Näringspolitik

Fru talman! I dag debatterar vi som sagt näringsutskottets betänkande 14, Näringspolitik. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Jag vill alldeles särskilt yrka avslag till Vänsterpartiets reservation 2 där man under rubriken företagsfrämjande vill avbryta ett samarbetsprojekt med Israel och kallar landet för en ockupationsstat. Vänsterpartiets ständiga flirtande med den växande islamofascistiska och antisemitiska rörelsen är djupt oanständig. Vänsterpartiets agerande försvårar livet för svenska judar, och det är svårt att se det som annat än avsiktligt.

Fru talman! Länge har företagens regelbörda, det vill säga kostnader för regler och administration, varit ett fokusområde för Sverigedemokraterna. Under många år tog vi kommandot i dessa frågor och såg till att de diskuterades och debatterades, när andra partier tappat styrfarten i ämnet. När jag ser tillbaka på den motion som Sverigedemokraterna skrev 2016 kan jag inte vara annat än ganska nöjd. Då pratade Sverigedemokraterna om att systematisera regeringens och förvaltningsmyndigheternas arbete med regelförenkling.

I juni 2024 inrättades Förenklingsrådet som väl kan anses jobba med precis detta. Rådet ska bland annat inhämta och analysera förslag på förenklingsåtgärder från näringslivet och andra intressenter, identifiera och analysera områden av särskilt intresse för näringslivet ur ett förenklingsperspektiv och lämna konkreta och genomarbetade förslag till regeringen. Detta torde vara ljuv musik i öronen på varje företagare i Sverige.

Fru talman! Resultatet har inte låtit vänta på sig. Efter ett förslag från nämnda råd tar nu Sverigedemokraterna och regeringen bort det gamla matkravet för alkoholservering. Därmed försvinner kravet på eget kök och lagad mat såväl som onödiga regler om sittplatser och drinkbarer. Det faktum att vi inrättat Förenklingsrådet och att rådet därefter har utrett och föreslagit denna reform är inget annat än en stor triumf. Detta handlar inte bara om små, tekniska justeringar; det här är en riktig gamechanger för hela restaurang- och nöjesbranschen.

Enligt Förenklingsrådets utredning innebär reformen kostnadsbesparingar på upp till 3,9 miljarder kronor årligen för branschen – inga dyra kök som står halvtomma, ingen obligatorisk kockpersonal under lågtrafik, kraftigt minskat matsvinn och mer flexibel bemanning.

För en enskild restaurang tros besparingarna kunna ligga på uppemot en halv miljon kronor per år, pengar som i stället kan investeras i nya koncept, bättre service och lägre priser för gästerna. Utan matkravet kan entreprenörer testa nya idéer som i dag kvävs av nämnda regelkrångel, till exempel rena vinbarer, specialiserade cocktailhak, popup-evenemang och mycket annat som kan fokusera på upplevelser i stället för stekos. På mindre orter i Sverige kan det mycket väl handla om att den första samlingsplatsen med rättigheter kan slå upp.

Vi kan nu se fram emot mötesplatser där människor kan träffas, umgås och skapa minnen utan att staten tvingar på någon dyr kökspersonal som man inte behöver. Sverigedemokraterna och regeringen levererar här precis det vi har lovat: färre regler, mer tillväxt och ett modernare näringsliv.

Fru talman! Just nu pågår dramatiska omvärldshändelser som har en tydlig påverkan inte minst på svenskt näringsliv. Gällande detta har vi kanske i denna kammare liten eller ingen möjlighet till påverkan, åtminstone inte i vårt utskott. Därför tänkte jag faktiskt lämna det därhän och i stället ägna min tid åt något som vi tyvärr inte heller har någon nämnvärd möjlighet att påverka, nämligen EU och Bryssel och den byråkratiska maskin som EU har vuxit fram till och som stryper Europas näringsliv med pålagor och regelverk.

Det som en gång såldes in som en frihandelsunion har i stället blivit en byråkratisk koloss, ett byråkratiskt monster som inte minst med sin klimat- och energipolitik forcerar ut industriell tillverkning ur vår ekonomi, naturligtvis helt utan någon som helst nytta eftersom vi i stället importerar sakerna från mindre nogräknade länder.

Ser vi på den ekonomiska utvecklingen och jämför oss exempelvis med USA kan vi konstatera att EU:s bruttonationalprodukt 2008 var ungefär 10 procent större än USA:s. I dag är den ungefär 35 procent mindre. Under samma tidsperiod har Kina genomgått en dramatisk ekonomisk tillväxt och mer än fyrdubblat sin ekonomi. I sammanhanget kan det vara intressant att påpeka att för varje ton EU har minskat sina koldioxidutsläpp med har Kina ökat sina med 5 ton under samma tidsperiod.

Vår geopolitiska relevans krymper, icke-demokratier ges muskler. Det är oroväckande.

Fru talman! Jag lämnar EU för stunden och ska i stället ta upp några saker som vi ändå kan och bör göra något åt här i Sverige. Någonting man ser i dagens Sverige är att vi tycks vara oförmögna att lära av Stålverk 80, Svenska Varv AB, Sekab och etanolinfrastrukturen och nu senast Northvolt. Jämte dessa har vi ytterligare exempel på bubblor som bara väntar på att spricka.

Om och om igen tar politiken på sig rollen att välja ut industrier och sedermera pumpa in subventionsmiljarder. Det här kostar betydligt mer än bara de miljarder staten plöjer ned. Dels finns det alternativkostnader, pengar som man hade kunnat använda exempelvis till skattesänkningar, vilket hade lyft det övriga näringslivet, dels ser vi hur kommuner skuldsätter sig över öronen, hur företag och underleverantörer följer med i fallet, hur pensionspengar går upp i rök och hur privatpersoner hamnar i kläm.

Det finns osunda drivkrafter i dessa projekt. Politiker agerar inte sällan i synergi och låter sig synas och fotograferas i flådiga sammanhang med bandklippningar och första spadtag, detta samtidigt som bidragskapitalisterna som tar emot alla stöd tillåts bli förmögna utan att behöva riskera egna pengar eller ens uppvisa något resultat.

De politiska och de bidragskapitalistiska synergierna visar sig även när före detta politiker ogenerat låter sig anställas i dessa bidragstunga bolag. Den före detta S-ministern Anders Sundström är ett av de mer kända fallen med ett nätverk som har kunnat utnyttjas av såväl Northvolt som Stegra och där han beskrivs som brobyggare mellan politiken och bidragsbolagen. Ett annat tydligt fall är när den före detta S-ministern Ibrahim Baylan blev lobbyist åt nämnda Stegras storägare Harald Mix. Det finns mycket att säga om detta.

Fru talman! När Northvoltkonkursen blev ett faktum visade det sig att ingen egentligen hade någon samlad bild av samhällets totala insatser och risk. Från politiken nästan tävlade man om att kasta mest pengar på dessa svajiga projekt. Inte heller ställdes det några kritiska frågor från public service, som snarare hejade på bidragskarusellen. Så här kan vi bara inte ha det.

Ett enkelt sätt att åtminstone försöka få detta att gå i rätt riktning är att öka transparensen och tillämpa EU:s prospektförordning på privata bolag som söker offentligt stöd över en viss gräns. Prospekten, som då blir offentliga, innehåller detaljer om bolaget, dess ägare, avtal, jäv och strategier, och man får möjlighet att utkräva ansvar vid felaktigheter. Så ser det tyvärr inte ut i dag. Men det här är väl ändå det minsta man kan begära – eller vad tycker ni?

Fru talman! En sista sak jag vill nämna i all hast är problematiken med den växande korruptionen och kriminaliteten. Vi ser hur företagare på en lång rad mer eller mindre kreativa sätt utsätts för brott från den organiserade brottsligheten. Vi ser också hur den organiserade brottsligheten använder företag som brottsverktyg mot staten, medborgarna och andra företagare.

Detta är ett stort och brett ämne som kräver en lång rad åtgärder, och jag menar därför att man från regeringens sida bör se på dessa frågor som en större helhet. Det är något som jag tror att vi alla här inne tvingas ta tag i under nästa mandatperiod.

I detta anförande instämde Johnny Svedin (SD).

Fru talman! Tack, Josef Fransson, för anförandet!

Jag skulle säga att anförandet var en illustration av den skepsis som finns hos Sverigedemokraterna till våra klimatmål och till den svenska industrin, som i alla fall tidigare växte sig stark och konkurrenskraftig.

Sverigedemokraterna har varit kritiska till industrietableringar, och Josef Fransson kallade företag som tar del av statliga stöd för bidragsentreprenörer. Jag kan upplysa Josef Fransson om att regeringen fortsatt ger stöd till företag i Sverige. Vi hörde Josef Fransson yrka bifall till förslaget i betänkandet, så det är ju en politik som han själv för.

Sverigedemokraterna har ändock gjort till sin paradgren att kritisera svensk industri, svensk innovationskraft och de stöd som industrin behöver och får för att kunna klara sig i den allt hårdare konkurrens vi ser från omvärlden.

Den svenska industrin halkar efter. Många företag går i konkurs, och omställningen stannar av. Regeringen har lovordat koldioxidinfångning, men vi har nu sett att detta inte går enligt plan för att man inte är beredd att riskdela på det sätt som skulle behövas.

Min fråga är: Är detta det som Sverigedemokraterna vill se? Vill ni se ökade utsläpp, låg tillväxt och hög arbetslöshet?

Det förefaller mig svårt att förstå hur Sverige ska kunna konkurrera om det inte är inom klimatomställningen. Jag skulle vilja få lite klarhet i hur Sverigedemokraterna tror att Sverige kan konkurrera om det inte är just inom klimatomställningen.

Fru talman! Det är inte minst lite talande att Socialdemokraternas ledamot sätter likhetstecken mellan industriell utveckling, företag och innovation och bidragskranar.

Svensk industri är inte baserad på några bidragskranar. Våra svenska kronjuveler, som många kallar de stora företag som växte fram under 1900-talet, byggde på uppfinningsrika människor och innovationer. De sålde en produkt som någon ville ha, och därav kunde företagen växa.

Nu gör vi precis tvärtom. Vi ska bidra med skattemedel och pumpa in miljarder efter miljarder i produkter som ingen egentligen är villig att köpa. Det är det som är hela poängen; annars hade näringslivet självt tagit hand om det här.

Första gången jag hörde om Hybritprojektet var min reaktion och min första fråga: Jaha, men vad kostar det här? Vem ska betala? Och vi kanske har inte sett slutet på Hybritprojektet än. Om Stegra följer samma mönster som Northvolt har vi ytterligare en gigantisk konkurs med stora efterverkningar framför oss. Det blir återigen ett stort politiskt luftslott som kommer att dra ned både vissa kommuner, människor som har investerat sina egna pengar och företag som har investerat.

I slutänden är det precis detta vi gör: Vi driver ut Europas industri från Europa, och sedan importerar vi från mindre nogräknade länder såsom Kina. Som jag sa har Kina alltså fyrdubblat sin ekonomi baserat på kolkraft. Jag tror inte, fru talman, att klimatet har någon särskilt stor nytta av att vi jobbar så här i Europa.

Fru talman! Det här är fascinerande. Det är som att Sverigedemokraterna ger oss en lista på vilka företag som definitivt inte ska få stöd från den svenska staten.

Jag begriper faktiskt inte hur ett parti som tidigare ändå har värnat svensk tillväxt, alltså Moderaterna, kan samarbeta med ett parti som i riksdagens kammare pekar ut vissa företag och säger att de inte ska få stöd, att vi inte tror på dem och att de ska ut.

Jag tycker inte att det är seriöst. Jag tycker att det är farligt för svensk industri, och jag tycker inte att det är så man debatterar i kammaren, fru talman.

Låt oss gå tillbaka till den svenska industrin. Satsningarna behövs. OECD har sagt att staten måste riskdela i de nya marknader som växer fram eftersom näringslivet underinvesterar i den typen av risk. Detta är uppenbart för alla.

Varför behöver vi då göra det? Jo, om vi ska ha en omställning där man inte gör avkall på människors sätt att leva behöver vi ha en industri som ganska snabbt går till nettonollutsläpp – om man nu tror att klimatkrisen är på riktigt och att vi behöver göra något.

Men man kanske inte tror på detta, och man tror inte att det snart inträffar en klimatkatastrof. Det är väl okej, men då är min fråga: Hur ska Sverige bli konkurrenskraftigt om vi gör oss beroende av fossila drivmedel som vi inte har?

Det är ingen naturresurs som Sverige har. Det vi har är fossilfri el, gruvor och annat som behövs i klimatomställningen. Vi har naturresurser som vi kan använda oss av i klimatomställningen.

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga. Vilken industri är det Sverigedemokraterna vill se om man nu inte tror på klimatomställningen? Man kan kalla det för nyindustrialiseringen eller vad man vill, men jag väljer att kalla det för klimatomställningen. Hur ska Sverige bli rikare om vi gör oss beroende av naturresurser som vi inte har?

Fru talman! Det är fascinerande att höra detta. Det framstår nästan som att Socialdemokraterna absolut inte tror på marknadskrafter, utan att det är regeringen som ska sätta ramarna på en väldigt noggrann detaljnivå. Det är i alla fall den uppfattning som jag får.

Det är inte minst lustigt när Daniel Vencu Velasquez Castro säger att Sverigedemokraterna vill lista ett antal företag som inte ska få stöd. Det är ett totalt omvänt resonemang!

Det här handlar om generella spelregler för alla företag. Det handlar om att man från politikens sida inte ska peka ut vilka företag som ska gå vinnande ur en viss sak. Vi har begått detta misstag om och om igen – med varvsindustrin, stålindustrin och etanolindustrin, som man trodde skulle ta över från bensinen. Sedan gick det, som alla vet, åt skogen med otaliga tiotals miljarder in i ett svart hål. Hade vi i stället använt de pengarna till generella lättnader, exempelvis skattelättnader för att driva företag i Sverige, hade företagen med stor sannolikhet blomstrat på ett helt annat sätt än vad de gör i dag.

Vi kan prata om klimatomställning här i Sverige och att vi ska göra vår läxa. Men det gör vi ju nu genom att återställa den kärnkraft som Socialdemokraterna så olyckligt lade ned. Den var bra för klimatet. Då kan vi producera saker i Sverige med väldigt bra klimatprofil. Men när vi forslar bort vår industri till Kina blir resultatet det motsatta.

Fru talman och ledamoten Fransson! Ledamoten inledde med att peka på en av våra reservationer, reservation 2, säkert med avsikten att få en replik. Ledamoten sa att den var en provokation. Jag vill hävda att det är en provokation när en ledamot från ett parti som har kommit till och vuxit fram med hatet mot judar som grund kommer och anklagar mig för att provocera när jag talar om ett handelsavtal, något man använder i världen för att sätta press på länder som man inte tycker spelar med de regler vi har satt upp i världen.

Jag tycker att Israel är ett bra land. Det finns mycket bra där. Men ledningen i det landet beter sig illa i dag och har så gjort i decennier.

Har ledamoten någon gång träffat människor som varit vid Israels checkpoints på 80-talet och sett hur man behandlade palestinier och hur de nedvärderades? Jag hoppas att ledamoten någon gång träffar de här människorna och pratar med dem.

Jag är inte ute efter att söka konflikter, men handelsavtal har alltid använts. Man använder dem i dag. Det vore på sin plats att visa att det som landet nu håller på med inte är okej. Det är brott mot mänskligheten och mycket annat. Nu får de också god hjälp av en stor stat på andra sidan Atlanten.

Jag vill bara höra vad ledamoten tycker om sitt eget partis grund och tillkomst. Det kom ju till utifrån hatet mot judar.

Jag vill bara påminna om att den här debatten handlar om näringspolitik, så att den inte går alltför långt utanför det.

Fru talman! Det är inte utan att det blir en viss historierevisionism här. Vi har nyligen med vår vitbok klargjort exakt hur vår bakgrund ser ut. Vi har tagit avstånd från den. Jag kanske har träffat en antisemit, en som gjort antisemitiska uttalanden, i mitt parti under hela min karriär, och jag har varit med sedan 2012. Det är historia, och det är ingenting jag skäms över. Jag har aldrig varit en del av det.

Vi är i dag ett av få Israelvänliga partier. Vi står upp för Israels rätt att existera – till skillnad från Vänsterpartiet, som fått utesluta åtminstone två riksdagsledamöter på grund av problematik med kopplingar till grupper som uttrycker väldigt tydlig antisemitism.

Jag ser Vänsterpartiets reservation som en del i en större helhet. Vänsterpartiet ute i landet har stora problem med antisemitism. Ni lever på att människor som har väldigt starka antisemitiska åsikter ska rösta på er. Detta är en flört med den rörelsen, skulle jag säga.

Därmed säger jag inte att Birger Lahti på ett personligt plan behöver ta åt sig av detta. Men problemet i hans parti är för mig helt uppenbart.

Fru talman! Jag ska försöka hålla mig till näringspolitiken. Reservationen som ledamoten pekar på handlar också om ett handelsavtal.

Som jag sa används handelsavtal för att pressa stater att göra det som är rätt utifrån våra internationella åtaganden och regler. Vårt partis syn är att Israel inte gör det i dag.

Ledamoten tar upp två ledamöter som har blivit uteslutna. Det var av precis den anledningen: Vi tycker inte att det är rätt väg att gå att hamna i den fållan. Men jag lämnar det därhän.

Min fråga kvarstår: Har ledamoten träffat människor som var vid dessa checkpoints på 80- och 90-talet och såg hur man behandlade människor som skulle ta sig till jobbet genom muren och försöka vara människor på andra sidan? Man har pressat bort palestinier i decennier. Det är en ockupation som sker, men få tar till sig den biten.

Jag sätter inga värderingar på vilken kristen syn man har, men när ett land är ockuperat och en D4 kommer och puttar omkull ens hus är det inte konstigt att det är konflikter där.

Det som nu pågår kommer inte på lång sikt att lösa de här konflikterna. Därför var vår ambition att peka på handelsavtal som ett verktyg för att visa att vi kan bättre.

Fru talman! Konflikten Israel–Palestina har många bottnar och är på många sätt komplicerad. Jag vet inte om jag får en bättre helhetsbild av att prata med just de människor som Birger hänvisar till. Det finns många berättelser att prata om.

Det som för mig är helt uppenbart är att Israel är ett land där man kan vara israelisk arab och ha samma rättigheter och möjligheter som vilken israel som helst, så länge man inte försöker knivhugga och döda eller tillhör den rörelsen, till exempel Hamas.

Vi kunde tyvärr se efter den 7 oktober, då Hamas tillsammans med ytterligare ett antal grupper attackerade oskyldiga civila i Israel och utförde de mest bestialiska brott, att till och med svenskar, eller svenska invandrare ska man väl säga, åkte ut och firade på Sveriges gator, inte minst nere i Malmö. Detta är en grupp som inte röstar på Sverigedemokraterna, kan jag säga. Det är en grupp vars röster Vänsterpartiet i Malmö nog räknar med och inte vill stöta sig med. Det är oroväckande.

Som jag sa tidigare: Den här reservationen, som alltså ska handla om näringspolitik, är en flört med de här grupperna. Det är min absoluta uppfattning.

Fru talman! Jag tackar Josef Fransson för anförandet.

När jag lyssnar på sverigedemokraten Josef Fransson framträder i många stycken en nationalist och isolationist. Vi pratar om EU och Sveriges roll i EU. Ledamoten Fransson tycker att EU stjäl våra pengar och att Europeiska unionen gör mer skada än nytta.

Jag tänker på USA, som under Donald Trumps ledning har gått en nationell väg med America first. Så går det att göra – ett tag – om man är en väldigt stor ekonomi, har en stor inre marknad och har en självklar plats som ett av världens maktcentrum. Men för Sverige, som är ett väldigt litet land, blir det ganska snart ekonomisk stagnation och ingen tillväxt om vi skulle isolera oss och inte liera oss närmare med våra europeiska grannländer.

För Centerpartiet är det självklart: Givet den nya geopolitiska situationen och givet den eroderande regelbaserade ordningen i världshandeln måste vi europeiska länder komma samman. I EU kan vi vara starka tillsammans. Vi har god ekonomi och goda förutsättningar med många invånare. Men för oss i Sverige, ett enskilt litet land, är det helt omöjligt att klara oss själva.

Därför vill jag fråga ledamoten Fransson om jag hörde rätt när ledamoten önskade att vi ska ha ett mindre engagemang i Europeiska unionen framöver.

Fru talman! Jag tackar för frågan, Anders Ådahl.

Svaret är kort och gott ja. Jag hade önskat mig ett mycket mindre EU. Hade det varit bara upp till mig, och jag tror att jag har många inom mitt parti med mig åsiktsmässigt, även om vi inte driver frågan, skulle EU ha varit en betydligt mindre klubb som sysslat med betydligt färre saker.

Jag är vän av frihandel och frihandelsunionen – det som EU en gång såldes in som, den frihandelsunion vi en gång gick med i. Men därefter har EU växt till att bli något helt annat. Det är social omfördelning, industripolitik och pillande på energisystem som borde vara nationell kompetens – en hel del saker. Sedan kommer på detta alla de pålagor som man lägger på alla svenska och europeiska företag med en ogenomtänkt och omöjlig klimatpolitik som driver våra industriföretag till länder som inte bryr sig om klimatet. Det är ingen vinst alls. Här måste man verkligen göra ett omtag.

Hade jag fått bestämma, fru talman, hade EU varit just en frihandelsunion. Om vi hade velat samarbeta i andra frågor hade vi garanterat gjort det i alla fall, men då hade det åtminstone varit frivilligt utifrån våra förutsättningar.

Jag tycker att EU förstör mycket. I min hemkommun Skövde ska EU lägga sig i vår sophantering. Vi har jättefina utarbetade system för hur vi tar hand om våra sopor. Sedan kommer de inte att funka längre därför att EU har bestämt att vi ska ha sophanteringen på ett annat sätt som inte alls passar oss i Skövde.

Ja, absolut! Jag hade velat se ett betydligt mindre EU.

Fru talman! Jag vet inte om jag blir överraskad, om jag slås av häpnad eller om det är ett alldeles förväntat svar. Den första tanken som slår mig är hur Sverigedemokraterna ska gå in i en andra fas i Tidösamarbetet med Moderaterna, Kristdemokraterna och kanske Liberalerna, som jag inte alls känner som partier som vill sluta landet, stänga gränser, vända blicken inåt, röra sig tillbaka till 50-talet, 20-talet eller 1800-talet. Hur den riktningen ser ut för Tidöförsamlingen begriper jag inte.

Ledamoten Fransson säger också ungefär: Om jag fick bestämma. Men, fru talman, det får han ju. Ledamoten Fransson sitter på regeringssidan. Han är en av ledamöterna som röstar igenom lagar. Ledamoten Fransson får faktiskt ta ansvar. Han bestämmer just nu. Beskedet till oss är att vårt engagemang i EU ska minska, tillväxten ska minska och den gröna omställningen ska minska. Ärligt talat är det ett häpnadsväckande besked.

Låt mig få fråga om grön omställning. Jag förstod på anförandet att ledamoten är upprörd över att vi satsar för mycket statliga pengar på företag som inte levererar lyckade industriprojekt. Jag kan också sympatisera med att vi måste vara varsamma med statens medel.

Låt mig i stället få ställa en sökande fråga. Om grön omställning verkligen, som näringslivet säger, är nödvändig för morgondagens företagande, vad är i så fall Sverigedemokraternas recept för en offensiv grön omställning och för att bygga morgondagens företag?

Fru talman! Jag tror att ledamoten Ådahl kanske övervärderar min roll i Sverigedemokraterna. Jag sitter inte i vare sig partistyrelsen eller i regeringsförhandlingar.

Jag tror att det är en ganska vanlig uppfattning att man vill ha ett mindre och vassare EU, åtminstone i vissa partier i Tidösamarbetet. Det brukar vara en vanlig valslogan vart femte år när det dags att välja ledamöter till EU. Då är det många partier som vill ha ett smalare och vassare EU. Jag tror inte att det är en jättekontroversiell uppfattning.

Vi i Sverigedemokraterna påpekar ofta att makten släpps iväg till ledare eller politiker som vi inte kan rösta på eller som vi inte kan avsätta i val. Någonstans i Bryssel, långt borta från vår vardag, finns människor som på en otrolig detaljnivå bestämmer hur Sverige ska utvecklas på olika sätt. Många frågar sig om det över huvud taget kan kallas för demokrati. Det kan nog de lärde tvista om.

Jag förstår faktiskt inte, fru talman, ledamoten Ådahls påståenden om att jag skulle förorda att tillväxten ska minska. Det är väl snarare tvärtom. I mitt anförande sa jag just att EU ligger som en våt filt över svenskt näringsliv med pålagor och regler, allt det som gör att företag hålls tillbaka relativt andra kontinenter, exempelvis USA och Asien. Det är väl det som ledamoten ska ta med sig från mitt anförande, snarare än att jag skulle förorda att vår tillväxt ska minska.

Fru talman! Jag tackar Josef Fransson för ett anförande som gav ganska vida ramar för vad man kan begära replik för. Jag tänkte ändå försöka hålla mig till ämnena som vi diskuterar i dag.

Jag finner detta intressant. Josef Fransson lyfte att klimatarbetet inom EU är negativt för Sverige och Europa. Jag ser själv att det har blivit tydligt att Sverigedemokraterna har en ny syn. Tidigare var Sverigedemokraternas syn på Sveriges klimatarbete att klimatarbetet ska skötas inom EU. Nu vill Sverigedemokraterna försvaga och luckra upp klimatmålen inom EU, skjuta upp lagstiftning och försvaga det arbete som görs där.

Vi ser i rådande världsläge att vårt beroende av olja gör oss sårbara. Det gäller både privatpersoner och svenskt näringsliv. När gasen stryps på grund av ett osäkert världsläge går elpriset upp därför att elen blir dyrare i Tyskland. Vi ser att oljepriserna gör att bensinpriserna varierar mycket. Det gäller även priset på diesel. Om vi hade haft ett skarpt klimatarbete både i Sverige och i Europa, där vi till exempel hade sparat mycket energi genom energieffektivisering eller byggt upp produktion av egna biobränslen hade det gjort oss mycket mer resilienta mot de förändringar vi ser i dag. Vi hade kunnat skydda Europas, Sveriges och medborgarnas ekonomi på ett bra mycket bättre sätt. Det är så som jag och Miljöpartiet ser på det, och även många andra.

Ser inte Sverigedemokraterna att ett skarpt klimatarbete kan skydda oss framåt och hade skyddat oss i den situation vi befinner oss i just nu?

Fru talman! Det raka svaret är nej, Katarina Luhr. Jag ser inte det.

Att vi inte ska ha större klimatkrav än övriga EU, som vi i många fall konkurrerar med, ser jag som en självklarhet. Vi kan inte ålägga våra företag en mängd ytterligare pålagor än de som kommer från EU.

Det finns inte heller någon motsägelse med att därefter säga att EU måste nyktra till och ha regelverk, mål och visioner i klimatarbetet som är realistiska och rimmar med vår omvärld. Då skulle vi inte hamna i den situation vi faktiskt gör nu, nämligen att andra världsdelar växer och vi ligger still. På 20 år har vår bruttonationalprodukt vuxit med 13 procent – om jag inte missminner mig. Det är för dåligt. Samtidigt har Kina fyrdubblat sin ekonomi, och samtidigt har USA ökat sin ekonomi mångfalt mer än vi.

Vi blir geopolitiskt irrelevanta, och det enda vi har gjort i slutänden är att vi har späkt oss själva genom att vi har kvävt oss själva och vårt näringsliv. Koldioxidutsläppen minskar inte globalt bara för att vi gör alla de här sakerna och för att vi säger: Nu ska vi inte längre bygga bilar i EU – det som både Sverige och inte minst Tyskland har varit så bra på.

Helt plötsligt ska vi förbjuda försäljning av bensinbilar. Men vi har ingen egen batteriproduktion, utan bilarna importeras i stället från USA och Kina. Det är ingen vidare bra nationell politik. Då flyttar jobben. Då fortsätter man på den inslagna vägen.

Fru talman! Jag ser en mer nykter och realistisk klimatpolitik från EU som helt nödvändig.

Fru talman! Det här replikskiftet väcker många frågor och tankar. Men jag förstår det som att Josef Fransson anser att vi just nu inte har någonting att vinna på att ställa om, varken i Sverige eller i Europa, och att klimatomställningen egentligen bara är en orättvis pålaga som inte kommer att gynna oss.

Jag tror precis tvärtom. Jag tror att vi har allt att vinna på en bra klimatomställning. Jag tror att både svenska och europeiska företag har allt att vinna på att vara i framkant och faktiskt ställa om till en modernare produktion av produkter som folk kommer att efterfråga i framtiden.

Men den här diskussionen handlar egentligen om att vi, även om vi inte skulle vinna ekonomiskt på att ställa om, har extremt mycket att förlora när världen blir varmare och faktiskt förändras och vi alla kommer att slås av klimatförändringarnas effekter. Därför vill jag fråga Josef Fransson om han tror att klimatförändringarna kommer att leda till något dåligt eller om han inte tror att de är något problem över huvud taget.

Fru talman! Tack för frågorna, Katarina Luhr!

Tror gör man i kyrkan, brukar det ju sägas. Att vi tror så mycket om framtiden är problematiskt. Den här klimatreligionen som har vuxit upp har nämligen alltid det värsta scenariot som utgångspunkt, och resten av politiken ska formas efter det. Jag tror att det är olyckligt i flera led. Det blir dyrt, och när vi i praktiken självspäker oss genom långtgående politiska reformer som tvingar ut vår industri ur Europa minskar inte koldioxidutsläppen på något sätt. Koldioxidutsläppen ökar jättefort. Det är bara det att det sker någon annanstans.

Jag delar kanske inte riktigt Katarina Luhrs bild, som jag var inne på. Man ska ta frågan på allvar – det är inte det – men man ska kanske inte utgå från det värsta scenariot varje gång. Jag tror att ledamoten oroar sig för klimatet i samma omfattning som jag tror att de flesta miljöpartister gör. Men då ska de kanske inte lägga ned svensk kärnkraft och ersätta den med så kallat förnybart, som tvingar oss att använda en backup, som är kolkraft från kontinenten. Då tar vi bort ren el som inte är belastad med de här koldioxidutsläppen och skapar ett väldigt problematiskt elsystem, som definitivt släpper ut betydligt mer koldioxid.

Jag tror kanske inte att Sveriges bidrag till omvärlden är omställningen som innebär att bygga batterifabriker och ändra oss när det gäller kolet. Jag tror att vi helt enkelt ska hitta teknologi som kan stå sig på marknadsmässiga grunder och sedan exportera det till resten av världen.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 10.

Det ljusnar vid horisonten, sa statsminister Ulf Kristersson till den här kammaren. Efter det uttalandet har över 30 000 småföretag i Sverige gått i konkurs, och nästan 100 000 personer till har blivit arbetslösa. Vi har en regering som inte alls har gynnat svenska löntagare eller svenska företag, och det svenska välståndet har minskat.

Fru talman! Jag tänker dock inte uppehålla mig vid regeringens misslyckanden utan tala om Socialdemokraternas näringspolitik, vad vi vill se och hur vi vill satsa på att Sverige ska bli starkt i framtiden.

Sverige ska fortsätta vara ett starkt innovationsland. Vi står väl positionerade i den teknikomställning som sker just nu. Men vi måste investera mycket i den. Det handlar om svensk självständighet och motståndskraft. Vi ska inte delta i subventionsracet som Kina och USA håller på med.

Vi måste vara strategiska med våra medel och fokusera på våra styrkor. Därför behöver Sverige tillsammans med näringslivet, arbetsmarknadens parter och akademin peka ut viktiga strategiska teknikområden som omsätts i en samlad innovationsstrategi med tydliga delmål som resurssätts. Det arbetet måste ledas från Regeringskansliet i tätt samarbete med strategiska myndigheter, som Vinnova.

Sveriges ekosystem runt AI behöver stärkas. Målet behöver vara att skapa förutsättningar för att använda teknologin på ett sätt som maximerar nyttan och minimerar riskerna. Målbilden inkluderar därför stark samverkan mellan privat och offentlig sektor samt akademi och näringsliv. De bör tillsammans driva innovation och stärka den svenska konkurrenskraften.

Även tillgången till data måste förbättras, med fortsatt stor respekt för integriteten. Det är av vikt att medborgarna har kunskap om AI:s möjligheter men också om AI:s begränsningar. Det skapar förutsättningar för en öppen och informerad dialog och diskussion om teknologins roll i samhället. Därför tycker vi socialdemokrater att förslagen i AI-kommissionens färdplan för Sverige måste plockas upp ur byrålådan och tas vidare, för att stärka Sveriges position i teknikomställningen.

Inom life science har Sverige en stark position. Den behöver utvecklas och bli mer robust och långsiktig. Därför vill vi socialdemokrater se ett mål för life science-export, skapa förutsättningar för fler kliniska prövningar i Sverige och ha en nationell samordning för introduktionen av nya läkemedel.

Ett samlat grepp om life science-industrin är bra inte bara för vår konkurrenskraft utan även för vår hälsa. Vi vill att vår innovationsmyndighet ska få mer fria medel som man kan rikta dit där de gör mest nytta. I ett näringslivsklimat med snabba svängningar och med ett oförutsägbart omvärldsläge behöver det finnas en flexibilitet för våra myndigheter.

Det behövs en särskild satsning för att öka andelen kvinnor i vårt innovationssystem. Det är viktigt av två anledningar, fru talman.

Nummer 1: Det är en orättvisa att kapital och nätverk fortsätter att i stor utsträckning fördelas mellan män. Det betyder att en stor del av befolkningen stängs ute och att vi kan gå miste om viktiga innovationer för vårt land.

Nummer 2: Forskningsresultat och rapporter från bland annat The Peterson Institute for International Economics visar att företag som har större andel jämställdhet också har större andel nettoomsättning. Vi socialdemokrater ser det som en viktig strategisk del i att stärka Sveriges innovationskraft och konkurrenskraft.

Tyvärr får för många företagare se sina verksamheter gå omkull. De rekordmånga konkurserna måste stävjas. Vi har lärt oss från pandemin och turerna med elstödet att våra stödsystem behöver utformas på ett annorlunda sätt för att företagen ska få det stöd de behöver. Det är för många som har gått i konkurs på grund av onödiga likviditetsproblem. Vi vill därför se över stödsystemen, så att de fungerar för företagen.

Det är dock inte stöden och stödsystemen som är grundproblemet. Det är den sviktande ekonomin och de osäkerheter som geopolitiken skapar på marknaden. I dessa tider har landets småföretagare behov av utbildning och stöd i ekonomisk planering i form av kurser, mentorskap och förenklade administrativa rutiner för att minska kostnader och regelbörda. Det vill vi erbjuda genom en konkursakut, som företagare kan vända sig till.

Vi vill också säkra den svenska arbetskraften genom ett reformerat system för korttidsarbete. Industrins parter efterfrågar ett sådant, och det finns färdiga utredningsförslag som vi socialdemokrater vill gå vidare med. Vi lever tyvärr i en osäker omvärld. Därför måste vi göra vad vi kan för att säkra den svenska arbetskraften och rädda svenska jobb när krisen väl kommer.

Fru talman! I ett läge där världen blir alltmer oförutsägbar och där pålitliga vänner tyvärr är svåra att få tag på är det viktigt att Sverige positionerar sig i världspolitiken. Vi ska värna om den fria handeln genom att ingå fler partnerskap med länder men också driva på för att EU ingår fler frihandelsavtal.

För att se till att fler små och medelstora företag får ta del av de många fördelarna med en fri handel vill vi ha ett samordnat arbete för exportfrämjande insatser. Vi vill därför utveckla vidare modellen för exportcentrum ute i landet för att fler företag från hela Sverige ska ges marknadstillträde. Exportsamverkande arbete minskar företagens risker och främjar långsiktiga partnerskap.

Det finns många förslag från oss socialdemokrater för att öka tillväxten, skapa jobb i Sverige och förbättra Sveriges välstånd. Tillsammans utgör de ett löfte om att satsa på den svenska industrin. Vi tror på framtidens innovationer och ser hur de kan skapa en ny våg av välstånd i vårt land.

Vi värnar svenska intressen i EU genom att förbättra våra regelverk och göra dem mer begripliga och överskådliga, framför allt för små och medelstora företag. Men vi vill också att våra högt ställda klimatmål ska ligga fast. Kursändringar kan vara bra, men inte om den kursen ändrats mot Gulfstaterna och deras olja. Vi ska i högre grad bli självförsörjande och motståndskraftiga och ska inte vara beroende av utländska fossila drivmedel. Vi kombinerar kraftigt sänkta utsläpp med ökad tillväxt. Här hade en bred energiöverenskommelse varit riktigt bra att ha på plats.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, ett av världens mest innovativa. Det sprudlar av entreprenörer som vill bidra till Sveriges välstånd. Vi socialdemokrater tror att staten spelar en avgörande roll för de nya marknader som växer fram. Tillsammans med näringslivet delar vi på riskerna för att skapa en stabil grund varpå tillväxt och välstånd kan byggas. Kommuner och regioner kan vara med och bidra till att skapa robusta system för näringslivsutveckling där jobb skapas lokalt. Vi behöver korrigera marknadsmisslyckanden genom att förbättra konkurrensen på de marknader där strukturella problem leder till minskad konkurrens och ökade priser.

Det finns otroliga möjligheter för vårt land, och vi behöver ta vara på dem. Vi socialdemokrater har en näringspolitik med fokus på att göra Sverige till vinnare i omställningen. Vi är alternativet för dem som vill ha en näringspolitik som grundar sig på fakta, kompetens och innovationskraft, inte på kulturkrig. Det är en politik som tar sig an målet om full sysselsättning genom att satsa på svensk industri, svensk innovation och svenska företag. Vi socialdemokrater vill satsa på ett starkt Sverige där alla människor når sin fulla potential.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Daniel Vencu Velasquez Castro för anförandet. Jag tänker ställa frågor om ett ämne som jag tog upp i åtminstone en liten passus i mitt anförande. Jag anser det vara mycket problematiskt att man från höga poster inom politiken går över till vissa andra verksamheter, inte minst när det handlar om verksamheter som är tungt bidragsberoende.

Jag lyfte ett par exempel i mitt anförande. Det finns fler partier som är minst lika skyldiga, men här var det fråga om före detta S-ministrar som tagit uppdrag i väldigt bidragstyngda verksamheter i form av Northvolt och Stegra. Det finns en lag med vissa restriktioner gällande statsråds och statssekreterares övergång till verksamheter som inte är statliga. Men lustigt nog finns det inga sanktioner kopplat till lagen. Det blir alltså mer som en rekommendation, kan man väl säga.

Är detta någonting som ledamoten liksom jag betraktar som ett problem? Det kan finnas osunda kopplingar, vilket inte tjänar svenska skattebetalare särskilt väl. Finns det problem här som man bör göra någonting åt? Ska man till att börja med se till att det blir sanktioner för överträdelser av den här lagen? Ska man kanske utveckla lagen ytterligare?

Fru talman! De här nästan konspiratoriska teorierna från Sverigedemokraterna om att Socialdemokraterna på något sätt skulle ha tagit sig in i en massa företag för att få ta del av statliga medel är faktiskt anmärkningsvärda. Det finns ingen sanning i dem över huvud taget.

Däremot kan vi prata om satsningarna på den industri som växer fram i Sverige men får se sig övergiven för att Sverigedemokraterna har fått inflytande. Jag tog i mitt anförande upp att 30 000 företag har gått i konkurs sedan 2023. Egentligen är det många fler än så. Men det oroar inte Josef Fransson. Vår tillväxt har varit i EU:s bottenliga. Vi har varit sämst, men det oroar inte Josef Fransson. Vi har en industri som vädjar om att vi ska stå fast vid våra klimatmål på EU-nivå – gör vi inte det missgynnas det svenska näringslivet. Vi hörde ju nyss om den skepsis till EU som Josef Fransson har. Uppenbarligen oroar inte detta Josef Fransson.

Allt det sammantaget utgör de stora problem vi ser i Sverige och det svenska näringslivet just nu. Men det oroar inte Sverigedemokraterna över huvud taget. I stället sitter man på sin kammare och tänker ut olika konspiratoriska utspel mot oss socialdemokrater när man har betydande makt i regeringsunderlaget i Sverige. Resultatet är rekordmånga konkurser, rekordhög arbetslöshet och inga gröna investeringar i Sverige. Bra jobbat, SD!

Fru talman! Jag tror att ledamoten vände lite på konspirationsteorin här. Det är inte så att jag tror att ministrar ger sig in i vissa bolag för att ta del av olika företagsstöd, utan det är väl snarare tvärtom: Man kan tänka – kanske är det rent av outtalat – att de som får alla de här stora stöden tar hand om en sedan, efter ens politiska karriär. Det är snarast den kopplingen som många gånger kan misstänkas i de här sammanhangen.

Jag vet inte varför ledamoten inte tycker att det här förhållandet är problematiskt. Vi har en lagstiftning som till exempel säger att det ska finnas en karenstid, så att man inte utan vidare hoppar in i vilket bolag som helst när man kommer som tidigare statssekreterare eller statsråd. Men det finns inga sanktioner, så man kan se det mer som bara en rekommendation. Jag tycker som sagt att det är problematiskt.

Jag tycker inte att vi ska hålla på med detta över huvud taget. Det är helt uppenbart att ledamoten och Socialdemokraterna tror att vi bygger upp ett starkt näringsliv i Sverige genom att ösa skattepengar på företag och tror att det är avgörande för Europas och Sveriges konkurrenskraft att vi håller fast vid en klimatpolitik som i själva verket är så sträng att företag drivs ut från Europa. Detta är ett bakvänt resonemang, måste jag minst sagt säga, för det här är vad som faktiskt sker.

Jag vill också framhålla att det finns en politisk korrekthet som är skadlig. Det märker inte minst jag, som väl luftar andra typer av åsikter i olika sammanhang än vad ledamoten gör. Jag får ofta höra att företagare säger en sak inåt och en annan sak utåt på grund av att de är bundna av ett slags politisk korrekthet. Det är också synd.

Fru talman! Som vanligt när Josef Fransson debatterar är det svårt att riktigt hålla koll på vad ledamoten vill ha sagt. Men låt mig fokusera på Sveriges styrkor och EU. Josef Fransson säger att företag flyr Europeiska unionen på grund av våra högt ställda klimatmål, vilket inte stämmer. Det finns inga belägg för det. Det är Josef Fransson själv som har kommit på detta. Så här är det varenda gång Josef Fransson debatterar.

När vi lyssnar på svenskt näringsliv och hur de vill att Sverige ska positionera sig i EU handlar det om att hålla fast. Som jag också tog upp i mitt anförande behöver vi givetvis

ha en strömlinjeformning av våra regelverk. Vi ska inte missgynna den europeiska konkurrenskraften. Det var därför vi också antog en konkurrenskraftskompass som vi hade en debatt om i den här kammaren för ungefär ett år sedan. Allt detta är vi överens om.

Det vi inte är överens om är vad som stärker den svenska självförsörjningen och motståndskraften. Om vi inte satsar i klimatomställningen är ju frågan vad Sverige då ska satsa på. Detta är ingen fråga, men jag ställer mig ändå frågande: Hur kan man resonera på ett sätt som innebär att vi gör oss mer beroende av Gulfstaternas olja än av svensk fossilfri el? Det tycker jag är anmärkningsvärt för någon som kallar sig nationalist.

Ska vi värna svenska jobb och svensk tillväxt måste vi också börja producera mer el här och nu i Sverige. Vi måste ställa om vår industri och se till att vi kommer stärkta ur de många kriser vi står inför. Men med Sverigedemokraternas politik blir vi bara mer beroende av Gulfstaterna. Det är inte vad jag vill för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det var mycket som jag tyckte var bra i det som ledamoten tog upp. Inte minst behöver vi gång på gång lyfta de brister vi ser när det gäller jämställdhet, särskilt i det som staten råder över. Detta behöver vi alla i den här kammaren uppmärksamma mer.

Men det är en ganska dyster bild som Socialdemokraterna verkar ha av svenskt näringsliv och företagande. Det är konkurser. Svenska företag halkar efter. Man frågar när krisen kommer, inte om.

Jag tror att jag har en betydligt mer positiv bild av svenskt näringsliv, och den delas av mitt parti. Det är ett framåtlutat näringsliv. Det är tillväxt. I många fall är man världsledande. Man har högt utbildad och otroligt skicklig personal och medarbetare.

Jag vill ge ledamoten en chans att förtydliga Socialdemokraternas hållning till svenskt näringsliv. Vad ser ledamoten som de tre viktigaste strukturella reformer Socialdemokraterna vill driva för att underlätta för svensk industri?

Fru talman! Tack, Louise Eklund, för frågan! Jag fastnade lite vid det Louise Eklund sa om att vi socialdemokrater frågar när krisen kommer medan Liberalerna mer frågar om krisen kommer. Jag trodde att Simona Mohamsson har gjort tydligt för alla att det är många kriser som Sverige står inför och att det är därför Liberalerna nu har svängt i frågan om Sverigedemokraterna. Men det tycker uppenbarligen inte Louise Eklund.

Jag ser i alla fall att klimatkrisen är här och nu. Vi har en sviktande ekonomi. Jag tycker att det är en kris. Jag tycker att 100 000 fler arbetslösa är en kris för Sverige.

Som jag sa i mitt anförande vill jag nå full sysselsättning. Vill Liberalerna nå det? Det är en följdfråga.

Vilka prioriteringar vi behöver göra har jag också klargjort. Vi behöver riskdela. Vi behöver en bred energiöverenskommelse i Sverige. Vi behöver värna svenska intressen i EU och se till att vi inte, som nu, får ett system med ryckighet där vi ändrar på regler och regelverk utifrån hur maktförhållandena i parlamentet ser ut under olika mandatperioder.

Vi socialdemokrater sträckte, tillsammans med Louise Eklunds partigrupp i Europaparlamentet, ut en hand till EPP för att komma överens, så att vi inte skulle få denna ryckighet. Är Louise Eklund inte överens med mig om att detta är tre viktiga områden för svensk industri och för europeisk konkurrenskraft?

Detta är mina tre viktiga prioriteringar. Utöver detta vill jag slå fast att jag inte talar illa om det svenska näringslivet, utan det jag säger är fakta. Det är nästan 40 000 företag som har gått i konkurs under mandatperioden. Vad är regeringens svar till alla dem? Hur ska ni stötta dem, och hur ska ni se till att konkurserna stoppas?

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret, även om det inte alls var svar på min fråga!

Återigen: Jag söker inte konflikt, men jag vill verkligen förstå vad Socialdemokraternas politik inför valrörelsen är när det gäller svenskt näringsliv och svensk industri.

Det kommer alltså inte ett enda förslag från Socialdemokraternas håll om hur man ska underlätta så att det inte ska bli konkurser eller tappade arbetstillfällen. Vad jag ser är en risk att Socialdemokraterna i stort blir som Socialdemokraterna i Malmö. Där har man sett det som ett motsatsförhållande mellan att vara en kunskapsnation och att ha en fungerande industri. Det skulle inte vara bra för Sverige om detta var Socialdemokraternas linje och även blev svensk politik.

Jag upprepar min fråga: Vad vill Socialdemokraterna i Sverige göra för att underlätta för svenskt näringsliv och svensk industri på ett strukturellt plan?

Fru talman! Jag vet inte om det kanske är fel på min mikrofon, men jag redogjorde faktiskt för vilka tre prioriteringar jag ville se. Jag sa: riskdelning, en energiöverenskommelse att vi måste trycka på i EU för att värna det svenska näringslivet. Det var de tre saker jag nämnde. Jag svarade absolut på den fråga som Louise Eklund ställde.

Jag kan ju fortsätta och tala om hur vi ska stävja konkurserna. Jag sa i mitt anförande att vi socialdemokrater i vår budget har lagt 25 miljoner kronor till Tillväxtverket för att inrätta en konkursakut som småföretag kan vända sig till för att höra hur de kan få stöd och rådgivning för att inte hamna i akuta likviditetsproblem. Det är ett förslag, till skillnad från regeringen.

Vi vill också se en innovationsstrategi som inkluderar startup-företag och scaleup-företag. Det sa jag också i mitt anförande. Men jag kan gå vidare. Om Louise Eklund läser vår kommittémotion ser hon att vi också vill inrätta olika nationella kunskapscentrum för att samla in data om hur det går för våra höginnovativa bolag. Det handlar om att se varför vi i Sverige har problem med att företag inte kan skala upp? Det vet inte jag, och det vet inte Louise Eklund heller. Därför vill vi samla data om detta för att kunna hjälpa bolagen. Nu tror jag att jag har nämnt flera förslag här.

Grunden handlar om att vi har en samlad bild av vad näringslivet i Sverige behöver – från de små och medelstora företagen i det traditionella näringslivet till startup-företag och scaleup-företag som vill ut och accelerera – för att vi ska få hjälp med att klara omställningen. Det handlar om att ta till vara den innovationskraft som finns.

Men här misslyckas regeringen gång efter annan. Det finns ingen innovationsstrategi. Det finns ingen konkursakut. Det finns ingen energiöverenskommelse. Det finns alltså ingen grund varpå välstånd och tillväxt kan byggas. Det får man bara om Socialdemokraterna får styra.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Näringspolitik – vad är det för något? Det kan man fundera på. Det är att politiken ger bästa förutsättningar för att driva företag och verka i Sverige. Det är inte att pumpa ut subventioner till enskilda företag godtyckligt.

Däremot är det oerhört skadligt för näringspolitiken när Socialdemokraterna i Stockholms stad vill begränsa valfriheten, tillsammans med övriga vänstern. Det kommer att leda till långa vårdköer och att vårdcentraler stängs. Det är också det största hotet mot kvinnligt företagande i Sverige.

Det är också oerhört skadligt när politiken går in med statliga stöd i projekt bara för att vissa politiska personer tycker att de är intressanta. Man går in med enorma stöd. Det hände förra mandatperioden och har fortfarande pågått under den här perioden.

Jag talar om hur AP-fonden har gått in med drygt 4 miljarder i Northvolt. Dessutom har fonden gått in i ett va-projekt i Storbritannien, med 6 miljarder. De pengarna är borta nu. Över 10,5 miljarder av pensionerna är borta. Det handlar om generationer av hårt arbetande svenskar som har jobbat i både äldreomsorg och Sveriges industri. Deras pensionspengar är borta. Det är synnerligen allvarligt, anser jag.

Detta sätter marknadsekonomin ur spel och riskerar skattebetalarnas pengar och, inte minst, pensioner. Kommandoekonomi är ett annat ord för det här. Detta skadar den fria konkurrensen. Sådan näringspolitik hör endast hemma i totalitära stater, som Kina.

Det är skrämmande att hårt arbetande människor blir plundrade på sina pensionsfonder. Jag tycker att det är riktigt illa. Därför är det väldigt bra att regeringen nu har fryst alla de här utbetalningarna – mycket bra.

Fru talman! Vår exportindustri står för 52 procent av bruttonationalprodukten. Exportindustrin går, till skillnad mot vad som har framförts här, väldigt bra trots att vi har haft en sviktande konjunktur. Det är över förväntan. Det gäller inte minst försvarsindustrin, som går som tåget. Saab bygger fantastiska stridsflygplan, världens bästa, och ubåtar. Nu har man leverans av tre ubåtar till Polen. Bofors och Hägglunds går också som tåget. Det blir en massa nya jobb. Jag kan inte säga hur många, men det blir väldigt många nya jobb i de här företagen. De är starka. De har också starka ägare. Det är viktigt med starka ägare och duktiga styrelser.

Vi måste stärka företagen och industrin med såväl regelförenklingar som sänkt bolagsskatt. Vi skulle kunna gå ned till EU:s miniminivå – i dag har vi 20 ½ procent, och EU:s miniminivå är 15. Det skulle vara kanon för näringslivet när det gäller att få till mer investeringar. Pengarna försvinner inte för att man sänker skatten, som en del tror. Pengarna är kvar. Men då ligger de kvar i bolagen, som kan göra nya investeringar, vilket ger nya jobb.

Det är avgörande att vi har en robust energiförsörjning, och det håller regeringen på att jobba med nu, med ny kärnkraft. Det är ett föredömligt jobb av Niklas Wykman.

Sveriges tillväxt har ökat under det senaste året. Prognosen är att den ska öka ännu mer de närmaste åren. Vi har legat i EU-botten. Nu börjar vi närma oss toppen. Vi är inte högst upp än. De länder som är högst upp är Estland, Irland och Polen.

Vet ni att i Polen jobbar en stor del av industriarbetarna tolv timmar om dagen? De vill göra det. Jag har en god vän som öppnade en filial till sitt företag i Polen. Han informerade personalen: Det är ett svenskt företag, och vi jobbar åtta timmar om dagen. Då blev han uppringd av facket, som sa: Nu är du i Polen. Här jobbar vi tolv timmar om dagen.

Det är intressant. En del i Sverige vill ju sänka arbetstiden.

Fru talman! Regeringen har lagt om biståndspolitiken. Det har varit en groteskt generös biståndspolitik utan kontroll på vem som har fått pengarna. Nu kopplas bistånd till att man har handelsavtal med mottagarländerna. Det tycker jag är mycket bra; det är sunt.

Regeringen har öppnat två nya konsulat i USA – i Kalifornien och Texas – för att underlätta handel och affärsrelationer med USA.

Forskning och utbildning är enormt viktigt för att vi ska kunna behålla våra konkurrenskraftiga företag. Det handlar om mer utbildning av elingenjörer och kärntekniker. En starkare styrning av utbildningsväsendet är faktiskt viktigt i det här skedet, om vi ska klara av nästa generation med välutbildade och duktiga människor. Jag tror att ungdomarna är hungriga på det här – det är min bild.

Vi måste vara med i världstoppen när det gäller teknisk utveckling. I dag är det tyvärr så att USA utvecklar, Kina kopierar och EU reglerar. Det är många som börjar inse att EU reglerar alldeles för mycket. Jag håller helt med om den kritiken. Det måste jag säga, även om jag är en EU-vän.

Illojal konkurrens från kommuner och staten är ett problem som hämmar vårt näringsliv, framför allt lokalt ute i landet. Det handlar exempelvis om kommunala gym och om det statliga bolaget Arento, i Hälsingland, som hyr ut byggmaskiner. De konkurrerar ut småföretag och familjeföretag.

Hotet från den kriminella ekonomin är ett annat stort hot mot våra seriösa företag. Det är därför bra att regeringen nu stärker arbetet med kontroller och verktyg för att bekämpa denna brottslighet. Skatteverket, Kronofogden, Finansinspektionen, Bolagsverket och Spelinspektionen har fått väsentliga förstärkningar i sin budget för att klara detta.

Sedan gäller det infrastruktur. Östlig förbindelse bör byggas så fort det är möjligt. Stockholmsregionen står för 40 procent av bnp. Vi måste ha den här ringleden. Stockholm är snart den enda huvudstad i Europa som inte har en sådan. Jag tror faktiskt att Stockholm är den sista.

Arlanda flygplats behöver utvecklas mer, så att den blir en hubb och så att vi får direktflyg till både Asien och USA, inte minst, och inte behöver mellanlanda i Frankfurt eller Köpenhamn.

Malmbanan behöver byggas ut och renoveras med mötesplatser mellan Kiruna och Narvik, så att det fungerar. Det handlar om det bästa statliga bolag vi har. Det går som tåget. I snitt har det de senaste tio åren haft 37 procent i vinst. 37 procent i vinst de senaste tio åren är fantastiskt.

Slutligen vill jag säga några ord eftersom detta är min sista mandatperiod – jag kandiderar inte igen. Jag hoppas verkligen att vi får ett land som stärker utbildningen för våra ungdomar när det gäller såväl teknisk industri som övrig industri, så att de får en fin framtid och så att Sverige behåller sin konkurrenskraft i världen.

Fru talman! Jag tycker bra om Kjell Jansson som person, men jag kunde inte låta bli att begära replik. Vi står i olika fållor i politiken, och jag vill ställa några frågor till ledamoten.

Ledamoten anförde i sitt anförande att man bygger upp ett robust energisystem, återigen. Jag förstår att det handlar om kärnkraft. När övriga världen tittar på Sveriges elsystem säger man att det är det mest robusta i hela världen i dag. Har ledamoten koll på hur många timmar vi inte hade, så att säga, tillräckligt med effekt i fjol? Man brukar ju säga: Vi har el, men vi har inte effekt. Hur många timmar var vi nettoimportörer? Har ledamoten koll på det?

Sedan lyfte ledamoten detta med att de i Polen vill jobba tolv timmar. Det är möjligt. Jag har själv jobbat mycket, kanske för mycket ibland. Men tycker ledamoten att allt är bra nu och att vi inte ska ha några mer reformer för arbetare i Sverige?

Det är ingen hemlighet att jag har en lång lista här, som jag kan läsa upp, om vad Moderaterna har varit emot när det gäller att göra reformer för vanliga människor. Det handlar om allt som har gjort det bättre för dem som jobbar där ute. Vill ledamoten att jag läser upp listan? Den är lång, men jag kan läsa upp den om några vill höra vad Moderaterna har varit emot.

Menar ledamoten att vi borde ha tolv timmars arbetsdag för våra knegare i Sverige?

Fru talman! Tack, ledamoten Lahti, för frågorna!

Vi kan börja med ett robust elsystem. Det handlar naturligtvis om kärnkraft och vattenkraft. De är också fossilfria och släpper i princip inte ut någonting. Det är ett robust elsystem.

Vindkraften släpper ut mer, om man räknar med transporter, tillverkning och så vidare. Dessutom är problemet med vindkraften att den bara ger energi när det blåser. Annars är det stopp. Då är det tur att vi har vattenkraft, säger jag.

Hur många timmar importerade vi effekt? Jag vet inte det, men jag har för mig att det var väldigt få timmar. Jag tror att det var ungefär tio timmar. Jag vet inte exakt, men jag har hört siffran.

Sedan gäller det Polen och tolv timmar. Jag begär inte alls att vi ska jobba tolv timmar. Däremot tycker jag att vi ska jobba åtta timmar. Varför tar jag upp det? Jo, det gör jag för att Polen går bäst i EU av alla länder. De har 5 procents tillväxt när det gäller bnp. Från vänstersidan förs det en diskussion om att vi ska jobba sex timmar om dagen. Därför lyfter jag det här. Jag tycker nämligen att det är viktigt att vi fortsätter att jobba åtta timmar om vi ska kunna vara konkurrenskraftiga i världen.

Fru talman! Tack, ledamoten Jansson, för svaren!

Jag frågade därför att många andra länder, och framför allt våra grannländer och länder på kontinenten, säger att Sverige har det mest robusta elsystem vi har i Europa i dag.

Vi hade effektbrist 50 timmar i fjol. Det är mycket lite av de över 9 000 timmar som det talas om. Man försöker att få bilden av att vi är i kris, men det stämmer inte. Jag lämnar energifrågan.

Ledamoten nämnde vilka företag som går som tåget. Jag håller med om LKAB och även de som tillverkar krigsmateriel. Man ska komma ihåg att pengarna som man köper krigsmateriel med kommer från våra gemensamma skattemedel.

Det finns en olycklig händelse i världen som gör att alla nu vill köpa bomber och granater. Det är klart, som Kjell Jansson säger, att vi har nytta av det i dag.

Vi kan ta frågan om åtta timmars arbetsdag. Det är mycket möjligt att det finns länder som det går bättre för. Jag har sett det när jag mött maskinförare som kommer från andra länder. De har inte ens tänder kvar. De har suttit i maskinen så länge att de inte ens har haft råd att gå till tandläkaren, men de jobbar på hårt. Det är inte det jag vill se i mitt Sverige.

Jag kan nämna några saker som Moderaterna var emot. Man sa nej till allmänt barnbidrag 1947. Man sa nej till tre veckors semester 1951. Man sa nej till fri sjukvård 1953. Man sa nej till ATP 1959. Man sa nej till fyra veckors semester 1963. Jag kan fortsätta hur länge som helst.

Borgarna har alltid varit emot det som merparten av våra knegare skulle tjäna på. Jag tycker att det är synd att man återigen hamnar där.

Fru talman! När vi säljer krigsmateriel och får betalt är det från skattemedel, absolut. Men det är också en säkerhet. Det är fantastiskt att vi har så duktiga ingenjörer och ligger långt fram att vi kan tjäna pengar i de här bolagen. Annars gör någon annan det.

Vi konkurrerar till och med ut USA till viss del med F18-planen i dag, tack vare att Jas Gripen är så pass välutvecklat. Det tycker jag att vi ska vara stolta över. Det var därför jag lyfte fram det. Det är vi eniga om.

Jag begär inte att vi ska jobba längre än åtta timmar. Men det tycker jag att vi ska fortsätta att göra.

När det gäller historien var jag inte ens född när många av de saker du räknade upp hände; så är det. Det är klart att det har funnits saker som jag i dag när jag tittar i backspegeln är kritisk till att vi inte har varit med på. Så är det absolut.

Utan att jag ska vara oförskämd mot ledamoten Lahti, som tycker väldigt bra om som person, kan jag säga att ditt parti inte heller har så fin historik om vi ser historiskt sett. Det var samarbetet med Warszawapakten och allt som pågick ända fram till 1990, tror jag.

Fru talman! Näringspolitik är ämnet för debatten som vi redan ha börjat med. Det råder ingen tvekan om att partierna vill väl, vartenda parti på sitt sätt. Alla har sina lösningar som skiljer sig åt.

Historiskt sett har näringslivsklimatet varit bra i Sverige och följt förändringarna i samhället som har skiftat. Det som däremot har hänt sedan tron på att avregleringar ska göra samhällsservicen bättre och billigare är att oseriösa företag och aktörer har kommit in på svensk arbetsmarknad och skor sig enormt, och pengarna kan till och med finansiera kriminalitet.

I dag finns det stora problem med hur offentlig upphandling tillämpas. Alltför ofta är lägsta pris vägledande, vilket leder till att oseriösa företag vinner upphandlingar genom att hålla priserna nere på bekostnad av en god arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor.

På senare år har även kriminella gäng etablerat sig i välfärden efter att ha vunnit upphandlingar. Utvecklingen är systemhotande och måste stoppas. Inom den offentliga upphandlingen saknas bland annat nationell koordinering mellan de upphandlande myndigheterna. Det medför att oseriösa företag som upptäcks i en kommun eller region kan fortsätta att bedriva sin verksamhet i andra delar av landet. Det är helt absurt, om ni frågar mig.

För att komma till rätta med dessa problem borde regeringen först utreda möjligheten att upprätta ett system som samtliga upphandlande myndigheter och statliga och kommunala bolag måste delta i samt utreda inrättandet av en så kallad svart lista över dessa oseriösa företag.

Fru talman! Här passar det bra att jag yrkar bifall till vår reservation 5, som handlar just om hur offentlig upphandling hanteras och regler tillämpas.

Näringspolitik har ett enormt stort genomslag i hur ett samhälle kan utvecklas och hur småföretag kan startas, drivas och utvecklas. Det skulle finnas massor att säga om hur staten egentligen skulle kunna stödja, uppmuntra och främja tillväxt med förhållandevis små medel från en statsbudget om synen på vad som är osund konkurrens skulle hanteras sunt.

Det är hög arbetslöshet i Sverige. Men det bästa som regeringen använder sig av är att låta rotavdraget fortsätta med avdrag på 30 procent till högst 50 000 kronor per person i ett hushåll.

Vilka är det som använder sig mest av avdraget? Inte är det arbetslösa byggnadsarbetare eller varslade undersköterskor. De har inte råd med det.

Lägg till rut, som dessa personer kan plussa på med ytterligare 25 000 kronor per person i avdrag så att de kan få sina skjortor strukna eller få sitt hem städat under tiden då de är på utlandssemester.

Vi ska komma ihåg att dessa ”bidrag”, något som den här regeringen är så emot, och som bara en liten del av befolkningen kan ta del av, också kostar.

Det är lite svårt att få exakta siffror, för regeringen vill givetvis få det att se ut som en vinn-vinn. Det ligger lite i det. Det måste jag medge. Det blir mindre svartjobb, och då trillar det även in intäkter från anställda och företagen som anställer. Ja, ni fattar. Det handlar om arbetsgivaravgifter och allt detta.

Men hur snällt jag än försöker tyda siffror och statistik landar jag i att rot kostade staten drygt 20 miljarder för 2025. För rut hittar jag en siffra på 7,4 miljarder för 2023.

Om dessa avdrag skulle vara lösningen på arbetslöshet eller tillväxt skulle vi inte sitta här och oja oss över en ansträngande arbetslöshet eller hur vi bäst får näringslivet att blomstra.

Sverige är ett land som har naturresurser som är eftertraktade i hela världen. Det har tung industri i världsklass, som vi också hört av andra. Det vill genomföra grön omställning som ett av de första länderna i världen. Regeringen lägger miljarder på att rika personer ska kunna renovera sina villor och fritidshus i Spanien. Snacka om prioriteringar.

Satsningar borde givetvis göras på bland annat förnybar energiproduktion och smarta elnät, järnvägar, vägar, utbyggd kollektivtrafik, energirenoveringar och nybyggnation av lokaler och klimatsmarta bostäder så att människor kan flytta.

Att man lägger miljarder på rot ger inga bostäder på Malmfälten, dit människor ska flytta till industrijobben, eller till gruvorna i norr som också behöver folk.

De statliga industribolagen bör vidare användas för att bygga Sverige tryggare. Här har vi LKAB som ett bra exempel. Det gör givetvis Sverige mer jämlikt, ekologiskt hållbart och konkurrenskraftigt och jämnar ut de orättvisa skillnaderna mellan stad och landsbygd.

Mycket av produkterna som kommer från industrin är av samhällsavgörande karaktär. Det kan vara material som behövs för välfärden, byggandet eller omställningen. Industrin står även för många arbetstillfällen. Det måste därför finnas ett gemensamt ansvar för de samhällsavgörande industrierna. Det har vi inte i dag.

Det borde finnas en uttalad strategi för hur staten hanterar industrier som är av stor vikt över tid. Regeringen borde därför få i uppdrag att kartlägga vilka samhällsavgörande industrier och naturresurser som finns och ge förslag på hur en långsiktig plan kan upprättas.

Det finns en intressant reservation i betänkandet, om konkurrens. Vänsterpartiet stöttade bojkotten av matjättarna. Det är tydligt att när monopolet blir för stort saknas konkurrens på lika villkor. Då är det konsumenterna som förlorar, och några få – i det här fallet matkedjor – blir vinnare.

Regeringen bör införa ett marknadsundersökningsverktyg som ger Konkurrensverket möjlighet att identifiera och åtgärda strukturella problem på marknader där konkurrensen fungerar dåligt. Det skulle möjliggöra fördjupade analyser av marknadsdynamiken och ge myndigheterna befogenhet att rekommendera eller vidta åtgärder såsom krav på avyttringar eller införande av regleringar för att motverka oskäliga affärsmetoder och öka konkurrensen. Liknande verktyg används redan framgångsrikt i länder som Storbritannien och Danmark. Nyligen föreslog den finska konkurrens- och konsumentmyndigheten att ett sådant verktyg ska införas för att komma till rätta med problemen på veterinärmarknaden. Regeringen bör återkomma med lagförslag som innebär att ett marknadsundersökningsverktyg införs.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Sverige är ett land byggt av människor som vågar starta företag, utveckla idéer och skapa arbete åt andra. Entreprenörer, småföretagare, familjeföretag och industriföretag har lagt grunden för det välstånd som i dag finansierar Sveriges gemensamma välfärd. För att det ska fortsätta vara så måste politiken göra sin del av arbetet, men alltför länge har politiken gjort det svårare än nödvändigt att driva företag i Sverige. Det är mycket byråkrati. Det är för långsamma tillståndsprocesser och för många regler som hämmar initiativkraften.

Den här regeringen har påbörjat ett stort reformarbete eftersom Sverige behöver fortsatt ökad tillväxt – inte för statistikens skull, fru talman, utan för jobben, för att kunna finansiera sjukvård, skola och äldreomsorg, för att familjer ska kunna leva trygga liv och för att vårt land ska vara starkt i en allt osäkrare värld.

Fru talman! Alltför många företagare vittnar om att tiden går åt till administration, blanketter och myndighetskrav i stället för till att utveckla verksamheten. När en företagare lägger timmar på byråkrati förlorar både företaget och samhället värdefull tid. Vi kristdemokrater arbetar systematiskt med att minska regelbördan och förenkla regelverk som hindrar företag från att växa. Vi driver ett brett arbete för regelförenkling.

Regelkrånglet kostar våra svenska företag 400 miljarder kronor. Vi betar av dessa hinder bit för bit. Vi har tagit bort kravet på papperskvitton, vilket har gjort att företagen har sparat 4 miljarder kronor. Vi arbetar systematiskt genom Förenklingsrådet, som består av branschen i samarbete med relevanta myndigheter och med regeringen. Resultatet märks redan. Det tog mindre än ett år till beslutet att ta bort matkravet, vilket besparar företagen kostnader på hela 4 miljarder kronor. Samtidigt finns nu fler e-tjänster, mer standardiserade processer och digitala fullmakter som underlättar företagens vardag och frigör resurser till kärnverksamhet, innovation och tillväxt.

Fru talman! Vi vet att småföretagen är ryggraden i svensk ekonomi. Fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag. För många småföretag är steget från att arbeta ensam till att anställa sin första medarbetare mycket stort. Därför har vi under den här mandatperioden sänkt arbetsgivaravgifterna för anställning av unga samt genom stärkt växa-stöd, vilket ger möjlighet för unga att komma in på arbetsmarknaden. Vi behåller expertskatten för att Sverige ska kunna konkurrera om kompetens.

När skatteregler blir oförutsägbara eller komplicerade riskerar vi att slå undan benen för våra företag, och därför fortsätter arbetet med att förbättra skattereglerna och stärka drivkrafterna för att starta och utveckla företag. I grunden handlar det om respekt för den som tar risker och skapar arbetstillfällen.

Fru talman! Många av Sveriges företag är familjeföretag som byggts upp under generationer. De representerar ansvarstagande, långsiktighet, lokal förankring och omsorg om både medarbetare och föreningsliv. Familjeföretag bygger värde över generationer, inte bara för sin egen familj utan för hela lokalsamhällen. Att värna familjeföretagen är därför inte bara god näringspolitik; det är också en del av ett samhällsbygge som håller ihop. För Kristdemokraterna är det här en värderingsfråga.

Fru talman! Kompetensförsörjning är en nyckelfråga för Sveriges företagstillväxt och konkurrenskraft. Vi kristdemokrater har i regeringen under året vidtagit omfattande åtgärder för att stärka företagens tillgång till kvalificerad arbetskraft. Sverige ska vara ett land som attraherar, etablerar och behåller den kompetens som behövs för att företag ska kunna växa och utvecklas. Den kompetens som kommer utifrån kompletterar våra egna talanger och bidrar till fler jobb, fler innovationer och ökad tillväxt. När ett litet företag kan anställa växer inte bara företaget utan hela samhället.

Fru talman! Det räcker inte med strategier. Detta handlar också om hur vi pratar om vårt land. Politiker som jag men även många företagsledare har ansvar för att berätta om den potential som finns i vårt vackra land och den tillväxtmotor och de tillväxtproducerande delar som finns, inte minst i våra norra regioner. Vi behöver marknadsföra och berätta om det. Besöksnäringen är därför viktig för Sverige. Den skapar jobb i hela landet, inte minst i landsbygder och mindre kommuner där turismen ofta är avgörande för lokal utveckling.

Viktigt är att politiken fokuserar på rätt saker. Förutom att vi har genomfört konkreta regelförenklingar av till exempel tillståndsplikten för hotell- och pensionatverksamhet har vi gett Tillväxtverket, Visit Sweden och regionala besöksnäringsfunktioner i uppdrag att samarbeta inom plattformen Smartare tillsammans. Plattformen utgår från den nationella besöksstrategin och har fokus på besöksnäringens utmaningar och behov.

Visit Sweden marknadsför Sverige som turistland hos både utländska och inhemska målgrupper samt genomför satsningar på marknader där det finns tillväxtpotential för turism. Det gör de tillsammans med Svenska institutet och Tillväxtverket, som har nationellt ansvar för kunskap och kvalitetsutveckling samt samverkan och samordning inom turism.

Fru talman! Våra unga är vår viktigaste framtid. För varje ung människa som får sitt första arbete öppnas dörren till egen försörjning, framtidstro och gemenskap i samhället. Arbete är mer än en inkomst; det är en väg in i samhället. Genom sänkta arbetsgivaravgifter för unga gör vi det lättare för företag att ge unga deras första jobb. Vi kristdemokrater vill gå längre och sänka arbetsgivaravgifterna för anställda redan från 16 års ålder. Det är viktigt för att unga tidigt ska få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och få erfarenhet och möjlighet att växa in i vuxenvärlden med ansvar och intresse för en framtid med utbildning och nya jobb.

Fru talman! Ung Företagsamhet är på frammarsch. Där finns stor potential att rusta våra unga och öka deras möjligheter att starta företag. Vi kristdemokrater driver också frågan om vikten av att alla gymnasieskolor i Sverige ska vara skyldiga att erbjuda Ung Företagsamhet. I dag saknas entreprenörskap i till exempel praktiska gymnasieutbildningar, och det finns stora möjligheter att öppna vägar för dessa elever att starta företag.

Sverige är ett av de mest innovativa länderna i världen och ska fortsätta att vara ett högteknologiskt land som konkurrerar med kunskap och innovationsförmåga. Vi ska också vara internationellt attraktiva för investeringar i forskning och utveckling.

Fru talman! För att innovativa företag ska kunna växa behövs en politik som ser till att det finns test- och demonstrationsanläggningar. De bidrar till att förkorta tiden från forskning till nyttiggörande. De möjliggör test- och forskningsresultat tidigt i utvecklingsprocessen och bidrar till att Sverige kan attrahera forskare, entreprenörer och kunskapsintensivt näringsliv.

Vinnova och Rise har fått ökade möjligheter att stimulera nyetableringar av test- och demonstrationsanläggningar i privat och offentlig regi och att öka tillgången till testbäddsmiljöer för unga innovativa företag, till exempel startup- och scaleup-företag.

Exporten är en grundbult i Sveriges välstånd. Genom export skapas jobb, tillväxt och resurser till välfärden. Regeringen stärker svensk export genom Business Sweden, Exportkreditnämnden och riktade stödinsatser samt genom att driva handelsfrågor på EU-nivå. Genom Business Sweden underlättar man för företag att etablera sig internationellt och navigera i regelverk och hitta affärspartner. Särskilt små och medelstora företag är i fokus för stöd för att nå nya marknader, vilket är avgörande för Sveriges konkurrenskraft.

Fru talman! Näringspolitik handlar ytterst om vilket samhälle vi vill bygga. Kristdemokraterna ser företagande som en del av det sociala kontraktet i samhället. Företag skapar arbetstillfällen, arbetstillfällen skapar skatteintäkter och skatteintäkter finansierar vår gemensamma välfärd.

När företag växer kan sjukvården stärkas. När företag anställer kan skolan utvecklas. När företag investerar kan hela landet leva. Det är därför en stark ekonomi och en stark välfärd alltid hör ihop.

Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Om det är någon gång man som svensk blir riktigt stolt är det när man blickar ut över svenskt näringsliv och noterar historien. Vi har många globala företag, och vi är som ett litet land uppe i norra Europa väldigt beroende av en intensiv exportindustri.

Europeiska unionen har kommit att bli helt central för Sveriges möjligheter att utvecklas ekonomiskt och få tillväxt. Vår export till EU utgör 75 procent av vår totala export. EU är den inre marknad som vi kan verka på. Att vi har ett starkt Europa och att Sverige är en stark röst i Europa är helt centralt för svensk förmåga att fortsätta utvecklas ekonomiskt.

Jag kommer i mitt anförande även att beröra något så märkligt som termodynamikens andra huvudsats; jag återkommer till det.

Det finns några orosmoln ute i världen och på hemmaplan. Vi fick i dag en nyhet om hur det står till med demokratin i världen genom en undersökning från projektet Varieties of Democracy. I den meddelas att det aldrig har funnits så många länder som avdemokratiseras samtidigt som precis nu.

Demokratin i världen är tillbaka på 1978 års nivåer för den genomsnittliga globala medborgaren. Världen har 92 autokratier – icke-demokratier – och 87 demokratier i slutet av 2025. Men den kanske mest braskande siffran är att endast 7 procent av världens befolkning lever i liberala demokratier.

Om vi blickar ut över Atlanten mot det stora landet i väst, USA, ser vi till exempel att president Donald Trump själv har fattat 225 beslut om nya lagar via sin möjlighet med presidential executive orders. Samtidigt har kongressen bara beslutat om 49 lagar under samma period.

För Sveriges del ser det betydligt ljusare ut, men här finns också orosmoln. Vi är visserligen tvåa på listan över länder med högst demokratiindex, men det vi har sett under mandatperioden manar till viss eftertanke och viss oro.

När vi ska anta ny lagstiftning har Lagrådet i många fall haft anmärkningar. I propositioner som kommer från regeringen har man inte lyssnat på Lagrådet eller på remissinstanser. Regeringen försöker gena i kurvorna, ha kortare handläggningstider och ha kortare och mer genomgripande utredningar.

Det här är såklart väldigt oroande inför framtiden. Det gäller inte minst för ett näringsliv som behöver ha en regelbaserad ordning med ordning och reda och kunna känna tillit till politiken. Det är här vi kommer in på termodynamikens andra huvudsats.

Det är betydligt lättare att skapa oordning än ordning. Termodynamikens andra huvudsats stipulerar att den naturliga vägen går mot oordning. Tänk själv när ni var små och byggde ett legotorn som var två meter högt. Det tog längre tid att bygga ett två meter högt torn än att riva ned det. Ett annat exempel är när man blandar mjölk i kaffe. Det är betydligt lättare att blanda ut mjölken i kaffet och få en beige blandning än att efteråt separera dem. Det blir ökad oordning.

Det här är djupt riskabelt för näringspolitiken. Se bara på urbaniseringen. Det är en kraft som gör att vi får större skillnader mellan stad och land. Hur slår det på vår ekonomi och vår sammanhållning i det långa loppet? Vi ser vilken inverkan isolationistisk och nationalistisk politik har på världshandel. Vad kommer det att göra med vår möjlighet till tillväxt? Vi ser det också i näringspolitiken. Vi har konkurrenslagstiftning, arbetsmiljölagstiftning, den gröna omställningen och ett jämställt företagande för att hålla rörelsen mot kaos stången.

Centerpartiet har under mandatperioden valt att fokusera på fyra områden för vår näringspolitik.

För det första handlar det om kedjan forskning, innovation och företagande. Jag återkommer till det.

För det andra vill vi ha en omställning, både en grön omställning och en AI-omställning. Det är de två stora globala trenderna som svenskt näringsliv måste ta till sig till hundra procent.

För det tredje vill vi minska de geografiska skillnaderna i företagandet. Det ska vara lika villkor oavsett om du bor på en liten ort eller om du är lokaliserad i ett innovationskluster i Stockholm eller Göteborg.

För det fjärde vill vi se ett ökat fokus på regelförenklingar. Regeringen har därvidlag gjort ett antal goda insatser. Vi skulle vilja gå längre.

Man har i dag tre olika råd för att förbättra regelhanteringen. Det är i sig dråpligt att man krånglar till det och har tre råd som kan ge olika råd och har slags uppgifter. Vi skulle önska att det fanns ett råd i stället som har ett större mandat.

För forskning, innovation, startup- och scaleup-företag och kommersialisering behöver vi fokusera tydligare på att ge ökad frihet till forskarna i forskningssteget. Vi behöver vara beredda på att nio av tio projekt misslyckas och se att det är värt risken. Det behövs större frihet i forskningen än vad vi har i dag.

Vad gäller innovationsdelen och startup- och scaleup-delen får vi kanske får räkna med ett 50-procentigt utfall. Det är helt okej att skattemedel används till det här eftersom hälften av projekten som kommer att genomföras kommer att kunna leda till fantastiskt goda affärer.

När det däremot gäller kommersialisering och företagande behöver vi vara mer vaksamma och noggranna än vad vi är i dag och inte ge ut pengar på ett sätt som under senare tid kanske skett lite slarvigt.

Forsknings-, innovations- och företagskedjan är helt beroende av att alla tre delarna är lika starka och att det finns en sömlöshet dem emellan.

Sedan finns det en annan aspekt. Ibland har vi organiserat oss tokigt. Vi vet att om det ska bli ett riktigt bra företagande efter att en idé uppstått i antingen ett forskningslabb eller ett garage någonstans ska idén följa människan. Vi kan inte lämna över en idé från ett forskningslabb till ett institut och sedan till ett företag. Det försvinner på vägen. Ändå har vi organiserat oss så.

Vi behöver ha en organisering som vilken företagare som helst själv begriper. Kommer man på en idé är det man själv som måste ta den i hamn. Jag känner till exempel viss tveksamhet till vår organisering runt institut.

Vi har ett antal förslag där, och jag vill yrka på stöd för reservation 3 i betänkandet.

Slutligen, fru talman, handlar det om hur vi får fart på ekonomin. Egentligen är det tre delar vi behöver fokusera hårdare på. Det handlar om utbildning, arbetskraftsinvandring och större inkludering. Vi vill se ett mer jämställt företagande – ett företagande där vi ser hur våra utrikes kompetenser tydligare kommer till sin rätt och som också utjämnar skillnaderna mellan stad och land.

Fru talman! Jag ska fatta mig extremt kort eftersom jag vet att vi alla behöver rusa till partigruppsmöten alldeles strax.

Sverige behöver fler liberala reformer som stärker vår konkurrenskraft och skapar förutsättningar för svenskt näringsliv, svensk industri och svenska företag. Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Om vi ska ha ett starkt och hållbart näringsliv i Sverige är det många delar som behöver hänga ihop och många områden som behöver samverka. Men det finns tydliga gemensamma nämnare som i stort sett alla näringslivets företagare lyfter fram som stora utmaningar när vi möts. Det är inte någon nyhet för oss som är här. Det handlar om kompetensförsörjning, säkrad energiförsörjning i närtid, tydliga och snabba tillståndsprocesser och inte minst långsiktighet, där tydliga politiska mål och minskad ryckighet inom politiken är av väldigt stor vikt. Ska vi behålla ett starkt näringsliv i Sverige är detta saker vi behöver lägga tid och energi på att lösa.

Näringslivet är avgörande för att Sveriges klimatarbete och konkurrenskraft ska vara starka. Sveriges klimatarbete och klimatpolitik är samtidigt avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft, exempelvis när svenska företag driver ett starkt hållbarhetsarbete som i sin tur öppnar för nya innovationer, affärsutveckling, nya jobb och nya företag.

Tydliga, stabila och långsiktiga målsättningar för klimatomställningen är en förutsättning för att näringslivet ska våga investera och ställa om. Om spelplanen hela tiden ändras finns risk för att all utveckling stannar av. Det är samtidigt av avgörande betydelse att det finns tydliga och långsiktiga förutsättningar för att i snabb takt kunna ställa om till fossilfrihet. Det finns därför ett stort behov av att politiken styr i en tydlig riktning och samtidigt stöttar den gröna industriomställningen och hållbarhetsarbetet inom alla branscher.

Eftersom jag vet att vi har ont om tid skulle jag bara vilja säga en liten sak om den samhällsomvandling som sker just nu. Det pågår en stor samhällsomvandling när industriomställning, gruvprojekt, utbyggnad av försvaret och andra projekt plötsligt tar fart. Kommunerna tar i dag både ansvar och risker när samhällsplaneringen behöver hänga med. Det gäller till exempel bostadsbyggande och ny infrastruktur. Vi anser att staten behöver ta ett mycket större ansvar än i dag när det gäller stöttning av kommuner.

Fru talman! Med detta sagt vill jag helt enkelt yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 22.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)