Litteratur, läsande och språk

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 1 och 5.

I går debatterades här i kammaren utrikesutskottets betänkande om det nordiska samarbetet. Jag talade då om vikten av att försvara och förklara de grundläggande demokratiska rättigheter vi åtnjuter här i Sverige och i Norden. De är inte självklara. Möjligheten att uttrycka sig fritt är en förutsättning för ett öppet och demokratiskt samhälle.

Jag vill därför med anledning av fristadsfrågan, i likhet med utskottet i övrigt, framhålla yttrande- och tryckfrihetens vikt. Jag anser att dessa grundläggande värden och rättigheter bör ägnas stor uppmärksamhet och ser också fram emot den plattform som nu ska formas inom ramen för det nordiska samarbetet på det här området, särskilt mot bakgrund av den senaste tidens brott mot och inskränkningar av dessa friheter i Europa och vårt närområde, Köpenhamn och Paris. Vi har vid olika tillfällen slagit vakt om och värnar ömt de demokratiska fri- och rättigheter vi har och har i olika sammanhang lyft fram betydelsen av att försvara dessa okränkbara värden.

Det finns i dagsläget flera fristäder i Sverige. Motionen på det här området rör en utvidgning av systemet. Enligt vår mening ger dock gällande rätt enligt utlänningslagens bestämmelser om flyktingar och andra skyddsbehövande, asylrätten, tillräckliga möjligheter för det svenska samhället att erbjuda en person som i sitt hemland har hamnat i onåd av politiska eller religiösa skäl att komma till Sverige. Vi avstyrker därmed motionsyrkandet med föreslagen inriktning gällande fristäder och ställer oss därför inte heller bakom tillkännagivandet till regeringen om att verka för ett ytterligare antal fristäder i Sverige.

Herr talman! Språk och möjligheten att kommunicera är en av de i särklass viktigaste formerna för att kunna bygga förståelse och samhörighet, en av de viktigaste kulturmarkörerna och ett viktigt kitt i kulturer. Norden delar inte bara geografisk närhet, utan vi delar också kulturell och språklig närhet. Det har byggt och bygger samverkan stark.

Sverigedemokraterna ser därför med stor oro på att språkförståelsen mellan de nordiska länderna minskar och försämras, vilket i förlängningen är ett hot både mot det nordiska samarbetet och mot den kulturella närheten. Det är också ett hot mot en integrerad nordisk arbetsmarknad och den gemensamma nordiska identiteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Att situationen är så alarmerande är dock inget som förvånar. I Danmark fanns under vårterminen 2009 endast två svenska och två norska lektorer anställda för att undervisa blivande dansklärare i svenska och norska. I Norge fanns det under samma period en dansk och en svensk. Hur det ser ut i dagsläget vågar jag inte svara på, men klart är att det är långt ifrån tillfredsställande. En signal om det här är att Ungdomens Nordiska Råd år 2008 beslutade att övergå till att använda engelska som arbetsspråk sedan man hade konstaterat att ledamöternas förståelse av de nordiska språken var så dålig att en effektiv kommunikation på de nordiska språken inte var möjlig.

Det här är allvarliga signaler som bör mötas med åtgärder. För att försöka komma till rätta med en allt sämre nordisk språkförståelse föreslår vi att regeringen tillsätter en utredning med syfte att presentera konkreta förslag kring hur den här språkförståelsen ska kunna förbättras.

Herr talman! Sverige är en vidsträckt stat geografiskt, men den svenska nationen är än mer vidsträckt och återfinns även utanför landets gränser, geografiskt på håll, men kulturellt tätt intill. En stor och viktig del av kultur och kulturellt arv är den immateriella formen: folkminnen, sagor, sägner, myter, ortnamn och historiska begrepp, musik och ljudupptagningar. En central aktör som bedriver ett gott arkivvårdsarbete och också kontinuerligt insamlande än i dag är Institutet för språk och folkminnen som har till uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och folkmusik samt samla kunskap om och följa användningen av även andra språk i Sverige och bearbeta det material som kommer in och vårda detta för framtiden.

Vi anser att det för en kulturarvsbevarande svensk myndighet borde vara mer prioriterat att bevara och levandegöra hela den svenska nationens kulturarv än att samla kunskap om användningen av invandrarspråk inom den svenska statens gränser till exempel. Vi anser också att det borde vara lika prioriterat att sprida kunskap om den svenska nationens samtliga språkvarianter som det är att sprida kunskap om de nationella minoriteternas språk. Till den svenska nationen räknar vi de finlandssvenska och estlandssvenska minoriteterna.

Vi föreslår därför att Institutet för språk och folkminnens uppdrag ses över i syfte att ge myndigheten ett uttalat uppdrag att bevara, levandegöra och samla kunskap om även finlandssvenskarnas och estlandssvenskarnas dialekter och kulturarv.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Herr talman! Kulturutskottets betänkande 9 behandlar frågor som rör litteratur, läsande och språk. Tio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i höstas samt propositionen om styrelsen för Sveriges Författarfond behandlas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Språk har alltid varit ett av mina favoritämnen i skolan. Jag kommer aldrig att glömma första lektionen på gymnasiet, där min svensklärare sa till mig: Ida, språk är makt. De ord som hon sa har etsat sig fast i mig, och jag har funderat mycket på vad de betyder. Att kunna läsa och ha en god läsförståelse är fundament för delaktighet och demokrati i vårt samhälle. Genom att läsa och ta del av litteratur stimuleras vårt språk, vårt intellekt och vår förståelse för oss själva och vår omvärld.

Sedan jag fick barn för lite mer än ett år sedan har språk och språkutveckling blivit ännu mer intressant. Jag ser hur min dotter Livs ögon lyses upp när hon har hämtat en bok från bokhyllan och kommer till mig och säger: Mamma, läs! Ja, hon säger inte det, men hon menar det. Jag tänker också på vad Astrid Lindgren sa: "En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje." Det stämmer otroligt bra.

Herr talman! I december 2013 antog riksdagen nya nationella mål för politiken för litteratur- och läsfrämjande: "Alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet."

Vi ser i dag med oro på hur läsförmågan minskar och hur litteraturen tar allt mindre plats i våra liv. Särskilt oroande är den segregering som vi ser i läsandet, där kvinnor läser mer än män, där de med lång utbildning läser mer än de med kort utbildning och där socioekonomiska faktorer spelar en avgörande roll för läsandet.

Att föräldrar läser mycket för sina barn har en stor betydelse, likaså tidiga insatser i skolan.

Skolresultaten försämras. Att kunna läsa och förstå det som jag läser är en av nycklarna till att nå målen i skolan.

Skolans tidiga insatser är otroligt bra, men de räcker inte. Familjen och samhället runt omkring måste också uppmuntra och inspirera till läsandet.

Men det är inte bara barn och unga som behöver läsfrämjande insatser. Även vuxna behöver stöd. Det är därför glädjande att staten gör så många insatser för att främja läsandet. Men vi måste följa denna fråga noga och fortsätta prioritera detta i framtiden.

Herr talman! Det går inte att tala om litteratur och läsande utan att lyfta fram biblioteken. Biblioteken är en del av hjärtat i vårt samhälle. De är en demokratisk institution där alla är välkomna, oavsett vem man är eller var man kommer ifrån. Det är en fristad och en plats för andrum.

Sedan den 1 januari 2014 har vi en ny bibliotekslag, och jag kan inte låta bli att läsa upp 2 § i bibliotekslagen, som handlar om ändamålet med biblioteken. Där står följande:

"Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Den nya bibliotekslagen gör att vi inte kan ta biblioteken för givna, något som jag ibland har funderat på om vi gör i Sverige. Det är därför glädjande med regeringens satsning på en nationell biblioteksstrategi. Från biblioteksaktörernas håll har det varit ett önskemål sedan länge. Det behövs för att främja bibliotekens planering, styrning och uppföljning, bland annat i en ny och digital värld.

Vi ser också en oroande utveckling där antalet bemannade biblioteksserviceställen i Sverige har minskat, inte minst i glest befolkade kommuner och regioner. År 2013 fanns det 1 502 bemannade offentliga bibliotek, om vi räknar bort skolbiblioteken. Det är en minskning med 74 sedan 2010. I mitten av 90-talet fanns det 1 500 folkbibliotek. År 2014 var antalet 1 156. Det är alltså ca 300 färre. Därtill kan man lägga att antalet biblioteksanställda har minskat med 1 365 personer sedan 1991.

Med tanke på dagens behov av mer läsning och större behov av läsfrämjande insatser är det inte färre bibliotek och färre bibliotekarier som vi behöver. Vi behöver fler.

Det är med glädje jag ser tillbaka på biblioteksdagarna som arrangerades i Lund i början av maj. Där lyftes flera goda exempel fram på hur biblioteken arbetar innovativt för att stimulera läsandet i Sverige.

Jag vill lyfta fram några exempel. Ett är Tvättstugeprojektet i Smedjebacken. Någon kom på att man kunde ställa ut några böcker i tvättstugan för att få folk att låna fler böcker. Ett annat är projektet Bokleffe i Älvdalen, där man försöker få framför allt äldre män att läsa fler böcker. Dessa olika exempel är otroligt inspirerande.

Jag måste också passa på att lyfta fram Norrbottens län och länsbiblioteket som har tagit fram ett gemensamt lånekort för alla bibliotek i Norrbotten. Det är otroligt positivt och har stimulerat läsandet i Norrbotten.

Herr talman! Alla läser olika, och vi kan behöva olika hjälpmedel för att kunna läsa och ta del av litteratur. Myndigheten för tillgängliga medier har gjort ett fint arbete med att ta fram Legimus, som är en plattform som ger alla som har svårt att läsa tillgång till ett bibliotek med talböcker. Det var också med glädje som jag fick se böckerna som görs för taktil läsning samt satsningarna som görs inom punktskriftsområdet. Detta är något som vi måste följa noggrant i framtiden också.

Herr talman! Jag vill också berätta om ett tillkännagivande till regeringen från kulturutskottet. Det handlar om fristäder för förföljda konstnärer, däribland författare.

Tisdagen den 12 maj mördades författaren Ananta Bijoy Das med en machete i Bangladesh. Bara några veckor tidigare skulle han ha talat på en konferens här i Sverige.

I dag finns omkring 40 fristäder i världen, varav ett tiotal finns i Sverige. År 1996 fick vi i Sverige vår första fristad - Göteborg. Kommunerna gör ett omfattande åtagande i att ta emot dessa författare, och det är beundransvärt. Kulturrådet har redan i dag ett uppdrag att verka för fler fristäder för förföljda konstnärer och för att de som vi redan har tagit emot görs delaktiga i samhället.

Det kan därför tyckas att ett tillkännagivande är onödigt. Men det bidrar till att ytterligare lägga vikt vid frågan. Yttrandefriheten är faktiskt en grundbult i vårt demokratiska samhälle. Att göra en internationell solidarisk insats genom att erbjuda förföljda konstnärer en fristad är ett sätt att slå vakt om yttrandefriheten. Detta vill vi alltså ge regeringen till känna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

I detta sammanhang vill jag också passa på att lyfta fram minoritetsspråken. Jag är född i Tornedalen. Där bor människor som fortfarande bär på en skam över att ha finskan eller meänkielin som modersmål, på grund av den dåvarande svenska assimileringspolitiken som förbjöd människor att tala finska exempelvis på skolrasterna. Där var du lite mindre värd som människa om du inte pratade svenska.

Vi måste slå vakt om minoritetsspråken och ge stöd till vitalisering av dessa språk. Jag uppmuntrar mina nära och kära som talar finska att tala med min dotter Liv, som är ett år gammal, så att hon lär sig ett språk till. Att lära sitt barn att tala flera språk är en av de finaste gåvorna som man kan ge till sitt barn. Detta vill jag också kunna ge till min dotter.

Herr talman! Jag yrkar bifall till kulturutskottets förslag. Jag vill också passa på att önska en trevlig sommar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Niclas Malmberg (MP).

Herr talman! Jag ska börja med att instämma i Ida Karkiainens bifallsyrkande när det gäller helheten av betänkandet och yrkar avslag på de sex reservationerna.

Jag ska inte vara särskilt långrandig, eftersom det är många talare i detta ärende. Men jag ska kommentera två saker.

Det första gäller propositionen som behandlas. Det är en uppföljning av den viktiga proposition som alliansregeringen lade fram och som riksdagen godkände under förra mandatperioden. Man kan därför säga att detta är allianspolitik som läggs fram av regeringen. Därför ställer vi oss gärna bakom denna förändring, även om den inte är så stor.

Det andra som jag tänkte kommentera är det tillkännagivande som finns i betänkandet. Det är min gode allianskollega Bengt Eliasson som har skrivit den motion som ligger till grund för tillkännagivandet. Det gäller att vi ska ha fler fristäder i Sverige och att vi ska ha större möjligheter att ta emot människor som jagas i sina länder och där de inte kan ägna sig åt sin kulturutövning. Inte bara författare utan även andra konstnärer ska ha möjlighet till detta, och vi från statens sida ska se till att kommunerna får bra förutsättningar för detta.

Detta tycker vi är viktigt. Jag håller därför inte med Ida Karkiainen när hon uttalade att detta kan verka onödigt. Nej, det är mycket nödigt att vi har fristäder för författare och andra kulturutövare.

Jag skulle nästan kunna tro att Sverigedemokraterna står bakom den svenska utlänningslagstiftningen, som de i alla andra sammanhang så hårt kritiserar och vill ta bort och till och med fälla alla regeringar som står bakom utlänningslagstiftningen. Läser man den skrivning som finns i Sverigedemokraternas reservation vad gäller fristäder kan man luras att tro detta. Sverigedemokraterna vill inte heller att vi ska ha den här möjligheten utan yrkar avslag i sin reservation.

Anledningen till att det här är så viktigt är att vi vet att det första man ger sig på när demokratin i ett land får ge vika är kulturen och dess utövare. Vid sidan av att aktivt arbeta för att sprida demokratin runt om i världen är en ökad möjlighet att ge författare och andra kulturarbetare en fristad - och fler fristäder - mycket viktigt för oss i Alliansen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja förtydliga att vi absolut inte tycker att fristäder är onödiga. Om man noterar vilka kommuner i Sverige som erbjuder fristäder till förföljda författare ser man att det är Sstyrda kommuner.

Det leder mig dock in på en fråga jag skulle vilja ställa till Cecilia Magnusson. Det handlar om Moderaterna i Gävle och det de drog inför rätta där. Hur ställer sig Cecilia Magnusson till det? De hävdade nämligen att det ligger utom den kommunala kompetensen att erbjuda fristäder, vilket faktiskt försvårade i fristadsfrågan. Jag skulle alltså vilja fråga Cecilia Magnusson vad hon tänker om det.

Herr talman! Det var ju alldeles utmärkt att Ida Karkiainen tog chansen att förtydliga sig; det tycker jag behövdes i allra högsta grad. Det är nämligen väldigt viktigt med fristäder, och det är bra att vi har det här tillkännagivandet och trycker på regeringen. Det är viktigt att de jobbar vidare och mer aktivt med den här frågan så att fler städer kan ta emot författare och andra kulturutövare. Det var alltså alldeles utmärkt med ett förtydligande - tack för det!

När det gäller frågan om Moderaterna i Gävle ville de ju få prövat om detta låg inom den kommunala kompetensen. Jag tycker att det är ett utomordentligt domstolsutslag som har kommit, senast från kammarrätten, nämligen att detta ligger inom den kommunala kompetensen och att man kan ha både statliga och kommunala uppgifter. Jag är alltså väldigt glad att kammarrättsdomen blev så klar att vi kan arbeta vidare med den här viktiga frågan.

Herr talman! Jag tackar Cecilia Magnusson för det. Jag håller helt med om att det är viktigt att domen kom och att den fastslår att kommunerna kan fortsätta jobba för fler fristäder. Jag hoppas också att fler moderatledda kommuner väljer att ansluta sig till fristadssystemet. Det vore väldigt önskvärt.

Herr talman! Jag kan bara återgälda tacket.

Herr talman! Cecilia Magnusson nämnde att det var förvånande att Sverigedemokraterna hänvisade till utlänningslagen och att vi står bakom den i det här fallet. Det är egentligen inte alls märkligt, för det vi har hänvisat till både i konstitutionsutskottet och i kulturutskottet är att det i utlänningslagen - och även i asylrätten - finns lagrum för alla olika grupper av förföljda att söka asyl i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Tvärtom har vi flera gånger hävdat att vi ska använda oss av utlänningslagens olika möjligheter i Sverige. Vi ska använda oss av de regelverk och överenskommelser som finns i såväl den svenska utlänningslagen som, i andra migrationsfall, Dublinförordningen. Vi har alltså inget motstånd när det gäller att hänvisa till och använda oss av utlänningslagen i det här fallet; det är snarare ett understrykande och förtydligande av att det finns lagrum och möjligheter i gällande lagstiftning.

Herr talman! Jag vet inte riktigt om det fanns någon fråga jag ska svara på, men jag uppfattar detta som ett förtydligande. Jag är väldigt glad om Sverigedemokraterna numera står bakom den lagstiftning vi har när det gäller att ta emot och se till att människor kan komma till vårt land och få ett bra omhändertagande.

När det gäller fristäder och att ta hand om och hjälpa författare eller andra kulturutövare vet vi att det första som får stryka på foten när demokratin lämnar ett land är kulturutövare. Det är därför fristäderna är så viktiga - för att man kan hjälpa dessa människor på ett mycket mer adekvat sätt under en kortare eller längre tid. Jag tycker att det är synd att Sverigedemokraterna inte kan ställa upp på detta.

Jag lyssnade dessutom uppmärksamt på Aron Emilssons anförande, och det är något jag inte riktigt förstår. Å ena sidan talade Aron Emilsson om den plattform när det gäller fristäder man har antagit i Nordiska rådet. Då gäller det alltså Nordiska rådet och inte Sveriges ansvar. Å andra sidan talade Aron Emilsson dock om nordisk språkförståelse och att vi i Sverige borde göra mycket mer för detta. Men vad ska vi då ha Nordiska rådet till? Är det inte det de jobbar med? Det kan Aron Emilsson säkert svara på eftersom han sitter i Nordiska rådet.

Herr talman! Det är ju fler än vi sverigedemokrater som i olika omgångar har varit tveksamma och kritiska till fristadssystemet. Nyss nämndes Gävlemoderaterna, som har prövat frågan, och även folkpartistiska kommunpolitiker har ifrågasatt om detta är en viktig kulturfråga för kommunerna eller för nationen.

Det finns nämligen en problematik här: Var drar vi gränserna för vilka grupper som är viktiga att bereda rum för i Sverige vid konflikter och kriser i olika länder? Man kan fråga sig varför författare och konstnärer ska ha en egen väg till Sverige, i en annan form av system, när till exempel advokater eller andra viktiga samhällsbärande grupper inte har det i krigs- eller krissituationer. Frågan är alltså inte helt enkel.

När det gäller den plattform jag talade om är det så att kultur- och utbildningsutskottet i Nordiska rådet har antagit en strategi - en plattform - för att främja fri press och kvalitetsjournalistik i Norden, mot bakgrund av det som har hänt i Paris och Köpenhamn. Det handlar om att stärka yttrande- och tryckfrihet. Det rör inte fristadssystemet, vill jag förtydliga, utan det gäller journalistik, pressfrihet och yttrandefrihet i stort. Det är ett arbete som ganska nyss är sjösatt, så vad det landar i vet vi inte än. Vi har dock absolut ställt oss bakom det i Nordiska rådets utskott, för det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Herr talman! Det var ju jättebra med även detta förtydligande från Aron Emilsson. Jag kan bara säga att jag, Moderaterna och Alliansen tycker att Sverige ska vara öppet och ha möjlighet att ta emot de människor som måste komma hit av en eller annan anledning. Sedan är det så att kulturarbetare och författare är särskilt sårbara när demokratin har fått ge vika, och därför är det viktigt att fristäderna kan bli fler så att vi - så länge världen ser ut som den gör i dag - kan vara öppna och ta emot fler kulturarbetare.

Till slut, herr talman, vill jag bara poängtera att det är en folkpartistisk allianskollega som har skrivit den motion som har gett tillkännagivandet.

Herr talman! Få saker är så upplyftande som att se ett barn knäcka läskoden och plötsligt få ett flöde av ord som ger bilder och berättelser - ja, öppnar hela världar. Alla de världar som öppnar sig för just det barnet vill vi ju ska kunna öppna sig för alla människor.

Litteraturen är inte vår äldsta kulturyttring, men jag skulle vilja säga att litteraturen är den kulturyttring som har påverkat mänsklighetens utveckling allra mest. I dagens samhälle är det tveklöst så att färdigheter i att läsa och skriva är oerhört väsentliga för att vi över huvud taget ska kunna klara vardagen.

Varje tendens som visar att läsförståelsen försämras bland barn och ungdomar måste vi ta på allvar och motverka. Skolan har naturligtvis det största ansvaret här, men kultursektorn kan också bidra och understödja. Inte minst tänker jag då på landets alla bibliotek - dessa fantastiska skattkammare fyllda med litteratur och ofta också med verksamhet som verkligen stimulerar till läsande.

Precis som nämnts här tidigare har vi sett en väldigt negativ utveckling under alliansregeringens år. En tiondel av alla biblioteksfilialer i Sverige lades ned under Alliansens åtta regeringsår. Den utvecklingen måste vi naturligtvis bryta. Vi måste få fler bibliotek, inte färre. Jag är därför väldigt glad att regeringen i vårändringsbudgeten har lagt fram förslag om en nationell biblioteksstrategi. Det kan vara en pusselbit för att vända utvecklingen.

Det är också framsynt av regeringen att i den nationella biblioteksstrategin lyfta fram e-bokens möjligheter. E-boken är ofta väldigt förtalad, skulle jag vilja säga. Många menar att läsupplevelsen i en e-bok inte alls är lika stor som i den tryckta boken. Och det kanske gäller för oss som är vana att kunna slå oss ned i en favoritfåtölj med ett praktexemplar i handen och försjunka i det. Men för alla de som växer upp nu som inte har den vanan eller har fostrats in i det läsandet kan e-boken vara en lägre tröskel in i litteraturens värld än vad den tryckta boken är. Då är det något positivt, något vi ska bejaka. E-boken ger oss möjligheter att intressera fler barn och ungdomar till läsande.

I det här sammanhanget vill jag också säga att jag verkligen hoppas att regeringen är framgångsrik i EU vad gäller möjligheterna att få till stånd en sänkning av e-bokmomsen till 6 procent. Det är en fråga som vi inte äger här i Sverige men där regeringen måste arbeta inom EU för att få en sänkning till 6 procent för e-böckerna.

Tillbaka till betänkandet och den debatt som nu har varit kring fristadsförfattares möjligheter, och då vill jag understryka att det tillkännagivande som vi ser som angeläget att klubba igenom här i riksdagen inte på något sätt handlar om att regeringen inte arbetar med frågan. Tvärtom har regeringen arbetat med frågan och givit i uppdrag till Kulturrådet att se till att fler kommuner får upp ögonen för behovet av fler fristäder runt om i landet. Men det är viktigt att få ett tillkännagivande, just därför att det har varit en politiskt kontroversiell fråga. Vi vet att inte minst Gävlemoderaterna har drivit en annan linje och velat stoppa den här möjligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Nu har domen kommit. Vi vet att kommunerna har rätt att bli fristäder för förföljda författare. Men för att fler moderatledda kommuner ska våga ta den möjligheten tycker jag att det är jättebra att vi i dag har en enighet mellan oss rödgröna partier och samtliga allianspartier, att vi står bakom tillkännagivandet. Då kanske också de moderatledda kommunerna törs etablera sig som fristäder för förföljda författare.

Avslutningsvis vill jag kommentera det Aron Emilsson säger om fristadsfrågan, för perspektivet är väldigt ensidigt; det handlar bara om det internationella perspektivet. Sverigedemokraterna vill inte medverka till att hjälpa dessa författare att få en fristad.

Utifrån mina erfarenheter från Uppsala finns det också ett annat perspektiv, nämligen att författaren som kommer till en stad innebär en injektion i det lokala kulturlivet. Det ger oerhört mycket tillbaka till den kommun som har en etablerad och skicklig författare som kan vara med i den lokala kulturdebatten och i olika verksamheter. Ser inte Sverigedemokraterna den positiva effekten för lokalsamhället?

Med detta vill jag yrka bifall till kulturskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr talman! Rubriken på betänkandet vi debatterar är Litteratur, läsande och språk.

Litteratur, dikter, texter, böcker, hur vi använder vårt språk, påverkar oss alla på olika sätt. Och genom litteraturen kan vårt samhälle speglas samtidigt som det kan bevaras för framtida historiebeskrivning. Litteraturen kan roa och oroa, skapa frågor och ge svar. Litteraturen är helt enkelt en viktig samhällsbärare och samhällsberättare.

Samtidigt är det inte alltid så enkelt. Du kan ha svårt att läsa, ha svårt att ta till dig det som är skrivet. Det kan bero på en funktionsnedsättning som gör det svårt att läsa en text. Det kan bero på att du har svårt med språket som texten är skriven på. Det kan bero på att du inte har fått chansen att lära dig att läsa.

För att kunna ta del av en bok, oberoende av om den är i digital eller tryckt form, behöver man självklart lära sig att läsa. Men man behöver också inspireras till att läsa, och man behöver få hjälp att hitta lusten till att läsa.

En av det viktigaste prioriteringarna på kulturområdet under alliansregeringens tid var just att öka läsandet, att främja och öka läslusten och intresset för litteratur, inte minst bland barn och unga. Det handlar om satsningar på fortbildning för lärare liksom att Statens kulturråd fått i uppdrag att ta initiativ till, samordna och följa upp läsfrämjande insatser av nationellt strategiskt intresse och att ta fram ett handlingsprogram för det läsfrämjande arbetet utanför skolan. Kulturrådet fördelar också flera bidrag för att stödja läsandet liksom intresset för och tillgången till litteratur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Omfattande satsningar har alltså gjorts i syfte att vända de brister i läsförmåga hos unga som flera undersökningar visar, men det finns mer att göra. Här är biblioteken en viktig länk och resurs för läsfrämjandet.

Enligt den nya bibliotekslagen, som trädde i kraft för drygt ett år sedan, ska biblioteken ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar. Syftet är att främja barns och ungdomars språkutveckling och stimulera till deras läsning. Språket, läsförmågan och kunskapen om hur man tar till sig information är viktigt att stimulera i ett demokratiskt samhälle. Att ge medborgarna möjlighet att ta del av information och inte minst att kunna ge uttryck för sina tankar, idéer och önskemål är viktigt.

I bibliotekslagen lyfts det också fram att folkbiblioteken ska verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i samhällslivet. Biblioteket är alltså inte bara en bokdepå, en utlåningscentral av litteratur. På många orter är också biblioteket redan i dag det självklara kulturcentrumet i vid bemärkelse. Biblioteken är i första hand en kommunal samhällsresurs och måste så också få fortsätta att vara. Det är inom kommunen, på orten där biblioteket finns, som man ska utveckla sitt bibliotek, sitt eget kulturcentrum. Metoderna för detta skiftar över landet och ska så göra, för det är i kommunen man vet bäst vad som fungerar och vad som efterfrågas och behövs.

Herr talman! För att kunna ta till sig information liksom att kunna läsa och tolka en skriven text behöver man, som sagt, kunna läsa. Vi kan konstatera att det är bra, ja avgörande, att man känner lust för att läsa eller i alla fall intresse för den text man ska ta till sig. Men vad vi också kan konstatera är att vi inte har samma förutsättningar för läsandet. Vi är alla olika. Det kan handla om vilken förkunskap vi har, intresset, vilken språklig bakgrund vi har eller kanske en funktionsnedsättning som påverkar hur vi läser eller vår förståelse av texten. Då är det viktigt att skapa förutsättningar för alla att ta del av information och litteratur.

Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, har en viktig funktion som nationellt kunskapscentrum för tillgängliga medier. MTM arbetar för att alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån vars och ens förutsättningar, oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning. Sedan årsskiftet har Centrum för lättläst gått in i MTM, som nu har uppdraget att ge ut och distribuera lättläst litteratur om behoven inte tillgodoses på den kommersiella marknaden. Det är viktigt att följa upp att det fortsätter att fungera på samma sätt som det gjorde under Centrum för lättläst.

Herr talman! Dagens betänkande, Litteratur, läsande och språk, innehåller många viktiga delar. Jag har inte möjlighet att lyfta fram alla här i mitt anförande. Men jag vill avslutningsvis i alla fall lyfta fram kulturutskottets förslag om ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att ytterligare öka antalet fristäder i Sverige för förföljda konstnärer.

Att fritt kunna uttrycka sig är väsentligt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Det innebär att som konstnär kunna uttrycka sig fritt, oberoende av om det är i text, genom musik, film eller bild. Det konstnärliga uttryckssättet ska inte spela någon roll. Det är dock inte självklart i alla länder i dag att ha denna, för oss hoppas jag, självklara mänskliga rättighet. Det är därför vår plikt att ge skydd och rum för den som måste fly från sitt land och öppna möjligheten att fortsätta att verka i säkerhet här i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Jag står helt bakom utskottets förslag till tillkännagivande då det innehåller många goda argument i denna fråga. Men, herr talman, jag överlåter åt min utskottskollega Bengt Eliasson från Folkpartiet, som ska hålla sitt anförande efter mig här i kammaren, att utveckla dessa argument vidare och den motion han skrivit, som är den som ligger till grund för utskottets förslag till tillkännagivande.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i betänkande KrU9 i sin helhet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Sverige ska vara ett land där det nya upptäcks, där de allra bästa kulturyttringarna finslipas och där kulturen får tillträde till alla människors liv. Svensk kulturpolitik ska främja kvalitet och välkomna det som sticker ut och är nytt.

Vi ska ge våra många internationellt kända kulturskapare möjligheter att utvecklas samtidigt som vi underlättar för nya förmågor, professionella såväl som amatörer, att växa i sitt skapande.

För att detta ska bli möjligt krävs ett kraftfullt politiskt ledarskap. Kulturen måste spela en mer framträdande roll i politiken, inte bara i kulturpolitiken utan i helheten. För detta krävs en liberal kulturpolitik och, faktiskt, en alliansregering.

I Sverige har vi av tradition en hög läskunnighet och ett stort intresse för den goda berättelsen, men det finns klyftor i läsvanorna. Det är klyftor som får en ganska skrämmande effekt på skolresultat och samhällsdeltagande och därmed på den enskildes egenmakt.

Något som framkommit i studier är att var fjärde svensk pojke som går ut nian inte klarar läsförståelsen. Det är en enorm utmaning som vi måste ta på största allvar. Läsförståelse handlar inte om huruvida man kan läsa eller inte. Det handlar om att verkligen förstå vad det är man läser. Man ska kunna sammanfatta vad texten handlar om, utläsa frågeställningar som ställs i texten och vilka underliggande budskap texten försöker förmedla och förmå att urskilja vad som är relevant i textens innehåll för att kunna dra egna slutsatser som en fristående människa.

Det är en anledning till att litteraturen i kulturlandet Sverige ska ha en central roll i samhället och samhällsdebatten. Litteraturen är fundamental och ska gå som ett stråk genom allt.

Herr talman! Yttrandefriheten har många varit inne på i talarstolen i dag, vilket gläder mig. Yttrandefriheten är så lätt att ta för given, oavsett om det handlar om en yttring i publikhavet på Eurovision Song Contest, en bloggtext i Saudiarabien eller en frispråkig konstnär från Skåne.

Ibland är den så lätt att ta för given att vi inte ägnar en tanke åt alla de människor som riskerar sina liv för att säga sanningar och kanske till och med ibland osanningar.

Inte sällan är det just författare, konstnärer och andra kulturutövare som på olika sätt uttrycker de tankar som despotiska regimer försöker tysta ned. Den fria tanken sår nämligen tvivel, och människors tvivel gör despoter rädda. Och det ska de vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Detta betänkande innehåller en vital och mycket viktig del som manifesterar kulturell frihet, yttrandefrihet och tankens makt.

Herr talman! Kulturutövare som förföljs för att de har modet att tänka, uttrycka och skapa måste få möjligheter att fortsätta sitt arbete för världens bästa. Ett sätt kan vara att en kommun eller region i Sverige samarbetar med Icorn. Det är en internationell sammanslutning av städer som tagit aktiv ställning för yttrandefriheten genom att skapa de fristäder som många talat om i dag för förföljda författare, journalister, konstnärer, skådespelare och andra konstutövare.

Låt mig upplysa Aron Emilsson, som i debatten tidigare tog upp att utlänningslagen räcker, om att den författare som Ida Karkiainen nämnde som mördades vid samma tid som han skulle ha varit i Sverige inte fick inresetillstånd till Sverige. Hade han fått det och talat på konferensen hade han möjligen levt i dag. Det är konsekvensen av att använda lagstiftningen.

Att bli fristadskonstnär innebär att kulturutövaren under två år får disponera en bostad i den aktuella kommunen och får ett stipendium för att kunna ägna sig åt sitt skapande utan att förföljas. Utformningen kan variera något från plats till plats. Kulturskaparen får även goda möjligheter att delta i det lokala och regionala kulturlivet och berika det. Därigenom breddas och berikas det lokala samhället, och människor ges möjlighet att mötas, utbyta tankar och idéer och utvecklas.

Ett stort antal städer över hela världen har blivit fristäder. I Sverige är det bland annat Uppsala, som har nämnts, Sigtuna, Stockholm, Göteborg och Malmö, och det blir hela tiden fler. I alla fall utom ett har, vad jag vet, initiativet tagits av Folkpartiet eller andra allianspartier genom motioner eller förslag i kulturnämnder eller motsvarande. Så är det.

Att vara fristad innebär att skydda en individ. Men fristadsarbetet är större än så. Fristaden stöder den globala yttrandefriheten som är en mänsklig rättighet. Många despoter världen över hatar fristadssystemet för att det ger just en fristad.

Det är hög tid att fler stimuleras att ta ansvar och stå upp för människors möjlighet att uttrycka sig fritt. Här och nu har vi en chans att göra mer genom att erbjuda en möjlighet att välkomna fler konstutövare till fler fristäder i vårt land.

Jag känner stor glädje över att hela utskottet, med undantag för Sverigedemokraterna, står bakom min motion. Vi har en möjlighet att göra något aktivt genom ett faktiskt och praktiskt ställningstagande för yttrandefrihet. Det är en möjlighet som vi ska vara väldigt tacksamma för att vi har.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande KrU9 i sin helhet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Bengt Eliasson för en bra motion, men låt mig förtydliga något så att debatten inte missförstås.

Regeringen arbetar med frågan och har gett Kulturrådet i uppdrag att arbeta för att fler kommuner ansluter sig till EU:s fristadsprojekt. Men Kulturrådet stångar sig blodigt mot moderatledda kommuner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Vi ser det som en fantastisk styrka att samtliga allianspartier, även Moderaterna, uttalar sitt stöd för det. Det ger en mycket bättre möjlighet att få fler kommuner att ansluta sig.

Folkpartiet har i flera kommuner tagit initiativ i denna fråga, men det har också skett i kommuner med en kommunstyrelsemajoritet bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, till exempel Göteborg och Malmö.

Folkpartiets engagemang i frågan går inte att ta miste på. Vi vet dock att Moderaterna har stretat emot i frågan. Det drogs till sin spets i den domstolsprocess som Gävlemoderaterna inledde.

Låt mig ställa en fråga till Bengt Eliasson. Du säger att en alliansregering vore det bästa för kulturen. Det är absolut inte mitt perspektiv. Allianspartierna vill inte ställa sig bakom regeringsförslaget om en nationell biblioteksstrategi. Varför inte?

Herr talman! Om vi börjar med allianstyckandet om fristäder har jag inte varit med i debatten i Gävle, men jag tycker på sätt och vis att det är bra att saken prövas i högsta instans. Det blir ett klargörande av hur man ska tolka lagar och regler.

Kulturrådet har kommit med alldeles utmärkta riktlinjer för hur den kommunala beslutskompetensen kan används på ett riktigt sätt så att kommunen inte bryter mot lagen. Detta har nu prövats av domstolsväsendet, och det är jag glad för. Nu vet vi att detta är rätt och riktigt. Men jag ska som sagt inte blanda mig i den lokala debatten i Gävle, för det har jag inte kompetens för.

När det gäller den nationella biblioteksstrategin tycker jag personligen att det är en bra strategi, men den ska också inväva en strategi i sig. Det jag försökte säga i mitt anförande är att kulturpolitik aldrig får bli stuprörspolitik. Kultur är en hängränna i samhället som ska genomsyra alla politikområden. Därför är det viktigt att strategierna är bredare än att bara titta ned igenom ett stuprör.

Jag välkomnar alltså strategin i sig men vill se en tydligare tråd genom alla politikområden.

Herr talman! Jag vill ta upp två saker.

Först vill jag gå tillbaka till fristäderna. Att vi har en avklarad juridisk process är väl bra i sig, men att det har behövt gå den vägen har fördröjt möjligheten för många kommuner att gå vidare med att etablera sig som fristäder. Jag skulle inte säga att det har varit positivt att Moderaterna har obstruerat i frågan i Gävle.

Om vi ska få fler fristäder krävs inte bara ett juridiskt klarläggande utan också en politisk vilja. Jag menar att med det tillkännagivande vi har, med en bred majoritet med både de rödgröna partierna och samtliga allianspartier, gör att vi nog kan förvänta oss en större politisk vilja framöver i landets kommuner. Där har Bengt Eliasson i högsta grad varit delaktig och bidragit till något som jag tror kan ge ett bra resultat.

När det sedan gäller den nationella biblioteksstrategin kan man naturligtvis alltid säga som Bengt Eliasson att man vill mer, och varför inte belysa andra områden också? Men om vi ser att det finns problem inom en verksamhet - i det här fallet en väldigt tydlig negativ utveckling för Sveriges bibliotek, där en tiondel av Sveriges biblioteksfilialer har lagts ned under Alliansens åtta regeringsår - måste vi hantera det problemet specifikt och inte spreta ut resurserna för att hantera alla samhällsproblem eller hela kultursektorn i ett slag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Vi måste tordas ta enskilda grepp om de verksamheter som vi särskilt vill prioritera och där det finns en utveckling som måste vändas.

Herr talman! Jag tackar Niclas Malmberg.

Jag vill nämna kommunala beslut och kommunal kompetens. Det är viktigt att detta nu är utrett juridiskt. Det har varit diskussioner i många kommuner och även i regioner om fristadsfrågan. Ett antal regioner, inte minst Halland som jag kommer ifrån, har diskuterat att föra upp detta på ett regionalt plan och alltså dra med sig ett större geografiskt område och fler kommuner.

Diskussionen har dock ofta fastnat i vad juridiken säger, vad den kommunala beslutskompetensen är och om man får lov att stödja enskilda personer på det här sättet. Jag är därför glad att det har fått ta den lilla extra tiden så att vi nu har ett utrett och färdigt beslut från domstolsväsendet.

Det är varje kommuns och varje regions enskilda sak att fatta dessa beslut, och den politiken ska vi inte lägga oss i. Men vi ska öppna vägar och så att säga vara vägvisare i systemet när det gäller den här politiken. Det tycker jag är viktigt.

Jag tycker samma sak i biblioteksdelen. Även där är det i de allra flesta fall kommunal beslutskompetens som gäller.

Jag tackar Niclas Malmberg för de glada tillropen om fristadsförfattarna.

Herr talman! Jag har nöjet att vara ordförande för något som kallas Hallands kulturhistoriska museum. Precis som med många andra museer är det inte vi politiker som skapar dem, utan det är någon annan. Det är frivilliga krafter som tar tag i det från början och som försöker skapa något för eftervärlden som de tycker är viktigt i vår historia.

De människor som skapade Varbergs museum, som numera kallas Hallands kulturhistoriska museum, skrev in i avtalet med kommunen att man årligen skulle ge ut en bok - en årsbok - som förklarar halländsk kulturhistoria.

Som politiker kan man ibland tycka att det är väldigt svårt att hantera summor som ligger fast i en budget, men i detta fall är det väldigt lätt. Det är lätt när man förstår att denna bok, som ges ut varje år, faktiskt är en viktig del där människor känner stolthet över sin halländska kulturhistoria. De känner stolthet över vad de har varit med om och att de lämnar efter sig en berättelse om Hallands kulturhistoria till eftervärlden.

Samtidigt inser man att årsboken inte bara är en bok med bokstäver utan en bok som inger hopp och stolthet över det människor har varit med om att skapa. Ibland glömmer man bort alla ideella krafter som finns när det gäller att skapa ordet. De finns runt omkring oss, och jag tycker att vi ska skänka dem en tanke.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Språket är ett av de viktigaste instrument vi har som människor. Vi använder det till att kommunicera med varandra men även för att inhämta kunskap om vår omvärld. De demokratiska grundprinciperna vilar på att varje människa kan läsa och inhämta den information som behövs för att kunna förmedla sin åsikt genom både tal och skrift.

I dag går utvecklingen mot att vi skriver alltmer till varandra och tyvärr även om varandra. Skrivandet har utvecklats så att det verkligen är var mans egendom genom internet. Allt fler publicerar sina texter, skriver på Facebook, twittrar och bloggar. Vi skickar textmeddelanden, formulerar texter till Instagrambilder och dokumenterar dagens arbete.

En problematik i detta är att texterna oftast är väldigt korta och saknar en längre analys av omvärlden och faktiskt förutsätter att vi mottagare har en del förkunskaper om den omvärld som personer beskriver. Vi tappar alltså läsandet som bygger på böcker, där vi allt som oftast kan förpassa oss till en annorlunda värld, få den illustrerad genom ord och på det sättet följa med i bokens värld.

Vi kan tycka mycket om det som skrivs i dag, att det är skräp och att det kanske aldrig borde ha skrivits, men faktum är att allt som skrivs förutsätter att vi - någon annan - läser det. Läskunskapen har blivit en kunskap som inte har minskat i betydelse utan ökat.

Allt fler skriver, och det finns fler texter. Det innebär säkert att vi läser mer än tidigare. Ändå är det något som fattas. Vi läser annorlunda och mer fragmentariskt. Läsningen av längre och mer komplexa texter minskar. Läsförmågan är även ojämnt fördelad.

Den uppväxande generationen ser ut att tappa i läsförmåga, nu när den behövs mer än någonsin. Att kunna läsa med flyt och förståelse öppnar dörrar även i andra ämnen, där svenska elever numera underpresterar, till exempel matematik och naturvetenskap.

Det exempel som jag tycker fungerar allra bäst i min hemkommun Kungsbacka är något som vi kallar lässcreening. Alla elever som börjar årskurs 2 får göra en screening för att se hur bra de är på läsning och läsförståelse.

Om de kommer nedanför en nivå på skalan får de hjälp och stöd under läsåret för att komma upp så långt som möjligt. Detta är en insats man gör för att kunna klara av skolan på lång sikt. Givetvis ser man inte effekten av lässcreeningen under det läsåret utan kanske först när eleven går ut nian eller till och med gymnasiet.

Skolan kanske märker effekterna när personerna går i sjuan, åttan och nian och inte behöver lika mycket stöd och hjälp som de annars hade behövt. Som politiker måste vi kunna se att de insatser vi gör kan ge effekt på längre sikt.

Vi som nation måste arbeta för att öka läsandet, framför allt bland unga. Ju mer de läser, desto tryggare blir de i sin skolgång, i sig själva som personer och i sin uppfattning av omvärlden. Vi ser det som en demokratiaspekt att vår uppväxande befolkning ska kunna ta del av det rika kulturarv vi har i form av böcker och texter, men de ska även kunna sätta sig in i och ta ställning till olika frågor som kommer upp i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

PISA-undersökningar visar att läsförmågan bland unga minskar och att klyftan mellan de som läser och de som inte läser ökar alltmer. Detta skapar givetvis ett demokratiskt problem på lång sikt. Vi som nation borde försöka öka insatserna för att detta gap ska minska.

Kulturrådet fördelade 45 miljoner till de olika regionerna. Pengarna har bland annat använts till läsfrämjande. Denna satsning måste ses som en delinsats. Andra måste hjälpa till. Och vi önskar alla att den summan skulle öka.

Förutom att jag yrkar bifall till förslaget i betänkande KrU9 vill jag också lyfta fram min halländske kollegas, Bengt Eliassons, motion i fråga om att utöka fristäder. Den är välskriven och väl underbyggd med god argumentation. Vi tycker att det är bra att fler städer är med och möjliggör att det skrivna ordet får större kraft i stadens kulturliv, kommunens kulturliv och Sveriges kulturliv.

Min efterforskning visar dock - Bengt kanske har en annan uppfattning - att ingen av de halländska kommunerna är en fristad. Jag tycker att vi borde ta varandra i hand och försöka uppmana dem att bli det. Halland borde också vara med på detta.

I övrigt är det en förändring av antalet ledamöter i styrelsen för Sveriges författarfond som innebär en minskning. Detta har vi kristdemokrater inget att erinra kring. Jag yrkar bifall till det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Bengt Eliasson (FP).

Herr talman! Vi läser dagligen tidningar, mejl, böcker, tidskrifter, betänkanden, affischer, sociala medier med mera. Vi har alla lärt oss en gemensam sak en vacker dag för flera år sedan, nämligen att läsa. Att läsa är grunden för all kunskap. Att läsa är kunskap. Att läsa ger förståelse i vardagssituationer. Att läsa är en viktig del i att kunna lära sig nya saker och ny kunskap.

Språket är en viktig del i att förstå vad vi säger. Språket och läsandet är viktiga delar när vi ska lära oss ett nytt språk, ny kunskap. Jag kan stå här oändligt länge och säga hur viktigt det är med just litteratur, läsande och språk.

För oss sverigedemokrater är detta även en ideologisk fråga. Vi är absolut inte främmande för att man lär sig nya lärdomar och ett nytt språk - snarare tvärtom. Vi lever i en global och internationell värld, vare sig man vill det eller inte. Men vi måste också acceptera de nationella regler som vi har beslutat om och de nationella värderingar och grundprinciper som vi vill leva efter.

I internationella sammanhang anses svenska språket vara vårt officiella språk. Vår nuvarande lagstiftning har dock visat sig ha brister. Vi kan bland annat se att varningstexter skrivs på engelska i stället för på svenska. Varningstexter finns till för att skydda oss. Men tänk på de barn som inte förstår engelska! Hur ska varningstexten skydda dem från en eventuell skada som det varnas för på produkten? Det finns en betydande risk för att folk med undermålig engelska inte uppfattar det engelska varningsmeddelandet. Det kan vi absolut inte acceptera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Med skolans sjunkande kunskaper i bland annat engelska känns det extra viktigt att vi har ett enhetligt språk att läsa och få kunskap ifrån. Det gäller även vilka signaler vi sänder ut. Vilken gemenskap har vi i landet, och vilket språk ska vi alla kommunicera med i första hand? Det finns givetvis fler exempel att nämna. Det kan låta som en liten och obetydlig sak i det stora sammanhanget. Men av principskäl tycker vi att det är en viktig fråga.

Det är orimligt att de fem minoritetsspråken alltid har statusen som officiella, medan svenska språket endast anses som officiellt i internationella sammanhang. Det är även orimligt att svenskan ständigt är officiellt huvudspråk i Finland och Åland men inte här i Sverige. Att ge svenskan status som officiellt språk är viktigt, inte minst för att stärka dess position i ett samhälle där allt fler kommunicerar bristfälligt eller inte alls på vårt lands huvudspråk, svenska.

Ett annat problem är punktskriftens ställning. De fem minoritetsspråken är som sagt officiella språk i Sverige. Vi vill med vår motion göra även punktskriften till en del av dessa. När den nya språklagen var på remiss föreslog Myndigheten för handikappolitisk samordning, i dag Myndigheten för delaktighet, i sitt remissvar ändring av två punkter, dels formuleringen om vilka som ska ha rätt till teckenspråk, dels det faktum att punktskriften inte omnämns alls i lagen.

Tyvärr fick endast det första remissvaret gehör. Det beklagar vi. Vi vill att även punktskriften ska ha samma ställning. Punktskriften är ett språk för synskadade. De bör ha samma rättigheter som vi att ta del av ett språk, deras språk punktskriften.

I FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning framförs att nationell lagstiftning inte ska tillåtas missgynna funktionshindrade individer. Dessutom nämns specifikt rätten till punktskrift som kommunikationsmedel för synskadade. Denna konvention är undertecknad av Sveriges riksdag. Trots det finns det som sagt inget lagstadgat skydd för att synskadade ska kunna läsa sitt skriftspråk, punktskriften, när de vill.

Herr talman! Jag kommer nu att hoppa över till ett helt annat ämne, nämligen nationellt lånekortssystem.

Vi lever i dag i en värld där vi reser en hel del. Det gäller framför allt oss ledamöter i Sveriges riksdag. Jag har många gånger tänkt att jag vill läsa en bok på kvällen, efter en lång dag med möten och läsande av en hel del betänkanden. Men jag drar mig ofta för att låna en bok på biblioteket eftersom jag inte vet när jag är hemma nästa gång och hinner lämna tillbaka boken.

Med vårt förslag vill vi kopiera Norges system. De har ett nationellt lånekort. Där kan man låna en bok var som helst och lämna tillbaka den lånade boken var som helst i landet, bara man returnerar den till ett bibliotek. Det är synd att de övriga partierna inte har samma åsikt i frågan. Vi skulle slippa en hel del oro för återlämningstiden, om vi nu inte råkar vara i vår hemstad.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 och 5, precis som min partikollega Aron Emilsson har gjort. Och jag vill önska utskottet och herr talmannen en riktigt härlig sommar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

Herr talman! Jag var tvungen att begära ordet igen eftersom debatten har börjat kantra åt olika håll. Det gäller framför allt Niclas Malmbergs men även Ida Karkiainens uttalanden.

Jag tycker att fristadshanteringen har mått bra av att prövas i domstol. Det har inte förvärrat eller försämrat möjligheterna utan snarare gett kommunerna råg i ryggen. De har faktiskt rätt till detta. Kammarrätten uttalade att det finns samhälleliga angelägenheter som kan betecknas som både statliga och kommunala. Nu har vi fått det svart på vitt. Det har varit lite otydligt tidigare, men nu har vi fått det klarlagt, vilket är jättebra.

Tillkännagivandet är oerhört viktigt. Ida Karkiainen och Niclas Malmberg står här i talarstolen och säger att det är bra att inte mer än 15-16 städer eller regioner deltar i det här. Vi har 290 kommuner i det här landet! Regeringen och Kulturrådet behöver alltså göra betydligt mer än de gör i dag.

Till sist: Biblioteksstrategin har inte varit uppe i det här ärendet i dag, men flera har tagit upp det. Det är den enda smula av regeringens handlingskraft som syns, men det står ingenting om det i betänkandet. Men glöm inte att bibliotekslagen som alliansregeringen lade fram för riksdagen blev antagen. Man gav Kungliga biblioteket i uppgift att ta fram en biblioteksstrategi om det fanns ett behov av en sådan. Så är det.

Herr talman! Här finns flera saker att kommentera.

Den nationella biblioteksstrategin nämns naturligtvis i betänkandet. Så där har Cecilia Magnusson fel.

Enligt alliansregeringen skulle det tas fram en biblioteksstrategi om det fanns behov av en sådan. Vi kan konstatera att det finns ett behov, men Alliansen verkar inte tycka det. I så fall skulle Alliansen ställa sig bakom regeringens förslag i vårändringsbudgeten.

Den stora frågan i det här betänkandet är fristadsfrågan. Naturligtvis är det bra att det finns ett domstolsbeslut som helt klart visar att det inte finns några juridiska hinder för att kommuner ger en fristad åt förföljda författare. Men domstolsprövningen har onekligen fördröjt processen i många kommuner.

Moderaternas intention i Gävle var att bromsa, att det inte skulle blir någon fristadsreform där. Det är inte bara i Gävle som Moderaterna har varit negativa. Också i Nacka kommun har Moderaterna bromsat. Tyvärr har även Folkpartiet varit negativa här och var. I Helsingborg och Landskrona har de folkpartistiska kommunstyrelseordförandena sagt nej.

Det är ur det perspektivet som vi tycker att det är väldigt viktigt att göra ett tillkännagivande från riksdagen där de rödgröna partierna och samtliga allianspartier är eniga om att ge en signal till kommunerna att vi från Sveriges riksdag önskar att det blir fler fristäder.

Regeringen arbetar med frågan och har uppdragit åt Kulturrådet att fortsätta att driva på. Men i slutändan gäller naturligtvis det kommunala självstyret. Lokala politiker måste ta intryck av vad partierna på riksplanet tycker. Ur det perspektivet behövs det ett tillkännagivande, trots att regeringen för sin del arbetar med frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Litteratur, läsande och språk

(Applåder)

Herr talman! Vi tycker att tillkännagivandet är oerhört viktigt. Det har klarlagts i den här debatten att Socialdemokraterna och Miljöpartiet är nöjda med det som görs. Vi i Alliansen är inte det. Det är därför som vi i utskottet har drivit fram ett tillkännagivande till regeringen som vi fattar beslut om i kammaren i dag.

Det är jättebra att vi ger det här eldunderstödet så att mer blir gjort. Jag är inte nöjd med att endast 14-16 kommuner är med i systemet. Jag tycker att varenda kommun i det här landet borde vara med. Vi har 290 kommuner.

Det behövs ett tillkännagivande mer än väl.

Herr talman! Jag föreslår att Cecilia Magnusson ägnar mer tid åt att arbeta internt inom Moderaterna. Om du vill att det ska bli fler fristadskommuner, se då till att påverka dina lokala partikamrater så att också de blir positiva.

Regeringen arbetar med frågan. Vi är inte nöjda med att man inte har lyckats få till stånd fler fristäder. Men vi ser att bromsklossen inte på något sätt är Kulturrådets arbete, utan bromsklossen är den ovilja som tyvärr finns i många kommuner. Kanske är det för att man inte ser den dubbla nyttan. Det handlar både om att ge en fristad för en förföljd författare och om att man som kommun får så mycket tillbaka. Det finns en framstående författare på plats som kan delta i det lokala kulturarbetet. Även ur ett strikt kulturperspektiv i den egna kommunen är det en viktig reform.

Jag hoppas att Cecilia Magnusson är mer framgångsrik i det interna partiarbetet i Moderaterna framöver så att vi kan få fler fristäder runt om i landet.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill till Niclas Malmberg och Ida Karkiainen säga lycka till. Det är många som behöver göra mer i det här arbetet. Det är därför som vi föreslår ett tillkännagivande.

Med dessa ord vill jag tacka Niclas Malmberg och Ida Karkiainen för den här debatten och önska er en glad sommar. Det inbegriper även herr talmannen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)