Radio och TV i allmänhetens tjänst 2007-2012
Debatt om förslag 31 maj 2006
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenLars Wegendal (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKent Olsson (M)
- Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenLennart Kollmats (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenKent Olsson (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenKent Olsson (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenDan Kihlström (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenMikael Johansson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
- Hoppa till i videospelarenMikael Johansson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Sellén (C)
- Hoppa till i videospelarenMikael Johansson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
- Hoppa till i videospelarenJohan Andersson (S)
- Hoppa till i videospelarenLena Adelsohn Liljeroth (M)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 33
Anf. 107 Lars Wegendal (S)
Herr talman! Kulturutskottet ska nu debattera ett betänkande som behandlar regeringens proposition
Viktigare än någonsin! Radio och TV i allmänhetens tjänst 2007-2012
, ett antal motioner med anledning av propositionen och dessutom ett antal motioner som berör det här området och som avlämnats under den allmänna motionstiden.
Men först, herr talman, vill jag beklaga att kultur- och utbildningsministern, Pagrotsky, inte kommer att delta i debatten. Självklart hade han ambitionen att delta i denna viktiga debatt. Tyvärr blev det så i tidsplaneringen att debatten i dag kolliderade med utdelandet av det internationellt uppmärksammade Astrid Lindgren-priset, en ceremoni där ministern bara måste delta.
Både vi och departementet har haft diskussioner med kammarkansliet för att få detta ärende flyttat i ärendebehandlingen under dagen men tyvärr utan framgång. Debatten får alltså föras utan ministern, men jag hoppas att debatten trots detta kommer att bli både ingående och intressant.
Herr talman! Utskottets majoritet tillstyrker regeringens förslag till villkor och riktlinjer som ska gälla under den kommande tillståndsperioden för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Utskottet menar att riktlinjerna i huvudsak ska vara oförändrade och att programverksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt.
Programföretagen ska erbjuda ett varierat utbud av hög kvalitet. Utbudet ska inte bara spegla storstadsregioner, utan som en självklarhet för ett public service-företag ska utbudet spegla hela landet. Inte bara programutbudet ska ha en decentraliserad profil, utan även programföretagens organisation ska vara decentraliserad.
Utskottet föreslår, i likhet med regeringen, att ambitionsnivån ska höjas vad gäller insatser för barn och unga och för funktionshindrade. Utskottet föreslår att minst 65 % av sändningstiden för Sveriges Televisions förstagångssändningar med svenskt ursprung ska textas. Utskottet föreslår att sändningstillstånden ska gälla under perioden den 1 januari 2007 till den 31 december 2012.
Granskningsnämnden får i utskottets förslag en stärkt roll under tillståndsperioden och ska bland annat bedöma hur programföretagen levt upp till sitt uppdrag under tillståndsperioden.
När det gäller finansieringen av public service är utskottets majoritet av uppfattningen att den även fortsättningsvis ska finansieras av tv-avgiftsmedel. I det sammanhanget föreslår utskottet att en vidare definition av begreppet tv-mottagare införs i lagen om tv-avgift.
I betänkandet föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen. Bakgrunden till detta tillkännagivande är den diskussion som under de senaste månaderna uppstått om Sveriges Televisions möjligheter att sälja rättigheter till offentlig visning. Utskottet menar i tillkännagivandet att regeringen ska analysera och klargöra vilka möjligheter SVT har att sälja rättigheter och hur denna verksamhet förhåller sig till den grundläggande principen att SVT:s sändningar ska vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning utöver den redan erlagda tv-avgiften. Men utskottet menar också att regeringen i detta sammanhang också bör belysa gränsdragningen mellan SVT:s kärnverksamhet och kompletterande verksamhet å ena sidan och sidoverksamhet å andra sidan.
Herr talman! En rad motioner behandlas i betänkandet. Samtliga motionsyrkanden avslås i betänkandet. Detta har resulterat i 35 reservationer och fem särskilda yttranden. Det är säkert kring dessa avvikande uppfattningar som debatten kommer att kretsa, en debatt som jag hoppas tydliggör de olika partiernas uppfattning om villkoren för public service-bolagen. Det är en debatt som jag ser fram emot och som jag nu hoppas att talmannen kan öppna genom att ge ordet till den första partiföreträdaren.
Anf. 108 Lennart Kollmats (Fp)
Herr talman! Jag tappade mycket av inspirationen när utbildnings- och kulturministern inte kunde närvara. Jag noterar den prioritering som han gör när vi ska ta ett så viktigt beslut som det om sändningstillstånd i sex år för radio och tv. Men det är kanske viktigare att själv synas i bild än att ta den här viktiga debatten.
Det är ett viktigt ärende som verkligen går in i alla hem och på ett eller annat sätt påverkar oss alla. Vi har alla åsikter om radio och tv, positiva eller negativa. Många samtalsämnen handlar om vad som var på tv i går eller vad som kommer. Förändringar diskuteras, och det genomförs förändringar. Ofta uppstår det också kritik mot de här förändringarna. Det är därför viktigt att vi som folkvalda också framför våra åsikter om tillgänglighet, om vem som ska sända och, faktiskt, om vad som sänds, hur det sänds, vad det ska få kosta, hur det ska finansieras. Som väl är har vi inte längre någon monopolsituation, och det ska vi verkligen tacka de borgerliga partierna för plus den så kallade marknaden.
Jag vill fortsätta mitt inlägg med det här med public service. Den nuvarande kulturministern kritiserar Folkpartiet av och till för att vi inte vill ha public service. Numera har han lagt till: i den form vi känner det. Först då börjar det bli lite mindre osant. Vi vill alltså definitivt ha public service, men vi tycker inte att organisationsformen är den väsentligaste.
Public service handlar i första hand om kvalitetsprogram, också om program som andra kommersiella kanaler inte skulle sända, om minoritetsprogram etcetera. Det kan också handla om sådant som upplevs som viktigt för invånarna i Sverige. Dit räknar jag faktiskt sådant som idrott i den bemärkelsen att ett landslag eller enskilda representerar Sverige i olika sammanhang, till exempel i VM i fotboll om någon vecka och i EM i friidrott i augusti i Göteborg - jag hoppas för övrigt att ni kommer dit och ser det live i stället för på tv. Till och med Melodifestivalen kan höra dit. Däremot finns det absolut andra program som inte är nödvändiga i public service, vuxenmobbning etcetera.
För några år sedan hade vi en sådan här debatt i kammaren. Jag blev uppringd efteråt av en person i ledande ställning i ett av public service-bolagen som ansåg att jag inte skulle ha synpunkter på programinnehåll, men den friheten tar jag mig alltså. Jag tycker också att det är min uppgift. Jag är inte minister, och jag ägnar mig således inte åt ministerstyre. Men riksdagsstyre ska vi definitivt kunna ha, och det är vad dagens beslut handlar om.
Jag är och blir mycket bekymrad över den publika jakt som jag upplever att man ibland ägnar sig åt, alltså att nå så många tittare som möjligt. Det verkar ibland som att man resonerar som så här: Nu har vi inte tillräckligt många lyssnare eller tittare i vissa åldrar. Och så försöker man koncentrera sig på dessa, men det här kan och ska inte vara ett självändamål för public service, oberoende i vilken form den finns.
Däremot är tillgängligheten för funktionshindrade en stark nödvändighet. Jag är djupt besviken på att propositionen är så svag i det avseendet. Det verkar som att det är mycket viktigare att samla på sig nya kanaler än att se till att de program som sänds kan nå alla och vara tillgängliga för alla. Regeringsförslaget, som vi nu ska ta ställning till, är att år 2012 ska 65 % av förstagångssändningar med svenskt ursprung vara textade. Det är verkligen inga större ambitioner att komma med när SVT redan nu anger att de år 2005 var uppe i 54 %. Elva procentenheters förbättring på sju år är en helt oacceptabel takt, herr talman. Då hjälper det inte att utskottsmajoriteten har lyckats klämma in att SVT ska komma med en plan för hur de ska nå 100 %. Jag kallar inte det tillgänglighet för alla.
Vad jag också är besviken över är att Miljöpartiet har gått med på det här matta förslaget. När de hade plats i utskottet kunde man läsa följande:
Textning i tv är till ovärderlig hjälp för hörselskadade men också för till exempel människor med läs- och skrivsvårigheter och invandrare. Det är viktigt att redan nu slå fast att SVT:s programtextning under tillståndsperioden efter den nuvarande, det vill säga efter 2005, ska nå upp till 100 % av förstagångssändningarna av svenskt ursprung.
Det var en bra text. Nu är det uppenbart annat ljud i skällan. Man undrar förstås vad Miljöpartiet har fått i stället för att svika de hörselskadade.
Samma bristande ambitionsnivå har regeringen med stödpartier för sändningar på teckenspråk för döva. Jag förstår faktiskt inte vad det har tagit åt regeringen beträffande tillgängligheten. Under åren 2007-2012 ska inget alls behöva hända på området. Utskottsmajoriteten har även här insett att det inte är bra och framställer en from formulering om att det är önskvärt att SVT höjer ambitionsnivån. Så gulligt då!
En tredje punkt som är till stor nackdel för hörselskadade är det bakgrundsljud som alltför ofta finns i radion. I tv:n kan man kompensera det med text. Utskottet skriver att det är självklart att en radio och tv i allmänhetens tjänst beaktar de svårigheter som personer med hörselnedsättning kan ha när det gäller talade inslag och pekar på att det bör beaktas av programföretagen. Vi anser att denna skrivning måste skärpas även om det sker på bekostnad av den konstnärliga eller reella upplevelsen för oss som hör.
En annan form av tillgänglighet är att ta hänsyn till de äldre i vårt samhälle, de som kanske inte längre kan ta sig till olika offentliga arrangemang som de önskar. Jag tänker inte minst på alla dem som vill men inte orkar ta sig till och vara med på en gudstjänst. Jag tror inte att jag är ensam om att uppleva att det sker en utarmning att gudstjänster i traditionell form i både radio och tv. Jag vet att det efterfrågas av många. Men det är inga högljudda grupper, och då blir det lättare att ersätta gudstjänsterna med samtal och annat.
Även en gudstjänst med psalmsång är faktiskt kultur. Det behöver inte alls nödvändigtvis alltid vara kristna gudstjänster. Att sända samtal från studio i stället för gudstjänst från kyrka eller moské är som när som när man försökte införa teoretisk slöjd i någon skola.
Så till finansieringen. Folkpartiet har i många år förespråkat att public service bör sändas av många olika kanaler och finansieras på ett alternativt sätt genom fonder. Därigenom behöver vi inte ha den låsning till en stor organisation som vi har i dag. Det finns i och för sig avtal med TV 4, och det är bra. Det ger en viss variation, men det skulle kunna utökas på väldigt många olika sätt.
Så länge vi har nuvarande system med licensfinansiering för att inneha tv-apparat eller mottagare för tv även om man inte tittar på SVT anser vi att det har en sådan monopolställning att det inte ska ge sig in på reklammarknaden. Man får vara bra indoktrinerad för att inte anse eller inse att all direktsponsring faktiskt är reklam.
Vi hade ett datum i våras när SVT tog in 43 miljoner på direktsponsringspengar. Den siffran har inte jag sett dementerad. Det är självklart att 80 miljoner, eller vad det nu kan bli för hela året, är pengar som företag troligen hade använt till annan reklam än att få sitt namn uppläst i SVT.
Vi anser att om SVT inte ska vara helt eller delvis öppet för reklamfinansiering får det vara så rent som möjligt. Därför har vi en reservation i det här avseendet. Vi ställer helt upp på Konkurrensverkets yttrande beträffande utredningen att man inte ska ha direktsponsring i SVT.
Herr talman! Vi har ett antal ytterligare punkter i våra reservationer att ta upp såsom decentraliserad organisation för att spegla hela landet, tv-avgiften, principen för finansiering och sidoverksamheter. Men jag ser på klockan att det blir långt att ta upp det. Dessutom tror jag att Tobias Krantz senare i dag kommer att ta upp en del av detta under de sex minuters talartid han har anmält.
Jag står givetvis bakom alla de reservationer som Folkpartiet har med i betänkandet, men yrkar av tidsskäl bifall bara till reservationerna 2 och 16.
Anf. 109 Kent Olsson (M)
Herr talman! I går var man lite glad. Då läste man att kulturministern skulle vara närvarande i dagens debatt, och det kändes väldigt bra. Vi har nämligen inte fått tillfälle att uppleva honom i den här kammaren under tiden sedan han blev kulturminister.
Nu såg jag honom här. Han var inne och viftade någon minut i varje fall, och det är alltid något. Men visst är det beklagansvärt att han tävlar med kronprinsessan om att stå på Skansen i stället för att vara här. Jag tror att man hade kunnat klara utdelningen med kronprinsessan utan att ministern hade varit där. Än mer känner jag att det är beklagansvärt eftersom jag satt i Public service-kommittén och var med och överlämnade betänkandet till Pagrotsky.
Man kan konstatera hur farligt det är att skriva artiklar i förväg. Jag läste i Göteborgs-Posten i förra veckan. Där beskrev man just den här debatten. Man beskrev vad jag skulle säga, vad andra skulle säga och vad Pagrotsky skulle säga. Men det får man alltså inte uppleva. Det är också en del av detta. Nu övergår jag ändå till debatten som vi ska ha trots att ministern inte är närvarande.
Låt mig börja med att yrka bifall till reservation nr 1. Vi står givetvis bakom alla de andra reservationerna, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1.
Vad är public services uppgift? Det är lite grann det vi ska diskutera i dag. Här skiljer det sig åt en hel del. Enligt Socialdemokraterna och regeringen är det allt. Public service ska syssla med allt. Om möjligt ska man göra mer kommersiella program än de kommersiella program som görs i de kommersiella tv-kanalerna. Tittar- och lyssnarmaximering har blivit oerhört väsentligt, trots att man inte borde ha detta som mål.
Man kan i dag fråga sig: Vad skiljer public service-programmet från de kommersiella kanalerna? Det är ungefär likadana nöjesprogram och ungefär likadana debattprogram. Denna maximering av tittarsiffror går tveklöst ut över public services uppgifter. Det blir mindre pengar över till kultur och andra public service-program. Vi anser att det är en alldeles felaktig väg att gå som man väljer att göra.
Public service måste ändå vara att vi värnar kvalitetsproduktioner, kulturprogrammen och de program som annars kanske inte skulle komma att visas i en kommersiell tv. Det är detta som är public service. Det är att man har kommenterade program, att man har nyheter och att man har program på minoritetsspråk. Man har teater och teatersändningar som man televiserar exempelvis från Operan, Dramaten eller andra ställen där teater finns.
Man måste satsa ordentligt på de områden som är det riktiga public service. Man kan diskutera om det i dag har gått så långt att vissa program kostar alltför mycket. Man kan fråga sig: Vad kostar Melodifestivalen i resurser? Vi vet alla att under OS- och VM-år går det ut över kulturen. Det är inte bara något som jag säger. Jag har fått samtal från oroade människor inom SVT som säger: Vi får mindre pengar de åren som det är stora idrottsevenemang för att kunna göra reella public service-program.
En annan sak som kulturutskottets ordförande var inne på som också jag tänker ta upp här är sponsring. Det är inte utan att man blir förtvivlad när man ser hur SVT verkar. Man gick i förväg ut och sade: Vi kommer att visa er skylt - hör och häpna - 250 gånger om ni köper detta. Så fort man bytte kanal under alla idrottsevenemang gick man in med de olika företag som var med och sponsrade. Så kan det inte få gå till! Jag tror inte ens att TV 4 eller TV 3 lyckas uppnå en sådan idog annonsering i program som man lyckades med i SVT under OS.
Låt mig nu sedan gå över till en del andra saker. Jag ska börja med Utbildningsradion. Utbildningsradion sänder i dag många bra program i Kunskapskanalen. Även om kostnaderna har sjunkit något jämfört med för några år sedan är det fortfarande högre kostnader än för SVT per producerad timme. Man frågar sig om UR verkligen behöver vara en egen självständig enhet och om inte den skulle kunna ingå på något sätt i SVT och i SR.
Vi säger i vår reservation att vi tycker att man ska se över detta. Vi tycker också att den stora utbildningsproduktionen ska köpas in från andra producenter av utbildning. På så sätt skulle man kunna få UR mer kostnadseffektivt. Det väsentliga är ju inte att UR är en egen kanal utan det väsentliga är att UR gör program. Man ska inte hänga upp sig på av vem programmen görs, utan det viktiga är att programmen blir producerade.
Sedan har vi det här med avgiftsfinansiering. Från vårt håll ser vi inte någon som helst anledning till att public service ska betalas via licensavgifter. Finansieringen bör givetvis gå via skattsedeln på samma sätt som annan verksamhet som man anser omistlig för människor. Av denna anledning är vi också självfallet emot den höjning av tv-licensen som regeringen föreslår.
Lars Wegendal nämnde under inledningen här att man öppnar upp för avgifter också på andra medier. Vi kan tänka oss att det kommer så småningom. Vi vet ju att man kan se tv på mobilen redan i dag. Man kan se tv på dator och bredband. De nya lösningarna som kommer vet vi ingenting om. Men från vår sida är det fullständigt självklart att vi inte kommer att gå med på att man tar ut motsvarande avgift. Vi säger nej till en så kallad datoravgift, som regeringen vill införa.
Lena Adelsohn Liljeroth kommer senare att gå upp och ta upp en del av de saker som jag inte hinner med nu. Det rör lite grann de hörselskadades möjligheter och att programmen textas. Det handlar om att människor med hörselnedsättning ska kunna höra programmen. Även de synskadade ska givetvis få bättre möjligheter att se programmen. Jag noterar detta i bara förbigående nu, och sedan tar Lena Adelsohn Liljeroth upp det i sitt anförande.
Avslutningsvis, herr talman, tycker jag att detta sändningstillstånd är bättre än det tidigare. Men jag tror att det är viktigt att vi diskuterar public services roll både nu och i framtiden. Vi vet att det kommer att komma ännu fler nyheter i den digitala revolution som pågår. För oss är public service viktig; jag vill påpeka detta så att ingen har missförstått det. Men vi måste diskutera förutsättningslöst hur framtidens public service ska se ut, och vi måste även ta till vara internationella erfarenheter. Jag tror, herr talman, att vi får anledning att återkomma till detta än en gång senare.
Anf. 110 Dan Kihlström (Kd)
Herr talman! Jag tycker också att det är oerhört tråkigt att inte utbildnings- och kulturministern kan vara med i vår debatt. Det handlar ju inte bara om den stund som vi har möjlighet att diskutera public service här, utan det är en lång resa som vi har gjort tillsammans - många av oss. Vi har funnits med i utredning och i diskussion i utskottet. Det här handlar om flera år. Så kommer tillfället i dag när vi ska sätta ned foten och fatta beslut om kommande tillstånd. Då har inte ministern möjlighet att vara med, vilket jag beklagar.
Jag har också noterat, precis som Kent Olsson sade här, att det var någon dagstidning som hade återgett ungefär vad vi skulle diskutera här i dag, att vi egentligen inte skulle säga så hemskt mycket och vad vi skulle säga från olika håll.
Det är viktigt att säga att mediedebatten naturligtvis är mycket större än det som gäller just public service. Det är ju public service och det kommande sändningstillståndet vi diskuterar här i dag. Jag kan lugnt försäkra att vi kristdemokrater har förslag och synpunkter på till exempel närradion och privatradion, som vi nu inte ska diskutera här i dag.
Jag yrkar bifall till reservation nr 17.
Det övergripande målet för statens agerande gentemot medierna måste vara att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan information ge underlag för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden. Medierna ska informera, granska och vara ett forum för olika åsikter och kulturyttringar.
Det är viktigt att regering och riksdag ger ett tydligt uppdrag till programföretagen som innehåller de övergripande krav och förväntningar som allmänheten har rätt att ställa på verksamheten. I de grundläggande principerna för den kommande tillståndsperioden måste bolagens skyldighet och ansvar när det gäller programinnehåll tydligt slås fast. Programmen ska uppfylla krav på saklighet, allsidighet, spegling och relevans. Regeringen skriver i propositionen att ämnesval och framställning ska ta sikte på vad som är relevant och väsentligt. Sändningsrätten ska utövas opartiskt och sakligt. Radio och tv och våra public service-bolag har en enormt stor genomslagskraft. Det gäller särskilt televisionen, där både ögat och örat tar in budskapet. Programbolagen måste därför i hela sin verksamhet agera utifrån det ansvar som detta medför.
Vi kristdemokrater anser att public service, eller radio och tv i allmänhetens tjänst som vi säger, inte bara har haft utan också inför framtiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I den stora förändringsprocess som pågår på medieområdet är det viktigt att det finns kanaler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla genrer, inklusive underhållning. En viktig uppgift för public service-kanalerna är att garantera att det finns sändningar som alla har möjlighet att ta del av och som människor oavsett var de bor i vårt land kan identifiera sig med. Public service ska också vara en röst för de grupper, till exempel språkliga och etniska minoritetsgrupper eller funktionshindrade, som inte är tillräckligt intressanta för en kommersiell marknad.
Även om Kristdemokraterna delar majoritetens grundläggande synsätt på public service och dess roll i vårt samhälle saknar vi en del förslag och anser att vissa förslag borde ha fått en bättre utformning. Jag vill ta upp några av dem i mitt anförande.
Jag kan konstatera att vi på två områden - vad jag vet, men det kan ju ha kommit fler - har fått skrivelser och namnlistor inför dagens debatt och beslut om public service. Det handlar om Sveriges Televisions programtextning. Vi har också fått en namnlista om fler religiösa program. Detta är också viktiga inlägg i debatten. Det är välgörande, och det är viktigt för oss här i riksdagen. Men det är kanske ett ännu viktigare budskap till public service-bolagen.
En av de viktigaste sakerna med public service är tillgänglighetsfrågorna. På detta område finns stora förväntningar och krav på bolagen. Det är därför förvånande att regeringen har satt upp ett så blygsamt mål som 65 % när det gäller programtextningen för nästa tillståndsperiod. Det kräver faktiskt en förklaring från Socialdemokraterna här i dag.
I utredningen som ligger till grund för det regeringsförslag som vi i dag diskuterar var vi överens om att "funktionshindrades möjligheter att tillgodogöra sig public service-företagens utbud bör fortsatt vara en prioriterad fråga och att ambitionsnivån bör höjas. Målet bör på längre sikt vara att hela utbudet i möjligaste mån görs tillgängligt för alla medborgare." Det tycker jag var en bra inriktning och en bra skrivning.
När sedan regeringen väljer det blygsamma målet med en höjning från dagens 50 % - eller drygt 50 %, som vi har hört här - till 65 % vill jag markera att jag vill se en ökad ambition. Det är därför rimligt att säga till Sveriges Television att man i alla fall ska klara halva sträckan från 50 till 100 % under kommande tillståndsperiod även om det är andra som vill gå längre.
Programföretagen har ett tydligt ansvar för att programmen i ökad omfattning görs tillgängliga för personer med funktionshinder. Det som hittills har gjorts är inte tillräckligt. Programverksamheten för döva bör också ges ökad omfattning, och ambitionsnivån för Sveriges Televisions sändningar på teckenspråk bör höjas. I dag tar man inte till vara de tillfällen som ges. Som exempel kan nämnas sändningarna från Almedalen under politikerveckan förra året. Samtliga partier, tror jag, bokar teckentolkar som står på scenen nära partiledaren eller den som talar för partiet. Men tv visar inte teckentolkningen. I propositionen uttalas inga krav på textning för de digitala kanalerna. Ambitionen måste vara att även dessa på sikt ska nå samma nivå när det gäller textning.
Programbolagen har ett ansvar att spegla och förmedla olika former av kultur från hela landet. En del av denna kultur är sändningar av gudstjänster från kyrkor och andra gudstjänstlokaler. Det är därför oroande att Sveriges Television sänder allt färre gudstjänster från kyrkor och i stället sänder studiosamtal eller studiogudstjänster, som nämndes. I den gemensamma borgerliga reservationen nr 14 utvecklar vi hur vi ser på detta.
I förra veckan fick vi, precis som jag nämnde, en lista, en namninsamling, där 1 336 personer efterlyser fler kristna sångprogram i tv. Det är alltså 1 336 tv-licensbetalare som inte är nöjda med utbudet. Det är en klar signal till Sveriges Television som är värd att nämna.
De tv-sända gudstjänsterna ger också tittarna en arkitektonisk och kulturell upplevelse genom att programmen sänds från kyrkor från olika tidsepoker. Det är många äldre, sjuka, funktionshindrade och andra som av olika orsaker är förhindrade att besöka en kyrka. Lika lite som ett idrottsevenemang kan speglas enbart från en studio kan en studiogudstjänst spegla och förmedla atmosfären i en kyrka. Det är faktiskt minst lika många människor som besöker gudstjänster och arrangemang i kyrkolokaler under ett år som de som besöker ett idrottsevenemang. Det visar bland annat Kulturrådets omvärldsanalys.
Sveriges Television bör öka andelen livsåskådningsprogram. Programbolagen har också ett ansvar att spegla den mångfald som råder i samhället. Ökad kunskap om olika religioner och trosuppfattningar bidrar till att minska fördomar och skapar ökad respekt. Sveriges Television har därför en viktig uppgift att fylla. Regeringen bör därför påtala detta i tillståndet för den kommande tillståndsperioden.
Anf. 111 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Kulturministern har tidigare i vår sagt att public service kommer att bli en valfråga. Jag brukar säga: Det tror jag inte ett dugg på, för vi kommer ju att ha det klart innan det blir sommaruppehåll. Men nu kanske det kommer att bli så. Det kommer att bli en debatt om att kulturministern svek. Jag känner mig faktiskt mycket ledsen.
Innan år 2010 har vi massor att göra. Jag tänker inte på det faktum att vi fyra borgerliga partier har mycket att göra under den kommande mandatperioden, vilket i och för sig är sant. Nej, jag tänker på att vi här i denna riksdag har fattat beslut om att Sverige ska vara handikappanpassat år 2010.
Bara inom det område som vi i dag debatterar, nämligen radio och tv, behöver mycket göras för att nå upp till en fullständig handikappanpassning. Egentligen är det bara Folkpartiet som har tagit fasta på det och sagt att 100 % av förstagångssändningarna med svenskt ursprung i tv:s huvudkanaler ska vara textade år 2010. Det är bra, och jag ger därför Folkpartiet en eloge för detta.
Men ändå är det inte tillräckligt. Det har kommit till vår kännedom att när vi i betänkandet har skrivit "förstagångssända svenska tv-program" så menas program som är svenskproducerade, det vill säga producerade i Sverige. Har det då någon praktisk betydelse? Ja, program som till exempel OS-sändningarna från Turin och andra stora internationella sportevenemang är visserligen sända med svenskt tal, men eftersom de är producerade av utländska programbolag räknas de inte som svenskproducerade och behöver inte textas vid första sändning i Sverige. Visst låter det krångligt och tråkigt?
Det medför alltså att vi har valt fel ord i sändningstillståndet. Det borde ha stått "svenskspråkiga förstagångssändningar". Jag önskar att vi hade fått kunskap om detta tidigare, för då hade vi säkert skrivit så i betänkandet. Eller vad säger Johan Andersson om det?
Jag inser att det i dag är svårt att göra något åt det. Vi kan förstås yrka återremiss, vilket jag tror skulle kunna gå igenom här i riksdagen. Men vi kan också vara vaksamma och uppmärksamma på utvecklingen när det gäller hur många svenskspråkiga förstasändningar SVT kommer att texta. Vi kan ge SVT en chans att själva välja att texta de svensktalade program som inte är svenskproducerade. Om vi då ser att de inte lever upp till förslaget om att texta vid första sändning, anser jag att deras trovärdighet blir skadad om de inte ställer upp och textar programmen så att de hörselskadade ska kunna följa med vad som händer i bland annat nyhets- och debattprogram.
Jag undrar om herr talman vet hur många det är i Sverige som är hörselskadade. Jo, av de nio miljoner invånare vi har är det faktiskt ungefär 600 000 som är mer eller mindre hörselskadade. Det är klart och tydligt en humanitär och demokratisk fråga att dessa människor ska få ta del av svenskspråkiga förstasändningar i SVT. Nu står det dessvärre inte så i betänkandet utan det står "förstagångssända svenska tv-program".
Den texten blev jag uppmärksammad på via ett brev från Hörselskadades Riksförbund, och jag blev mycket illa berörd över att det fungerar så att program som det är svenskt tal på men som är producerade i annat land inte räknas in bland de program som ska textas.
Det fick mig att fundera på vad som kommer att hända i framtiden med programmen i tv. Vi vet att SVT producerar färre och färre program själva. De köper i stället väldigt många program av andra producenter. Kan vi lita på att SVT kommer att köpa program som är producerade i Sverige eller kommer de att köpa från utländska producenter och ändå ha svenskt tal för att det kanske är svenskar som deltar i programmet? Kommer de att texta exempelvis sändningar från OS, VM och Melodifestivalen i framtiden? Vår text i betänkandet kan bli ett kryphål för SVT att slippa undan. Jag hoppas att denna konspirationsteori som jag målar upp inte kommer att bli något som SVT kommer att utnyttja för att slippa kostnaden för att texta vid förstasändning. Så illa kan det väl inte bli? Men jag kan ändå inte låta bli att önska att vi i utskottet hade skrivit "svenskspråkiga förstasändningar". Då hade jag sluppit den här oron.
Jag hade tänkt få svar på detta från kulturministern i dag. Men jag hoppas att Johan Andersson i stället kan svara på vad han tycker om det problem som jag skissar upp.
Hade vi bott i Storbritannien eller USA hade denna fråga inte behövt vara ett orosmoln, för där har de målsättningen att texta alla engelsktalande program vid första sändningen, och det är oändligt många fler än de svenska program som SVT behöver texta.
När utskottet varit på besök hos SVT och vi har frågat om textningen, har vi fått svaret att det är så dyrt att texta. Jag tror faktiskt att det är en prioriteringsfråga, och jag hoppas verkligen att vi kommer att uppleva att SVT textar minst 65 % inom några år i alla sina kanaler, och att de når upp till 100 % innan år 2010 när vi ska ha handikappanpassat landet. Och det utan att vi i riksdagen behöver påpeka det. Tekniken utvecklas snabbt, och textningen blir säkert både lättare och billigare i framtiden.
Herr talman! Jag har talat väldigt mycket om textning, men det är för att jag vill att regeringen och Socialdemokraterna, i dag Johan Andersson, ska svara på min oro och förhoppningsvis deklarera att även ni känner oro över hur SVT kommer att tolka den skrivning som majoriteten i utskottet står bakom. För att vara ärlig har alla vi partier en felaktig formulering, som jag ser det.
Jag kommer inte att yrka återremiss i dag, men jag och Centerpartiet kommer att hålla koll på utvecklingen när den nya tillståndsperioden har börjat. Jag hoppas innerligt att jag kommer att få höra från Johan Andersson att han har samma syn på oron när det gäller de svenskproducerade programmen som jag har.
Allt som vi har skrivit står vi naturligtvis bakom, men det finns några andra områden som jag skulle vill lyfta fram i korthet utan att utveckla, på grund av tiden. Det vi vill lyfta fram är att
störande bakgrundsljud måste undvikas,
synskadade ska kunna ta del av tv-program genom uppläst textremsa och syntolkning - alla synskadade har inte digital mottagning där ju möjligheten ges,
SVT:s sändningar på teckenspråk bör öka,
Sverige och Finland bör upprätthålla det tv-samarbete som pågått under många år,
hushållen i Norden bör få möjlighet att ta emot och sända minst en kanal från vart och ett av de nordiska länderna - det hoppas jag att Lars Wegendal stöttar,
tv-gudstjänster ska sändas från kyrkor, och
vi vill ha decentraliserad organisation för att spegla hela landet.
En fråga som utskottet är överens om är att frågan om lokaliseringen av dövas tv i Leksand ska beredas ytterligare innan den eventuellt kommer upp till diskussion i riksdagen. Det gemensamma beslutet är jag tacksam över, så att vi kan hantera frågan seriöst innan beslut ska fattas i frågan om dess framtida stationering.
Herr talman! Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall bara till reservation 18 under punkt 13. Den handlar om att vi anser att det är väldigt viktigt att SVT tar på sig ansvaret för att texta alla sina kanaler. I dag vill de inte texta SVT 24 utan vill att den kanalen ska stå utanför det som de är skyldiga att texta. Jag förstår inte det resonemanget. Bland alla de 600 000 hörselskadade i Sverige finns oerhört många gamla människor. De sitter hemma och följer till exempel debatterna här i riksdagen och även annat som sänds i SVT 24. Varför ska de inte få dessa program textade när det är direktsändning?
Anf. 112 Johan Andersson (S)
Herr talman! Det känns roligt att återigen stå här i talarstolen och diskutera radio- och tv-frågor. Det här är tredje gången som jag debatterar dessa frågor i kammaren och trots att jag är relativt ny som ledamot börjar den här debatten kännas bekant. I en tid när borgerlig politik ibland kan vara svår att känna igen är det tryggt att debattera ett ämne där de ideologiska skiljelinjerna är så tydliga.
När jag står här i talarstolen kan jag återigen konstatera att vi är många som värnar public service. Det gläder mig att det i Sverige i dag, alliansen till trots, finns en bred samsyn över blockgränserna om vad public service är och bör vara i framtiden. Jag konstaterar samtidigt att det alltjämt finns två partier som skiljer sig från mängden, två partier som vill göra sig av med den svenska modellen och därmed avveckla public service. En dag kommer dessa två partier att vilja omvandla sina idéer till handling. Detta kan göra mig orolig för framtiden för public service.
Herr talman! Mediepolitiken berör oss alla. De beslut som vi fattar i riksdagen i dag påverkar vad vi ser på tv i morgon. Eftersom en genomsnittlig svensk spenderar nästan sex timmar om dagen på mediekonsumtion är det lätt att förstå vilken effekt våra beslut får i människors vardag.
Mediepolitiken påverkar också själva kärnan i demokratin. I dagens demokrati spelar medierna en unik roll som förmedlare mellan staten och folket. Medier i allmänhet, och tv i synnerhet, är i dag de viktigaste redskapen i den moderna demokratin. I det fria utbytet av information och idéer har tv:n blivit det naturliga centret.
I det moderna medielandskapet är det viktigt att slå vakt om mångfalden. Lika självklart som att det finns kommersiellt reklamfinansierade kanaler är det att de inte räcker till. Vi behöver någonting mer. Vi behöver etermedier som står oberoende, självständiga från både stat och marknad, medier som med ett brett och mångsidigt utbud kan erbjuda ett alternativ till de strömlinjeformade kommersiella kanalerna. Det vi behöver är radio och tv i allmänhetens tjänst.
Herr talman! Det svenska medielandskapet har genomgått en fantastisk utveckling de senaste åren. I dag kan jag med glädje konstatera att svenska tv-tittare har ett större utbud av radio och tv än någonsin. Samtidigt konstaterar jag att fler kanaler inte alltid lett till mer att titta på.
Enligt Granskningsnämndens senaste rapport om det svenska tv-utbudet stod nyheter och faktaprogram för över 40 % av SVT:s samlade produktion. Motsvarande siffra för Kanal 5 var 6 %. För TV 3 var den 4 %. På den kommersiella marknaden är nyheter och samhällsprogram inga storsäljare.
I ljuset av dagens utveckling kan vi tydligt se att public service är viktigare än någonsin. Det är viktigt för demokratin. Det är viktigt för att erbjuda en bredd som ingen annan har. Framför allt är public service viktigare än någonsin för att skapa en balans på mediemarknaden.
Herr talman! Statistiken talar sitt tydliga språk. Marknaden har inget större intresse av att göra radio och tv i allmänhetens tjänst. Trots detta vill de två största borgerliga partierna att just marknaden ska ta allt större plats i den svenska tv-etern.
Folkpartiet presenterar det kanske mest långtgående förslaget. De vill sälja public service-bolagen. Samtidigt vill de förändra finansieringsmetoden för public service. I stället för dagens licenssystem ska finansieringen göras tillgänglig för alla i speciella fonder.
Folkpartiets förslag är naivt och cyniskt. Med Folkpartiets fonder fjärmar vi oss så radikalt från public service-tanken att vi inte längre kan tala om en radio och tv i allmänhetens tjänst. De internationella erfarenheterna visar dessutom att detta inte är något att sträva efter.
I jämförelse framstår Moderaternas syn på public service som nästan måttlig. Samtidigt är det ett drastiskt avsteg från den politik som det råder en sådan bred samsyn om. Moderaternas förslag handlar om att begränsa och minimera public service-bolagens ställning så att fler kommersiella aktörer kan träda fram. Moderaternas förslag kommer att resultera i mycket mindre public service. Ur en demokratisk synpunkt är detta minst sagt problematiskt.
Det tål också att sägas något om den moderata retoriken. I en av reservationerna skriver partiet att "public service-verksamheten ska stå fri och oberoende från påtryckningar, såväl kommersiella som politiska".
Samtidigt vill Moderaterna begränsa och smalna av public service-bolagens verksamhet. Moderaterna talar om frihet men vill införa begränsningar. Det är en form av läpparnas bekännelse som är oerhört populär i moderata kretsar för tillfället. Det är ytterligare ett bevis på att den moderata retoriken inte alltid går hand i hand med politiken.
Med ett bifall till de moderata reservationerna här i kammaren skulle vi gå från en folkligt förankrad public service, med både bredd och djup, till en smal television för det som ingen annan vill befatta sig med. Det är en demokratiskt vansklig politik som Moderaterna vill föra.
Herr talman! Jag vill också säga några ord om några av de andra reservationerna. Vad gäller textning är vår ambition att alla förstagångssändningar på svenska ska vara textade. I det förra avtalet lade vi ribban på 50 %. Nu höjer vi miniminivån upp till 65 %. Visar det sig att bolagen klarar mer ska de självklart göra mer. Samtidigt vill vi öka kraven på kvalitet. Procentsatserna är delar i en process, de är steg i riktning mot full textning.
Jag vill också säga något om de extra avgifterna för SVT:s sändningar. Självklart tänker jag på den debatt som pågått om ifall SVT får ta ut avgifter av krögare som visar matcher från VM på storbilds-tv. Vi har från kulturutskottets sida bett regeringen att se över frågan. Det ligger i allas intresse att reglerna blir så tydliga som möjligt. Samtidigt är diskussionen ett tydligt exempel på den frihet som SVT har. Det är tack vare den svenska modellen med fri television som sådana här diskussioner kan äga rum.
Herr talman! Våra public service-bolag är centrala för den svenska demokratin. De garanterar mångfalden i den fria debatten och spelar en avgörande roll för att balansera den alltmer kommersialiserade mediemarknaden.
Public service-bolagen är också oerhört uppskattade. SVT, SR och UR ligger ständigt i topp i mätningar av allmänhetens förtroende. Trots detta vill de två största borgerliga partierna avveckla public service så som vi känner den i dag. De vill dräpa Bolibompadraken och sälja tv-huset.
Den 17 september ser ut att bli sanningens minut för public service. Det är då framtiden för radio och tv i allmänhetens tjänst kommer att avgöras. Skillnaderna är tydliga.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 113 Lennart Kollmats (Fp)
Herr talman! Jag hade nog behövt de nio minuterna som nyss visades som talartid för att ta upp allt detta, men jag ska inte göra det. Jag trodde plötsligen att jag var förflyttad till kampsportsdebatten med tanke på det försök till vänsterkrok som Johan försökte ge här. Jag tror att garden är klart uppe, så jag ska inte slå tillbaka.
Det är märkligt vilka myter som lever. Tidigare här var det de 700 miljonerna som levde som en myt beträffande Moderaternas studieförbundsanslag. Men Siv Holma hade ju förmågan att ändra sig. Nu är myten att vi vill avveckla public service. Det sade du första gången, och andra gången lade du till "som vi känner den i dag".
Public service vill vi utveckla. Det jag tog upp i mitt anförande var vad public service verkligen handlar om. Det har ju inte med organisation eller bolag att göra. Det är inte det som är det viktiga. Det är inte det som är public service, utan det är innehållet. Vi vill alltså ha fler aktörer som jobbar med public service. Vi har ju redan i dag TV 4. Det glömde du att nämna.
Jag fick i dag en ledare från en tidskrift som heter Public Access. Man skriver: Public service-företagen behöver en stimulerande konkurrens på det publicistiska området. Det måste finnas arbetsplatser för radio- och tv-journalister även utanför SVT och SR, och deras lön kan mycket väl komma från tv-avgiften. De skriver också att mångfald inte enbart är många kanaler och att på Irland låter man redan en del av tv-licensen gå till programstöd för företag utanför public service-bolagen. Det är ju det här vi vill. Vi vill ha fler kanaler som jobbar med det här, och det kommer Tobias Krantz att utveckla mycket mer senare.
Jag skulle också vilja ta upp det här med inslagen i och mellan sportprogram. Jag skulle vilja höra, Johan, om uppläsningarna av alla företagsnamnen är reklam eller inte. Är det rimligt att SVT går in på reklammarknaden på det här sättet som bland annat Konkurrensverket har varit negativt till?
Anf. 114 Johan Andersson (S)
Herr talman! Det var eventuellt bildligt som jag ville ge dig en vänsterkrok. Jag vet inte om du var lite skraj för det eftersom vi brukar ses i styrketräningshallen här i riksdagen, speciellt på morgnarna.
Jag tog upp i mitt anförande att Folkpartiet vill avveckla public service-tanken och stifta fonder. Det jag kan läsa i era förslag är att ni bland annat ska sälja ut tv-huset och bilda de här fonderna. Ni ska också sälja en del bolag för att finansiera verksamheten. Hur ni vill göra det förklarar ni aldrig riktigt ingående. Min tolkning är att ni ska sälja ut public service-företagen och att ni vill att anställda tar över verksamheten. Därför har jag lite funderingar kring Kollmats syn på hur programmen ska sändas ut. Är det i de kommersiella reklamfinansierade kanalerna som tv-tablåerna ska finnas i framtiden? Jag tycker att jag har ganska starka skäl för min analys när jag läser er motion och er reservation i de här delarna.
Ni säger också att ni vill bredda möjligheten för fler programbolag att ta del av marknaden. Men det är faktiskt så att SVT ökar inköpen av sina produktioner men med en bibehållen public service-kvalitet.
Anf. 115 Lennart Kollmats (Fp)
Herr talman! För det första noterar jag att jag inte fick något svar när det gäller reklam och sponsring.
För det andra vill vi inte avveckla public service-tanken. Vi vill avveckla bolagen som de ser ut i dag. Vi vill utveckla public service. Jag hoppas att du nu kan ta till dig detta, Johan.
En annan fråga som jag vill ta upp gäller de hörselskadade. Det är uppenbart att ni inte är särskilt intresserade av att utveckla möjligheterna för dem att ytterligare ta del av till exempel SVT:s och radions program. Jag undrar: Vad är det som gör att det är mycket mer spännande med en massa nya kanaler och liknande än att ge alla hörselskadade möjlighet att ta del av de program som finns? Det har de inte i dag. Tv går ut med en stor reklamkampanj om en fri tv. Ja, för många hörselskadade är det fritt från tv:s program, för de kan inte ta del av dem. Det gäller även radion. De hörselskadade hör inte idrottsreferaten, för ett par mickar har placerats utmed sidlinjen också för att allt publikbrus och liknande ska komma med. De har inte en chans att höra. Det här tycker jag är så märkligt.
Likadant är det med direkttextning. Utskottsmajoriteten skriver att så snart det är möjligt ska man öka textningen. Men det är ju möjligt redan i dag. Det finns direkttextning på Rapport och Aktuellt till exempel. Texten kommer lite efter, men den kommer.
Det måste ju vara fråga om prioritering, uppenbart, att det är viktigare med andra delar än att ge så många som möjligt möjlighet att ta del av programmen. Det jag undrar är: Vad är det som är så mycket viktigare än att få med de hörselskadade?
Anf. 116 Johan Andersson (S)
Herr talman! Det är mycket riktigt att jag missade din reklamfråga i mitt förra inlägg. Det var inte med vilje som jag missade den, utan jag hade glömt att anteckna den, för jag vill givetvis ge dig svar på de frågor som du ställer här, Lennart.
När det gäller reklam och sponsring vid till exempel idrottsevenemang och andra offentliga evenemang där SVT är med som arrangör sades det för ett antal år sedan att om vi inte införde detta var det svårt att få en bredd i tv. Vi tycker att sportevenemang är en viktig del av SVT:s utbud. Det är i allmänhetens intresse att även få se och följa sportprogram. Därför valde man vid det här tillfället att införa reklam och sponsring på tv-kanalerna. Vi tycker att det är viktigt att svenska folket har möjlighet att följa även idrottsevenemang. Man ska inte vara beroende av de kommersiella kanalerna och betalkanalerna för att kunna ta del av de sportevenemang som är riktade till allmänheten.
När det gäller frågan om hörselskadade är vi givetvis lika angelägna som Folkpartiet. Ambitionsnivån är hundra procent. Det skriver vi också i utskottets betänkande.
Jag tycker att du svarade lite dåligt på frågan vad fonderna innebär för svenska folket när ni säljer ut public service-bolagen.
Anf. 117 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Johan Andersson framhöll flera gånger i sitt huvudanförande att han är väldigt oroad för framtiden för public service. Jag skulle vilja att du lite grann vidareutvecklar det. Vi ska ju nu fatta ett beslut som sträcker sig över två val. Ändå darrar du som ett asplöv inför den 17 september. Vi har en kulturminister som också går ut och säger att frågan om public service kommer att bli en valfråga. Jag tycker att vi eliminerar det när vi voterar i morgon om vi fattar beslut i den frågan. Jag skulle alltså vilja höra lite mer om det.
Lars Wegendal talade inledningsvis om att man skulle höja ambitionsnivån när det gäller funktionshindrade. Jag lyfte i mitt anförande fram textningen väldigt mycket. Som jag ser det har vi valt fel ord när vi skriver förstagångssända svenska tv-program i stället för svenskspråkiga förstasändningar. Jag efterlyser vad Socialdemokraterna säger i den frågan.
Jag är oerhört ledsen att kulturministern inte kunde stanna i dag. Jag vet att han gärna hade svarat på den här frågan. Om de är ärliga på departementet så är de lika oroliga som jag i fråga om denna skrivning.
Anf. 118 Johan Andersson (S)
Herr talman! Det är alltid trevligt att debattera dessa frågor med dig, Birgitta. Jag känner att vi har en samsyn i många av dessa frågor.
Jag är oroad därför att det finns en så kallad allians som försöker göra anspråk på makten i Sverige. Och vid ett flertal olika tillfällen har vi sett att Centern har vikit sig. Senast handlade det om kärnkraftsfrågan. Tidigare har det varit andra frågor där Centern har vacklat och ändrat ståndpunkt. Därför tycker jag att man kan vara lite oroad ifall olyckan skulle vara framme och det blir en borgerlig regering. Vad händer i de förhandlingar som ni i så fall ska ha tillsammans, vilket jag inte hoppas kommer att ske?
När det gäller textningen är vi oroade, speciellt över det som gäller svenskt ursprung. Det man kan säga är att vi beträffande grundprinciperna säger att det ska vara en tv som är till för alla. Detta inbegriper även dem som har handikapp. Jag tycker att SVT och Utbildningsradion bör lyssna på detta också och att man tar ett större ansvar. Vår ambition är att 100 % av programmen ska vara textade.
I betänkandet har vi bland annat sagt att SVT ska komma med en plan inför avtalet i höst när det gäller mål och måluppfyllelse.
Anf. 119 Birgitta Sellén (C)
Herr talman! Jag håller med om att vi har en samsyn när det gäller public service. Sedan har jag också den åsikten att uppgörelser är till för att hållas. Dessa minuter räcker inte till en kärnkraftsdebatt, men jag kan tala om att Göran Persson vid er kongress sade att någon reaktor inte kommer att stängas under nästa mandatperiod. Och det kanske vi känner som ett litet svek mot den överenskommelse som vi har.
Det känns bra att även Johan Andersson är oroad för detta med sändningarna och talar om svenskt ursprung. Då kommer vi antagligen gemensamt att bevaka vad som kommer att hända. Vi har i detta tillstånd sagt att vi ska ha en avstämningsperiod då vi kan ta upp frågan igen. Och vi har också möjlighet att genom motioner lyfta fram frågan. Det är mycket troligt att det från Centerpartiet kommer en motion om detta redan i höst.
Jag har ytterligare en fråga. I det betänkande som vi behandlade tidigare i dag och som handlar om folkbildningen talade vi en hel del om den digitala tekniken och att det ska ske utbildning. Det är en utbildning som kanske inte bara folkbildningen kommer att klara av. Även Utbildningsradion kan i stor utsträckning bli involverad. Då kommer det att innebära en hel del kostnader för Utbildningsradion. Centerpartiet har därför väckt en motion om att vi anser att Utbildningsradion bör ha möjligheter att söka extra anslag om man ska involveras i detta för att det inte ska påverka övriga utbildningsprogram på ett negativt sätt. Jag skulle vilja höra Johan Anderssons tankar om den frågeställningen.
Anf. 120 Johan Andersson (S)
Herr talman! UR är mycket viktig i dagens samhälle. Precis som du säger, Birgitta, har man en viktig uppgift när det gäller folkbildningen. Man når ut till stora delar av landet - nästan hela landet. Det är också viktigt att UR är fritt när man gör program så att man upplevs som oberoende, så att det inte är något kommersiellt bolag som ska gå in och göra dem. Det är kärnan i folkbildningen.
I din motion tar du upp att det ska tillföras medel för utveckling av lärarkompetens och så vidare, om jag kommer ihåg rätt. Detta kan ibland upplevas som att de som lägger upp utbildningarna för lärare och andra får en mycket större inverkan på UR:s utbud. Därmed blir man också mer beroende.
Anf. 121 Kent Olsson (M)
Herr talman! Valdebatten har börjat. Och det hjälper inte, som Lennart Kollmats sade, att vi gång på gång säger att vi inte vill avveckla public service. Kan vi nu från denna talarstol få höra Johan Andersson säga att Moderaterna inte vill avveckla public service? Jag hoppas att jag inte ska få höra igen att Moderaterna vill det. Det är ju precis tvärtom. Till skillnad från Johan Andersson vill vi utveckla public service.
Public service betyder allmän tjänst. Och det som vi vill ta fram är precis det som är den allmänna tjänsten, det som inte finns på ett bra sätt någon annanstans, nämligen kultur, debatter, föredrag och så vidare på minoritetsspråk. Det är en utveckling av public service. Det är ingen avveckling.
Däremot tycker vi kanske inte att public service ska visa program som Robinson eller dyra sportsändningar som gör att man inte kan ha den kultursatsning som man vill. SVT säger själv att man under år med stora sportevenemang får avstå från kulturen.
Detta är alltså en utveckling. Men såvitt jag förstår är public service för dig, Johan, allting som sänds i dag. Det är en alldeles egen definition av public service. Och den är nog Socialdemokraterna ensamma om. Public service är inte allt egentligen.
Jag skulle också vilja ställa en fråga. Blir det en datorskatt? Nu när man över huvud taget inte behöver använda sig av tv-apparaten utan kan se tv-sändningar på andra sätt, kommer då de människor som ser tv-sändningar via mobilen eller via datorn att beskattas? Kommer det att ske eller inte?
Anf. 122 Johan Andersson (S)
Herr talman! Det är ganska skönt att stå här. Man ser nämligen tydligt skiljelinjen mellan vår politik tillsammans med Centern, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern och er politik. Den är milsvid. Hur det är med Folkpartiet vill jag inte uttala mig om - de har ju lite olika syn på hur public service ska finansieras och hur det ska vara i framtiden.
Jag kan inte förstå att du reagerar så mycket mot att jag säger att ni ska avveckla public service. Man kan tydligt läsa förslagen i era reservationer. Bland annat vill ni att detta ska läggas in i statsbudgeten, vad detta nu har för påverkan när man kan gå in och styra dessa olika saker från politiskt håll. Tanken om oberoende tycker jag då försvinner från public service.
Ni säger också precis vad SVT ska göra. Ni är alltså för mer detaljstyrning. Detta pekar mot en statstelevision.
Ni pekar på att man ska sända gudstjänster. Ni pekar på vem som ska sända klassisk musik och var.
Ni säger att det bara ska finnas till exempel kvalificerade kommenterande program, nyheter, program på minoritetsspråk, svensk teater och program från de nationella institutionerna när det gäller kultur.
Jag tycker att din fråga är ganska märklig.
Anf. 123 Kent Olsson (M)
Herr talman! Att avveckla public service är att ta bort just de grejer som vi säger ska finnas. Vi säger faktiskt det. Jag skulle vilja ha en definition. Vad är din definition på public service? Är det allt som finns nu? Vi säger med den internationella definition som finns kring public service att det är det som är speciella typer av program. Vi har tydligen olika uppfattningar kring detta. Men säg inte att vi avvecklar public service! Vi satsar faktiskt på public service. Vi satsar också på, vilket står i vår reservation, att vi ska ha en oberoende public service-radio.
Har vi reklam i public service, tycker du? Är det bra med reklam i public service? Kan man sända 250 gånger under OS utan att det är reklam, eller hittar man något annat ord för detta? Jag har en känsla av att man talar för den fria oberoende radion utan reklam. Jag vill ha reda på om du anser att det är reklam eller inte i den fråga som vi har där.
Jag fick inget svar om nya skatter, om man i fortsättningen kommer att ta ut nya avgifter om man sänder via dator eller telefon. Jag skulle väldigt gärna vilja ha reda på om det kommer att bli på det viset.
Anf. 124 Johan Andersson (S)
Herr talman! Jag är fortfarande lite fundersam över att du inte tycker att man avvecklar public service. Ni inför ett helt annat begrepp, något som mer liknar en statstelevision, där ni pekar på precis vad SVT ska sända. Ni begränsar deras möjligheter. Ni säger bland annat i motionen att det ska bli smalare och vassare. Jag skulle vilja ta ett exempel.
När jag gick i skolan, och jag tror också när du gick i skolan, hade man en liten pennvässare till sin blyertspenna. När man vässade och vässade den blev den smalare och smalare. Den blev vassare också, och man kunde lätt sticka sig på fingret. Till sist gick den av. Det är detta jag befarar med en moderat politik när det gäller radio och tv.
När det gäller tv-begreppet och att fler ska betala visade den senaste undersökningen att i dag tittar 98 % av tv-tittarna på en tv-mottagare, alltså man får hem det. Jag tycker att den här problematiken är ganska upphaussad. Nästan alla i min bekantskapskrets som har till exempel en Ipod eller dator har också en tv hemma. Man betalar faktiskt en licens per hushåll. För en mycket liten del kommer det att påverka att andra tekniska grejer kommer in i tv-mottagarbegreppet.
Anf. 125 Dan Kihlström (Kd)
Herr talman! Det här är en mycket intressant debatt. Johan Andersson och Socialdemokraterna ägnar sig egentligen åt en icke-fråga. Johan Andersson tog i sitt anförande upp att det här blir en valfråga, att den tas upp på valdagen. Så är det faktiskt inte. I det här betänkandet står det att det är radio och tv i allmänhetens tjänst 2007-2012 som tillståndsperioden är. Om man läser de första raderna står det att utskottet tillstyrker regeringens förslag till villkor och riktlinjer som ska gälla under kommande tillståndsperiod för den radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst som bedrivs av SR, SVT och UR - till 2012. Därmed är den frågan avgjord i dag, eller möjligtvis i morgon när vi ska rösta. Punkt slut med den delen.
Jag skulle också vilja ta upp tillgänglighetsfrågorna, som jag har varit inne på här lite grann. Jag måste säga att jag blev förvånad när jag fick propositionen i min hand. Jag tycker att det som Johan Andersson och Socialdemokraterna uttrycker är lite grann så här: Vi ska följa utvecklingen och se. Vi har satt upp ett litet mål som är lite högre än det som vi har uppnått i dag. Så får vi se vad som händer. Vi får följa utvecklingen. Någonstans där borta i fjärran är det väl 100 % som gäller.
Jag hade förmånen att vara med i utredningen också. Frågan om tillgängligheten diskuterades väldigt mycket i utredningen. Det var också en vanlig fråga i kontakten med bolagen. Här talar man också om den tekniska utvecklingen. Vi har en ganska lång tid, sex år framåt. Det kommer att hända oerhört mycket med teknikutvecklingen. Det är faktiskt en defensiv hållning av regeringen i den här frågan. Det är ganska blygsamt med 65 %. Om ni nu pratar om 100 % skulle ni ju ha skrivit och sagt 100 % som ett mål och haft en vision om den här utvecklingen.
Anf. 126 Johan Andersson (S)
Herr talman! Jag kan förstå dig, Dan, att du är lite orolig och vill ha bort den här debatten från valet i höst. Det hade jag också velat om jag ska kampera i samma badbalja som de övriga partierna. Public service är en viktig fråga, och jag tror att även i framtiden kommer Moderaterna och Folkpartiet att vilja driva sina förslag, om olyckan är framme och ni ska sitta och regera ihop, vilket jag inte hoppas.
När det gäller textningen inleder man hela propositionen och betänkandet med att public service ska vara tillgänglig för alla. Det innebär att 100 % är målet för att alla ska titta. Vi har gjort den bedömningen när vi tittar på kvalitet på textningar, när textraderna kommer lite efter att de pratar. Ibland glömmer man stora stycken. Vi har också varit i kontakt med SVT och diskuterat deras problematik med automatiktextning och maskiner med svenska språket. Vi har bedömt att det är rimligt att de ska göra minst 65 %. Men vi säger att de ska göra mer. Vårt mål är 100 %, och SVT ska också redovisa när de inför tillståndsperioden lämnar in hur de ska komma dit.
Anf. 127 Dan Kihlström (Kd)
Herr talman! När det gäller valet igen och valdebatten, Johan Andersson, vad är det vi tar beslut om här i dag och i morgon? Det är om en tillståndsperiod mellan 2007 och 2012. Gäller inte det? Det ska väl gälla till 2012? Det är det ena.
Sedan är det intressant att Johan Andersson talar om 100 %. På första sidan i betänkandet står det: Minst 65 % av sändningstiden för Sveriges Televisions förstagångssändningar - sedan kan man diskutera uttrycket i och för sig - med svenskt ursprung ska textas.
Det måste ändå vara en målsättning. Förklara då för mig: Varför har ni kommit fram till just 65 %? Varför inte en högre eller en lägre siffra?
Public service för mig som kristdemokrat handlar om självständigheten, oberoendet. Det handlar om en public service med kvalitet. Det handlar om en public service som ska finnas i hela landet, inte bara sändningar till hela landet, utan public service ska finnas i hela landet. Det handlar också om att public service ska vara tillgängligt för alla, alltså en av de viktigaste målsättningarna med public service-bolagen. Dit hör definitivt texten. Då skulle jag vilja säga att 65 % är en alldeles för låg ambition. Höj ambitionen!
Anf. 128 Johan Andersson (S)
Herr talman! Det är mycket märkligt, Dan. Vi säger att det ska vara tillgängligt för alla. Vi har satt ett mål på minst 65 %. Det är ingen som säger att man ska göra mindre än de 65 procenten, snarare mer än de 65 procenten. Jag förutsätter att SVT tittar på de grundläggande delarna i betänkandet och propositionen när det gäller det avtal som kommer. Vår ambition är att alla ska ha tillgänglighet till public service.
Anf. 129 Mikael Johansson (Mp)
Fru talman! Jag ska säga något om Miljöpartiet de grönas grundinställning kring public service.
Vi anser att ett kunskapssamhälle med en deltagande demokrati kräver saklig information, aktiv samhällsgranskning och grävande journalistik. Grunden för public service-företagens sändningsverksamhet är att den ska bedrivas självständigt i förhållande till olika ekonomiska eller politiska maktsfärer i samhället, det vill säga att man ska ha en stark integritet. Viktigt är också att särprägeln och egenarten hos olika delar av Sverige finns. Därför slår vi vakt om en organisation med syfte att möjliggöra hög närvaro av personer ute i landet med kunskap om och förankring i de olika regionerna.
I den proposition som vi har framför oss i dag slås nuvarande inriktning för public service-företagen fast. Programföretagen får dock större frihet genom att detaljerade och kvantitativa krav tas bort samtidigt som uppföljningen av verksamheten förstärks genom ett utökat uppdrag till Granskningsnämnden för radio och TV.
Programföretagen ska även fortsättningsvis spegla hela landet, och utbudet ska vara mångsidigt och utmärkas av kvalitet och nyskapande form. Programutbudet ska som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Programföretagen ska erbjuda ett mångsidigt kulturutbud av hög kvalitet, och de ska tillhandahålla ett mångsidigt utbud av program på det svenska språket. Programföretagen ska även ha en omfattande nyproduktion och egen produktion av program i olika genrer för barn och unga, inte minst gestaltande program.
Sedan ska de också höja ambitionsnivån avseende tillgängligheten för funktionshindrade. De ska också ta till vara de möjligheter som den nya tekniken ger. Och vi har ju haft en diskussion här om att minst 65 % av sändningstiden för SVT:s förstagångssändningar med svenskt ursprung ska vara textat. Språkliga och etniska minoriteters intressen ska vara ett prioriterat område, och medelstilldelningen föreslås vara fortsatt hög och stabil med en 2-procentig uppräkning varje år. Riktlinjerna för indirekt sponsring förtydligas, och när det gäller reglerna för direkt sponsring förenas dessa med krav på restriktivitet.
Allt detta är något som vi inom Miljöpartiet tycker är bra. Jag håller dock med Hörselskadades Riksförbunds ordförande om att det borde ha varit en högre ambition vad avser textningen.
Intressant att notera i dessa tider, när vi har ett stundande val, är att borgarnas samsyn inom detta politikområde kommer fram i reservationen om tv-gudstjänster. Det finns i och för sig ytterligare en gemensam reservation från de borgerliga partierna som handlar om bakgrundsljud. Men jag väljer ändå att exemplifiera när det gäller vilka förändringar inom public service som kommer att ske vid ett eventuellt maktskifte till hösten. Frågan där borgarna väljer att visa sin samsyn gentemot väljarna gäller att de vill ha mer sändningar från kyrkor. Ska det tolkas som att resten av public service-politiken kommer att ligga fast eftersom det inte finns något samlat alternativ till den nuvarande rödgröna majoritetens syn?
Jag vill avsluta med att tacka frånvarande Rossana och Vänstern och även frånvarande Leif och regeringen för ett gott samarbete kring de förslag som vi i dag diskuterar.
Anf. 130 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Först tänkte jag inte alls ta någon replik. Men till sist kom precis samma oro som från Johan Andersson, att om vi vinner valet skulle vi riva upp ett beslut, ett ingånget avtal. Är det så Miljöpartiet jobbar i samarbetet med Socialdemokraterna, till exempel? Jag vill veta varför man inte tror på oss. Vi röstar om det här beslutet i morgon, och det är sagt att det ska gälla till 2012, alltså täcka två val. Var finns oron?
Anf. 131 Mikael Johansson (Mp)
Fru talman! Nu är ju den här frågan om varifrån tv ska sända sina gudstjänster, om det ska vara från studio eller kyrkor, inte en fråga som regleras i avtalet, utan det är den syn som partierna kan framföra direkt till SVT-ledningen på olika sätt. Det handlar inte om avtal.
Jag håller med om att det här avtalet ligger fast. Dan redovisade det ganska tydligt och klart, så det finns ingen anledning att diskutera om public service kommer att förändras. Det ligger fast till 2012. Men synen på hur kyrkorna ska hantera sina sändningar via SVT finns inte reglerad. Detta försökte jag exemplifiera. Det är ett av två exempel som borgarna har gemensamt.
I övrigt kan de inte komma överens. De kunde inte komma överens om textningen. Inget av de förslag som finns uppfyller 2010 års mål vad gäller tillgänglighet, till exempel, inte ens Folkpartiets. De hade det först 2012. Det finns en mängd olika frågor där det inte finns något motalternativ. Även om förhållandet skulle förändras, det vill säga att det skulle bli 175 borgerliga och 174 från den nuvarande rödgröna majoriteten, finns det inget motalternativ mer än i två frågor. Det var det jag konstaterade. Det har inte så mycket med avtalet att göra.
Anf. 132 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Det lät i Mikaels anförande som att det var avtalet som gällde. Om Mikael Johansson lyssnade på mig hörde han att jag väldigt tydligt i min diskussion med Johan Andersson redogjorde för att ett ingånget avtal är en uppgörelse som håller.
Sedan kan jag mycket väl hålla med Mikael Johansson. Jag känner mig själv besviken på mitt eget sätt att hantera textningen. Där skulle vi ha haft en alliansmotion. Där skulle vi ha haft rätt skrivning. Jag beklagar att vi fick informationen om att det bara gäller program som är producerade i Sverige för sent. Annars hade vi lyft upp den frågan, och då är jag också övertygad om att utskottet hade skrivit in det i texten.
Anf. 133 Mikael Johansson (Mp)
Fru talman! Jag kan möjligtvis ansluta mig och säga att det är två personer som är besvikna. Jag är väl också rätt besviken över mitt eget agerande i de förhandlingar som vi hade. Det är möjligt att detta hade varit en fråga för oss att pressa sossarna och Vänstern på eller att vi skulle välja att stå utanför samarbetet och i stället göra upp med borgarna om en hårdare, tuffare ambition vad gäller textningen. Jag känner mig inte helt nöjd, som sagt.
Anf. 134 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Det var ju väldigt intressanta uppgifter vi fick från de här interna överläggningarna, som har varit när det gäller bland annat textning. Det här får vi väl ta med oss på olika sätt. Jag håller med om att det var tråkigt att det här inte kom fram tidigare, för då hade det faktiskt också kunnat bli ett tillkännagivande och en helt annan skrivning i texten.
Jag vill tacka Lennart Kollmats, och jag vill tacka Dan Kihlström, och jag vill tacka Birgitta Sellén - jag vill snudd på tacka min mamma, höll jag på att säga - som väsentligt har utvecklat bristerna, som finns just kring den här frågan om textning och över huvud taget funktionshindrades problem.
Mellan 600 000 och 700 000 människor i Sverige har så pass grava hörselskador att de är beroende av textade tv-program för att över huvud taget kunna uppfatta vad som sägs. Jag hör själv till dem. I det avtal som gäller för Sveriges Television stadgas det att företaget i fjol skulle texta minst 50 % av de svenskproducerade programmen som sändes första gången. Det här målet har man uppnått, uppger SVT. Men Sveriges Dövas Riksförbund och Hörselskadades Riksförbund verkar något tveksamma till hur man egentligen har räknat. Stämmer de här siffrorna?
I propositionen föreslår nu regeringen att textning av svenskproducerade program som sänds första gången successivt ska öka, och målet sätts till minst 65 % före utgången av 2012. Det har vi nu pratat om ett par timmar. Det är sex år dit.
Redan för sex år sedan, år 2000, antog riksdagen en nationell handlingsplan för handikappolitiken som hette Från patient till medborgare. Den slår fast att även hörselskadade ska kunna vara fullt delaktiga i samhällslivet år 2010. Det är fyra år dit.
Jag inser att det kan vara svårt att precist definiera vad som menas med fullt delaktig. När den handlar om public service och just textning av svenskproducerade program är målet ovanligt tydligt. Då räcker det inte med 65 %. Ambitionen måste höjas tydligt. Det är tråkigt att vi inte har kommit längre.
Om svenska folket, det vill säga varje hushåll, ska vara med och finansiera public service med närmare 2 000 kr om året har också den stora grupp svenskar som har svårt att höra rätt att ta del av samtliga program som sänds. Det blir extra märkligt under ett valår, när närmare 700 000 hörselskadade och 35 000 barndoms- och vuxendöva inte kan ta del av de många politik- och samhällsdebatter som sänds i tv, eftersom sådana program inte alltid textas.
Utbildningsminister och kulturminister Leif Pagrotsky, den frånvarande, säger att public service är viktigare än någonsin för alla. Menar han allvar? Nästa ordinarie val äger rum år 2010. Då kommer målet enligt regeringens proposition fortfarande inte att ligga högre än 65 %. Det ska man uppnå först två år senare, år 2012.
Både Dövas Riksförbund och Hörselskadades Riksförbund har sedan flera år krävt en snabbare utbyggnad av textade program. Det har regeringen förbisett, trots att man borde inse att många kommer att få svårt att ta del av samhällsdebatten.
Herr talman! Jag medger gärna att det finns syndare på flera håll. I TV 4:s sändningstillstånd 5 § p. 2 står det uttryckligen att TV 4 vid vissa ur demokratiskt hänseende särskilt viktiga sändningar såsom valdebatter ska använda teckenspråkstolk samt att TV 4 under tillståndsperioden fram till år 2008 ska utveckla en fungerande metod för direkttextade nyheter. Detta sker inte i dag.
Men tekniken finns. Vi har varit inne på det. Som jämförelse kan nämnas att brittiska BBC redan i dag textar 90 % och kommer att texta 100 % år 2008. Tekniken finns. Amerikanska tv-kanaler textar 75 % av sina engelskspråkiga direktsända program. Där finns också tekniken. På Irland textas ca 80 % av programmen och i Nederländerna ca 75 %. Om jag inte minns fel är det till och med en mindre språkbefolkning än svenskarna är. Vi står och stampar runt 50 % fortfarande.
Fru talman! Bakgrundsljuden i radio- och tv-programmen gör det svårt för personer med hörselnedsättningar att ta del av radio- och tv-utbudet. Det har vi också varit inne på. Jag vill också betona att även vi anser att det är av största vikt att programföretagen beaktar problemen. Sådana krav anser vi därför ska skrivas in i Sveriges Radios, SVT:s och Utbildningsradions sändningstillstånd. Det framgår också i våra reservationer.
Det enda vi kan göra är att ställa våra förhoppningar till att SVT trots allt tar det ansvar som inte regeringen vill lägga på dem och att de själva väljer att sätta målet högre.
Jag yrkar bifall till reservation 15.
Anf. 135 Johan Andersson (S)
Fru talman! Precis som Lena tycker vi att det är beklagligt att inte kulturminister Leif Pagrotsky kunde vara här i dag. Men som Lars Wegendal sade i inledningen skulle han dela ut ett viktigt internationellt pris som regeringen står bakom. Det är viktigt att vi finns representerade där också för barnkulturen.
Man kan också uppmärksamma här i lokalen att kulturutskottets ordförande folkpartisten Lennart Kollmats försvann ganska snabbt härifrån efter att hans inlägg var klart. Med det inlägg han hade i början kan man ställa sig frågan vad han tycker om public service-kanalerna.
Jag skulle också vilja att Lena förklarar lite om public service-kanalerna och Moderaternas förslag att avskaffa licenserna och överföra det till troligtvis statsbudgeten. Ni måste ju ta pengarna någonstans ifrån. När man tittar i era budgetförslag kan vi inte någonstans hitta var pengarna ska tas. Det är 6,5 miljarder. Jag ska inte översätta det i hur mycket människor det är på olika håll i samhället om man ska plocka det någon annanstans ifrån.
Var ska ni plocka finansieringen ifrån? Är det något svart hål i budgeten ni ska plocka det av, eller ska det rentav bli svart i rutan? Det skulle vara väldigt intressant att höra hur ni finansierar era förslag som ni lägger fram här i kammaren.
Anf. 136 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Folkpartiet har fortfarande trots allt en representant här i kammaren. Utskottets ordförande Lennart Kollmats har deltagit i debatten också i replikrundan. Jag tycker inte att det är särskilt snyggt att försöka urskulda kulturministerns frånvaro genom att försöka lägga skulden på att någon annan efter att ha deltagit i debatten har lämnat kammaren. Dessutom finns inte Vänsterpartiet representerat nu här i kammaren.
När det gäller finansieringen tycker jag ändå att Kent Olsson har redogjort för detta. Det handlar inte om budget och finansiering. Det handlar om sändningstillståndet. Jag lovar att det finns upptaget i budgetförslaget.
Själva principen om hur public service ska finansieras har till stor del att göra med att public service i dag inte är samma sak som public service var tidigare, det vill säga SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Man har genom den nya tekniken också nya möjligheter att nå människor.
Det är en av förklaringarna till att vi anser att det inte längre är hållbart att finansiera detta med hjälp av en licensavgift utan att det ska finansieras över statsbudgeten.
Anf. 137 Johan Andersson (S)
Fru talman! Det var inte min mening att urskulda kulturministern. Jag skulle bara visa på att man ibland har uppdrag som man måste vara på. Om det är någon som har gått till attack mot ett uppdrag som är viktigt för Sverige och för internationell barnkultur är det i så fall någon annans angrepp.
Jag skulle gärna vilja att du, Lena, berättar vilket utgiftsområde ni tänker ta de här miljarderna från när du nu säger att det är finansierat. Det är ändå 6,5 miljarder ni ska finansiera.
Ert förslag att krympa public service måste också innebära att det blir mindre tv för allmänheten. Man smalnar av utbudet väldigt. Vad innebär detta för alla funktionshindrade? Hur vill Lena styra de kommersiella kanalerna, som ni sedan vill ska ta över, så att vi garanterar textning?
Vårt mål är, som jag sagt innan, 100 %. Ambitionen är att public service ska vara tillgängligt för alla. Nu föreslår vi en höjning med 30 % för textningen. Det innebär 65 %. Om man räknar ut höjningen är den 30 %.
Anf. 138 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Nu blir det intressant sifferexercis. Vi började med att tala om vilka som var här och inte var här. Inte ens Lena Hallengren var på plats. Jag vet inte vad hon hade för ett viktigt engagemang, eller om hon också hellre vilja vara på Skansen. När hennes område, folkbildningen, debatterades fanns hon inte på plats. Någon ursäkt eller någon förklaring till detta har vi inte fått.
Det handlar om målsättningarna. Man har skrivit in "på sikt" i utskottets ställningstagande. Men det är fortfarande ingen ambitionshöjning, som jag ser det, mer än de 65 %. Vi talar fortfarande om en sexårsperiod fram till år 2012. Man säger fortfarande bara "på sikt". Men när ska det ske? Ska det vara år 2017, 2018 eller när nästa period nu kommer att sträcka sig till? Någon annan ambition tycker jag inte att Socialdemokraterna verkar ha.
Jag kan mycket väl erkänna att jag inte har med mig budgetförslaget. Jag vet inte var de 6,5 miljarderna ligger någonstans. Det kanske jag skulle ha vetat. Men nu hade jag inte förberett den delen, utan det som handlar om de funktionshindrades problem. Där är vi många som är överens.
Anf. 139 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Vi lever i en tid av snabba förändringar. Det gäller inte minst i det svenska medielandskapet. Under de senaste 20 åren, de två senaste decennierna, har det skett dramatiska omvälvningar av radio, tv och press i Sverige. Det har varit en utveckling som har gått från monopol till mångfald, från få aktörer till flera aktörer och från kommando till mer av valfrihet.
Det har varit en utveckling som har skett i flera olika steg. Den första lilla sprickan i de svenska radio- och tv-monopolen kom i slutet av 1970-talet när närradion infördes på försök. Det andra stora steget togs i början av 1990-talet när den borgerliga regeringen genomförde den fria radion och den fria televisionen.
Det här är en utveckling som har haft både politiska och tekniska drivkrafter. I dag ser vi ett medielandskap där vi kan ta emot och sända radio och tv på betydligt många fler sätt än vad som var möjligt för 20 år sedan. Vi har en helt ny digital teknik. Vi har sett många avregleringar och frihetsreformer som har ägt rum under de här 20 åren.
Samtidigt har det under de här åren funnits många motkrafter. Socialdemokraterna har i stort sett varit emot varenda en av de reformer som jag nu har nämnt och som har genomförts. I dag tycker de allra flesta att närradion är självklar. Det var Socialdemokraterna emot. I dag är det få som skulle vilja återreglera den svenska radion och den svenska televisionen. Allt detta var Socialdemokraterna emot. Det var till och med så illa att för ungefär 20 år sedan fanns det socialdemokratiska politiker som ville förbjuda parabolantenner. Vi har alltså kommit rätt långt. Det har hänt rätt mycket på de senaste 20 åren.
Fru talman! Omvärlden förändras, men i den politiska debatten går det mesta fortfarande i de gamla vanliga hjulspåren. Det gäller inte minst i debatten om public service. Den handlar otroligt mycket om organisation och väldigt lite om innehåll. För många i debatten om public service är public service liktydigt med en viss organisationsstruktur. Public service är nästan definitionsmässigt Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Debatten handlar väldigt lite om vad vi menar med public service när det gäller innehållet. Det handlar i stället om organisationen.
Jag tycker att vi måste komma bort från den debatten. Debatten måste handla mer om vad vi menar med public service. Vi måste också våga ta bort de skygglappar som har präglat den svenska debatten under de senaste åren, inte minst.
Det är nämligen så att public service behövs i dag i Sverige. Det har det alltid gjort, men kanske ännu mer nu än någonsin tidigare. Det behövs program som inte nödvändigtvis är kommersiellt gångbara på kort sikt på marknaden utan som kan värna värden som vi alla i grund och botten tycker är omistliga. Det handlar om nyhetsprogram, barnprogram och kulturprogram och mycket annat.
Men om vi ska klara detta måste vi tänka helt nytt i mediepolitiken, menar vi i Folkpartiet. Vi har lagt fram konkreta förslag på hur vi skulle vilja omforma den svenska public service-politiken. Det handlar om att skapa en ny finansiering för public service. Det handlar om att se till att vi skapar det som vi kallar public service-fonden. Den ska ha ekonomiska resurser som ska kunna ges till olika radio- och tv-kanaler som bedriver public service-verksamhet. Vi tror nämligen att det finns flera aktörer i Sverige som är intresserade av att göra public service-program än enbart Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.
Det framställdes tidigare i debatten som att detta skulle vara så otroligt komplicerat. Inte minst Socialdemokraternas representant hade mycket huvudbry med att förstå grundtanken med förslaget.
Låt mig göra ett enkelt försök. Vi vill ha ett antal public service-fonder. De ska finansieras på två olika sätt. Vi vill att de ska tillföras ett grundkapital som huvudsakligen ska komma från utförsäljning av statliga företag. Vi vill också att det ska finnas årliga intäkter till de här fonderna som ska komma från koncessionsavgifter och nätavgifter. Fonderna ska kunna dela ut pengar till olika radio- och tv-kanaler som följer ett visst antal kriterier för vad som är public service. Det är inte svårare än så.
Genom att vi får den här finansieringen får vi också bort den tv-licens och den tv-avgift som i dag framstår som alltmer omodern och barock. Socialdemokraterna slår nästan knut på sig själva med att försöka hitta sätt att rädda tv-avgiften. Det är naturligtvis helt orimligt att ha kvar ett sådant system när vi snart kan ta emot tv- och radiosändningar i vår egen mobiltelefon. Hur ska vi kunna klara att ha kvar ett sådant system i en så föränderlig värld? Det är naturligtvis omöjligt. Vi måste ha ett helt nytt sätt att se på finansieringen av public service.
Genom att införa ett sådant här system vinner vi många fördelar. Vi får mer av valfrihet för konsumenterna - de som tittar på tv och de som lyssnar på radio. Det är inte så som Johan Andersson sade här tidigare - att alla radiolyssnare och tv-tittare är nöjda med det som Sveriges Radio och Sveriges Television gör. Många är det, men det finns också många som är missnöjda. Då är det bra att det finns alternativ för dem som gillar public service. Då kan de välja mellan olika kanaler på tv och radio.
Det är också bra för det politiska oberoendet att vi har en styrning av public service där vi har ett större avstånd mellan dem som fördelar resurserna och dem som genomför programmen. Det är en fördel för kvaliteten att vi får en ökad konkurrens. Det ska inte bara vara några få aktörer som ägnar sig åt att göra public service-program. Det finns alltså många vinnare med att öppna för konkurrens också inom ramen för public service.
Det finns dock - jag ska erkänna det - några förlorare. De sitter borta på Gärdet i radio- och tv-huset. Det är de som är de högsta cheferna i Sveriges Television och Sveriges Radio. De förlorar på detta, för deras makt minskar. Men alla andra blir vinnare. Konsumenterna blir det, och personalen på SVT och Sveriges Radio blir det när de får större möjlighet att välja arbetsgivare och ändå producera public service. De är vinnare. Medborgarna får en bättre demokratisk kontroll. De är också vinnare.
Ibland framställs det i debatten som att det skulle vara att undergräva public service om man öppnar för ökad konkurrens och mångfald på området. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom. Det är genom att inte genomföra förändringar för att stärka public service genom att anpassa mediepolitiken till den förändrade verklighet som vi lever i som man undergräver public service. Vi vet att det finns en kritik mot Sveriges Television, mot Sveriges Radio och mot Utbildningsradion i dag. Man talar om statstelevision, om Pravda-tv och alla dessa tillmälen som finns i debatten. Men om vi ska klara debatten måste vi se till att public service verkligen står för det som vi vill att det ska stå för - oberoende och kvalitet och att man inte ägnar sig åt sponsring och reklam och allt annat som Sveriges Television och Sveriges Radio nu ägnar sig åt. Men där är den socialdemokratiska regeringen i dag extremt tafatt. Den agerar inte. I praktiken undergrävs alltså den nuvarande public service-politiken av Socialdemokraterna själva.
Nej, fru talman, det är dags att den förändringens vind som har blåst i det svenska medielandskapet under de senaste 20 åren nu också får blåsa i mediepolitiken.
Dokument
Beslut
Regeringen ska klargöra SVT:s möjligheter att sälja rättigheter till offentlig visning (KrU28)
Riksdagen sade ja till regeringens förslag till villkor och riktlinjer för nästa tillståndsperiod för Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio och Utbildningsradion. Riktlinjerna ska i huvudsak vara oförändrade och gälla under sex år med start den 1 januari 2007. Riksdagen gav också regeringen i uppdrag att analysera och klargöra vilka möjligheter SVT har att sälja rättigheter till offentlig visning. Det är i dag till exempel osäkert för SVT i vilka fall företaget kan begära ersättning för offentlig visning av tv-sändningar i restauranger och kaféer. Enligt anslagsvillkoren för SVT ska allmänheten ha tillgång till företagets sändningar utan att behöva betala något mer än tv-avgiften. Denna grundläggande princip förs nu in i lagen om tv-avgift.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen, samt i punkt 32 bemyndigande om lån i Riksgäldskontoret och i punkt 36 tillkännagivande ang. överlåtelse av rättigheter till offentlig visning. Avslag på samtliga motionsyrkanden.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag