende visar att det finns behov av en bättre kontroll och ett regelverk för ersättning till rättsliga biträden i brottmål. Dagens tillkännagivande visar att regeringen behöver agera ytterligare utifrån Riksrevisionens granskning och rekommendationer.

Därmed vill jag avsluta med att säga att vi naturligtvis stöder det förslag till tillkännagivande som görs i utskottshanteringen och de reservationer som vi har i detta betänkande. Men jag yrkar som sagt bifall endast till reservation 2.

Fru talman! För dem som lyssnar på läktaren låter den här debatten kanske inte jätterolig. Det kanske inte heller låter så mycket som en debatt - vi går fram här och pratar om vad vi tycker, och sedan går vi och sätter oss.

För att göra det lite mer begripligt kan jag säga att det vi diskuterar nu är kostnaderna för offentliga biträden - advokater, försvarare och målsägandebiträden som representerar offren vid rättegångar. Det är staten som med våra skattepengar betalar de offentliga biträdenas lön, och de kostnaderna har skenat de senaste åren. Det är detta vi diskuterar här i dag.

Under en tioårsperiod har utgifterna för rättsliga biträden ökat med nästan 90 procent. Mellan 2016 och 2020 ökade utgifterna med 24 procent. Detta kan jämföras med att utgifterna för de offentliga försvararna just nu överstiger anslaget för hela Åklagarmyndigheten. Försvararnas löner kostar alltså oss skattebetalare mer än vi ger hela Åklagarmyndigheten i anslag. Detta är två yrkesgrupper som det är relevant att jämföra med varandra.

Vi vet också att medierna den senaste tiden har granskat feldebiteringar - advokater som debiterat dubbel tid och som påstås ha varit på två olika platser vid samma tidpunkt. Det framgår också att dömda personer enkelt kan slippa undan betalningsansvar bara genom att muntligen uppge att de inte har någon inkomst. Detta kontrolleras alltså inte i någon vidare utsträckning.

Riksrevisionens granskning visar också att tingsrätterna och Domstolsverket inte utövar en betryggande kontroll över hanteringen av rättsliga biträden i brottmål. Tingsrätternas interna kontroll över ersättningsanspråken är inte ändamålsenlig eftersom det inte finns förutsättningar att göra en noggrann prövning av anspråken. Prövningen görs i slutet av förhandlingen, och det finns ofta ingen möjlighet att få inblick i vilka åtgärder som har varit nödvändiga för de rättsliga biträdena att vidta före huvudförhandlingen. De kontrollstationer och kontrollfunktioner som finns fungerar dåligt och fyller inte syftet att granska och generellt påverka ersättningsanspråken på det sätt som fordras. Domstolsverket har inte heller tagit ansvar för att domstolarna i högre grad ska kunna utöva en effektiv kostnadskontroll.

På 70-talet infördes brottmålstaxan som en del i statens kostnadskontroll över ersättning till offentliga biträden. När den infördes räknade man med att den skulle överskridas i ungefär 10 procent av målen. Brottmålstaxan är ett slags tabellutformad ersättning som tillämpas under vissa förutsättningar. Under 2020 överskreds brottmålstaxan i 60 procent av fallen för målsägandebiträden och i 34 procent av fallen för offentliga försvarare. Det var 2020 bara 13 procent av utgifterna för rättsliga biträden som utgick enligt brottmålstaxan, som alltså är ett instrument och ett verktyg för att ha en kostnadskontroll över ersättningarna.

Moderaterna menar att en gedigen kostnadskontroll över statens samtliga utgifter och anslag är grunden för en god statlig ekonomi och hushållning med skattebetalarnas pengar. Inga anslag eller utgiftsområden får lämnas okontrollerade eller tillåtas skena utan att åtgärder vidtas och kontrollen återtas.

Därtill måste statliga utbetalningssystem alltid innehålla kontrollmekanismer mot fusk. De allra flesta som mottar statliga medel fuskar inte. Men varje skattekrona som genom fusk går till en orättmätig mottagare är pengar som hade kunnat gå till en verkligt behövande person.

Moderaternas inställning till denna fråga är både praktisk och principiell. Det är dåligt för svenska skattebetalare att den socialdemokratiska regeringen inte delar Moderaternas uppfattning. I regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens granskning framkommer att regeringens och Socialdemokraternas inställning är överslätande när det gäller den skenande kostnadsökningen.

Till saken hör att Riksrevisionen i sin granskning ger regeringen kritik för att inte ha tagit initiativ till åtgärder för att stävja kostnadsutvecklingen. Enligt granskningen låter regeringen inte utföra någon regelbunden uppföljning av de författningsstyrda kontrollerna. Sedan utredningsbetänkandet Rättvisans pris lades fram har regeringen bara tagit två initiativ i frågan. Förutom ett pågående uppdrag till Domstolsverket att analysera kostnadsutvecklingen och det nyligen remitterade förslaget om förordnandemålen har regeringen fortfarande inte tagit några initiativ för att se till att systemet för intern kontroll är väl utformat.

Moderaterna menar att det är angeläget att förändra regelverket för ersättning till rättsliga biträden i brottmål. Regelverket måste moderniseras, och det måste utredas om brottmålstaxan ska utökas. Utredningen bör omfatta de särskilda punkter som Riksrevisionen pekar på. Dessutom bör ett nytt system för ersättningsanspråken införas och utformas på ett sätt som gör att kontroll och granskning sker rutinmässigt och att det är enkelt att upptäcka fusk.

Det är därför mycket bra att utskottet och en majoritet i riksdagen också tycker att vi ska genomföra en sådan här total översyn av detta system för att sätta stopp för den skenande kostnadsutveckling som vi har sett.

Fru talman! Vi debatterar Riksrevisionens rapport om ersättningar till rättsliga biträden i brottmål. Jag tycker att det har sammanfattats väldigt väl vad den här konflikten egentligen handlar om. Till dem som lyssnar på debatten kan jag väl också säga att detta kan låta väldigt tråkigt. Det handlar i slutändan om kronor och ören, men det är kronor och ören som styrs av principer, och vi har lite olika ingångar när det gäller vilken typ av kontroll man behöver ha av dessa kronor och ören.

Vi har i debatten kopplat till rättsliga biträden fått höra att vi exempelvis inte får låta en effektivisering gå ut över behoven av rättsliga biträden, exempelvis när det gäller sexualbrottsoffer som omprövar sin sak i högre instanser, i hovrätten och i Högsta domstolen, där vi har hört tydliga varningsklockor. Det finns konkreta exempel på att man har blivit av med sitt rättsliga biträde i de högre instanserna när man blivit utsatt för exempelvis grova sexualbrott. Det är något som Sverigedemokraterna tillsammans med inte minst Kristdemokraterna och Moderaterna har reagerat mot. Vi har också begärt att regeringen ska se över att sådana effekter inte uppstår i arbetet med att effektivisera kostnadsutvecklingen när det gäller rättsliga biträden.

Den här debatten handlar dock mer konkret om just Riksrevisionens rapport, där det ges konkreta förslag på hur man skulle kunna göra om hela systemet för att få en bättre kontroll över kostnadsutvecklingen och en bättre kontroll över fusk, dubbeldebiteringar eller andra felaktigheter som kan uppstå när det betalas ut ersättning i tingsrätterna.

I det här fallet har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet valt att reservera sig mot att riksdagen ska ge regeringen ett tillkännagivande om att genomföra de konkreta åtgärder som Riksrevisionen har pekat på och riktat stark kritik mot regeringen för. De menar att regeringen bör få ett ganska stort handlingsutrymme att själv avgöra vad man behöver göra och att de i sak tycker nästan likadant. Ska man stå bakom en sådan reservation måste man ha ett ganska högt förtroende för att regeringen faktiskt lyssnar på kritik som kommer från Riksrevisionen och på tillkännagivanden från riksdagen. Där vill jag ändå påstå att vi har sett ganska många exempel på att regeringen inte alltid lyssnar på det riksdagen har tillkännagett för regeringen. Man gör väldigt stora tolkningar när man ger regeringen ett tolkningsutrymme när det gäller vad som behöver göras.

Rent konkret skriver Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i sin reservationstext att de "delar regeringens bedömning att ytterligare överväganden kan göras inom ramen för olika typer av utrednings- eller myndighetsuppdrag". Det står alltså kan göras, inte ska göras. Det kan göras mer än vad regeringen redan har gjort.

Det är just sådana här tolkningsutrymmen och lite halvöppna dörrar som jag och säkert många andra partier i den här församlingen inte vill ge regeringen i det här läget. I stället väljer vi att stå bakom utskottets förslag till beslut om att just genomföra de åtgärder som Riksrevisionen ganska tydligt har pekat ut i sitt arbete.

Med detta sagt, fru talman, vill jag inte förlänga debatten. Jag tror att ställningstagandena är klara nog som de är. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Jag förutskickar att jag möjligen drar över lite på talartiden och ber om överseende med det.

Det har varit en del rubriker det senaste året - rubriker som inte har varit särskilt smickrande för den svenska advokatkåren. Genom Encrochat avslöjades att två advokater från Stockholm med klienter i det grovt kriminella Vårbynätverket hade läckt hemlig information under samma tid som deras klienter satt häktade med restriktioner. En av dem fick under år 2020 in mer än 8 miljoner kronor från staten för sina uppdrag som offentlig försvarare, och han hamnade därmed på tio-i-topplistan över landets bäst betalda advokater det året.

På samma lista, med debiteringar om cirka 7 miljoner skattekronor, återfanns en annan advokat som också han blev påkommen med att läcka information till klienter. I det fallet lät Advokatsamfundet sig först nöja med att ge advokaten en varning, men efter att justitiekanslern överklagat kom Högsta domstolen fram till att advokatens agerande var så allvarligt att han förbrukat rätten att behålla sin titel.

Så var det en annan välbetald advokat på samma lista som förra året drog in nästan 10 miljoner kronor och därmed hamnade bland de tre i topp. Den advokaten uteslöts i början av året ur samfundet efter att Aftonbladet avslöjat att han återkommande hade lurat domstolarna. Bland annat debiterade han för tid hos en klient i Göteborg, där han påstod sig ha varit under flera polisförhör. Men tidningens granskning visade att han i själva verket befunnit sig i Gävle vid ett av dessa tillfällen och att han haft en domstolsförhandling i Stockholm vid ett annat.

Fru talman! De allra flesta advokater är hårt arbetande och seriösa personer. Jag känner ett stort antal sådana. Deras uppdrag är helt centralt i en fungerande rättsstat. Den som är misstänkt för ett allvarligt brott har självklart rätt till en offentlig försvarare, och lika självklart är att den som blivit drabbad av ett allvarligt brott har rätt till ett målsägandebiträde. Att det finns oseriösa advokater som saltar sina räkningar gör det svårare för seriösa advokater att verka och driva en lönsam rörelse. Det riskerar att urholka allmänhetens tilltro till advokater och förståelsen för deras centrala roll.

Men det är bara att konstatera: Vi har inte ett fungerande system för att kontrollera om de kostnadsanspråk som presenteras i domstol och som domstolen ska grunda sitt beslut på verkligen är välmotiverade. I själva verket vet domstolen inte ens om anspråken är korrekta.

Det är inte acceptabelt att det ska krävas en journalistisk granskning för att avslöja bedrägeri med statliga medel. Jag såg ett inslag på TV4 i anslutning till att den senaste skandalen briserade - den med advokaten som tog betalt som om han hade varit i Göteborg och Stockholm samtidigt. Studioreportern redogjorde för att den bäst betalda advokaten det året, som fått in nästan 11 miljoner kronor, skulle ha behövt arbeta 20 timmar om dygnet hela året för att kunna få in det beloppet utifrån den timtaxa på 1 442 kronor som Domstolsverket stipulerar.

Den tidigare advokaten Jens Lapidus satt i studion och kommenterade. Han sa: Jag ska vara rak och ärlig - det är ett systemfel att domstolarna inte har överblick över vad de här advokaterna fakturerar på olika håll, vare sig internt på domstolarna eller de olika domstolarna sinsemellan. Och det förstår ju alla att med de siffror vi ser här är det något som inte stämmer.

Fru talman! År 2020 transfererade staten drygt 3,3 miljarder kronor till rättsliga biträden i brottmål. Det är nästan dubbelt så mycket som tio år tidigare, och det är kostnaden för offentliga försvarare som har ökat mest. Bara under den sista femårsperioden ökade den med mer än 400 miljoner kronor till drygt 1,8 miljarder år 2020.

Det här är en utveckling som åtminstone delvis hade gått att förutse, när allt fler mål är sådana att den så kallade brottmålstaxan inte tillämpas. Den är nämligen begränsad till mål med få personer inblandade och med relativt kort förhandlingstid i rätten.

Redan år 2003 genomfördes ett försök i västra Sverige. Under en period lät tingsrätterna där bli att tillämpa brottmålstaxan även när det rörde sig om så kallade taxemål. Det var alltså ett försök för att se utfallet efteråt.

När försöket var slut visade det sig att drygt 80 procent av alla rättsliga biträden, när de hade fått möjlighet att yrka ersättning fritt utan att hålla sig till taxan, hade debiterat mer än vad de hade rätt till enligt taxan. Kostnadsökningen började lite försiktigt, men den ökade efter hand. Den sista försöksmånaden såg man att en försvarare kostade 35 procent mer än vad taxan stipulerade trots att det var taxemål. Gränserna för vad man ansåg sig ha rätt att ta betalt för förflyttades alltså.

Jag säger verkligen inte att advokaterna i försöket fuskade på något sätt, men detta visar tydligt att en taxa som kan användas i betydligt fler fall än i dag har en positiv tillbakahållande effekt, inte minst när en advokat ska avgöra vilka åtgärder som det är motiverat att lägga tid på. Och den frågan bör faktiskt ställas: Hur många av de åtgärder som utförs av advokater i dag är det motiverat att samhället ska bekosta utifrån det uppdrag som de faktiskt getts?

Sammantaget: Det har gjorts alldeles för lite för att få kontroll över skenande kostnader. Centerpartiet kräver betydligt mer än vad regeringen har levererat och levererar och uppmanar regeringen att verkligen följa tillkännagivandet och de rekommendationer som Riksrevisionen lämnat i sin granskning.

Fru talman! Slutligen kan jag inte låta bli att kommentera ett förslag från Kristdemokraterna, som vill att åklagare ska uttala sig om kostnadsräkningar i ännu fler fall än vad som redan görs. Det är domstolens uppgift att bedöma kostnadsräkningar och att se till att det finns tillförlitliga underlag samt rutiner för en effektiv kontroll. En åklagare har inte inblick i advokaters specifika förehavanden i alla de ärenden som en åklagare samtidigt driver - de kan vara rätt många. Dessutom uppträder åklagare som advokaters motpart i domstol. Det är då mindre lämpligt att ha åsikter om kostnadsräkningar, som ju rör motpartens utförda arbete. Låt åklagare fokusera på att lagföra brottslingar, och låt bli att lägga fler administrativa bördor på åklagarkåren.

Fru talman! Som vi har hört här har Riksrevisionen granskat om tingsrätterna och Domstolsverket utövar en betryggande kontroll över hanteringen av ersättning till offentliga försvarare och målsägarbiträden i brottmål. Deras övergripande slutsats är att tingsrätterna inte utövar en betryggande kontroll över hanteringen. Vi liberaler står bakom utskottets förslag att regeringen ska göra en översyn av hela regelverket för ersättning till rättsliga biträden i brottmål.

Riksrevisionens rapport om ersättning till rättsliga biträden i brottmål

Utgifterna har, som vi har hört, ökat kraftigt under de senaste åren. Vi politiker har ett enormt ansvar för skattebetalarnas pengar och för att se till att de används korrekt. Det är helt oacceptabelt när systemet utnyttjas genom dubbeldebitering, som vi har tagit del av, eller om systemet är ineffektivt och saknar ett tydligt kontrollsystem. Men självklart måste man också inse att brottsligheten har ökat avsevärt, som vi ofta debatterar i denna kammare, och då påverkas även biträdenas kostnader.

Riksrevisionens rapport om ersättning till rättsliga biträden i brottmål

Den debatt som vi hade före denna debatt handlade om brottsoffer. När vi diskuterar kostnader för offentliga biträden tänker jag att det är viktigt att se hur viktiga målsägarbiträden är för brottsoffren. Jag tänker på alla flickor, kvinnor och barn som jag har mött genom åren. Målsägarbiträdet har verkligen varit deras livlina. Jag tänker också på behovet av att skapa en trygghet för att man ska orka medverka. Känslan av att man vill ge upp är ju ständigt närvarande. Därför tror jag att det är viktigt att man ser skillnaderna när man gör den här översynen, så att man inte försätter brottsoffer i en än svårare situation. Många gånger handlar det om att det är ens föräldrar eller ens partner som har utsatt en för brott, eller det kan vara flera i släkten som har utövat våld. Det kan ha skett fruktansvärda sexualbrott som har vänt upp och ned på hela ens liv.

Självklart ska detta då ske inom rimliga gränser. Liberalerna står bakom utskottets förslag men är noga med att betona att man också ska se skillnader och definitivt ge brottsoffren det stöd som de är i behov av och har rätt till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Biometri i brotts-bekämpningen