Naturvård

Herr ålderspresident! I dag ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 12 Naturvård. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Naturvård - smaka på det begreppet! Det är stort, och det innefattar det mesta när vi pratar om frågor ur ett miljö- och jordbruksperspektiv. I detta betänkande pratar vi om det naturvårdspolitiska arbetet, främst med hänvisning till pågående utrednings- och lagstiftningsarbete men också när det gäller åtgärder som redan har vidtagits. Det handlar om art- och områdesskydd och om arbetet med invasiva främmande arter. Här, herr ålderspresident, ser vi bredden av dessa frågor.

Jag skulle vilja börja med att prata om Sveriges skog, som är en ovärderlig tillgång för oss alla, inte bara ekonomiskt utan även för dess roll när det gäller att bevara miljön och främja biologisk mångfald. Vårt hållbara skogsbruk är en viktig del och kombinerar i dag ekonomiskt utnyttjande med skydd av naturvärden.

Herr ålderspresident! För att fortsätta på denna väg behöver vi stärka samarbetet mellan olika intressenter, vilket vi också arbetar aktivt med i dag, på regerings- och riksdagsnivå. Det handlar om skogsägare, näringsliv, riksdag och regering - en viktig kedja. Genom dialog och samförstånd kan vi utveckla effektiva strategier för att bevara och skydda skogens naturvärden.

Sverige har en stark skogspolitik som betonar skogsägarnas frihet under ansvar, men tyvärr har vi avvikit från denna politik alltmer de senaste åren. Hotet mot den biologiska mångfalden är en viktig fråga som vi måste adressera genom att bevara naturskogar och främja forskning inom skogssektorn.

Därför är det glädjande att vår regering har beslutat att tillföra ytterligare resurser för skötsel av värdefulla naturmiljöer och arter i vårt kulturlandskap. Detta är avgörande för att förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald och säkerställa att vi når våra miljökvalitetsmål.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att vi strävar efter en balans mellan äganderätten och främjandet av den biologiska mångfalden och artskyddet. Vi vill inte försvåra för markägare, men det är samtidigt nödvändigt att skydda och vårda våra naturvärden. Genom denna satsning kan vi bevara våra värdefulla naturmiljöer och lämna över en värld i ekologisk balans till våra kommande generationer.

Herr ålderspresident! I min värld kan vargfrågan inte ignoreras i en debatt om naturvård. Jag bor i Värmland och ser det därför som viktigt att ta upp denna fråga. Vargen har betydelse för människor som bor på landsbygden. Under tidigare regeringar tilläts vargstammen växa oacceptabelt mycket, vilket har fått allvarliga konsekvenser för enskilda lantbrukare och djurägare. Dessa människor lever med rädsla och oro för sin och sina anhörigas säkerhet på grund av vargens närvaro. I många län har vargarna blivit alltmer oskygga och vill dagligen angripa lantbrukares djur. Man lever med en rädsla. Detta leder till stora ekonomiska förluster för de lantbrukare som har verksamhet med exempelvis får.

Det är inte hållbart att ha över 80 vargrevir i Sverige när riksdagen har fastställt att antalet individer bör ligga mellan 170 och 270. Vi behöver därför ett fördjupat samarbete med Norge kring vargförvaltningen och en förändrad klassificering av vargen från strikt skyddad till förvaltningsbar i art- och habitatdirektivet. Dessutom måste regler och lagar från EU tolkas på ett sätt som tar hänsyn till vår svenska situation. Skyddsjakt bör kunna ske omedelbart efter ett vargangrepp.

Moderaterna har länge arbetat för att lösa de problem som vargen orsakar, och vi jobbar tillsammans med regeringen för att upprätthålla riksdagens beslut. Vi förespråkar en ansvarsfull förvaltning, där människors trygghet och frihet sätts i främsta rummet - inte i garderoben, som vi har sett ske de senaste åren.

Vi måste vara medvetna om vårt gemensamma ansvar att skydda och vårda naturen samtidigt som vi agerar ansvarsfullt. Vi ska skydda och säkerställa människors trygghet och frihet. Vår regering tar tydliga steg för att uppnå detta, genom att minska vargstammen till den nedre gränsen på 170 vargar och vidta andra åtgärder för att säkra tryggheten för människor på landsbygden.

Det är också viktigt att svenska folket förstår orsakerna till att situationen ser ut som den gör, med den stora vargpopulationen. Det beror på den politik som den tidigare regeringen har fört. Det är dessa beslut som ligger till grund för de utmaningar vi står inför i dag.

Nog om vargen - även om vi kan debattera den frågan hur mycket som helst här i kammaren.

Herr ålderspresident! Jag skulle, när vi pratar om naturvård, vilja lyfta frågan om dammar och småskalig vattenkraft. Bara i mitt län finns det 900 dammar. I Sverige finns det cirka 11 000 dammar; de flesta klassas som små. Det finns cirka 3 000 dammar som hör till vattenkraftverk. För att ge en djupare insikt i varför denna fråga är så viktig när vi pratar om naturvård skulle jag vilja ge en kort redovisning så att man förstår komplexiteten.

Den beslutade nationella planen för omprövning av vattenkraft och dammar har tillkommit för att tillgodose bland annat EU:s vattendirektiv. Planen tillsammans med en rigorös prövningsprocess ska innebära en så liten produktionsförlust som möjligt, är det sagt.

Vid utrivning av dammar krävs tillstånd enligt miljöbalken, och beslut om utrivningen fattas av mark- och miljödomstolen och föregås av en noggrann utredning av effekterna. Ett tillstånd för utrivning kan förenas med villkor i syfte att minimera eventuella negativa effekter av en utrivning som påverkar landskap, kulturmiljö, djur- och växtliv och infrastruktur.

Man förstår att detta är komplext, och det var också därför regeringen valde att pausa. Vi behöver se till att lagen och tolkningen av vattendirektivet moderniseras och anpassas till vår tid för att värna om de kulturarv vi har och samtidigt se till helheten. Skälen till utrivning av dammar kan vara att verken inte är i funktion, ekonomi, att det är reglerdammar som inte längre behövs med mera.

Just nu genomför regeringen en konsekvensanalys av omprövningarna av den småskaliga vattenkraften. Detta välkomnar vi. Det är av yttersta vikt att man utformar ett regelverk där elförsörjningen prioriteras högt. Det är dessutom avgörande att vi noggrant överväger hur de åtgärder som föreslås av länsstyrelserna påverkar kraftverksägarna och att vi undviker att kostnaderna för omprövningarna blir oproportionerligt stora, framför allt för enskilda ägare.

En viktig fråga som jag vill lyfta upp är klassificering av vattendrag där överdriven aktivism från myndigheterna inte får vara ett hinder. Man måste tolka lagar rätt. Vi får inga pluspoäng för att vi är bäst i klassen när vi tolkar lagar och regler. Det finns också bekymmer med orimliga kostnader, och vi välkomnar att det ska bli bra för våra dammägare i Sverige.

Avslutningsvis kommer de beslut som vi fattar i dag givetvis att ha en inverkan på morgondagen. Det finns många utmaningar där vi kan samarbeta tillsammans över partigränserna, och där tar vår regering nya steg hela tiden. Vi ser utmaningarna, vi lyssnar på fakta, vi anpassar våra strategier och vi arbetar tillsammans för en mer hållbar framtid.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Lund Kopparklint, för anförandet!

SD-regeringens budget för 2023 innebar kraftiga nedskärningar på åtgärder för värdefull natur. I budgeten för 2024 lägger regeringen tillbaka en liten del av pengarna från tidigare nedskärningar, bland annat till återskapande av våtmarker och bekämpning av invasiva arter.

Eftersom höjningen av anslagsnivån är mindre än satsningarna kommer det dock att bli mindre medel kvar att fördela till den bredd av åtgärder som anslaget till Övrigt ska finansiera. Sammantaget har anslaget sjunkit med ytterligare ungefär 30 procent 2024 för verksamhet vid sidan av satsningarna på våtmarker och invasiva arter.

Även anslagen till rovdjursarbetet minskar regeringen, trots att vi ser ett ökat resursbehov på detta område. Det kommer att kräva hårdare prioriteringar och minskade möjligheter att utveckla arbetet med inventering och arbetet med stora rovdjur.

Också rovdjursinventeringarna ligger inom detta ansvarsområde för myndigheten. Bristande rovdjursinventeringar kommer att påverka hela rovdjursförvaltningen, och resultatet från rovdjursinventeringarna styr licensjakt och skyddsjakt och ligger också till grund för bedömningen av om en art är hotad eller inte.

Med anledning av detta vill jag fråga ledamoten: Varför gör ni i den SD-ledda regeringen denna neddragning trots att rovdjursarbetet har ett ökat resursbehov och trots att de fem stora rovdjuren ökar också inom renskötselområdet?

Herr ålderspresident! När det gäller nedskärningar skulle jag hellre vilja använda uttrycket att vi gör en konsekvensanalys när vi tillsätter medel för att hantera de områden som vi har att göra med.

Vi har bra underlag när det gäller exempelvis rovdjurspolitiken. Det är inte riktigt hållningen hos regeringen eller hos oss som jobbar under, eller över, regeringen i riksdagen att hålla på och utreda saker i tid och otid, under tiden exempelvis vargstammen växer. Vi måste agera här och nu, och vi har tillräckligt mycket underlag för att veta hur vi ska agera när det gäller rovdjurspolitiken. Det är precis vad vi gör nu. Vi tar tag i saker, och vi agerar utifrån de fakta och alla de utredningar som ligger till grund för det arbete som vi gör i dag.

Nedskärningar behöver inte nödvändigtvis handla om att vi inte prioriterar frågorna, för det gör vi absolut. Men vi måste se till de underlag som finns, och om vi har tillräckligt mycket underlag för att kunna agera och prioritera frågorna så som riksdagen och regeringen nu gör är det väl bra. Då kan vi i stället lägga pengarna på de områden som inte har tillräckligt mycket underlag och där vi behöver ta fram underlag.

Jag vet att den tidigare regeringen gärna ville utreda frågor. Sedan helt plötsligt hamnar det i lådan, och så blir det inte så mycket mer än så.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Lund Kopparklint, för svaret!

Ledamoten lyfte själv upp vargen och förvaltningen av den i sitt anförande. Det är klart att hela rovdjursförvaltningen kommer att påverkas om det inte görs inventeringar. Då hittar man ju färre rovdjur och föryngringar, och då blir det också färre som får skjutas med SD-regeringens förda politik.

Det finns ett utredningsansvar, och man måste ha underlag innan beslut fattas. Att vargstammen måste minskas är vi eniga om. Om ledamoten Lund Kopparklint och regeringen nu anser att vi har tillräckligt med underlag kan vi fundera på varför vargstammen inte minskas här och nu. Det har man inte gjort under den tid regeringen har suttit, utan det är de utredningar som vi tillsatte tidigare som kommer nu. Det blir lättare med skyddsjakt, men arbetet är långt ifrån klart.

Det känns lite grann som att man ger med ena handen och tar med den andra. Samtidigt som man har en hög svansföring i vargfrågan minskar man nu rovdjursinventeringen. Det är denna politik man för, och det är denna politik man då också måste ta ansvar för.

När det inte finns resurser till inventeringar riskerar antalet rovdjur att öka ännu mer. Våra renägande samer får ersättning utifrån hur många rovdjur som hittas, så de riskerar också att få betydligt lägre ersättningar. Är detta vad regeringen vill - att antalet rovdjur ska öka?

Herr ålderspresident! Det blir lite humoristiskt när man lyssnar till riksdagsledamoten Larssons resonemang om hur vargpopulationen har vuxit. Det är faktiskt den grönsocialistiska tidigare regeringen som har gjort att vi har den stora vargstam som vi har i Sverige. Det är detta som ligger till grund för de beslut och de rättelser som regeringen nu behöver göra.

Visst finns det ett underlag. Det är ju de inventeringar som faktiskt har gjorts och där vi ser hur stor vargpopulationen är. Vi har ett underlag för hur stor den bör vara. Vi pratar om MVP och om GYBS, som är de två viktiga utredningar och underlag som vi har.

Det är väl ingen som har sagt att vi ska sluta göra inventeringar, för det är ju de som ligger till grund för hur vi ska agera i denna fråga. Men det är glädjande att Socialdemokraterna har vänt i denna fråga. Det gjorde ni i slutet av mandatperioden, ledamoten Larsson, när ni märkte hur rädda människor på landsbygden är och hur illa det har gått för lantbrukarna med den stora vargpopulationen.

Ni vände i frågan i sista minuten. Detta är ingen fråga som ni har jobbat med tillsammans med Miljöpartiet över huvud taget under den tid ni hade regeringsmakten, utan det var först i slutet som ni började agera i frågan. Vi däremot förespråkade denna politik hela tiden då vi satt i opposition, och nu tar vi tag i det när vi sitter i regeringsställning.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I Sverige har vi miljökvalitetsmål, vars syfte är att vi ska minska utsläppen och lösa miljöproblemen och inte lämna över allt detta till nästa generation. Vi sammanfattar allting i generationsmålet.

För ett tag sedan presenterades en utvärdering av de här målen. Det sker kontinuerlig uppföljning i våra län. Tyvärr är det tämligen dyster läsning. Det är inte det myllrande liv i våra våtmarker som vi önskar. Det finns fortfarande döda bottnar i Östersjön. Det är inte lika många småfåglar nu som tidigare. Det är endast 4 av de 16 miljökvalitetsmålen som vi kommer att uppnå eller är på god väg att uppnå den närmaste tiden.

Något som också är anmärkningsvärt är att det för de flesta av målen saknas underlag för att mäta hur vi uppnår dem och om vi kommer att nå dem eller inte. En del av utskottets kritik mot regeringen handlar om att det i resultatredovisningen saknas data och information gällande de flesta av miljökvalitetsmålen. Jag tror att ledamoten har tagit del av detta och är medveten om det.

Kontentan av detta är att vi egentligen inte vet hur det står till. Vi saknar underlag och siffror för att veta om det går åt rätt håll och om vi gör rätt saker eller inte i vårt miljöarbete. Ett sätt att ta reda på detta är att öka miljöövervakningen, någonting som jag och Centerpartiet föreslår i flera motioner. I detta betänkande behandlas en motion från oss om övervakning av pollinatörer.

Min fråga till ledamoten är: Varför säger ni nej till mer miljöövervakning, till exempel övervakning av pollinatörer, som vi har föreslagit?

Herr ålderspresident! Det här är frågor som är viktiga och som också regeringen anser vara viktiga. Att utskottet under regeringen pekar på vilka saker vi behöver utveckla är inga konstigheter. Det är vår roll som riksdag att titta på vilka delar man behöver komplettera med.

Visst kan det behövas utredningar för att titta på de här frågorna. Det behöver göras konsekvensanalyser. Miljö- och klimatarbetet är inte slut utan fortsätter i all framtid för att vi ska kunna lämna över ett arv till våra kommande generationer. Vi värnar om de olika delar som vi tar fram och de olika mål som vi sätter upp.

De konsekvensanalyser som vi tar fram och utför framöver och nu är någonting som regeringen ständigt arbetar med. Även riksdagsledamoten borde veta hur det är att arbeta i en regering med de här frågorna. En mandatperiod är fyra år lång. Under mandatperioden arbetar vi ständigt för att utveckla de här frågorna och nå de mål som riksdagsledamoten pratar om. Men efter innevarande mandatperiod kommer det ytterligare en mandatperiod, och så ser det ut hela tiden. Vi jobbar med de här frågorna för att nå målen.

När det gäller pollinatörerna delar jag riksdagsledamotens mening att det är en ytterst viktig fråga. Vi har sett dokumentärer på tv om hur illa ställt det är med dem och hur viktiga de är i vårt system. Det är också någonting som regeringen tycker är viktigt.

Herr ålderspresident! Oavsett vilken roll man har i riksdagen är konsekvensanalysen att det saknas underlag för att ta reda på om det går åt rätt håll eller inte när det gäller miljömålen. För en majoritet av miljökvalitetsmålen vet vi inte vad som gäller och om vi gör rätt saker eller inte.

Vad gäller pollinatörer hade Naturvårdsverket 2020-2022 ett projekt om vildbin och humlor för att ta reda på hur vi ska räkna dessa på bästa sätt. Jag kan jämföra hur många gånger jag behövt stanna vid bensinmackar och tvätta vindrutan med min första bil respektive den jag har i dag. Visserligen är vindrutetorkarna något bättre nu för tiden, men det är en markant minskning, upplever åtminstone jag.

Det som saknas är sådana insatser för övervakning och räkning av pollinatörer som gör att vi kan få ett definitivt svar. Men det behövs också ett intensivare arbete mot främmande invasiva arter; där vet jag att regeringen skjutit till alltför lite pengar jämfört med hur mycket man gick in med i den förra budgeten.

Det som ledamoten anförde i sitt inledningsanförande stämmer inte riktigt - det finns betydligt mindre pengar till naturvård än vad som var fallet för tre år sedan. Jag kan bara konstatera att Tidöregeringens ekonomiska budget inte har någon prioritering av miljö- och naturvård.

Min slutliga fråga är: Vad avser ledamoten att prioritera framöver för att åtminstone vända utvecklingen, så att vi får svar på hur det ligger till med miljökvalitetsmålen och ökar naturvården i vårt land?

Herr ålderspresident! Det är lite märkligt att riksdagsledamoten talar om vindrutetorkare. Farten är väl det som är mest betydande när det gäller insekter som slår emot vindrutan när man kör bil. Men det är väl inte riktigt det mätverktyget vi ska ha när vi mäter pollinatörer i vårt natursystem.

Det pågår ständigt arbete ute i kommunerna, där man prioriterar de frågor som riksdagsledamoten är inne på. Som jag sa tidigare är pollinatörer en fråga regeringen ser som viktig. Vi har gjort en konsekvensanalys. Vi har gjort prioriteringar som vi anser vara viktiga för att uppnå de mål vi satt upp när det gäller miljön. Jag är inte alls orolig för att vi skulle prioritera bort saker som är väsentliga för att uppnå dem.

Däremot vill jag vara tydlig med att vi alltid behöver göra mer på det här området. Det är otroligt viktiga frågor för riksdag och regering att leverera i. Det handlar om hur vi ska lämna över det här arbetet på ett bra sätt till kommande generationer och uppnå miljömålen.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I dag ska vi prata om naturvård. Precis som föregående talare var inne på är det ett område som spänner över mycket: hur vi tar hand om och vårdar den natur som vi har gemensamt ansvar för.

Herr ålderspresident! Jag vill läsa upp ett exempel på hur man gör i dagsläget. Det kommer att vara ett exempel från utvärderingen av miljömålen i skogen. Skogsstyrelsen skriver i den senaste utvärderingen att "förlusten av naturvärden som inte går att återskapa under överskådlig tid identifierats som ett problem av särskilt brådskande karaktär". Man skriver vidare: "Att säkerställa att kvarvarande skogar med mycket höga naturvärden bevaras är avgörande och behöver hanteras särskilt skyndsamt. Sveriges möjligheter att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet kräver kraftfulla åtgärder. För arter knutna till lång kontinuitet och arter som behöver livsmiljöer som idag är ovanliga . är situationen allvarlig. . Det behövs ökad kunskap och medvetenhet om att många naturvärden inte kan återskapas under överskådlig tid."

Herr ålderspresident! Det här var ett exempel från utvärderingen av miljömålen. Läser man om andra miljömål ser man att situationen är liknande. Precis som ledamoten från Centerpartiet tidigare sa uppnår vi bara 4 av de 16 miljömålen.

Jag kommer att beröra de fem begrepp vi har för vad naturvården ska ta till. För det första behöver vi miljöövervakning, så att vi vet vad som finns där. För det andra ska vi skydda det som behöver skyddas. För det tredje behöver vi restaurera och återskapa det som ska tas tillbaka. För det fjärde behöver vi se till att inte andra saker kommer dit, såsom främmande arter. För det femte behöver vi ha gränsvärden och normer som gör att vi mäter rätt saker.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till min reservation nummer 2. Jag säger det redan nu. Men jag står givetvis bakom alla våra reservationer, även dem som behandlas förenklat.

Herr ålderspresident! För ett par veckor sedan blev nog ganska många överraskade när årets mäktigaste i Hållbarhetssverige annonserades. Det brukar alltid vara någon miljöminister eller någon sådan där halvkänd person. Den här gången blev det en som för många var ganska okänd: Herman Afzelius, ordförande i PFAS-föreningen.

Under tio års tid har boende i Kallinge försökt uppmärksamma oss politiker och andra på att de har farligt PFAS i dricksvattnet och att någon måste ställas till svars för det. Tack vare deras arbete är PFAS nu mer känt, och efter en fällande dom har Kallingeborna fått rätt till ersättning. Ganska nyligen kom ännu en PFAS-dom där Försvarsmakten blev skadeståndsskyldig gentemot Uppsala kommun.

Jag roade mig med att googla PFAS och nyheter. Jag fick många träffar, de flesta bara ett par veckor gamla. Här står att det finns PFAS där bostäder ska byggas, vilket stoppar byggen, och att det kommer högre halter av PFAS ut ur ett reningsverk än in. Det står också att det är PFAS i ekoägg men att dricksvattnet på vissa ställen innehåller mycket högre halter, så det är ingen fara att äta äggen - om man nu ska vikta det ena mot det andra. Vi ser att det finns PFAS i Finjasjön och i Ramsås och att våtmarksväxter innehåller PFAS och så vidare. Vi har också sett att det går in i gnagare och andra som äter växter.

När vi har ett sådant här problem måste vi ta reda på var det finns och hur det fungerar. Detta är en av de största skandalerna i modern tid. Vi har PFAS överallt, och vi vet att det skadar oss. Därför behövs miljöövervakning av Sveriges dricksvatten och dricksvattentäkter, och det är detta reservation 2 handlar om.

Trots denna situation säger regeringen att för budgetåret 2024 får högst 5 miljoner kronor av anslaget för miljöövervakning användas till kunskap om PFAS i livsmedel och miljö. Därutöver ska högst 8 miljoner av anslaget gå till sanering och återställning av förorenade områden. Det är alldeles för lite, och vi måste få mer vetskap. PFAS går in i våra kroppar via dricksvatten med mera, så miljöövervakning när det gäller PFAS och annat är jätteviktigt. Vi måste också skydda de miljöer vi vill ska skyddas, och då behövs miljöövervakning för att veta vad som finns var.

Herr ålderspresident! Vi har också mycket kunskap. Ålgräs växer i mattor under havsytan i våra kustområden, från noll till tre fyra meter ned. Går vi tillbaka 100-150 år i tiden fanns ålgräs ned till 22-23 meter i Kattegatt. På grund av ändrade förhållanden har vi nu mycket mindre. Sedan 80-talet har det minskat med 60 procent, och i ett historiskt perspektiv har vi kanske bara kvar 15-20 procent av den ursprungliga mängden.

Ålgräs binder kol, är lek- och uppväxtplats för fiskar, skaldjur och annat och är en otroligt viktig miljö för att vi ska få produktion längre ut i havet. Tillsammans med strandsskyddslagstiftningen är detta något av det viktigaste vi har för att binda kol och producera syre och producera livsmedel, växter och djur i strandzonen. Här behöver vi ha ett större och starkare skydd, och detta berör några av Miljöpartiets andra reservationer.

Vi har förstört en del ålgräs genom att anlägga bryggor, muddra och annat. Men vi kan också restaurera och återskapa. Det pågår nu försök med att plantera ålgräs som en kompensationsåtgärd när man bygger ut Göteborgs hamn, och resultatet är hyfsat. Restaurering måste göras på många andra platser också, både till lands och till havs.

Vi har pratat mycket om restaureringslagstiftningen här i kammaren. Det fanns en överenskommelse i Europaparlamentet och rådet om att medlemsstaterna skulle vidta restaureringsåtgärder 2030-2050, till att börja med på minst 20 procent av de land- och havsområden som är i behov av restaurering. Senast 2050 skulle dock alla ekosystem som är i behov av restaurering omfattas av åtgärderna. Detta var man överens om, men Tidöregeringen med SD i spetsen röstade nej till detta. Vi kunde också läsa att de gjort allt de kan för att få med sig andra länder på tåget. Landsbygdsministern skrev brev till sina kollegor och fick bland annat Ungern att vända i sista stund, så nu ligger förslaget på is. Jag hoppas att något land ändrar sig, för detta behövs. Hur ska vi annars göra? Det skulle jag vilja ha svar på. Överenskommelsen fanns ju på bordet.

Det är märkligt att regeringen lägger väldigt lite pengar på främmande arter, 50 miljoner kronor, och dessutom drar ned på finansieringen när det gäller stenmården. Vi vet ju att främmande arter är ett av de stora hoten.

Vi håller på att få nya gränsvärden för farliga ämnen i havsmiljö och för undervattensbuller, men det tar alldeles för lång tid.

Herr ålderspresident! Allt detta hänger ihop, så vi behöver jobba med helheten. Ska vi få en ordentlig naturvård behöver vi ha miljöövervakning, skydd, restaurering och bra normer.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Dagens betänkande behandlar ganska många områden. Jag kommer att gå in på några av dem.

Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden - enligt många forskare det absolut största. Därför måste detta tas på stort allvar.

Riksrevisionen har gjort en granskning och kommit med många bra påpekanden. En revision kan ju göra en rädd för att få ovett, men den är ju till för att politiken ska bli bättre och göra rätt saker. I granskningen säger Riksrevisionen bland annat att det saknas en nationell förteckning över vilka invasiva främmande arter vi ska bekämpa.

En lista är nu inlämnad och på gång, men trots att den inte är politiskt behandlad än är det redan kamp om vilka djur som ska vara med på listan. Tidigare hörde vi om stenmården, och många är nog eniga med ledamoten Emma Nohrén om att stenmården bör vara med på en sådan lista utifrån den kunskap vi har. Men på expertmyndigheten Naturvårdsverkets förslag på lista finns den inte med.

I granskningen kommer det fram att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten under flera år inte har prioriterat arbetet med att ta fram de underlag som krävs för att bedöma vilka arter som är mest angelägna att ta upp i den nationella förteckningen.

Enligt Riksrevisionen är det angeläget att en nationell förteckning fastställs eftersom förseningen har fördröjt bekämpning av problematiska invasiva främmande arter som inte är EU-listade. Man är tydlig med att en fastställd nationell förteckning behövs för att säkerställa att resurserna används för att bekämpa de arter där det är mest angeläget.

Regeringen arbetar nu med att se över vilket ansvar statliga myndigheter bör ha för att kartlägga och rapportera förekomsten och utbredningen av invasiva främmande arter samt vidtagna åtgärder. Man har också för avsikt att se över hur uppföljningen av myndigheternas arbete med invasiva främmande arter kan utvecklas ytterligare för att de samlade insatsernas resultat sedan ska kunna bedömas. Listan med förslag är som sagt inlämnad och bereds på Regeringskansliet.

För budgetåret 2024 har regeringen avsatt 50 miljoner för att förebygga och bekämpa invasiva främmande arter så att de inte introduceras eller sprids. Man avser att satsa liknande summor även under 2025 och 2026. Den fleråriga satsningen syftar till att stärka statens förmåga att just hantera de invasiva främmande arterna och det hot de utgör mot människors och djurs hälsa, jordbruksskördar, infrastruktur och skyddade arter.

Arbetet med att bekämpa de invasiva främmande arterna kommer bland annat att ligga i att stärka koordineringen av nationella insatser och vägledning, att öka de bekämpningsåtgärder som beslutats regionalt och att ta fram kommunikationsinsatser som innebär ökad kännedom hos allmänheten om nya och etablerade invasiva, främmande arter.

En annan del som jag vill lyfta fram, herr ålderspresident, är strandskyddet.

I betänkandet finns motioner där man önskar att regeringen ska gå vidare med den förra regeringens proposition. Och det fanns delar i den utredning som låg till grund för propositionen som är bra och som det tas fasta på i det arbete som nu pågår på Regeringskansliet för att vi ska få fram en ny strandskyddslagstiftning. Men det behövs mer flexibilitet. Vi behöver en mer flexibel lagstiftning där vi även litar mer på våra kommuner.

Med den tidigare propositionen hade våra länsstyrelser fått större makt. Men det vi behöver är den lokala kunskapen och ett lokalt inflytande. Vi måste lita mer på kommunerna. De har den lokala kunskapen och måste kunna göra jobbet, så att inte länsstyrelsen alltid blir överrock.

Dessutom pågår ett till uppdrag, nämligen om ändamålsenliga undantag från strandskyddet för de areella näringarna. Det är nu ute på remiss, och remisstiden går ut i mitten av maj. Det ska bli intressant att se vad som kommer där.

Herr ålderspresident! Både bostadsministern och klimat- och miljöministern talar sig varma för en förändrad lagstiftning, och det är ju så mycket enklare när partierna i regeringsunderlaget är eniga.

Nästa fråga, herr ålderspresident, är vargen. Det är glädjande att det är en så stor majoritet i kammaren för att vargstammen ska minska.

Vi har haft uppdrag kring skyddsjakten och stammens storlek. Vi ser att det är förändringar på EU-nivå vad gäller skyddsstatusen och att det är ett arbete som nu äntligen börjar ge resultat.

Vi driver en omläggning av vargpolitiken på nationell och europeisk nivå på ett så målmedvetet sätt som tidigare regeringar inte har gjort. Denna justering hade inte skett i en rödgrön regering. Nu sker den i en regering där vi kristdemokrater är med.

I regeringens tillkännagivande, som beslutades om i maj 2022, beslutade regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utifrån bästa tillgänglig kunskap och vetenskaplig expertis analysera om, och i så fall under vilka förutsättningar, vargens referensvärde i fråga om populationsstorlek för gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet skulle kunna vara inom intervallet 170-270 individer. Men när vi tog över gjorde vi om direktivet från "om" till "hur" vi ska göra. Och det, herr ålderspresident, är en väsensskild skillnad.

Uppdraget om förändrade riktlinjer för skyddsjakt redovisades i mars i år. Av de nya uppdaterade riktlinjerna framgår det nu att skyddsjakt beviljas betydligt tidigare än med de tidigare tumreglerna. Det beror på dels vilka djur det är, dels vad man har gjort för att kunna förebygga angrepp, bland annat. För att skyddsjakt ska beviljas krävs numera inte att det skett fyra angrepp, utan det krävs två angrepp. På en del djur räcker det med ett angrepp för att skyddsjakt ska beviljas.

Herr ålderspresident! Så länge som jag har suttit i riksdagen har jag drivit att vi måste få till ett samarbete med Norge, eftersom vi har en gemensam vargstam. Vargen hemma i mina trakter har inte en aning om när den är på svensk eller norsk sida. Enligt Bernkonventionen ska vi förvalta vargstammen som en gemensam stam, även över landgränser, för det är en gemensam stam.

Vi ser nu, herr ålderspresident, hur man gör förändrade bedömningar i EU. Det sker ett arbete där som förhoppningsvis kan hjälpa oss, så att vi får en förvaltning värd namnet.

I en rapport som tagits fram i den internationella naturvårdsunionen ser vi att vargpopulationens utbredningsområde i Europa under de senaste tio åren har ökat med över 25 procent. I rapporten anges att det 2022 sannolikt fanns 19 000 vargar i EU, vilket kan jämföras med 14 300 år 2016, alltså en ökning med en tredjedel på sex år. Kom inte och säg att vargstammen inte är livskraftig!

Herr ålderspresident! Jag ser att jag har dragit över min talartid. Men jag hoppas att det arbete som den här regeringen driver om att vi ska få flytta över frågan om vargen från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet, så att den blir förvaltningsbar, verkligen ger frukt. Därmed skulle medlemsländerna få en större rådighet över jakten och förvaltningen, vilket redan borde vara en självklarhet.

Därmed, herr ålderspresident, avslutar jag, även om jag hade mer på papperet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag kom i går hem från en fantastisk fjälltur. Jag har under "den femte årstiden", vårvintern, tillbringat en helg i fantastiska Borgafjäll. Jag åkte turskidor efter Storviksleden och njöt av fjällens magi. Jag såg ripa, tjäder och till och med spår av tretåig hackspett i en orörd natur där våra arter kan och ska breda ut sig.

Samtidigt, när jag åkte på leden, såg jag vindskydd som stormar har vält och skyltar som varit gömda under snön och som blivit överkörda och trasiga. Med ledamoten Ottossons SD-ledda regering finns det inga pengar till att rusta och underhålla våra mycket uppskattade leder och naturreservat.

Naturvårdsverket varnade för att det kommer att bli mindre utrymme för att öka människors tillgänglighet till skyddade områden och underhåll av anläggningar, som skyltning, vandringsleder, utsiktsplatser, grillplatser med mera. Frågan är vad de långsiktiga konsekvenserna blir när det redan ansträngda anslaget ska räcka till att skydda ännu mer natur utan tillräckligt underhåll.

Därför är min fråga till ledamoten Ottosson: Vad har ni partier i regeringsunderlaget gjort för analys av konsekvenserna nu när ni har minskat medlen till åtgärder för värdefull natur? Och vad hade ni tänkt skulle prioriteras ned eller bort av de olika verksamheterna som finansieras genom anslaget?

Herr ålderspresident! Jag tackar Malin Larsson särskilt för den målande inledningen. Jag erkänner direkt att jag blev avundsjuk. Jag skulle gärna ha varit på samma ställe.

Jag vill börja med, herr ålderspresident, att än en gång rätta ledamoten Malin Larsson. Sverigedemokraterna sitter inte i den här regeringen. Det gör Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, och det är Moderaterna som har statsministerposten i form av Ulf Kristersson.

Malin Larsson vet mycket väl att jag är en friluftsmänniska och gärna lägger ned tid på skog, fjäll, hav och sjö och tycker att det är fantastiskt. Det är oerhört viktigt, inte minst för både psykiskt och fysiskt välbefinnande.

Samtidigt, herr ålderspresident, är vi inne i en period med mycket hög inflation. Vi är inne i en period där vi har haft enormt långa sjukvårdsköer. Jag har inte den aktuella siffran klar för mig just nu, så jag vågar inte gå in på den, men vi har ju sett hur över 100 000 har väntat olagligt länge på att få sjukvård. Vi ser hur säkerheten verkligen påfrestas med skjutningar och sprängningar på våra gator och torg. Vi ser hur oskyldiga människor skjuts ihjäl på våra gator. Vi ser, tyvärr, återigen hur vi måste lägga mer pengar på försvaret, eftersom vi har en omvärld som blir alltmer osäker.

Här, herr ålderspresident, handlar det om att tänka på vad det är som vi faktiskt måste prioritera. För egen del skulle jag gärna lägga mer pengar på de saker som Malin Larsson nämner. Samtidigt måste vi lägga mer pengar på sjukvård, säkerhet och polis och på försvar. När vi ska göra en prioritering måste det bli av det som faktiskt är livsviktigt, herr ålderspresident.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Ottosson för svaret, men jag och många med mig är väldigt oroade för vad som nu händer med vår natur. Det handlar också om den försämring av tillgång till natur som neddragningarna innebär.

Ledamoten nämnde prioritering. I den här regeringen är Sverigedemokraterna det största partiet i regeringsunderlaget. Utan Sverigedemokraternas röster i den här kammaren får inte regeringen igenom någonting. Vi vet att det finns ett Tidöavtal i grunden för samarbetet; det går inte att förneka.

Regeringen prioriterar skattesänkningar för de allra rikaste i vårt land. Det är detta regeringen prioriterar. Den prioriterar inte skötsel av vår värdefulla natur, och den prioriterar inte heller sjukvården, som ledamoten själv lyfte. Vi har lagt fram förslag på bankskatt med mera, men det köper inte regeringen. Den fortsätter i stället att prioritera skattesänkningar för dem som har mest och för dem som har det bäst.

Därför är det jättetråkigt att regeringen nu drar ned på naturvården. Det hotar inte bara de viktiga naturvärdena, utan det hotar också jobben. Det gäller framför allt jobben på landsbygden, de gröna jobben. Är det detta som är att prioritera det så kallade hjärtlandet för ledamotens parti Kristdemokraterna?

Herr ålderspresident! När det gäller regeringsunderlaget hamnade ledamoten Malin Larsson rätt. Som lärare vet jag att man ska ge positiv feedback när någon gör rätt, och härmed får ledamoten nu positiv feedback.

Tillgång till orörd natur - ja, självfallet! Vi noterar dock för övrigt att när människor vill gå i skog och mark är det inte den orörda naturen man vill gå i, för där tar man sig inte fram, i alla fall inte i skogen. Då är det i stället i den brukade skogen som människor sköter som det är fint att gå, för där finns stigar och stubbar att sitta på. Det är något helt annat. Där blir det alltså lite av en krock, herr ålderspresident.

Malin Larsson nämner skattesänkningar. Vi har fått kritik för att vi inte sänker skatten mer än vad vi gör. Vi skulle ha sänkt väldigt mycket mer, men vi måste ta ansvar, inte minst med tanke på det som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om den inflation som vi har haft men som vi nu börjar komma till rätta med just för att vi har fört en ansvarsfull ekonomisk politik. Det absolut viktigaste är att inflationen går ned, och det är en del i detta.

Vi lade till exempel till 6 miljarder extra till sjukvården i vårändringsbudgeten. Då var vi uppe i de 12 miljarder som, om jag inte minns alldeles fel, Socialdemokraterna hade i sin budget. Det var alltså en lika stor budget.

Malin Larsson nämner bankskatten. Jag funderar på vem det är som får betala den bankskatten. Jag tror att det till exempel är jag, som sitter med lån på hus. Jag tror att det är den vanliga kunden på banken som får betala; det är inte de som Malin Larsson egentligen vill komma åt.

Slutligen, herr ålderspresident: Vad gäller de gröna jobben är de gröna jobben i jord- och skogsbruket oerhört viktiga. Där har vi ett jättejobb att göra, men nu ser jag att min talartid är ute.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för en intressant dragning! Det var mycket prat om varg. Jag hade tänkt låta knappen för att begära replik vila i dag, men jag kunde inte låta bli.

Vi var flera från utskottet som var på rovdjurskonferens uppe i Järvsö för ett par veckor sedan. Det var en väldigt bra konferens som belyste alla olika delar, och vi fick mycket fakta på bordet. Konferensens själva syfte var samexistens och hur man ska uppnå det.

Jag är uppvuxen i Värmland, precis som ledamoten. Jag kommer ihåg hur det var på 80-talet, när jag gick i skolan. Då var det vargtiken Ylva som smög omkring, och vi följde henne i skolan. I början på 90-talet fick vi sedan vår första varg uppe i Dalarna. Morfar och jag var ute och spårade och lyckades faktiskt hitta spår där vargen hade gått över. Det var väldigt spännande!

Nu har vi någonstans runt 450 vargar i Sverige. Det är en framgångssaga att vi har fått tillbaka rovdjuren, men vi ser att själva stammen inte är i så gott skick. Det saknas genetisk variation. Vi vet från beståndsberäkningar av ekologer och biologer, som kan räkna på det här, att det behövs en viss kritisk massa för att det ska bli en population som är hållbar på lång sikt. Vi ser också mönstret med klimatförändringarna.

Om stammen nu ska minskas så mycket som ledamoten sa här - vilket jag själv inte håller med om - får vi en ännu mindre genetisk variation. Stammen blir ännu mer utsatt för eventuella sjukdomar och andra saker som händer.

Jag har därför en fråga till ledamoten. Om man nu ska ha en så här liten stam - vilket jag tror är omöjligt - måste man få ett genetiskt utbyte. Var ska det komma ifrån, och är det en del av er vargpolitik?

Herr ålderspresident! Vi har haft besök av SVA. Jag tror att det var det sista året under förra mandatperioden och inte det första året i denna, men jag kan ha fel. SVA var i alla fall inne på det här med inavelsdepressioner, till exempel, och hur lite man såg av detta trots att det här är en stam där många av vargarna är släkt med varandra. Ändå såg man alltså inte någon inavelsdepression av den omfattning som många pratar om att vi har.

Som jag nämnde i mitt anförande gjorde vi om den fråga som gick till Naturvårdsverket. Vi ändrade det "om" som Socialdemokraterna hade till ett "hur". Det handlar alltså om vad det är som krävs för att vi ska kunna gå ned i antal och minska vargstammen, och vi väntar på svaret på detta.

Redan 2012 eller 2013 kom Skandulv med sin stora rapport, som visar hur stor vargstammen behöver vara för att vi ska vara säkra på att ha en långsiktig överlevnad. Det handlade då om hur det skulle bli efter att man hade lagt på diverse katastrofscenarier, och man hamnade på 100 individer i Skandinavien.

Sedan gjordes detta ganska raskt om - av vem det nu var - till 100 individer i Sverige. Och därefter har siffran tyvärr skjutit i taket. Man har räknat ut att detta kräver minst en ny invandrad individ i reproduktion vart femte år. Det behövs för att man ska kunna hålla en god genetisk status.

Herr ålderspresident! Detta ligger vi över i dag utan att vi till exempel behöver vara med och flytta varg. Än så länge sköter naturen det själv, och det är ju det absolut bästa om naturen kan göra det.

Herr ålderspresident! Det kan ha varit så, men det var inte det vi fick se i de siffror som kom nu. De eventuella invandrade vargar som skulle komma med nytt genetiskt material in i stammen har inte bidragit på det sätt som man hade trott.

Det vi ser är än så länge inte någon inavelsdepression. Men vargarna är väldigt genetiskt lika, vilket gör att de blir väldigt sårbara för eventuella störningar. En defekt man har sett är helt enkelt att testiklarna inte ramlar ned - just nu har jag tappat det vetenskapliga namnet. Det är oerhört allvarligt, för det betyder att det inte blir någon reproduktion. Man får sterila vargar, och det måste väl vara det yttersta slaget mot en population om den inte kan reproducera sig.

Det framfördes av flera - men det var ingen som vågade föreslå det - att om man ska få till och behålla ett lågt antal är det eventuellt en flytt av en varg som behövs, som vi gör med andra arter.

Min fråga blir därför: Om ni vill hålla denna väldigt låga vargstam - kan ni då tänka er att ta in genetiskt material med mänsklig hjälp? Annars tror jag att det kommer att gå åt skogen med så få vargar.

När det gäller frågan om samexistens ser vi att nya tekniker gör väldigt stor skillnad. Det handlar till exempel om drönare, AI och kameror. Jag har själv varit med i rovdjurscentret, och jag har varit finansiär till flera av projekten. Det finns väldigt goda resultat av detta både när det gäller krockar på järnväg och när det handlar om rovdjursattacker. Är ni också beredda att öka anslaget till förebyggande åtgärder, kanske snarare än att minska antalet?

Herr ålderspresident! Det är intressant att lyssna till vad Emma Nohrén fick höra på rovdjurssymposiet i Järvsö. Vid utskottets träff med SVA förra mandatperioden nämnde de att det finns ett antal vargar som är kryptorchider. Det finns det även människor som är. Oavsett art är detta något som finns naturligt. Om bara en testikel har ramlat ned - ofta är det en och inte bägge som inte gör det - behöver inte det betyda att vargen blir steril. Enligt SVA behöver det inte alls vara ett problem.

Nu låter det, om jag tolkar Emma Nohrén rätt, som att man på detta symposium hade en helt annan åsikt. Frågan är om det är en åsikt eller om det är fakta. Oavsett vilket var det i alla fall så SVA sa när de var hos oss.

När det gäller flytt av varg blir det nu mina personliga och partiets tankar och inte regeringens. Vi har sagt så här från Kristdemokraterna: Flyttar du in en ny individ med friska gener kan du som betalning kanske få skjuta bort ett revir. Då tror jag att många kan vara med på växlingen. Du tar emot en ny, samtidigt som du vet att det blir färre vargar kvar. Den nya har mycket högre genetiskt värde, och därmed kan en sådan växling vara värdefull.

Det kan vara ett sätt att gå till väga om man ska få till en flytt. Vi måste också veta att det finns ett enormt stort motstånd här, och då måste man betala någonting tillbaka. Jag tror att detta är ett sätt att betala tillbaka så att lokalbefolkningen går med på det.

Ledamoten nämnde också flera gånger ordet samexistens. Kritik mot vargen kommer vi att ha oavsett om vi har 100, 300 eller 500 djur.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU12 om naturvård. Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 6.

Naturvårdens uppgift är att skydda och förvalta värdefulla områden och arter samt att möta människans behov av att nyttja naturen och allt som naturen ger. Utifrån det är betänkandet brett och handlar om miljöövervakning, områdesskydd, artskydd, invasiva främmande arter, vissa specifika åtgärder för att skydda och restaurera livsmiljöer samt hantering av föroreningar.

Vi socialdemokrater är mycket oroade över de konsekvenser som regeringens beslut gällande nedskärningar i miljöbudgeten får för naturvården och vårt svenska friluftsliv. Det är inte bara den biologiska mångfalden som hotas av regeringens beslut, utan även vårt rika och välutvecklade friluftsliv riskerar att försämras avsevärt. Övergivet skräp i skog och mark, stängda grillplatser och igenvuxna vandringsleder kommer att bli allt vanligare scener för våra medborgare om regeringens nedskärningar fortsätter.

Två av våra främsta organisationer inom området, Friluftsfrämjandet och Svenska Turistföreningen, har i en framställan belyst hur drastiskt regeringen skurit ned anslagen som direkt berör friluftslivet och de gröna jobben. Bland dessa nedskärningar märks en drastisk minskning av anslaget till våra länsstyrelser, vars huvudsakliga uppgifter innefattar skötsel av naturreservat och nationalparker. Dessa anslag har minskat med hela två tredjedelar detta år jämfört med föregående år. Nedskärningen påverkar direkt underhåll av stigar och toaletter samt städning i våra mest värdefulla naturområden.

Herr talman! Naturen, med alla dess växter och djur, är grunden för vår existens. Denna rikedom av arter ger oss mat, rent vatten och ren luft. Men när arter försvinner blir vår natur skörare. Därför menar vi att sammanhängande skyddade områden är av yttersta vikt för att bevara denna biologiska mångfald. Under vår regeringstid ökade vi därför också kraftigt anslagen för naturvård.

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa. Vi välkomnar att regeringen insåg sitt misstag när den kraftigt minskade anslaget så att våra länsstyrelser inte kunde fortsätta att bekämpa invasiva arter, men vi anser också att återinförandet av 50 miljoner kronor är otillräckligt med tanke på de omfattande samhällskostnader och skador som dessa arter kan orsaka, både ekonomiskt och ekologiskt. Regeringens satsning kompenserar heller inte för de stora neddragningar i åtgärder för värdefull natur som den SD-ledda regeringen gjorde i föregående budget.

Invasiva främmande arter utgör ett stort globalt hot mot naturen, biologisk mångfald, ekonomier, matsäkerhet och folkhälsa och är en av de största orsakerna till artutrotningar i världen. I ett sådant läge för vår svenska natur är det ytterst oroande att den nuvarande regeringen och Sverigedemokraterna fortsätter att drar ned på resurserna till naturvård.

Herr talman! Även om vargen debatteras flitigt i betänkandet om jakt och viltvård hör vargen även till detta betänkande eftersom det är här vi behandlar frågan om artskydd.

I dag finns det cirka 450 vargar i Sverige, enligt resultatet från inventeringsperioden 2022/23. Denna vinters varginventering avslutades den 31 mars, och mycket tyder på att vargstammen har minskat något i landet. Vargen är ett omdebatterat djur i denna kammare, som sagt, och ett djur som väcker många känslor eftersom den kan orsaka problem för tamdjursägare och renskötsel. Varje år dödas och skadas också ett antal jakthundar av varg.

Samtidigt som vi ska ha en gynnsam bevarandestatus ska också människors oro tas på stort allvar. Vi ska ha en rovdjursförvaltning som människor har förtroende för och där det kan fattas effektiva och snabba skyddsjaktsbeslut när så krävs.

Starka krafter vill använda frågan om rovdjur för att dra isär Sverige. Det accepterar vi inte, utan vi vill hitta lösningar som leder till att människor kan leva och verka på landsbygden samtidigt som vi bevarar en biologisk mångfald. Både skyddsjakt och licensjakt är viktiga verktyg i den förvaltningen.

Herr talman! Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen beslutade i juli 2019 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över strandskyddet. Tanken var att strandskyddet skulle göras om i grunden genom en ökad differentiering som tar hänsyn till att tillgången till sjöar och stränder varierar i landet, liksom befolkningstäthet och exploateringstryck.

Förslaget som lades fram innebar både lättnader och skärpningar. Det skulle bli enklare att bygga strandnära på landsbygden, samtidigt som man skärpte strandskyddet där det är stor efterfrågan på mark och förtydligade strandskyddet för att bevara växt- och djurliv på land och i vatten.

Tyvärr valde de dåvarande oppositionspartierna att rösta ned lagförslaget där man tog hänsyn till att förutsättningarna varierar mellan olika delar av landet. Förslaget som lades fram gav förutsägbarhet och långsiktighet och värnade våra fantastiska miljöer men skulle också främja utveckling där så är lämpligt.

Strandskyddet finns till för att säkra allemansrätten längs stränder och bevara goda livsvillkor för växt- och djurliv i vatten och på land. Men regelverket behöver reformeras för att bli mer anpassat, flexibelt och ändamålsenligt så att möjligheten till utveckling ökar även på landsbygden.

Herr talman! Nätet av växt- och djurarter som bygger ekosystemen på vår jord är förutsättningen för vår existens eftersom de producerar all vår mat, allt vårt renade vatten och allt syre vi andas. När arter försvinner minskar ekosystemens motståndskraft.

Sammanlänkade skyddade naturområden är en förutsättning för den biologiska mångfalden. Reningen av vårt avloppsvatten måste bli bättre, och utsläppen som leder till övergödning i haven och försurning i sjöarna måste minska. Vårt rena dricksvatten måste skyddas.

Sverige har alltid varit ett miljöland i framkant, och det måste vi fortsätta vara. I ett starkt samhälle kan vi klara de svenska miljömålen genom investeringar och nya regler som ger minskade utsläpp av växthusgaser, skyddar den biologiska mångfalden samt skapar en giftfri miljö och en bättre havsmiljö.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Sofia Skönnbrink (båda S).

Herr talman! I mitt anförande tänker jag uppehålla mig vid två områden: strandskyddet och vargen.

Strandskyddet är verkligen ett sorgebarn i dagens politik. Det är en fråga som engagerar, oavsett var i vårt land man befinner sig. Att prata om strandskydd med folk runt om i landet är lite som Nils Holgerssons resa i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, denna klassiker av Selma Lagerlöf.

Herr talman! De som lyssnar kanske funderar över vad i hela friden Selma Lagerlöf har med strandskyddet att göra. Men låt mig förklara!

Selma var under sin livstid tongivande i den liberala kampen för kvinnlig rösträtt, kvinnors rättigheter och kvinnors ställning i samhället. Jag har henne och hennes medsystrar väldigt mycket att tacka för att jag i dag står här i talarstolen i Sveriges riksdag. Att kvinnor och män har lika rösträtt, arvsrätt och rätt till ägande är ett resultat av den svenska kampen för jämställdhet.

Herr talman! Den debatt vi har i dag om just strandskyddet handlar faktiskt i mångt och mycket om äganderätten, detta liberala grundfundament. Strandskyddet är en inskränkning av äganderätten. Det är inte tu tal om det. Det är vårt ansvar som beslutsfattare att väga olika intressen mot varandra. Vi måste se till att de inskränkningar som görs är proportionerliga, förutsägbara och har brett stöd i befolkningen.

Här har vi att väga rätten att nyttja och bruka sin egendom mot andra viktiga intressen. Det handlar om att främja den biologiska mångfalden, skydda hotade naturtyper, värna allmänhetens tillgång till stränder och natur och se till att även de som inte själva äger mark kan ta del av det naturen har att erbjuda.

Herr talman! Om Nils Holgersson hade flugit över Sverige i dag och börjat i Norrbotten, närmare bestämt i Arjeplog, hade han sett en kommun med i runda slängar 30 kilometer strand per invånare. Det är en kommun med nästan 9 000 sjöar och 2 600 invånare.

Om resan sedan hade gått vidare till de trakter där vi befinner oss i dag, alltså Stockholm, hade han i stället sett en bitvis kraftigt exploaterad skärgård. Där behöver man vara mer försiktig med ytterligare bebyggelse.

Samtidigt finns det här öar med fastboende där det med rådande regelverk inte kan byggas något alls. Företagare ute i skärgården vill men kan inte generationsväxla, eftersom de som ska ta över inte får tag på en bostad om inte föräldrarna flyttar från ön. Här innebär strandskyddet i stället bitvis en död hand över nödvändig samhällsutveckling. Det behövs reformer om man vill man se en levande landsbygd och en skärgård som lever även på vintern.

Herr talman! Jag återgår till Nils Holgersson. På sin flygtur längs kusterna skulle han förmodligen även se de viktiga ålgräsängarna. De tar upp stora mängder kol och fungerar som barnkammare åt en lång rad fiskar och som ett skydd mot stranderosion. Skyddet av dessa är självklart en annan viktig aspekt att beakta när man gör om strandskyddet.

Om han sedan hade styrt kosan vidare mot Närke och passerat mig i lördags när jag satt vid en sjö mitt ute i skogen hemma i Lekeberg hade han sett ett vidsträckt skogslandskap med en mosaik av mindre sjöar och vattendrag. Det är sjöar med ett, i mitt tycke, oproportionerligt starkt strandskydd. Att minska strandskyddet för dessa minskar inte, om jag får säga det, allmänhetens möjlighet att röra sig i skog och mark. Det kommer att fortsätta finnas möjlighet att vistas vid stränderna. Det finns strandlinje så att det räcker och blir över i vårt land.

Herr talman! När Selma levde var strandskydd nog inte det man talade om allra mest hemma vid köksbordet. Men det är det nu, i alla fall i mina trakter. Det är inte ovanligt att vi politiker i dag får frågan vad vi i politiken sysslar med. När kommer den där översynen av strandskyddet egentligen? När går ni från ord till handling?

Turerna har varit många. Det har flera talare före mig lyft upp i talarstolen i dag. Nu finns det, tack vare Tidösamarbetet, möjlighet att reformera strandskyddet. Det kommer vi att göra, inte minst för att bygga svensk landsbygd och glesbygd starkare.

Herr talman! Jag återgår till min skogstur i lördags. När jag satt där vid strandkanten befann jag mig i ett av Sveriges vargtätaste områden. De senaste två åren det bedrivits en ganska omfattande licensjakt i mitt län, Örebro.

Liberalernas ingång i frågan är att vargen är en del av den svenska faunan och att vi ska ha en livskraftig vargstam som förvaltas klokt, hållbart och långsiktigt. Det innebär att det är befogat med licensjakt på varg och att skyddsjakten måste vara effektiv.

Min uppfattning är att den viktigaste frågan just nu när det gäller hållbar vargförvaltning är att fokusera på att få till en fungerande skyddsjakt. Här är Naturvårdsverkets nya riktlinjer en välkommen nyhet. I och med dessa uppdaterade riktlinjer för skyddsjakt på varg kommer det att bli lättare att få till stånd skyddsjakt. Det är mycket viktigt.

Herr talman! Nu ser vi nämligen att vargen sprider sig och etablerar sig söderut. Det kommer att leda till en del problem. En större mängd tamboskap än nu kommer att bli riven. Och det kommer att ta tid att få rovdjursavvisande stängsel på plats.

En av förutsättningarna för att det ska fortsätta vara lönsamt och fungera att hålla tamboskap är en effektiv skyddsjakt. Förutom att det kommer att ta tid att sätta upp rovdjursavvisande stängsel måste vi dessutom ta hänsyn till de stora kostnader som är förenade med att sätta upp dessa - det lyfts faktiskt inte fram särskilt ofta i debatten. Statens kassakista är inte bottenlös, och vi befinner oss i ekonomiskt bistra tider.

Att se till att skyddsjakten är effektiv är att ta ansvar för Sverige, på flera sätt. Och det gör vi nu.

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten Nilsson! Det är intressant att just ledamoten från Liberalerna lyfter upp frågan om strandskyddet. Det var inte länge sedan företrädare från Liberalerna tyckte precis tvärtom.

Jag välkomnar detta. Strandskyddet måste verkligen reformeras. Det är synd att det tar sådan tid. Jag upplever att det dras i långbänk. För bara två år sedan fanns det en majoritet som var för dessa förslag, som låg på riksdagens bord. Oppositionen var enig om dessa, men tyvärr röstade andra partier ned dem. Sedan har utredning efter utredning, SOU:er och annat gjort att det har dragit ut på tiden. Men jag välkomnar verkligen att ledamoten lyfter upp detta. Jag hoppas att så mycket som möjligt av det blir verklighet.

Jag vill ställa en fråga om naturvård. Jag är bekymrad och delar den oro som många medborgare i vårt land känner när det gäller minskade resurser till skötsel av värdefull natur. Ledamoten och hennes parti vill inte se mer resurser till miljöövervakning, till exempel när det gäller pollinatörer. Det finns med i vår kommittémotion.

De senaste två åren, då Tidöregeringen har suttit vid makten, har resurserna till skötsel av värdefull natur minskat markant. Flera länsstyrelser och organisationer inom friluftslivet vittnar om att rekreationsområden inte kan underhållas som tidigare och att man nu inte kan följa de skötselplaner och planer som upprättats tidigare. Detta är en utveckling som oroar mig djupt.

Jag behöver förstå varför man har fattat ett sådant beslut. Min fråga är alltså: Vilka motiv ligger bakom beslutet att minska resurserna till naturvård och skötsel av värdefull natur?

Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för frågan! Ledamoten lyfte fram miljöbevakning, skydd av värdefull natur och lite annat. Det är viktiga frågor. Vi prioriterar dem, men vi prioriterar dem i ljuset av ett ekonomiskt svårt läge för Sverige där vi ser enorma utmaningar för skolan, en brottslighet som breder ut sig och att människor bokstavligen avrättas kallblodigt på gatan. Vi har också ett omvärldsläge som gör att vi behöver prioritera försvaret, bland annat. I ljuset av det är de prioriteringar vi i regeringssamarbetet har gjort helt relevanta.

Jag skulle självklart gärna se ökade anslag till både miljöövervakning och skydd av värdefull natur, men i rådande läge där fokus varit på att trycka tillbaka inflationen för att bygga Sverige starkt är det de prioriteringarna man landat i.

Herr talman! Ja, visst är det ekonomiskt kärvt på många områden, men det finns andra budgetar som gör bättre prioriteringar i liknande fall. I exempelvis Centerpartiets budget har vi mer pengar till skolorna och till generella statsbidrag till kommunerna för att de ska kunna satsa på utbildning. Vi har också förslag om högre ersättning till försvaret och sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Det finns alltså möjligheter att få ihop en bra budget ändå. Att ställa dem emot varandra tycker jag är olyckligt, för vår natur och biologiska mångfald är ju avgörande för vår överlevnad och vårt välbefinnande.

Naturen ger oss mat, ren luft och rent vatten och utgör grunden för vår hälsa och ekonomi. Därför är det av yttersta vikt att värna om och investera i skyddet av våra naturområden och arbetet kring naturvård. Om vi verkligen ska göra något åt klimatförändringarna behöver vi jobba med detta och se till att ekonomiskt gynna enskilda markägare som vill anlägga våtmarker, plantera ädellövskog eller skydda särskilda nyckelbiotoper. De ska ha relevant ersättning.

Jag ställer min fråga så här i stället: Hur bedömer ledamoten de långsiktiga effekterna av att minska investeringarna i naturvård med tanke på den ökade belastningen på våra ekosystem och på den biologiska mångfalden?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Ja, de långsiktiga effekterna är ju svåra att sia om här i kammaren, men det är klart att mer anslag hade varit önskvärt i den bästa av världar. Men nu står vi där vi står. Vi tar ansvar för Sverige. Vi bygger Sverige starkt. Vi gör också väldigt mycket för att hantera klimatutmaningarna. Vi ser till att få en stabil, utbyggd, fossilfri energiproduktion. Det är avgörande för att klara klimatutmaningen. Det är en viktig del i den politik regeringen för.

Jag vill också passa på att tacka ledamoten för den målande beskrivningen av pollinatörerna. Det är en fråga jag tycker behöver lyftas fram mer, men svaret på allt är inte alltid mer pengar. Det finns mer att göra.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi naturvård. Jag tycker att naturvårdsdiskussionen tyvärr har varit lite väl polariserad på senare tid - ja, ganska länge, skulle jag vilja säga.

I stort sett har det funnits två ganska stora grupper. Den ena har inte intresserat sig särskilt mycket för naturvård och miljö, och den andra har inte intresserat sig för mycket annat än det. Det är inte någon bra grogrund för att komma överens och hitta lösningar i gränsskiktet mellan de olika åskådningarna. I det avseendet tycker jag att den nuvarande regeringen har gjort ett väldigt bra jobb med att gifta ihop höga ambitioner på naturvårds- och miljösidan med verklighetens krav. Det är ju bara när man möter verklighetens krav som åtgärder kring naturvård och miljö kan fungera. Fungerar de inte i verkligheten blir de bara luftslott.

Jag tycker att diskussionen borde kretsa mer kring hur vi kan åtgärda de miljöproblem som finns i stället för att ha ett ofta ensidigt fokus på hur mycket pengar vi lägger på området. Det är inte minst viktigt eftersom inflationen har varit hög och vi i dag har samhällsproblem som medför väldigt stora kostnader. Det kommer sannolikt att vara så under överskådlig framtid med tanke på de utmaningar vi har med kriminalitet och de resurser vi måste satsa på försvaret. Så kommer det att vara i många år.

Vi måste fokusera på att hushålla. Vi måste tänka i termer av vad det är som löser problemet. Vad är det för problem vi har? Vi måste snäva in på problemet och vidta åtgärder som löser det, så nära som möjligt och så billigt som möjligt. Vi måste verkligen anstränga oss för att hitta lösningar som är billiga och ger mycket miljönytta per krona. Jag tycker att Sverigedemokraterna och den nya regeringen även här har börjat bättre än den föregående regeringen.

För att bara nämna två exempel inför vi en åkermarksinventering och övervakning av den intensivt brukade jordbruksmarken. Det är en miljö där de förändringar som följer av ändrade brukningsmetoder, nya grödor, nya växtskyddsmedel eller nya patogener kommer att märkas allra först. Det är ett miljöeffektivt förslag som nu har blivit verklighet.

Ett annat förslag är också på väg att bli verklighet. Regeringen har startat en utredning om hur Sverige ska kunna bevara skogsträden alm och ask. De är ju som bekant drabbade av almsjukan respektive askskottsjukan och hotas till sin existens - åtminstone almen. Asken är inte lika illa däran. Detta kommer att leda fram till förslag som förhoppningsvis innebär åtgärder som räddar de här två arterna. Till dem är mängder av arter knutna. Dessa träd utgör livsmiljö för många arter. Ett hundratal arter är helt beroende av de här två trädarterna, och det finns ytterligare ett stort antal arter för vilka de är väldigt viktiga. Många av dem är rödlistade, och det beror på att almens och askens utbredning minskar.

Jag vill passa på att yrka bifall till reservation nummer 25, som handlar om efterbehandlingsansvar för förorenade områden. Det finns någonting man kan göra som inte kostar någonting, och det är att förtydliga regelverket. I dag kan ju miljölagstiftningen ge otydliga besked om ansvarsfördelningen, till exempel när föroreningar på industritomter eller bensinstationer orsakats av företag som varit nedlagda länge. Det vill vi ska avhjälpas genom att man förtydligar nuvarande regelverk. När jag nämner detta vill jag också passa på att säga att vi från Sverigedemokraternas sida anser att staten bör stå för en stor del av medlen till saneringar. Det är så vi har agerat i våra budgetar.

Herr talman! Tack till ledamoten Eklöf för anförandet! Ledamoten brukar prata mycket om invasiva arter och vikten av att bekämpa dem. Jag hörde inte att han nämnde det i anförandet i dag, men vi ser ju att de invasiva arterna ökar i naturen. Den SD-ledda regeringen ströp helt pengarna till åtgärder på land 2023 men insåg sitt misstag och lade tillbaka nästan alla pengar för bekämpning av invasiva arter. Det är bra att man rättade till det men samtidigt oroande att man inte hade mer koll när man först plockade bort dem.

I år, 2024, har man fortsatt neddragningarna på naturvård. Det kommer att drabba arbetet med att utrota stenmården, som är en potentiellt mycket skadlig invasiv art. Stenmården har kommit in södra Sverige och ökar i antal där. Den är ökänd för sin ihärdighet - för att ta sig in i bilar och gnaga på kablar samt bosätta sig på vindar - och är utbredd i södra Europa, där den årligen orsakar förödelse för miljardbelopp.

Naturvårdsverket lade 2023 ungefär 2,4 miljoner till ett projekt i syfte att utrota stenmården, vilket räckte till att anställa två heltidsjägare. Utöver det har man 200 åtelkameror för att bevaka djuret. Men nu är pengarna slut, och verkligheten är sådan att regeringen har ålagt Naturvårdsverket stora besparingar. Det här projektet drabbas av den SD-ledda regeringens budget och avslutas.

Ledamoten lyfte i sitt anförande att vi måste möta verklighetens krav. Tycker ledamoten Staffan Eklöf att SD-regeringens budget möter verklighetens krav när det gäller stenmården?

Herr talman! Invasiva arter är på tapeten. Prioriteringar måste alltid göras, och det är ibland svårt att göra prioriteringar.

Jag noterar i alla fall med stor glädje att det nu finns ett intresse för frågan om invasiva arter. Ointresset var nämligen monumentalt för bara några år sedan. Jag minns att både vi sverigedemokrater och andra, bland annat de som professionellt jobbar med invasiva arter, för inte så länge sedan blev kallade rasister när vi tog upp ämnet invasiva arter. Det hände inte bara en gång utan många gånger.

Vi lade till 50 miljoner kronor till arbetet mot invasiva arter i budgeten, vilket är en stor satsning. Det är naturligtvis inte tillräckligt, och om möjligheten finns är det angeläget att öka de summorna. Nu är kostnadsläget väldigt besvärligt med tanke på de samhällsförändringar som har skett under de senaste årtiondena och som drar väldigt mycket resurser, men ändå planerar vi för mer resurser till arbetet mot invasiva arter i nästa års budget.

Det handlar då om almsjukan, som orsakas av en invasiv, främmande art av svamp, som orsakar sjukan. Det gäller också askskottssjukan, som även den orsakas av en invasiv främmande art av svamp. Sverigedemokraterna har spelat in betydande belopp för att lösa den frågan. Det här är arter som vi med lätthet kan säga ger större negativa miljöeffekter än stenmården. Stenmården måste vi också ta tag i - så är det - men man måste alltid prioritera med de medel man har.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Eklöf för svaret.

Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget. Hur blev det egentligen med det viktiga arbetet att bekämpa de invasiva arterna och intresset för det nu när man tvingas ta lite ansvar som största parti i regeringsunderlaget?

Anslaget till skötsel av värdefull natur, där arbetet mot invasiva arter ingår, drogs ned med hela 931 miljoner kronor förra året, och nu fortsätter nedskärningarna. Man ströp bidraget till arbetet mot invasiva arter till 0 kronor, och nu rättar man till det - men sedan försvinner stödet för att bekämpa stenmården. Nu kan vi också höra ledamoten säga att man planerar att satsa på arbetet mot invasiva arter igen.

Det blir ju en väldig ryck-och-knyck-politik, tycker jag att det låter som, när man ena året drar tillbaka och andra året ska tillföra. Hur ska myndigheterna veta vad de ska göra? Och under tiden ökar ju bara antalet invasiva arter. Stenmården kommer att få fäste här i vårt land i väntan på att den SD-ledda regeringen ska planera för eventuella kommande medel. Det här är den SD-ledda regeringens politik, och man måste ta ansvar för det. Dessutom får man med sig liberaler, moderater och kristdemokrater - och samtidigt bara ökar antalet hotade arter.

Jag har också hört från sverigedemokratiska ledamöter att man ska halvera miljöbudgeten. Det är en inriktning som ligger fast, har deras ekonomisk-politiske talesperson sagt. Vad anser ledamoten om det här? Är det inte dags att ompröva det beslutet och höja miljöbudgeten så att vi kan jobba även med invasiva arter?

Herr talman! Jag tror att vi får jobba lite på verklighetsbeskrivningen här.

De minskade medlen till invasiva arter var Naturvårdsverkets val efter nedskärningar av verkets budget för anslagsområde 1:3. Man valde att fortsätta arbetet mot invasiva arter när det handlar om djur, men man lämnade växterna därhän. Om man nu ska jobba mindre mot invasiva arter var det ett förnuftigt val, för djuren - exempelvis mårdhunden och andra djur - är viktigare att agera mot, men det var Naturvårdsverkets val.

När det gäller nedskärningen kan man fråga sig hur mycket som är mycket pengar och hur lite som är lite pengar. Om man tittar på en tidsserie för område 1:3, skydd av värdefull natur, har vi mindre nu än 2022. Det har att göra med inflation och jättestora kostnader för försvar och kriminalitet. Om man tittar lite längre bak ser man dock att det är samma nivå som den vi hade 2020, 2019 och 2018, då det var en rödgrön regering som styrde. Det är alltså lite väl högt tonläge här.

Det finns bara två år då anslagen har varit större. Det hade delvis att göra med tillfälliga satsningar; det var det ena året. Det andra året kan man minnas att budgeten faktiskt var M-KD-SD:s. Det finns alltså bara ett enda år då de rödgröna har haft en större budget på det här området, och ändå är tonläget så högt. Jag tycker att det behövs lite ödmjukhet - också med tanke på att det faktiskt är den rödgröna regeringen, och tidigare regeringar, som har orsakat de kostnader som är förknippade med kriminalitet och andra icke-fungerande saker i samhället.

(Applåder)

Herr talman! Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige och i resten av världen är kritiskt. Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka 8 miljoner växt- och djurarter riskerar nästan 1 miljon att utrotas. Vi är nu inne i det sjätte massutdöendet. Tidigare massutdöenden har orsakats av meteoritnedslag och geologiska processer. Den här gången är det mänsklig verksamhet som är orsaken till utrotningen.

Även här i Sverige går utvecklingen åt fel håll. Andelen rödlistade arter ökar. De största hoten mot djur och växter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning av det öppna landskapets hagar och ängar.

Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt. I stället för levande skogar med träd i alla åldrar, en blandning av trädarter och död ved består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd.

Våra skogar brukas för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion, på den biologiska mångfaldens bekostnad. Ovanpå hoten från produktion och exploatering har vi den pågående klimatkrisen, som ytterligare förvärrar och skyndar på utarmningen av den biologiska mångfalden.

I december 2022 enades världens länder till slut om ett nytt globalt ramverk för att stoppa artutrotningen. Enligt ramverket ska 30 procent av jordens havs- och landområden skyddas till 2030. Det är glädjande att ambitiösa mål finns på plats, men de kommer inte att nås utan ansträngning.

Sverige klarade inte att leva upp till något av de mål som sattes upp till 2020 inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Inte heller nås något av de nationella miljömål som har direkt koppling till den biologiska mångfalden. Det är ett klart underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige.

Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen. För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk för att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter ska bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs även att vi skyddar områden med höga naturvärden från exploatering.

Hur svarar då regeringen på detta allvarliga läge? Tyvärr med brutala nedskärningar på naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur har kapats sedan denna regering tillträdde. Pengar till miljöövervakning och insatser för pollinatörer har dragits in. De planerade miljöprövningarna av vattenkraften, som är viktiga för vattenlevande arter, har satts på paus. På EU-nivå lobbar svenska ministrar till och med på andra länder för att stoppa viktig lagstiftning om restaurering av natur.

Herr talman! I Sverige finns ungefär 86 000 områden som misstänks vara förorenade. De flesta av föroreningarna har orsakats av industrier och verksamheter innan miljölagstiftningen utvecklades, men det finns även många områden som har förorenats av exempelvis PFAS under senare år. Arbetet med att avgöra vilka områden som behöver saneras pågår, och hittills har närmare 10 000 områden bedömts utgöra en stor eller mycket stor risk för hälsa och miljö.

Att sanera dessa områden är ofta en långdragen process, bland annat för att en ansvarsutredning måste fastställa vem som ska betala för saneringen innan arbetet kan påbörjas. Att förorenaren ska betala är en viktig princip. Om arbetet med att sanera förorenade områden fördröjs av att det är svårt att fastställa vem som är ansvarig kan det dock leda till att gifter sprids och riskerar att skada människor och miljö. Därför är det angeläget att möjliggöra att sanering påbörjas innan ansvarsutredningen är klar när detta bedöms vara nödvändigt.

Herr talman! Fem av de svenska miljömålen berör hav och vatten. De skulle ha nåtts till år 2020, men tillståndet i miljön är fortfarande långt ifrån det som målen beskriver. De ser inte heller ut att nås till 2030.

Klimatet och tillståndet i ekosystemen hänger ihop. Stora mängder kol binds i haven, som även står för en stor del av det syre som produceras på jorden. För att dessa ekosystemtjänster fortsatt ska fungera krävs att havens ekosystem bevaras och att den biologiska mångfalden värnas. Forskning på kustekosystem har visat att det finns risk att dessa miljöer, som normalt binder mycket kol, i framtiden i stället blir utsläppskällor om miljötillståndet blir sämre.

Klimatkrisen och havsförsurningen förstärker effekterna av andra havsmiljöproblem, som övergödning och syrefria bottnar, vilket påverkar havens motståndskraft. Trots ett omfattande och långvarigt åtgärdsarbete för en bättre havsmiljö finns det fortfarande många tecken på att miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön inte är bra. De största problemen är kopplade till övergödning, farliga ämnen, fysisk exploatering och fiske. Den svåra problematiken med syrebrist och döda bottnar i Östersjön består. Mikroplaster påverkar jordens samtliga marina miljöer och ger negativa effekter även i Sveriges havsområden.

Det är viktigt att konstatera att miljöåtgärder ger resultat. På ett flertal platser runt våra kuster ser man positiva effekter av att utsläpp av fosfor och kväve har åtgärdats genom bättre rening. Havsörnarna var på 1970-talet nästan utrotade, men i dag finns nära 1 000 vuxna havsörnspar. Förbud mot miljögifter har varit en mycket viktig faktor för denna framgång. Detta visar att politiska beslut gör skillnad.

Herr talman! Miljöskadliga ämnen som kemikalier, läkemedel och mikroplaster når än i dag våra vattendrag genom utsläpp från avloppsreningsverk. Dagens reningsverk är inte byggda för att rena vattnet från dessa ämnen. Resultatet blir att ämnena ansamlas i vattenlevande djur som fiskar och skaldjur, som därmed kan bli olämpliga att äta. Vissa ämnen kan också påverka fertiliteten hos fiskar och groddjur, vilket hotar deras överlevnad på sikt.

Utsläpp av antibiotika bidrar till utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier. På många platser riskerar ämnena också att hamna i dricksvattnet.

Vänsterpartiet anser att det finns skäl att sätta upp ett nationellt mål om att avloppsvatten ska renas från skadliga ämnen såsom läkemedel, mikroplaster och skadliga kemikalier. Därför yrkar jag bifall till reservation 31.

Herr talman! Det behövs givetvis åtgärder inom en lång rad områden utöver dem jag har tagit upp här i dag för att vända den negativa trenden för naturen och den biologiska mångfalden. Vi behöver ett jordbruk som i mycket större utsträckning främjar artrikedom, där våtmarker bevaras och djuren får gå ute. Vi måste begränsa användningen av miljögifter i jordbruket. Den fysiska planeringen måste också ta större miljöhänsyn.

Avslutningsvis vill jag återknyta till det jag sa i inledningen. Vi befinner oss i det sjätte massutdöendet. Artutrotningen, den globala upphettningen och de föroreningar mänskligheten släpper ut samverkar i en planetär trippelkris. Ingen kommer att lämnas oberörd av dess konsekvenser.

Eftersom det är vi människor som har försatt oss i denna allvarliga situation är det bara vi som kan - och måste - lösa den. Därför behövs politiskt ledarskap. Vi ska fortsätta att bruka jord, skog och hav, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra.

Herr talman! Den svenska naturen och vildmarken innehåller enastående blandningar av djur och växter, både på land och längs kusterna. Allt hänger också ihop på ett imponerande sätt. Att vårda vår natur och i många fall återställa den biologiska mångfalden är tillsammans med klimatfrågan en av vår tids största utmaningar. För att vi ska lyckas krävs åtgärder som utgår från lokala förutsättningar och involverar fler aktörer.

Det är ingen överdrift att säga att vår planet och vårt välbefinnande är beroende av att vi tar hand om och bevarar den rika mångfald av liv som finns runt om oss. Sveriges och världens olika naturmiljöer är en förutsättning för livet och för en hållbar utveckling. Förlusten av arter och ekosystem är ett av de mest akuta miljöproblemen i världen i dag.

Herr talman! Sverige har i dag över 5 000 naturreservat och 30 nationalparker, och de allra flesta svenskar har i genomsnitt bara några få kilometer till skyddad natur. Detta är positivt och unikt, men tyvärr har Tidöregeringens neddragningar på miljöområdet medfört konsekvenser. Skötseln av många skyddade områden är nu eftersatt, och de uppvisar inte de naturvärden som det är tänkt att de ska uppvisa.

Jag och Centerpartiet vill därför öka takten i att restaurera och återställa skyddad natur så att kommande generationer också får dra fördel av livskraftiga ekosystem. Dessutom vill vi se till att upprätthålla artrikedomen i de områden som redan skyddas. Därför har vi i årets budget skjutit till mer pengar för skötsel av värdefull natur.

Tyvärr har regeringen inte samma ambition. I årets och förra årets budget minskade anslagen till befintliga naturområden, vilket har fått konsekvenser. Vi har nåtts av larmsignaler från nationalparker och naturreservat som nu inte kan hålla sig till sin skötselplan. Det innebär färre stängslingar och röjningar i reservaten och att planerade åtgärder för till exempel friluftslivet sannolikt behöver skjutas på framtiden. Det innebär också en minskning av det viktiga arbetet mot främmande invasiva arter.

Främmande invasiva arter inom både växt- och djurlivet är ett relativt nytt men snabbt växande hot mot den biologiska mångfalden i Sverige. I takt med att vår planet blir varmare blir det lättare för arter som inte förekommer naturligt i de svenska och nordiska ekosystemen att etablera sig. De tränger undan andra inhemska arter, och i värsta fall kan de påverka hela ekosystemet och dess tjänster negativt genom att föröka sig eller sprida sig. Att bekämpa deras fortsatta etablering och spridning behöver vara högt prioriterat inom miljöpolitiken. Centerpartiet har länge föreslagit att bekämpningsinsatser bör växlas upp och förstärkas, både på land och till havs.

Herr talman! För att vi ska veta vad som händer i naturen och kunna följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs övervakning och insamling av data. Det ger en beskrivning av nuläget och bygger på att man systematiskt gör undersökningar för att kunna upptäcka förändringar och trendbrott. Kraven på miljöövervakning är EU-gemensamma och innefattar flera olika myndigheter, exempelvis Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Tyvärr finns det en del brister, och det saknas resurser och samordning.

Herr talman! Humlor och bin är viktiga bland annat för biologisk mångfald och för livsmedelsförsörjningen. De viktigaste grupperna av pollinatörer i Sverige är vildbin, humlor, fjärilar och blomflugor. En tredjedel av Sveriges vilda biarter finns med på den nationella rödlistan liksom en femtedel av fjärilarna och en tiondel av blomflugorna.

Kunskapen om blomflugor är begränsad. Hotade fjärilar och bin är främst knutna till öppna och blomrika marker, som under det senaste århundradet har minskat drastiskt i vårt land. Orsakerna till nedgången är många samverkande faktorer, bland annat förändrad brukning av jorden. Vi har planterat igen öppna gräsmarker och intensifierat jordbruket med större åkrar och mindre mångfald i odlingslandskapet. Vi har dessutom påverkat vattnet genom utdikning och exploatering.

Det är känt att humlor och bin blir färre, men det finns inte kunskap om vilka arter som har minskat mest och heller inte hur snabbt de minskar i antal. Det finns planer att starta ett program för pollinatörsövervakning i EU till år 2027. För att ett sådant ska kunna fungera väl även utifrån svenska förhållanden är det viktigt att det finns god kunskap om vilka metoder som passar bäst här i Norden.

Det har funnits en pilotstudie med statlig finansiering under 2020-2022 för att undersöka vilka metoder som passar just i Sverige. Förhållanden skiljer sig åt inom EU, och det behövs god kunskap om läget i Sverige så att vi på ett bra sätt kan påverka hur övervakningen i EU ska gå till så att den också blir ändamålsenlig för svenska förhållanden. Tyvärr har Tidöregeringen också slopat den nationella satsningen för pollinatörsövervakningen.

Centerpartiet anser att om vi ska kunna uppnå våra miljökvalitetsmål behöver vi intensifiera arbetet mot främmande invasiva arter och med en riktigt bra pollinatörsövervakning. Jag står bakom Centerpartiets alla reservationer på området, men jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Det är inte bara på land som vi behöver vårda vår natur. Förutsättningarna för livet i havet måste också prioriteras. Centerpartiet vill öka takten i att rusta upp skydda haven. I Östersjön finns en yta större än hela Danmark som nu är död botten, och ett helt ekosystem kan kollapsa. Det är illa ställt med fiskbestånden i Östersjön och Västerhavet på sina ställen, och akuta åtgärder krävs.

Centerpartiet vill ha fler marina reservat. Vi vill växla upp arbetet och skydda totalt 30 procent av våra hav till år 2030. För att göra detta vill vi se att fler marina skyddsområden bildas längs de svenska kusterna och inom vårt territoriella vatten.

Ett särskilt prioriterat område för oss är anläggandet och restaureringen av ålgräsängar i grunda havsvikar och kustnära områden. Dessa ängar är viktiga och produktiva livsmiljöer för många arter av djur och växter och fungerar som uppväxtområden för fisk. Därtill utgör de en viktig blå kolsänka.

Dessvärre har deras ekologiska status försämrats under många års tid till följd av föroreningar, hårt fiske och hård exploatering av skyddsvärda områden. Samtidigt har det på senare år vidtagits ett antal lovande pilotprojekt som uppvisar goda resultat vad gäller att återställa ålgräsängar och den lokala marina artrikedomen. Det vill vi se mer av.

Herr talman! För oss är den enskilda markägaren en central del i att bevara och öka den biologiska mångfalden. Markägaren har den lokala kännedomen som är nödvändig och känner sin egen mark bäst, vilket vi tror är mer effektivt än statligt tvång.

Därför tycker vi att frivilliga åtgärder verkligen ska uppmuntras. En markägare som vill anlägga en våtmark eller en damm ska exempelvis enkelt kunna ansöka och kunna beviljas stöd för det. Någon som odlar alger, musslor eller ostron i havet ska lättare få miljöersättning för det.

När skogsmark tas ur bruk för att skyddas ska skälig ersättning utgå. Vi vill att politiken för naturvård och bevarandet av biologisk mångfald i än högre utsträckning ska bygga på metoder och styrmedel som utgår ifrån frivillighet och som bygger på den enskilde markägarens vilja och kunskap. Vi vill ha ett nationellt program med lokala åtgärdssamordnare som bygger på långsiktighet och ett nära samarbete med markägaren.

Förlusten av arter och den biologiska mångfalden påverkar människan i grunden. Just nu krävs det större insatser för att vi ska uppnå de svenska miljömålen och vända trenden. Än är det inte för sent. Det finns möjligheter till skyddsåtgärder och ökad naturvård, med exempelvis ett systematiskt arbete kring övergödning, begränsat fiske och reglerad jakt.

Det finns goda exempel med naturvårdsåtgärder, såsom man exempelvis jobbat på Öland. Där har man tagit hand om de fina ekarna i Halltorps hage, och man har restaurerat slåtter- och betesmarker. Det arbetet är nu nominerat till ett av EU:s bästa projekt i kategorin naturvård på land, pristagarna kommer att tillkännages den 29 maj. Om jag är rätt underrättad tror jag också att man kan gå in och rösta på det bidrag som man tycker är bäst.

Herr talman! Avslutningsvis: Klimatförändringarna och en minskande biologisk mångfald är inte två separata problem utan hänger tätt ihop. Ju varmare planeten blir, desto fler arter riskerar att dö ut. Ju fler livsmiljöer och arter som utrotas, desto mer sårbara blir våra samhällen samtidigt som vi förlorar viktiga kolsänkor.

Om vi ska ha ett myllrande liv och höga naturvärden också i framtiden behöver vi höja kunskapen genom exempelvis mer övervakning och bekämpning av främmande invasiva arter. Vi måste gemensamt vårda, restaurera och återskapa natur för att upprätthålla en biologisk mångfald.

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, Stina Larsson!

Vi hörde om vikten av prioriteringar och att det gäller att prioritera olika saker. Det var tydligt från talet. Sedan hörde vi också att den nuvarande regeringen har gjort nedskärningar i budgetposten 1:3 för skydd av värdefull natur.

Man tänker på ett område som egentligen har hur mycket behov som helst. Vi skulle kunna använda tre gånger budgeten, eller kanske fyra gånger, för olika behov. Då undrar jag: Vad är mycket, och vad är lite?

Var ser Centerpartiet gränsen för satsningar på det här området? Eller ser man ingen gräns? I det svaret skulle jag jättegärna vilja höra hur mycket mer Centerpartiet satsar på budgetposten 1:3 än regeringen.

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Eklöf!

Naturligtvis handlar det om prioriteringar. Centerpartiet prioriterar höga naturvärden och skötsel av värdefull natur i vårt budgetförslag. Jag vågar inte säga exakt vilken siffra det är, för det minns jag inte. Men det finns i våra dokument som är lätta att söka på riksdagens hemsida.

Vår prioritering och våra resonemang om detta gäller de områden som vi har skyddat och gjort så att man inte ska bruka, hugga skog, odla eller vad man nu anser ska vara på den marken. Vi ska ha hand om det vi redan har så gott som möjlig.

Att inte satsa pengar på att sköta de marker vi har tagit i anspråk är att förlora dem. Någonstans måste vi bevara och ta hand om det innan vi sätter ännu mer mark i skyddat område.

För oss är det självklart att det ska finnas kvar. Att inte göra det vore att förkasta de insatser man har gjort tidigare. Vi ser att det är värdefullt för vår överlevnad, för livsmedelsproduktion och för den biologiska mångfalden, och för att vi ska kunna leva och dra nytta av våra ekosystem även i framtiden.

Herr talman! Det var synd att jag inte fick någon siffra från Centerpartiet för vad som skulle räcka för att rädda naturen.

Jag roade mig med att ta fram en tidsserie över hur mycket som har satsats tidigare år. Alla talare här har talat om Tidöregeringens fruktansvärda nedskärningar.

Om man tittar lite grann tillbaka är den nivå vi nu har 1 212 miljoner. Den är större än för 2020 och i paritet med den för 2019 och 2018. Man kan också notera att 2019, då det var 8 procent högre än i dag, var utfallsprognosen på två tredjedelar av anslaget. Man använde alltså inte anslaget.

Jag vill återknyta till det jag sa i mitt anförande. Med tanke på den svåra situation vi har med väldigt kostnadsdrivande samhällsförändringar de senaste årtiondena måste vi verkligen hushålla med pengarna på alla områden.

Detta är ett av de områden som vi måste hushålla på. Då måste man tydligt veta vad man lägger pengarna på och att man lägger pengarna på något som verkligen gör nytta för en billig peng.

Det får bli ett medskick, nu när vi inte har någon siffra att utgå ifrån. Men jag tvivlar på att Centerpartiet har lagt mer än 100 miljoner extra. Det kanske man har gjort. Men i så fall är det bara krusningar på ytan jämfört med den summa som var 2022 och 2021. Då var det i och för sig tillfälliga satsningar.

Vi måste ha fokus på vad som är stort och vad som är smått. Vad är viktigt att satsa på? Hur ska vi kunna prioritera och använda pengarna effektivt?

Herr talman! Det är exakt så. Vi måste ha fokus och göra rätt prioriteringar. Det är just det vi har gjort i vår budget. Jag tror, om jag inte minns fel, att det är över 100 miljoner extra. Men jag får be att få återkomma exakt till siffran.

Vi uppnår inte våra miljökvalitetsmål som det är i dag. Vi ser att man inte kan samla in data. Man ser inte vilken trend det har. Om vi ska ha några livskraftiga ekosystem i framtiden och kunna producera våra livsmedel måste vi prioritera miljö och klimat.

Denna regering prioriterar fel inom miljöområdet. Hade jag själv och Centerpartiet fått bestämma hade prioriteringarna sett helt annorlunda ut inom miljö och klimat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)