Offentlighet, sekretess och integritet

Fru talman! Det här är ett motionsbetänkande med motioner från allmänna motionstiden. Motionerna berör tre saker som man kan säga står delvis i motsats till varandra, för offentlighet, sekretess och integritet har lite olika syften och måste väldigt ofta vägas mot varandra.

Vi har en lång tradition i Sverige av att ha offentliga handlingar. Man ska kunna granska makthavare och granska vad som händer. Men samtidigt kan de som fyller de offentliga handlingarna vara individer vars integritet vi vill skydda, vilket därmed hamnar i motsats till offentlighetsprincipen. Det finns också vissa uppgifter som vi av olika skäl vill skydda från offentlighet – det kan röra allt från rikets säkerhet till personliga uppgifter eller affärsöverenskommelser i företag – och då använder vi sekretesslagen.

På det sättet vägs dessa tre saker mot varandra. Det finns en avvägning att göra mellan behovet av skydd, behovet av insyn och behovet av informationstillgång. Det kan ju vara så att viss information behöver delas antingen till samhällets nytta eller till individens nytta. Det gäller inte minst personliga uppgifter i samband med socialtjänstens arbete och liknande.

De här avvägningarna är dock inte lätta; det vet alla som någon gång har försökt ge sig på dem. Själv hade jag förmånen att vara med i referensgruppen för den utredning som heter Personuppgifter och mediegrundlagarna. Enkelt är det inte, även om det kan tyckas självklart. Vi har dessutom problemet att EU har en syn på integritet som står i strid med den svenska uppfattningen om offentlighet.

Fru talman! Vi har här 15 olika motionsyrkanden som rör sig i den där trepartsstriden mellan dessa intressen.

En motion handlar om informationsutbyte mellan myndigheter, det vill säga att sekretessen för personuppgifter ska brytas mellan myndigheter för att möjligheten att göra någonting bra ska öka. Där finns det ett arbete på gång, men motionen lyfter upp frågan.

Det finns motioner om ett ökat skydd för personuppgifter, vilket är precis det vi tittade på i Personuppgifter och mediegrundlagarna.

Det finns förslag om att offentlighetsprincipen, det vill säga tillgången till handlingar och insyn i verksamheter, ska breddas till nya verksamheter – men också om att offentlighetsprincipen ska skydda integritet på en högre nivå.

Det finns även förslag om att man inte ska kunna använda uppgifter för digital marknadsföring.

Slutligen finns det ett förslag som skiljer sig lite från de andra. Det handlar om att öka insynen i – eller rättare sagt släppa sekretessen för – det så kallade Stasiarkivet, vilket ju handlar mer om en historieskrivning än om en värdering av sekretessreglerna.

Det här är inte enkelt. Varje avvägning har sina bekymmer och motsättningar, och detta kräver noggrann tankeverksamhet och ett noggrant vägande av för- och nackdelar. Det finns nog inga självklara svar på frågan hur man drar gränsen, för det som i vissa fall kan vara en tillgång kan i andra fall skapa problem. Därför bör man ta det lite försiktigt i de här frågorna.

Fru talman! Jag kommer fram till att det sker mycket på det här området. Det finns utredningar om att bryta sekretess mellan myndigheter, och det finns frågor om integritet kontra offentlighetsprincipen och tillgången till personliga uppgifter. Allt det är säkert vällovligt och måste göras, men i avvaktan på fler utredningar bör vi hantera detta på så sätt att vi avslår de föreslagna motionerna och bifaller konstitutionsutskottets förslag i betänkande KU26 Offentlighet, sekretess och integritet.

Fru talman! Ulrik Nilsson talade mycket principiellt och väl om de här frågorna. Men även om jag delar en hel del av hans problembeskrivning och analys får han mig inte att avstå från att inledningsvis yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1.

Fru talman! Förra veckan hade vi riksdagens forskningsdag. Det handlade en hel del om polarisering och demokratisk legitimitet. De anföranden och reflektioner som gällde kommunala processer och hur man skapar förståelse och acceptans hos medborgarna fann jag särskilt intressanta.

Jag tror att många kan känna igen sig i att man både i sociala medier och för den delen vid middagsbjudningar möter slentrianmässiga yttranden om politiska vägval och kommunal förvaltning. Det förefaller finnas väldigt många självklarheter, enligt dem som uttalar sig, oftast i stil med att politikerna inte begriper bättre och därmed inte kan fatta rätt beslut.

Själv, fru talman, har jag slagits alltmer ju längre jag suttit i riksdagen och varit politiskt aktiv av hur lite som faktiskt är självklart och hur mycket som är svårt. Det gäller naturligtvis inte minst det område som vi nu debatterar gällande offentlighet, sekretess och integritet.

Det har skett ett antal större förändringar av offentlighets- och sekretesslagstiftningen under den här mandatperioden. En del av förändringarna initierades redan under den förra, Sledda regeringen, men under den nuvarande regeringen har det kommit ytterligare utredningar och förslag. Exempelvis trädde så sent som i december 2025 en ny sekretessbrytande bestämmelse i kraft. Den möjliggör utbyte av information mellan myndigheter för förebyggande av brott. Ett viktigt motiv till att göra den förändringen var att förhindra felaktiga utbetalningar, ett annat att kunna upptäcka diverse fusk och överträdelser.

Nu i vår väntas ytterligare en produkt på det här området. Regeringen förväntas lägga fram en ny proposition om en generell bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att myndigheter på eget initiativ ska kunna lämna icke sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter. Vi socialdemokrater ser fram emot propositionens innehåll men betonar att det finns mer som behöver hanteras på det här området.

Exempelvis behöver man göra en mer genomgripande översyn av sekretesslagstiftningen för att kunna förebygga arbetslivskriminalitet och välfärdsbrottslighet. Det sker i dag alltför mycket fusk som inte upptäcks. Skumraskföretag som deltar i upphandlingsförfaranden riskerar att undergräva både arbetsmiljö och offentlig ekonomi. Användningen och regleringen av AI i offentlig sektors kontrollarbete skulle också behöva ses över.

Fru talman! Som jag sa tidigare är detta ett område där mycket har hänt och mycket är svårt och komplext. I höstas framhöll vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet vikten av att regeringen tillsätter en bred utredning för att kartlägga alla nyligen genomförda och pågående lagstiftningsåtgärder för att bedöma den samlade påverkan på den personliga integriteten och rättssäkerheten. Det är viktigt att komma ihåg den sista delen i motionsbetänkandets titel: Offentlighet, sekretess och integritet. Även om syftet med de samlade lagstiftningsåtgärderna är gott kan vi inte med säkerhet överblicka alla de möjliga konsekvenserna för den enskildes integritet, vilket också har lyfts fram i tidigare debatter om de här lagstiftningsförslagen.

Fru talman! Jag vill också säga någonting om offentlighetsprincipen och skattemedel. Naturligtvis är det, precis som Ulrik Nilsson sa, ofta fråga om svåra vägval. Men för oss socialdemokrater är det faktiskt en självklarhet att offentlighetsprincipen ska gälla likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel.

Vi har noterat att regeringen presenterat ett eget förslag om införande av offentlighetsprincipen i friskolor med vissa undantag. Vi har också noterat att det finns starka ekonomiska intressen som bestämt hävdar att det skulle vara ett allvarligt ingrepp i näringsfriheten om offentlighetsprincipen infördes för fristående skolor. Men vi socialdemokrater resonerar så här: Om dessa företag menar allvar med fri och öppen konkurrens vore det väl på sin plats att de välkomnade full transparens vad gäller verksamhet som finansieras av skattemedel? Samma villkor borde naturligtvis gälla för både kommunala och fristående skolor.

Ett annat vanligt argument som vi har hört mot handlingsoffentlighet i exempelvis fristående skolors verksamhet är att det inte gäller vid andra överföringar av skattemedel, till exempel om en kommun anlitar ett byggföretag för att bygga en skola. Men där skulle jag för det första vilja framhålla att det är skillnad på en byggnad och den verksamhet som bedrivs i den. Skolbyggnaden är en fysisk konstruktion, utbildning en rättighet som vi finansierar via skattemedel. För det andra kan vi faktiskt följa upp väldigt många delar av de kommunala processerna vid upphandlingar av byggföretag, eftersom kommunen lyder under offentlighetsprincipen.

Jag vidhåller att handlingsoffentlighet i skattefinansierad verksamhet är avgörande för transparens och legitimitet i det demokratiska systemet. Men jag väljer att återigen yrka bifall endast till reservation 1, som gäller en översyn av sekretesslagstiftningen.

Fru talman! Offentlighet, sekretess och integritet är tre nyckelord i svensk förvaltning och för alla oss som bor här i landet. Det borde egentligen vara en mycket bredare allmän diskussion om dessa frågor, men de utgör någon sorts bas som vi kanske tar för given. Då och då uppkommer dock funderingar kring antingen att de lagar och regler vi har gör det möjligt att genom lättillgänglig information utnyttja välfärdssystemet på ett olagligt sätt eller att vi som samhälle skulle kunna göra mer, inte minst för barn och unga som behöver oss, om vi bara fick göra den lättillgängliga informationen ännu mer lättillgänglig.

Nu pågår flera olika utredningar. Utskottet föreslår därför att motionsyrkandena avslås med hänvisning till de förslag som ska komma. Mitt parti och jag har inga reservationer. Vi skulle ha kunnat ha det, men vi avvaktar kommande förslag.

Fru talman! Vi har i grunden en åtminstone ganska trygg förvissning om att det är viktigt att värna den enskildes privatliv och familjeliv. I Europakonventionen, som nu är svensk lag, heter det att var och en har rätt till sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Men om korrespondensen också omfattar bilder och filmer på barn som utsätts för sexuella övergrepp eller om hemmets väggar skyddar den som använder våld mot sin partner, sina barn eller för den delen sina djur blir det en annan sak, tycker vi. Då behöver polis kopplas in. Länsstyrelsens djurinspektör måste kunna förmedla information, barnens skolor måste göras uppmärksamma och så vidare.

Det är givetvis inte min avsikt att förringa brottslighet som sker i gränslandet mellan det offentliga och det privata. Det vi behöver göra är att finna de bästa, eller minst dåliga, formerna för hur vi ska kunna uppnå det som vi intuitivt känner är riktigt. När det innebär att sekretess behöver brytas får vi göra det på bästa möjliga sätt.

Fru talman! År 2018 fick vi GDPR, General Data Protection Regulation, eller dataskyddsförordningen. Den innebär att alla som hanterar personinformation måste följa en uppsättning regler, lika över hela Europa, med utgångspunkt i den registrerades rättigheter. Jag minns hur det var då. Jag var på Chalmers vid den tiden. Man räknade snabbt ut att de hotande böterna för eventuella fel skulle kunna uppgå till många miljoner. Det handlade om procentsatser på omsättningen. Det blev inte så mycket av det, men det var oroligt ett tag.

Med det som bas kan man säga att utvecklingen går rasande fort. Det kan man säga även av många andra skäl. Det här var för åtta år sedan – det är ingenting. Sedan den allmänna motionstiden det här riksmötet har det gått fem månader. Hade det varit i dag hade jag säkert skrivit en motion om AI, offentlighet, sekretess och integritet till det här betänkandet. Men det jag vet nu visste jag inte i september.

Fru talman! När det gäller den enormt snabba utveckling vi ser inom AI-området finns det förstås skäl att vara både orolig och försiktig. Den svenska AI-kommissionen manade till förenklingar av regler och annat, och detsamma görs i andra länder. Skälet är att man inte ska hamna på den ökända efterkälken. Det ligger förstås mycket i det. Men samtidigt får det inte ske till priset av en förlorad integritet och en överföring av alltmer integritetskänsliga uppgifter till de stora techbolagen.

När kakorna introducerades på hemsidorna presenterades det som att det skulle göra min användarupplevelse bättre. Nu visar det sig att de snarare är till för att skrapa ihop så mycket information om oss som möjligt för att sälja den till tänkbara kunder. Jag blir ärligt talat mörkrädd när jag letar fram det finstilta som handlar om vad jag tillåter när jag lite slentrianmässigt godtar kakor. Det kan röra sig om hundratals så kallade partner, alla med för mig helt okända namn, som gissningsvis bearbetar mina data – min sökhistorik på webbplatsen, hur mycket tid jag tillbringar där, var jag är någonstans och mycket annat – för att sälja dem vidare. Allt detta finns hos ett fåtal mycket stora aktörer, huvudsakligen amerikanska, vars algoritmer är hemliga.

Som jag sa tidigare: Hade detta varit lika uppmärksammat i september 2025 som det är i dag hade jag antagligen skrivit en särskild motion om det. Nu meddelar jag er detta här och nu i stället – och gissningsvis även techbolagen, eftersom de ju skannar våra protokoll, och hela omvärlden. Det kan bli en motion om detta till hösten, om väljarna vill.

Fru talman! Offentlighetsprincipen är en omistlig del av vår demokrati. Den utgör en garant för rättssäkerhet, rättvis förvaltning och ett effektivt folkstyre genom att den möjliggör för allmänheten att få insyn i och därmed också kunna kontrollera den offentliga verksamheten. Offentlighetsprincipen kommer till uttryck på olika sätt i våra grundlagar, till exempel i rätten till yttrandefrihet, meddelarfriheten för tjänstemän och allmänna handlingars offentlighet.

Att medborgare, invånare och medier har tillgång till information från myndigheterna och kan begära ut handlingar är grundläggande för att man ska kunna upprätthålla tilltron till myndigheterna. Det är också viktigt att kunna granska myndigheterna i landet. Samtidigt ska också människors integritet självklart skyddas, som flera talare här innan har nämnt.

Det här innebär alltid en balansgång mellan offentligheten och den personliga integriteten. Men huvudregeln här i Sverige har under lång tid varit att allmänna handlingar är offentliga och att man har en självklar rätt att ta del av dem. Det finns också olika typer av sekretesskydd just för att man ska kunna klara av denna balansgång och samtidigt kunna skydda den personliga integriteten. Vi i Vänsterpartiet värnar givetvis båda delarna.

Fru talman! En annan viktig fråga för oss är att resurser avsatta för välfärden används till att exempelvis förbättra skolresultaten och ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård – inte till stora vinstuttag för ägarna. Men nästan dagligen kan vi läsa i medier att pengar som avsedda för vår gemensamma välfärd, exempelvis till skolan, i stället används till ägarnas lyxkonsumtion eller försvinner ut ur landet.

Vänsterpartiet vill i första hand avskaffa möjligheterna för företag som drivs utifrån ägarnas intresse och inte allmänhetens bästa att bedriva välfärdsverksamhet. Men så länge som de finns är det uppenbart att allmänhetens möjligheter till kontroll och insyn behöver stärkas.

I dag är det problematiskt att företagshemligheter anses gå före medborgarnas rätt till insyn. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att offentlighetsprincipen ska gälla likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel.

Fru talman! De flesta av oss är väldigt digitala i dag. Genom internet handlar vi allt möjligt, håller kontakten med vänner, proklamerar åsikter och söker svar på frågor, stora som små. Vi tar del av andras liv och delar med oss av våra egna. Det är lite av poängen med de sociala medierna och en hel del av teknikplattformarna som vi använder i dag.

Varje gång vi gör någonting på internet lämnar vi digitala fotspår. Stora mängder persondata samlas in på det sättet, som Jan Riise redogjorde för här innan. När vi använder oss av sociala medier, appar, banktjänster och välfärdstjänster på de olika elektroniska enheter vi bär runt på samlas det in data.

Detta ger dem som äger dessa data möjligheten att till exempel urskilja övergripande mönster i våra beteenden. I bästa fall kan det hjälpa oss som samhälle att analysera och förutsäga nuvarande och framtida beteenden för att underlätta i vår vardag. Man kan samordna och optimera resurser. Det är sådana fina begrepp som ofta används när man inför olika digitala verktyg.

Men samma data kan också användas för att övervaka oss och för att övervaka våra beteenden. Just persondata, ”big data”, säljs och används bland annat av företag för att rikta reklam till tänkbara konsumenter. Man kan kalla det för övervakningsbaserad reklam. Det är digital marknadsföring som med hjälp av spårning och profilering riktas mot enskilda personer eller mindre grupper av konsumenter. Den övervakningsbaserade reklamen följer efter konsumenterna mellan olika webbsidor och appar i stället för att, som annan riktad reklam, placeras i en noga utvald kontext. Det är skillnaden.

Fru talman! Digitaliseringen gör att skyddet för den personliga integriteten ställs inför nya utmaningar. Vi i Vänsterpartiet är naturligtvis inte emot digitalisering i sig, men vi anser att processerna måste ske på ett annat sätt som samtidigt värnar den personliga integriteten.

Den intensiva digitala marknadsföringen och det sätt som persondata samlas in på väcker frågor om hur marknadsföring kan kontrolleras bättre och om hur skyddet för den personliga integriteten kan säkerställas och förstärkas.

Att många sociala medieplattformar, appar och webbsidor är baserade i länder utanför EU gör att möjligheterna till kontroll och andra åtgärder blir mindre. Vi anser att regeringen ändå har ett stort ansvar för att hantera de problem som uppkommer och ett ansvar att agera för att stärka enskildas integritet gentemot de stora techjättarna.

De senaste åren har det rapporterats om ett stort antal fall av personuppgiftsläckor. Det handlar om till exempel Facebook, som läckt uppgifter till andra plattformar och företag. Det handlar om myndigheter som läckt känslig information till företag. Det handlar om säkerhetsbrister i sociala medieplattformer och appar riktade till skolelever. Det handlar om myndigheters hemsidor som till exempel skickar ip-adresser till Google. Detta borde inte kunna ske.

Alla verksamheter måste följa de dataskyddsregler som finns vid behandling av personuppgifter. Det gäller oavsett om det är en offentlig myndighet, ett privat företag, en förening eller någon annan typ av verksamhet. Dataskyddsreglerna grundar sig i de mänskliga rättigheterna.

Det handlar om alla människors rätt till respekt för privat- och familjeliv och skydd för sina personuppgifter. Det är allvarligt när dessa läcker ut. Myndigheter och företag som har råkat ut för detta, oavsett om det är avsiktligt eller oavsiktligt, behöver rapportera det till en särskild myndighet, Integritetsskyddsmyndigheten, som förkortas Imy. Det klassas då som en personuppgiftsincident.

Det kan som sagt vara oavsiktligt, men det kan ändå leda till en förlust eller förändring av personuppgifter. Den kan också leda till att man råkar röja känsliga personuppgifter. Detta innebär en risk. Det kan handla om människor som blivit registrerade på olika sätt, och det kan få allvarliga konsekvenser.

Vi kan se att människor har lidit ekonomisk skada. Man kan råka ut för identitetsstöld, vilket tyvärr blir allt vanligare, bedrägerier eller skadlig ryktesspridning, något som också kan vara väldigt obehagligt.

Vi tycker att skyddet måste stärkas. Myndigheten Imy har ett brett uppdrag när det gäller att utöva tillsyn och att guida användare i dataskyddsregleringen för att förebygga incidenter som blir skadliga för den enskilde.

Vi anser att dessa uppgifter måste få ett starkare skydd. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation nummer 4, som rör just personlig integritet och digital marknadsföring.

Fru talman! De flesta av oss som sitter här inne och de som följer debatten hemifrån har en sak gemensamt: Vi bär numera hela våra liv i våra fickor. I våra telefoner finns våra bankärenden, våra kontakter med vården och våra barns skolgång.

Digitaliseringen är fantastisk. Den sparar tid, och den gör att vi kan bo i hela landet och ändå få en fullgod service. Men det finns en baksida av digitaliseringen som vi i Centerpartiet tycker att det pratas alldeles för lite om. Det handlar om makt.

Vem har makten över vår information? När stat, myndigheter eller kommuner samlar in uppgifter om oss gör de det ofta för att hjälpa till – för att skatten ska bli rätt eller för att du ska få rätt vård. Men i takt med att tekniken rusar framåt har vi kommit till en situation där den enskilda människan har hamnat i ett rejält underläge.

Fru talman! Det känns lite som att vi har gett bort nycklarna till vårt digitala hem utan att riktigt veta vem som går in och ut där och vem som rotar i våra lådor.

Centerpartiet har därför ett förslag för hur vi ska ta tillbaka kontrollen. Ett första viktigt steg skulle vara en ordentlig utredning som ser över hur vi kan ge makten tillbaka till just medborgaren. Vi vill inte stoppa utvecklingen, utan tvärtom. Men vi vill ha ordning och reda, och det kokar egentligen ned till tre enkla saker.

För det första: Det ska inte krävas en juristexamen för att förstå vad myndigheterna gör med ens data. Som medborgare ska du enkelt kunna se: Vem har mina uppgifter? Varför har de dem? Och vem har de delat dem med? Transparens ska vara regel, inte ett krångligt undantag.

För det andra: Centerpartiet pratar ofta och gärna om äganderätt när det gäller skog och mark. Men vi måste också börja prata om äganderätten till vår egen information. Om staten inte absolut måste ha en uppgift för att utföra sitt uppdrag ska du också ha rätt att tydligt säga nej.

För det tredje: Vi ser hur cyberattacker och digitalt spionage ökar. Att samla allt om alla på ett ställe utan stenhård kontroll är att be om problem. Vi behöver säkerställa att integriteten är inbyggd i systemen från första början och inte något man försöker klistra dit i efterhand.

Fru talman! Det brukar sägas att den som inte har något att dölja inte har något att frukta eller att den som har rent mjöl i påsen inte behöver vara rädd. Det där, vänner, är ett farligt resonemang. Privatliv är inte något man har för att man är kriminell, utan privatliv har man för att man är människa. Det är en frihetsfråga. Om vi ska behålla förtroendet för det offentliga Sverige måste vi mycket tydligare visa att vi respekterar den här gränsen.

Vi i Centerpartiet vill bygga en digital stat som är effektiv men som framför allt är sjyst och står på medborgarens sida. Vi vill se en offentlig sektor där tekniken tjänar människan – inte en där människan blir en produkt för tekniken.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)